Den vars rätt är störst efter Allah

Människans främsta plikt eller skyldighet är att tro på Allah och att lyda och dyrka Honom uppriktigt. Därefter börjar uppfyllandet av de familjära skyldigheterna. Att uppfylla alla dessa ansvar samt att tänka på att förbättra och återuppbygga familjelivet är å ena sidan socialt nödvändigt, men är samtidigt också en religiös plikt.
Efter familjelivet börjar släktlivets område. I detta liv har föräldrarna den högsta ställningen och de största rättigheterna. Föräldrarnas höga rang och betydelsen av deras rättigheter kan förstås redan av det sätt på vilket den heliga Koranen beskriver dem. På flera ställen i den heliga Koranen nämns föräldrarnas rättigheter tillsammans med Allahs rättigheter, och lika stor vikt läggs vid att tacka föräldrarna som vid att tacka Allah.
وقضى رَبُّكَ أَلا تَعْبُدُوا إِلَّا إِيَّاهُ وَبِالْوَالِدَيْنِ إِحْسَانًا ، إِمَّا يَبْلُغَنَّ عِنْدَكَ الْكِبَرَ أَحَدُهُمَا أَوْ كِلَهُمَا فَلَا تَقُل لَّهُمَا أفٍّ وَلَا تَنْهَرْهُمَا وَقُل لَّهُمَا قَوْلاً كَرِيمًا وَاخْفِضْ لَهُمَا جَنَاحَ الذُّلِّ مِنَ الرَّحْمَةِ وَقُلْ رَبِّ ارْحَمْهُمَا كَمَا ربيني صغيرا بنی اسرائیل : ٢٣-٢٤
”Och din Herre har fastställt att ni inte skall dyrka någon annan än Honom och att ni skall visa godhet mot föräldrarna. Om en av dem eller båda uppnår hög ålder hos dig, säg då inte ens ’usch’ till dem och tillrättavisa dem inte, utan tala till dem med värdiga ord. Och sänk ödmjukhetens vinge inför dem av barmhärtighet och säg: ’Min Herre, förbarma Dig över dem, liksom de uppfostrade mig med barmhärtighet och föräldrakärlek när jag var liten.’” – Sura Banī Isrāʾīl 23–24

Om man läser dessa två verser ur den heliga Koranen upprepade gånger och begrundar dem, kommer flera saker att framträda tydligt:

För det första är föräldrarnas rätt den största efter Allahs bland de rättigheter som den troende har att iaktta. I den heliga Koranen sägs det i den första befallningen efter undervisningen om Herrens enhet att man skall behandla sina föräldrar väl. Därefter har denna uppmaning upprepats många gånger i Koranen med liknande formuleringar.

För det andra uppstår det med nödvändighet en viss strävhet och lättretlighet i föräldrarnas temperament när de blir gamla, och på grund av åldern börjar de också säga sådant som är oönskat. Muslimer bör under denna ålderdom ta hänsyn till föräldrarnas sträva temperament, med glädje stå ut med allt de säger, och inte ens säga ”usch” som svar när de blir irriterade av något de säger, och inte svara dem i en tillrättavisande ton. Barnen måste minnas sin barndom. Då brukade de, utan att förstå, besvära sina föräldrar med alla möjliga onödiga frågor och meningslöst prat. Men deras mor och far lyssnade leende på dem, gladde sig åt dem, svarade med en kärleksfull röst och blev aldrig irriterade.

För det tredje måste man vara ytterst uppmärksam på föräldrarnas ära och värdighet. När man talar med dem måste man ta hänsyn till deras heder. I livets slutskede, när krafterna har försvunnit, säger äldre föräldrar naturligt nog olika saker för att upprätthålla sin värdighet och visa sin betydelse. De insisterar i onödan på sina åsikter. De blir gång på gång arga. De visar på olika sätt sitt missnöje. I denna situation måste man ta den heliga Koranens föreskrifter till hjärtat. Man måste med ett leende stå ut med sådant de säger och aldrig, av irritation, uttala något som strider mot deras ära och värdighet.

För det fjärde måste man i sitt uppförande vara ödmjuk och mild mot dem. Samtidigt som man är lydig måste man hålla huvudet böjt inför dem. Man måste lyssna uppmärksamt på alla deras anvisningar, följa dem och känna sig tillfreds med det. När föräldrarna på ålderdomen blir beroende av all slags hjälp från sina barn, är det absolut nödvändigt att som en lydig tjänare utföra deras tjänst. Men ingen arrogans eller förebråelse får märkas i något man säger eller gör. Man bör i stället känna stolthet över att visa dem den respekt som anstår ett barn och tacka Allah för möjligheten att få tjäna dem.

För det femte bör man, när man har sina föräldrar i en hjälplös och svag ålder framför sig, minnas den tid i sin egen barndom då barnet är ytterst svagt, hjälplöst och beroende. Då uppfostrar föräldrarna barnet med stor ömhet, kärlek och omsorg, medan de uthärdar hundratals olika sorger och svårigheter. De gläds åt barnets glädje och blir oroliga när de ser det lida. När man minns sitt tillstånd i barndomen, fylld av kärlekens och barmhärtighetens känslor, börjar man utan att tveka gång på gång lyfta händerna i bön och säga: ”O vår Herre! Liksom de med kärlek och ömhet gav hela sitt liv åt att uppfostra oss när vi var små, förbarma Dig även över dem och gör deras svårigheter lätta.”

Det som har beskrivits mycket kortfattat men ändå vackert i dessa två verser ur den ädla Koranen återfinns utförligt i Profetens sunnah eller hadither, må Allahs välsignelser och frid vara över honom.

Föräldrarnas betydelse

عن أبي أمامة رضي اللهُ عَنْهُ أَنَّ رَجُلاً قَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَا
حق الوالدين على ولدهما ؟ قَالَ هما جنتك وبارك ابن ماجه، مشكوة”Hazrat Abū Umāmah, må Allah vara nöjd med honom, berättade att en man frågade Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom: ’O Allahs Sändebud! Vilka rättigheter har föräldrarna över sina barn?’ Han svarade: ’De är ert paradis och ert helvete.’”

Innebörden av detta uttalande av Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, är att ingen människa kan klara sig utan dem. Förutom deras betydelse i det sociala livet är deras betydelse också omätlig för frälsning och framgång i det kommande livet. Genom att behandla dem väl, lyda dem och hålla dem nöjda kan barnet bygga sitt hem i paradiset. Å andra sidan kan det, genom att trampa på deras rättigheter och väcka deras missnöje, bli bränsle för helvetet.

عنْ عَبْدِ اللهِ بْنِ عَمْرٍ رَضِيَ اللهُ عَنْهُ – وَقَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ، رِضا اللهِ فِي رِضَا الْوَالِدِ وَسُخْطُ اللَّهِ فِي سُخْطِ الْوَالِدِ”Det har berättats från Hazrat ʿAbdullāh ibn ʿAmr, må Allah vara nöjd med honom, att Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ’Allahs välbehag ligger i faderns välbehag, och Allahs vrede ligger i faderns vrede.’”

Det går inte att uppnå Allahs välbehag genom att förneka föräldrarnas rättigheter. Endast de som kan hålla dem nöjda kan göra Allah nöjd. De som väcker deras vrede kan inte undkomma Allahs vrede, och den som gör dem missnöjda gör också Allah missnöjd.

عن معاوية بن جامعة أن جَاهِمَة جَاءَ إِلى النَّبِيِّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ . فَقَالَ يَا رَسُول الله – أردت أَنْ أَغْزُو، وَقَدْ جِئْتُ اسْتَشِيرُكَ ؟ فَقَالَ هَلْ لَّكَ من أم قال نعم، قَالَ فَالْزَمَهَا فَإِنَّ الْجَنَّةَ عند رجلها – ابن ماجه، نسائ”Hazrat Muʿāwiyah, son till Hazrat Jāhimah, må Allah vara nöjd med honom, berättade att Hazrat Jāhimah, må Allah vara nöjd med honom, kom till Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, och sade: ’O Allahs Sändebud! Jag vill delta i jihad och har kommit för att rådgöra med dig. Säg mig, vad är ditt råd i denna fråga?’ Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, frågade honom: ’Har du en mor som lever?’ Jāhimah, må Allah vara nöjd med honom, svarade: ’Ja.’ Må Allah prisas, hon lever. Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ’Gå tillbaka och ägna dig åt att tjäna henne. Paradiset ligger under hennes fötter.’”

Uttrycket ”Paradiset ligger under hennes fötter” har återgetts i en vid betydelse. Det innebär att man måste visa henne full respekt och största möjliga ödmjukhet i sitt uppförande och bemötande. Man ska tjäna henne med hjärta och själ och betrakta just denna tjänst som medlet till sin frälsning.
I den föregående hadithen betonas lydnaden mot fadern, medan denna hadith beskriver betydelsen av lydnad mot modern och att tjäna henne. I al-Tabarānīs återgivning av denna hadith nämns både modern och fadern. Hazrat Jāhimah, må Allah vara nöjd med honom, sade själv: ’Jag kom till Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, och sade: O Allahs Sändebud! Jag vill delta i jihad. Jag vill veta din åsikt i denna fråga.’ Han sade: ’Lever dina föräldrar?’ Jag svarade: ’Ja. Må Allah prisas, båda lever.’ Han sade: ’Gå och ägna dig åt att tjäna dem. Paradiset ligger under deras fötter.’

عن أبي هريرة عن النبي صلى الله عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ رَغمَ أَنْفُهُ ثُمَّ رَعْمَ أَنْفُهُ ثُمَّ رَغمَ أَنْفُهُ، قَبْلَ مَنْ يَا رَسُولَ اللهِ ؟ قَالَ مَنْ أَدْرَكَ وَالدَيْهِ عِنْدَ الْكَبَرِ أَوْ أَحَدَهُمَا ثُمَّ لَمْ يَدْخُلِ الْجَنَّةَ .
“Det har berättats från Abu Hurayra, må Allah vara nöjd med honom, att Allahs sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ”Må den personen förnedras, må han åter förnedras, må han ännu en gång förnedras.” Folket frågade: ”O Allahs sändebud! Vem?” Han sade: ”Den som får uppleva båda sina föräldrar, eller en av dem, i hög ålder och sedan inte träder in i paradiset (genom att tjäna dem).”

Den världsliga belöningen för att tjäna sina föräldrar

Den största belöningen för att tjäna och lyda sina föräldrar är att man genom detta vinner Allahs välbehag och tilldelas paradiset. Detta är belöningen i det kommande livet. Men Allah den Allsmäktige belönar också i denna värld dem som uppriktigt tjänar sina föräldrar och beaktar deras rättigheter. En gång berättade den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, själv en fängslande berättelse om tre män för sina följeslagare. Han sade: En gång var tre män på resa någonstans. Under vägen överrumplades de av ett skyfall. För att söka skydd gick de in i en grotta och satte sig där. Vilken väldig makt Allah har! En stor sten rasade ned från berget, föll framför grottans öppning och stängde den helt. De tre vännerna blev fruktansvärt rädda. Och det var inte utan anledning. De hade ingen möjlighet att flytta stenen. Det fanns inte heller någon människa där som de kunde ropa på för att få hjälp. De satt där i förtvivlan och tänkte att de hade blivit levande begravda och att denna grotta skulle bli deras grav. En av dem sade: ”Vi får inte förtvivla över Allahs barmhärtighet. Kom, låt var och en av oss åkalla Allah genom att nämna den bästa gärning vi har utfört i livet. Förhoppningsvis kommer Allah genom sin barmhärtighet att befria oss från denna olycka.”
En av dem började säga: ”O Allah! Mina föräldrar var gamla och jag hade små barn. På dagen vallade jag getter och återvände sedan hem. Jag mjölkade dem och gav först mina föräldrar att dricka. Därefter gav jag mina egna barn. En dag råkade jag gå mycket långt bort och blev mycket försenad på vägen tillbaka. När jag kom hem på kvällen hade mina föräldrar redan somnat. Precis som varje dag mjölkade jag getterna, fyllde en bägare och gick fram till mina föräldrars huvudgärd och ställde mig där. Jag väntade på att de skulle vakna så att jag kunde erbjuda dem mjölken. Det blev ganska sent på natten. Mina barn började plågas av hunger. De kom gång på gång fram till mina fötter, föll ned där och bad om mjölk. Men jag kunde inte förmå mig att ge dem mjölk före mina föräldrar. Det var inte möjligt att mina föräldrar skulle ligga hungriga medan mina barn skulle äta sig mätta och vila bekvämt. Kort sagt stod jag hela natten där med bägaren i handen. Mina föräldrar fortsatte att sova, och barnen fortsatte att gråta av hunger och falla ned. På detta sätt gick hela natten. O Allah! Om jag gjorde detta mot mina föräldrar enbart för att vinna Ditt välbehag, så ber jag Dig: flytta genom Din barmhärtighet denna sten från grottans öppning.”
Så snart han hade sagt detta flyttade sig stenen något från grottans öppning, och himlen blev tydligt synlig. Därefter åkallade de två andra resenärerna också Allah genom sina respektive goda gärningar, och Allah öppnade genom sin barmhärtighet grottans öppning.

Att behandla sina föräldrar väl

عَنْ عَبْدِ اللهِ بْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللهُ عَنْهُ قَالَ سَأَلْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَيُّ الْعَمَلِ أَحَبُّ إِلى اللهِ ؟ قَالَ : الصَّلُوةُ عَلَى وَقْتِهَا -قُلْتُ ثُمَّ أَي ؟ قَالَ : بِرُّ الْوَالِدَيْنِ قُلْتُ، ثُمَّ أَيُّ ؟ قَالَ الْجِهَادُ فِي سَبِيلِ اللَّهِ ای
بخاری، مسلم
”Abdullah ibn Masud, må Allah vara nöjd med honom, sade: Jag frågade Allahs sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom: ’Vilken god gärning är mest älskad av Allah?’ Allahs sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ’Att förrätta bönen i dess rätta tid.’ Jag frågade igen: ’Vilken gärning kommer därefter och är mest älskad?’ Han sade: ’Att behandla sina föräldrar väl.’ Jag frågade: ’Och därefter?’ Han svarade: ’Att kämpa på Allahs väg.’” – al-Bukhari och Muslim

Ingen muslim är ovetande om bönens betydelse och förtjänst. När den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, trots bönens stora betydelse även betonade denna goda gärning, vilken betydelse kan den då ha i religionen? Det finns naturligtvis ett band mellan föräldrar och barn. Att det mellan dem finns ett band av god behandling och kärlek är helt naturligt genom blodsbandet. Varje troende älskar sina föräldrar och tjänar dem så långt han kan, med hela sitt sinne och hjärta. Men den ädle Profetens, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, betoning innebär att denna relation inte bara är en släkt- och världslig relation. Den är också en religiös angelägenhet. Det är ett krav från Allahs religion och lydnaden mot Allah att behandla sina föräldrar väl och gott. Allahs och Hans sändebuds, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, befallning är att man ska lyda och tjäna dem, visa dem respekt och försöka hålla dem nöjda på olika sätt. Om en muslim inte lyder sina föräldrar, lyder han inte heller Allah och Hans sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom. Han är då inte endast skyldig genom släkt- och världsliga band, utan också skyldig inför Allah. Han kommer även att behöva stå till svars inför Allah.

قَالَ عَبْدُ الله بن عمرو بن العاص رض : أَقْبَلَ رَجُلٌ إِلَى رَسُولِ اللهِ صلى الله عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ أَبَايِعُكَ عَلى الهِجْرَةِ وَالْجِهَادِ ابْتَغِي الْآخِرَ مِنْ الله، قَالَ فَهَلْ مِنْ والديك أحد حي ؟ قَالَ نَعَمْ، بَلْ كِلَاهُمَا حَيٍّ، قَالَ فتبتغي الأجر من اللهِ ؟ قَالَ نَعَمْ، قَالَ فَارْجِعُ إِلَى وَالِدَيْكَ فَأَحْسِنُ
صحبتهما – مسلم
”Abdullah, son till Amr ibn al-As, må Allah vara nöjd med honom, sade: En man kom till Allahs sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, och sade: ’Jag avlägger trohetseden till dig för utvandring och jihad och söker dess belöning hos Allah.’ Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, frågade: ’Är någon av dina föräldrar vid liv?’ Han svarade: ’Ja. Nej, faktiskt lever de båda, tack vare Allah.’ Han sade: ’Söker du verkligen belöningen för din utvandring och jihad hos Allah?’ Han svarade: ’Ja, jag söker belöningen hos Allah.’ Den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ’Gå då tillbaka till dina föräldrar och behandla dem väl.’” – Muslim

Vem kan förneka den betydelse som utvandring och jihad har fått i religionen? Trots detta, om föräldrarna på grund av hög ålder, svaghet eller någon oförmåga är beroende av sina barns hjälp och omsorg, ska barnet tjäna dem och ge dem bekvämlighet i hopp om belöningen från Allah. Och däri ligger Allahs välbehag. I en sådan hjälplös situation har islam beskrivit att stanna hos sina föräldrar och tjäna dem som en ännu bättre gärning än de förträffliga gärningarna utvandring och jihad.

Hadhrat Abdullah ibn Amr, må Allah vara nöjd med honom, berättade: En man lämnade sina föräldrar gråtande och kom till den älskade Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, för att avlägga trohetseden om hijra. Då sade Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom: ”Gå tillbaka till dina föräldrar och gör dem lika glada som du gjorde dem ledsna när du gick.” – Abu Dawud

Han sade vidare: En man kom till Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, med avsikt att delta i jihad. Den älskade Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, frågade honom: ”Lever dina föräldrar?” Han svarade: ”Ja, tack vare Allah lever de.” Han sade: ”Gå och fortsätt att tjäna dem. Detta är jihad.” – Muslim, Abu Dawud

Att visa respekt för föräldrarna

عن أبي سعيد رض أنَّ رَجُلًا مِنْ أَهْلِ الْيَمَنِ هَاجَرَ إِلَى رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ : هَلْ لكَ أحدٌ بِالْيَمَنِ ؟ قَالَ، أَبُولَى، قَالَ أَدْنَالَكَ ؟ قَالَ لا، قَالَ، ارجع اليهما ، فَاسْتَاذِنَهُمَا، فَإِنْ أَدْنَالَكَ فَجَاهِدُ وَإِلَّا فَبِرَهُما – ابوداودHadhrat Abu Sa’id, må Allah vara nöjd med honom, berättade: En jemenit kom till Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom. Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, frågade honom: ”Har du någon i Jemen?” Han svarade: ”Ja, mina föräldrar.” Han frågade: ”Har de gett dig tillstånd?” Han svarade: ”Nej.” Då sade han: ”Gå tillbaka och be båda om tillstånd. Om de ger dig tillstånd, delta då i jihad; annars stanna hos dem och behandla dem väl.”

En man färdades mil efter mil och kom till Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom. Han kom dessutom med den goda avsikten att stanna hos Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, och försöka höja religionens anseende. Men Sändebudet skickade tillbaka honom enbart därför att han inte hade kommit med sina föräldrars tillstånd, och utan deras tillstånd lät han honom inte delta i en så viktig obligatorisk plikt som jihad. När man begrundar denna hadith inser man vilken respekt religionen visar för föräldrarna och vilken vördnad den lär oss att visa dem.

Hadhrat Abu Hurairas, må Allah vara nöjd med honom, råd

En gång såg Hadhrat Abu Huraira, må Allah vara nöjd med honom, två män och frågade den ene: ”Vem är den här mannen för dig?” Han svarade: ”Det är min vördade far.” Då sade han: ”Se till att du aldrig tilltalar honom med hans namn. Gå aldrig framför honom och försök aldrig sätta dig före honom i en samling.” – Al-Adab al-Mufrad

Belöningen för att samtala med mild röst.

Hazrat Taylah ibn Miyath, må Allah vara nöjd med honom, berättar en händelse ur sitt liv: En gång drog jag ut i krig tillsammans med armén. Där fastnade jag i några syndiga handlingar. Enligt min uppfattning var det verkligen stora synder. Jag blev mycket bekymrad och tog vid ett lämpligt tillfälle upp saken med Hazrat Abdullah ibn Umar, må Allah vara nöjd med honom. Han sade: ”Berätta, vad har hänt?” Jag berättade allt exakt för honom. När han hade hört mig sade han: ”Detta är inte en stor synd; de stora synderna är endast nio: att sätta medgudar vid Allah, att orättmätigt döda någon, att vända ryggen åt jihad, att anklaga en ärbar kvinna för otukt, att ta ränta, att förtära den föräldralöses egendom, att föra hädiska samtal i moskén, att skämta och håna religionen samt att genom olydnad mot sina föräldrar få dem att gråta.” Efter att ha sagt detta frågade han mig: ”Min broder, önskar du hålla dig långt från helvetet och träda in i paradiset?” Jag svarade: ”Hazrat, varför skulle jag inte önska det? Vid Allah, det är just det jag önskar.” Hazrat frågade mig: ”Nå, säg mig: lever dina föräldrar?” Jag svarade: ”Ja, min mor lever.” Han fortsatte: ”Vid Allah! Om du talar mjukt och respektfullt med din mor och tar hänsyn till hennes behov, kommer du utan tvekan att träda in i paradiset. Se bara till att undvika de stora synderna.”

Föräldrarnas återgäldande

عن أبي هريرة عن النبي صلى الله عليه وسلَّمَ قَالَ لا يُجْزِى وَلَدٌ وَالدَه إلا أن يجده مملوكا فيشتريه فيعتقه – مسلم، ترمذی، ابو ادود وغیره”Det har berättats från Hazrat Abu Hurayra, må Allah vara nöjd med honom, att Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: Om ett barn på något sätt skulle kunna återgälda sina föräldrars ömhet, kärlek, uppfostran och möda, så vore det genom att, om han finner sin far som slav hos någon eller sin mor som slavinna, köpa dem och befria dem.”

Moderns återgäldande

”Hazrat Abu Hurayra, må Allah vara nöjd med honom, berättade att Hazrat Abdullah ibn Umar, må Allah vara nöjd med honom, en gång såg en jemenitisk man gå runt den ädla Kaba med sin mor på ryggen. Mannen gick runt Kaba och reciterade med stark känsla följande vers:”

Jag är hennes riddjur, som rör sig på hennes vink
När hennes riddjur flyr av rädsla, flyr jag inte

När han fick syn på Hazrat Abdullah, må Allah vara nöjd med honom, frågade han: ”Säg mig, har jag inte återgäldat min mor?” Hazrat Abdullah, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”Återgäldat din mor? Detta har inte ens återgäldat ett enda ’Åh!’ som hon uttalade.”

Hazrat Abu Hurayras, må Allah vara nöjd med honom, bemötande av sin mor

En gång utsåg Marwan – må Allah vara nöjd med honom – Abu Hurayra – må Allah vara nöjd med honom – till sin ställföreträdare under några dagar. Vid den tiden befann han sig i Dhu al-Hulayfa. Hans mor bodde i ett annat hus en bit därifrån. Varje gång han hade för avsikt att gå ut kom han först till hennes dörr, ställde sig där och sade: ”Kära mor, as-salāmu ʿalayki wa raḥmatullāhi wa barakātuhu.” Modern svarade inifrån: ”Käre son, wa ʿalayka as-salāmu wa raḥmatullāhi wa barakātuhu.” Därefter sade Abu Hurayra – må Allah vara nöjd med honom –: ”Kära mor, liksom du uppfostrade mig med kärlek och ömhet under min barndom, må Allah den Upphöjde också förbarma sig över dig.” Hon svarade: ”Käre son! Må Allah också skänka dig sådan nåd som motsvarar det goda bemötande och den omsorg du har visat mig på min ålderdom.” När han sedan återvände utifrån och gick in i huset hälsade han på sin mor på samma sätt och sade samma ord.

Den yttersta formen av lydnad mot föräldrarna

عَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَض قَالَ قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ أَصْبَحَ مطيعا الله في والديه أصبح له بابان مفتوحانِ مِنَ الْجَنَّةِ وَإِنْ كَانَ وَاحِدًا فَوَاحِداً وَمَنْ أمسى عاصيا لله في والديه أَصْبَحَ لَهُ بَابَانَ مَفْتُوحَانِ مِنْ النَّارِ وَإِنْ كَانَ وَاحِدًا فَوَاحِداً قَالَ رَجُلٌ وَإِنْ ظَلَمَاهُ قَالَ وَإِنْ ظَلَمَاهُ وَإِنْ ظلْماهُ وَإِنْ ظَلْماهُ – مشكوة”ʿAbdullah ibn ʿAbbas – må Allah vara nöjd med honom – berättade att Allahs Sändebud – må Allahs välsignelser och frid vara över honom – sade: ’Den som börjar morgonen medan han lyder Allah genom sin behandling av sina föräldrar, för honom står två portar till paradiset öppna. Om han bara har en av dem, så en port. Och den som börjar morgonen medan han är olydig mot Allah genom sin behandling av sina föräldrar, för honom står två portar till helvetet öppna. Om han bara har en av dem, så en port.’ En man frågade: ’Även om de behandlar honom orättvist?’ Han svarade: ’Även om de behandlar honom orättvist.’ Även om de behandlar honom orättvist. Även om de behandlar honom orättvist.” – Mishkāt

Profeten – må Allahs välsignelser och frid vara över honom – använde denna framställning för att betona ett gott bemötande av föräldrarna. Därför blir det tydligt för den troende att lydnad endast bör vara för Allah. Lydnad mot någon annan än Allah är inte tillåten. Lydnaden mot föräldrarna och det goda bemötandet av dem beror också på att Allah har förklarat föräldrarnas rättigheter och befallt att man ska följa dem och tjäna dem. Den troende ska aldrig lyda sina föräldrar i något som innebär olydnad mot Allah.

Att uppträda väl mot föräldrarna trots deras överdrifter innebär att barnen, även om föräldrarna på grund av sitt hårda temperament fortsätter att ställa krav som är svåra för barnet att uppfylla, eller låter barnen arbeta överdrivet mycket utan att ta hänsyn till deras uthållighetsgräns, eller ställer överdrivna ekonomiska krav som överstiger barnens förmåga, bör behärska sina känslor och med ansträngning fortsätta att tjäna dem och bemöta dem väl.

Även om lydnad i denna situation inte är obligatorisk för barnet – eftersom Allah inte lägger en börda på någon som överstiger hans förmåga – är detta ändå lydnadens yttersta form mot föräldrarna. Barnet ska ägna sitt liv åt att tjäna sina föräldrar, även utöver sin egen förmåga, och offra allt för att hålla dem nöjda och ge dem bekvämlighet.

Men om de ställer krav som kränker någon annans rättigheter, vars skadliga följder drabbar någon annan, eller som strider mot någon av Allahs befallningar, då ska de naturligtvis inte lydas. Om de till exempel hindrar någon från att få sin ekonomiska rätt, eller på grund av ren personlig fiendskap eller envishet vill tvinga en dotter att utan orsak skilja sig från en sådan make som inte försummar att uppfylla hustruns rättigheter enligt sharīʿa, eller hindrar henne från att tjäna och lyda en sådan make, då är lydnad mot sådana föräldrar naturligtvis inte obligatorisk. Att uppfylla andras ekonomiska rättigheter är nämligen en plikt, och att underlåta detta är en allvarlig synd. Allah förlåter endast en sådan synd om den rättighetsberättigade förlåter den.

Även när det gäller att tjäna och lyda maken eller att upprätthålla relationen med honom måste man ha en sak i åtanke: att ingå äktenskap, ömsesidig kärlek mellan makar och deras goda relation är handlingar som Allah uppskattar mycket. Islam betonar att denna relation ska bevaras till varje pris.

Det råder ingen tvekan om att lydnad mot föräldrarna är en plikt, men denna lydnad är underordnad lydnaden mot Allah. Det är inte en självständig lydnad. Att lyda föräldrarna genom att vända sig bort från religionens vägledning, bestämmelser, krav och välgörande syften är inte lydnad mot Allah, utan olydnad mot Allah. Ingen troende kan hoppas på belöning för sådan lydnad; straffet blir i stället hans lott.

Allahs Sändebud – må Allahs välsignelser och frid vara över honom – sade: ”Om det gäller lydnad mot endast en av dem, står en port till paradiset öppen.” Detta betyder inte att om den ena av föräldrarna har avlidit och det inte längre finns möjlighet att lyda och tjäna honom eller henne, så står endast en port öppen för ett sådant barn. Innebörden är snarare att om någon lyder den ena av sina föräldrar men låter den andra vara missnöjd, står en port till paradiset öppen på grund av lydnaden mot den ena, medan en port till helvetet hålls öppen på grund av olydnaden mot den andra. Om den ena av dem lämnar denna värld, efter att ha blivit åtlydd under sin livstid, kommer den öppna porten som belöning för denna lydnad att fortsätta vara öppen; den kommer inte att stängas.

I denna hadith finns en varning: om någon lyder den ena och genom sina handlingar gör den andra missnöjd, är detta inte rätt. På grund av lydnaden mot den ena håller Allah en port till paradiset öppen. Men på grund av olydnaden mot den andra öppnas själva porten till helvetet. Det kan inte vara ett riktigt förhållningssätt för en troende att vara tillfreds med att tjäna och lyda den ena, medan frågan om att tjäna och lyda den andra lämnas därhän. Han bör i stället vilja vinna Allahs välbehag genom att tjäna och lyda dem båda.

Att vägra lyda föräldrarna

Trots att vikten av föräldrarnas rättigheter i samhällslivet och uppmaningen att visa dem lydnad och tacksamhet betonas, uppstår det ibland situationer där ni kan vägra att lyda dem. Ni kan då bortse från deras ord och ändå uppfylla shariahs krav. I islam tillkommer rätten att bli åtlydd endast Allah. När det gäller andra än Allah får ni lyda dem endast när Allah har tillåtit lydnad gentemot dem, och ni får endast lyda dem i sådant som är tillåtet och lagligt. Om ni lyder någon genom att trotsa Allah blir ni syndare, och denna lydnad blir olydnad mot Allah. Att lyda föräldrarna i lydnad mot Allah är ett medel till att vinna Allahs välbehag, medan lydnad mot dem i olydnad mot Allah blir en orsak till Allahs missnöje.
Beträffande föräldrarnas rättigheter finns en välkänd hadith av Hazrat Abdullah ibn Umar, må Allah vara nöjd med honom. Denna hadith gäller en ytterst känslig och allvarlig fråga i samhällslivet, och människor hamnar ofta i missuppfattningar på grund av hadithens yttre ordalydelse. Det är nödvändigt att noggrant förstå det som Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, verkligen avsåg, och att inte under inflytande av en missuppfattning vidta en åtgärd som leder till olydnad mot Allah och Hans Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom. Hadithen lyder:

عن ابن عمر رض قال كان تحتى إمرأة أحبُّهَا وَكَانَ عُمَرُ يَكْرَهُهَا فَقَالَ لِي طلقها فَأَبَيْتُ فَأَتَى عُمَرُ رَسُولَ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَذَكَرَ ذَالِكَ لَهُ فَقَالَ لِي رَسُولُ الله صلى الله عَلَيْهِ وَسَلَّمَ طَلَّقَها – ابو داود، ترمذی
نسائی، ابن ماجهAbdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) berättade: ”Jag hade en hustru som jag älskade mycket, men Umar (må Allah vara nöjd med honom) ogillade henne. Därför sade han till mig: ’Skilj dig från henne.’ Jag vägrade. Då gick Umar (må Allah vara nöjd med honom) till Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) och berättade hela saken för honom. Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade till mig: ’Abdullah, skilj dig från henne.’” – Abu Dawud, at-Tirmidhi, an-Nasa’i, Ibn Majah

Denna hadith kräver med eftertryck av er att ni fortsätter att visa era föräldrar full lydnad och inte ens ger tanken på olydnad någon plats i era hjärtan. Men det är inte heller rätt att utifrån detta anse föräldrarnas lydnad vara ovillkorlig och utan begränsningar. Människor missförstår hadithens yttre ordalydelse och tror att föräldrarna också har rätt att närhelst de vill beordra sin son att skilja sig från sin hustru. Även om hans hustru är from och lydig ska de kunna beordra honom att skilja sig från henne. Och när de vill ska de kunna beordra sin dotter att bryta förbindelsen med sin make, även om maken är from. Även om det inte finns någon religiöst giltig anledning att bryta förbindelsen, skulle det enligt denna uppfattning ändå vara nödvändigt att göra det enbart på föräldrarnas befallning.

Detta är ett mycket allvarligt missförstånd. Det har ingen verklig grund i sharia och står inte i något förhållande till sharias grundläggande läror. För att förstå en hadith och lära känna Allahs Sändebuds, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, rätta avsikt, måste man förstå och tillgodogöra sig den i ljuset av Koranens och sunnans grundläggande läror samt religionens övergripande natur. Förståelsen måste överensstämma med Koranens och sunnans uttryckliga förklaring och vara förenlig med religionens grundläggande läror.

Denna händelse handlar om den andre kalifen, Umar, må Allahs välsignelser och frid vara över honom. Han hade helt och hållet tagit till sig religionens ande. Hans ögon hade sett den yttre religionen i verksamhet. Han var fullständigt förtrogen med religionens väsen. Han visste också att en god relation mellan make och hustru är viktigare än frivillig gudsdyrkan och att islam med alla medel betonar att denna relation ska bevaras. Islam tillåter endast att denna heliga relation bryts när det verkligen finns risk för att större religiöst och socialt fördärv kommer att uppstå om den fortsätter. Han visste dessutom mycket väl att den enda som gläds när denna relation bryts är den satan över vilken Allahs eviga förbannelse vilar. Han avskydde sin sonhustru och ville inte att hon skulle fortsätta leva med hans son. Tänk efter. Varför skulle en person som Umar, må Allah vara nöjd med honom, och som var så kunnig om religionen, inte tycka om sin sonhustru? Kan man ens föreställa sig att han hyste personlig fiendskap mot sin sonhustru och av något världsligt motiv ville beröva henne äktenskapets beskydd? Eller att han på grund av någon olydnad från hennes sida hade blivit så envis att han inte skulle ge sig förrän sonen skilde sig från henne? Kan någon kvinna som känner till en följeslagares gudsfruktan tänka så om den andre kalifen, Umar al-Faruq, må Allah vara nöjd med honom? Det var samme Umar, må Allah vara nöjd med honom, som offrade allt han ägde för religionens skull.

Det är klarare än dagens solljus att han måste ha haft ett större religiöst mål framför sig och att det var på grund av någon moralisk och social välfärd som han enträget bad sin son att skilja sig. Det var inte heller därför att han tänkte: ”Jag är din far. På grund av min ställning som far kan jag få dig att skilja dig även utan anledning, och oavsett om du har gjort något fel eller inte måste du underkastat följa mig.”

Å andra sidan var den ädle Abdullah, må Allah vara nöjd med honom, själv en from ung man. Även han var fullständigt förtrogen med religionen. Han följde Allahs Sändebuds, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sunna med själ och hjärta. Hans tankar och övertygelser hade formats genom Allahs Sändebuds, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, fostran. Han var helt medveten om föräldrarnas rättigheter och vikten av att lyda dem. Ingen kan heller föreställa sig att han skulle kunna vara olydig mot sina föräldrar. När Umar, må Allah vara nöjd med honom, bad honom att skilja sig, sade Umar inte till honom som svar: ”Du har vägrat att lyda och blivit olydig mot din far.” I stället lade han fram saken inför Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom. Från denna källa hade det vid olika tillfällen och med olika ord befallts: ”Behandla era hustrur väl och håll de löften ni har gett dem under hela livet, även om detta kräver att ni uthärdar vissa svårigheter.” Efter att ha övervägt saken instämde Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, i Umars, må Allah vara nöjd med honom, uppfattning och befallde Abdullah, må Allah vara nöjd med honom, att skilja sig från henne.

När du begrundar denna hadith i ljuset av religionens anda och Koranen och sunna kommer du till slutsatsen att detta är hadithens innebörd. Religionens natur kräver det, och Koranens och sunnans läror säger detsamma. Kan föräldrar, enbart på grund av hadithens yttre ordalydelse och trots religionens tydliga vägledning, ges rätt att beordra sonen att skilja sig, oavsett om det finns något legitimt intresse eller inte? Eller kan de beordra dottern att begära khulʿ från sin make och tvinga henne till det?
Om lydnaden mot föräldrarna vore fri från sådana begränsningar och hinder, skulle tusentals hem förstöras varje dag på grund av framtida konflikter mellan svärmödrar och svärdöttrar, och tusentals oskyldiga kvinnor och män skulle berövas livets frid. Allahs sharia är inte till för att användas för att tillfredsställa personliga intressen eller för att uppnå fiendskap, vrede och själviska mål. När föräldrar så önskar skulle de med dess hjälp kunna beröva en oskyldig kvinna hennes makes kärlek och beskydd och tvinga en oskyldig ung man att avstå från en god hustrus kärlek och tillgivenhet.
Att kräva sådan lydnad av barnet, dessutom i strid med förnuftet, vore ytterst hjärtlöst och hårt. Rättvisan säger att religionen inte kan kräva sådan lydnad av barnet. Mulla Ali Qari, må Allah förbarma sig över honom, sade tydligt och med ett klart exempel när han behandlade denna fråga: Om föräldrarna beordrar sonen att skilja sig från sin hustru är det inte obligatoriskt för sonen att följa denna befallning. Den berömde hadithlärde och faqihen ʿIzz al-Din al-Shafiʿi, må Allah förbarma sig över honom, sade att lydnad mot föräldrarna inte är obligatorisk för barnet i alla frågor. Det vill säga, det är inte obligatoriskt för sonen att följa allt som föräldrarna befaller eller förbjuder. Vem kan förneka den betydelse som religionen tillmäter lydnad mot föräldrarna och tacksamhet mot dem? Men det betyder självfallet inte att lydnad mot dem är obligatorisk i varje tillåten eller förbjuden angelägenhet. Frågan om skilsmässa och khulʿ är mycket känslig och får långtgående följder. Dess verkningar drabbar inte bara mannen som skiljer sig och kvinnan som begär khulʿ, utan också många oskyldiga människor påverkas av dess plågsamma konsekvenser. De måste lida under hela livet.

Hela denna diskussion gäller endast den situation där föräldrarna tvingar någon till skilsmässa eller khulʿ utan någon shariatenlig välgrundad och förnuftig anledning. Om du inser att föräldrarnas befallning inte grundar sig på personlig ovänskap, envishet eller världsliga skäl, utan har getts av religiösa eller sociala orsaker, får du under inga omständigheter trotsa den. Då blir det obligatoriskt för dig att följa den av hela ditt hjärta och din själ. Det är aldrig tillåtet för dig att sätta dina personliga önskningar och aversioner framför lydnaden mot dem och åberopa din kärlek som ursäkt. Till deras viktiga rättigheter och deras krav på lydnad hör att du offrar din egen kärlek, dina önskningar och aversioner samt dina personliga preferenser, och att du finner din glädje i deras tillfredsställelse.

Råd från Abu al-Darda, må Allah vara nöjd med honom

Ytterligare en hadith stöder denna uppfattning. En man kom till Abu al-Darda, må Allah vara nöjd med honom, och sade: ”Min far pressade mig mycket hårt att gifta mig, men nu beordrar han mig att skilja mig från min hustru.” Abu al-Darda, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”Min bror, jag säger inte åt dig att vara olydig mot dina föräldrar, men jag säger inte heller åt dig att skilja dig från din hustru. Om du vill kan jag berätta för dig vad jag hörde Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, säga. Jag hörde Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, säga: ’Fadern är den bästa av Paradisets portar.’ Om ni vill kan ni bevara den för er själva, och om ni vill kan ni försumma den.” – Ibn Hibban

Detta i hadithen är något att begrunda. Frågeställaren sade tydligt att hans far hade beordrat honom att skilja sig. Men Abu al-Darda, må Allah vara nöjd med honom, svarade inte uttryckligen: ”Eftersom din far säger det, så skilj dig, för det är obligatoriskt att lyda honom.” I stället sade han: ”Jag säger inte åt dig att vara olydig mot dina föräldrar, men jag säger inte heller åt dig att skilja dig från din hustru.” Om lydnad i denna fråga ovillkorligen hade varit obligatorisk, skulle Abu al-Darda, må Allah vara nöjd med honom, tydligt ha sagt: ”Skilj dig och lyd dina föräldrar.” Abu al-Darda, må Allah vara nöjd med honom, återgav med stor visdom och klokhet Allahs Sändebuds, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, uttalande och uppmuntrade frågeställaren att själv begrunda saken. Han skulle dock se till att inte göra sina föräldrar orätt, eftersom lydnad mot dem är en väg till Paradiset.

Vad man bör göra efter föräldrarnas bortgång

عن أبي أسيد قَالَ كُنَّا عِندَ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ رَجُلٌ يا رسول الله هل بقى من برابوى شيء بعد موتهما أبرهُمَا قَالَ نَعم . خصال أربع الدعاء لَهُمَا، وَالاسْتِغْفَارُ لَهُمَا وَأَنْفَاذُ عَهْدِهِمَا وَأَكْرِمْ صديقهما وصلة الرحم التي لارحم لك الا من قبلهما .
”Abu Usaid, må Allah vara nöjd med honom, sade: Vi var hos Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom. En man frågade: ’Allahs Sändebud, finns det något sätt att fortsätta behandla sina föräldrar väl även efter deras död?’ Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, svarade: ’Ja. Det finns fyra sätt: (1) att be för dem och be om förlåtelse för dem, (2) att uppfylla deras löften och giltiga testamentariska önskemål, (3) att visa deras fäder och mödrars vänner respekt och gästfrihet, och (4) att bevara släktbanden och behandla väl dem som är era släktingar genom era föräldrar.’” – al-Adab al-Mufrad

Föräldrarna uthärdar möda för att uppfostra och undervisa sina barn och vakar över dem dag och natt. Sanningen är att även om du under hela ditt liv tjänade dem som en slav eller tjänarinna, skulle du ändå inte kunna uppfylla deras rätt till tjänst. Därför fortsätter en troende att behandla sina föräldrar väl under hela livet. Men när föräldrarna lämnar denna värld fortsätter han ändå att tänka: ”Ack, jag har inte gjort någonting för dem.” Därför önskar han efter deras död finna ett sätt att glädja deras själar. En man frågade Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, om en sådan troendes innersta känslor. Han svarade att man även efter deras bortgång kan behandla dem väl och beskrev sätten att göra det.

Ett: Åkallan och istighfār: Be till Allah med gråt efter bönen och vid andra tider: ”O Allah! Förlåt mina föräldrar. Täck över deras synder och skänk dem det som Du skänker Dina rättfärdiga tjänare och tjänarinnor. O Allah! När vi var beroende av deras hjälp, kärlek och omsorg offrade de allt för vår skull. De avstod från dagens bekvämlighet och nattens vila för vår skull. O vår Herre! Nu har de kommit inför Dig. Under vår barndom var vi hjälplösa och beroende av dem. Nu är de ännu mer beroende av Din barmhärtighet och Din välvilja än de var då. O vår Herre! Ge dem skydd under Din barmhärtighets skugga och ge dem en tillflykt i paradiset, platsen för Ditt välbehag.”

Abū Hurayra, må Allah vara nöjd med honom, har berättat att när den avlidnes rang höjs efter döden frågar han förvånat: ”Hur gick detta till?” Då sägs det till honom från Allahs sida: ”Dina barn har fortsatt att be för dig och be om förlåtelse för dig, och Allah har godtagit det.” Abū Hurayra, må Allah vara nöjd med honom, har också berättat att Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade: ”När en människa dör upphör möjligheten att utföra handlingar. Det finns endast tre saker som fortsätter att vara till nytta för henne efter döden: för det första fortlöpande välgörenhet (sadaqa jāriya), för det andra den kunskap hon har lämnat efter sig och som människor drar nytta av, och för det tredje ett rättfärdigt barn som ber om förlåtelse för henne.”

Ibn Sīrīn, må Allahs barmhärtighet vara över honom, var en berömd from tābiʿī. När han berättade en historia sade han: ”En natt befann vi oss hos Abū Hurayra, må Allah vara nöjd med honom. Han lyfte händerna för att be och sade ödmjukt: ’O vår Herre! Förlåt Abū Hurayra. O vår Herre! Förlåt Abū Hurayras mor. O vår Herre! Förlåt alla dem som ber om förlåtelse för Abū Hurayra och hans mor.’” Ibn Sīrīn, må Allahs barmhärtighet vara över honom, sade: ”Vi fortsatte att be om förlåtelse för Abū Hurayra, må Allah vara nöjd med honom, och hans mor, så att vi skulle få del av Abū Hurayras, må Allah vara nöjd med honom, åkallan.”

Två: Att uppfylla föräldrarnas löften och testamenten: Föräldrar kan ha gett många människor löften under sin livstid. De kan ha lovat olika saker och ha lämnat vissa testamentariska föreskrifter vid tiden för sin död.
Efter föräldrarnas bortgång återstår för barnet ett sätt att behandla dem på ett gott och rättfärdigt sätt: att uppfylla de löften de gav och deras testamentariska föreskrifter. På så sätt måste man fortsätta försöka glädja deras själar. Men endast deras tillåtna och giltiga testamentariska föreskrifter får uppfyllas. Om även deras otillåtna föreskrifter uppfylls är det inte god behandling av dem, utan dålig behandling.
Om föräldrarna hade lovat någon ekonomisk hjälp eller hade velat ge någon något, men inte fick möjlighet att göra det under sin livstid, eller om de hade avlagt ett löfte men lämnat världen innan de kunde uppfylla det, eller om de var skuldsatta eller inte fick möjlighet att upprätta ett testamente, fastän du förstår att de skulle ha gjort det om de hade fått möjlighet, eller om de inte hade upprättat något testamente alls – om du då ger välgörenhet för deras räkning är allt detta god behandling av dem. På så sätt kan du även efter deras bortgång, under hela ditt liv, behandla dem väl och vinna Allahs välbehag.
Abdullah ibn ʿAbbās, må Allah vara nöjd med honom, har berättat att en man frågade Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom: ”O Allahs Sändebud! Min mor har avlidit utan att lämna något testamente. Om jag ger välgörenhet för hennes räkning, kommer det då att vara till nytta för henne?” Den ädle Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade: ”Ja, ja. Varför skulle det inte göra det?”

Detta har också berättats av Abdullah, må Allah vara nöjd med honom: Asʿad ibn ʿUbāda, må Allah vara nöjd med honom, sade till Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom: ”O Allahs Sändebud! Min mor hade avlagt ett löfte, men hon avled innan hon hann uppfylla det. Kan jag uppfylla detta löfte för hennes räkning?” Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, svarade: ”Varför inte? Uppfyll löftet för hennes räkning.”

Tre: Att behandla moderns väninnor och faderns vänner väl: Det tredje sättet att behandla föräldrarna efter deras bortgång är att behandla moderns väninnor och faderns vänner rättfärdigt och väl. I samhällslivet ska man visa dem samma respekt som äldre och aktade personer. Man ska respektera deras åsikter. Vid rådgivning i olika frågor måste man låta dem delta och alltid behandla dem väl med respekt. En gång sade den ädle Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom: ”Att behandla faderns vänner väl är den vackraste formen av god behandling.”

Sahābas, må Allah vara nöjd med dem, handlingar

En gång blev Abū al-Dardā, må Allah vara nöjd med honom, sjuk, och hans sjukdom fortsatte att förvärras. Till slut fanns det inte längre något hopp om att han skulle överleva. Då reste Yūsuf ibn Abdullah, må Allah vara nöjd med honom, från en avlägsen plats för att komma och vårda honom. När Abū al-Dardā, må Allah vara nöjd med honom, såg honom frågade han förvånat: ”Hur kom du hit?” Yūsuf ibn Abdullah, må Allah vara nöjd med honom, svarade: ”Ärade herre, jag har kommit hit enbart för att tjäna dig, eftersom det fanns ett nära band mellan min vördade far och dig.
Abdullah ibn ʿUmar, må Allah vara nöjd med honom, var en gång på resa. Då mötte han en beduin från Mecka. Beduinen tog väl emot Ibn ʿUmar, må Allah vara nöjd med honom, och frågade: ”Är du ʿUmars son?” Ibn ʿUmar svarade: ”Ja, jag är hans son.” Då tog han sin turban från huvudet och gav den till mannen, och lät honom sitta hedersamt på sin åsna. Ibn Dīnār sade: ”Vi såg alla detta med förvåning och sade sedan: ’Ärade herre, han är ju bara en beduin eller bybo. Om du hade gett honom två dirham skulle det ha räckt för att göra honom nöjd.’” Abdullah, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”Broder, hans far var vän till ʿUmar, må Allah vara nöjd med honom, och Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, har sagt: ’Visa faderns vänner ära och låt inte detta band upphöra. Annars kommer Allah den Allsmäktige att släcka ert ljus.’”

Hazrat Abu Burda, må Allah vara nöjd med honom, sade: När jag kom till Medina kom Hazrat Abdullah ibn Umar, må Allah vara nöjd med honom, till mig och sade: ”Abu Burda, vet du varför jag har kommit till dig?” Abu Burda, må Allah vara nöjd med honom, svarade: ”Hazrat, det vet jag inte.” Hazrat Abdullah, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”Jag hörde Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, säga: Den som vill behandla sin far, som befinner sig i graven, väl bör efter faderns död behandla hans vänner väl.” Därefter sade han: ”Broder, min far, Hazrat Umar, må Allah vara nöjd med honom, och din far hade ett broderligt och vänskapligt förhållande. Jag vill, av respekt för denna vänskap, fullgöra hans rätt.” – Ibn Hibban

Fyra: Att behandla föräldrarnas släktingar väl: Det fjärde sättet att förhålla sig efter föräldrarnas bortgång är att behandla deras släktingar väl. På mödernet hör exempelvis mostrar, morbröder, mormödrar och morfäder till dessa släktingar, och på fädernet farbröder, fastrar, farfäder och farmödrar. Att vara likgiltig inför alla dessa släktingar och behandla dem vårdslöst är i själva verket detsamma som att vara likgiltig inför föräldrarna. En troende man eller kvinna kan inte behandla sina föräldrar vårdslöst. Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, sade: ”Behandla aldrig era fäder och farfäder vårdslöst. Att behandla föräldrarna vårdslöst är likvärdigt med otacksamhet mot Allah.”

Belöningen för att be för föräldrarna

عن أنس قَالَ قَالَ رَسُولُ اللهِ صلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِنَّ الْعَبْدَ لَيَمُوتُ وَالِدَاهُ أَوْ أَحَدُهُمَا وَإِنَّهُ لَهُمَا لَعَاقَ فَلَا يَزَالُ يَدْعُولَهُمَا وَيَسْتَغْفِرْ لَهُمَا حَتَّى يكتبَهُ اللهُ بَارًا .
”Hazrat Anas, må Allah vara nöjd med honom, har berättat att Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, sade: Om en person under hela sitt liv har varit olydig mot sina föräldrar och hans föräldrar, eller någon av dem, avlider, bör han oavbrutet be om förlåtelse för sina föräldrar. Då skriver Allah honom genom Sin barmhärtighet bland de rättfärdiga.”

Det är nödvändigt att under hela livet fortsätta att lyda sina föräldrar, behandla dem väl och sträva efter att hålla dem nöjda. Men även om de, trots alla ansträngningar, inte blir nöjda och lämnar denna värld i missnöje, förblir Allahs barmhärtighets dörr öppen och gottgörelse är fortfarande möjlig. Som en följd av att man oavbrutet ber för dem och söker förlåtelse för dem kan man hoppas att Allah den Allsmäktige förlåter misstagen och räknar en bland de bästa tjänarna. Ingen troende tjänare bör någonsin förtvivla över Allahs barmhärtighet. När ånger uppstår i en tjänares hjärta skyndar Han sig att godta den och vidtar alla åtgärder för att föra denna ånger framåt och låta den påverka livet. Men det är naturligtvis fel att dra den felaktiga slutsatsen från denna hadith att man kan vara olydig mot sina föräldrar medan de lever och sedan, efter deras död, vinna Allahs barmhärtighet genom att be för dem och söka förlåtelse. Det rätta är att tjäna dem medan de lever, hålla dem nöjda och därigenom vinna Allahs välbehag.

En kärleksfull blick på föräldrarna

عَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَض أَنَّ رَسُولَ اللهِ صلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ مَا مِنْ وَلَدٍ
بار ينظر إلى والديه نظرة رحمة إلا كتب اللهُ لَهُ بِكُلِّ نَظَرَةٍ حَجَّة مبرورة قَالُوا إِنْ نَظَرَ كُلِّ يَوْمٍ مِائَةَ مَرَّةٍ قَالَ نَعَمُ وَاللَّهُ أَكْبَرُ وَأَطيبُ – مسلم
”Hazrat Ibn Abbas, må Allah vara nöjd med honom, har berättat att Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, sade: Varje rättfärdigt barn som en gång betraktar sina föräldrar med kärlekens blick får av Allah belöningen för en accepterad hajj. Människorna frågade: ”Allahs Sändebud, även om någon betraktar dem hundra gånger under en dag med barmhärtighet och kärlek?” Han svarade: ”Ja, även om han betraktar dem hundra gånger. Allah är större och renare än vad ni kan föreställa er.””

Innebörden är att Allahs barmhärtighet och allomfattning är så stora att Han kan ge ännu mer än detta. Om ett barn under hela dagen hundra gånger betraktar sina föräldrar med barmhärtighet och kärlek, kan Allah även ge belöningen för hundra hajj. Han är större och ädlare än allt vad människan kan föreställa sig om Allah. Människan tänker utifrån sin egen förmåga. Därför verkar det omöjligt att få en så stor belöning, och hon blir offer för en felaktig föreställning. Men det är inte riktigt att hysa en sådan felaktig föreställning om Allah. Han är fri från alla felaktiga föreställningar. Denna barmhärtige Varelse kan ge så mycket att människans föreställningsförmåga inte ens förmår nå dit.

Ekonomiskt stöd till föräldrarna

يسْأَلُونَكَ مَاذَا يُنفِقُونَ ط قُلْ مَا أَنفَقْتُمْ مِنْ خَيْرٍ فَللوالدين.
”Folk frågar dig: ’Vad ska vi spendera?’ Säg: ’Vad ni än spenderar av goda ting, så är föräldrarna de första som har rätt till det.’” – Sura al-Baqara: 215

Precis som Koranen och sunnan betonar vikten av att tjäna, lyda och behandla föräldrarna väl, har de också med eftertryck förklarat att det inte är rätt att spara sin förmögenhet genom att inte spendera på föräldrarna. Tvärtom måste man först och främst spendera på dem. Om de är behövande får de till och med ta det med tvång. Om någon, trots att han inte försummar att tjäna och lyda sina föräldrar, inte vill spendera pengar på dem, är inte heller det rätt. Precis som föräldrarna har rättigheter gentemot sina barn, har de också rätt till barnens egendom.

Faderns rätt till sonens egendom

En gång kom en man till den älskade Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, och klagade över sin far: ”Han tar min egendom närhelst han vill.” Allahs sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, kallade på mannens far. En svag gammal man kom fram, stödjande sig på en käpp. När han började fråga den gamle om allt, sade denne: ”Allahs sändebud! Det fanns en tid då denne svage man var ännu mer hjälplös, medan jag var stark. Jag var välbärgad, medan han var utfattig. Jag hindrade honom aldrig från att ta av min egendom. I dag är jag svag, medan han är frisk och stark. Jag är utfattig, medan han är välbärgad. Nu ger han mig inte av sin egendom.” När Världarnas barmhärtighet, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, hörde detta började han gråta och sade: ”Du och din egendom tillhör din far. Du och din egendom tillhör din far.”

Omsorg om föräldrarnas skulder

Hazrat Abdullah ibn az-Zubayr, må Allah vara nöjd med honom, var en mycket upptagen person. Trots detta försummade han inte att tjäna sina föräldrar och värna deras rättigheter. Precis som han tog hand om dem under deras livstid, värnade han även helt och hållet om deras rättigheter efter deras död. Hazrat az-Zubayr, må Allah vara nöjd med honom, var en mycket välbärgad man. När en rik person vanligtvis dör, börjar arvingarna omedelbart efter dödsfallet bekymra sig om sina egna andelar. Men till skillnad från vanliga världsligt sinnade människor bekymrade han sig inte det minsta om sin egen andel. Ändå uppgick hans arvslott till tiotals miljoner. Hans enda bekymmer var emellertid: Hade hans far lämnat någon skuld till någon? I själva verket betalade han först sin fars skulder med de tillgångar som hade lämnats efter. Efter att skulderna hade betalats började de övriga arvingarna kräva och insistera på att arvet skulle fördelas. Men Hazrat Abdullah hindrade fördelningen av arvet. Han sade att han under fyra år, utan avbrott, skulle tillkännage under pilgrimsfärdssäsongen att hans far hade skulder. Om det fanns någon fordringsägare skulle denne få sin skuld betald. Det kunde ju finnas någon fordringsägare. Efter att på detta sätt ha gjort tillkännagivandet i fyra år skulle han fördela arvet.

På detta sätt fick han de övriga att samtycka till att skjuta upp arvsfördelningen i fyra år, och under pilgrimsfärdssäsongen tillkännagav han saken så att tusentals människor bad för hans far och bad Allah om förlåtelse för honom.

Välsignelsen i att tjäna sina föräldrar

عن أنس بن مَالِكٍ رَضِيَ اللهُ عَنْهُ قَالَ : قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ سَرَّهُ أَن يُعدَّ لَهُ فِي عُمُرِهِ وَيُزَادُ لَهُ فِي رِزْقِهِ فَلْيَبَرُ وَالدَيْهِ وليصل رحمه – احمد، الترهيب والترغيب”Hazrat Anas ibn Malik, må Allah vara nöjd med honom, har berättat: Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ’Om någon önskar få sitt liv förlängt och sin försörjning utvidgad, ska han behandla sina föräldrar väl och upprätthålla släktbanden.’”

Denna värld är en plats för handling. Här har människan möjlighet att förtjäna mycket för att lyckas i livet efter detta. Att få ett långt liv och välstånd som belöning för att tjäna sina föräldrar är en stor välsignelse från Allah. I denna värld har människan fått möjlighet att utföra ännu fler goda handlingar, öka sina goda gärningar, tjäna sina föräldrar och därigenom bli värdig Allahs barmhärtighet.

عَنْ مُعَانِبْنِ أَنَسٍ رَض أَنَّ رَسُولَ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ مَنْ بَرُ وَلِدَيْهِ طُوبَى لَهُ زَادَ اللَّهُ فِي عُمره – ( الترغيب والترهيب ج (۲”Det har berättats från Hazrat Muʿadh ibn Anas, må Allah vara nöjd med honom, att Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ’Den som behandlar sina föräldrar väl – glädjebud till honom: Allah kommer att förlänga hans liv.’”

Ett långt liv är ett glädjebud för en troende i den bemärkelsen att han får möjlighet att arbeta för att uppnå ännu fler rena mål, med avsikten att lyckas i livet efter detta.

Moderns rättigheter är större än faderns

Båda föräldrarna deltar i att uppfostra och ta hand om barnet. Båda offrar sin egen bekvämlighet och sitt välbefinnande för att uppfostra barnet. Fadern spenderar de pengar han tjänat genom sitt kroppsliga arbete på barnet, och modern föder det genom att ge det näring från sitt eget hjärta. Barnet uppfostras genom bådas gemensamma kärlek, ansträngningar och ömhet. Därför har Koranen och sunna betonat ett gott bemötande av dem båda och befallt att man ska tjäna och lyda dem båda.

Men det är också helt uppenbart att modern genomgår de största svårigheterna i barnets uppfostran. Modern uppfostrar barnet genom att offra sin egen existens. Det finns inget motstycke till den tjänst och det offer som hon visar genom att med ömhet och kärlek ge barnet näring från sitt eget blod och oavbrutet offra dagens vila och nattens sömn för barnets skull. Därför har den heliga Koranen, samtidigt som den betonat vikten av ett gott bemötande av båda föräldrarna, kraftfullt skildrat moderns lidande och samtidigt antytt denna betydelse: den livsoffrande modern har, jämfört med fadern, större rätt till tjänst, lydnad och ett gott bemötande. Denna betydelse har Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, öppet förklarat:

ووصينا الْإِنْسَانَ بِوَالِدَيْهِ إِحْسَانًا ، حَمَلَتْهُ أُمَّهُ كُرْهًا وَوَضَعَتْهُ كُرْهًا . وحمله وفصله ثلثون شهراً – – الاحقاف : ١٥”Och Vi har ålagt människan att behandla sina föräldrar väl. Hennes mor bar henne med möda och födde henne med stor möda, och tiden för att bära henne och amma henne är trettio månader.” – Sura al-Ahqaf 15

På ännu ett annat ställe betonas vikten av att visa tacksamhet mot föräldrarna. I den ädla Koranen nämns moderns enastående uppoffringar och lidanden, och barnet uppmanas särskilt att vara tacksamt mot sin mor.

ووصينا الإنسان بوالديه ، حملته أمه وهنا عَلَى وَهُن وَفَضْلُهُ فِي عَامَيْنِ أَنِ
اشكر لي ولوالديك – – لقمن : ١٤
”Och Vi har ålagt människan att vara god mot sina föräldrar. Hans mor bar honom, svaghet på svaghet, och hans avvänjning sker under två år. Var tacksam mot Mig och mot dina föräldrar.” – Sura Luqmān: 14

Av detta sätt att uttrycka sig i den heliga Koranen framgår tydligt att modern har större rätt till tjänst, kärlek, lydnad, gott bemötande och tacksamhet. Hon genomgår nämligen oerhörda svårigheter när hon föder och uppfostrar barnet. Fadern har utan tvekan också en del i uppfostran och vården. Men faderns arbete och uppoffringar kan inte på något sätt jämföras med moderns uppoffringar.

Lärorikt samtal

En gång kom en man till Allahs Sändebud – må Allahs välsignelser och frid vara över honom – och klagade: ”O Allahs Sändebud! Min mor är en person med dåligt humör.” Den älskade Profeten – må Allahs välsignelser och frid vara över honom – sade: ”När hon bar dig i sin mage i nio månader utan uppehåll och bar dig med sig, var hon då en person med dåligt humör?”
Mannen sade: ”Ärade herre, jag talar sanning; hon har dåligt humör.”
Profeten – må Allahs välsignelser och frid vara över honom – sade: ”När hon natt efter natt höll sig vaken för din skull och gav dig av sin egen mjölk, var hon då en person med dåligt humör?”
Mannen sade: ”Jag har redan återgäldat allt detta som min mor gjorde.”
Profeten – må Allahs välsignelser och frid vara över honom – frågade: ”Har du verkligen återgäldat det?”
Han sade: ”Jag bar min mor på mina axlar och utförde hajj med henne.” Den älskade Profeten – må Allahs välsignelser och frid vara över honom – gav ett avgörande svar: ”Kan du återgälda eller ersätta det lidande hon genomgick när hon födde dig?”

عن أبي هريرة رض قال جاء رجل إلى رسولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فقال يا رسول الله مَنْ أَحَقُّ النَّاسِ بِحُسْنِ صَحَابَتِي، قَالَ أُمُّكَ قَالَ ثُمَّ مَنْ ؟
قَالَ أُمُّكَ ! قَالَ : ثُمَّ مَنْ قَالَ : أُمِّكَ – قَالَ ثُمَّ مَنْ قَالَ أَبُوكَ –
”Hadhrat Abu Hurayra – må Allah vara nöjd med honom – berättade: En man kom till Allahs Sändebud – må Allahs välsignelser och frid vara över honom – och frågade: ’O Allahs Sändebud! Vem har störst rätt till mitt goda bemötande?’ Han svarade: ’Din mor.’ Han frågade: ’Och därefter vem?’ Han svarade: ’Din mor.’ Han frågade: ’Och därefter vem?’ Den ädle Profeten – må Allahs välsignelser och frid vara över honom – sade: ’Din mor.’ Han sade: ’Och därefter vem?’ Han svarade: ’Din far.’”

Denna hadith klargör tydligt att modern har högre status än fadern när det gäller att få gott bemötande, tjänst och lydnad. Sahabien ställde samma fråga gång på gång, och den ädle Profeten – må Allahs välsignelser och frid vara över honom – fortsatte att ge samma svar: era mödrar har större rätt till ert goda bemötande. Den fjärde gången sade han att er far har rätt till ert goda bemötande. Hadhrat Ibn Battal sade något mycket vackert: Moderns rätt till tjänst och gott bemötande är tre gånger större än faderns. Detta beror på att modern gör tre saker för barnet som ingen far ens kan föreställa sig. Under graviditeten bär modern barnet i sin mage. Därefter genomgår hon födandets smärta och ammar barnet. Även i den heliga Koranen uppmärksammas dessa tre viktiga tjänster och lidanden som hon utför. När det gäller undervisning och uppfostran är därefter modern och fadern jämlika. Därför har det betonats och vägleds det till att man ska bemöta båda med artighet, vördnad, tjänst, lydnad och ödmjukhet. Jumhūr al-ʿulamāʾ, det vill säga majoriteten av de lärda, är eniga om att moderns rätt är större än faderns. Men det betyder inte att man alltid ska tjäna och lyda modern och inte alls bry sig om fadern. När det gäller artighet och god sed har fadern större rätt, och det är under inga omständigheter rätt att bryta banden med fadern. Det har betonats att man ska bemöta båda väl. I praktiken måste man naturligtvis komma ihåg att moderns svaga natur gör henne mer förtjänt av ihsān. Detta innebär att man bör ordna mer och mer bekvämlighet åt modern. Man får aldrig brista i lydnaden mot henne. Man får aldrig såra hennes kärleksfulla hjärta. Precis som modern under barnets barndom tar hänsyn till alla dess känslor, får man aldrig någonsin visa bristande respekt för hennes känslor.

Att ta hänsyn till moderns kärlek

På Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, tid blev en sahabi skild från sin hustru genom skilsmässa på grund av något som hade hänt och ville ta deras lille son från henne. Moderns situation blev mycket svår. Å ena sidan sörjde hon separationen från sin make, och å andra sidan hotades hon med att också förlora sitt hjärtas käraste och bekymmersfördrivande barn. Med ett sorgset och oroligt sinne kom hon till Rahmat al-ʿAlam, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, och berättade hela sin sorgliga historia med djupt känslosamma ord. Hon sade: ”O Allahs Sändebud! Min make har skilt sig från mig. På så sätt har jag berövats hans förmyndarskap. O Allahs Sändebud! Nu vill han också ta detta barn från mig. O Allahs Sändebud, o Rahmat al-ʿAlam! Detta är mitt älskade barn. Min mage har varit hans viloplats, mitt bröst hans vattenkärl och mitt knä hans hem. Han är källan till min vila. Han hämtar vatten åt mig från brunnen. O Allahs Sändebud! Hur ska jag kunna bära denna sorg?” Den älskade Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade: ”Låt honom själv välja.” Fadern trädde fram och sade: ”O Allahs Sändebud! Detta är ju mitt barn. Vem kan ha större rätt till mitt barn än jag?” Den ädle Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, vände sig till pojken och sade: ”Detta är din far och detta är din mor. Min son, ta handen på den av dem du vill.” Pojken tog sin mors hand. Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade till pojkens mor: ”Gå. Så länge du inte gifter om dig får ingen ta honom från dig.”

Att beakta moderns befallningar

Under ʿUthmān, må Allah vara nöjd med honom, styre steg priset på dadlar. En dag såg människorna att Usāmah ibn Zayd, må Allah vara nöjd med honom, högg ner ett dadelträd för att ta ut dess toppskott. Alla blev förvånade och frågade: ”Ers höghet! Varför förstör ni dadelträdet på detta sätt, när dadelträd numera är så värdefulla?” Han svarade: ”Mina bröder! Vad ska jag säga er? Min mor har befallt mig att hämta dadelträdets toppskott. Kan man någonsin ignorera sin mors befallning?”

Att visa vördnad för modern

Muhammad ibn Sīrīn, må Allah visa honom barmhärtighet, var en berömd tābiʿī. Han betraktades som en imam inom fiqh och hadith. Hans mor var från Hijaz. Han var mycket noga med att visa henne vördnad och respekt och att ta hänsyn till hennes önskemål. När han köpte kläder åt henne valde han dem med omsorg om mjukhet och skönhet. Inför Eid färgade han själv hennes kläder. Han visade sin mor så stor vördnad och respekt att han aldrig talade med hög röst inför henne. Han talade med henne på ett sådant sätt som om han anförtrodde henne en hemlighet.

Att tjäna modern

Uways al-Qaranī, må Allah visa honom barmhärtighet, var en mycket berömd och from man. Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, gav honom titeln den främste av tābiʿīn. Han sade till ʿUmar, må Allah vara nöjd med honom: ”Den främste av tābiʿīn är en man från Qaran-stammen. Hans namn är Uways. Han har en gammal mor. När han svär en ed uppfyller han den. Om du kan be honom att be om förlåtelse för dig, så gör det.” Uways, må Allah visa honom barmhärtighet, levde under Allahs Sändebuds, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, tid. Men han kunde inte träffa honom. Vilken större önskan kan en troende ha än att få upplysa sina ögon genom att se Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom! Men eftersom han hade en åldrande mor och inte ville lämna henne ensam kunde Uways, må Allah visa honom barmhärtighet, inte bege sig till Allahs Sändebuds, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, tjänst. Han ägnade sig dag och natt åt att tjäna henne. Han hade en stark önskan att utföra hajj. Men så länge hans mor levde kunde han inte lämna henne ensam för att utföra hajj. Först efter hennes bortgång uppfyllde han denna önskan.

Hur man behandlar modern

En man kom till Hazrat Ibn Abbas, må Allah vara nöjd med honom, och sade: ”Hazrat, jag hade skickat ett frieri till en viss kvinna. Men bruden avvisade förslaget. När en annan man friade till henne accepterade hon det. Jag uppfattade detta som förödmjukande och dödade henne i ett känsloutbrott. Hazrat, säg mig: finns det fortfarande någon väg till ånger för mig?” Hazrat Abdullah, må Allah vara nöjd med honom, frågade honom: ”Säg mig, lever din mor?” Han svarade: ”Hazrat, min mor har gått bort.” Han sade: ”Gå, ångra dig uppriktigt och gör sådant genom vilket du kan uppnå närhet till och Allahs välbehag.”
Hazrat Zayd ibn Aslam kom till Hazrat Abdullah och frågade: ”Varför frågade du den mannen om hans mor levde?” Hazrat Abdullah svarade: ”Jag känner inte till någon bättre from handling för att uppnå närhet till Allah och Hans välbehag än att behandla sin mor väl.”
En liknande händelse inträffade under Guds Sändebuds, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, tid. En man kom inför den älskade Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, och sade: ”Allahs Sändebud, jag har begått en stor synd. Allahs Sändebud, finns det någon väg till ånger för mig?” Barmhärtighet för världarna, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, sade: ”Lever din mor?” Mannen svarade: ”Mästare, min mor lever inte längre.” Då sade han: ”Nåväl, lever din moster?” Han svarade: ”Ja, hon lever.” Han sade: ”Behandla din moster väl.”

Av dessa händelser kan man förstå moderns överlägsenhet och den religiösa betydelsen av att tjäna henne. Även om en människa begår en stor synd har Guds ädle Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, sagt att ett gott bemötande av modern är en väg till att undgå straffet och uppnå Allahs välbehag. Och det är Allahs yttersta barmhärtighet att människan, om modern har gått bort, kan bereda sitt efterliv genom att behandla moderns syster väl.

Att behandla ammodern

عن أبي الطفيل رض قال : رأيت النبي صلى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يُقْسِمُ لَحْمًا بالجعرانة إِذا أَقْبَلَتْ امْرَأَةٌ حَتَّى بنت إلى النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فبسط لها رداءه فجلست عَلَيْهِ فَقُلْتُ من هي ؟ قَالُوا : هِيَ أُمُّهُ الَّتِي أرضعته (ابو داود)
”Det har berättats från Hazrat Abu Tufayl, må Allah vara nöjd med honom. Han sade: Jag såg Guds Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, dela ut kött på en plats som kallades Ji’rana. Under tiden kom en kvinna och gick ända fram till Guds Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid. Han bredde ut sin mantel åt henne, och kvinnan satte sig på den. Jag frågade människorna: ’Vem är kvinnan?’ De svarade: ’Hon är Profetens mor. Hon hade ammat honom.’

Den kvinna vars mjölk ett barn dricker, utan att vara barnets biologiska mor, kallas amma. En kvinna blir inte barnets biologiska mor enbart genom att amma det. Men i vissa avseenden får hon samma ställning som den biologiska modern. När det gäller äktenskap och avskildhet har islam gett amman samma ställning som den biologiska modern. Även denna händelse med den älskade Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, visar tydligt att amman ska behandlas som den biologiska modern. Man ska tjäna henne och visa henne all slags respekt.

Att behandla icke-muslimska föräldrar

I denna värld fortsätter kampen mellan sanning och falskhet, samt mellan rättvisa och orättvisa, oavbrutet. Det är inte osannolikt att en muslims föräldrar kan vara berövade islam. Hur ska man då behandla dem? Detta är en viktig fråga i det sociala livet.
När det gäller religionen och tron sägs det tydligt i den heliga Koranen att man inte får lyda sina föräldrar om de befaller en att sätta medgudar vid Allah eller att begå synd. Allahs rättigheter står över föräldrarnas, och föräldrarna bör också uppfylla Allahs rättigheter och lyda Honom. Att lyda föräldrarna genom att trotsa deras Skapare och Herre är otänkbart; det är inte ens tillåtet att hysa en sådan tanke.

وَإِنْ جَاهَدَكَ عَلَى أَنْ تُشْرِكَ بِي مَا لَيْسَ لَكَ بِهِ عِلْمٌ فَلَا تُطِعْهُمَا ، – لقمن : ١٥”Om de anstränger sig för att få dig att sätta någon som du inte har kunskap om som medgud till Mig, ska du därför inte lyda dem.” – Sura Luqman: 15

Det gäller inte bara shirk; i alla situationer där olydnad mot Allah blir nödvändig upphör skyldigheten att lyda dem. Allahs sändebud, må Allah välsigna honom och ge honom frid, har tydligt sagt att ingen får åtlydas genom olydnad mot Allah.

Sa’ds otrogna mor

Hazrat Sa’d ibn Abi Waqqas, må Allah vara nöjd med honom, var en framstående sahabi. Vid nitton års ålder hade han alldeles nyligen fått äran att anta islam. Hans mor fick höra detta. Så snart hon fick veta det svor hon en ed: ”Antingen lämnar du islam, eller så kommer jag att svälta mig själv till döds.” Hazrat Sa’d, må Allah vara nöjd med honom, var mycket lydig mot sin mor. Hans mor sade gång på gång till honom: ”Lyssna! I er religion läggs ju särskild vikt vid lydnad mot föräldrarna. Jag är din mor. Genom att inte lyda din mor handlar du själv i strid med din religion. Jag befaller dig att lämna islam.” Hazrat Sa’d har själv berättat att han under tre dagar varken åt eller drack något. Han blev mycket svag av hunger och törst. Min bror tvingade upp hans mun och matade honom. Under dessa omständigheter uppenbarade Allah den Allsmäktige denna vers: ”Om era föräldrar tvingar er till shirk, så ska ni inte lyda dem.”

När det gäller religionen och tron är saken tydlig. Man måste bestämt vägra att lyda dem och får inte alls låta sig påverkas av deras hårdhet eller påtryckningar. Men i världsliga frågor ska man tjäna dem och behandla dem väl. Man ska oförtrutet försöka föra dem till tron genom ett milt bemötande.

وصاحبهما في الدنيا معروفا ، واتبع سبيل مَنْ آنَابَ إِلَى – لقمن : ١٥”Och umgås med dem i denna värld på ett gott sätt och följ vägen hos dem som vänder tillbaka till Mig.” – Sura Luqman: 15

Islam har lagt största vikt vid att tjäna och lyda föräldrarna, även om föräldrarna är nedsänkta i kufr och shirk och inte bara själva vill försjunka i detta utan även försöker tvinga sina barn att göra det. Ändå måste barnet i världsliga frågor under inga omständigheter förbise deras ställning. De är trots allt föräldrarna, genom vilka barnet kom till världen. Därför är det, trots allt, obligatoriskt att tjäna dem på alla sätt och behandla dem väl. Om det behövs ska man även ge dem ekonomisk hjälp och inte ge dem någon anledning till klagomål i världsliga frågor. Men när det gäller religionen och tron ska man endast följa dem som vänder tillbaka till Allah, håller sig till islams väg och är rättfärdiga tjänare som verkligen lyder Allah.

Profeten, må Allah välsigna honom och ge honom frid, om en avgudadyrkande mor

عَنْ أَسْمَاءَ بِنْتِ أَبِي بَكْرٍ رَض قَالَتْ : قَدِمَتْ عَلَى أُمِّي وَهِيَ مُشْرِكَةً فِي عَهْدِ رسول الله صلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَاسْتَفْتَيْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ
وسلم قلت : قدمت على أمي ، وهي راغبةٌ أَفَاصِلُ أُمِّي ؟ قَالَ : نَعَمُ
صلى أمك – بخاریHazrat Asma, må Allah vara nöjd med henne, dotter till Hazrat Abu Bakr, må Allah vara nöjd med honom, berättade: ”Under profeten, må Allah välsigna honom och ge honom frid, välsignade tid kom min mor till mig medan hon var avgudadyrkare. Jag frågade den älskade profeten, må Allah välsigna honom och ge honom frid: ’Min mor har kommit, men hon är avvisande mot islam. Får jag upprätthålla släktbanden med henne?’ Han svarade: ’Ja. Du får upprätthålla släktbanden med din mor.’” – Bukhari

Det står klart av denna hadith att man ska upprätthålla släktbanden även med polyteistiska föräldrar, på samma sätt som man gör med muslimska föräldrar. I världsliga frågor måste man ta hänsyn till deras heder och värdighet samt tjäna dem och på alla sätt ge dem bekvämlighet. Men som troende måste man framför allt komma ihåg att den största välviljan och det vackraste sättet att behandla sina föräldrar är att genom sin karaktär, sitt uppförande, sina samtal och sin tjänst ständigt försöka föra dem närmare islam. Man ska be Allah om deras vägledning med öppet hjärta och under tårar. Även Abu Hurayras, må Allah vara nöjd med honom, mor var till en början berövad islam. Men han försummade inte att visa henne respekt och tjäna henne. Han fortsatte alltid att behandla henne väl och bjöd henne samtidigt till islam. Han fortsatte alltid att be Allah att hon skulle få vägledning. Denna händelse klargör tydligt hur man ska leva med sina föräldrar, visa dem respekt, behandla dem väl och uppfylla sina goda önskningar om dem, om någons föräldrar – må Allah förskona oss – skulle vara icke-muslimer.

Resultatet av att behandla en mor som förnekar islam väl

Efter att Abu Hurayra, må Allah vara nöjd med honom, blivit muslim förblev hans mor länge försjunken i polyteism. Han fortsatte enträget att kalla henne till islam och varna henne för polyteismens följder. Men eftersom hennes hjärta ännu inte hade öppnats för vägledning fortsatte hon att avvisa det. Trots detta försummade Abu Hurayra, må Allah vara nöjd med honom, inte att visa henne heder, tjäna henne och lyda henne. En dag, när han framförde islams budskap till henne, uppträdde hans mor på ett olämpligt sätt mot Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och ge honom frid. Abu Hurayras, må Allah vara nöjd med honom, hjärta fylldes då av smärta. Gråtande gick han till den älskade Profeten, må Allah välsigna honom och ge honom frid, och sade: ”O Allahs Sändebud! Jag förklarar alltid religionens budskap för min mor, men hon har alltid avvisat det. Men i dag har det gått för långt. När jag i dag framförde budskapet om tawhid till henne blev hon arg, uppträdde respektlöst mot dig och förolämpade dig. O Allahs Sändebud! Jag kunde inte stå ut med det. Mitt hjärta fylldes av sorg och tårarna rann ur mina ögon. Allahs Sändebud, be att Allah öppnar min mors hjärta för islam.” Barmhärtighet för världarna, må Allah välsigna honom och ge honom frid, lyfte genast sina händer i bön och sade: ”O Allah! Ge Abu Hurayras mor vägledning.”

När jag såg Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och ge honom frid, be började all min oro försvinna, och jag återvände därifrån glad. När jag kom hem såg jag att dörren till huset var stängd och hörde ljudet av rinnande vatten. När min mor hörde mina steg sade hon inifrån: ”Min son, vänta en stund där ute.” Jag väntade en stund utanför. När jag hörde ljudet av vattnet förstod jag att min kära mor badade. Mitt hjärta var då överväldigat av glädje. Mor avslutade snabbt sitt bad, tog på sig sina kläder och öppnade dörren. Hon hade skyndat sig så mycket att hon till och med hade glömt att ta på sig sin slöja. Så snart hon öppnade dörren sade hon: ”Min son Abu Hurayra, Allah har hört din bön. Var vittne till att jag läser trosbekännelsen: Ashhadu an lā ilāha illā Allāh wa ashhadu anna Muhammadan ʿabduhu wa rasūluhu.” Jag blev så glad att tårarna rann ur mina ögon. Med glädjetårar i ögonen gick jag genast till Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och ge honom frid, och sade: ”O Allahs Sändebud! Jag har kommit för att ge dig glada nyheter. Allah har besvarat sin älskade Sändebuds, må Allah välsigna honom och ge honom frid, bön, och min mor har fått trons gåva.” När han hörde detta blev även han mycket glad. Han prisade Allah och gav mig några råd.

Därefter framförde jag ytterligare en sak till den älskade Profeten, må Allah välsigna honom och ge honom frid. Jag sade: ”O Allahs Sändebud! Be att Allah gör mig och min mor älskade av alla troende och gör alla troende kära för mig och min mor.” Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och ge honom frid, bad även denna bön: ”Vår Herre! Fyll alla troendes hjärtan med kärlek till Abu Hurayra och hans mor, och skapa kärlek till alla muslimer i deras båda hjärtan.” Efter denna bön av Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och ge honom frid, har varje muslim som har sett mig eller hört talas om mig älskat mig.

Att vara olydig mot föräldrarna

Efter polyteism är olydnad mot föräldrarna den största synden. Det är ett så avskyvärt brott att man ryser bara av att tänka på det. Tacksamhet och att visa ihsan är grundläggande egenskaper genom vilka människan blir verkligt mänsklig. Den som berövar sig själv dessa grundläggande egenskaper är utan mänsklighet. En sådan människa kan inte vara någon som Allah tycker om. En sådan person kan varken uppfylla Allahs rättigheter eller människornas rättigheter. Efter Allah är föräldrarna de största välgörarna. Genom dem skänker Allah människan livet. Det är under deras ömhets och kärleks beskydd som Han låter henne växa upp. De uppfostrar sina barn medan de glömmer sig själva och offrar sin egen bekvämlighet av omsorg om barnens bekvämlighet. Utan tvekan är den främsta fordran på ädelhet, ihsan och tacksamhet att visa dem tacksamhet från hjärtats djup, erkänna deras välgärningar, förbli tacksam mot dem hela livet och, med sig själv i bakgrunden, fortsätta att behandla dem väl.
Om någon är tacksam mot Allah, känner Hans välgärningar och vill lyda Allah, kan han aldrig vara olydig mot sina föräldrar. Långt mindre än att vara olydig kan han vara likgiltig inför dem.

Avskyvärda synder

عنْ أَبِي بُكْرَةَ رَضِيَ اللهُ عَنْهُ قَالَ : قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وسلم : أَلا أُنَبِّئُكُمْ بِأَكْبَرِ الْكَبَائِرِ ثَلَاثًا قُلْنَا بَلَى يَا رَسُولُ اللَّهِ : قَالَ : الإشراك بِاللهِ وَعُقُوقَ الْوَالِدَيْنِ، وَكَانَ مُتَّكِنَّا فَجَلَسَ فَقَالَ : أَلَا وَقَوْلُ الزورِ ، وَشَهَادَةُ الرُّورِ ، فَمَا زَالَ يُكَبِّرُهَا حَتَّى قُلْنَا لَيْتَهُ سَكَتَ (بخاری
مسلم، ترمذی)
“Hazrat Abu Bakr, må Allah vara nöjd med honom, berättade att Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ’Ska jag inte varna er för de tre största och värsta synderna?’ Vi sade: ’Jo, naturligtvis, Allahs Sändebud!’ Han sade: ’Att sätta medgudar vid Allahs sida och att vara olydig mot sina föräldrar.’ Han reste sig från sin lutande ställning och sade: ’Lyssna noga! Att tala osanning och att avlägga ett falskt vittnesmål.’ Han fortsatte att upprepa detta, tills vi sade: ’Ack, om han ändå ville tiga.’”

I hadithen används ordet ”uqūq” i samband med olydnad mot föräldrarna. Det är ett ord med mycket vid betydelse. Uqūq innebär att motsätta sig allt det som Koranen föreskriver när den befaller att man ska visa ihsān mot sina föräldrar. Att vara likgiltig inför sina föräldrar, behandla dem hårt, inte bry sig om deras anvisningar, göra dem ledsna och vara olydig mot dem – allt detta innefattas i betydelsen av ”uqūq”.

För det andra är också den älskade Profetens, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sätt att framföra detta värt att begrunda. Ett sådant framställningssätt är mycket naturligt och verkningsfullt när man vill visa sakens betydelse och beröra hjärtat. Om det finns en känsla av lydnad väcker det hos åhöraren ett sådant hat mot denna avskyvärda synd att kroppen börjar rysa bara av att tänka på den, och kroppen skälver bara av föreställningen om den.
I hadithen ställde Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, först en fråga till följeslagarna, må Allah vara nöjd med dem. Syftet med frågan var inte att följeslagarna, må Allah vara nöjd med dem, skulle besvara den. Snarare ville han säga att han hade kommit för att visa vägen till frälsning och därför måste han självklart uttala detta. Han sade: ’Ska jag inte varna er för tre av de värsta synderna?’ Han ställde alltså inte frågan bara en gång och gick sedan direkt till saken. I stället fångade han följeslagarnas, må Allah vara nöjd med dem, uppmärksamhet tre gånger och sade: ’Ska jag inte varna er för tre stora synder?’
Detta framställningssätt visar tydligt att Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, betraktade dessa synder som förgörande för människan, och att han ville att åhöraren skulle förstå deras innebörd med hjärtats öra. När följeslagarna, må Allah vara nöjd med dem, efter att ha blivit varnade tre gånger i följd blev ivriga att höra svaret, sade han: ’Att sätta någon vid Allahs sida och att vara olydig mot sina föräldrar.’ Därefter gjorde bekymret över denna avskyvärda synd även Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, upprörd. Han hade suttit lutad. Fylld av känslor och oro satte han sig upp och utropade: ’O människor! Lyssna noga med era öron: att tala osanning och att avlägga ett falskt vittnesmål.’ Sedan blev han ännu mer orolig och fortsatte att upprepa dessa ord gång på gång. När följeslagarna, må Allah vara nöjd med dem, såg hans tillstånd blev de bekymrade och började hoppas: ’Ack, om Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, ändå ville tiga.’

Den tredje viktiga punkten är att den älskade Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, varnade umma för tre stora synder. Bland dessa synder nämns olydnad mot föräldrarna efter shirk. Även i den Heliga Koranen finner vi denna ordningsföljd: ”Säg: ’Kom, jag ska läsa upp för er vad er Herre har förbjudit er: att ni inte ska sätta någon vid Allahs sida och att ni ska behandla era föräldrar väl.’” Shirk är att förneka Allahs rätt, medan olydnad innebär att försumma föräldrarnas rätt. Tänk efter: den största rätten tillkommer Skaparen, Allah. Att förneka Allahs enhet och sätta någon vid Hans sida är den största synden. Det är en så avskyvärd synd att den inte förlåts. I den Heliga Koranen sägs: ”Sannerligen, Allah förlåter inte synden att sätta medgudar vid Hans sida.” Efter Allahs rätt är föräldrarnas rätt den största, och efter otacksamhet och olydnad mot Allah är den största synden otacksamhet och olydnad mot föräldrarna. Allah har nämligen, efter att ha nämnt Sin egen rätt, nämnt deras rätt och befallt tacksamhet mot föräldrarna tillsammans med tacksamhet mot Honom. Det innebär: ’Var tacksam mot Mig och mot dina egna föräldrar.’ I vissa återberättelser har denna ordningsföljd kanske inte återgetts på samma sätt, eftersom den inte har funnits där. Men överallt i den Heliga Koranen och även i haditherna återges den i denna ordning.

Allahs Sändebuds, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, brev till Jemens invånare

Allahs Sändebud Muhammad, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sände genom Hazrat Amr ibn Hazm, må Allah vara nöjd med honom, ett minnesvärt brev till Jemens invånare. I det varnade han dem också och sade: ”Se! På uppståndelsens dag kommer de största synderna inför Allah att vara: (1) att sätta medgudar vid Allahs sida, (2) att orättmätigt döda en troende, (3) att fly från jihad på Allahs väg, (4) att vara olydig mot sina föräldrar, (5) att anklaga kyska, rena och hedervärda kvinnor för äktenskapsbrott, (6) att lära sig trolldom, (7) att äta ränta och (8) att förtära den föräldralöses egendom.”

Allahs Sändebuds, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, förmaning

Hazrat Muadh ibn Jabal, må Allah vara nöjd med honom, var en följeslagare av mycket hög rang. Hazrat Umar, må Allah vara nöjd med honom, brukade säga: ’Om Muadh inte hade funnits skulle jag utan tvekan ha gått under.’ Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, gav honom många förmaningar. En gång sade han: ’Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, förmanade mig: ”Sätt aldrig någon vid Allahs sida, även om du dödas och bränns upp i eld. Och var aldrig olydig mot dina föräldrar, även om de befaller dig att avstå från din egendom och din familj.”’

Att få föräldrarna att gråta

Hazrat Abdullah ibn Umar, må Allah vara nöjd med honom, var en följeslagare med mycket hög rang. Han var en framstående lärd, en from tillbedjare och en asket. På alla områden följde han sunnan mycket noggrant. I sextio år utfärdade han fatwor. Han sade att att få föräldrarna att gråta innebär att vara olydig mot dem, och att detta är en mycket stor synd.

Att förolämpa föräldrarna

عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَمْرِ بنِ الْعَاصِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ : مِنَ
الكَبَائِرِ شَتُمُ الرَّجُلِ وَالدَيْهِ قَالُوا : يَا رَسُولَ
الله ! وَهَلْ يَسْتمُ الرَّجُلُ وَالدَيْهِ ؟ قَالَ نَعَمْ يَسُبُّ أَبَا الرَّجُلِ فَيَسُبُّ أَبَاهُ يسب أمه فيسب أمه – بخاری، مسلم، ترمذی وغيرهHazrat Abdullah ibn Amr, må Allah vara nöjd med honom, berättade att Allahs sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade: ”Att förolämpa sina föräldrar hör till de stora synderna.” Folket frågade förvånat: ”O Allahs sändebud! Förolämpar någon verkligen sina egna föräldrar?” Han, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, svarade: ”Ja. En person förolämpar någon annans föräldrar, och då förolämpar denne i gengäld hans föräldrar. Han talar illa om någon annans mor, och då förolämpar denne i gengäld hans mor.”

Av denna hadith lär vi oss att man ovillkorligen måste värna om föräldrarnas heder och anseende. Man måste se till att de inte utsätts för någon form av lidande. Inte nog med det: man får inte heller säga något om någon annans föräldrar som kan provocera personen så att han ger sig på ens egna föräldrar.

Att förbanna

Hazrat Abu Tufayl berättar: Hazrat Ali, må Allah vara nöjd med honom, fick frågan om Allahs sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, hade sagt något till honom som han inte hade sagt till någon annan. Han svarade: ”Allahs sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade inget till mig som han inte hade sagt till någon annan. Ja, jag har ett nedskrivet uttalande i svärdsslidan.” Därefter tog han fram uttalandet ur svärdsslidan. Där stod det: ”Allahs förbannelse vilar över den som slaktar i någon annans namn än Allahs. Allahs förbannelse vilar över den som ändrar en marks gränser. Allahs förbannelse vilar över den som förbannar sina föräldrar, och Allahs förbannelse vilar över den som inför något nytt i religionen.” Att förbanna och förolämpa sina föräldrar är en så avskyvärd och ond handling att den knappt går att föreställa sig, men i världens verklighet inträffar olika slags händelser. På grund av vrede, hämndlystnad, okunnighet och oförstånd gör människor ibland sådant som under normala förhållanden är svårt att ens föreställa sig.
Föräldrar är också människor. De är inte fria från mänskliga svagheter. Även hos dem finns hat, kärlek, vrede, hämndlystnad och andra svagheter. På grund av mänskliga svagheter kan också de ibland säga något eller uppträda på ett sätt som är oväntat från deras sida. Man får inte bli upprörd över detta. Man får inte blunda för deras rättigheter. Föräldrar är två personer som ägnar hela sitt liv åt att uppfostra sina barn och ge dem bekvämlighet. Oavsett hur de uppför sig är det inte passande att säga något illa om dem. Man bör inte förolämpa dem eller glömma all den ihsan de har visat.

Utan tvekan kan även föräldrar ibland, genom att brista i att uppfylla barnens rättigheter och genom sitt olämpliga beteende, driva barnen mot olydnad och uppror. Detta händer särskilt när fadern gifter om sig och barnen måste leva med en styvmor. Då uppstår olika slags sorgliga situationer. Styvmodern försöker vanligtvis på olika sätt hetsa fadern mot barnen, och hennes innerliga önskan blir att fadern ska vända sig mot sina barn. Vanligtvis börjar även fadern, för att i viss mån behaga sin nya hustru och på grund av hennes upprepade uppmaningar, behandla sina egna barn som styvbarn. På samma sätt, om modern gifter om sig och barnen hamnar under en styvfars inflytande, kan styvfadern vanligtvis inte alls tåla att behandla de tidigare barnen väl. Även om det inte går så långt, vill han åtminstone älska sina egna barn mer än de tidigare barnen. Modern kan också ibland, delvis för att behaga sin make och till stor del som ett offer för hans vilja, uppträda illa. Detta kan man naturligtvis inte förvänta sig av en person som är mor. Ur rättvisans synvinkel måste föräldrarna i en sådan situation åtminstone i någon mån betraktas som skyldiga. I en sådan situation har familjen och samhället ett ansvar. Deras skyldighet är att hålla sådana föräldrar i schack, påminna dem om deras ansvar och plikter och genom socialt tryck tvinga dem att behandla barnen som sina egna barn. Men på grund av släktbanden måste barnen alltid ha tålamod. De måste noggrant värna om föräldrarnas heder och anseende och får inte säga något som strider mot moderns heder. Under alla omständigheter är det barnets plikt att i största möjliga mån visa tacksamhet, lydnad och gott uppförande. En poet sade mycket vackert:
”Lyd varje befallning din far ger, och vet med säkerhet att den som lyder sin far aldrig blir förödmjukad.”

Straffet för olydnad mot föräldrarna drabbar redan i denna värld

عن أَبِي بَكْرَةَ رَض عَنِ النَّبِيِّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ : كُلُّ الذُّنُوبِ يُؤَخِّرُ اللَّهُ مِنْهَا مَا شَاءَ إِلَى يَوْمِ الْقِيَامَةِ إِلَّا عُقُوقُ الْوَالِدَيْنِ فَإِنَّ اللَّهَ يعجلة بصاحبه في الحيوة قَبْلَ الْمَمَاتِ – رواه الحاكم”Hazrat Abu Bakra, må Allah vara nöjd med honom, berättade att den älskade Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade: ’Allah skjuter upp straffet för de synder Han vill till Domedagen. Men straffet för olydnad mot föräldrarna låter Han drabba den skyldige snabbt, medan han fortfarande lever, före döden.’ – Återberättad av al-Hakim

Innebörden är att Allah den Allsmäktige skjuter upp straffet för andra synder till Domedagen, och att personen i denna värld är skyddad från deras straff. Men olydnad mot föräldrarna är en sådan synd att man får utstå dess straff redan i denna värld, och straffet i det härefterkommande återstår dessutom.

Den olydiges goda gärningar blir fruktlösa

Det har berättats från Hazrat Thawban, må Allah vara nöjd med honom, att Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade: ”Det finns tre synder tillsammans med vilka ingen god gärning är till någon nytta. Den första är avgudadyrkan, den andra olydnad mot föräldrarna och den tredje att fly från jihad.

En annan sahabi, Amr ibn Murrah, må Allah vara nöjd med honom, berättade: En man kom till den älskade Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, och sade: ’Jag vittnar om att Allah är En, att det inte finns någon gud utom Honom och att du är Allahs Sändebud. Jag ber de fem dagliga bönerna, betalar zakat på min förmögenhet och fastar under Ramadan.’ När den Ädle Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, hörde detta sade han: ’Den som fullbordar detta kommer på Domedagen att vara tillsammans med profeterna, de sannfärdiga och martyrerna’ (och han höjde två fingrar på sin hand), ’på villkor att han inte är olydig mot eller trotsig mot sina föräldrar.’”

Olydnad mot modern

وَعَنْ أَبِي عِيسَى الْمُغِيرَةِ بْنِ شُعْبَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ عَنِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ : إِنَّ اللهَ تَعَالَى حَرَّمَ عَلَيْكُمْ عُقُوقَ الْأُمَّهَاتِ، وَمَنْعًا وَهُتِ، وَدَاد البنات وكره لكم قيل وقال، وكثرة السؤال، وإضاعَةَ الْمَال – متفق عليه”Hazrat Abu Isa al-Mughira ibn Shu’ba, må Allah vara nöjd med honom, berättade att Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade: ’Kom ihåg att Allah har förbjudit er olydnad mot mödrarna, snålhet, begär och att begrava flickebarn levande, och Han har ogillat ert meningslösa prat, ert överdrivna frågande och att slösa bort rikedom.’ – Återberättad av al-Bukhari och Muslim

Denna hadith har en mycket omfattande innebörd. Genom några få ord har den Ädle Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, pekat mot ett stort område av vägledning. Varje troende man och kvinna måste, för sin egen fostran och rening, komma ihåg sådan omfattande vägledning och alltid hålla den i åtanke. Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, gav sex särskilda vägledningar i dessa få ord. Tre saker har Allah förbjudit för oss, och att ägna sig åt de tre andra är också ogillat av Allah. Ingen troende människa kan ens tänka sig att göra de tre saker som Allah den Allsmäktige tydligt har förbjudit. Vad gäller de tre andra sakerna, som Allah har ogillat, bör inte heller de betraktas lättvindigt.
De tre saker som Allah har förbjudit är: olydnad mot modern, snålhet och begär samt att begrava döttrar levande.

Ett: I denna hadith betonas särskilt att man ska hålla sig borta från olydnad mot modern. Detta antyder att människan jämfört med fadern oftare är sysselsatt med att tjäna modern och att hon behandlas annorlunda än fadern. Därför måste man vara extra uppmärksam och känslig för att inte göra modern olydig. Moderns känslor är ömtåliga. Hon är mycket känslig. Hennes hjärta kan såras av minsta lilla ord. Det kan hända att man av tanklöshet tar lätt på något, trots att det sårar moderns känslor och skadar hennes hjärta. Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, lär oss att man helt och hållet ska ta hänsyn till moderns känslor, upplevelser, vanor, läggning, tycke och smak, och vara uppmärksam så att tanken ens inte uppstår att göra henne ledsen, vara olydig mot henne eller krossa hennes hjärta. Modern är den person vars tjänst belönas med vårens eviga trädgård i paradiset, och belöningen för hennes tillfredsställelse är Allahs tillfredsställelse och paradiset. Om man önskar paradiset, Allahs tillfredsställelses boning, måste man helt ägna sig åt att tjäna och lyda sin mor.

Två: I hadithen används två ord. Det ena är ”manʿān” och det andra ”hāti”. Ordet ”manʿān” betyder att en person tvekar att ge andra de tillgångar och rättigheter som blivit skyldigheter gentemot dem. På olika sätt hindrar han att dessa rättigheter uppfylls. Han är inte beredd att ge någon ekonomisk eller moralisk hjälp. Ordet ”hāti” betyder ”ta emot”. Det innebär att ständigt vara beredd att ta från andra. Det handlar inte bara om att kräva sina egna rättigheter från andra, utan också om att utan hänsyn till vad som är rätt eller orätt ständigt försöka fylla sin säck. Sådana föreställningar om snålhet och girighet kan aldrig passa en troende man eller kvinna. För honom eller henne är måttstocken för att ge och ta emot densamma. De rättigheter som han kräver av andra och det bemötande han önskar av dem, ger han själv andra och uppfyller deras alla rättigheter med ett mycket öppet hjärta. Ja, han visar sådan generositet och vidsynthet att även om någon brister i att uppfylla hans rättigheter eller behandlar honom illa, bemöter han ändå denne med godhet och ett vackert uppförande.

Tre: Att begrava döttrar levande. I det förislamiska Arabien fanns den grymma seden att begrava döttrar levande. Det fanns också två andra sätt att döda barn. Många avgudadyrkare dödade sina barn av rädsla för avgudarna och för att behaga dem. Många okunniga och enfaldiga människor dödade sina älskade barn på grund av föreställningen att fattigdom och brist skulle drabba dem. Men i hadithen nämns döttrar särskilt eftersom denna sed var ytterst grym. Bara tanken på en sådan orättvisa och hårdhet får håren på kroppen att resa sig. När islam kom förändrades dessa orättfärdiga föreställningar. Döttrarna räddades från denna förnedring och orättvisa, och i hem efter hem började de behandlas med ömhet och kärlek.

Även om vårt samhälle i dag, tack vare islam, är befriat från förbannelsen att begrava döttrar levande, får flickor i många hem ändå inte samma kärlek som pojkar på grund av bristande religiös medvetenhet och okunnighet om islamisk undervisning. När en dotter föds visar man inte samma glädje som när en son föds. Många okunniga berövar dessutom döttrarna den kärlek och ömhet som de visar sina söner. Särskilt efter att dottern har gift sig behandlas hon som om hon vore en främling. Dessa orättfärdiga människor är inte heller beredda att ge henne den andel som islam har fastställt för henne. Islam har inget samband med sådana ruttna föreställningar.

Därefter nämnde Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, tre saker som Allah inte tycker om för vår del. Ett: att tala i onödan. Två: att ställa alltför många frågor. Tre: att slösa bort tillgångar.

Att tala i onödan innebär att inte känna något ansvar för sin tunga, utan säga vad man vill och återberätta för andra allt man hör. Man fortsätter att prata utan att väga orden och utan att tänka på om det man säger överensstämmer med verkligheten: ”Den och den kvinnan sade detta”, ”den och den frun tycker så”, ”den och den kvinnan hade denna åsikt” och liknande tomt prat. Det finns ett välkänt ordspråk: ”Den som talar mycket gör många misstag.” Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade: ”Den som tror på Allah och den yttersta dagen ska tala gott eller tiga.” – Muslim

Att ställa överflödiga frågor. Det finns människor som så snart de samlas på en plats plågar varandra med fråga efter fråga. Särskilt finns det kvinnor som, så snart de samlas på en plats, börjar ställa otaliga frågor om familjen. ”Syster, vad var det egentligen som hände med din svägerska? Vad grälade du och din svärmor om? Vad hände med din svåger? Din man älskar väl barnen? Skickar du något till grannarnas hus? Varifrån kom frieriet till din dotter?” De blir fullständigt otåliga att få veta allt: familjens interna angelägenheter, händelser utanför hemmet, affärer och förhållanden – kort sagt allt. Ingenting får döljas. Som svar på hennes oönskade frågor tvingas man antingen ge en felaktig berättelse eller, om man undviker att svara, drabbas av hennes missnöje. Det finns mycket som inte kan berättas för andra, särskilt sådant som rör familjen. Men dessa kvinnor är, hur det än går till, ständigt upptagna med att försöka få fram information. Om man inte säger något, säger de: ”Så högfärdig hon verkar vara!” Men om man berättar något förmedlar de det genast vidare till andra. De går omkring och uttrycker sina åsikter överallt och blir på samma sätt ivriga att beskriva andra människors förhållanden.

Sanningen är att sådana kvinnor, på grund av sin likgiltighet inför livets värde och sin okunnighet, begår sociala överträdelser som i onödan förstör samhällets frid, släktens sammanhållning och familjens lugn. När de utan anledning för vidare sådant som sagts härifrån och därifrån uppstår olika slags missförstånd och många komplikationer i samhället.

På samma sätt skapar vissa människor onödiga komplikationer även i religiösa frågor. Deras uppgift tycks vara att ställa nya och nya frågor. På så sätt vill de visa sitt intellekts fruktbarhet. Vanligtvis ligger de efter på handlingarnas område. Men för att visa sin kunskap och förmåga framställer de sig som allvetande och är stora experter på att ställa ytterst detaljerade frågor och få tretton frågor ur en enda fråga. Troende män och kvinnor bör värdesätta sina liv, använda dem till goda gärningar, tänka på vad som behagar Allah i varje ögonblick och försöka avstå från onödiga frågor. Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade: ”En människas islams skönhet består i att hon avstår från det som inte angår henne.” – Tirmidhi

Att slösa bort tillgångar innebär att inte vidta lämpliga åtgärder för att bevara dem, att inte använda dem för religionens behov, utan att spendera dem på onödiga sedvänjor, skamlösa och irreligiösa handlingar i hopp om uppvisning och berömmelse. Tillgångar är en anförtrodd gåva från Allah. De bör användas i enlighet med Allahs vilja. Hemmets utsmyckning och utrustning, tallrikar och kärl, sängkläder, möbler, klockor, pennor, böcker, papper – kort sagt alla föremål – är Allahs välsignelser och samtidigt anförtrodda tillgångar. Allt ska användas och bevaras på ett vackert sätt. Det får inte förstöras genom vårdslöshet. Allah tycker inte heller om att man förstör Hans välsignelser och anförtrodda gåvor utan att värdesätta dem.

Moderns förbannelse

Moderns välbehag och bönen från hennes kärleksfulla hjärta är den största lyckan i både religionen och världen. Däremot är den mest förödmjukande olyckan i både religionen och världen moderns förtvivlade hjärtas förbannelse över sitt barn.
Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ”Det finns tre böner som utan tvekan blir hörda. För det första: den förtrycktas bön. För det andra: den resandes bön. Och för det tredje: föräldrarnas bön för sitt barn.”
Under den första tiden levde en from man vid namn Jariz. Hazrat Jariz, må Allahs barmhärtighet vara över honom, var en rättfärdig och hängiven gudsdyrkare. Han tillbringade alltid sin tid i dyrkan i sin khanqah, långt från staden. En herde brukade vakta getter hela dagen och tillbringa natten i hans khanqah.
En dag kom Hazrat Jariz, må Allahs barmhärtighet vara över honom, mor för att träffa honom. Hazrat Jariz, må Allahs barmhärtighet vara över honom, bad då. Modern ropade på honom: ”Jariz!” Han ansåg att det var bättre att förbli tyst och fortsätta bönen. Samma sak hände även den andra dagen. Modern kom och började ropa på honom. Han tänkte på samma sätt, förblev tyst, fortsatte att be och svarade inte på moderns rop. Den tredje dagen kom modern åter till sin son och började ropa på honom. Han tänkte: Hur kan man svara under bönen? Därför förblev han tyst. När modern såg detta blev hon mycket ledsen och vredgad och uttalade en förbannelse. Hon bönföll Allah och sade: ”O Allah! Låt inte Jariz dö förrän han har råkat ut för dåliga kvinnor.”

Efter att ha sagt detta gick modern därifrån förtvivlad. Några dagar senare diskuterade Israels barns folk en dag Hazrat Jarizs fromma gärningar och dyrkan. Då utropade en ovanligt vacker kvinna därifrån: ”Om ni vill kan jag få honom att falla i synd.” Därefter gick kvinnan till Hazrat Jarizs khanqah och började uppmana honom till synd. Allah den Allsmäktige skänkte Hazrat Jariz sin nåd, och han undkom helt den onda kvinnans komplott. När hon hade blivit besviken på honom gick hon till herden som befann sig i Hazrat Jarizs khanqah. Herden föll offer för komplotten och vanärade sig själv. När kvinnan sedan fick ett barn spred hon att det var Jarizs son. När denna nyhet nådde kungen beordrade han att khanqahn skulle rivas och att Jariz skulle föras till honom.
Människorna kom till Hazrat Jarizs khanqah, rev den och misshandlade honom svårt. Sedan bands hans armar bakom ryggen och han fördes till kungen. När han fördes bort, bunden med armarna bakom ryggen, började några dåliga kvinnor på vägen skratta när de såg honom i detta tillstånd. När Hazrat Jariz såg dem skratta log även han svagt.
Kungen sade till Hazrat Jariz: ”Vad säger denna kvinna?” Han svarade: ”Säg vad hon säger.” Kungen sade: ”Hon säger att barnet är Jarizs.” Jariz, må Allahs barmhärtighet vara över honom, sade: ”Låt barnet hämtas.” När barnet hade förts fram sade han: ”Låt honom få möjlighet att be.” Han bad. När han hade avslutat bönen tryckte han sitt finger mot barnets mage och sade: ”Säg, vem är din far?” På Allahs befallning öppnades barnets mun, och han sade: ”Den och den herden är min far.” Därefter började människorna kyssa Hazrat Jarizs händer och fötter. De bad honom om förlåtelse. Även kungen blev djupt rörd och sade till Hazrat Jariz: ”Hazrat, ska jag bygga din khanqah av guld?” Han svarade: ”Nej. Men bygg den på samma sätt som den var byggd av lera.”
Kungen sade: ”Nåväl, Hazrat, får jag fråga en sak? När några dåliga kvinnor på vägen hånfullt skrattade åt dig, varför log du då svagt?” Han svarade: ”Detta är en hemlighet som bara jag känner till. Allt som har hänt är resultatet av min mors förbannelse. Jag drabbades av min mors förbannelse.” Därefter berättade han hela historien om moderns förbannelse i detalj.

Den lärorika bestraffningen för olydnad mot modern

Under Allahs Sändebuds, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, tid inträffade en skräckinjagande händelse. När man hör denna händelse känns det som om hjärtat kommer ut genom munnen. Några följeslagare, må Allah vara nöjd med dem, befann sig hos Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom. Då kom en man och sade: ”O Allahs Sändebud! En ung man ligger för döden. Människorna uppmanar honom att läsa trosbekännelsen, men han kan inte öppna munnen.” Den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, frågade: ”Brukade denne man be?” Han svarade: ”Ja, han brukade be.” När den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, hörde detta reste han sig och gick tillsammans med honom. Vi följde efter. Den älskade Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, kom fram till den unge mannen. Han var i sitt sista skede före döden. Profeten uppmanade honom att läsa trosbekännelsen. Han sade: ”O Allahs Sändebud! Jag kan inte säga den.” Han frågade: ”Varför? Vad har hänt?” Det blev känt att han hade varit olydig mot sin mor. Han frågade människorna om hans mor fortfarande levde. Alla svarade: ”Ja, hon lever.” Den älskade Profeten beordrade att hans mor skulle hämtas. När hans åldriga mor kom sade han till henne: ”Kära mor, är detta din son?” Hon svarade: ”Ja, han är min son.” Han sade: ”Kära mor, säg mig: Om en fruktansvärd eld tändes och du fick höra att han skulle räddas om du bad om förbarmande för honom, men annars kastas i den, skulle du då be om förbarmande för honom?” Den gamla kvinnan svarade: ”Ja, då skulle jag naturligtvis be om förbarmande för honom.” När barmhärtighetens Profet, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, hörde detta sade han: ”Då ska du inför Allah och mig vittna om att du har blivit nöjd med honom.” Den gamla kvinnan sade: ”O Allah! Jag tar Dig och Ditt Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, till vittne på att jag har blivit nöjd med mitt hjärtas stycke.”

Då vände Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, blicken mot den unge mannen och sade: ”Säg: La ilaha illallahu wahdahu la sharika lahu wa ash-hadu anna Muhammadan abduhu wa rasuluhu.” Genom välsignelsen av moderns välbehag öppnades den unge mannens mun, och han läste genast trosbekännelsen. När Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, såg detta prisade han Allah och sade: ”Lov och tacksamhet till Allah, som genom mig har räddat denne unge man från helvetets fruktansvärda straff.” – Tirmidhi? Nej: al-Tabarani, Ahmad

Resultaten av att behandla sina föräldrar väl – i korthet

För det första: Bland Allahs gåvor är föräldrarna den största gåvan. När det gäller människans födelse och uppfostran är föräldrarna, efter Allah, de som har gjort den största insatsen. Om du erkänner deras godhet har du erkänt Allahs godhet. Och om du är tacksam mot dem har du varit tacksam mot Allah.

För det andra: Håll dina föräldrar nöjda, så kommer Allah att vara nöjd med dig. Om de blir missnöjda med dig på grund av någon försummelse eller olydnad från din sida, kommer Allah att vara missnöjd med dig. I föräldrarnas välbehag finns Allahs välbehag, och i föräldrarnas missnöje finns Allahs missnöje.

Tre: Att behandla föräldrarna väl och tjäna dem är likvärdigt med jihad, ja, ibland är det till och med en större gärning. Om ni är upptagna med att tjäna dem kommer ni, liksom mujahidinerna, också att räknas till dem som upprätthåller dīn. Inför Allah kommer även ni att ha en ställning likvärdig med dem som deltar i jihad på slagfältet.

Fyra: Föräldrarnas välbehag är nyckeln till paradiset. Om man fortsätter att göra sådant som behagar föräldrarna kommer man att uppnå Allahs välbehag.

Fem: Den som Allah den Allsmäktige har gett möjlighet att tjäna sina föräldrar har i själva verket fått möjlighet att gå paradisets väg. Den som tar vara på denna möjlighet kommer Allah att ge paradiset. Men den som inte tar emot denna möjlighet kommer att gå under.

Sex: Att gå runt Allahs hus i tawaf samt att utföra hajj och umra är viktiga former av dyrkan. Om någon fortsätter att tjäna sina föräldrar kommer Allah att ge honom en belöning motsvarande belöningen för den som utför hajj och umra.

Sju: Om ni visar era föräldrar adab och respekt kommer även era barn att respektera er. Om ni behandlar era föräldrar väl kommer Allah den Allsmäktige också att lära era barn samma sak.

Åtta: Genom att tjäna föräldrarna försvinner alla olyckor och bekymmer.

Nio: Håll er aldrig borta från lydnad mot, adab gentemot och respekt för föräldrarna. Genom detta kommer livet att välsignas och vägarna till försörjning och inkomster att vidgas.

Barnets rättigheter

Barnets status
Uppfostran
Gott bemötande
Att ge barnet ett gott namn
Ömhet och kärlek
Utbildning och träning
Äktenskap

Längtan efter att få barn

Vem längtar inte efter att få barn? Det finns inget hem där man inte önskar sig barn. Faktum är att välsignelse kommer till hemmet när barn finns där, och det är barnen som förskönar hemmet. Ett hem där oskyldiga barns glada röster inte hörs är ett hem utan prakt och skönhet. Särskilt hem där barns joller saknas uppfattas av kvinnor som skrämmande. Kvinnor tillbringar ju varje ögonblick av sina liv i hopp om ett barn. I fantasins värld väntar de på den lyckliga dagen då de ska få ett barn i sin famn. De längtar efter den stund då barnet ska kalla på henne och säga ”mamma, mamma”. Hon blir ivrig att få se glädjen och lyckan under barnets olika livsskeden. För denna glädjes skull räknar hon dagarna och känner, tack vare sin själsliga glädje, ett inre välbefinnande. Ibland föreställer hon sig i fantasins värld sitt älskade barns vackra eller enastående framgångsrika framtid och en glad och lycklig vår, och upptäcker inom sig själva existensen av en värdig personlighet. Därefter böjer hon i tacksamhet sitt huvud inför Allah. Hon tänker på vilken stor ynnest Allah har visat en så svag varelse som hon och hur hennes existens har ansetts ovärderlig och nödvändig för människosamhället. Allah har skapat kvinnans natur sådan att hon betraktar hela sitt liv som tillägnat barnet och känner djup frid och glädje när hon offrar sitt liv för barnet. Under en lång tid räknar hon dagarna, medan hon låter sitt hjärtas stycke vara en del av hennes kropp och sinne. När Allah den Allsmäktige genom sin nåd fyller hennes famn med ett barn, ser hon sedan på det nyfödda barnet med ömhet. Då suddar hon ur sina tankar alla bilder av det lidande och de svårigheter hon har uthärdat fram till barnets födelse. Därefter börjar den andra fasen. Det är fasen då hon gör uppoffringar för att uppfostra barnet. Sanningen är att Allah den Allsmäktige har anförtrott henne ett stort ansvar att tjäna. Därför har Allah den Allsmäktige i sin generositet också skänkt kvinnor enastående känslor, ojämförligt mod och tålamod att uthärda lidande samt höga moraliska förmågor för att uppfostra barn. Kvinnor uthärdar inte dessa svårigheter enbart av nödtvång; i enlighet med sin natur känner de glädje och stolthet över att bära dem. Hon har ett enastående mod att gång på gång gå döden till mötes för att föda barn. Hon känner djup frid och glädje när hon offrar sina egna önskningar, sin skönhet och sin ungdom för barnets uppfostran och omsorg.

Muslimska kvinnors särställning

Om kvinnors tankesätt är islamiskt betraktar de varje steg i uthärdandet av lidande och svårigheter som jihad på Allahs väg. Framför allt anser de att de är upptagna med dyrkan. Islam skapar i varje kvinnas hjärta vissheten om att kvinnans kroppsliga och naturliga uppgifter, deras belöning och deras nytta inte är begränsade till denna värld, utan att varje handling av lidande, uppoffring och självuppoffring i Allahs ögon motsvarar dyrkan och jihad. Varje kvinna som uthärdar dessa prövningar och offrar sig för sina barn är i själva verket aktiv i jihad och upptagen med dyrkan av Allah. Detta jihad och denna dyrkan har även världsliga fördelar. Men muslimska kvinnor riktar också sin blick mot de eviga välsignelserna, och dessa välsignelser kommer att erhållas i livet efter detta. Den muslimska kvinnans särställning är att hon genom att uthärda olika lidanden för sina barn och offra sina egna önskningar, känslor, skönhet och ungdom inte bara får världslig nytta i gengäld (denna världsliga vinning kommer ibland och ibland inte), utan också kommer att få Allahs välbehag och paradiset i det eviga livet efter detta. Och det är ett paradis där varje önskan kommer att uppfyllas. Medel för att uppfylla varje känsla kommer att tillhandahållas, och hon kommer att få en sådan skönhet och ungdom som aldrig förgår. Denna skönhet och ungdom kommer dessutom att vara fri från rädsla för ålderdom.
En god sida av det islamiska tankesättet är att den muslimska kvinnan, även om hon efter att ha utfört sina uppgifter väl olyckligtvis berövas världsligt välstånd, ändå inte blir förtvivlad och inte heller tvekar inför att fullgöra sina uppgifter. Hon fortsätter att utföra dem med stor glädje, frid och innerlig känsla. Även efter att ha uthärdat alla slags lidanden och gjort uppoffringar för sina barn, och även om hon inte får någon glädje från dem eller om barnen fullständigt krossar hennes förhoppningar, önskningar och drömmar, blir hon inte ett offer för förtvivlan och skäms inte för sitt arbete. Inte heller tänker hon felaktigt om framtiden i detta avseende. Hon vet nämligen att den troende kvinnans verkliga och sanna framgång är framgången i livet efter detta. Med denna tanke finner hon alltid tröst i att Allah kommer att belöna hennes gärningar i det kommande livet. Och denna belöning kommer att vara så stor att det inte finns någon anledning till ånger. Det finns inte heller någon risk att belöningen där ska tas ifrån henne. Därför förblir hon under hela sitt liv aktiv och betraktar alla sina handlingar som dyrkan och jihad på Allahs väg. Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade:

المرأةُ إِذَا حَمِلَتْ كَانَ لَهَا أَجْرُ الصَّائِمِ الْقَائِمِ الْمُخْبِتِ الْمُجَاهِدِ فِي سبيل الله وَإِذا ضربها الطلق فَلا تَدرِى الْخَلَائِقُ مَا لَهَا مِنَ الْأَجْرِ وَإِذَا وضعت كَانَ لَها بِكُلِّ مَضَةٍ أو رضعة أجرُ نَفْسٍ تُحْيِيهَا وَإِذَا أَفْطَمَت ضَرَبَ الْمَلِكِ عَلَى مَنْكَبِهَا وَقَالَ اسْتَائِفِي الْحَمَلَ – كنز العمال”När en kvinna är gravid får hon under hela graviditeten belöning och förtjänst på samma sätt som den belöning och förtjänst som en fastande, nattligt vaken, lydig och på Allahs väg kämpande tjänare får. Och för den smärta hon känner när barnet föds får hon en belöning som ingen skapad varelse kan föreställa sig. Ingen kan ens föreställa sig vilken belöning det är eller hur stor den är. När barnet föds efter kvinnans födelseskrik (och hon föder upp det genom att amma det), får hon för varje klunk mjölk den belöning och förtjänst som ges för att ge en människa liv. Och när barnet avvänjs (efter att ha ammats under den bestämda tiden) lägger Allahs ängel handen på hennes axel (av respekt och kärlek) och fortsätter att säga till henne: ’Allahs tjänarinna, förbered dig nu för att bli gravid en andra gång.’”

Moderns förhoppningar och önskningar

En kvinna som gång på gång utsätter sitt liv för fara, förbrukar sin kropp och livskraft och föder samt uppfostrar barn, hoppas naturligtvis på något från sina barn. Hon hyser en innerlig önskan att hennes barns framtid ska bli strålande, att de ska vara lyckligt lottade och tjänstvilliga, att de enligt moderns tankesätt och ideal ska bygga en god framtid, att de ska bevara föräldrarnas religion och civilisation samt vara enastående lydiga. När hon ser att barnen förverkligar hennes drömmar och önskningar, uppfostras enligt hennes önskemål och att Allah har lyft dem till höjderna av fulländning, finns det ingen gräns för hennes glädje och stolthet.

Vanliga klagomål beträffande barnen

Men om dessa barn, för vilkas skull en svag mor dag och natt är upptagen, förbrukar sin kroppsliga och livsmässiga kraft och alltid ber med utsträckta händer, krossar moderns drömmar, önskningar och förhoppningar och blir olydiga och upproriska – hur blir då moderns situation? Hennes själsliga och innersta plåga och smärta kan inte uttryckas med ord.
I vår tid hörs samma gråt och klagan i varje familj, med undantag för några få lyckligt lottade familjer. Alla säger samma sak: barnens tillstånd är obeskrivligt. Oavsett om det gäller söner eller döttrar är de likgiltiga inför föräldrarnas rättigheter. Att visa föräldrarna respekt och vördnad samt uttrycka lydnad ligger dem inte alls för. Det verkar som om uppförande gentemot föräldrarna, att göra dem nöjda, tjäna dem, visa dem respekt och ta hänsyn till deras känslor och sinnesstämningar vore meningslösa saker.
Ett vanligt klagomål är att barnen blir otacksamma och upproriska. Var ni än sitter och vilket hem ni än besöker kommer ni att höra samma sak och se föräldrarna gråta över samma problem. Därefter börjar några äldre kvinnor rikta uppmärksamheten mot sig själva och säga: ”Kära flicka, kunde barnen på vår tid tala med hög röst inför sina föräldrar?” Sedan börjar en lång berättelse om den dåliga omgivningen, den fördärvade tidsåldern, spridningen av felaktiga och dåliga tankesätt, oanständig litteratur, en utbildning utan moral och liknande. Varje kvinna känner ett slags lättnad och tänker att vad annat kan man förvänta sig i denna situation? Vad mer kan föräldrarna göra? Detta är en mycket sorglig situation.

Föräldrarnas ämne för eftertanke

Det står utan tvekan inte allt i föräldrarnas makt. Men de har ändå förmåga att reflektera över sin egen roll. De måste granska sina handlingar i islams ljus och se om det finns någon brist i hur de fullgör det ansvar som Allah har lagt på modern när det gäller barnens utbildning, fostran och uppfostran. Finns det någon komplikation i era förhoppningar om barnens framtida liv? Brister ni i att ge dem de rättigheter som Allah har gett dem? Barnen kan uppfylla era förhoppningar först när ni själva inte är likgiltiga inför deras rättigheter.
Ni kan få se ert barn utrustat med den moraliska karaktär ni önskar, och få den lyckliga, tjänstvilliga, lydiga och välartade person ni hoppas på, om ni känner ert ansvar och fullgör det med kropp, själ och egendom. Barnets olydnad och uppror är utan tvekan sorgligt. Men det är också något att begrunda om deras tillstånd är ett resultat av föräldrarnas försummelse och bristande ansvarskänsla.
Hur ska det barn som ni aldrig har gett någon känsla för rättigheter kunna tänka på era rättigheter? Hur ska det barn som aldrig har fått höra att det är en plikt för barnet att tjäna och visa respekt för sina föräldrar kunna tänka på att tjäna och vörda dem? Om ni inte tar hänsyn till deras känslor och sinnesstämningar, av vem ska de då lära sig att ta hänsyn till era? Om ni inte älskar dem och genom ert beteende har fått dem att förstå att ni föredrar deras död framför besväret med att uppfostra dem, hur ska de då tänka på att älska er och tjäna er? Om ni bara förstår allt som gäller er egen bekvämlighet och lyx och glömmer deras behov, varifrån ska då känslan för era behov komma hos dem?
Om ni är bärare av och förespråkare för ett särskilt ideal när det gäller samhällsreform samt uppbyggnaden av civilisation och kultur, hur kan ni då be dem bli bärare av detta ideal utan att först etablera dess värde i deras hjärtan? Förvänta er av barnen endast det som ni har fostrat dem till, och förvänta er av dem samma slags beteende som ni själva har visat dem.
Hazrat Nuʿmān, må Allah vara nöjd med honom, berättar: ”Min far Hazrat Bashīr, må Allah vara nöjd med honom, tog mig med till Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, och sade: ’Allahs Sändebud, var vittne till att jag har gett Nuʿmān den och den gåvan.’ Då frågade Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, honom: ’Har du gett alla dina barn en gåva av detta slag?’ Han svarade: ’Nej, jag har inte gett alla.’ Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ’Skaffa då någon annan som vittne.’ Därefter sade han: ’Önskar du inte att alla dina barn ska behandla dig lika väl?’ Bashīr, må Allah vara nöjd med honom, svarade: ’Jo, naturligtvis.’ Han sade: ’Gör då inte så.’” – Al-Adab al-Mufrad

Denna del av hadithen är särskilt värd att begrunda: ”Önskar du inte att alla dina barn ska behandla dig lika väl?” Det betyder att barnet genom ert beteende lär sig hur man ska bete sig mot sina föräldrar.
Även andra faktorer än föräldrarna är verksamma i formandet av barnets karaktär och uppförande. Utbildning, omgivning, vänner, släktingar och statssystemet bär alla, inom sina egna gränser, ansvar för att bryta ned och bygga upp. Men här behandlas endast föräldrarna. Deras ansvar gentemot barnen och vilka rättigheter barnen har gentemot dem kommer att diskuteras.

En tydlig förståelse av barnens rättigheter

Varje mor önskar att hennes barn ska vara hennes hjärtas ro och hennes ögons glädje, ett medel till heder och bekvämlighet för henne i denna värld och i det kommande livet, samt till gagn för hennes släkt och samhälle. Denna önskan förtjänar utan tvekan att respekteras. Men ingen önskan uppfylls enbart genom bön. Era böner är rena och era önskningar är också rena, men inget mål kan nås genom enbart böner och önskningar. Om man inte på rätt sätt gör den ansträngning som ens böner och önskningar kräver, kommer de aldrig att bli verklighet.
Vem önskar inte ett gott och framgångsrikt framtida liv för sitt barn? Finns det någon mor som önskar att hennes barn ska gå på villovägar? Vems hjärta smärtar inte när barnet gör dåliga gärningar och går vilse? Om barnet blir förödmjukat och misslyckat, vilken mor fäller då inte blodstårar ur sina ögon? Och vilken mor blir inte överlycklig när hon ser sitt barn få en framgångsrik framtid? Men målet kan inte nås genom goda känslor och sinnesstämningar enbart.
För barnens ljusa framtid krävs att man ger dem en tydlig förståelse av deras rättigheter och gör allt för att dessa rättigheter ska uppfyllas. Först när ni har fullgjort ert eget ansvar på ett gott och korrekt sätt kan ni lära barnen att uppfylla rättigheter. Om ni själva inte har en tydlig förståelse av deras rättigheter, hur ska ni då kunna uppfylla dem?
Ni måste också vara uppmärksamma på att uppfylla barnens rättigheter eftersom detta är ert religiösa ansvar. Allah har fastställt deras rättigheter, och en dag kommer Han att fråga er om detta. Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade:

والمرأة راعية على بيت زوجها وولده فَكُلُّكُمْ رَاعٍ وَكُلُّكُمْ مَسْئُولٌ عَنْ
رعيته – متفق عليه”Kvinnan är ansvarig för sin makes hem och hans barn. Ni är alla ansvariga, var och en utifrån sin situation, och ni kommer alla att tillfrågas om dem.” – Bukhari och Muslim

Utan tvekan är fadern också beskyddare av sina barn och ansvarig för deras rättigheter. Men det är ett faktum att moderns ansvar är något större. Fadern tillbringar större delen av sin tid utanför hemmet på grund av sitt arbete för försörjningen. I hemmet är det alltid modern som är tillsammans med barnen, och barnet blir också mer fäst vid modern. När det gäller att ta hand om barnen har modern av naturen mer tid, och barnet påverkas också i något högre grad av modern.

Barnets rättigheter

Det är också ett faktum att Allah, enligt Sin visdom, har skänkt kvinnor något mer än män av de höga moraliska egenskaper och dygder som behövs för att på ett vackert och välordnat sätt fullgöra ansvaret för barnen och uppfylla deras rättigheter. Tålamod, uppoffring och självuppoffring, barmhärtighet och mildhet samt kärlekens grundläggande egenskaper har skänkts kvinnor i större utsträckning än män. Därför behövs dessa egenskaper i högre grad för att fullgöra de uppgifter som Allah har anförtrott dem.

Barnets 7 rättigheter

Ett: Barnets värde och betydelse
Två: Omvårdnad och uppfostran
Tre: Gott bemötande
Fyra: Att ge barnet ett gott namn
Fem: Ömhet och kärlek
Sex: Utbildning och träning, och
Sju: Äktenskap.
Längre fram ska vi diskutera dessa sju rättigheter i detalj. Tillsammans med en innerlig bön för ditt barn är det en djup förståelse för dessa rättigheter och ett fullständigt ordnande av hur de ska uppfyllas som kan göra ditt barn till en glädje för dig.

Barnets värde och betydelse

Barnets första och viktigaste rättighet är att du känner dess värdighet och värde. Du bör inte känna irritation och betrakta dess existens som en olycka i livet. I stället bör du betrakta barnet som Allahs barmhärtighet och gåva till dig. Om du inte lyckas uppskatta värdet av dess existens kommer du aldrig att kunna uppfylla dess övriga rättigheter; du kommer inte heller att ge dig själv möjlighet att uppfylla dem, eller, även om möjligheten uppstår, kommer du inte att lyckas uppfylla dem. För att behandla barnet på rätt sätt är det ytterst nödvändigt att känna till dess rätta värdighet och värde. Barnet är en storslagen gåva från Allah. Barnet är hemmets prydnad, källa till godhet och välsignelse samt liktydigt med välgång i både religionen och världen. Barnet höjer din heder och ställning i världen och betraktas som ett stöd eller en hjälpare i livet. Det uppfyller dina förhoppningar och önskningar. Det blir ett medel för att bevara och sprida dina kära idéer eller ideal. Det upprätthåller de regler och sedvänjor som du har etablerat och blir sedan, som din arvinge, den som håller dina bedrifter levande.

Även ur ett religiöst perspektiv är barnet en enastående gåva från Allah. I religiöst arbete är det din bästa hjälpare och arvinge. Vid redovisningen av religiösa gärningar är det en svalka för dina ögon och en tröst för ditt hjärta. Det är bevarare och arvinge till din religiösa tradition och dina ideal. Därför bad Allahs profet, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, till Allah:

رب هَبْ لِي مِنْ لَّدُنْكَ ذُرِّيَّةً طَيِّبَةً .
“O min Allah! Skänk mig ett renlärigt barn från Dig.”

Ett av syftena med denna åkallan var att barnet skulle bli den religiösa arvtagaren efter honom och fullborda faderns uppdrag.

فَهَبْ لِي مِن لَّدُنكَ وَلِيًّا – يَرِثُنِي وَيَرِثُ مِنْ آلِ يَعْقُوب– ”(O min Herre,) skänk mig från Dig en arvtagare. Denne arvtagare ska också ärva mig och ärva arvet från Jakobs familj.”

Det vill säga, han skulle ärva det ljus av religionen som hade spridits från profeten Jakobs familj och aldrig låta detta ljus slockna. Sanningen är att ett fromt barn är en källa till stor ära och respekt även i denna värld, och till obegränsad belöning och lön i det kommande livet.

En särskild boning i paradiset

Om ditt barn dör under din livstid och du uthärdar sorgen över dödsfallet med sabr och tålamod, kommer barnet att bli en skatt för dig i det kommande livet, ett medel till paradiset och en källa till stor ära och respekt. Som belöning för detta tålamod kommer Allah att skänka dig paradiset och bygga en särskild sorts boning åt dig där. Denna boning kommer att kallas ”Tacksamhetens boning”. Hazrat Abu Musa Ashari, må Allah vara nöjd med honom, har berättat att den ädle Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade:

إِذا مَاتَ وَلَدُ الْعَبْدِ قَالَ اللهُ تَعَالَى لِمَلَائِكَتِهِ قَبَضْتُمْ وَلَدَ عَبدِي فَيَقُولُونَ نعم فَيَقُولُ قَبَضْتُم ثمرة فؤاده فيقولون نعم فَيَقُولُ فَمَاذَا قَالَ عَبْدِى فيقولون حمدك واسترجع فَيَقُولُ الله تعالى ابْنُوا لِعَبْدِي بَيْتًا فِي الْجَنَّةِ وسموه بيت الحمد – جامع ترمذى”När en tjänare förlorar sitt barn frågar Allah den Upphöjde änglarna: ’Har ni tagit min tjänares barn?’ De svarar: ’Ja.’ Han frågar: ’Har ni tagit frukten av hans hjärta?’ De svarar: ’Ja.’ Då frågar Allah: ’Vad sade Min tjänare?’ De svarar: ’(O Herre,) han lovprisade Dig och sade: ”Inna lillahi wa inna ilayhi raji’un” inför denna olycka.’ Då beordrar Allah den Upphöjde änglarna att bygga en boning åt Hans tjänare i paradiset och kalla denna boning ’Tacksamhetens boning’.”

”Hazrat Umm Habiba, må Allah vara nöjd med henne, har berättat: Jag satt hos Hazrat Aisha, må Allah vara nöjd med henne. Då kom Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom. Han, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade: Om tre minderåriga barn till något muslimskt par dör, kommer dessa barn på uppståndelsens dag att stå vid paradisiska porten. När de uppmanas att träda in i paradiset, kommer dessa oskyldiga barn att svara: ’Vi kan inte träda in i paradiset förrän våra föräldrar har trätt in.’ Då kommer Allah att befalla: ’Gå, ni och era föräldrar, och träden alla in i paradiset.’” – al-Tabarani

Barnet som sadaqa jariya

Om du lämnar denna värld medan ditt barn fortfarande lever, kommer barnet att räknas som en sådan sadaqa för dig att dess belöning fortsätter att skrivas i din räkenskapsbok så länge världen består. I samma stund som människan omfamnar döden upphör möjligheten att utföra gärningar. Men om hon lämnar efter sig ett rättfärdigt barn, blir detta en sådan god gärning vars belöning fortsätter att skrivas. Abu Huraira, må Allah vara nöjd med honom, har berättat att den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade:

إِذَا مَاتَ الْإِنسان انقطع عمله إلا من ثلاث صدقة جارية أو علم ينتفع به أو ولد صالح يدعوله – صحيح مسلم”När en människa dör upphör möjligheten att utföra gärningar. Men tre saker fortsätter att ge henne belöning efter döden. Dessa tre saker är: en sadaqa som fortsätter även efter henne, eller kunskap som hon lämnar efter sig och som människor fortsätter att dra nytta av, eller ett rättfärdigt barn som fortsätter att be för henne efter hennes död.”

”Abu Huraira, må Allah vara nöjd med honom, sade: När den avlidnes rang höjs frågar han förvånat: ’Hur gick detta till?’ Då sägs det till honom från Allah: ’Ditt barn ber om förlåtelse för dig, och Allah har godtagit denna bön.’”

”Ibn Sirin, må Allah förbarma sig över honom, sade: En natt satt vi hos Abu Huraira, må Allah vara nöjd med honom. Då lyfte han händerna för att be och sade ödmjukt: ’O min Herre, förlåt Abu Huraira. O Herre, förlåt Abu Hurairas mor. Och Herre, förlåt alla dem som ber om förlåtelse för Abu Huraira och hans mor.’ Därför ber vi ständigt om förlåtelse för Abu Huraira, må Allah vara nöjd med honom, och hans mor, så att vi får del av Abu Hurairas bön.”

Att döda barn är den värsta av synder

Även om det muslimska samfundet i dag är sargat av beklaglig tillbakagång och ett lärorikt förfall, har det förlorat modet att gå framåt och uppnå utveckling i världen och har glömt läran om att uppnå en hög rang i det hinsides. Trots detta har muslimska kvinnor, tack vare att de bevarat sin anknytning till tawhid och religionens grundläggande läror, den särskilda egenskapen att de inte ens kan föreställa sig vissa synder – synder som andra kvinnor ägnar sig åt eller lätt kan ägna sig åt.
En muslimsk kvinna kan inte ens föreställa sig att hon med egna händer skulle döda sitt oskyldiga barn. För att utrota denna fruktansvärda synd har islam å ena sidan skapat en djup känsla hos föräldrarna för människolivets värdighet samt för barnets värde och betydelse. Å andra sidan har islam beskrivit dödandet av barn som en så allvarlig synd att den har framställts som en avskyvärd synd likt shirk. I den heliga Koranen sägs:

قُلْ تَعَالَوْا أَتْلُ مَا حَرَّمَ رَبُّكُمْ عَلَيْكُمْ أَلَّا تُشْرِكُوا بِهِ شَيْئًا وَبِالْوَالِدَيْنِ إِحْسَانًا وَلَا تَقْتُلُوا أَوْلَادَكُمْ مِّنْ إِمْلَاقٍ – – الانعام : ١٥١”(O Profet!) Säg till dem: ’Kom, så ska jag läsa upp för er vad er Herre har förbjudit er: att ni inte sätter någon vid Hans sida, att ni behandlar era föräldrar väl och att ni inte dödar era barn av rädsla för fattigdom.’” – Surah al-An’am: 152

Den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, lade så stor vikt vid att rena samhället från denna fruktansvärda orättvisa att en av de viktigaste saker han först tog löfte av ansarerna om vid Aqaba-trohetseden var att de inte skulle döda sina barn. Även av de kvinnor som kom till Allahs Sändebuds, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, närvaro tog han löfte om att inte döda sina barn. Bland de löften som krävdes av de kvinnor som antog islam efter fördraget i Hudaybiyya ingick också ett löfte om att inte döda barn. Vid de allmänna samlingarna under eid besökte han kvinnornas område och tog, tillsammans med löften om andra saker, även ett löfte av dem i denna fråga.

“Hazrat Ubayda ibn Samit, må Allah vara nöjd med honom, berättade: En gång var vi närvarande i den älskade Profetens, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, tjänst. Han sade till oss: ‘Avlägg inför mig en ed om att ni inte ska sätta någon vid Allahs sida, att ni inte ska stjäla, att ni ska avstå från onda gärningar och att ni inte ska döda era egna barn. Den som uppfyller detta löfte får sin belöning hos Allah. Om någon begår en ond gärning och straffas för den enligt lagen, blir det en botgöring för hans synd. Men om någons synd inte blir uppenbar för någon i denna värld, är det upp till Allah: Han kan förlåta honom om Han vill, och Han kan straffa honom om Han vill.'”

Orsakerna till barnamord

Under den förislamiska tiden förekom barnamord i många länder. I Rom var det särskilt utbrett. Barn dödades öppet, utan att någon utredning eller rättslig prövning gjordes. Bland Rajputerna i Indien förekom denna fruktansvärda sed, och arabernas berättelser om hänsynslöshet och grymhet har blivit legendariska.

Vanligtvis fanns det tre orsaker till barnamord. Vissa okunniga eller enfaldiga människor betraktade det som en religiös handling och offrade sina barn åt avgudarna för att behaga dem. De avlade löften och sade: ‘Om den och den saken går i uppfyllelse ska jag offra mitt barn.’ Denna orättfärdiga och brutala handling utfördes inte bara av män; även kvinnor deltog i den utan medlidande. En gång kom en kvinna till Hazrat Abdullah ibn Abbas, må Allah vara nöjd med honom, och sade: ‘Jag hade lovat att offra mitt eget barn.’ Han svarade: ‘Gör aldrig detta. Fullgör i stället löftets botgöring.’ – Muwatta av Imam Malik

Denna sed, som byggde på okunnighet och grymhet, är inte bara något minnesvärt från det förflutna; även i vår tid famlar vissa människor på denna subkontinent omkring i okunnighetens mörker. För en kort tid sedan dödades en oskyldig nioårig flicka på en plats som heter Ojaran, som offer åt en gudinna. Även i den heliga Koranen skildras deras dårskap och orättfärdighet, och det sägs att de befinner sig i uppenbar förlust.

وَكَذلِكَ زَيَّنَ لِكَثِيرٍ مِّنَ الْمُشْرِكِينَ قَتْلَ أَوْلَادِهِمْ شُرَكَاؤُهُمْ لِيُرْدُوهُمْ
وليلْبِسُوا عَلَيْهِم بَيْنَهُمْ ، وَلَوْ شَاءَ اللهُ مَا فَعَلُوهُ فَذَرْهُمْ وَمَا يَفْتَرُونَ”Och på samma sätt har deras medgudar gjort dödandet av deras barn till något tilltalande för många avgudadyrkare, för att störta dem i fördärvet och förvirra dem beträffande deras religion.” – Surah al-An’am: 137

قد خَسِرَ الَّذِينَ قَتَلُوا أَوْلادَهُم سَفَها بغير علم – الانعام : ١٤٠”De har sannerligen gått förlorade som dödade sina barn av dårskap och okunnighet.” – Surah al-An’am: 140

Vissa mindre begåvade människor dödade sina älskade barn av rädsla för att barnen skulle dela deras försörjning och kasta dem i fattigdom och oro. Dessa okunniga människor hindrades från denna orättfärdighet och fick frågan: Skapar ni själva er försörjning? Den Allah som försörjer er kommer också att försörja dem. När Allah beslutar att sända en själ till världen, sänder Han dess försörjningsmedel tillsammans med den. Nycklarna till försörjningens skattkammare finns endast i Allahs hand.

ولا تَقْتُلُوا أَوْلَادَكُمْ خَشْيَةَ إِمْلَاقٍ ، نَحْنُ نَرْزُقُهُمْ وَإِيَّاكُمْ ، إِنَّ قَتَلَهُمْ كَانَ خِطْأُ كبيران (بنی اسراء يل : (۳۱”Döda inte era barn av rädsla för fattigdom. Vi försörjer både dem och er. Att döda dem är sannerligen en stor synd.” – Surah Bani Isra’il: 31

Den ädle Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, betecknade denna synd som den största av synder:

عن عبد اللهِ قَالَ سَأَلْتُ النَّبِيُّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَيُّ الذَّنْبِ أَعْظَمُ عِندَ اللهِ قَالَ أَنْ تَجْعَلَ الله ندا وَهُوَ خَلَقَكَ قُلْتُ إِنْ ذَالِكَ لَعَظِيمٌ قُلْتُ ثُمَّ أَيُّ قَالَ أَنْ تَقْتُلَ وَلَدَكَ تَخَافُ أَنْ يُطْعَمَ مَعَكَ قُلْتُ ثُمَّ أَي قَالَ أَنْ تُزَانِي حَلِيلَةً جارك – صحيح بخاري كتاب التفسير”Hadhrat Abdullah ibn Masud, må Allah vara nöjd med honom, berättade: Jag frågade Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid: ’Vilken synd är störst hos Allah?’ Han svarade: ’Att sätta en medgud åt Allah, trots att Han har skapat dig.’ Jag sade: ’Det är verkligen en stor synd.’ Sedan frågade jag: ’Vilken kommer därefter?’ Han svarade: ’Att döda sitt barn av rädsla för att det ska dela din försörjning.’ Jag frågade: ’Vilken kommer därefter?’ Han svarade: ’Att begå otukt med sin grannes hustru.’”

Det tredje sättet att döda barn var ytterst fruktansvärt och sorgligt. Bara tanken på detta sätt får hjärtat att skälva. Vissa hårdhjärtade och grymma män begravde sina oskyldiga, älskade döttrar levande med sina egna händer. Denna fruktansvärda syn och den oskyldiga, rena dotterns hjärtskärande rop gjorde inte minsta intryck på dem. För dem betraktades dotterns existens som en symbol för förnedring och vanära. Att en kvinna skulle bli någon annans hustru och kalla honom far ansågs av dem vara en ofattbar vanära. De ansåg det också ytterst skamligt att någon skulle bli deras svärson och att svärsönerna skulle kalla dem svärfar. Så snart de fick veta att en dotter hade fötts i deras hem blev de därför oroliga och upprörda. De försökte genast kasta några skovlar jord över detta föremål för förnedring. De avskydde det fruktansvärt att bli någons svärfar och dotterns make. Den heliga Koranen har skildrat deras förkastliga tankesätt på följande sätt:

وإذا بشر أحدهم بالأنثى ظل وجهه مسوداً وَهُوَ كَظِيمٌ يَتَوَارَى مِنَ الْقَوْمِ مِنْ سُوءِ مَا بُشِرَبِهِ ، أَيُمْسِكُهُ عَلَى هُونٍ أَمْ يَدُسُهُ فِي التَّرَابِ— “När någon av dem får det glada budskapet att en flicka har fötts, mörknar hans ansikte och han blir fylld av vrede. Han gömmer sig för människorna på grund av det dåliga budskap han fått och tänker: Ska han behålla henne trots förnedringen, eller begrava henne i jorden?” — Sura an-Nahl: 58–59

Vissa arabiska stammar och personer var kända för denna grymhet och hårdhet. Dessa förtryckare ansåg det vara en stor bedrift att begrava hjälplösa och oskyldiga flickor levande. Dessa skoningslösa människor var till och med stolta över sin grymhet. En man kom till den ädle Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, och berättade stolt om sin bedrift: han hade själv begravt åtta döttrar levande.

En hjärtskärande berättelse om en oskyldig dotter

Bland Banu Tamim-stammen var den grymma seden att begrava döttrar levande särskilt utbredd. När stammens hövding Qays ibn Asim hade antagit islam berättade han den hjärtskärande historien om hur han själv hade begravt sin oskyldiga dotter levande och sade:

”O Allahs sändebud! Jag hade rest bort. Under tiden föddes en dotter åt mig. Om jag hade varit hemma och hört hennes röst skulle jag ha begravt henne i jorden och gjort henne stum för all framtid. Hennes mor tog hand om henne så gott hon kunde under en tid. Efter att ha vårdat henne i några dagar blev moderns kärlek till henne oerhört stark. Fadern blev skräckslagen vid tanken på att hon skulle begrava henne levande. I sin rädsla för mig skickade hon därför sin älskade dotter till hennes moster. Hon tänkte att när flickan hade vuxit upp där, skulle även faderns hjärta kanske fyllas av medlidande. När jag återvände hem från resan fick jag veta att ett dödfött barn hade fötts i mitt hem. Så avslutades saken. Flickan fortsatte att växa upp hos sin moster och blev så småningom ganska stor.

Som Allah ville gick jag en dag ut i ett ärende. Modern tänkte: ’Flickans far är inte hemma i dag. Vad kan det göra för skada om jag tar med henne hem?’ Så hon tog med flickan hem. Olyckligtvis kom även jag hem några dagar senare. När jag kom fram såg jag en underbart vacker liten flicka springa och leka från den ena sidan av huset till den andra. Även mitt hjärta svällde av en okänd kärlek. Min hustru såg på mitt ansiktsuttryck och förstod att den slumrande faderskärleken hade vaknat och att blodsbandets inflytande hade gjort sig gällande. Jag frågade min hustru: ’Lyckliga kvinna, vems barn är detta? Vilken vacker flicka!’

Som svar berättade min hustru hela historien. Jag omfamnade utan vidare flickan. Modern sade till henne: ’Det här är din far.’ Flickan kastade sig om halsen på mig. Hon blev så glad av att få faderlig kärlek att hon tryckte sitt ansikte mot mitt och upprepade ’pappa, pappa’. När hon sprang mot mig och ropade ’pappa, pappa’, brukade jag omfamna henne och känna en märklig ro.

Så gick dagarna, och flickan växte upp tryggt, omgiven av ömhet och kärlek. Men när jag såg på henne tänkte jag ibland att jag på grund av henne skulle bli svärfar. Jag skulle också behöva uthärda den förödmjukelsen att min dotter skulle bli någons hustru. Hur skulle jag kunna visa mig offentligt? Min heder skulle försvinna ner i jorden. Till slut gjorde min känsla av värdighet uppror. Mitt tålamod brast, och jag beslöt att begrava denna förödmjukande varelse, vad det än kostade. Jag sade till min hustru: ’Gör i ordning flickan. Jag ska ta med henne på en bjudning.’ Min hustru badade henne, klädde henne i rena kläder och gjorde henne fin. Den lilla flickan var överlycklig över att få gå ut med sin far.

Jag gav mig av med henne mot en avlägsen skog. Flickan följde mig dansande av glädje, medan samma tanke fyllde mitt förhärdade hjärta: hur snart skulle jag kunna begrava denna skammens börda i jorden? Hon visste ingenting. Den oskyldiga flickan höll ibland mig i handen, sprang ibland före mig och fortsatte ibland att prata hänfört av glädje. Till slut stannade jag på en plats och började gräva en grop. Den lilla flickan blev förundrad över att hennes far grävde en grop i den öde skogen och frågade: ’Pappa, varför gräver du en grop?’ Hon visste inte att den grymme fadern grävde en grav åt henne och tänkte göra henne stum för alltid.

När jorden föll på mina fötter och kläder medan jag grävde, borstade den oskyldiga flickan bort jorden med sina små, älskliga och späda händer och sade med barnslig röst: ’Pappa, dina kläder blir smutsiga.’ När jag hade grävt en djup grop lyfte jag upp den rena, oskyldiga och glada flickan, kastade henne i gropen och började hastigt kasta jord över henne. Flickan såg smärtsamt på mig och började skrika: ’Far, min far, vad gör du? Pappa, vad gör du? Pappa, jag har ju inte gjort någonting. Pappa, varför begraver du mig i jorden?’ Och jag fortsatte mitt verk som om jag vore stum, blind och döv.

O Allahs sändebud! Ingen medkänsla eller barmhärtighet väcktes i mitt grymma och förhärdade hjärta. Efter att ha begravt flickan levande återvände jag och drog en lättnadens suck.

När världarnas barmhärtighet, Allahs sändebud, hörde denna sorgfyllda berättelse om övergreppet mot den oskyldiga flickan och hennes hjälplöshet, fylldes hans hjärta av sorg. Tårarna föll droppvis från hans heliga ögon. Gråtande sade han: ’Detta är en handling utförd av ett ytterst förhärdat hjärta. Hur skulle Allah kunna visa barmhärtighet mot den som inte kan visa barmhärtighet mot andra?’”

En lärorik berättelse

Inför den älskade Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, berättade en man en historia från sin tid i okunnighetens tidevarv. Han skildrade den så levande att den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, blev djupt bedrövad.

”O Allahs sändebud! Vi levde i okunnighet. Vi visste ingenting. Vi dyrkade stenstoder och kastade våra älskade barn i dödens famn med våra egna händer. O Allahs sändebud, jag hade en mycket älskad dotter. Varje gång jag ropade på henne sprang hon till mig. En dag ropade jag på henne. Hon kom springande mot mig, sprudlande av glädje. Jag gick iväg med henne. Jag gick före och hon sprang efter mig. En bit från vårt hus fanns en djup brunn. Jag gick fram till brunnen och stannade. Flickan kom också fram till mig. Sedan, o Allahs sändebud, tog jag tag i flickans hand, lyfte upp henne och kastade henne i brunnen. Den oskyldiga flickan började skrika där nere och ropade på mig med en mycket öm röst: ’Pappa, pappa!’ O Allahs sändebud! Det var det sista ljudet i hennes liv.”

När Allahs sändebud hörde denna smärtsamma berättelse blev hans hjärta djupt bedrövat och tårarna började rinna från hans ögon. En följeslagare skällde ut mannen och sade: ’Du har sårat Allahs sändebud i onödan genom att berätta denna sorgliga historia.’ När Allahs sändebud hörde detta sade han: ’Nej, säg ingenting till honom. Säg ingenting till honom. Han har kommit för att få höra hur den olycka som drabbat honom kan gottgöras.’ Sedan vände han sig till mannen och sade: ’Berätta din historia igen.’ Följeslagaren berättade den sorgliga historien en andra gång. När Profeten hörde den försattes han i ett märkligt tillstånd. Medan han grät blev hans ädla skägg vått av tårar. Därefter sade han till mannen: ’I och med att ni har antagit islam har alla synder från okunnighetens tidevarv blivit förlåtna. Gå nu och gör goda gärningar.’ – Musnad al-Darimi

Endast Allah vet hur många oskyldiga och hjälplösa flickor som föll offer för denna orättvisa och hur länge flickor begravdes levande av sina egna föräldrar. Även under den tiden fanns det visserligen några barmhärtiga och gudsälskande människor. De försökte rädda flickorna från denna orättvisa och barbariska sed. Men deras individuella ansträngningar kunde inte avskaffa denna fruktansvärda sed.

Goda försök att rädda flickor från att begravas levande

Farazdaq var en berömd arabisk poet. Han var särskilt stolt över en sak: hans farfar, Hazrat Sa’sa’, hade räddat många flickor från att begravas levande. Hazrat Sa’sa’ berättar själv om en sådan händelse:
“En gång gav jag mig ut för att leta efter två av mina försvunna kameler. På avstånd fick jag syn på en eld. Ibland flammade elden högt, och ibland slocknade den. Jag tänkte att jag skulle gå dit och se vad saken gällde. Kanske hade någon drabbad av olycka tänt elden. Jag gav mig av och beslöt att om det var någon som hade råkat ut för en olycka och jag kunde vara till hjälp, skulle jag göra mitt bästa för att undanröja hans nöd. Jag drev dock kamelerna snabbt och nådde efter en kort stund Banu Anmars kvarter. När jag kom dit såg jag en gammal man med långt hår sitta framför sitt hus och sörja, medan många kvinnor satt runt en annan kvinna. Denna kvinna plågades av förlossningssmärtor. Efter att ha hälsat och bett om information om situationen berättade de att kvinnan hade haft förlossningssmärtor i tre dagar. Medan jag samtalade med den gamle mannen ropade kvinnorna plötsligt att barnet hade fötts. Den gamle mannen skrek: ’Det är bra om det är en son. Men om det är en dotter vill jag inte höra hennes röst. Jag ska döda henne genast.’ Jag sade mycket vänligt: ’Shejk, gör inte detta. Det är ju din dotter. Tänk på hennes försörjning. Hennes försörjare är Allah.’ Den gamle mannen vrålade på nytt: ’Nej, jag tänker inte låta henne leva. Jag ska döda henne, det är allt.’ När jag ödmjukt vädjade till honom igen förändrades han något och sade: ’Om du är så barmhärtig, betala då hennes pris och ta henne med dig och uppfostra henne.’ Jag svarade utan att tveka: ’Jag är beredd att köpa henne.’ Jag köpte den nyfödda flickan och återvände lyckligt, och jag lovade Allah att uppfostra detta flickebarn med ömhet och kärlek. Jag lovade också Allah att jag aldrig skulle tillåta det närhelst någon hårdhjärtad människa ville döda en oskyldig flicka. Jag skulle köpa henne och ta henne därifrån och uppfostra henne med största ömhet och kärlek. Därefter fortsatte denna verksamhet. Till slut sände Allah den allsmäktige Hazrat Muhammad (må Allahs välsignelser och frid vara över honom). Fram till dess hade jag räddat 94 flickebarn ur deras grymma föräldrars klor. Därefter gjorde den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) slut på denna förbannelse för alltid.”

Islam renar samhället från alla förtryckande sedvänjor som innebär att barn dödas och beskriver Allahs älskade tjänare som den som ber Allah att göra hans barn till en källa till glädje och fröjd för honom:

والَّذِينَ يَقُولُونَ رَبَّنَا هَبْ لَنَا مِنْ أَزْوَاجِنَا وَذُرِّيَّتِنَا قُرَّةَ أَعْيُن – الفرقان : ٧٤”Och de som säger: ’Vår Herre! Skänk oss i våra hustrur och våra barn en källa till glädje för våra ögon.’” – Sura al-Furqan: 74

En dotters födelse

Oavsett om det föds en dotter eller en son i ditt hem blir du glad. Det är naturligt att du gläder dig åt detta. Du vill inte bara själv uttrycka din glädje, utan också att vänner och släktingar ska dela den med dig. Och så brukar det vara. Så länge du har den vägledning som islam har visat dig och profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) som förebild, kan du inte ens tänka på att göra skillnad mellan söner och döttrar. Att glädja sig när en son föds men inte när en dotter föds, att betrakta en dotters existens som förnedrande och att ge söner företräde framför döttrar är resultatet av tankar som strider mot islam. Det islamiska samhället måste absolut vara fritt från sådana föreställningar. Det islamiska samhället är visserligen befriat från dem. Ändå finns det vissa familjer där atmosfären inte är densamma när en son respektive en dotter föds. När en son föds uttrycks glädjen med den uppriktighet som inte visas när det gäller en dotter. De goda nyheterna om en sons födelse förmedlas till släktingar och vänner med en känsla och hänförelse som inte präglar nyheten om en dotters födelse. Så som det görs när en son föds. Gratulationerna vid en dotters födelse låter ofta mer som en uppmaning att ha tålamod.

Säg själv vad innebörden av alla dessa uttryck blir: ’Min rygg är knäckt. Jag har blivit helt förkrossad. Det jag innerst önskade förblev en önskan. Jag tar henne också i famnen. Men en son är något annat. Jag har sänkt huvudet. De som får döttrar kan inte ens lyfta huvudet. Nåväl, broder, vem kan väl rå över Allahs vilja? Må Allah göra det till lycka. Allah har satt oss på prov. Han kommer själv att ge oss mod. Jag älskar också en dotter, men det känns mycket glädjelöst. Om det hade varit en son skulle glädjen ha varit av ett annat slag. Jag berättade inte nyheten för dig. För vad skulle jag egentligen berätta? Det blev som det alltid blir. Vad ska jag skriva om detta?’ Må Allah förlåta oss. Säg själv: vilket samband kan sådana uttryck ha med islams lära? Ändå upprepas dessa ord, både medvetet och omedvetet, i vissa muslimska familjer. Både män och kvinnor upprepar dem.

Frågan om barn ligger helt och hållet under Allahs bestämmanderätt. Ingen människas vilja eller önskan har något inflytande över den. Och Allah vet bäst för vem en dotter är bättre och för vem en son är bättre. Du får naturligtvis be och önska att du ska få en dotter och inte en son, eller en son och inte en dotter. Men det är inte nödvändigt att just din önskan uppfylls och din bön besvaras. Den ende som avgör detta är Allah den upphöjde. Ingen har makt att ändra Hans beslut eller påverka Honom. Ingen delar Hans makt eller Hans bestämmanderätt.

يخلق ما يشاء ، يهب لمن يشاء انانا ويهب لمن يشاء الذكور أو يزوجهم ذكرانا وإناثًا ، ويجعل من يشاءُ عَقِيمًا ، إِنَّهُ عَلِيمٌ قدير – شوری : ٥٠٤٩”Han skapar vad Han vill. Åt den Han vill skänker Han döttrar, åt den Han vill skänker Han söner, åt den Han vill skänker Han både söner och döttrar, och den Han vill gör Han ofruktsam. Sannerligen är Han Allvetande och Allsmäktig.”

Sanningen är att människan är fullständigt hjälplös när det gäller barn. Om hon tänker på denna fråga kommer hon att inse att det i hela skapelsen endast är Allahs befallning som råder och att ingen annan delar Hans gudomlighet. När det gäller barn hjälper ingen persons fromhet eller mirakler. Varken amuletter och besvärjelser eller behandlingar hjälper. För att inte tala om att kunna skänka någon annan ett barn eller låta en son födas i stället för en dotter, inte ens många människor med andliga krafter kan få barn i sitt eget hem enligt sin egen önskan. Och om någon berövas barn är det inte heller möjligt för honom att genom egen ansträngning få ett barn. Genom någon kunskap är det inte heller möjligt för er att veta om det är en dotter eller en son som kommer att vara till ert bästa. Det händer att ett hem endast har döttrar, men att välsignelse och frid fyller det hemmet. I ett annat hem finns endast söner, men var och en av dem har blivit en orsak till huvudvärk för föräldrarna. Det händer också att modern, efter att flera söner har fötts, dag och natt ber om en dotter, men så snart Allah skänker henne en dotter sägs det att hon har förstört föräldrarnas liv, och modern tvingas be denna förbannelse: ”Ack! Om jag ändå hade dött vid födseln, så hade det varit mycket bättre.” Å andra sidan finns det föräldrar som inte ens står ut med sina söner, medan deras dotter är så älskad att de ständigt lovordar henne. Sanningen är att endast Allah känner det fördolda, och endast Han vet vad som kommer att leda till människans lycka och välgång.

Döttrar är en orsak till lycka

Imrans hustru bad till Allah: ”O vår Herre! Jag har vigt det barn som ska födas åt Dig. Ta emot mitt löfte.” Men när hon födde en dotter blev hon mycket bekymrad och sade: ”O vår Herre! En dotter! Ack, Allah! Hur ska detta mål kunna uppnås genom denna dotter? En son är inte som en dotter. En son är fri från naturlig svaghet och samhälleliga begränsningar.” Men Allah visste mycket väl vem Imrans hustru hade vigt barnet åt. Hon var ytterst bekymrad eftersom hon ansåg att det var en dotter. Hon tänkte på hur det mål, för vilket hon ville viga sitt barn, skulle kunna uppnås. Visste hon att just denna dotter skulle bli en orsak till lycka för henne och att just denna dotter skulle hålla hennes namn lysande ända till Uppståndelsens dag? Genom henne skulle Imrans hustrus namn bevaras i den sista himmelska Skriften, och miljarder människor skulle minnas hennes namn ända till Uppståndelsens dag. Genom henne skulle hon dessutom bli mormor till en framstående profet, över vilken Allah skulle uppenbara Skriften Injil.
I själva verket gjorde Allah den Allsmäktige inte Imrans hustrus löfte fruktlöst. Tvärtom tog Allah emot denna dotter på ett så vackert sätt att det kommer att ihågkommas ända till Uppståndelsens dag. Hennes namn har bevarats i Skriften. Att läsa den ger belöning, att höra den ger belöning och att låta andra höra den ger också belöning. I den heliga Koranen beskrivs denna berättelse på följande sätt:

متقبلها ربها بقبول حسن وأنبتها نباتا حسنَا ، وَكَفَلَهَا زَكَرِيَّا ، كُلَّمَا دَخَلَ عليها زكريا المحراب ، وجد عندها رزقا ، قال يمريمُ أَنِّي لَكَ هَذَا ، قَالَتْ
هُوَ مِنْ عِندِ اللهِ ، إِنَّ اللهَ يَرْزُقُ مَنْ يَشَاء بغير حساب ال عمران : ۲۷”Till slut tog hennes Herre emot henne med ett gott mottagande, lät henne växa upp på ett gott sätt och anförtrodde henne åt Zakariya. Varje gång Zakariya gick in till henne i bönekammaren fann han någon form av mat eller dryck hos henne. Han frågade: ’Maria, varifrån har du fått detta?’ Hon svarade: ’Det kommer från Allah.’ Sannerligen, Allah skänker riklig försörjning åt den Han vill.”

Barn är en gåva från Allah. En dotter är också Hans gåva, liksom en son. Den som har fått en gåva bör uppskatta gåvan och visa givaren tacksamhet. Det anstår aldrig en troende att inte uppskatta Allahs gåva och vara otacksam. Allah vet bäst vem som ska få vilken välsignelse, och Han fattar visa beslut enligt Sin kunskap och makt. Det är den troendes plikt att vara nöjd med Hans beslut och anse det vara till ens eget bästa.
Varje troende man och troende kvinna har tron att ingen har skapats bättre eller ädlare än den älskade Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, och att ingen heller kan bli det. Han, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, var far till fyra döttrar. Om Hazrat Khadija, må Allah vara nöjd med henne, sade Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom: ”Det finns ingen kvinna på himlen eller jorden som är bättre än hon.” Genom henne skänkte Allah den Allsmäktige den älskade Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, dessa fyra döttrar, och Hazrat Khadija, må Allah vara nöjd med henne, var mor till dessa fyra döttrar. Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, vägledde umman:

لا تَكْرِهُو الْبَنَاتِ فَإِنِّي أَبُو الْبَنَاتِ”Hata inte döttrar, för jag är själv döttrarnas far.”

Han sade också att döttrar är mycket kärleksfulla och medför godhet och välsignelse. I Kanz al-Ummal säger Hazrat Ibn Shurayt:

سبعة رَسُولَ اللهِ صلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ إِذَا وُلِدَ لِلرَّجُلُ ابْنَةُ بَعَثَ اللهُ عَزَّ وَجَلَّ مَلَئِكَةٌ يَقُولُونَ السَّلامُ عَلَيْكُمْ يَا أَهْلَ الْبَيْتِ يَكْتَنفُونَهَا
بأجنحتهم ويمسحون بأيديهم على رأسها ويَقُولُونَ ضَعِيفَةٌ خَرَجَتْ مِنْ ضعيفة القيم عليها معان إلى يوم القيمة – المعجم الصغير اللطبراني”Jag hörde Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, säga: När en man får en dotter sänder Allah, den Allsmäktige och Ärorike, änglar. De kommer och säger: ’Frid vare med er, husets folk!’ De omger henne med sina vingar, lägger sina händer på hennes huvud och säger: ’Detta är en svag kropp, som har kommit från ett svagt liv. Den som tar ansvar för att uppfostra detta svaga liv kommer att ha Allahs hjälp med sig ända till Uppståndelsens dag.’” – Al-Muʿjam al-Saghir av al-Tabarani

En man satt hos Hazrat Abdullah ibn Umar, må Allah vara nöjd med honom. Mannen hade flera döttrar. Han sade: ”Ack! Om dessa flickor ändå dog, så mycket bättre det vore.” När Abdullah ibn Umar, må Allah vara nöjd med honom, hörde detta blev han ursinnig och sade till honom: ”Är det du som försörjer dem?”

Det kan finnas två grundläggande orsaker till att någon rynkar pannan och blir dyster när en dotter föds. För det första att man betraktar själva flickans existens som något skamligt, och för det andra att man blir rädd för de kostnader som hon medför.

När den första orsaken analyseras ser man att detta är ytterst skamligt. Om en kvinna vill leva sitt liv i islams ljus och betraktar den helige Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, som sitt föredöme, hur kan det då vara skamligt att få en dotter? Den älskade Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, var själv far till döttrar och beskrev en dotters existens som ett skydd mot helvetet och en väg till paradiset.

När den andra orsaken granskas ser man att sådana okunniga föreställningar inte ens för ett ögonblick kan uppstå i en muslims sinne. Hur kan någon som tror att Allah är den som skänker försörjning och uppehälle föreställa sig att det är han som försörjer sin dotter? Den som tror på Allahs egenskaper har som trosövertygelse att den Ende som skänker försörjning och tillgodoser behov är Allah, och att Allah förser varje skapad varelse med dess uppehälle. Hon kommer med sin tilldelade försörjning. Vilken rätt har någon människa att tänka att hon försörjer någon annan, när Allah själv skänker henne hennes försörjning och hon är beroende av Allah för att få sina behov tillgodosedda?

Ingen kan säga vad som är skrivet i någons öde. Det är möjligt att den svaga flicka som föds har kommit med stor styrka och ett storslaget öde. Det ligger inte heller utanför Allahs makt att den svaga flicka som föds i ditt hem inte bara kommer med sin egen försörjning, utan genom sitt öde även kan vända din lycka till det bättre.

Allah har visat dig en enorm välgärning genom att göra dig till förmyndare för en svag dotter. Och vilken välgärning det är! Om du tänker på den kommer du att överväldigas av tacksamhet. Paradiset, som Allah har omgett med en väg fylld av svåra prövningar och faror, har genom att du blivit far eller mor till en dotter fått en väg som gjorts lättare för dig.

Att uppfostra barn

Barnets näst viktigaste rättighet är att bli omhändertaget och uppfostrat. Liksom barnet är beroende av sina föräldrar för att kunna existera, är det också beroende av dem för att växa, bli omhändertaget, uppfostras och få tillsyn. Barndomen är en tid av yttersta hjälplöshet. Om barnet under denna tid inte får sina föräldrars omsorg och uppfostran kan det inte utvecklas på rätt sätt. Därför har islam, efter att ha beskrivit barnets värde och betydelse, nämnt dess andra rättighet: att bli väl omhändertaget och uppfostrat.

Allahs välgärning mot föräldrarna

Att uppfostra barn är ett mycket svårt arbete. Det kräver gränslöst tålamod, uppoffring och självutgivelse samt innerlig ömhet och kärlek. Allah den Upphöjde har skapat en gränslös kärlek till barnet i föräldrarnas hjärtan och gett dem en stark vilja att uppfostra det, så att de blir lämpade att bära detta svåra ansvar. Trots de många olika svårigheter som föräldrarna uthärdar under barnets uppväxt känner de aldrig avsky, utan känner i stället en inre frid även mitt i dessa sorger och lidanden. När de, efter att ha accepterat lidandet och uthärdat olika slags svårigheter, kastar en kärleksfull blick på barnet, sköljer stolthet och glädje över dem. En sådan andlig glädje och lycka uppstår i föräldrarnas hjärtan att inga känslor av uppfostrans hundratals sorger och svårigheter finns kvar. Genom denna ovanliga innerliga kärlek till barnet har Allah den Upphöjde visat föräldrarna en stor välgärning. Om denna känsla och hänförelse inte hade funnits skulle det kanske ha blivit en enorm prövning för föräldrarna att fullgöra sin skyldighet att uppfostra barnet, och mycket få människor skulle ha klarat av denna plikt fylld av sorg och möda.

Tänk på den svaga och utmattade modern som under flera bestämda månader, genom att förbruka sin kropp och sin livskraft, ger näring åt ett barns existens och därefter sätter sitt eget liv på spel för att föda en nyfödd. Tänk på just denna nyfödda. En hjälplös köttbit. Den har ingen förmåga att tala. Och den sjuka modern bryr sig inte om sitt eget liv, utan tar med ett leende emot mödan i att uppfostra barnet genom uppoffring och uthållighet.

Hon känner inte minsta obehag av barnets oupphörliga gråt. Barnet kissar och bajsar gång på gång, inte bara i sängen utan ofta även på hennes kropp och kläder. Men inte heller då tar hon illa upp. Om barnet dessutom lider av något, bär den svaga modern det i sin famn och tillbringar hela natten vaken. Inte heller detta upplever hon som den minsta möda. När hon ser barnet lida blir hon i stället så upprörd att hon, om det vore möjligt, gärna skulle ta lidandet på sig själv och är ivrig att ge barnet lindring. Så är det också med fadern. Fadern tvekar inte alls att spendera sina svettförvärvade pengar på detta mjuka lilla barn. Vare sig det gäller glädjen över dess födelse eller glädjen vid aqiqan, spenderar han alltid sin egendom med glädje. Han uthärdar den brännande hettan, piskande heta vindar och ett solsken som får trä att spricka; i den bitande kylan springer han omkring vid alla tider och tjänar under stora vedermödor vad han tjänar endast för sina barn. Därefter spenderar han det på barnen utan att känna någon smärta i sitt hjärta, utan känner i stället en enorm andlig tillfredsställelse. Om det inte funnes gränslös ömhet och kärlek till barnet samt en stark längtan att uppfostra det i föräldrarnas hjärtan, hur skulle allt detta då vara möjligt?

Att uppfostra barn är en medfödd benägenhet

Kärleken till barnet och känslan att uppfostra det är en medfödd instinkt. Allah den Upphöjde har skapat denna instinkt i varje förälders hjärta. Det gör ingen skillnad om föräldrarna är muslimer eller inte, eller om de tror på någon religion och på Allah eller inte. För att människosläktet ska bestå och världen ska befolkas har Allah den Allsmäktige skapat instinkten och längtan att uppfostra barn i varje människa. Därför har Allah den Upphöjde, utan någon åtskillnad, gett alla föräldrar denna medfödda känsla. Av naturliga skäl önskar varje människa att hennes barn ska ta hennes plats, hålla hennes namn levande, ärva hennes tillgångar och bli arvtagare till hennes historia, civilisation och sedvänjor. Barnet är en del av den egna kroppen och själen. Därför bör dess liv av naturliga skäl vara kärt för föräldrarna. Även människor som har en tydlig uppfattning om barnuppfostran och de känslor som hör samman med den betraktar, under inflytande av den medfödda ömheten och kärleken, uppfostran av barn som en god plikt och en god gärning. För en kvinna räcker det som band för att uthärda alla slags svårigheter för barnets skull och göra ständiga uppoffringar att hon är barnets mor. Om hon tror på islam, tror på någon annan religion än islam eller inte alls följer någon religion, gör ingen skillnad.

Den muslimska moderns särställning när det gäller uppfostran

Allah den Allsmäktige har skänkt alla mödrar känslan av kärlek till sina barn och impulsen att uppfostra dem. Både den muslimska modern och modern som är okunnig om islam uppfostrar sina barn under inflytande av den medfödda instinkten. Men det finns en enorm skillnad mellan deras tankesätt, orsakerna till att de anstränger sig, deras handlingssätt samt deras ansträngningars inverkan och följder.
Den mor som berövats islam begränsar allt hon tänker eller kan tänka om barnuppfostran till denna värld. När hon har passerat dödens gräns sträcker sig hennes blick inte till den eviga världen. Hon uppfostrar sitt barn eftersom det är hennes eget barn. I hennes hjärta finns en gränslös känsla av kärlek till barnet. Hon gör det eftersom barnuppfostran är en god handling i denna värld och eftersom hon drivs av denna medfödda känsla.
Hon tänker att hennes släkt kommer att leva vidare genom barnet, eller att barnet när det blir vuxet kommer att ge henne bekvämlighet och ro och bli hennes hjälpare. Styrd av dessa föreställningar uppfostrar hon sitt barn på ett sådant sätt att det kan leva ett framgångsrikt liv ur ett världsligt perspektiv.
Även den muslimska modern uppfostrar sitt barn på grund av sin gränslösa kärlek till det. Hon anser också att barnet är ett medel för att bevara hennes släkt. Det är hennes hjälpare i livet och hennes tillflykt på ålderdomen. Skillnaden är emellertid att hon betraktar barnuppfostran som en religiös plikt och som ett medel till frälsning i det hinsides och till att vinna Allahs välbehag. Dessutom underordnar de muslimska föräldrarna sig islamiska regler och föreskrifter när de uppfostrar barnet. De uppfostrar inte barnet enbart för att det ska tillbringa sitt liv i denna värld i välstånd och bekvämlighet, utan de fostrar under sitt förmyndarskap sådana mujahider vars blick sträcker sig långt, som lever och dör i denna värld för att leva i enlighet med Allahs vilja och vinna Allahs välbehag i det hinsides.
För den muslimska modern handlar barnuppfostran inte enbart om denna värld, utan dess goda eller dåliga följder kommer också att visa sig i det liv som kallas livet efter detta. Och hon tror på detta liv efter detta. Hennes sätt att tänka är att om hon fostrar barnet enligt islamiska föreställningar och uppfostrar det i enlighet med islamiska föreskrifter, kommer dess liv efter detta att bli vackert. Allah kommer att vara nöjd med henne, skänka henne paradiset och låta belöningens regn falla över henne. Om hon visar svaghet i att fullgöra denna plikt eller inte fostrar barnen enligt Allahs befallning, kommer hon att skämmas i livet efter detta och hennes tillvaro i det hinsides att gå förlorad. Allah kommer att vara missnöjd med henne och straffa henne.
Den muslimska modern uppfostrar sitt barn, även om hon drivs av moderskärleken, och hoppas på en god belöning för detta redan i denna värld. Men samtidigt kommer hon också att hoppas på sin ersättning och belöning den dag då hon kommer att vara mer beroende av belöningen än i denna värld. Den belöningen kommer att vara evig.
Den mor som berövats islams välsignelse kan aldrig känna samma kärlek till sitt barn som den muslimska modern. Om troskänslan förenas med den medfödda känslan uppstår ett sådant djup av ömhet och innerlighet som inte kan uppstå i den icke-muslimska moderns hjärta. Dessutom kan den glädje och styrka som uppstår i den muslimska moderns hjärta genom hennes grundläggande och särpräglade föreställningar inte uppstå i den icke-muslimska moderns hjärta.
Den största nyttan med ett sådant tänkesätt och handlande är att modern inte skäms även om barnet, trots alla ansträngningar och uppoffringar, inte förmår uppfylla hennes önskningar. Hon blir inte heller förtvivlad, och hennes arbete avtar inte. Tvärtom förblir hon alltid stark genom förvissningen att även om barnet i denna värld misslyckas med att uppfylla hennes önskningar, kommer den ersättning och belöning som hon hoppas på från Allah ändå att uppfyllas. Allah låter nämligen aldrig en tjänarens gärning gå utan belöning. Han är mycket mäktig. Han belönar tjänaren fullt ut för hans goda gärningar och berövar honom aldrig belöningen.

إِنَّ هَذَا كَانَ لَكُمْ جَزَاء وَكَانَ سَعيكم مشكورا الدهر : ٢٢”Detta är en belöning för er, och er möda och ansträngning är godtagna (hos Allah och går inte till spillo).” – Sura ad-Dahr: 22

Det är Allahs makt att Han ökar sin nåd över tjänarens goda gärningar och skänker tjänaren en mångdubbel belöning och ersättning. Även om det finns vissa brister och fel i tjänarens gärningar minskar Han inte belöningen, utan förlåter bristerna och ökar belöningen genom sin nåd.

ومن يُقْتَرِفْ حَسَنَةً نَزِدْلَهُ فِيهَا حُسْنًا ، إِنَّ اللهَ غَفُورٌ شَكُور – الشورى : ۲۳”Den som gör en god handling, honom ska Vi försköna den ännu mer. Sannerligen är Allah ständigt förlåtande och uppskattande.” – Sura ash-Shura: 23

Barnuppfostran innebär två plikter

Ansvaret för barnuppfostran är lika för modern och fadern, och de fullgör tillsammans detta ansvar. Barnuppfostran innebär att två slags plikter fullgörs.
För det första: omsorgen om och vården av barnet.
För det andra: att tillhandahålla medel för barnets försörjning.
Den första plikten innebär att hålla uppsikt över barnets utveckling samt skydda och övervaka det. Man ska sörja för dess hälsa och bekvämlighet. Denna omsorg ska ges tills barnet blir i stånd att äta och dricka på egen hand. Modern ska amma barnet och vaka över det. Även efter avvänjningen måste man fram till vuxen ålder vaka över barnet och ta hänsyn till dess fysiska och moraliska behov, så att det genom god uppfostran kan utveckla en känsla av mänskligt ansvar och bli lämpat att uppfostra andra.
Den andra plikten innebär att bära alla kostnader för barnet från födelsen tills det blir myndigt. Man måste stå för alla utgifter för dess mat och dryck, kläder och bostad, liksom kostnaderna för dess omsorg, kroppsliga hälsa, utbildning och fostran.

Fördelning av ansvaret

Även om den första plikten, det vill säga omsorgen om och vården av barnet, ligger på både modern och fadern, faller den största delen av bördan naturligt på modern. Islam har också gett modern denna rätt. Det är också moderns ansvar att under normala omständigheter amma sitt barn i två år.
Den andra plikten, det vill säga ansvaret för utgifterna, vilar uteslutande på fadern. Allah har befriat modern från detta ansvar, så att hon ständigt kan vara tillsammans med barnen och koncentrerat och väl fullgöra sin del av ansvaret.

Moderns tjänst i barnuppfostran är den verkliga meriten

Det verkliga området för moderns ansträngningar är hennes hem, och hennes verkliga merit består i att omsorgsfullt se efter och uppfostra barnet. Islam har anförtrott henne just denna tjänst. Detta är hennes verkliga framgångsfält och hennes verkliga merit. På denna punkt kommer hon att behöva stå till svars på uppståndelsens dag. Den ädle Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade:

والمرأة راعية في بيت زوجها ومسئولة عن رعيتها – بخاری، مسلم”Kvinnan är ansvarig för sin makes hem och kommer att hållas ansvarig för dem som står under hennes omsorg.” – Bukhari och Muslim

Närhelst och varhelst kvinnan har förts bort från sitt verkliga område och dragits ut på den offentliga arenan, och bördan av yttre uppgifter utöver hennes medfödda ansvar har lagts på henne under förespeglingen av drömmar om onormal utveckling, har familjelivet förstörts. Även det offentliga livet har drabbats av katastrofer liknande uppståndelsens, och barnens liv har blivit öde och förstört. Trots detta har Allah inte ålagt dem detta ansvar. I sin drömlika längtan efter framsteg har kvinnan tagit på sig ett dubbelt ansvar.

I de länder där detta experiment ännu inte har avslutats sliter kvinnorna ut sig för att uppfylla sina innersta önskningar, och samhället rusar blint längs denna väg. Men de som har avslutat detta fruktansvärda civilisations­experiment får nu bära dess bittra frukter. Skamsna över sina handlingar överväger de att återvända. Arnold Toynbee, den moderna västvärldens store tänkare, skrev: “De epoker i människans historia som har drabbats av förfall är de epoker då kvinnan förde sina steg utanför hemmets fyra väggar.”

Dr. Jud skrev: “Om kvinnorna nöjer sig med att sköta sina hem och uppfostra sina barn, är jag fullständigt övertygad om att denna värld kommer att bli en symbol för paradiset.”

Den främste vägledaren, profeten Muhammad Mustafa, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, hade långt tidigare varnat sitt samfund för att den tid skulle bli mycket dålig för dem då de skulle hamna under hustrurnas inflytande och tyglarna till deras gemensamma angelägenheter skulle överlämnas åt dem. Dessutom sade han:

إِذَا كَانَ أَمَرَ أَنكُم شراركُمْ وَأَغْنِيَاءكُم بِخَلاتُكُمْ وَأَمركم إلى نساءكم
فَبَطْنُ الأَرْضِ خَيرٌ لكم من ظهرها – مشكوة باب تغير الناس”När era härskare och ansvariga är onda, när era rika är snåla och när era angelägenheter överlämnas åt hustrur, då är jordens sköte bättre för er än dess yta.” – Mishkat

Den käre Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade till kvinnorna i sitt samfund: Om ni utför era medfödda ansvar på ett vackert och omsorgsfullt sätt, kommer ni att vara med mig i paradiset. Det betyder att era medfödda ansvar och era ansvar i hemmet är mycket viktiga och värdefulla i Allahs ögon. Dessa ansvar får under inga omständigheter betraktas som oviktiga. De kvinnor som troget fullgör detta sitt verkliga ansvar är de som lyckas. De kvinnor som tar på sig bördan av yttre ansvar och vill stå jämsides med männen på varje område kan aldrig lyckas. Den käre Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade:

أيما امرأة قعدت على بيت أولادها فهي مَعِي فِي الْجَنَّةِ – كنز العمال”Den kvinna som stannar hemma för att ta hand om sina barn kommer att vara med mig i paradiset.” – Kanz al-ʿUmmal

Vilken större lycka och framgång kan kvinnor ha än att få vara tillsammans med Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, i paradiset? Varje kvinna kan uppnå denna lycka om hon tar hand om barnen, sköter hemmet och fullgör sitt verkliga ansvar.

I själva verket har Allah skapat kvinnans kroppsliga uppbyggnad, hennes särskilda rena känslor, hennes särskilda moraliska egenskaper och hennes särskilda temperament lämpade just för detta arbete. Att skilja henne från detta medfödda arbete och kräva att hon utför andra arbeten är inget annat än orättvisa.

Kvinnors mest högvärdiga uppgift

Att anse hushållsarbetet vara något dåligt, att betrakta uppfostran av barn som förnedrande och att se deltagande i samhälleligt arbete utanför hemmet som framsteg är inget annat än en felaktig föreställning. Islam har visserligen, inom vissa gränser, gett dig rätten att delta i samhälleligt arbete. Men denna rätt innebär inte att du ska betrakta ditt medfödda ansvar som förnedrande och överge det för att se arbete utanför hemmet som framsteg. Den verkliga utvecklingen av den mänskliga civilisationen och kulturen innebär att du måste bygga ett utvecklat mänskligt samhälle. Och för att bygga ett sådant samhälle är det absolut nödvändigt att du tar ansvar för att uppfostra barn och formar människor med god karaktär och ett rent sinnelag. Ett rent samhälle kan nämligen endast byggas av goda människor. Ingen annan än kvinnor kan fullgöra detta arbete. Goda människor fostras i en god famn. Därför har islam kallat denna uppgift den mest högvärdiga uppgiften. I islams perspektiv är denna uppgift jihad, och den ädle Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, har beskrivit jihad som religionens höjdpunkt. Den älskade Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade till den ärevördige Muadh, må Allah vara nöjd med honom:

ألا أدلك برأس الأمر وعموده وذروة سنامه ؟ قُلْتُ بَلَى يَا رَسُولَ الله ! قَالَ رَأس الأمر الإسلام وعموده الصلوة وذروة سنامه الجهاد – ترمذى”Ska jag berätta för er om religionens huvud, dess pelare och dess höjdpunkt? Jag sade: ’Ja, Allahs Sändebud, berätta!’ Han sade: ’Religionens huvud är underkastelsen, dess pelare är bönen och dess höjdpunkt är jihad.’”

Om du i enlighet med denna undervisning ägnar dig åt att sköta hemmet och uppfostra barn, befinner du dig på jihads slagfält, och inför Allah är din rang likvärdig med en mujahids. Det har berättats från den ärevördiga Aisha, må Allah vara nöjd med henne, att den ädle Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade:

عَلَيْكُنَّ بِالْبَيْتِ فَإِنَّهُ جِهَادُكُن – مسند احمد ج ۲”Det är er plikt att ta hand om hemmet, för det är er jihad.”

Att avstå från ett andra äktenskap för barnens skull

Om en kvinnas make avlider är det inte bara tillåtet för henne att gifta om sig, utan det är även önskvärt. Men om en kvinna avstår från att gifta om sig för sitt eget barns skull och offrar sin skönhet och sin ungdom för sin avlidne makes föräldralösa barn, blir hennes handling så uppskattad och accepterad att hon på Domedagen kommer att vara tillsammans med Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom.

قَالَ رَسُولُ اللهِ صلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَنَا وَامْرَأَةُ سَفَعَاءُ الخَدِّينِ كَهَاتَيْنِ يوم القيمة وأوما يزيد بن زريع إلى الوسطى والسبابة امرأة أمت من زوجها ذات منصب وجمال حبست نفسها علَى يَتَامَاهَا حَتَّى بَانُوا أَوْ مَاتُوا”Den ädle Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade: ’På Domedagen kommer jag och kvinnan med brända kinder (av oro) att vara tillsammans som dessa två fingrar.’ (Yazid ibn Zuray pekade mot långfingret och pekfingret.) Det vill säga den kvinna vars make har avlidit, som är av ädel börd och vacker, men som avstår från att gifta om sig för att ta väl hand om sina föräldralösa barn. Hon fortsätter så tills barnet har lämnat hennes vårdnad eller gått bort från denna värld.”

Uttrycket ”en kvinna som saknar make” kan ha två betydelser. För det första en kvinna vars make har avlidit. För det andra en kvinna vars make har skilt sig från henne. Språkligt kallas den som saknar ett äktenskapligt band för ayyima. Både en man och en kvinna kan sakna ett sådant band. Här prisade Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, den handling som utförs av en man eller kvinna utan make. Det vill säga att kvinnan inte gifter om sig av hänsyn till de föräldralösa barnen. Därför nämns här, av naturliga skäl, änkan. Men om en kvinna blir skild av sin make och ett barn av någon anledning kommer att stå under hennes ansvar, och hon då avstår från att gifta om sig för barnets skull, kan man hoppas att även hon får del av samma belöning.

Barnuppfostran och kvinnliga följeslagare

De kvinnliga följeslagarna, må Allah vara nöjd med dem, som trodde på Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, och fördjupade sig i hans vägledning, älskade varje befallning och undervisning från den älskade Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, med hela sitt liv och sitt hjärta, och fullgjorde sin plikt att följa den endast för att vinna Allahs välbehag. Även dessa högsinta kvinnliga följeslagare, må Allah vara nöjd med dem, tog på sig ansvaret att uppfostra sina barn. För barnens skull offrade de all bekvämlighet, alla förhoppningar och önskningar samt sin skönhet och ungdom. I själva verket hade de verkligen tagit till sig den undervisning som Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, hade gett.

En mor som fullgjorde uppfostringsansvaret

”Må Allah belöna min kära mor med det bästa. Hon tog hand om min uppfostran och mitt förmyndarskap.” Den älskade Profetens, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, särskilde tjänare, Anas, må Allah vara nöjd med honom, sade dessa ord om sin mor.
Anas mor, Umm Sulaym, var mest känd genom sin kunya. Hennes egentliga namn var Ramilah eller Sahlah, och hennes tillnamn var Rumaysā. Hennes far hette Malhān. Hon tillhörde Anṣārs Najjār-stam.
Hon gifte sig med en ung man ur sin egen stam, Mālik ibn Naḍr. Det var med honom som Anas, må Allah vara nöjd med honom, föddes. När Anas, må Allah vara nöjd med honom, fortfarande var barn blev Umm Sulaym muslim.
Umm Sulaym älskade sitt lilla barn av hela sitt hjärta. När hon lärde barnet trosbekännelsen blev Mālik ibn Naḍr mycket arg. Till slut lämnade han henne i vrede och begav sig till Syrien.
I Syrien fick en av hans fiender tillfälle att döda honom, och Umm Sulaym blev änka redan i sin ungdom. Därefter började frierier komma. Men hon avvisade varje frieri med orden: ”Jag kommer inte att gifta mig förrän min son har blivit kapabel att sitta och resa sig i en samling och att tala. När Anas själv sedan samtycker till mitt äktenskap kommer jag att gifta mig.”
Umm Sulaym var en ung kvinna. Anas var ett barn. Umm Sulaym var bekymrad. Men för henne var det outhärdligt att barnet skulle få sitt hjärta sårat av en styvfars dåliga behandling.
När Anas sedan blev ung skickade Abu Talhah ett frieri. Men hur skulle hon kunna acceptera det? Abu Talhah var ju inte muslim. Därför avvisade hon frieriet. Men detta avvisande var ett mycket vist avvisande, så att Abu Talḥahs ögon skulle öppnas. Umm Sulaym sade:

يا أبا طلحة الست تعلم أن الهك الذي تعيد نبت مِنَ الْأَرْضِ قَالَ بَلَى قَالَت
أفلا تستحيي تعبد شجرة – اصابه ج دوم و مسند احمد”Abu Talhah! Vet du inte att den som du gör till gud och dyrkar kommer upp ur jorden? Han svarade: ’Jo, det vet jag.’ Då fortsatte Umm Sulaym: ’Skäms du då inte för att dyrka ett träd?’ – al-Iṣābah och Musnad Aḥmad

När Abu Talhah hörde detta blev han eftertänksam. Han gick därifrån. Men det började bli möjligt för honom att få bort orenheten ur sitt hjärta. Några dagar senare kom han till Umm Sulaym och blev välsignad med att anta islam.
När Umm Sulaym såg att Allah den Upphöjde hade välsignat Abu Talhah med islamens rikedom, sade hon, utan att bry sig om hans hjälplöshet och fattigdom: ”Abu Talhah, jag accepterar ditt frieri. Min brudgåva är att du antar islam.” Detta äktenskap för Umm Sulaym ingicks just för att ordna en god uppfostran åt det barn för vars goda uppfostrans skull hon dittills hade vägrat att gifta sig. Anas, må Allah vara nöjd med honom, brukade säga: ”Min mors brudgåva var också av ett förunderligt slag.”
Hur högt denna fromma hustru stod i Allahs åsyn kan man förstå av följande uttalande av den älskade Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom:

دخلت الجنَّةَ فَسَمِعتُ خَشَفَةً فَقُلْتُ مَا هذَا فَقِيلَ الرميصاء بنت ملحان –
صحيح مسلم ج دوم وطبقات ابن سعد ج هشتم”Jag trädde in i paradiset. Då hörde jag ljudet av något. Jag frågade: ’Vad är detta för ljud?’ Det sades: ’Det är ljudet av Rumaysā, Malhāns dotter.’” – Muslim och Ibn Saʿds Ṭabaqāt

Enastående uppoffringar för barnuppfostran

Vem var kärare för de kvinnliga följeslagarna, må Allah vara nöjd med dem, än Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid? Men när den älskade Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, friade till Umm Hani, dotter till hans farbror Abu Talib, bad hon om ursäkt, eftersom de kvinnliga följeslagarna mycket väl hade tagit till sig den undervisning som Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, hade gett dem om vikten av att uppfostra barn. Tänk på vad Umm Hani sade till den älskade Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, när hon bad om ursäkt. Då blir det tydligt hur viktigt det var för de kvinnliga följeslagarna att uppfostra barn. Umm Hani sade:
“O Allahs Sändebud! Du är kärare för mig än dessa mina två ögon. Men makens rättigheter är mycket större. Jag är rädd att jag, om jag gifter mig och uppfyller min makes rätt till omsorg, inte ska kunna uppfylla dessa små älsklingars (barnens) rättigheter. Och om jag ägnar mig åt barnens omsorg kommer jag inte att kunna uppfylla makens rätt.” – Tabakāt Ibn Saʿd: avsnittet om Umm Hani
Detta var den lyckligt lottade Umm Hani, i vars hem Allahs ädle Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, badade och förrättade chasht-bönen på dagen för erövringen av Mecka. De två avgudadyrkare som Umm Hani hade gett beskydd i sitt hem på grund av släktskapsbanden, gav även Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, beskydd.

Modersmjölken ur islamiskt perspektiv

När det gäller barnuppfostran ammar modern barnet av naturliga skäl. Detta är en välkänd sed eller tradition! Det är det älskade barnets rättighet gentemot modern. Det är också moderskapets krav. Att amma barnet är en välkänd sed och en allmän företeelse i samhället. Dessutom betraktar varje mor det som en naturlig och medfödd plikt att amma sitt eget barn. Att bära barnet i sin mage, föda det och amma det för dess tillväxt är varje mors medfödda instinkt. I den heliga Koranen sägs:

والوالدت يرضعن أولادهن حولين كاملين لِمَنْ أَرَادَ أَن يَتِمَّ الرَّضَاعَةَ .
“Och mödrarna ska amma sina barn i två fullständiga år, för den som vill fullborda amningen.” Sura al-Baqara: 233

Denna vers uppmanar i själva verket alla de mödrar att amma som har blivit skilda av sina män eller som har separerat från sina män genom khulʿ. Barnet har en medfödd rätt till modersmjölken, och barnet är inte bara faderns utan också moderns hjärtebarn. Därför bör modern inte låta sin vrede mot barnets far gå ut över barnet och inte beröva barnet dess rätt. När den heliga Koranen, beträffande kvinnor som separerat från sina män, befaller att man inte ska vägra amma barnet, står det klart att amning är en rättighet och moderns religiösa plikt. Men hur kan det då komma sig att en kvinna som separerat från sin man befalls att amma, medan denna befallning inte ges till en kvinna som lever tillsammans med sin man? Eftersom de är barnets mor ges samma slags befallning i båda fallen. Denna vägledning finns i den heliga Koranen av rädsla för att barnet, på grund av moderns separation från mannen, skulle berövas rätten att ammas. Anledningen till att Koranen inte särskilt har gett en befallning beträffande mödrar som lever tillsammans med sina män är att amning av det egna barnet är en allmän sed, och varje mor, driven av sin medfödda känsla, finner sinnesfrid och andlig glädje i att amma sitt barn. Därför framgår även denna befallning tydligt av den heliga Koranens vers. Koranen har alltså inte beskrivit denna fråga som en permanent laglig föreskrift. Den har i stället beskrivit den som en naturgiven plikt och en allmän sed, och den praxis har antagits att varje mor, liksom hon bär barnets börda och genomgår födandets arbete, också låter barnet dricka hennes hjärtas blod i två år.

حملته أنه كرها ووضعته كرها ، وحمله وفصله ثلثون شهراً – –
“Hans mor bar honom med möda och födde honom med möda, och tiden från havandeskap till avvänjning är trettio månader.” – Sura al-Ahqaf: 15

I denna vers erkänns moderns tre stora välgärningar.
För det första: Hon bar honom i sitt moderliv under stora svårigheter.
För det andra: Hon födde honom under stora svårigheter.
För det tredje: Hon ammade honom.
Dessa tre enastående välgärningar innebär att modern har tre gånger större rättigheter än fadern. Det som den heliga Koranen har antytt har Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, som dess uttolkare förklarat på följande sätt:
“En följeslagare frågade: ’O Allahs Sändebud! Vem har störst rätt till mitt goda bemötande?’ Han sade: ’Din mor.’ Han frågade: ’Vem kommer efter modern?’ Han sade: ’Din mor.’ Följeslagaren frågade: ’Och därefter vem?’ Han sade: ’Din mor.’ Han frågade åter: ’Och därefter vem?’ Han sade: ’Din far.’” Bukhari och Muslim
Av denna berättelse i Koranen och sunna framgår att modern har tre gånger större rättigheter över varje barn. Detta beror på att modern av naturen gör tre saker för sitt barn. Hon bär det i sitt moderliv i nio månader och uthärdar den ena svagheten efter den andra. Därefter föder hon barnet med risk för sitt eget liv, och sedan låter hon det dricka hennes hjärtas blod i två år. Detta är varje mors medfödda instinkt och välkända uppgift. Genom detta har den heliga Koranen med stor visdom tydliggjort moderns kärlek till och välgärningar mot barnet och sagt att modern har tre gånger större rätt än fadern.
Islam är en naturlig religion. Därför utsätter islam ingen för onödiga svårigheter. Som regel bör modern amma i två år. Men om det av någon anledning blir nödvändigt att avvänja barnet innan två år har gått, gör islam inte amning i två år obligatorisk. Om en kvinna är sjuk eller svag och det finns risk för att hennes hälsa försämras ytterligare, finns det på grund av omständigheterna också möjlighet att inte amma. Men att inte amma enbart av modeskäl, utan någon verklig svårighet eller något verkligt behov, betraktas som ett ingrepp i barnets rätt och som en hjärtlös handling.
De kvinnor som, påverkade av den moderna civilisationens glans, inte ammar sina barn eller berövar dem sin mjölk av rädsla för att skönhet, ungdom och behag ska förstöras av amningen och att deras ungdom ska gå förlorad, är, trots att de är mödrar, berövade moderns ömhet, känslor och hjärta. Ingen mjölk kan nämligen ersätta modersmjölken för barnet. Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, uttalade en sträng varning mot kvinnor som drivs av dessa föreställningar. Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, skrämde de kvinnor som under inflytande av dessa förkastliga förehavanden berövade sina barn amning, genom att varna dem för mycket allvarliga följder. När Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, berättade om händelsen under himmelsfärdens natt sade han:

ثم انطلق بي فَإِذَا بِنِسَاء تَنهش تديَهُنَّ الْحَيَّاتُ قُلْتُ مَا بَالُ هَؤُلَاءِ قَبْلَ هُؤُلاء
يمنعن أولادهن البانهن – ترغيب وترهيب”Sedan fördes jag ännu längre fram. Under tiden såg jag några kvinnor vars bröst ormar bet. Jag frågade: ’Vilka är dessa kvinnor?’ Det sades: ’De är de kvinnor som inte ammade sina egna barn.’” – Targhīb wa Tarhīb

Moderns mjölks religiösa och moraliska betydelse

Modersmjölk är naturlig föda för barnet. Denna föda ger barnet full hälsa och styrka. Men den är inte bara fysisk föda, utan även andlig och moralisk föda. Modersmjölken påverkar barnets hjärta, känslor, karaktär och handlingar djupt. När modern ammar sitt barn ger hon det inte bara näringsrik föda, utan låter också sina rena tankar, ädla känslor, höga förhoppningar och goda karaktär strömma in i dess kropp och själ med varje droppe mjölk. Av naturen fortsätter barnet att ta upp allt detta tillsammans med modersmjölken. Moraliskt sett är moderns mjölk något av största betydelse. Varje föda påverkar ju oundvikligen människans karaktär och handlingar. Men eftersom mjölk är människans första föda är dess betydelse ännu större.

Om ett barn av någon anledning inte får sin egen mors mjölk och måste ammas av en främmande kvinna, bör man se till att kvinnan som ammar det är frisk. Även vad gäller renhet och fromhet bör hon vara tillfredsställande. Hennes känslor och tankar bör också vara goda. Till karaktär och handlingar bör hon vara pålitlig, och till vanor och egenskaper god. På så sätt kan barnet få en vacker karaktär från henne.

Den främsta orsaken till det enastående band och den djupa kärlek som uppstår mellan mor och barn är mjölken. Mödrar som inte ammar sina barn känner inte den dragning till barnet som uppstår just genom amningen. Om de klagar över avsaknad av band och en kylig relation till sina barn, är de själva ansvariga för detta. Eftersom de under barnets två första levnadsår inte lät det vila mot sitt varma bröst och därigenom inte väckte ömhet, kärlek och ett andligt band, blir följden naturligt nog sådan.

I den islamiska sharīʿan har man inte bara erkänt mjölkens betydelse, utan gett den en sådan betydelse att lagarna om det tillåtna och förbjudna har fastställts på denna grund.

På arabiska kallas amning radāʿa. Islam anser att denna radāʿa nästan förtjänar samma respekt som blodsband. Om ett barn av någon anledning ammas av en främmande kvinna uppstår ett radāʿa-band mellan barnet och denna kvinna. Kvinnan som ammar barnet blir dess mjölkmor. Mjölkmor har nästan samma ställning som den biologiska modern. Genom amningen blir inte bara kvinnan mjölkmor; hennes make blir barnets mjölkfar och hennes barn blir barnets mjölksyskon. I sharīʿan har dessa släktskapsband nästan samma ställning som blodsband. Äktenskap mellan sådana släktingar blir i själva verket förbjudet på samma sätt som äktenskap mellan släktingar genom livmoderband är förbjudet. I den heliga Koranen sägs:

وأُمَّهَاتُكُمُ الَّتِي أَرضَعْنَكُم وَأَخَوَاتُكُم من الرضاعة – النساء : ٢٣”Och era mödrar som har ammat er, och era mjölksystrar.”

Det vill säga: de släktingar som blir förbjudna på grund av relationen till ens biologiska föräldrar blir också förbjudna på grund av relationen till ens mjölkföräldrar. Som uttolkare av detta har Guds ädle Sändebud förklarat bestämmelsen och sagt:

إِنَّ اللَّهَ حَرَّمَ مِنَ الرَّضَاعَةِ مَا حَرَّمَ مِنَ النَّسب – صحيح مسلم”Gud har genom amning förbjudit samma släktingar som Han har förbjudit genom blodsband.” – Muslim

Amning har getts en sådan betydelse i sharīʿan att om en man och en kvinna någon gång gifter sig utan att känna till att det finns ett amningsband mellan dem, upplöses äktenskapet genom endast en kvinnas vittnesmål. När amningsbandet har blivit känt är det inte tillåtet för dessa två personer att ens ett ögonblick fortsätta leva som man och hustru.

ʿUqba ibn al-Harith gifte sig med en kvinna. Efter bröllopet kom en kvinna och sade: ”Jag har ammat er båda.” ʿUqba frågade kvinnans släktingar om saken, men de sade sig inte känna till den. Till slut gick ʿUqba till Guds kära Sändebud och berättade hela händelsen. När Profeten hörde detta sade han: ”Hur kan ni nu fortsätta att leva tillsammans?” ʿUqba skilde sig då från kvinnan, och hon gifte sig senare med en annan man. – Sahih al-Bukhari

Amningens gränslösa värde

Mot bakgrund av den oerhörda betydelsen av att amma sitt barn och de stora moraliska och andliga fördelarna med detta uppmanade Profeten, må Allah välsigna honom och ge honom frid, kvinnorna att amma och uttalade samtidigt en sträng varning mot dem som inte gjorde det. Han riktade sig till de muslimska kvinnorna och sade: Genom att amma era hjärtans älsklingar kommer ni inte bara att få er belöning i denna värld, utan också få en omätlig belöning och stora gåvor i det kommande livet. Den älskade Profeten, må Allah välsigna honom och ge honom frid, sade:

وإِن لها من أول رضعة ترضعه أجر حياة نسمة – كنز العمال”Den muslimska kvinna som ger sitt barn den första klunken mjölk får en belöning motsvarande belöningen för att ha gett en människa livet.” – Kanz al-ʿUmmāl

Dessutom beskrev den älskade Profeten, må Allah välsigna honom och ge honom frid, den ammande kvinnan som en mujahid som ständigt står på vakt på Allahs väg. Om kvinnan dör under denna tid får hon belöningen för martyrskap.

Bröstmjölk ur medicinskt och psykologiskt perspektiv

Bröstmjölk är också oerhört nyttig ur medicinskt och psykologiskt perspektiv. Medicinska och psykologiska experter har skrivit utförligt om detta. Här återger vi delar av en forskningsartikel från en organisation för hälso- och medicinsk forskning. Genom detta citat blir det möjligt att förstå hur medicinska och psykologiska experter har betraktat denna fråga och vilken nytta det innebär för dig och dina efterkommande att islam har uppmuntrat dig att tillvarata denna rättighet.
”Många av den moderna civilisationens krav för oss bort från många naturliga lagar. Många gravida kvinnor undrar om de ska ge sitt barn sin egen mjölk eller komjölk. Det bör upplysas dem om att komjölk aldrig kan ersätta bröstmjölk. Om du vill skydda barnet mot alla slags allergier, magsmärtor och matsmältningsbesvär, amma det.
När modern börjar amma efter barnets födelse återhämtar sig hennes kropp dessutom snabbt. Även svagheten hos för tidigt födda barn avhjälps genom bröstmjölk.”

En mors berättelse

En kvinnas barn föddes sex veckor före den beräknade tiden. Sjukhussköterskan band ett hårt bandage runt hennes kropp. Kvinnan frågade sköterskan: ”Varför band du detta bandage?”
Sköterskan svarade: ”Bandaget sattes dit för att förhindra att din mjölk rinner till.”
”Men jag vill ju amma mitt barn.” ”Du kan inte amma ditt barn”, sade sköterskan. ”Eftersom ditt barn föddes för tidigt är det svagt. Du måste vara skild från det i flera veckor.”
”Doktorn!” sade kvinnan, besviken på sköterskan. ”Kan du hjälpa mig? Jag vill amma mitt barn.”
Läkaren sade strängt: ”Du vet att ditt barn föddes flera veckor för tidigt.”
”Det är just därför jag vill amma det. Jag vill att den svaga kroppen omedelbart ska få kraft och att barnet ska överleva.”
”Det är inte ens en fråga.”
”Om du vill ge det din mjölk måste vi på något sätt tömma dina bröst. Är du beredd att göra det?”
Av kärlek till sitt barn var modern beredd att göra det. Hennes mjölk pumpades ut med en elektrisk apparat. Ibland kom det ut så mycket som elva uns mjölk. Även andra barn på sjukhuset fick denna mjölk. När modern skrevs ut från sjukhuset fick barnet stanna kvar där, eftersom det vägde mindre än sex pund. Hemma pumpade modern ut sin mjölk med hjälp av en pump och skickade den till sjukhuset åt barnet. Under tiden blev barnet fem veckor gammalt, och hon tog hem det.
Bland våra modemedvetna kvinnor är det mycket få som skulle insistera på att amma sitt barn så som denna kvinna gjorde. Hon hade med egna ögon sett hur hennes väninnor hade det. Hon visste att flaskmatade barn alltid drabbas av magsmärtor. Trots att hennes barn föddes för tidigt återhämtade det sig mycket snart och blev normalt, och den svaghet som först hade märkts försvann omedelbart.

Bröstmjölk och hälsa

I de länder där mödrar, med hänvisning till den moderna civilisationens anspråk, visar ovilja mot att amma sina barn, försämras hälsostandarden och barnen berövas föräldrarnas karaktär.
Under de första dagarna finns ett ämne som kallas råmjölk blandat i modersmjölken. Denna råmjölk ger barnet en stark livskraft. Den mängd vitamin A som finns i den går inte att få senare. Mängden minskar gradvis. Därför måste modern i början under alla omständigheter amma sitt barn. Barnet får inte detta vitamin i moderns livmoder. Det måste alltså få det under livets första tid. Råmjölken skyddar också nyfödda barn mot angrepp från mikroorganismer utifrån.
Nyfödda barn riskerar att drabbas av hosta och lunginflammation. Om de får råmjölk minskar risken att de drabbas av dessa sjukdomar. De flesta barn som dör inom en månad efter födseln dör på grund av brist på råmjölk.

Modern forskning

Forskarna är eniga om att det bästa sättet att skydda nyfödda barn från alla slags lidanden är att amma dem. Denna föda fyller deras behov av medicin. De flesta sjukdomar som barn drabbas av under den första tiden i livet beror på maten.
Om man tänker efter ser man att djurens situation är helt annorlunda än människans. Komjölk är mycket lämplig för kalven, eftersom den måste kunna stå på egna ben mycket snart. Jämfört med hjärnans utveckling behöver den något mer fysisk styrka. Ett människobarn behöver inte börja gå och röra sig omedelbart efter födseln. Det måste utveckla sin hjärnförmåga. Modersmjölken fungerar som det idealiska medlet för att utveckla dessa förmågor.
Modersmjölk innehåller 4 procent fett. Sälmjölk innehåller däremot 40 procent fett. Förklaringen är tydlig. Sälens kropp behöver snart ett fettlager. Med hjälp av detta fett överlever den genom att stå emot kylan från is och isigt vatten. Kaninmjölk innehåller å andra sidan något mer protein, tio gånger mer än människomjölk. Därför växer kaninungar mycket snabbt. På bara sex dagar fördubblas deras vikt jämfört med vikten vid födseln. Det tar sex månader för ett människobarns vikt att fördubblas. Detta är naturens lag.

Nackdelarna med att ge annan mjölk än modersmjölk

Enligt moderna uppfattningar uppstår högt blodtryck inte först i högre ålder. Det börjar tvärtom redan under barndomen. Den främsta orsaken är den höga natriumhalten i komjölk. En av orsakerna till den ökade hjärtsjukligheten hos modemedvetna folk är att man dricker annan mjölk än modersmjölk. Enligt en undersökning har antalet mödrar som ammar sina barn i Amerika halverats. I en brittisk stad har andelen minskat från 77 procent till 36 procent, och under fem år ökade andelen barn i Frankrike som inte hade ammats från 31 procent till 51 procent. Sanningen är att naturen har gjort varje däggdjurs mjölk lämplig endast för dess eget barn.

Närhet

Det barn som ammas i moderns famn får, utöver mjölken, en känsla av trygghet nära modern. Denna känsla förblir levande under hela livet och bidrar psykologiskt till att göra barnet till en god människa. Detta band genom amningen skapar en oupplöslig förbindelse mellan mor och barn. Detta band och denna relation av kärlek och ömhet kan inte köpas på marknaden.
Psykiatriker säger att en av de främsta orsakerna till det ökande antalet fall av denna sjukdom är att människor i dag berövas moderskärlek. Den moderna civilisationen reser en konstgjord mur mellan mor och barn. En livlös flaska av glas eller plast, fylld med animalisk mjölk, kan inte ersätta moderns mjuka armar och den fulländade mjölken från alla aspekter. Dessutom kan inget mäta sig med det lugn som modern upplever när hon ammar.

Att stå för kostnaderna för barnets uppfostran

Den andra delen av att fostra barn är att bära kostnaderna. Islam har lagt ansvaret för dessa kostnader uteslutande på fadern. Detta eftersom Allah den Allsmäktige har ålagt männen ansvaret att sträva efter försörjning och tillhandahålla livets nödvändigheter. Därför har Allah också gett dem fysisk, mental och moralisk styrka. Män har fått större fysisk hälsa, förmåga till hårt arbete, mod, beslutsamhet, eftertanke samt fysisk och moralisk styrka än kvinnor. Detta eftersom de behövde dessa krafter och förmågor i större utsträckning för sina särskilda ansvarsområden. Allah den Allsmäktige har befriat kvinnorna från ansvaret att sträva efter försörjning och anförtrott dem ansvaret för hemmet. Därför har kvinnorna fått de egenskaper som krävs för detta. Sammanfattningsvis har kvinnor och män fått olika slags förmågor och anförtrotts att på bästa sätt fullgöra sina respektive ansvarsområden.

Vad det innebär att bära kostnaderna

Ansvaret att bära kostnaderna innebär att fadern ska stå för alla slags utgifter för barnet från födseln tills det når puberteten. Det gäller kostnaderna för födseln, mat och dryck, kläder och huvudklädnad, vård och tillsyn, hälsa och bekvämlighet, samt betalning om det behövs att en annan kvinna ammar barnet. Om barnets mor skiljs och hon ammar barnet, ska även hon få ersättning. Kort sagt är det faderns religiöst föreskrivna ansvar att bära alla utgifter för barnets fostran och utveckling. Om fadern har god ekonomi är det också wajib för honom att betala barnets sadaqa och fitra, medan det är mustahabb att ge en aqiqah.

Kostnadsansvaret och faderns känslor

Fadern fullgör denna rättighet gentemot barnet med stor generositet. När han utan tvekan spenderar de pengar och tillgångar som han tjänat genom hårt arbete och får se sitt barn glatt och lyckligt, försvinner all hans möda. Hans faderskärleks djupaste känslor stillas, och han fylls av glädje. Allah den Allsmäktige har gjort honom och barnet en stor tjänst genom att skapa gränslösa känslor av faderlig kärlek i faderns hjärta. Utan denna medfödda ömhet och kärlek skulle det ha varit mycket svårt att försörja barnet enbart som en plikt, och mycket få människor skulle ha kunnat fullgöra detta ansvar. Följden skulle ha blivit att barnuppfostran förvandlades till ett svårt problem i det mänskliga samhället, och barn skulle i allmänhet ha berövats uppfostran. Det är också en stor ynnest från Allah till barnet att Han har skapat ömhet och kärlek i föräldrarnas hjärtan och anförtrott dem det mycket vackra ansvaret att fostra det.

Kostnadsansvaret och det religiösa ansvaret

En muslimsk far bär kostnaderna för sitt barn på grund av sin medfödda kärlek. Samtidigt är han medveten om att det också är ett religiöst ansvar att bära kostnaderna för barnets fostran. Allah har anförtrott honom ansvaret att vara barnets förmyndare. Genom att bära barnets kostnader tillfredsställer han å ena sidan sina faderliga känslor, och å andra sidan uttrycker han inför Allah sin önskan att i det hinsides få en gränslös belöning för denna goda handling. När denna starka drivkraft förenas med den medfödda kärleken till barnet blir kostnaderna för barnets fostran ett medel till framgång i det hinsides. När innebörden av att bära kostnaderna för barnets fostran således präglas av detta vackra mål, blir det mycket lätt att fullgöra ansvaret. Den muslimske fadern fullgör detta ansvar, eftersom han betraktar det som fard för att uppnå frälsning i det hinsides och Allahs tillfredsställelse. Han uthärdar det hårdaste arbetet och gör stora uppoffringar för barnets fostran, och gläds åt att den amanah som Allah hade anförtrott honom inte har gått förlorad. När han spenderar pengar på barnets fostran anser han att han på Allahs befallning har spenderat dem på Allahs väg. Hazrat Abu Masud al-Badri, må Allah vara nöjd med honom, har återberättat att den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade:

إذا أنفق الرَّجُلُ عَلَى أَهْلِهِ نَفَقَةً يَحْسِبُهَا فَهِي لَهُ صَدَقَةٌ – متفق عليه، رياض
الصالحين ص ١٥٢”När en person spenderar på sin familj och räknar det som en belöning från Allah, räknas det som sadaqa för honom.” – Enigt återberättad av al-Bukhari och Muslim

Att göra något med ihtisab innebär att göra det enbart för Allahs välbehag och belöningen i det kommande livet, och inte av något annat skäl.

Den bästa förebilden

När den älskade Profetens, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, yngste son, den ädle Ibrahim, föddes i hans hem, kom hans slav Abu Rafi med det glädjande budskapet till honom. Av glädje frigav han genast en slav. På den sjunde dagen utförde han aqiqah och lät klippa barnets hår.
Han gav allmosor på Allahs väg motsvarande hårets vikt i silver.
Många kvinnor från Ansar erbjöd sig att amma honom. Bland dem valde han Khawla bint Zayd al-Ansariyya för denna tjänst och anförtrodde henne Ibrahim. Som ersättning för denna tjänst fick hon några dadelpalmer.

Aqiqah

Det är sunnah att utföra aqiqah för ett barn. Den älskade Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, utförde aqiqah för sina barn och uppmuntrade även andra att göra det. Men man måste noggrant hålla i minnet att aqiqah uteslutande är en mustahabb sadaqa. Det är inte någon obligatorisk fard. Om någon inte utför aqiqah finns ingen synd i det. Om fadern har god ekonomi är det bättre att utföra aqiqah. Aqiqah är en sadaqa för barnets liv. Genom aqiqah avvärjs olyckor och prövningar, och barnet skyddas från faror och motgångar. Den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade:

رَأْسَهُ . بح عنه يوم سابعه ويُسمّى فِيهِ وَيُخلق كل غلام رهين بحقيقته تذبح عنه يوم .
جامع ترمذی”Varje barn är pantsatt genom sin aqiqah. På den sjunde dagen ska ett djur slaktas för dess räkning. Samma dag ska det ges ett namn och håret på dess huvud ska klippas.” – Tirmidhi

Aqiqah är egentligen benämningen på det djur som slaktas som sadaqa på den sjunde dagen efter ett nyfött barns födelse. Om möjligt ska två baggar eller getter slaktas för en sons räkning och ett för en dotters räkning. Men det är inte obligatoriskt att slakta två djur för en sons aqiqah. Det går att slakta en get eller en bagge. I själva verket är detta en sadaqa för barnets liv, och barnets liv är pantsatt i utbyte mot den. Därför är det en god handling att utföra aqiqah. Villkoret är dock att den ekonomiska situationen ska vara god.

عن على بن أبي طَالِبٍ قَالَ عَى رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَنِ الحسن بشَاةٍ وقال يا فاطمة : اخْلِقى رأسه وتصدقي بِزَنَةِ شَعْرِه فِضة فوزناه فكان وزنه برهما أو بعض درهم – جامع ترمذی”Ali ibn Abi Talib, må Allah vara nöjd med honom, berättade att Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, utförde aqiqah genom att slakta en get för Hasan, må Allah vara nöjd med honom, och sade: ’Fatima! Klipp hans hår och ge allmosor i silver motsvarande hårets vikt.’ Vi vägde hans hår, och det vägde en dirham eller något mindre.” – Tirmidhi

Av denna hadith framgår att det är tillåtet att slakta en get för en pojkes räkning. Om Allah har gett någon rikedom och han vill slakta två djur kan han med glädje göra det. Men man måste komma ihåg att det inte är obligatoriskt att slakta två djur för en pojkes räkning. Det går också bra med ett.

Aqiqa bör utföras på barnets sjunde dag. Om det av någon anledning inte kan göras på den sjunde dagen kan det göras på den fjortonde eller tjugoförsta dagen, eller även senare.

Aqiqa är en sunnahhögtid. Denna högtid ska firas mycket enkelt, med avsikten att följa sunnah. Man måste särskilt se till att denna sunnahsed inte förorenas av uppvisning, högmod och sedvänjornas och traditionernas begränsningar. De som under denna sunnahhögtid slösar på olika sätt och ordnar med sång och musik bedrar både sig själva och försöker bedra sin Herre. Att utplåna sunnah i sunnahs namn är det mest avskyvärda brottet. I en sådan aqiqa är hoppet om belöning sannerligen mycket avlägset. Tvärtom sårar detta Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, och Allah blir missnöjd.

Omskärelse

Omskärelse är alla profeters, frid vare med dem, sunnah och en islamisk sed. Det har återberättats från Abu Hurayra, må Allah vara nöjd med honom, att den ädle Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, sade:

الفطرة خمس الختان والاستحداد، ونتف الابط، وقص الشارب وتعليم الأظفار – الادب المفرد ص ۱۸۸”Fem handlingar räknas till den goda naturen: omskärelse, att avlägsna håret under naveln, att ta bort håret i armhålorna, att klippa mustaschen och att klippa naglarna.”

Al-fitra betyder den vackra naturen eller läggningen. Det vill säga, dessa fem saker är tecken på renhet. Dessa fem handlingar har sedan urminnes tider räknats som profeternas sunnah. Alla profeter följde dem, och de har följts som en överenskommen ordning i alla deras shariaregler.

Om barnet inte är mycket svagt bör det omskäras redan på den sjunde dagen efter födelsen. Detta har två fördelar. För det första är barnets hud då mjuk och tunn och läker snabbt. För det andra följs den antydan om omskärelse på den sjunde dagen som finns i den ädle Profetens, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, hadith. Salman ibn Amir, må Allah vara nöjd med honom, sade: Jag hörde Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, säga:

معَ الغُلَامِ عَقِيقَةُ فَأَهْرٍ قُوا عَنْهُ دما وأميطُوا عنه الأذى – بخاري”Tillsammans med pojken hör aqiqa till; låt därför blod flyta för hans räkning och avlägsna orenheten från honom.” – Bukhari

Att avlägsna orenheten och liknande betyder att klippa håret, bada barnet och så vidare. Enligt vissa lärda omfattas även omskärelse av denna föreskrift, eftersom omskärelse också innebär att avlägsna orenhet och uppnå renhet.

Därför bör omskärelse utföras på den sjunde dagen. Om det av någon anledning inte sker då bör det göras inom fyrtio dagar. Det kan också göras när som helst senare; det är inget problem. Två saker måste dock beaktas.

För det första får det inte dröja alltför länge. Det är bäst att låta omskära barnet före sju års ålder, eftersom huden därefter blir tjockare och ingreppet därför blir mer smärtsamt. För det andra ska denna sunnah följas mycket enkelt, utan någon storslagen prakt. Om omständigheterna tillåter kan man av glädje över att ha fullgjort denna sunnah bjuda sina vänner på mat. Men att göra den till en permanent högtid och anse det nödvändigt att spendera pengar för uppvisning stämmer inte överens med islams natur. Att utan anledning göra något obligatoriskt för sig själv, därefter bli utmattad och skapa bekymmer för sig själv är likvärdigt med olydnad mot sharia.

En person bjöd in Uthman ibn Abi al-As, må Allah vara nöjd med honom, till sitt hem för att delta i en omskärelsehögtid. Men han deltog inte. När han tillfrågades varför han inte gick dit sade han: ”På Profetens tid, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, brukade vi varken delta i omskärelsehögtider eller bli inbjudna till dem.”

Det är bäst att följa denna sunnah på ett mycket enkelt sätt, så att den inte i onödan blir en börda för människor. Om barnets far däremot har god ekonomi och vill bjuda några människor på mat eller dela ut sötsaker, i tron att Allah har gett honom möjligheten att följa denna sunnah, är det inget fel i det. Men man måste vara mycket noga med att det inte förvandlas till en sedvänja.

Ersättning till amman för hennes mjölk

Det är fadern som ansvarar för att betala kvinnan som ammar barnet. Om fadern har skilt sig från barnets mor eller om hon har fått en khulʿa, är det bäst att barnet ammas av sin mor, och modern bör inte beröva barnet hennes egen mjölk. I detta fall är det obligatoriskt för barnets far att försörja modern, och han måste ordna mat och kläder åt henne. Om modern inte finns, eller om någon annan kvinna av någon anledning måste amma barnet, är det fortfarande faderns sharʿi-ansvar att betala henne. Om fadern avlider är det barnets farfar eller barnets förmyndare som ansvarar för att betala kvinnan som ammar barnet. Det sägs i den heliga Koranen:

والوالدت يرضعن أولادهن حولين كاملين لمَنْ أَرَادَ أَنْ يُتِمَّ الرَّضَاعَةَ . وعلى المولودله رزقهن وكسوتهن بالمعروف ، لا تُكَلِّفُ نَفْس إلا وسعها : لا تضار والدة بولدها ولا مولود له بولده وعلى الوارث مثلُ ذَلِكَ ، فَإِنْ أراد فصالاً عن تراض منهما وتشاور فَلا جُنَاحَ عَلَيْهِمَا ، وَإِنْ أَرَدتُّمْ أَن تسترضعوا أولادكم فلا جناح عليكم إِذا سلمتم ما أتيتُم بالمعروف . واتَّقُوا الله واعلموا أن الله بما تعملون بصير البقرة : ٢٣٣
”Och mödrarna ska amma sina barn i två fullständiga år, för den som vill fullborda amningen. Och barnets far ska på ett skäligt sätt svara för deras försörjning och klädsel. Ingen människa ska belastas utöver sin förmåga. En mor ska inte skadas på grund av sitt barn, och inte heller en far på grund av sitt barn. Och samma skyldighet gäller arvingarna. Om båda, efter ömsesidigt samtycke och samråd, vill avvänja barnet, finns ingen synd på dem. Och om ni vill låta någon annan amma era barn, finns ingen synd på er, om ni på ett skäligt sätt betalar det ni har kommit överens om. Frukta Allah och vet att Allah ser allt som ni gör.” – Sura al-Baqara: 233

Av denna vers framgår sju grundläggande föreskrifter om amning:

Ett: Mödrar ska vanligtvis amma sina barn i två år.

Två: Även de mödrar som av någon anledning har skilts från fadern ska amma sitt barn under hela perioden. Ja, om barnets far vill att barnet ska ammas under hela perioden, ska det ske.

Tre: Under amningsperioden är det barnets far som ska bära kostnaderna för barnets mors mat och kläder.

Fyra: Om barnets far inte finns, är det farfadern eller den som är barnets wali som ansvarar för att betala för amningen.

Fem: Ingen får belastas mer än han eller hon förmår. Å ena sidan får modern inte pressas genom att man säger att hon, av kärlek till sitt barn, måste amma; därför får man inte ge henne för låg ersättning. Å andra sidan får hon inte heller besvära fadern genom att kräva en alltför hög ersättning.

Sex: Om barnets mor och far, på grundval av ömsesidigt samtycke och samråd, vill avvänja barnet före två års ålder, finns det inget hinder för detta.

Sju: Om modern av någon anledning inte vill amma barnet med sin egen mjölk, är det tillåtet att låta en annan kvinna amma det. Man måste naturligtvis fastställa ersättningen och betala den på ett skäligt sätt.

Dessa sju grundläggande föreskrifter har inte getts enbart för recitationens skull, utan för att omsättas i handling. Och endast de som kan utveckla två grundläggande egenskaper hos sig själva kan följa dem på rätt sätt. Det vill säga: de som har gudsfruktan och kunskap om och tillit till att Allah ser allting, är kapabla att följa dessa sju grundläggande föreskrifter.

Taqwa, eller gudsfruktan, innebär att skydda sig mot Allahs missnöje och att längta efter Hans välbehag. Det innebär att, av fruktan för Allah, inte göra något som orsakar Hans vrede, och att med uppriktighet utföra varje handling som leder till Allahs välbehag, driven av kärlek till Honom. Övertygelsen om att Allah ser allt är namnet på en stor trosmässig kraft. Å ena sidan skyddar denna kraft människan från vårdslöshet, hänsynslöshet och att gå vilse. Å andra sidan håller den henne ständigt verksam för att få belöning och gottgörelse från Allah.

Föreskriften i Koranen om att försörja sina barn

I den heliga Koranen nämns visserligen inte föreskriften om att bära kostnaderna för barnens uppfostran med uttryckliga ord. Det sägs inte i Koranen: ”Bär kostnaderna för ditt barn.” Eller: ”Det är obligatoriskt att försörja sitt barn.” Men detta betyder inte heller att föreskriften om att försörja barnen saknas i Koranen och att betoningen av den endast finns i haditherna.

Koranen är i själva verket ett tal eller en uppenbarelse av mycket hög rang. När föreskrifter, regler och lagar framställs används ett ytterst vist framställningssätt. I denna framställning tas full hänsyn till människans natur, känslor och psykologiska aspekter.

Att bära kostnaderna för att uppfostra barn är i det mänskliga samhället en så vacker, naturlig, medfödd och älskad handling att den heliga Koranen inte ens fann det nödvändigt att beskriva den under rubriken ”föreskrift”. Samtidigt har den med stor vishet klargjort att fadern är ansvarig för kostnaderna för barnets uppfostran.

I den vers som nämndes ovan sägs att fadern, oavsett vilken kvinna han vill låta amma sitt barn, är skyldig att ge henne mat, kläder eller ersättning för amningen. Om fadern inte finns, läggs detta ansvar på den som blir barnets förmyndare. Koranen har lagt ansvaret för att försörja en främmande kvinna på dig just därför att hon har ammat ditt barn. Om en främmande kvinna ammar ditt barn blir det ditt ansvar att på ett skäligt sätt stå för hennes kostnader. Och detta beror på att hon har ammat ditt barn. Om ansvaret för att försörja en främmande kvinna som ammar ditt barn läggs på dina axlar, hur skulle då ansvaret för att försörja ditt barn kunna undantas från dig? Det du ger kvinnan som ammar barnet ger du ju som ersättning för ditt barns mat och omsorg. Genom att lägga ansvaret för denna ersättning på fadern har Koranen tydligt klargjort denna innebörd: fadern är den ende som ansvarar för kostnaderna för barnets uppfostran. Och Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, har med sina egna ord förklarat samma innebörd.

Att försörja barnen i ljuset av haditherna

I de ädla haditherna behandlas frågan om att bära kostnaderna för barnens uppfostran ur flera olika perspektiv. Genom att beakta alla dessa aspekter kan en muslim uppfostra sina barn i enlighet med religionens krav och därigenom bereda vägen för sin egen framgång.

De första utgifterna ska gå till barnen

Den första rätten till den förmögenhet som Allah den Upphöjde har skänkt dig tillkommer dina barn. Att spendera på sina barn är inte enbart en världslig eller materiell angelägenhet, utan också ett direkt krav från religionen. Religionens föreskrift är att barnens behov ska tillgodoses först. Att tillgodose deras behov är inte världslighet, utan fromhet.
Att ge allmosor efter att ha berövat dem deras rättigheter eller lämnat dem åt någon annans barmhärtighet är inte lovvärt. I själva verket är den allmosa lovvärd som lämnar kvar välstånd och inte låter barnen drabbas av någon form av svårighet. Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, tyckte inte om sådan sadaqa eller välgörenhet att man efteråt måste be andra om hjälp för att tillgodose barnens behov. Enligt religionens vägledning är det inte heller en god gärning att dina barn blickar mot olika människors ansikten medan du spenderar på andra goda ändamål. Likaså är det ett tecken på okunnighet om religionen att en människas egna barn går hungriga och klädlösa och får mat i begränsad mängd, medan pengar spenderas frikostigt för att sprida sitt namn och vinna berömmelse eller för personlig bekvämlighet och lyx. Den första berättigade till din förmögenhet är ditt kära barn, även om barnet är till din frånskilda hustru. Kort sagt är de dina barn. Att lämna dem hjälplösa eller i fattigdom och själv leva bekvämt, eller låta andra leva bekvämt, innebär att beröva dem deras rätt. Denna frikostighet gentemot andra behöver rättas till. Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, har visat dig vägen: du ska först tillgodose barnens behov:

قَالَ رَسُولُ اللهِ صلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ خَيْرُ الصَّدَقَةِ مَا كَانَ عَنْ ظَهْرٍ غَنِيٌّ وابدأ بمن تعول – بخاري، مشكوة باب فضل الصدقة عن أبي هريرة
وحكيم بن حزام ص ۱۷۰”Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade: ’Den bästa allmosan är den som lämnar välstånd efter sig, och börja med att spendera på dem vars försörjning har anförtrotts åt er.’” – al-Bukhari

I denna hadith har muslimska föräldrar fått en balanserad och naturlig regel. Varje människa har den naturliga önskan att hennes förmögenhet ska komma hennes barn till godo och att de ska leva ett bekvämt liv. Detta är den främsta orsaken till att man förvärvar rikedom och också det första och mest lovvärda utgiftsområdet. Islam lägger särskild vikt vid att ge allmosor. Det har rentav beskrivits som ett krav på tron, medan snålhet och brist på frikostighet har beskrivits som ett tecken på hyckleri. Samtidigt har det föreskrivits att man först ska tillgodose behoven hos de människor som har anförtrotts åt ens ansvar. Det är inte lovvärt i islam att ge allmosor medan man försummar barnens behov. Den bästa allmosan är därför den efter vilken barnen inte drabbas av svårigheter.

Att försumma försörjningen av sina barn är en grov synd

قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كَفَى بِالْمَرْءِ إِنَّمَا أَنْ يُضِيعَ مَنْ يقوت – رياض الصالحين، ابوداود عن عبد الله بن عمر وبن العاص”Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade: ’Det räcker för en människa som synd att hon skadar dem som hon försörjer.’”

Att försumma försörjningen av de människor som har anförtrotts åt ens ansvar och att skada dem är en så allvarlig synd att den i sig räcker för att beteckna en person som olydig mot Allah och syndfull. Denna försummelse kan ta sig flera uttryck:

Han spenderar mycket för berömmelse och uppvisning, men är försumlig när det gäller sina barns rättigheter.
Han lever själv mycket bekvämt, medan barnen lider av hunger och törst.
På grund av bristande förståelse av religionen spenderar han sin förmögenhet på andra goda ändamål och försummar att tillgodose sina barns behov.
Barnet lever i en kamp mellan liv och död. Ändå förblir han känslolös, rör inte sina händer och fötter och är inte beredd att göra någonting.
Att försörja sina barn är varje fars ansvar. Att sakna denna ansvarskänsla och försumma att uppfylla dess krav är en allvarlig synd.

Den utgift som ger den största belöningen

عن أبي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللهُ عَنْهُ قَالَ : قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وسلم دينار أنفقته في سبيل الله ودينار أنفَقْتُهُ فِي رقبة ودينار تصدقت بِهِ على مسكين ودينار أنفقته على أهلك أعظمها أَجْرًا الَّذِي أَنفَقْتَهُ عَلَى أَهْلِكَ
– صحيح مسلم”Abu Hurayra, må Allah vara nöjd med honom, berättade att den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ’Av en ashrafi som du har spenderat på Allahs väg, en ashrafi som du har spenderat för att befria en slav, en ashrafi som du har gett som välgörenhet till en fattig och en ashrafi som du har spenderat på din familj är den ashrafi som du har spenderat på din familj den som ger den största belöningen.’”

Denna berättelse kan förklaras ytterligare genom hadithen från Thawban, må Allah vara nöjd med honom. Han sade att den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade:
”Den bästa ashrafi är den som en människa spenderar på sina barn, därefter den som hon spenderar på ett riddjur för Allahs väg och därefter den som hon spenderar på följeslagare på Allahs väg.” Abu Qilaba, en mellanliggande berättare, säger att han började med att nämna utgifter för barnen och sade: ”Vem kan få större belöning och lön än den som spenderar på sina små barn, så att Allah skyddar dem från att behöva tigga och håller dem i välstånd?” – Jami at-Tirmidhi

Den far vars ansikte kommer att stråla som fullmånen

عن أبي هريرة قَالَ : قَالَ رَسُولُ الله صلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ طَلَبَ الدنيا خلالاً اسْتِعْفَافًا عَنِ المسئلة وسعيا عَلَى أَهْلِهِ وَتَعَطَّفًا عَلَى جَارِهِ لقى الله تعالى يوم القيمة ووجهه مثل القمَرَ لَيْلَةَ الْبَدْرِ وَمَنْ طَلَبَ الدُّنْيَا حلالاً مكاثراً مُفَاخِرًا مُرَائِيًا لقى الله تَعَالَى وَهُوَ عَلَيْهِ غَضْبَانُ – بهقى في شعب الايمان”Det har berättats från Abu Hurayra, må Allah vara nöjd med honom, att Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ’Den som söker det världsliga på ett tillåtet sätt för att avstå från att be andra om hjälp, försörja sin familj och behandla sin granne väl, kommer på Uppståndelsens dag att möta Allah med ett ansikte som strålar likt fullmånen. Men den som söker det världsliga på ett tillåtet sätt för att överträffa andra i rikedom och skryta över sin överlägsenhet över dem, kommer att möta Allah medan Han är vred på honom.’”

Belöningen för modern som spenderar på sina barn

Islam har gjort fadern ensam ansvarig för kostnaderna för barnens uppfostran och befriat modern från att behöva sträva efter att tjäna sitt uppehälle, så att hon helt och hängivet kan fullgöra sin del av ansvaret. Men det betyder inte att en mor som spenderar på sitt barn berövas belöning och lön. Om maken har avlidit eller blivit oförmögen och hjälplös, och modern försörjer sitt barn, kommer hon naturligtvis att få belöning och lön för sitt goda handlande.

عن أم سلمةَ قَالَتْ قُلْتُ يَا رَسُولَ الله هَلْ لِي فِي بَنِي أَبِي سَلَّمَةَ أَجْرٌ أَنْ أنفق عليهم ولست بتاركتهم هكذا وهكذا إِنَّمَا هُمْ بَنِي ؟ فَقَالَ نَعَمْ لَكَ أَجْرُ ما أنفقت عليهم – متفق عليه رياض الصالحين ص ١٥٢”Umm Salama, må Allah vara nöjd med henne, berättade: ’Jag frågade Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom: Får jag belöning för att spendera på Abu Salamas söner? Jag kan inte lämna dem så att de går omkring här och där som behövande. De är ju också mina söner.’ Han svarade: ’Ja, du får belöning för det du spenderar på dem.’” – al-Bukhari och Muslim

De troendes moder Umm Salamas, må Allah vara nöjd med henne, hade två söner och två döttrar med sin förste make, Abu Salama, må Allah vara nöjd med honom. Det var om dem hon frågade den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom. Denna hadith ger två anvisningar. För det första: även om modern inte är skyldig att spendera på sitt barn kommer hon utan tvekan att få belöning och lön för det hon spenderar.
Denna hadith ger också en anvisning om hur en troende mors tänkesätt bör vara. Umm Salama, må Allah vara nöjd med henne, hyste en naturlig kärlek till sina barn. Därför kände hon sig skyldig att ta hand om dem. Hon sade själv: ”Jag kan inte lämna dem så att de går omkring här och där som behövande.”
Samtidigt tänkte hon också på att hon borde få belöning i det kommande livet för denna goda handling. För grunden för varje handling som en troende utför är det kommande livet. Hon kan inte göra något utan att bry sig om framgången i det kommande livet.

Att uppfostra döttrar

Tillsammans med denna allmänna vägledning om att uppfostra barn har islam lagt särskild vikt vid att uppfostra döttrar, och man har särskilt uppmuntrat till detta genom att framhålla att det finns en stor belöning och riklig förtjänst i att uppfostra döttrar.

I själva verket är en dotter en svag skapelse. Även efter åratal av uppfostran och försörjning kan föräldrarna inte förvänta sig någon ersättning från henne. Inte heller kan de förvänta sig någon tjänst av henne. För när den dotter som kan utföra tjänster blir vuxen måste hon överlämnas åt att tjäna någon annan. Om islams undervisning inte finns inför människorna under alla dessa omständigheter, kommer de inte att kunna uppfylla sin plikt att uppfostra en dotter och inte heller ge henne den kärlek, ömhet, tillgivenhet och respekt som hon har rätt till. Därför måste denna vägledning påminnas om gång på gång. Särskilt måste man med allvar förstå den undervisning som islam har gett om att uppfostra döttrar.

Lyckan i att uppfostra döttrar

Det har berättats från Anas, må Allah vara nöjd med honom, att den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade:

من عَالَ جَارِيَتَيْنِ حَتَّى تَبْلُغَا جَاءَ يَوْمَ الْقِيمَةِ أَنَا وَهُوَ كَهَاتَينِ وَضَمَّ أَصَابِعِهِ
رياض الصالحين، صحيح مسلم”Den som uppfostrar två döttrar tills de båda blir vuxna kommer på Domedagen att vara så nära mig som dessa två fingrar.” Sedan förde han, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, ihop sina fingrar för att visa det. – Riyāḍ as-Sāliḥīn, Sahih Muslim

Vilken större lycka kan finnas för en troende mor och en troende far än att Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, på Domedagen möter dem som sin vän? I denna hadith använde Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, ordet ”tablughā”. Ordet har en mycket vid betydelse. En av dess betydelser är att dessa två flickor blev unga kvinnor. Det kan också betyda att de nådde sin destination eller sitt mål. Det innebär att de nådde sitt eget hem och kom under sin makes förmyndarskap.

Den mor för vilken paradiset blivit obligatoriskt

عَنْ عَائِشَةَ رضى اللهُ عَنْهَا قَالَتْ جَاءَ تَنِي مِسْكِينَةٌ تَحْمِلُ ابْنَتَيْنِ لَهَا فاطعمتها ثلاث تمرات فأعطت كل واحدة منهما تمرة ورفعت إلى فيها تمرة لتأكلها فاستطعمتها ابنتاها فَشَقَتِ الثمرة الَّتِي كَانَتْ تُرِيدُ أَنْ تَأْكُلَهَا بَيْنَهُمَا فَأَعْجَبَنِي شَأْنُهَا فَذَكَرْتُ الَّذِي صَنَعَت لِرَسُولِ الله صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ : إِنَّ اللَّهَ قَدْ أَوْجَبَ لَهَا بِهَا الْجَنَّةَ أَوْ اعْتَقَهَا بِهَا مِنَ النَّارِ –
رياض الصالحين، صحيح مسلم”Aisha, må Allah vara nöjd med henne, berättade: Hon sade: En fattig kvinna kom till mig med sina två döttrar. Jag gav henne tre dadlar. Hon gav två dadlar till sina två döttrar och delade den återstående dadeln i två delar och gav dem till sina båda döttrar. Jag blev mycket imponerad av hennes handling. Jag berättade om den för den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom. Den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ’Allah har genom att hon uppfostrade dessa två döttrar gjort paradiset obligatoriskt för henne och räddat henne från helvetets eld.’”

Dottern är föräldrarnas paradis

Om Allah har gjort er till mor eller far åt en dotter är ni mycket lyckligt lottade. Allah den Allsmäktige har anförtrott er ert paradis. Nu är det upp till er att skydda eller förstöra detta paradis. Allahs Sändebud, över honom vare Allahs frid och välsignelser, gav med full visshet det glädjande budskapet att om ni uppfyller er plikt att uppfostra en dotter, så är paradiset garanterat för er.
Hadhrat Jabir ibn Abdullah, må Allah vara nöjd med honom, berättade att den ädle Profeten, över honom vare Allahs frid och välsignelser, sade:

منْ كَانَ لَهُ ثَلاث بنات يرويهن ويكفيهن ويرحمهن فقد وجب له الجنة البتة
فقَالَ رَجُلٌ مِنْ بَعْضِ الْقَوْمِ وَثِنْتَيْنِ يَا رَسُولَ اللهِ : قَالَ وَثِنْتَيْنِ –
الادب المفرد ص ١٥”Den som har tre döttrar, tar hand om dem, tillgodoser deras behov och visar dem barmhärtighet, har sannerligen fått paradiset garanterat för sig.” En man ur folket frågade: ”Och två, Allahs Sändebud?” Han svarade: ”Och två.” – Al-Adab al-Mufrad

I Mishkat al-Sharif finns fler hadither med denna innebörd. Berättaren av denna hadith är Abdullah ibn Abbas, må Allah vara nöjd med honom. Han sade att om människor hade frågat om en enda dotter, skulle Allahs Sändebud, över honom vare Allahs frid och välsignelser, även ha gett detta glädjande budskap beträffande en enda dotter.

Att försörja en behövande dotter

إن النبي صلى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ أَلا أدلُّكُمْ عَلَى أَفْضَلِ الصَّدَقَةِ ابْنَتُكَ
مردودة إِلَيْكَ لَيْسَ لَهَا كَاسب غيرك –
ابن ماجه، جمع الفوائد باب بر الاولاد”Profeten, över honom vare Allahs frid och välsignelser, sade: ’Ska jag inte berätta för er om den bästa välgörenheten? Det är er dotter som har återvänt till er och som inte har någon annan försörjare än ni.’” – Ibn Majah, Jami‘ al-Fawa’id, kapitlet om god behandling av barn

Detta syftar i själva verket på den flicka som efter att ha gift sig skickas tillbaka till sina föräldrar. Det kan bero på att hennes make har avlidit. Efter makens död finns det ingen i svärföräldrarnas hem som kan bära kostnaderna för henne, eller så har maken av någon anledning skilt sig från henne och hon har återvänt till sina föräldrar. Hadithen kan också syfta på en flicka som inte har gift sig eller som inte är giftasvuxen.

En trosglödande revolution

Tack vare alla dessa revolutionerande lärdomar från islam betraktas den trosstärkande revolution som ägde rum i Arabien under loppet av några få år som ett gyllene kapitel i historien. Den sanna bilden av välsignelserna från denna förunderliga revolution bevittnades endast av de lyckligt lottade som levde under den tiden. De som med egna ögon hade sett den sorgliga bild som rådde före revolutionen i människornas syn- och tankevärld, och som därefter hade bevittnat den trosstärkande synen efter revolutionen – endast de vet vad en revolution innebär. Men även i dag, närhelst en glimt av detta gyllene kapitel i historiens sidor träder fram, upplyses ögonen och tron väcks till liv.
Före den ädle Profetens, må Allah välsigna honom och ge honom frid, tid var det i den arabiska världen den största hederssaken för en far att ha ett hårt hjärta gentemot sin dotter och vara grym. Han föredrog döden framför livet för sin oskyldiga och svaga dotter. En poet från den tiden säger:

تهوى حياتي وأهوى موتها شفقا – والْمَوْتُ أكرم نزال على الحرم –
”Hon önskar mitt liv, och av medkänsla med henne önskar jag hennes död. Det beror på att hennes död är den mest hedersamma gästen för kvinnor.”

En annan poet säger:

إِنَّ النِّسَاءَ شَيَاطِينُ خُلِقْنَ لَنَا – فَوُذْ بِاللَّهِ مِنْ شَرِّ الشَّيَاطِينِ .
”Kvinnor är i själva verket djävlar. De har skapats för oss. Må Allah befria oss från dessa djävulars ondska.”

När dottern till Bahraras ledare avled bad Abu Bakr al-Khawarizmi någon att skriva ett sorgebudskap:
”Om du hade nämnt den avlidnas slöja eller erinrat om hennes skönhet, skulle gratulationer ha varit bättre för dig än ett sorgebudskap. Det är nämligen bättre att det som inte bör visas försvinner ur sikte, och att spädbarnsflickor begravs är en stor hedersgärning. Vi genomlever en tid då en man, om hans hustru dör medan han lever, tycks bli ägare till alla välsignelser. Och om han med egen hand begraver sin dotter i en grop, har han tagit full hämnd på sin svärson.”
Qays ibn Asim, hövding för Banu Tamim, förklarade själv inför den nåderike och barmhärtige Profeten, må Allah välsigna honom och ge honom frid, att han med egen hand hade begravt tio oskyldiga döttrar levande. En annan man beskrev sin sorgliga händelse för Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och ge honom frid, på ett sådant sätt att Sändebudet blev förfärat och grät så mycket att hans välsignade skägg blev vått av tårar.
När detta arabiska samhälle antog islam och tog till sig de islamiska lärorna förändrades dess ansikte helt inom några år. Flickorna, vars existens hade varit en skam för dem, blev själva en källa till räddning för dem. De som hade ryckt döttrar ur deras mödrars famnar och begravt dem levande började gräla med varandra om att uppfostra de fattigas döttrar.

En förunderlig syn

När Profeten, må Allah välsigna honom och ge honom frid, efter umran förberedde sig för att återvända från Mecka, kom en föräldralös flicka springande och ropade: ”Farbror, farbror!” Flickan var Hamzas dotter. Hon hade varit kvar i Mecka. Ali, må Allah vara nöjd med honom, gick fram, lyfte upp flickan i sin famn och sade medan han överlämnade henne till Fatimas, må Allah vara nöjd med henne, famn: ”Det här är din farbrors dotter.” Därefter började Ali, Jafar, må Allah vara nöjd med honom, och Zayd, må Allah vara nöjd med honom, gräla med varandra om att få ta hand om flickan.
Jafar al-Tayyar, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”O Allahs Sändebud! Detta barn borde tillfalla mig. Hon är nämligen min farbrors dotter, och jag har störst rätt till henne, eftersom hennes moster finns i mitt hem.” Zayd, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”O Allahs Sändebud! Överlämna detta barn åt mig. Flickans far var min trosbroder.”
Ali, må Allah vara nöjd med honom, hade burit henne i sin famn från första början. Han sade: ”Min herre, hon är ju min syster och kom först till min famn. Därför är det jag som har rätt till henne.” Denna iver att uppfostra flickan var verkligen en förunderlig och tilltalande syn. Den älskade Profeten, må Allah välsigna honom och ge honom frid, övervägde omsorgsfullt vad alla tre hade sagt och överlämnade sedan den lilla flickan till hennes moster, samtidigt som han sade att mostern är som modern. – Bukhari

Vackert bemötande

Barnens tredje rättighet är att behandla dem väl: att visa dem välvilja, umgås med dem med ömhet, se till deras bekvämlighet och välbefinnande, ta hänsyn till deras känslor, försöka hålla dem glada och inte behandla dem på ett sätt som sårar deras känslor, krossar deras hjärtan, får dem att förlora hoppet eller kränker deras stolthet och självrespekt.

Ditt älskade lilla barn, som står under din omsorg, ser på dig med längtan efter ömhet. Detta är en gåva från Allah till dig. Tacka Allah för denna gåva och vanhedra den inte. Visa barnen respekt och behandla dem så som de förtjänar.

Barnet är en anförtrodd gåva från Allah. Bevara och skydda denna gåva och förstör den inte genom din egen okunnighet och dåliga behandling. Behandla barnen på ett sådant sätt att de blir dugliga människor, till välsignelse för världen och till en källa till din heder, ditt goda rykte och din förberedelse inför frälsningen i det kommande livet.

De fruktansvärda följderna av dålig behandling

Om du inte behandlar dina barn väl kan det inte vara något annat än ett övergrepp mot dig själv, barnen och samhället. Att bli arg vid minsta ord, skrika, skrämma, förolämpa, använda ord som ”idiot” och liknande, uttrycka missnöje och bli upprörd över deras oförstånd, svära åt dem, behandla dem hårt och utan anledning beröva dem möjligheten att leka och skratta – allt detta är dålig behandling av barn. Följderna av denna dåliga behandling blir mycket dåliga och fruktansvärda. Dessa fruktansvärda följder är mycket skadliga för barnen, föräldrarna och samhället. När barnet i sin tidiga ålder är oförståndigt, svagt och hjälplöst har det rätt till din kärlek och välvilja. Då behöver det din ömhet, medkänsla, hjälp och vägledning. Men om barnet under din omsorg inte får dessa tre välsignelser utan endast möts av vrede och hårdhet, kommer det av naturen att förlora hoppet om dig. Det kommer att försöka hålla sig borta från dig och fly hemifrån, och överallt där det ser dessa tre välsignelser strömma fram kommer det utan tvekan att söka sig dit.

Barn kan inte skilja mellan äkta och falsk kärlek. Människor med dålig karaktär i samhället får då möjlighet att vilseleda sådana barn och fånga dem i sina ränker. Dessa oförståndiga barn blir gradvis en skräck för samhället och börjar begå allt större brott.

Även om dessa barn lyckligtvis undkommer att bli offer för onda människor, förblir de ändå en ständig källa till bekymmer för sina föräldrar. De får ingen verklig relation till sina föräldrar. Till följd av föräldrarnas dåliga och brutala behandling uppstår inte heller i barnens hjärtan den rena känsla för föräldrarna som finns i lyckligt lottade barns hjärtan.

Föräldrarna kommer hela livet att gråta över deras olydnad och oduglighet. I själva verket är det föräldrarnas dåliga behandling och hårda bemötande som har det djupaste inflytandet när barnen blir upproriska. Ändå lägger föräldrarna hela skulden på barnen. Men det är viktigt att veta att föräldrarnas skuld i denna situation inte på något sätt är mindre än barnens.

En lärorik händelse

Jag frågade en klok ung man: ”Det verkar som om den relation till föräldrarna som man kunde förvänta sig av en person som du saknas. Vad beror det på?” Den unge mannen suckade djupt och berättade sin historia. Hans beskrivning av barndomen löd ungefär så här:

”Må Allah låta min far vila i frid. Han var en mycket hård människa, likt en bödel. Under min barndom skakade jag alltid av rädsla för hans vrede och ilska. När jag lade mig på kvällen hade jag ingen större lust att vakna nästa morgon. Och när jag steg upp på morgonen kände jag stor tvekan inför att gå fram till min far. Innerst inne hoppades jag bara: ’Ack, om denna dag ändå kunde förflyta i lugn och ro. Om jag bara kunde få en dag utan förolämpningar och misshandel.’ Om jag någon dag tillbringade större delen av dagen under bestraffning blev jag mycket glad och sade: ’Det här är verkligen en välsignad dag. Jag har överlevt.’ Men så snart kvällen närmade sig försvann min glädje som om den hade sopats bort i dammet.

Min far brukade också resa bort. När jag fick veta att han snart skulle komma tillbaka blev jag mycket ledsen. Ja, ibland väntade jag ändå med glädje, eftersom han säkert skulle ta med sig något att äta eller dricka. När jag såg min fars hårda sätt och stenhårda hjärta trodde jag att alla fäder var sådana. När jag såg någon som var friskare och starkare än min far, och dessutom visste att han var mycket modig och hetlevrad, blev min sorg gränslös. Jag tänkte: ’Hur måste då hans barn ha det? De har säkert förlorat hoppet om livet. De måste hela tiden utstå förolämpningar, hot och misshandel.’ Ibland började jag verkligen gråta. När jag tyckte att någon annans far var mycket svag, sjuk eller oförmögen, mycket mild till sin natur och anspråkslös, blev jag avundsjuk på hans barns lycka och tänkte: ’Ack, om min far ändå hade varit lika svag, anspråkslös och mild. Så mycket bättre det hade varit.’”

Efter att ha sagt detta förblev den unge mannen tyst en lång stund. Jag började tänka på vilket stort ansvar det är att vara far. Om föräldrar vill se sina barn i gott tillstånd måste de tänka över sitt eget beteende. Barn lär sig nämligen inte lika mycket av föräldrarnas råd som av deras handlingar och beteende.

Den tredje dåliga följden av föräldrarnas dåliga behandling eller misskötsel gäller moralen. Barn till sådana föräldrar hamnar på en mycket låg moralisk nivå. Om en människa i världen vill åstadkomma något stort måste hon vara mycket högtstående moraliskt. Men barn som utsätts för dålig behandling av sina föräldrar berövas alltid moraliska egenskaper. De saknar sådana moraliska egenskaper som självförtroende, mod, heder, stolthet, egen strävan, gott uppförande, gott humör och ett vänligt sätt att tala. I stället blir de offer för dåliga egenskaper som hårdhet, kortsynthet, känslokyla, snålhet, låghet samt högmod och arrogans. För det mesta betraktar de sin egen existens som förnedrad och värdelös. För att dölja eller kompensera för alla dessa brister skryter de på olika sätt.

Om du verkligen önskar dina barns bästa, så uppfyll deras rättigheter och behandla dem på det sätt som du förväntar dig att de ska behandla dig. Först då kommer du att kunna se och känna välsignelsen i denna gåva som kallas barn, och ur deras djupaste hjärtan kommer denna bön för dig att stiga upp:”

رب ارحمهما كما ربيني صغيراً – بني اسرئيل : ٢٤”Vår Herre, förbarma Dig över våra föräldrar, liksom de med vänlighet och ömhet fostrade oss under vår barndom.” – Sura Bani Israil: 24

Betoningen på god behandling i den ädla Koranen

I Koranen betonas ett milt och förlåtande bemötande av barn. Att straffa barn för deras misstag, utkräva hämnd och vara hård mot dem för att avreagera sin ilska är ogillade handlingar. Allah den Allsmäktige förlåter bristerna hos dem som behandlar sin familj med förlåtelse och förbarmar sig över dem.

وَإِنْ تَعْفُوا وَتَصْفَحُوا وَتَغْفِرُوا فَإِنَّ اللَّهَ غَفُورٌ رَّحِيمٌ التغابن : ١٤”Och om ni visar förlåtelse och överseende samt förlåter, då är Allah i sanning ständigt förlåtande och mycket barmhärtig.”

Även efter att de hade antagit islam berövades vissa människor lyckan att göra hijra. Det som hände var att när de förberedde sig för hijra till Medina hindrade deras familjemedlemmar dem. De sade: ”Vi har stått ut med att ni blivit muslimer. Men vi kan inte stå ut med att ni skiljer er från oss.” Hustrur och barn väckte kärlekens känslor och satte press på deras sinnen, och därför avstod de från att göra hijra. När de senare kom till Medina och såg att de som hade gjort hijra vid den tiden och nått fram till den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, hade blivit dem överlägsna i kunskap om religionen, blev de bedrövade. De tänkte att deras hustrur och barn var orsaken till denna stora förlust. Därför började deras vrede mot hustrurna och barnen brinna. De ville hämnas på dem och straffa dem. Då vägledde Koranen dem och förklarade att de visserligen hade berövats hijrans förtjänst på grund av familjemedlemmarnas oförstånd, men att det ju var de själva som hade gett familjen företräde framför religionens krav. Därför skulle de i framtiden vara på sin vakt mot dem. Samtidigt skulle de komma ihåg att Allah aldrig skulle godkänna att de behandlade familjemedlemmarna hårt och tog hämnd på dem. Att behandla dem väl är ett krav från religionen. Allah är själv mycket förlåtande och tycker om dem som förlåter. Han är själv barmhärtig och tycker om dem som visar barmhärtighet.

Om ni önskar Allahs förlåtelse och barmhärtighet, ska ni behandla barnen med ömhet och vänlighet. Förlåt dem. Visa tålamod med deras fel och brister och förlåt dem.

Ahnaf ibn Qays råd

Ahnaf var en berömd ledare bland araberna. Han var mycket känd i Arabien för sin värdighet, klokhet, tålamod och självbehärskning. Muawiya, må Allah vara nöjd med honom, hyste stor respekt för honom och brukade säga: ”Om denne man blir fördärvad, ska du veta att hundratusen araber har blivit fördärvade.”

En gång lät Muawiya, må Allah vara nöjd med honom, kalla honom till sig. När han hade kommit frågade han: ”Abu Bahar, vad är ditt råd beträffande hur man ska behandla barn?”

Ahnaf ibn Qays svarade: ”Barnet är frukten av våra hjärtans önskan och vår styrka. För barnet är vi som jorden, som är mycket mjuk och helt ofarlig. Vår existens är för barnet som himlen, som ger det skugga. Det är med dess hjälp som vi vågar utföra stora bedrifter. Om barnet därför ber dig om något, ska du uppfylla det med glatt hjärta. Om det är bekymrat, ska du avlägsna dess bekymmer. Då kommer du att se att det älskar dig och uppskattar dina faderliga ansträngningar. Bli aldrig en outhärdlig börda för barnet. Då kommer det att tröttna på dig, önska dig död och avsky att komma nära dig.”

Vikten av gott bemötande i haditherna

Frågan om gott bemötande av barn har också behandlats mycket ingående i haditherna. Den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, har beskrivit de världsliga fördelarna och även utförligt belyst frågan om belöningen och förtjänsten i det kommande livet. Dessutom har han med stor visdom uppmärksammat de områden där människorna i sitt tänkande eller i sitt handlande begår misstag i detta sammanhang, så att rätten till gott bemötande kan uppfyllas och ingen behandlas överdrivet eller orättvist.

Likvärdighet i bemötandet

عَنِ النُّعْمَانِ بْنِ بَشِيرٍ قَالَ أَعْطَانِي أَبِي عَطِيَّةً فَقَالَتْ عُمْرَةُ بِنْتُ رَوَاحَةَ لا أرضى حتى تُشَهِدَ رَسُولَ اللهِ صلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَأَتَى رَسُولَ الله صلى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ إِنِّي أَعْطَيتُ ابْنِي مِنْ عمرة عطية فأمرتني أن أشهدك يا رسول الله : قَالَ أَعطيت سائِرُ ولِدَكَ مِثْلَ هَذَا قَالَ لَا، قَالَ فَاتَّقُوا اللهَ وَاعْدِلُوا بَيْنَ أَوْلادِكُمْ قَالَ فَرَجَعَ ورَدَّ عَطِيَّتَهُ وَفِي رِوَايَةٍ قَالَ اني لا أشهد على جور – بخاری، مسلم، مشكوة باب العطايا
“Det har berättats från Nuʿmān ibn Bashīr, må Allah vara nöjd med honom, att han sade: Min far gav mig en gåva. Då sade ʿUmrah bint Rawāhah: ”Jag är inte nöjd förrän du låter Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, bevittna detta.” Därefter kom min far till Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, och sade: ”Jag har gett den son jag har med ʿUmrah en gåva, och ʿUmrah har krävt att jag låter dig bevittna detta.” När Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, hörde detta sade han: ”Har du gett alla dina barn en likadan gåva?” Han svarade: ”Nej, jag har inte gett alla.” Då sade Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom: ”Frukta Allah och var rättvis mellan era barn.” Därefter gick han tillbaka och tog tillbaka sin gåva. I en annan återgivning sägs det att han, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ”Jag bevittnar inte orättvisa.” I en annan återgivning sägs det att den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade till Bashīr, må Allah vara nöjd med honom:

اليك في البر سواء ؟
“Vill du att alla dina barn ska behandla dig på samma sätt?” Ḥadhrat Bashīr, må Allah vara nöjd med honom, svarade: ”Ja, naturligtvis.” Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ”Gör då inte på detta sätt.” – al-Bukhārī och Muslim

Det ligger utanför människans förmåga att visa samma kärlek för alla sina barn. Av naturliga skäl känner man ibland större dragning till ett visst barn. Ingen människa kan visa fullständig jämlikhet i kärlek, och detta har inte heller krävts av någon. Det som betonas i hadithen gäller i stället hur man behandlar dem. Alla barn är jämlika eftersom de är dina barn, och alla har samma rättigheter gentemot dig. Därför ska du behandla dem alla väl på samma sätt och inte ge den ena företräde framför den andra i detta avseende. Det är inte heller rätt att ge ett barn företräde framför ett annat, eftersom den enes rätt då kränks och detta samtidigt påverkar barnens moral negativt. Den som behandlas på ett särskilt sätt börjar känna sig överlägsen och betraktar sina övriga syskon som underlägsna. De barn som behandlas illa utvecklar känslor av underlägsenhet och börjar psykiskt se sig själva som mindre värda. Följden blir att deras moraliska och kroppsliga utveckling hämmas. Samtidigt skadas de känslor av kärlek, ömhet, uppoffring och självuppoffring som av naturen finns hos var och en gentemot de egna syskonen. På så sätt såras den känsla av respekt och värdighet som barnen hyser för sina föräldrar.
Ibland händer det också att det inte är möjligt att behandla barnen till den första hustrun eller den första maken på samma sätt som barnen till den nuvarande hustrun. Den nya hustruns eller den nye makens barn värderas högre än barnen till den hustru eller make som man har separerat från, och man fäster ingen vikt vid den första livspartnerns barns rättigheter. Om ditt hjärta inte är öppet för dessa barn, om du inte tycker om deras beteende och ditt hjärta inte dras till dem, är du tvungen att kämpa mot detta. Islam kräver emellertid ovillkorligen av dig att du, trots allt, behandlar alla lika. Om du samlar alla bekvämligheter åt ett barn och berövar de andra dem, är du enligt sharīʿah en syndare. Du kan bedra ditt eget hjärta genom att förklara dina handlingar. Du kan kasta stoft i världens ögon, men du kan inte dölja din synd för Allahs blick. Inte heller kan du bedra Honom. Den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, kallade sådana handlingar för orättvisa och ville inte bevittna orättvisa. Den lydige följeslagaren tog genast tillbaka den gåva han hade gett. Även Ḥadhrat Bashīr, må Allah vara nöjd med honom, begick en sådan handling. Han gav en gåva till sonen till ʿUmrah bint Rawāhah, men berövade barnen till sina andra hustrur denna gåva. När han emellertid fick veta vad som var rätt, rättade han genast till sin handling och övergav särbehandlingen.

Särbehandling mellan söner och döttrar

عن ابن عباس رض قَالَ : قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ كَانَتْ لهُ أنثَى فَلَم يندها ولم يهنها ولم يوثر ولدَهُ عَلَيْهَا يعني الذِّكُورَ أَدْخَلَهُ الله الجنة – ابو داود
“Det har berättats från Ḥadhrat Ibn ʿAbbās, må Allah vara nöjd med honom, att han sade: Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ’Den som får en dotter och varken begraver henne levande, som under okunnighetens tid, förödmjukar henne eller ger sina söner företräde framför henne, honom ska Allah låta träda in i paradiset.’” – Abū Dāwūd

Det som den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, i denna hadith har gett föräldrarna det glada budskapet om paradiset för består av tre delar:
Ett: att inte begrava dottern levande och att ge henne rätten att leva.
Två: att inte vanära eller förödmjuka dottern.
Tre: att inte ge sonen företräde framför dottern.
När det gäller den första delen, det vill säga att ge dottern rätten att leva, är det muslimska samfundet förpliktat till detta. Efter att ha fått islams ljus kan ingen muslim ens föreställa sig att begrava en dotter levande eller på något sätt beröva henne rätten att leva. När det däremot gäller att se ned på dottern och ge sonen företräde framför henne finns det brister i vissa muslimska familjers tankar och handlingar. Det är nödvändigt att rätta till dessa tankar och handlingar, och den ädle Profetens, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, varningar och uppmuntran är riktade mot just detta.
I många familjer ges sonen en ställning och betydelse i hemmet och släkten som dottern inte får. Den goda behandling som sonen, sonens hustru och deras barn får ges inte till dottern, svärsonen och deras barn. I själva verket ligger föreställningen att dottern uppfostras för någon annan medan sonen uppfostras för en själv bakom den särbehandling som görs mellan söner och döttrar. Man förväntar sig inget av dottern, medan man förväntar sig allt av sonen. Dottern betraktas som en utsmyckning av någon annans hem och som ett medel för dess välstånd. Sonen däremot betraktas som en utsmyckning av det egna hemmet och som ett medel för dess välstånd. Den nödvändiga följden av ett sådant tänkesätt är att döttrarna berövas den uppriktighet och de känslor som präglar uppfostran av söner. Vid uppfostran av dottern och i behandlingen av henne finns visserligen känslan av att fullgöra en plikt, men samma förhoppningar, förväntningar och glädje finns inte där. Vid uppfostran av sonen finns däremot allt detta.

I det egna hemmet betraktas döttrar som underlägsna, och så är det även i samhället. I hemmet ges söner företräde framför döttrar, och även i samhället åtnjuter söner högre status. Föräldrar ger inte heller döttrar de kläder, smycken och gåvor som de ger sina svärdöttrar. Det de ger svärdottern ger de med uppriktig känsla, eftersom hon ju är en prydnad för det egna hemmet, medan det de ger dottern endast ges för att fullgöra en plikt eller öka den egna aktningen i samhället. När de har gett något till svärdottern minns de det aldrig. Men om de ger något till dottern minns de det, talar ständigt om det och förebrår henne till och med för det. I sådana familjer får döttrarnas barn inte den omsorg, tillgivenhet och kärlek som sönernas barn får. Sönernas barn betraktas som familjens egna, medan döttrarnas barn betraktas som tillhörande någon annans familj. Även inför släkten, samhället och framstående personer presenteras sönernas barn som familjens egna medlemmar och barn. Samhället förväntar sig också att de ska behandlas därefter. Men döttrarnas barn behandlas inte på samma sätt, och man förväntar sig inte heller att samhället ska visa dem samma respekt. Å andra sidan behandlar samhället inte heller döttrarnas barn på samma sätt som det behandlar sådana människors söners barn. Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, varnade i denna hadith muslimska föräldrar och sade att detta handlingssätt inte är gott. Vägen till Allahs välbehag och till paradiset är att muslimska föräldrar ger söner och döttrar samma betydelse och behandlar dem lika. Dottern ska få samma ställning och respekt i hemmet och samhället som sonen får. Dessutom får sonen aldrig ges företräde framför dottern i något avseende; alltid ska religionens krav ges företräde framför den enskildes smak och samhällets sedvänjor.

Döttrar som skydd mot helvetets eld

عن عائشة رضى اللهُ عَنْهَا قَالَتْ : دَخَلَتْ عَلَى امْرَأَةٌ وَمَعَهَا ابْنَتَانِ لَهَا تَسأَلُ فَلَمْ تَجِدُ عِندى شيئًا غير تمرة واحدة فأعْطَيْتُهَا إِيَّاهَا فَقَسَمْتُهَا بَيْنَ ابنتيها ولم تَأْكُلُ مِنْهَا ثُمَّ قَامَتْ فَخَرَجَتْ فَدَخَلَ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ
وسلم علينا فأخبرته فقال : من ابتلي من هذهِ الْبَنَاتِ بِشَيْ فَأَحْسَنَ إِلَيْهِنَّ كُن لَه ستراً من النار – متفق عليه، رياض الصالحين ص ١٤٤Aisha, må Allah vara nöjd med henne, berättar: ”En kvinna kom till mig med sina två döttrar för att tigga. Jag hade ingenting hos mig utom en enda dadel, så jag gav den till henne. Hon delade dadeln i två delar och gav dem till sina två döttrar, utan att själv ens smaka på den. Sedan reste hon sig och gick. Därefter kom den ädle Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, hem till oss, och jag berättade för honom om händelsen. Han sade: ’Den som prövas genom dessa döttrar och behandlar dem väl, för honom blir de ett skydd mot helvetets eld.’” – Bukhari och Muslim

Även om man med rätta inte hoppas på någon materiell vinning från en dotter i denna värld, vilken större kraft kan det då finnas för föräldrar som tror på Sändebudet, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, och har tillit till det hinsides, än vetskapen att just dessa svaga döttrar på uppståndelsens dag kommer att stå som ett skydd för dem mot helvetets flammande eld?
”En man kom till den älskade Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom. Han bar sitt barn i famnen och började ömt smeka det. När Profeten såg detta frågade han: ’Känner du medlidande med honom?’ Mannen svarade: ’Ja, naturligtvis.’ Han sade: ’Allah visar dig ännu större barmhärtighet än den du visar detta barn, eftersom Han är den mest barmhärtige av alla som visar barmhärtighet.’” – Al-Adab al-Mufrad

Sändebudet, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, och hans sätt att behandla sina barn

Det finns inte ens de allra minsta händelser ur Profetens, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, liv som hans hustrur, barn och ädla följeslagare inte har bevarat i minnet. Allt detta har bevarats i böckerna om hans liv och i hadithsamlingarna. Till och med små, helt privata och familjära händelser ur hans liv har människor kommit ihåg, berättat för varandra och bevarat i hadith- och sirahböckerna.
Men man måste förundras över att det under den älskade Profetens, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, hela heliga liv inte finns en enda berättelse om att han slog eller skadade något av sina barn, sade något hårt eller milt förebrående till dem eller behandlade dem strängt på något sätt. Det finns otaliga berättelser om kärlek, ömhet, vänlighet, mildhet, barmhärtighet och gott bemötande, men märkligt nog finns det inte en enda berättelse om att han behandlade något av sina barn strängt. Människor hyser ju en enastående kärlek till sina barn och står ut med många av deras beteenden som går emot det egna humöret. Men här var förhållandet annorlunda. En tjänare stannade hos honom i tio hela år, och inte en enda gång sade han till honom: ”Usch, vad är det här?” Anas, må Allah vara nöjd med honom, berättar: ”Jag tjänade Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, i Medina i nästan tio år, och då var jag en pojke. Därför stämde allt jag gjorde inte alltid överens med Profetens önskan (och det kan inte heller förväntas; vilket förstånd kan en tio- eller tolvårig pojke egentligen ha?). Men under hela dessa tio år sade han aldrig ens ’usch’ till mig, och han sade aldrig: ’Varför gjorde du detta?’ eller ’Varför gjorde du inte detta?’”
Aisha, må Allah vara nöjd med henne, beskrev Sändebudets, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, vackra uppförande och bemötande så här: ”Han slog aldrig någon tjänare, tjänarinna, kvinna eller något djur med sin egen hand, och när han kom hem gjorde han det alltid med stor glädje, skratt och ett leende.”

Gott bemötande av döttrar

Den ädle Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, brukade säga om sin dotter: ”Fatima, må Allah vara nöjd med henne, är en del av min kropp. Den som gör henne missnöjd gör mig missnöjd.” – Bukhari

Efter sitt giftermål brukade Fatima (må Allah vara nöjd med henne) varje gång hon kom för att träffa Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) mötas av att han reste sig från sin plats och välkomnade henne. Han kysste henne på pannan och lät henne sitta på hans plats. – Abu Dawud

Om han någon gång såg Fatima (må Allah vara nöjd med henne) ledsen, blev han själv ledsen. En gång gick den älskade Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) in i Fatimas (må Allah vara nöjd med henne) hem mycket bekymrad. Efter en stund kom han därifrån i ett mycket glatt och muntert tillstånd. Sahabierna frågade: ”Allahs Sändebud, när du gick in till din dotter var du bekymrad, men när du kom ut var du glad och munter. Vad hade hänt?” Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ”Jag har undanröjt den ömsesidiga osämjan mellan dem. De är båda mycket kära för mig.”

I Medina bodde den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) i Abu Ayyub al-Ansaris (må Allah vara nöjd med honom) hem. Fatimas (må Allah vara nöjd med henne) hem låg ganska långt från Allahs Sändebuds (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) hem. En gång besökte den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sin dotters hem. Under samtalet sade han: ”Min dotter, du befinner dig långt från mig. Jag vill flytta dig till ett hus närmare mig.”

Fatima (må Allah vara nöjd med henne) sade: ”Käre far, Harith ibn Nu‘man har flera hus. Om du ber honom kommer han säkert att ge dig ett av dem. Käre far, be honom!” Den älskade Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ”Min dotter, jag skäms för att be honom om det.”

På något sätt fick Harith ibn Nu‘man höra detta. Han kom själv till Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) och sade: ”Allahs Sändebud! Jag har hört att du vill flytta din dotter Fatima (må Allah vara nöjd med henne) till ett hus närmare dig. Allahs Sändebud, må mina föräldrar offras för dig! Jag erbjuder dig alla mina hus. Ta henne med glädje till vilket hus du vill. Vid Allah, vad du än tar från mig är kärare för mig än att ha det kvar hos mig när det finns hos dig.”

Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ”Du har talat sanning. Må Allah välsigna dig och sända sin barmhärtighet över dig.” Därefter flyttade han sin älskade dotter Fatima (må Allah vara nöjd med henne) till ett av Harith ibn Nu‘mans hus, så att hon kom närmare honom. När den älskade Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) skulle resa, besökte han alltid Fatimas (må Allah vara nöjd med henne) hem sist och reste sedan efter att ha träffat henne. På samma sätt gick han, när han återvände från en resa, först till Fatima (må Allah vara nöjd med henne) efter att ha avslutat den frivilliga bönen i moskén.

Han älskade också sina barnbarn djupt. Varje gång han gick till Fatima (må Allah vara nöjd med henne) sade han: ”Fatima, hämta mina barn.” Fatima (må Allah vara nöjd med henne) hämtade sina söner till honom. Han luktade på dem och tryckte dem mot sitt bröst.

En av den ädle Profetens (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) döttrar hette Zaynab (må Allah vara nöjd med henne). Hon var den äldsta av dem alla. Hon gifte sig med sin kusin Abu al-‘As. Khadija (må Allah vara nöjd med henne) hade gett henne ett dyrbart halsband av jemenitisk akīksten i bröllopsgåva. När den älskade Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) utvandrade till Medina, befann sig Zaynab (må Allah vara nöjd med henne) i sin svärfars hem. Hennes make hade ännu inte antagit tron. Han hade i stället deltagit i slaget vid Badr tillsammans med de otrogna och blivit tillfångatagen. Han skickade då bud hem om att lösensumman för hans frigivning skulle skickas. Zaynab (må Allah vara nöjd med henne) skickade i själva verket det halsband som hennes mor hade gett henne vid bröllopet.

När Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) såg detta halsband från sin dotter blev han djupt berörd, och tårarna rann ur hans ögon. Därefter sade han till sahabierna: ”Om ni samtycker kan ni återlämna detta halsband till Zaynab (må Allah vara nöjd med henne) och även frige hennes make.” Sahabierna beviljade med glädje Allahs Sändebuds (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) begäran. Abu al-‘As frigavs, och hans hustrus halsband överlämnades till honom. Men som villkor fastställdes att han skulle återvända till Mecka och skicka Zaynab (må Allah vara nöjd med henne) till Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom).

Så kom Zaynab (må Allah vara nöjd med henne) till sin far. Efter några dagar kom även Abu al-‘As till Medina och antog islam. Efter att Abu al-‘As hade antagit islam levde Zaynab (må Allah vara nöjd med henne) ytterligare ett och ett kvarts år, och under det åttonde hijriåret lämnade hon denna förgängliga värld.

Den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sänkte henne själv ner i graven med sina välsignade händer. När han sänkte ner henne var han djupt sorgsen och bekymrad. Därefter bad han till Allah: ”Vår Herre! Hon var mycket svag. Vår Herre, gör hennes svårigheter lätta och gör hennes grav rymlig.” – Usud al-Ghaba

Att ge ett gott namn

Även namnet uttrycker en människas personlighet och har ett stort inflytande ur psykologisk synvinkel. Alla vill ömt smeka och gulla med knubbiga och vackra barn. Men när man frågar efter deras namn och får höra något meningslöst och fult blir man naturligtvis nedstämd. Då önskar man innerst inne: Ack, om bara hans namn hade varit lika vackert som han själv. Faktum är att ett vackert namn har ett mycket stort inflytande på känslor och emotioner. Om en kvinna tilltalas med ett fult och dåligt namn märks därför också en arg reaktion. När hon tilltalas med ett dåligt namn uttrycker hon själv dåliga känslor. Om en kvinna däremot tilltalas med ett vackert namn svarar hon med stor tacksamhet och kärlek. När hon hör sitt goda namn känner hon sig hedrad.

Det är föräldrarnas naturliga önskan att människor ska kalla deras barn vid goda namn. När barnet tilltalas med ett gott namn blir det å ena sidan glatt. Å andra sidan uppstår också en god uppfattning om barnet i hjärtat hos den som tilltalar det. Men detta kan endast ske när ni ger ert barn ett gott namn. Ert älskade barns rättighet gentemot er är att ni ger det ett vackert och heligt namn.

Den ädle Profeten föreskrev för sin ummah att ge goda och heliga namn. När följeslagarna och de kvinnliga följeslagarna bad honom att ge deras barn namn, föreslog han alltid mycket heliga och meningsfulla namn. När någon tillfrågades om sitt namn och nämnde ett meningslöst och oönskat namn, ogillade den ädle Profeten det och lät personen inte utföra något av sina ärenden. Om personen däremot uttalade ett vackert och heligt namn tyckte han om det, bad för honom och lät honom utföra sitt ärende.

När den älskade Profeten gick ut för något av sina behov tyckte han om att höra uttryck som ”Wa Najih” eller ”Ya Rashid”. När han utsåg någon till ansvarig för en plats och skickade honom dit frågade han efter hans namn. Om han tyckte om namnet blev han mycket glad, och glädjen strålade i hans ansikte. Om han ogillade namnet syntes dess inverkan i hans ansikte. När han kom till en by frågade han efter byns namn. Om han tyckte om namnet blev han mycket glad. Ofta hände det också att han ändrade oönskade namn. Han kunde inte tåla dåliga namn på någon plats.

Människorna kallade en plats Hujrah, vilket betydde ofruktbar eller obrukbar. Han gav platsen namnet Khujrah, vilket betydde ständigt grönskande och bördig. En bergspost kallades Vägledningens förvillelses post. Han gav den namnet Vägledningens post. På samma sätt ändrade han många mäns och kvinnors namn. Den som envisades med sitt gamla namn i stället för det namn han hade ändrat till, kände själv det gamla namnets dåliga inverkan på sin personlighet, och dess dåliga inverkan blev kvar hos hans efterkommande.

Goda namn för barnet

Med ett gott namn för ert barn avses sådana namn där man har tagit hänsyn till vissa saker och försökt undvika andra. För det första: namn som bildas genom att ordet Abd eller Amatuhu kombineras med Allahs väsen eller egenskapsnamn, såsom Abdullah, Abdur Rahman, Abdul Ghaffar, Amatullah, Amatur Rahman och liknande. Det kan också vara ett namn som uttrycker lovprisning av Allah.

För det andra: att ge barnet namn efter någon profet, såsom Yaqub, Yusuf, Idris, Ahmad, Ibrahim, Ismail och så vidare.

För det tredje: att ge barnet namn efter någon mujahid, wali eller tjänare åt religionen, såsom Umar Faruq, Khalid, Abdul Qadir, Hajar, Maryam, Umm Salamah, Sumayyah och så vidare.

För det fjärde: namnet bör vara en spegling av era religiösa känslor och vackra förhoppningar och önskningar. När ni till exempel ser ummans nuvarande bedrövliga tillstånd kan ni ge ert barn namnet Umar eller Salah ad-Din och hysa förhoppningen att ert barn, när det växer upp, ska föra ummans sjunkande skepp i land och återuppliva religionen.

För det femte: att föreslå ett namn med en religiös framgång i åtanke. När ni till exempel reciterade den heliga Koranen kom följande vers:

يوم يأْتِ لا تكلم نفس الا باذنه ، فمنهم شقى وسعيد-
“När den dagen kommer, den dag då du inte kommer att ha kraft att tala med någon. Ja, människor kommer att kunna tala endast med Allahs tillåtelse. Sedan kommer vissa människor den dagen att vara olyckliga och andra lyckliga.”

Det vill säga att hela mänskligheten på Domedagen kommer att delas upp i två grupper. Den ena gruppen kommer att vara olycklig och den andra lycklig. När du oavsiktligt läste denna vers bad du innerligt: ”O Herre, låt mig och mina barn tillhöra de lyckligas grupp.” Därefter gav du ditt barn namnet Saʿīd när det föddes. I själva verket föreslår du, medvetet eller omedvetet, namn i enlighet med dina önskningar, känslor, förhoppningar och längtan. Utifrån dessa förhoppningar och denna längtan växer barnet upp och förverkligar i regel naturligt dina drömmar. Man har uppmuntrats att ha dessa saker i åtanke när man föreslår ett namn. Det finns också vissa saker som man bör vara försiktig med när man föreslår ett namn.

För det första: tankar och känslor som strider mot islams troslära och ideal, särskilt namn som sårar den monoteistiska trosuppfattningen, såsom Nabi Brikhsh och ʿAbdur-Rasūl.

För det andra: ord som uttrycker stolthet, högmod, anspråk på egen renhet eller skrytsamhet.

För det tredje: namn som återspeglar icke-islamiska förhoppningar och önskningar och som inte ger något hopp om att få del av Allahs barmhärtighet.

Vägledning och visdom i att ge goda namn

قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِنَّكُمْ تَدْعُونَ يَوْمَ الْقِيَامَةِ بِأَسْمَائِكُمْ ، وَأَسْمَاءِ آبَاءِ كُمْ فَأَحْسِنُوا أَسْمَائِكُم – ابو داود عن أبي الدردا”Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: På Domedagen kommer ni att kallas vid ert eget namn och er fars namn. Ge därför goda namn.”

Namn som Allah tycker om

عن أبي وهب رض عَنِ النَّبِيِّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ : تُسَمُوا بِأَسْمَاءِ الأنبياء وأحبُّ الْأَسْمَاءِ إِلى اللهِ عَزَّ وَجَلَّ عبدُ اللَّهِ وَعَبْدُ الرَّحْمَنِ وَأَصْدَقَهَا حارث وهمام وأقبحها حرب ومرة – الادب المفرد وجمع الفوائد ج ۲ ص ٤٠٦ بحو اله ابوا داود ونسائي”Hazrat Abū Wahab återberättade från Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, att han sade: Ge namn efter profeterna. De namn som Allah, den Allsmäktige och Ärorike, tycker bäst om är ʿAbdullah och ʿAbdur-Rahmān. De sannaste namnen är Hārith och Hammām, och de mest avskyvärda namnen är Harb och Murrah.”

Ordet ”Allah” är Allahs egennamn. Rahman är inte Allahs egennamn inom islam. Före islam användes det dock som Allahs egennamn bland vissa folk. Därför har det också en särskild betydelse jämfört med Hans övriga egenskaper och attribut. Syftet med att endast dessa två namn nämns i hadithen är inte att bara dessa två namn får användas eller att endast dessa är omtyckta av Allah. De nämns snarare som exempel. Om ordet abd, ”tjänare”, fogas till något av Allahs attribut blir det ett namn som är omtyckt av Allah. Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, kan möjligen också ha nämnt just dessa två namn eftersom de i den heliga Koranen nämns i samband med ordet abd.

Al-Harith kallas den som ägnar sig åt jordbruk och förvärvsarbete. Om han tjänar sitt uppehälle i världen på ett tillåtet sätt är det gott, men om han ägnar sig åt att förvärva belöning i det kommande livet, vad kan då vara bättre än det?

Hammam är en person med fast beslutsamhet, som efter att ha avslutat ett arbete tar itu med ett annat.

Harb betyder krig. Det är självklart att krig inte är något omtyckt.

Murrah betyder något bittert, och bittra saker är naturligtvis något som alla ogillar.

En god början med ett gott namn

Hazrat Yahya ibn Sa’id, må Allah vara nöjd med honom, berättar att Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, frågade människorna vem som skulle mjölka en kamel:

مَنْ يُحْلبُ هَذِهِ ؟ فَقَامَ رَجُلٌ فَقَالَ لَهُ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَا اسْمُكَ ؟ قَالَ : مُرَّة، فَقَالَ لَهُ : اجْلِسُ ثُمَّ قَالَ : مَنْ يُحْلَبُ هَذِهِ ؟ فَقَامَ رَجُلٌ ، فَقَالَ له صلى الله عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَا اسْمُكَ ؟ قَالَ حَرْبٌ ، فَقَالَ لَهُ اجْلِسُ ثُمَّ قَالَ من يحلب هذه ؟ فَقَامَ رَجُلٌ ، فَقَالَ لَهُ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَا اسْمُكَ ؟ قَالَ : يَعِيشُ فَقَالَ لَهُ أحلب – جمع الفوائد بحوا الله مؤطا امام مالك رح”Vem ska mjölka denna kamel?” En man reste sig. Han frågade honom: ”Vad heter du?” Han svarade att han hette Murrah. Då sade han: ”Sätt dig.” Därefter frågade han: ”Vem ska mjölka denna kamel?” En man reste sig. Han frågade honom: ”Vad heter du?” Han svarade att han hette Harb. Då sade han: ”Sätt dig.” Därefter frågade han: ”Vem ska mjölka denna kamel?” En man reste sig. Han frågade honom: ”Vad heter du?” Han svarade att han hette Ya’ish. Då sade han: ”Bra, du kan mjölka den.” – Jam’ al-fawa’id, med hänvisning till Muwatta av imam Malik

De två första namnen hade en innebörd som var ogillad, medan det sista namnet hade en omtyckt innebörd. Ordet Ya’ish betyder att leva.

På liknande sätt återberättade även imam Bukhari en hadith.

”Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, frågade människorna: ’Vem ska driva vår kamel?’ Eller sade han: ’Vem ska föra den till dess destination?’ En man sade: ’Jag.’ Han frågade honom: ’Vad heter du?’ Han svarade: ’Mitt namn är så.’ Då sade han: ’Sätt dig.’ Därefter reste sig en andra man för detta ändamål. Han frågade honom: ’Vad heter du?’ Även han sade: ’Mitt namn är så.’ Då sade han: ’Sätt dig.’ Därefter reste sig en tredje man. Även honom frågade han: ’Vad heter du?’ Han svarade: ’Han heter Najiyah.’ Då sade han: ’Du är lämpad för denna uppgift. Driv den iväg.’”

Ett skämt av hazrat Umar, må Allah vara nöjd med honom

Hazrat Umar, må Allah vara nöjd med honom, frågade en man: ”Vad heter du?” Han svarade: ”Glöd.” Han frågade: ”Vad heter din far?” Han svarade: ”Eldslåga.” Han frågade: ”Vilken stam tillhör du?” Han svarade: ”Bränningens stam.” Han frågade: ”Var ligger ditt hem?” Han svarade: ”På den heta kullen av eld.” Han frågade: ”På vilken av eldens kullar?” Han svarade: ”På den flammande kullen.” När hazrat Umar, må Allah vara nöjd med honom, hörde detta sade han: ”Skynda dig! Underrätta folket i huset. De har alla brunnit upp.” Det blev precis som hazrat Umar, må Allah vara nöjd med honom, hade sagt. – Jam’ al-fawa’id

Att visa vördnad för namn

Hazrat Abu Rafiʿ, må Allah vara nöjd med honom, berättar att Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade:

إذا سميتم محمدًا فَلَا تَضْرِبُوهُ وَلَا تَحْرِمُوهُ .
“När ni ger någon namnet Muhammad, ska ni inte slå honom och inte beröva honom något.” – Jāmīʿ al-Fawāʾid

Hazrat Anas, må Allah vara nöjd med honom, berättar att Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade:تسمونهم محمدًا ثُمَّ تَلْعَنُونَهم .
“Ni ger barnen namnet Muhammad och förbannar och förolämpar dem sedan.”

Det vill säga, behandla inte barn illa av respekt för detta namn. Att behandla barn illa är i sig en avskyvärd handling. Om barnet dessutom heter Muhammad måste man vara ännu mer uppmärksam. Detta namn måste nämligen också respekteras.

Några namn som föreslogs av Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom

Ett: Hazrat Yusuf, son till Hazrat Abdullah ibn Salam, berättar: Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, gav mig namnet Yusuf. Han lät mig sitta i sitt knä och strök mig över huvudet.

Två: Hazrat Abu Musa, må Allah vara nöjd med honom, berättar: När mitt första barn föddes tog jag honom med mig och infann mig hos Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom. Han gav honom namnet Ibrahim. Han tuggade en dadel och lade den i hans mun, och överlämnade honom sedan till mig efter att ha bett om godhet och välsignelse för honom.

Tre: Hazrat Ali, må Allah vara nöjd med honom, hade också gett sina tre söner namnet Harb. Allahs älskade Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, ändrade deras namn till Hasan, Husayn och Muhsin.

Ändring av namn

Den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, var mycket uppmärksam på namn. Om någons namn på något sätt verkade dåligt för honom ändrade han det och föreslog ett gott namn. Om ett namn uttryckte en innebörd som stred mot föreställningen om tawhid, eller var meningslöst, eller var namnet på något avskyvärt och dåligt, eller hade en avskyvärd innebörd, eller var förbundet med någon personlig synd, eller uttryckte självhävdelse och högmod, eller hade någon annan dålig innebörd, ändrade han det och föreslog i stället ett gott och rent namn. Hazrat Aisha, må Allah vara nöjd med henne, berättade att den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, brukade ändra dåliga namn. – Jami at-Tirmidhi

Ett: Hani ibn Zayd kom tillsammans med en delegation till den älskade Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom. Då hörde han att hans kunya var Abu al-Hakam. Den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, kallade på honom och sade: ”Al-Hakam är Allah, och att döma ligger inom Hans rätt. Hur kan du ha kunyan al-Hakam?” Ibn Zayd sade: ”Det är inte så. Den verkliga saken är att när medlemmarna av mitt folk blir oense om något kommer de till mig. Jag avgör saken rättvist mellan dem, och båda parter accepterar beslutet med glädje.” Den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ”Vilken vacker sak du har berättat.” Sedan frågade han: ”Har du inga barn?” Ibn Zayd svarade att han hade tre söner. De hette Shurayh, Abdullah och Muslim. Han frågade: ”Vem av dem är äldst?” Ibn Zayd svarade: ”Shurayh är äldst av dem alla.” Han sade: ”Då är din kunya Abu Shurayh”, och bad för honom och hans söner. Dessutom fick han veta att en av männen i delegationen hette Abd al-Hajar. Han frågade honom: ”Vad heter du?” Mannen svarade: ”Abd al-Hajar.” Han sade: ”Nej, du ska heta Abdullah.” Shurayh berättar: När Hani ibn Zayd skulle återvända till sitt hemland kom han till den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, och frågade: ”Allahs Sändebud, berätta för mig vilken handling som med säkerhet leder till paradiset.” Han svarade: ”Sörj för två saker: tala vänligt med människor och dela ut mycket mat.” – Al-Adab al-Mufrad

Två: Hazrat Abd ar-Rahman berättar: Jag kom till Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom. Han frågade mig: ”Vad heter du?” Jag svarade: ”Jag heter Abd al-Uzza.” Han sade: ”Nej, du heter Abd ar-Rahman.” I en annan återberättelse sägs det att jag svarade: ”Jag heter Aziz.” Då sade han: ”Den Allsmäktige är Allah.” – Al-Adab al-Mufrad

Tre: Hazrat Ibn Umar, må Allah vara nöjd med honom, berättade att Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, ändrade namnet Asiya och sade: ”Ditt namn är Jamila.” – Al-Adab al-Mufrad

I en återberättelse i Sahih Muslim sägs det att Hazrat Umar, må Allah vara nöjd med honom, hade en dotter som hette Asiya, och att den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, ändrade hennes namn till Jamila.

Fyra: Hazrat Muhammad ibn Amr, må Allah vara nöjd med honom, berättade att han en dag gick till Zaynab, Abu Salamas dotter. Hon var dotter till Umm Salama, den ädle Profetens, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, hustru, och dotter till hennes första make Abu Salama. Då frågade Zaynab vad min medföljande syster hette. Jag svarade att hon hette Barra. Hon sade: ”Ändra hennes namn. När den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, gifte sig med Zaynab bint Jahsh hette hon Barra. Den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, ändrade hennes namn till Zaynab.” Vid den tiden kallade hennes mor henne Barra, Barra. Då sade Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom: ”Gör inte anspråk på att vara rena. Allah vet bäst vem bland er som är rättfärdig och vem som är ond.” Och han sade: ”Kalla henne Zaynab.” Min mor Umm Salama sade: ”Okej, då fick hon namnet Zaynab.”

Fem: Hazrat Rayita bint Muslim berättar: Min far Muslim sade till mig: ”Jag var tillsammans med Allahs Sändebud i slaget vid Hunayn.” Han frågade mig: ”Vad heter du?” Jag svarade: ”Jag heter Gh urab (korp).” Han sade: ”Nej, du heter Muslim.” Hazrat Aisha, må Allah vara nöjd med henne, berättade att en man nämnde i Profetens, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, samling att han kallades Shihab. När Allahs Sändebud hörde detta sade han: ”Nej, du är Hisham.”

6. Före islam hette sonen till ʿAbd al-Rahman ibn Saʿid al-Makhzumi ”al-Asram”. Därefter ändrade den ädle Profeten, må Allah välsigna honom och ge honom frid, det till ”Saʿid”. Profeten, må Allah välsigna honom och ge honom frid, frågade Saʿid: ”Vem är äldre av oss två, jag eller du?” Hazrat Saʿid, må Allah vara nöjd med honom, svarade: ”Ni är äldre än jag, men jag är äldre till åldern än ni.”
När han höll på att bli blind kom Hazrat Umar, må Allah vara nöjd med honom, för att vårda honom och sade till honom: ”Ni måste närvara vid fredagsbönen och församlingsbönen.” Han svarade: ”Vem finns det som kan ledsaga mig dit?” Hazrat Umar, må Allah vara nöjd med honom, skickade då en slav för att vägleda och tjäna honom på vägen.

7. Den ädle Profeten, må Allah välsigna honom och ge honom frid, sade: ”Ge inte ert barn namnet Hubab. Satans namn är nämligen Hubab. Ett barn kan inte heta Hubab. Ge i stället barnet namnet ʿAbd al-Rahman.
En orm kallas Hubab, och världen kallas Umm Hubab. Därför förbjöd han att man gav namnet Hubab.”

Dåliga namn och deras dåliga inverkan

Den berömde efterföljaren och hadithlärde från Medina, Hazrat Saʿid ibn al-Musayyib, återberättade sin farfar Haruns berättelse och sade: En gång kom han till Profeten, må Allah välsigna honom och ge honom frid. Då frågade han honom: ”Vad heter du?” Han svarade: ”Jag heter Hayn.” Han sade: ”Nej, du heter inte Hayn, utan du heter Sahala.” Hayn sade: ”Jag tänker inte byta det namn som min far gav mig mot något annat namn.” Saʿid ibn al-Musayyib sade: ”Det är därför sorgen sedan dess oavbrutet har följt vår släkt ända fram till i dag.”

Det värsta namnet inför Allah

عن أبي هريرةَ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللهِ صلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَخْنَى الْأَسْمَاءِ عند الله رجلٌ تُسمى ملك الأملاك – الادب المفرد”Hazrat Abu Hurayra, må Allah vara nöjd med honom, berättade att Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och ge honom frid, sade: ’Det namn som väcker den största vreden och är det värsta inför Allah är att kalla någon Malik al-Amlak.’”

Orden Malik al-Amlak betyder ”kungarnas kung”. På persiska betyder det Shahanshah. Detta är ett mycket dåligt namn sett till dess innebörd, eftersom det antyder shirk. Makt och kungadöme tillhör uteslutande Allah. Ingen annan har någon del i denna rättighet. Även detta uttryck förekommer i Sahih Muslim. Dess innebörd är att kungadöme och makt endast tillkommer Allah.

Att tilltala någon med det namn han tycker om

När du ropar på någon genom att använda hans eller hennes namn kan du också kalla personen med det namn som han eller hon tycker om. Kalla därför alltid andra vid det namn som de tycker om. Då kommer den tilltalade att känna sig hedrad. Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, tyckte mycket om att en person skulle tilltalas med det namn och den kunya som han eller hon tyckte bäst om.

Hazrat Alis älskade namn

En dag gick den ädle Budbäraren, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, till sin svärson Hazrat Alis, må Allah vara nöjd med honom, hem. Hazrat Fatima, må Allah vara nöjd med henne, var ensam hemma. Hazrat Ali, må Allah vara nöjd med honom, var inte där. Han frågade sin dotter: ”Var är er farbrors son?” Dottern svarade: ”Det har uppstått ett gräl mellan honom och mig. Han blev arg på mig och gick iväg någonstans i vredesmod. Efter lunchen vilade han inte ens här.” Den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade till en man: ”Gå och se efter var Ali är.” Mannen svarade: ”Han ligger lutad mot moskéns vägg.” Den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, gick efter honom. Han såg att Ali låg på rygg. Filten låg inte ordentligt och det hade kommit jord på hans kropp. Den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, borstade bort jorden från hans rygg och sade: ”Abu Turab. Res dig upp.”

Att uttala ett kort namn med kärlek

Den älskade Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, använde ibland kärleksfullt ett kort namn i stället för att uttala hela namnet. Till exempel Aish i stället för Aisha och Uthm i stället för Uthman. Av naturlig tillgivenhet och kärlek gör även ni ibland så. Det finns inget klandervärt i detta, eftersom det inte görs för att förvränga namnet utan för att uttrycka kärlekens känslor. Hazrat Abu Salama, må Allah vara nöjd med honom, har berättat:

أن عَائِشَةَ رَضِيَ اللهُ عَنْهَا قَالَتْ : قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وسلَّم يَا عَائِشَ : هَذَا جِبْرِيلُ يُقْرِئُ عَلَيْكَ السَّلام قَالَتْ : وَعَلَيْهِ السَّلام ورحمة الله قَالَتْ وَهُوَ يُرَى مَالَا أَرَى”Hazrat Aisha, må Allah vara nöjd med henne, berättar att Allahs Budbärare, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ’O Aish! Här är Jibril; han framför fredshälsningar till dig.’ Då sade Aisha: ’Må frid och Allahs barmhärtighet även vara över honom.’ Och hon sade: ’Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, såg sådant som jag inte såg.’ Al-Adab al-Mufrad

Om du någon gång inte minns någons namn och behöver kalla på honom eller henne, ska du ändå inte tilltala personen med något fult eller dåligt namn. Använd ett gott uttryck när du tilltalar personen. När den älskade Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, ibland inte mindes någons namn, tilltalade han personen med orden: ”O son till Abdullah.”

Ömhet och kärlek till barnet

Att visa ömhet och kärlek till barnen är också en av deras rättigheter. Att visa barnen ömhet och kärlek är en medfödd känsla. Allah den Allsmäktige har skapat denna medfödda instinkt i varje mors och fars hjärta. Genom att skapa en gränslös kärlek till barnen i föräldrarnas hjärtan har Allah också visat föräldrarna en enastående ihsan. Samtidigt är detta också en ihsan gentemot barnen. Det är en ihsan gentemot barnen eftersom deras uppfostran annars inte alls skulle vara möjlig, eller åtminstone till största delen omöjlig. Människobarnet är, jämfört med alla andra djurungar, det mest hjälplösa, utsatta och svaga, och det är mest beroende av hjälp. Om det inte hade funnits en gränslös ömhet och kärlek för barnet i föräldrarnas hjärtan, skulle det inte ha kunnat uppfostras. Tack vare föräldrarnas enastående ömhet och kärlek samt deras extraordinära uppoffringar växer barnet upp och blir dugligt.

Å andra sidan är detta en ihsan gentemot föräldrarna eftersom Allah den Allsmäktige har anförtrott dem det stora ansvaret att uppfostra barnen. Föräldrarna skulle aldrig ha kunnat fullgöra denna rättighet om det inte hade skapats en stark kärlekskänsla till barnen i deras hjärtan.

Kärleken till barnen är ett tecken på Allahs rahma och hikma samt ett tydligt bevis på att Han är Rabb, det vill säga Uppfostrare. Allah har utan någon åtskillnad skapat denna känsla i varje människas hjärta. Det gäller inte bara människor; Allah har också skänkt djuren denna känsla, och av naturen hyser de kärlek till sin avkomma.

Skillnaden i den muslimska moderns kärlek

Kärleken till barnen är en medfödd känsla. Därför hyser varje mor och far kärlek till sitt barn, oavsett religion och livsåskådning. Även om en mor eller far inte tror på religion eller Skaparen älskar han eller hon ändå sitt barn. Men i detta avseende har muslimska föräldrar en särskild egenskap. Föräldrar som berövats islam kan aldrig få denna egenskap. Även en icke-muslimsk mor uppfyller sin medfödda känsla genom att älska sitt barn. På samma sätt uppfyller även en muslimsk mor denna känsla. Men den muslimska moderns särskilda egenskap är att hon älskar sitt barn med känslan av att detta är barnets rättighet, religionens krav och sunnah från den ädle Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, och de ädla sahaba. Att visa ömhet mot barnet är inte bara ett sätt att tillfredsställa den naturliga känslan; det tas också som ett medel för att vinna Allahs och Hans Sändebuds, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, välbehag, få belöning i det kommande livet och nå frälsning i det häreftervarande livet. På grund av denna intensiva känsla väcks en enorm kärlek och en enastående kraft i den muslimska moderns hjärta. Kärlek som präglas av denna känsla skiljer sig helt från enbart naturlig kärlek. En mors kärlek, när hon hyser kärlek präglad av religiös känsla, kan inte vara blind kärlek. Hon älskar sitt barn i enlighet med religionens vägledning och låter sig aldrig, av känslomässiga skäl, drivas till att använda en metod som leder till hennes egen och barnets undergång.

Barnen som ett medel för prövning

Att visa kärlek till barnen är en rättighet för barnen, men det är också ett medel genom vilket föräldrarna prövas. Allah har gett människan den medfödda kärleken till barnen, stött denna känsla och samtidigt varnat genom att säga: Var på er vakt när det gäller barnen. För ibland kan just barnen bli människans fiender. Genom att fastna i ett nät av överdriven kärlek till dem förlorar människan sin balans och hamnar långt från religionen. För deras skull berövar hon andra deras rättigheter. Hon förlorar förmågan att skilja mellan halal och haram. Hon blir försumlig med Allahs dyrkan och lydnad. Hon glömmer trons och islams krav. Hon drar sig undan från stora goda gärningar och förstör sitt kommande liv genom att slå in på fel väg. Därför har Allah den Allsmäktige sagt: Var på er vakt när det gäller barnen. Vissa barn blir i detta avseende människans fiender.

يأَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِنَّ مِنْ أَزْوَاجِكُمْ وَأَوْلَادِكُمْ عَدُوا لَّكُمْ فَاحْذَرُوهُمْ :
“O ni troende! Vissa av era hustrur och era barn är era fiender. Var därför på er vakt beträffande dem.” – Sura at-Taghabun: 14

Att vara försiktig när det gäller barnen innebär att man inte får bli så bunden av sin kärlek till dem att man blir försumlig med religionens och trons krav. Om kärleken till barnen hindrar en från att gå vidare på religionens väg och från att offra sig för religionens skull, blir den till fiendskap; därför måste människan vara försiktig. Kärleken till dem får aldrig segra över kärleken till religionen. Och på grund av dem får människan inte dra sig tillbaka från religiösa insatser. Före hijra hade vissa människor antagit tron i Mecka. Trots att de hade antagit islam kunde de emellertid inte göra hijra till Medina tillsammans med de muslimska emigranterna. Trots att de var troende berövades de lyckan att göra hijra endast därför att de hade fastnat i en överdriven kärlek till sina hustrur och barn, som hindrade dem från att bege sig till Medina. Dessa muslimer berövades lyckan i form av hijra på grund av att de inte var försiktiga i fråga om kärleken till sina barn och blev så upptagna av denna kärlek att de inte kunde svara på religionens kallelse. Den heliga Koranen har i detta avseende också kallat barnen för en fitna och en prövning. Å ena sidan finns den naturliga kärleken till dem, och å andra sidan religionens och trons krav. Man har uppmanats att visa dem kärlek och att fullgöra deras rättigheter. Samtidigt har också denna varning uttalats: Barnen är ett medel för prövning. Låt er därför inte uppslukas så av kärleken till dem att ni glömmer religionens och trons krav:

إِنَّمَا أَمْوَالُكُمْ وَأَولادكم فنتة ، التغابن : ١٥
“Faktum är att era rikedomar och era barn är en prövning för er.” – Sura at-Taghabun: 15

På ett annat ställe har det förkunnats:يأَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا لا تُلْهِكُمْ أَمْوَالُكُمْ وَلَا أَوْلَادُكُمْ عَنْ ذِكْرِ اللَّهِ ، وَمَنْ يَفْعَلُ
ذالِكَ فَأُولَئِكَ هُمُ الْخَسِرُونَ المنافقون : ٩”Troende! Låt inte era rikedomar och era barn avleda er från åminnelsen av Allah, och den som gör det – de är de stora förlorarna.” – Sura al-Munafiqun: 9

Denna vers innebär att hycklarna hade fastnat i kärleken till rikedomar och barn. De var uppslukade av materiella begär och hade glömt det kommande livet i utbyte mot denna värld. Och detta är den största förlusten: att människan för den förgängliga världens skull berövas det kommande livets gränslösa välsignelser. Därför bör muslimer vara vaksamma i detta avseende.
En gång predikade den Ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, i Profetens moské. Då kom Hasan, må Allah vara nöjd med honom, och Husayn, må Allah vara nöjd med honom, till moskén klädda i röda kläder. De var mycket små. De tog sig fram stapplande på sina fötter så gott de kunde. Den Ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, kunde inte uthärda detta. Han steg ner från predikstolen, tog upp sina två barnbarn i famnen och satte dem nära sig. Därefter sade han: “Allah har sannerligen sagt:”

إِنَّمَا أَمْوَالُكُمْ وَأَوْلَادُكُمْ فِتْنَةٌ – التغابن : ١٥”Sanningen är att era rikedomar och era barn är en prövning för er.” – Sura at-Taghabun: 15

Khawla bint Hakim, må Allah vara nöjd med henne, var en mycket from kvinna. Hon har berättat att den Ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, en dag gick ut. Han bar ett av sina barnbarn i famnen och sade till honom: “Ni gör människor snåla, ni gör människor fega och ni kastar människor in i okunnighet och dumhet.” – Jami at-Tirmidhi

Sanningen är att olika slags svagheter uppstår hos människan på grund av barnen; på grund av dem försvinner hennes mod och hon blir feg. I många fall blir hon förskräckt och tvekar inför att gå framåt. Om slutet – må Allah förskona oss – skulle bli dåligt, vad skulle då hända med barnen? Hon spenderar mycket försiktigt med hänsyn till deras behov och gör ibland, på grund av dem och driven av känslor, dumma och oförståndiga saker.
Islam ser inte ned på kärlekens känslor gentemot barn och förbjuder dem inte heller. Tvärtom förklarar islam dem vara älskvärda och meningsfulla och uppmuntrar till dem. Islam betonar emellertid med nödvändighet att muslimen ska älska sina barn i religionens ljus. Han ska alltid hålla religionens vägledning för ögonen i detta avseende och får under inga omständigheter inta en hållning som Allah ogillar.

عَنْ أَنَسٍ قَالَ دَخَلْنَا مَعَ رَسُولِ الله صلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَلَى أَبي سيف القَيْنِ وَكَانَ ظَرًا لإبراهيم فَأَخَذَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَبْلَهُ وشمه ثُمَّ دَخَلْنَا عَلَيْه بعد ذالك وإبراهيم يجودُ بِنَفْسِهِ فَجَعَلْتُ عَيْنَا رَسُول الله صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ تَنْرَفَانِ فَقَالَ لَهُ عَبْدُ الرَّحْمَنِ بْنِ عَوْفِ وَأَنْتَ يا رَسُولَ اللهِ فَقَالَ يَا ابْنَ عَوْفِ إِنَّهَا رَحْمَةٌ ثُمَّ اتَّبَعَهَا بِأُخْرِى فَقَالَ إِنَّ الْعَيْنَ تدمع والقلب يَحْزُنُ وَلَا نَقُولُ إِلا ما يرضى رَبُّنَا وَإِنَّا بِفِرَاقِكَ يَا إِبْرَاهِيمُ لمحزونون – بخاری، مسلم”Hadhrat Anas, må Allah vara nöjd med honom, har berättat: Vi gick tillsammans med den Ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, till smeden Abu Sayfs hus. Abu Sayf var maken till profetsonen Hadhrat Ibrahims ammande mor. Den käre Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, tog sin son i famnen. Han smekte honom och luktade på honom, det vill säga han lade sin näsa och mun mot hans ansikte på ett sådant sätt som om han luktade på honom. Sedan, när vi gick dit igen, höll Hadhrat Ibrahim på att dra sitt sista andetag, och tårarna föll droppvis från den Ädle Profetens, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, båda ögon. När Abd ar-Rahman ibn Awf, må Allah vara nöjd med honom, såg detta sade han till den käre Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom: ’Allahs Sändebud! Gråter även du?’ Han sade: ’Ibn Awf! Dessa tårar är ett tecken på barmhärtighet.’ Och hans tårar fortsatte att rinna. Han sade: ’Ögat fäller tårar och hjärtat känner sorg. Med vår tunga säger vi endast det som vår Herre behagar. O Ibrahim! Vi är sorgsna över att skiljas från dig.’”

Hårdhänt behandling av barn

Vissa människor anser att det strider mot fromheten att skratta och leka med barnen, ägna sig åt dem, bära dem i famnen och mata dem, kyssa dem och visa dem ömhet. Enligt dem kräver fromheten och allvaret att man avstår från att tala glatt med barnen. Man ska hålla sig åtskild och avskild från barnen. I stället för att umgås med dem ska man visa distans och visa hårdhet och stränghet snarare än kärlek. Islam stöder aldrig sådana föreställningar. Det är ett resultat av religiösa föreställningar och brist på rätt förståelse av religionen. Däremot framgår det tydligt av den Ädle Profetens, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, vägledning och handlingar att det är en lovvärd gärning att visa barn ömhet och kärlek. Hjärtat hos den som inte älskar sina egna barn är utan tvekan tomt på barmhärtighet och medkänsla. Barn är en källa till glädje för ögat. Att visa dem ömhet och kärlek blir ett medel till framgång i det kommande livet. Att berövas detta innebär att berövas Allahs barmhärtighet.

Att kyssa sitt barn är en orsak till Allahs barmhärtighet

عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ قَالَ قَبْلَ رَسُولُ اللهِ صلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الْحَسَنَ بْنَ عَلِي رضي الله عَنْهُ وَعِندَهُ الأقرع بن حابس التَّمِعِي جَالِسٌ فَقَالَ الْأَقْرَعُ إِنْ لي عشرَةً مِّنَ الْوَلَدِ مَا قَبلْتُ مِنْهُمْ أَحَدًا فَنَظَرَ إِلَيْهِ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ ثُمَّ قَالَ مَنْ لا يرحم لا يرحم”Det har berättats från Abu Hurayra, må Allah vara nöjd med honom, att han sade: Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, kysste sitt barnbarn Hasan ibn Ali, må Allah vara nöjd med honom, och visade honom ömhet. Vid den tiden satt även Aqra ibn Habis där. Han sade: ’Jag har tio barn, men jag har aldrig visat ett enda av dem ömhet.’ Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, såg på honom och sade: ’Den som inte visar barmhärtighet kommer inte heller att få barmhärtighet från Allah.’”

Det innebär att kyssa och visa ömhet mot sitt barn är ett tecken på barmhärtighet och medkänsla. Det är de som har fått barmhärtighet i sina hjärtan av Allah som kysser och visar ömhet mot sina barn, och Allah visar barmhärtighet mot dem som visar barmhärtighet mot andra. De som inte visar barmhärtighet mot andra berövas själva barmhärtighet.

عنْ أَسَامَةَ بْنِ زَيْدٍ قَالَ أَرْسَلَتِ ابْنَةُ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِلَيْهِ إِنْ ابنا لي قبض فَاتِنَا فَارْسل يُقْرِئُ السَّلام وَيَقُولُ إِنَّ لِلَّهِ مَا أَخَذَ وَلَهُ مَا أعطى وكُلَّ عِندَه بَأجَلٍ مُسَمًّى فَلْتَصْبِرُ وَلتَحْتَسِبْ فَأَرْسَلَتْ إِلَيْهِ تُقْسِمُ عَلَيْهِ ليَأْتِيَنَّهَا فَقَامَ وَمَعه سعد بن عبادة ومعاذ بن جبل وأبي بن كعب وزيد بن ثَابِتٍ وَرِجَالٌ فَرُفِعَ إِلَى رَسُولِ اللهِ صلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الصَّبِيُّ وَنَفْسَهُ تتقعقع ففاضت عيناهُ فَقَالَ سَعد يا رَسُولَ اللَّهِ مَا هُذَا ؟ فَقَالَ هَذِهِ رَحْمَةٌ جَعَلَهَا اللهُ فِي قُلُوبِ عِبَادِهِ فَإِنَّمَا يَرْحَمُ اللَّهُ مِنْ عِبَادِهِ الرَّحَمَاء – بخاری مسلمHazrat Usama ibn Zayd, må Allah vara nöjd med honom, berättade: Profetens, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, dotter Zaynab, må Allah vara nöjd med henne, skickade en budbärare för att kalla honom och lät hälsa: ’Mitt barn är nära döden. Kom och stanna hos oss en stund.’ Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, skickade följande svar med budbäraren: ’Framför min hälsning och säg: Det som Han har tagit tillhör Allah, och det som Han har gett tillhör också Allah, och allt har en bestämd tid. Ha därför tålamod och hoppas på belöning hos Honom.’ – al-Bukhari och Muslim

Hazrat Zaynab, må Allah vara nöjd med henne, kallade honom åter och bad honom vid Allah att verkligen komma. Därför reste han sig för att gå till sin dotter. Tillsammans med honom var Hazrat Sa’d ibn Ubada, må Allah vara nöjd med honom, Mu’adh ibn Jabal, må Allah vara nöjd med honom, Ubayy ibn Ka’b, må Allah vara nöjd med honom, Zayd ibn Thabit, må Allah vara nöjd med honom, samt några andra män. När han kom till Hazrat Zaynabs, må Allah vara nöjd med henne, hem, placerades barnet i hans famn. Vid den tiden höll barnet på att ge upp andan. När han såg detta rann tårarna ur hans ögon. Sa’d, må Allah vara nöjd med honom, sade: ’Allahs Sändebud! Vad är detta? Gråter även du?’ Han sade: ’Detta är barmhärtighet som Allah har skapat i Sina tjänares hjärtan, så att de visar varandra barmhärtighet.’

Att inte visa ömhet mot sitt barn är detsamma som grymhet

عنْ عَائِشَةَ رَض قَالَتْ جَاءَ أَعْرَابِيُّ إِلَى النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ اتقبلون الصبيانَ فَمَا نُقَبِلُهُمْ فَقَالَ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَوَ أَمْلِكُ لَكَ أَنْ نَزَعَ اللهُ مِنْ قَلْبِكَ الرحمة – بخاری، مسلم”Hazrat Aisha, må Allah vara nöjd med henne, sade: En beduin kom till Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, och sade: ’Kysser ni barn och visar dem ömhet? Vi kysser inte barn.’ När Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, hörde detta sade han: ’Vad kan jag göra om Allah har tagit bort barmhärtigheten ur era hjärtan?’ – al-Bukhari och Muslim

Att inte kyssa barn och inte visa dem ömhet är inte något gott. Det är tvärtom ett tecken på grymhet. Att inte visa barn ömhet innebär att Allah har avlägsnat barmhärtighetens källa ur hjärtat. Om barmhärtighetens källa fortfarande finns där kommer en människa naturligtvis att visa sitt eget barn ömhet.

Att bära barnet i famnen

عَنْ عَدِي بْنِ ثَابِت قَالَ سَمِعْتُ الْبَرَاء يَقُولُ رَأَيْتُ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وسَلَّمَ وَالْحَسَنُ صَلوتُ اللهِ عَلَيْهِ عَلَى عَاتِقِهِ وَهُوَ يَقُولُ اللَّهُمَّ إِنِّي أَحِبُّهُ فاحبه”Hazrat Adi ibn Thabit, må Allah vara nöjd med honom, berättade: Jag hörde Hazrat al-Bara, må Allah vara nöjd med honom, säga: ’Jag såg Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, med Hazrat Hasan, må Allah vara nöjd med honom, ridande på hans axlar, och han sade: ”O Allah! Jag älskar honom, så älska även Du honom.”’”

En gång red antingen Hazrat Hasan, må Allah vara nöjd med honom, eller Hazrat Husayn, må Allah vara nöjd med honom, på hans nacke. En person såg detta och sade: ”Vilken vacker ritt han har fått!” När den ädle Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, hörde detta sade han: ”Och ryttaren är också en mycket god ryttare.” – Profetens biografi, del två

Hazrat Usama ibn Zayd, må Allah vara nöjd med honom, berättade: Den ädle Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, brukade ta mig i famnen, placera mig på det ena låret och Hazrat Hasan, må Allah vara nöjd med honom, på det andra, trycka oss båda mot sitt bröst och säga: ”O Allah, förbarma Dig över dessa två. Jag visar dem barmhärtighet.” – Bukhari

Han älskade Hazrat Hasan och Hazrat Husayn, må Allah vara nöjd med dem båda, mycket. Han brukade säga: ”Dessa två är mina halsjuveler.” När han gick till sin dotters hem brukade han säga: ”Hämta mina barn.” När de hade hämtats brukade han ta dem i famnen, kyssa dem och trycka dem mot sitt bröst. – Profetens biografi, del två

Han brukade ofta bära Hazrat Husayn, må Allah vara nöjd med honom, i famnen och visa honom ömhet genom att hålla sitt ansikte mot hans. Han brukade säga: ”O Allah! Jag älskar honom, och jag älskar även den som älskar honom.” – Profetens biografi, del två

Profetens kärlek till sina barn

Hazrat Anas, må Allah vara nöjd med honom, var den älskade Profetens, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, särskilda tjänare. Han stod till hans tjänst dag och natt. Han sade: ”Jag har aldrig sett någon älska sina släktingar så som den ädle Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, älskade sina släktingar.” Profetens biografi, del två

Det var den Ädle Sändebudets, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, fasta vana att varje gång han skulle ge sig av på en resa sist av allt besöka sin älskade dotter Fatimas, må Allah vara nöjd med henne, hem. När han återvände från resan brukade han först be två böneenheter i moskén och därefter bege sig till Fatimas, må Allah vara nöjd med henne, hem.

En gång uppstod en oenighet mellan Fatima, må Allah vara nöjd med henne, och Ali, må Allah vara nöjd med honom, på grund av något som hade sagts. När den Älskade Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, fick veta detta gick han till deras hem och försonade dem. Därefter kom han ut och var mycket glad och munter. Människorna frågade: ”Allahs Sändebud! När du gick in i huset var du mycket bekymrad, men när du kom ut var du mycket glad.” Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, sade: ”Ja, jag har försonat dessa två personer. Jag älskar dem mycket.” – Profetens biografi, andra delen

En gång uttryckte Ali, må Allah vara nöjd med honom, sin önskan att gifta sig en andra gång. När den Älskade Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, fick veta detta blev han mycket ledsen. Han gick genast till moskén och höll en predikan. I predikan nämnde han sitt missnöje och sade: ”Fatima är min älskade dotter och en del av mitt hjärta. Den som sårar henne sårar mig.” – Bukhari

Zaynabs, må Allah vara nöjd med henne, make Abu al-As blev tillfångatagen i slaget vid Badr. Det beslutades att dessa fångar skulle friges mot lösen. Abu al-As hade inte tillräckligt med pengar för att betala lösen. Han skickade därför besked till sitt hem att lösenbeloppet skulle skickas för hans frigivning. Hans hängivna hustru skickade genast det halsband som hennes mor Khadija, må Allah vara nöjd med henne, hade gett henne. Abu al-As lämnade in halsbandet som lösen. När halsbandet kom inför den Älskade Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, blev han djupt berörd. Tårar började rinna från hans ögon. Han vände sig till följeslagarna och sade: ”Om ni samtycker, kan detta halsband då återlämnas till Zaynab?” Följeslagarna sade: ”Självklart, återlämna det.” Därefter återlämnade han halsbandet till Zaynab, må Allah vara nöjd med henne.

Den Älskade Profetens, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, yngste son Ibrahim, må Allah vara nöjd med honom, uppfostrades hos Abu Yusuf, en smed i ett utkantersområde av Medina. Han brukade ofta gå dit till fots. Abu Yusuf var smed och därför var huset täckt av sot. Han brukade sitta mitt bland sotet, ta barnet i famnen och visa honom kärlek. Därefter återvände han till Medina. – Profetens biografi, andra delen

En gång var den Älskade Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, på väg någonstans. Husayn, må Allah vara nöjd med honom, lekte på vägen. Profeten sträckte kärleksfullt ut båda armarna för att Husayn, må Allah vara nöjd med honom, skulle komma till honom. Husayn kom skrattande mot honom, men drog sig sedan lekfullt undan igen. Till slut fångade Profeten honom, lade den ena handen under hans haka och den andra på hans huvud och omfamnade honom. Därefter sade han: ”Husayn är av mig, och jag är av Husayn.” – Profetens biografi, andra delen, med citat från Bukhari

Zaynab, må Allah vara nöjd med henne, hade en älskad liten dotter. Hon hette Umama. Den Älskade Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, älskade Umama mycket. Nästan varje gång han bad var hon hos Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid. När han stod i bönen brukade hon rida på hans axlar. När han bugade sig satte han ner henne. När han åter reste sig brukade hon åter rida på honom.

En gång skickade en man några saker som gåva till Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid. Bland dem fanns också ett halsband av guld. Vid den tiden lekte hon där. Den Ädle Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, sade: ”Detta halsband ska jag ge till den som är mig kärast i huset.” Kvinnorna i hushållet trodde att han skulle ge halsbandet till Aisha, må Allah vara nöjd med henne. Men han kallade Umama till sig och satte själv halsbandet runt hennes hals med sin välsignade hand. – Profetens biografi, andra delen

Modernas ömhet och Profetens, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, beslut

Under Profetens, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, tid skilde en man sig från sin hustru genom skilsmässa och ville behålla det lilla barnet hos sig. Moderns situation var obeskrivlig. Å ena sidan sorgen över separationen från maken, å andra sidan smärtan över att bli berövad sitt lilla barn. I denna sorgliga situation kom kvinnan till Världarnas barmhärtighet, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, för att vädja om hjälp och framförde sin berättelse för Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, med stor känsla: “O Allahs Sändebud! Min make har skilt sig från mig och separerat mig från honom, och nu vill han ta denna älskade lilla docka från mig. O Allahs Sändebud! Han är en del av mitt hjärta. Min mage har varit hans viloplats. Mitt bröst har varit som hans vattenlägeliknande kärl, och mitt knä har varit som hans hem. O Allahs Sändebud! Hur ska jag kunna uthärda denna sorg?”

Efter att ha hört kvinnans vädjan sade Världarnas barmhärtighet, må Allahs frid och välsignelser vara över honom: “Så länge du inte gifter om dig kommer ingen att kunna ta ditt barn från dig.” – Abu Dawud: Kitab at-Talaq

Den ärevördige Yaqubs, frid vare med honom, längtan

Anas, må Allah vara nöjd med honom, berättar att den ärevördige Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, en gång berättade följande. Han sade: En gång frågade en person den ärevördige Yaqub, frid vare med honom: “Ärevördige! Varför blir din syn allt svagare, och varför böjs din rygg?” Den ärevördige Yaqub, frid vare med honom, svarade: “Min syn har försvagats av den ständiga sorgen över Yusuf, frid vare med honom, och min rygg har böjts av sorgen över hans bror Binyamin.” Just då kom den ärevördige Jibril, frid vare med honom, till den ärevördige Yaqub, frid vare med honom, och sade: “Klagar du inför Allah?” Den ärevördige Yaqub, frid vare med honom, sade: “Nej, jag framför endast min sorg och mina bekymmer som en vädjan inför Allah.” Den ärevördige Jibril, frid vare med honom, sade: “Allah känner mycket väl till den sorg du har beskrivit.” Därefter gick Jibril, frid vare med honom, därifrån. Den ärevördige Yaqub, frid vare med honom, gick in i sitt rum och började säga: “O min Herre! Har Du ingen barmhärtighet med en gammal man? Du har också tagit min syn ifrån mig och böjt min rygg. Min Herre, återför mina två blommor till mig, så att jag åtminstone kan känna deras doft. Därefter kan Du göra med mig vad Du vill.” Den ärevördige Jibril, frid vare med honom, kom åter och sade: “O Yaqub! Den Upphöjde Allah hälsar dig och säger: ’Yaqub, gläd dig! Även om dina två söner hade dött skulle Jag för din skull ha återuppväckt dem, så att du kunde se dem båda och låta dina ögon glädjas.’” – Targib wa Tarhib: tredje delen

En moders vädjan inför Allahs Sändebud

En kvinna kom till Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, och började vädja: “O Allahs Sändebud! Jag har en son. Han hjälper mig med många arbeten. Eftersom jag är kvinna kan jag inte arbeta utomhus. Han hämtar vatten åt mig från brunnen och utför även annat arbete utomhus. O Allahs Sändebud! Min make, som är separerad från mig, vill också ta detta barn från mig.”

Efter att ha hört kvinnans vädjan fattade den älskade Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, följande beslut: “Nåväl, lotta. Den vars namn kommer upp i lottdragningen får ta med sig pojken.” Pojkens far sade: “O Allahs Sändebud! Han är min son. Hur kan någon annan göra anspråk på att ta honom med sig? Och hur kan någon annan ta honom med sig så länge jag finns?”

Efter att den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, hade hört på båda föräldrarna vände han sig till sonen och sade: ”Min pojke! Denne är din far och denne är din mor. Gå med den av dem vars hand du vill hålla. Du är fri att välja.” Sonen reste sig då från sin plats. Därefter gick han fram till sin mor och tog hennes hand.

Barnets utbildning och fostran

Även fysisk tillväxt och omvårdnad är viktiga rättigheter som barnet har. Men även om ni uppfyller denna rättighet begår ni en stor orätt om ni försummar barnets utbildning, fostran, goda uppförande och bildning. Utan utbildning och fostran kan ert barn inte bli ett verkligt barn. De heliga önskningar som får er att längta efter barn, och de goda förhoppningar för vilkas förverkligande ni ägnar dag och natt åt att ta hand om dem, kan endast uppfyllas när ni fullgör barnets rätt till religiös utbildning och moralisk fostran.

Att forma barnet till en from och lyckosam människa är å ena sidan ert religiösa ansvar. Å andra sidan är det också en av barnets rättigheter att få kärlek visad. Den viktigaste av barnets rättigheter är i själva verket att ni med stor visdom, eftertanke, tålamod, pliktmedvetenhet, generositet, gott omdöme, uppmuntran och hängivenhet ordnar deras fostran. Först när ni uppfyller denna rättighet kan ni hoppas att ert barn blir en källa till frid för er, ett medel till barmhärtighet för samhället, en källa till ära för umman och en tillgång för religionen. Om ni, trots att ni använder stora mängder livskraft och rikedom till att uppfostra era barn, försummar deras fostran, begår ni ett mycket allvarligt socialt brott. Följderna av detta brott är ytterst förödande.

Moderns särskilda roll i utbildning och fostran

Ansvaret för barnets utbildning och fostran vilar utan tvekan inte enbart på er. Båda föräldrarna har ett ansvar. Faderns utbildning av barnet är lika nödvändig som moderns fostran. När det gäller de ekonomiska utgifterna har islam tvärtom lagt hela ansvaret på fadern. Modern har befriats från detta ansvar. Men det är också sant att moderns insats i barnets uppfostran förtjänar särskild betydelse. Det är hon som står för den största delen av ansträngningen. Liksom moderns hängivna insats behövs för barnets fysiska vård och uppfostran, har hon också en särskild roll i dess utbildning och bildning. Genom moderns fostran blir barnet sådant att landets och folkets heder ökar. Samtidigt får även föräldrarna lycka och välgång.

Fadern är för det mesta upptagen med att förtjäna sitt levebröd och tillgodose livets behov. Därför tillbringar han större delen av sin tid på avstånd från barnen. Även om han vill får han inte möjlighet att ägna deras utbildning och fostran tillräcklig uppmärksamhet. Av naturen har modern mycket större möjligheter i detta avseende. Vanligtvis är hon alltid tillsammans med barnen. Hela deras liv och varje sida av deras personlighet finns inför hennes ögon. Eftersom hon ständigt är med dem känner barnen ingen rädsla inför sin mor. På grund av hennes ovanligt milda temperament, tålamod och enastående moderskärlek är barnen orädda inför henne och lyder henne. Utan rädsla och fritt framför de alla slags krav, invändningar och upptåg inför sin mor. På så sätt kommer alla deras förmågor och goda såväl som dåliga sidor fram. Därigenom blir det lätt att korrigera och fostra dem.

Trots detta har Allah den Allsmäktige gett modern mer av det tålamod, den uppoffring, generositet, kärlek och de moraliska egenskaper som behövs för fostran och korrigering än han har gett fadern. Fadern blir mycket snabbt otålig och visar ilska. Modern däremot fortsätter till slut att visa tålamod, barmhärtighet, kärlek och ett gott bemötande, och är mer framgångsrik när det gäller att väcka barnens inre känslor. När fadern blir arg över barnets misstag och fel förklarar han att han är missnöjd och bryter relationen. Modern däremot håller barnet intill sitt bröst och fortsätter ända till det sista ögonblicket att helhjärtat och koncentrerat försöka rätta det och göra det värdigt.

Ödet förändras genom den ädla moderns fostran

En karavan av köpmän var på väg mot Bagdad. Tillsammans med dem färdades också en ung pojke. Hans mor hade skickat honom med karavanen och gett honom vissa råd, så att han tryggt skulle kunna nå sitt mål, inhämta religiös kunskap och därefter förmedla Allahs bud till Allahs tjänare och visa dem ljuset.

Karavanen färdades mycket lugnt. På vägen angreps den av en grupp rövare. Karavanens medlemmar försökte på många sätt skydda sina ägodelar. Men deras försök gjorde inget intryck på rövarna. Inte heller lyssnade rövarna till deras många vädjanden om nåd. De tog allt från var och en i karavanen. När rövarna var färdiga frågade en av dem, som var orolig, den unge pojken:

Rövaren: Pojk, har du något hos dig?

Pojken: Ja. Jag har fyrtio dinarer.

Rövaren: Du har fyrtio dinarer? (Rövaren kunde inte tro det. Varifrån skulle denna utmärglade fattige pojke ha fått fyrtio dinarer? Och om han nu hade dem, varför berättade han det för oss? Rövaren tänkte länge och tog sedan med sig den märklige pojken till hövdingen.)

Rövaren: Hövding! Se på den här pojken. Han säger att han har fyrtio ashrafier.

Hövdingen: Unge herre, har du verkligen dinarer hos dig?

Pojken: Ja. Jag har fyrtio dinarer.

Hövdingen: Gott, var har du lagt dina dinarer? Hövdingen betraktade den fattige pojken med förvåning.

Pojken: Jag har en påse bunden runt midjan. Dinarerna finns i den.

Hövdingen tog påsen från pojkens midja och räknade pengarna. Där fanns verkligen fyrtio dinarer. Förbluffad betraktade hövdingen pojken en stund. Sedan sade han: Unge herre, vart är du på väg?

Pojken: Jag är på väg till Bagdad för att inhämta religiös kunskap.

Hövdingen: Känner du någon där?

Pojken: Nej. Det är en främmande stad. Min mor gav mig fyrtio dinarer så att jag ostört skulle kunna inhämta religiös kunskap. Vem ska se efter mina behov i den främmande staden? Och varför skulle jag själv vara beroende av andra?

Hövdingen lyssnade med stort intresse och förvåning på pojken. Hans oro växte. Han tänkte på varför pojken inte hade gömt dinarerna. Om han inte hade berättat det skulle ingen av hans följeslagare ens ha anat att denne orolige och fattige pojke kunde ha något mer. Varför hade pojken inte tänkt på att han var på väg till en främmande plats? Hans framtid och utbildning var helt beroende av dessa pengar. Varför hade han till sist inte gömt dem? Pojkens enkelhet och sanningsenlighet väckte många frågor i hans hjärta. Han frågade: Unge herre, varför gömde du inte pengarna? Om du inte hade berättat det och förnekat det, skulle vi inte ens ha misstänkt att du kunde ha mer pengar hos dig.

Den unge mannen: När jag skulle lämna hemmet förmanade min mor mig: ”Min son, vad som än händer, ljug aldrig.” Hur skulle jag kunna överträda min mors befallning?

Ledaren fick sitt inre uppvaknande. Han började tänka: ”Denne unge man är, trots att han ser sin framtida oundvikliga undergång, inte beredd att trotsa sin mors befallning – medan jag under lång tid har trampat på min Herres befallningar.” Han omfamnade den unge mannen. Han gav tillbaka hans dinarer och återlämnade karavanens deltagarnas tillhörigheter. Sedan föll han ned i sujud inför Allah och började gråta. Han ångrade sig uppriktigt, och Allahs barmhärtighet omslöt honom. Denne rövare blev en av sin tids stora awliya till Allah, och från att ha plundrat Allahs tjänare blev han en som fördelade rikedomar bland Allahs tjänare genom religionens välsignelse. Den stora moderns fostran upphöjde inte bara den unge mannen till en hög ställning, utan förändrade också rövarnas öde. Detta var den begåvade unge man som i hela den islamiska världen blev berömd under namnet Abd al-Qadir al-Jilani, må Allahs barmhärtighet vara över honom, och vars namn får hjärtan att böja sig i vördnad så snart det nämns.

Barnets ljusa framtid

Vem önskar inte en ljus framtid för sitt barn? Det är en medfödd längtan. Allah har lagt en väldig kraft och dragningskraft i detta hopp och denna längtan. Föräldrar är särskilt eftertänksamma, känslomässigt engagerade och aktiva i denna fråga. Trots världens många bestyr blir föräldrar aldrig fria från denna tanke; tvärtom riktas det mesta av deras tankar och ansträngningar mot att deras barns framtid ska bli storslagen. Och det finns förmodligen mycket få föräldrar som inte oroar sig för sina barns framtid.
Längtan efter en ljus framtid för barnet är en mycket lovvärd längtan. Ur kunskapens och förnuftets perspektiv, ur samhällets perspektiv och ur religionens perspektiv betraktas den som en mycket ädel längtan. Islam uppmuntrar faktiskt till detta. Den uppmanar troende föräldrar att forma sina barns framtid på ett vackert och ljust sätt. Men frågan är: Vad menas med barnets ljusa framtid ur islams perspektiv?

Den ljusa framtiden ur islams perspektiv

Vad är barnets ljusa framtid ur islams perspektiv? För att få ett korrekt svar på denna fråga måste vi begrunda en följdfråga. Frågan lyder: Varför längtar muslimska föräldrar efter barn? Var ligger skillnaden mellan deras längtan och andra föräldrars? För att förstå denna innebörd måste vi förstå de heliga Koranverserna om profeten Zakariyya, frid vare med honom:

قَالَ رَبِّ إِنِّي وَهَنَ الْعَظمُ مِنّى وَاشْتَعَلَ الرَّأْسُ شَيْبًا وَلَمْ أَكُنُ بِدُعَائِكَ رَبِّ شقيا واني خفت المولى من ورائي وكانت امرأتِي عَاقِرًا فَهَبْ لِي مِنْ لدنك وليا يرثني ويَرِثُ مِنْ آل يعقوب ، وَاجْعَلْهُ رَبِّ رَضِيا مريم : ٦٤”Profeten Zakariyya, frid vare med honom, sade: ’Min Herre! Mina ben har försvagats ända in i märgen, och mitt huvud har lyst av ålderdomens tecken. O Allah! Jag har aldrig blivit besviken när jag har bett till Dig. Jag fruktar efter mig mina närståendes ogärningar. Min hustru är ofruktsam. Skänk mig därför genom Din särskilda nåd en arvinge som blir min arvinge och även ärver Jakobs släkt. Och gör honom, min Herre, till en som Du är nöjd med.’” – Sura Maryam: 4–6

Profeten Zakariyya, frid vare med honom, och hans hustru al-Yashba hade båda nått livets slutskede, och deras krafter hade avtagit. I denna situation sörjde profeten Zakariyya, frid vare med honom, vid tanken på vem som efter honom skulle bära hans missions fana och vem som skulle fullgöra ansvaret att bevara och förkunna Allahs religion. Han såg att de unga männen ur profetsläkten var religionsförnekare och ansvarslösa. Det fanns inte en enda som kunde bli profeten Zakariyyas arvtagare. När han såg detta brukade han med böjt huvud be till Allah.
”Min Försörjare! Skänk mig en arvinge som kan ta ansvar för arvet efter mig och efter Jakobs hus, frid vare med honom. Min Herre! Gör honom till en tjänare som Du är nöjd med.” Profeten Zakariyya, frid vare med honom, önskade sig inte ett barn för att föra sitt släkte vidare. Han önskade sig inte heller ett barn för att sköta hans förmögenhet och affärsverksamhet. Han önskade sig däremot ett barn som efter honom kunde ta ansvar för religionen, bli dess rättmätige arvtagare och vara en tjänare som Allah var nöjd med.
Allah den Allsmäktige besvarade denna bön, som steg upp ur den troende faderns hjärtas djup, och skänkte honom en rättfärdig son vars storslagna framtid Allahs Bok själv vittnar om:

وَآتَيْنَهُ الْحُكْمَ صَبِيًّا ، وَحَنَانًا مِّنْ لَّدُنَّا وَزَكُوةً ، وَكَانَ تَقِيًّا وَبَرَا بِوَالِدَيْهِ ولم يكن جباراً عصيان مريم : ١٢-١٤”Vi skänkte honom visdom redan i barndomen och gav honom ömhet och renhet från Oss. Han var gudfruktig och värnade om sina föräldrars rättigheter. Han var varken högmodig och förtryckande eller olydig.”

Med bilden av en framgångsrik framtid framför sig lyfter den heliga Koranen här fram några särskilda egenskaper hos profeten Yahyas, frid vare med honom, karaktär: visdom, ett ömt hjärta, renhet, ett liv präglat av gudsfruktan, värnande om föräldrarnas rättigheter samt ett liv fritt från uppror och olydnad. Visdom innebär förmågan att fatta riktiga beslut. Förmågan att tänka djupt över religionens och världens angelägenheter och nå fram till rätt beslut är en mycket uppskattad och god egenskap.

Ett ömt hjärta är inte bara en egenskap, utan grunden för många moraliska egenskaper. Renhet innebär att hans nafs var fri från synd, skamlöshet, avvikelse och förtryck. Nafs renhet är en hög moralisk rang. Ett liv i taqwa, gudsfruktan och fromhet är ett framgångsrikt liv. Endast en gudfruktig människa kan göra anspråk på ära och värdighet inför Allah. Att värna om föräldrarnas rättigheter är en tillgång som förbereder människan för att fullgöra rättigheter på ett framgångsrikt sätt i samhällslivet. Det är endast ett lydigt, tjänstvilligt barn som kan vara sina föräldrars ögonsten och ge dem frid i hjärtat. Det är varken upproriskt eller olydigt.

Med denna beskrivning i den heliga Koranen framför dig bör du granska och se efter vad du önskar. Vad är din längtan? Vad hoppas och ber du din Rabb om? Hur ser bilden av ditt barns lysande framtid ut i dina ögon? Hur mycket överensstämmer den bilden med Koranens bild? Och vilka ansträngningar gör du för detta? Att få en lysande framtid innebär inte bara att ditt barn blir välbärgat, tar höga examina och får höga befattningar, att alla bekvämligheter finns till hands, att det får världslig status, ära, makt och inflytande, samt palatsliknande byggnader och fina bilar. Islam förbjuder inte att du önskar detta för ditt barn eller hjälper det att uppnå det. Islam vill emellertid lära dig att inte begränsa ditt fokus till dessa saker och inte betrakta just dessa saker som en lysande framtid.

Det är inte klandervärt att hoppas att ditt barn får högre utbildning, uppnår en hög befattning, får ära och bekvämlighet och blir framgångsrikt materiellt. Det är inte heller klandervärt att anstränga sig för detta. Det klandervärda är att göra denna värld eller materiell framgång till målet för sitt liv och bli likgiltig inför barnets dīn och akhlaq. En muslimsk mor får aldrig låta denna sanning lämna sitt medvetande: det verkliga livet är livet i det härefter, och det är aldrig möjligt att uppnå detta liv genom att vara likgiltig inför tron. Ditt barns storslagna framtid innebär att det utrustas med religiös utbildning, fördjupar sig i dīn, blir en representant för en ren karaktär och islamisk civilisation samt intar en ledande ställning i att fullgöra sociala skyldigheter. Dess liv ska vara ett föredöme i renhet, gudsfruktan och fromhet. Det ska vara lydigt mot sina föräldrar och tjäna dem. Även om det innehar höga positioner i det materiella livet ska det vara en sann representant för den rätta dīn och en uppriktig tjänare för den.

Utbildning och fostran av barn i dīn

För att göra barnets liv framgångsrikt ur detta perspektiv måste du ägna särskild uppmärksamhet åt barnets utbildning och fostran. Att göra detta med största visdom, uppriktiga ansträngningar, tålamod och uthållighet är hedervärt både inför samhället och i Guds ögon. Genom detta kommer du att få ära, anseende och gott rykte i denna värld och även bli värdig ära och anseende i det härefter. Enligt Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, är den bästa gåvan till ett barn att du utrustar det med god utbildning och fostran. Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade:

مَا تَحِلَّ وَالِدٌ وَلَدَهُ مِنْ نَحْلٍ أَفْضَلَ مِنْ أَدب حسن– “Det bästa en far kan ge sitt barn är god utbildning och fostran.”

God utbildning och fostran av ett barn är sadaqa jariya. Din tid och dina möjligheter att handla kommer att ta slut. Men belöningen och sawaben i din gärningsbok kommer att fortsätta öka. Den älskade Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade:

إِذا مَاتَ الإِنسان انقطع عمله إلا من ثلاث صدقة جارية أو علم ينتفع به، أو ولد صالح يدعوله– “När en människa dör upphör hennes gärningar, men belöningen för tre saker fortsätter att nå henne även efter döden. För det första: om hon har lämnat efter sig en sadaqa jariya. För det andra: kunskap som människor fortsätter att ha nytta av. För det tredje: ett rättfärdigt barn som ber för henne.”

En gång sade Allahs ädle Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, att föräldrarna till den som är lärd i Koranen kommer att få bära kronor på Domedagen. Han sade:

من قرء الْقُرْآنَ وَعَمِلَ بِهِ اليس والده تاجًا يَوْمَ الْقِيمَةِ ضَوْءَهُ أَحْسَنُ مِنْ ضوء الشمس في بيوت الدنيا فما ظَنَّكُم بِالَّذِي عَمِلَ بِهذا – ابو داود، حاكم”Den som lärde sig Koranen och handlade efter den kommer på Uppståndelsens dag att få sina föräldrar iklädda en krona. Dess ljus kommer att vara bättre än solljuset som lyser upp världens hus. Vad tror ni då att den som själv handlade efter den kommer att få?” – Abu Dawud, al-Hakim

I en återberättelse från Hadhrat Burayda, må Allah vara nöjd med honom, nämns i stället för en krona en klädnad från paradiset. Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ”Den som läste Koranen, lärde sig den och handlade efter den kommer på Uppståndelsens dag att få sina föräldrar iklädda lysande kronor.

Deras ljus kommer att vara som solljuset, och deras föräldrar kommer att få två så dyrbara klädnader att hela världen inte skulle kunna betala deras värde. Då kommer föräldrarna förvånat att fråga vad de har fått dessa klädnader för. De kommer att få svaret: ”Ni har fått dem för att er son lärde sig Koranen.” I dessa återberättelser har den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, genom att beskriva den ofantliga belöningen och ersättningen för att fostra barn uppmuntrat umman att ta detta ansvar. Syftet med denna uppmuntran är att inget av ummans hem ska försumma barnens utbildning och fostran. Samtidigt som han uppmuntrade till detta klargjorde han också att de föräldrar som försummar detta ansvar kommer att utfrågas strängt på Uppståndelsens dag.

Att beakta barnets värdighet

عَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا عَنِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : أَكْرِمُوا أولادكم وأحسنوا أدبهم – ترغيب وترهيب بحو الله ابن ماجه”Det har återberättats från Hadhrat Abdullah ibn Abbas, må Allah vara nöjd med honom, att Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade: ’Behandla era barn med vänlighet och värdighet och ge dem god utbildning och fostran.’” – Targhib wa Tarhib

I denna hadith uppmanade den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, inte bara till god utbildning och fostran, utan betonade också att barnen ska behandlas med vänlighet och värdighet. Ja, den första betoningen gällde att behandla barnen med respekt och värdighet. Därefter betonades att de skulle ges god utbildning och fostran. Detta är mycket viktigt för föräldrar. Att behandla barnen med vänlighet och värdighet är så viktigt att den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, först riktade uppmärksamheten mot just detta. Därefter talade han om god utbildning och fostran. Att behandla barnen med vänlighet och värdighet innebär att man måste ta största hänsyn till deras anseende och värdighet. Man får inte uppträda mot dem eller tala med dem på ett sådant sätt att deras självkänsla såras och de börjar känna sig underlägsna. Vanligen försummas detta under den första utbildningen och fostran, och ingen hänsyn tas till barnets värdighet och självkänsla. I själva verket är barndomen den bästa tiden, då man genom barnets klara sinne och hjärta kan forma den bild av de önskade egenskaperna som man vill ge honom eller henne. Denna bild eller föreställning påverkar karaktären och handlingarna hela livet. Den första utbildningen och fostran har en grundläggande betydelse för hur barnet formas.

Tänk själva efter: om ett barn på grund av föräldrarnas eller lärarens felaktiga metoder får den fasta föreställningen att det är svagt, odugligt och underlägset – att det inte är värt att man talar vänligt med det, att det inte förtjänar ett värdigt bemötande och att man inte kan anförtro det någon uppgift – säg då själva hur egenskaper som höga ambitioner, självkänsla, mod och självförtroende skulle kunna utvecklas hos det. Och hur skulle ett sådant barn kunna utföra stora uppgifter för religionen och millat? Föräldrarna måste noggrant vaka över sina egna ord och handlingar och också känna sig trygga med dem åt vilka de överlåter ansvaret för barnens utbildning. Barnets självkänsla och värdighet är en grundläggande kraft. Om denna kraft såras uppstår moraliska brister hos barnet såsom modlöshet, feghet, underlägsenhetskänsla och bristande självförtroende – och av sådana barn kan man inte förvänta sig några stora insatser i framtiden. Granska och utvärdera ert hem i ljuset av den ädle Profetens, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, uttalande, och granska även utbildnings- och fostransinstitutionerna. Grundprincipen för god utbildning och fostran är att föräldrar och lärare måste behandla barnen med vänlighet och värdighet och inte säga något som förstör barnets värdighet eller sårar dess självkänsla.

Ansvarsskyldighet beträffande barnens utbildning och fostran

Den käre Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, betonade vikten av att uppfostra barn och riktade även uppmärksamheten mot denna fråga. Han sade att Allah den Allsmäktige på uppståndelsens dag kommer att fråga om man hade ordnat med barnens utbildning och fostran. Att ge familjemedlemmarna religiös och moralisk undervisning är en av de religiösa plikterna. Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade:

لا يسترعى اللهُ تَبَارَكَ وَتَعَالَى عَبْدًا رَعِيَّةً قَلَّتْ أَوْ كَثْرَتْ إِلَّا سَأَوْلَهُ اللَّهُ تبارك وتعالى عنها يَوْمَ القِيمة أقام فيها أمرَ اللَّهِ تَبَارَكَ وَتَعَالَى أَمْ أَضَاعَهُ حتَّى يَسْأَلُهُ عَنْ أَهْلِ بَيْتِهِ خَاصَّةً”Oavsett om Allah, den Välsignade och Upphöjde, utser en tjänare till att ha ansvar för få eller många människor, kommer Allah, den Välsignade och Upphöjde, på uppståndelsens dag att fråga honom om dem: upprätthöll han Allahs, den Välsignade och Upphöjdes, bud bland dem eller försummade han det? Han kommer särskilt att tillfrågas om sin familj.”

När utbildning och fostran ska börja

Den berömde pedagogen Francis Willander Parker från Chicago höll en gång ett föredrag om barns utbildning. När föredraget var slut frågade en kvinna honom:
“När ska jag börja utbilda mitt barn?”
Willander Parker sade: “När ska ditt barn födas?”
“Födas?” sade kvinnan förvånat. “Herrn, han har redan fyllt fem år.”
“Det är en katastrof. Här står ni och pratar, medan fem dyrbara år redan har gått förlorade.”
Detta är ingen berättelse, utan en verklig händelse. Man bör tänka på barnets utbildning och fostran så snart det föds. De första åren är mycket viktiga för utbildning och fostran. Vanligtvis låter man emellertid dessa tidiga år gå till spillo i bekymmerslöshet. Visheten bakom att recitera adhan och iqamah i barnets öra så snart det föds är att Allahs storhet och majestät ska nå dess öron från första början. Allama Qawem, må Allah förbarma sig över honom, sade i sin bok ”Tohfatul Wadud”:
“Det innebär att det första som når människans öron ska vara rösten som förkunnar Allahs storhet och upphöjdhet. Den trosbekännelse som en människa ska uttala när hon blir vuxen och träder in i islam bör förmedlas till henne redan på födelsedagen, på samma sätt som hon vid dödens stund får trosbekännelsen om Allahs enhet förmedlad. En annan fördel med adhan och iqamah är att Satan ligger på lur och vill utsätta människan för prövningar redan från födseln. När han hör adhan vid detta tillfälle flyr han, och barnet kallas till islam och till dyrkan av Allah innan Satans kallelse når det.
Även om barnet inte kan tala under livets första dagar kan det ändå känna och påverkas genom ord. Det lär sig mycket av moderns sätt att uppföra sig. Därför får man inte heller under denna tid använda dåliga ord eller uppträda ohövligt inför barnet. Det ska fostras med goda ord och vackert tal. Koranen bör reciteras vid dess sida.
När barnet börjar tala ska man lära det trosbekännelsen och redan från början ingjuta läran om Allahs enhet samt en riktig förståelse av Allahs egenskaper i dess sinne. Det berättas i hadith att Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, lärde varje barn i sin släkt följande vers ur sura al-Furqan så snart barnet hade lärt sig tala:

الَّذِي لَهُ مُلْكُ السَّمَوتِ وَالْأَرْضِ وَلَمْ يَتَّخِذُ وَلَدًا وَلَمْ يَكُن لَّهُ شَرِيكَ في الْمُلْكِ وَخَلَقَ كُلَّ شَيْءٍ فَقَدَّرَهُ تقديرا – الفرقان : ٢”Han som äger herraväldet över himlarna och jorden, som inte har tagit någon till son, som inte har någon delägare i sitt herravälde, som har skapat allting och därefter bestämt dess mått.” – Sura al-Furqan: 2

I en annan hadith sägs det: När barnet börjar tala ska man lära det trosbekännelsen:إِذَا أَفْصَحَ أَوْلَادُكُمْ فَعَلِمُوهُمْ لَا إِلَهَ إِلَّا الله – ابن سنى”När era barn lär sig tala, lär dem trosbekännelsen la ilaha illallah.”

Hadithens innebörd är inte att man endast ska lära dem la ilaha illallah. Genom detta syftas i själva verket på trosbekännelsen om Allahs enhet. Innebörden är: Lär dem hela trosbekännelsen: ”La ilaha illallahu Muhammadur Rasulullah.”

Att lära barn Koranen, böner och salah

När barnens förstånd börjar utvecklas och de blir mer medvetna ska man lära dem de olika momenten i bönen. De bör undervisas i koranrecitation redan från tidig ålder, och särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att recitationen blir korrekt och riktig. Om de lär sig felaktig recitation som små, förblir recitationen ofta felaktig hela livet. Redan i denna ålder bör man ordna så att de läser den heliga Koranen. De bör lära sig utantill, eller memorera, vissa delar av den heliga Koranen, och på ett enkelt sätt få förklarat innebörden och budskapet i vissa delar. På så sätt får de redan från början uppfattningen att Koranen måste läsas med god förståelse.

Dessutom ska man lära dem de sunnitiska böner som reciteras vid olika tillfällen. Det är utan tvekan så att du är upptagen dag och natt med hushållsarbetet. Men detta ansvar är inte på något sätt mindre viktigt än andras ansvar. Gör undervisningen och fostran av barnen till en vacker livsuppgift och fullgör detta ansvar av hela ditt hjärta. Med hänsyn till barnens ålder och förstånd måste du lära dem vissa böner. Till exempel bönen när man går till sängs och när man vaknar, bönen före och efter mat och dryck, bönen när man tar på sig nya kläder och äter ny frukt, bönen efter en nysning och dess svar samt bönen när man ser nymånen, och så vidare. Dessa böner är mycket effektiva för att utveckla deras förstånd och skapa kärlek till religionen. Barn reciterar ord med rim och dikter med stor entusiasm, och de lär sig dem mycket snabbt utantill. Hjälp dem med detta och välj ut vackra och lämpliga verser för att tillgodose deras intresse. Till exempel:

مَا فِي قَلْبِي غَيْرَ اللَّهِ لَآإِلَهَ إِلَّا اللهُ
حسبي ربي جَلَّ اللَّهُ نور محمد صَلَّى اللهُOm du misslyckas med att tillgodose denna entusiasm hos barnen kommer de att lära sig olämpliga dikter utantill och fortsätta att recitera dem gång på gång. Och du vet hur viktigt det är att bevara språket för att upprätthålla moralen.

Att undervisa i islamisk etikett

Detta är också åldern då man ska lära barnen etikett, civilisation och livets goda uppförande. Det är ytterst dumt att inte bry sig om barnen med ursäkten att de ännu inte förstår. Den etikett du lär dem och de vanor du formar under barndomen kommer att påverka dem under hela livet. De goda eller dåliga vanor som utvecklas under barndomen försvinner mycket sällan. I denna ålder är det mycket viktigt att ägna barnen stor uppmärksamhet. Modern har ett mycket stort ansvar. Lite försummelse under livets första tid kan bli en orsak till skam och bekymmer för all framtid.

Undervisa barnen i etikett med vishet, uthållighet och tålamod enligt en plan. Lär dem etiketten kring mat och dryck, hur man reser sig och sitter, samt hur man sover och vaknar. Tala med dem om etiketten gentemot utbildning och lärare, och om etiketten i moskéer och madrasor. Lär dem etiketten kring renlighet och hälsa, hur man rör sig och umgås med sina kamrater, samt hur man använder hemmets och sina egna saker på ett vackert och ordnat sätt. Var ständigt deras vägledare så att de kan leva ett civiliserat och rent liv. Det räcker inte att bara en gång uppmärksamma dem på något gott. Fostran kräver att du fortsätter att vaka över saken och inte blir irriterad trots upprepade misstag. Fortsätt att rätta dem med tålamod, lugn och hela ditt hjärta, och betrakta inte ens det minsta misstag som obetydligt.

Hazrat Abu Hurayra, må Allah vara nöjd med honom, berättade att Hazrat Hasan ibn Ali, må Allah vara nöjd med honom, en gång tog upp en dadel från allmosorna och stoppade den i munnen. Allahs sändebud sade: ”Usch, spotta ut den! Vet du inte att det inte är tillåtet för oss att äta av allmosor?”

Hazrat Umar ibn Abi Salama, må Allah vara nöjd med honom, var son till Allahs sändebuds hustru, Hazrat Umm Sulaym, må Allah vara nöjd med henne. Den ädle Profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, tog hand om honom. Han berättade följande om sig själv:

كُنتُ غُلامًا فِي حِجْرٍ رَسُولِ اللهِ صلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَكَانَتْ يَدِى تَطِيشُ في الصحفَةِ فَقَالَ لِي رَسُولُ اللهِ صلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَا غُلَامُ : سَمَ اللَّهَ
تعالى وكل بيمينك وكل مما يليكَ فَمَا زَالَتْ تِلْكَ طُعْمَتِي بَعْد – متفق عليه”Jag var då liten. Jag brukade sitta i Allahs sändebuds knä, må Allahs välsignelser och frid vara över honom. När jag åt rörde sig min hand runt på fatet. Då sade Allahs sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, till mig: ’Min pojke, nämn Allahs namn, ät med höger hand och ät från det som ligger framför dig.’ Därefter blev detta min vana.”

Att ordna så att barnen får höra heliga berättelser

Under barndomen är barn mycket intresserade av att höra berättelser. De lyssnar på berättelser med stor glädje och påverkas också av dem. Vissa personer i berättelserna påverkar dem faktiskt så mycket att de själva börjar försöka bli som dessa personer. Dra nytta av denna psykologiska egenskap hos barnen och låt dem höra sådana berättelser som motsvarar den typ av människor du önskar att de ska bli. Berätta inte historier enbart för att tillfredsställa deras intresse. Använd i stället berättelser som ett utmärkt undervisningsmedel. Berätta de heliga profetberättelserna för dem. Berätta om följeslagarnas modiga och inspirerande händelser. Berätta om de islamiska mujahidernas hjältemod. Nämn bedrifter från krigets slagfält. Skapa på detta sätt entusiasm hos dem för islam.

Berättelser om jinner och älvor, spöken och gengångare, trolldom och magi samt jättar och monster är mycket skadliga för barn. Genom deras dåliga inflytande fylls barnens hjärtan och sinnen av en okänd rädsla på ett skadligt sätt. Trots att de får den högsta utbildning lider de av olika slags tvivel.

Intresset för att höra berättelser är medfött hos barn. Det är varken rätt att hindra dem från det eller att lämna dem helt fria i denna fråga. Hjälp dem med stor klokhet och vishet, och tillgodose detta behov och intresse på ett sådant sätt att du lyckas ge dem den bästa möjliga fostran.

Betoningen på bönen

Bönen är en så viktig gudstjänsthandling att den håller människan knuten till religionen. Den skyddar också religionen och väcker samtidigt en dragning till den. Den förbereder dessutom människan för att leva ett gudfruktigt liv. Från början måste man vänja barnen vid att regelbundet förrätta bönen. Överdriven ömhet och kärlek i detta avseende, liksom att visa större mildhet än vad situationen kräver, är mycket skadligt.
Låt inte barnen gå till sängs utan att ha förrättat kvällsbönen. Även om de redan har lagt sig, ska ni väcka dem och låta dem be. Väck dem tidigt till morgonbönen och vänj dem vid att stiga upp på morgonen. Allahs befallning lyder:

وأمر أهلك بالصلوةِ وَاصْطَبِرْ عَلَيْها – – طه : ۱۳۲
“Uppmana din familj att förrätta bönen och håll själv fast vid den med uthållighet.” – Sura Ṭā Hā: 132

Guds sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, sade:مروا أولادَكُمْ بِالصَّلوةِ وَهُمْ أَبْنَاء سَبْع وَاضْرِبُوهُمْ عَلَيْهَا وَهُمْ أَبْنَاءُ عَشْرٍ وَفَرِّقُوا بَيْنَهُمْ فِي الْمَضَاجِعِ.
“När barnet är sju år gammalt, ska ni uppmana det att förrätta bönen. När det har fyllt tio år, ska ni vara stränga mot det när det gäller bönen, och från och med denna ålder ska ni skilja deras bäddar åt.”
Alla dessa föreskrifter innebär att ni själva ska vara noga med bönen och skapa en sådan hemmiljö att även barnen med glädje förrättar bönen. Ert handlande ska visa att ni under inga omständigheter tolererar likgiltighet inför bönen.

Barnets giftermål

När barnet träder in i ungdomen drabbas det av nya slags tankar, önskningar och bekymmer. När barnet når denna ålder fylls föräldrarna av nya känslor. När de tänker på framtiden förstör rädsla, fruktan och tvivel deras ro. Ibland känner de gränslös glädje när de tänker på framtidens vackra förhoppningar och önskningar. Ibland trängs deras hjärtan samman av ogrundad oro och inbillade komplikationer. Ibland upprörs de av ansvarskänslan och blir otåliga att så snart som möjligt befrias från detta ansvar för barnet. Ibland blir deras hjärtan hänförda av glädjen över att få föra en vacker och väluppfostrad svärdotter in i hemmet. Ibland ber de gråtande till Allah om att finna en lyckosam och rättskaffens livspartner åt sin dotter.
Att gifta bort sitt barn är å ena sidan en social plikt. Samtidigt är det också föräldrarnas innerliga önskan, och islam uppmuntrar och vägleder i denna fråga.

Islams vägledning

Islam är en naturlig religion. Den tillgodoser människans naturliga behov. Så snart barnet blir vuxet och en lämplig äktenskapspartner har funnits, vill ni gifta bort det. Islam respekterar denna önskan hos er. Islams föreskrift är också att man inte ska dröja med att gifta bort barnet när det har blivit vuxet. Det krävs naturligtvis tid för att finna en lämplig äktenskapspartner. Men i ljuset av islams föreskrifter är det under inga omständigheter rätt att utan giltigt skäl dröja eller komma med undanflykter även efter att en lämplig partner har hittats. Ofta leder denna omotiverade försening och dessa undanflykter till dåliga följder. Kort sagt kan föräldrarna inte undgå ansvaret för dessa dåliga följder.

De dåliga följderna av att fördröja äktenskapet

Oavsett om det är en son eller en dotter är det en av föräldrarnas viktigaste plikter att börja tänka på att hitta en lämplig äktenskapspartner så snart barnet blir vuxet. Och så snart en sådan lämplig matchning finns bör man omedelbart binda honom eller henne vid äktenskapets band. Att utan godtagbart skäl fördröja äktenskapet leder ofta till mycket skamliga följder. Personen blir oförmögen att visa sig inför människor i samhället. Denna skam blir förödmjukande i föräldrarnas liv. Men ansvaret för detta faller också på föräldrarna, eftersom de har varit vårdslösa när det gäller att gifta bort sitt barn eller har fördröjt det utan någon sharīʿa-enlig och förnuftig anledning. Om ungdomarnas känslor eller upphetsning inte får ett lämpligt utlopp finns det stor risk att de leds vilse. Därför kan ni inte försöka bevisa er själva oskyldiga genom att skylla på den dåliga miljön eller fruktlöst försöka förminska er egen skuld genom att skälla ut ungdomarna. Den rätta behandlingen av denna sjukdom är att ni känner ert ansvar och era plikter och med största allvar och uppmärksamhet följer den vägledning som Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, har gett i denna fråga. Följden av att fördröja äktenskapet är inte bara de dåliga förhållanden som uppstår; enligt islams synsätt kommer ni dessutom att betraktas som syndiga. Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, har sagt:

من ولد لَهُ وَلَدٌ فَلْيُحْسِنَ اسْمُهُ وَالبُهُ فَإِذَا بَلَغَ فَلْيُزَوجَهُ وَإِنْ بَلَغَ وَلَمْ
يُزَوجَهُ فَأَصَابَ إِثْمًا فَإِنَّمَا اثْعَهُ عَلَى أَبِيهِ – بيهقى”Den som har fått ett barn av Allah ska ge det ett gott namn, uppfostra det väl och gifta bort det när det blir myndigt. Om han inte gifter bort barnet efter att det blivit myndigt och barnet då begår en synd, kommer straffet för detta att läggas på fadern.” – Bayhaqī

På ett annat ställe har den ädle Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, sagt att det står skrivet i Tawrāt: ”Om en mans dotter har fyllt tolv år och han inte gifter bort henne, och hon därefter gör något ont, kommer straffet för denna onda handling att läggas på fadern.”

Att söka en lämplig äktenskapspartner

Äktenskapet fördröjs vanligtvis för att man inte hittar en lämplig man eller kvinna. Det är helt naturligt att önska och anstränga sig för att hitta en lämplig kvinna eller man åt sin son eller dotter. Ja, denna omsorg och ansträngning är en skyldighet för er. Islams undervisning kräver också att ni gör ert yttersta för att hitta en lämplig matchning.
Islam kräver aldrig av er att ni blint ska acceptera vilken dålig man eller kvinna ni än finner. Det kräver inte heller att ni ska avstå från varje försök eller efterforskning i denna fråga. Äktenskapet är en mycket viktig sak. Det gäller hela livet. Dess inflytande är inte begränsat till världsliga förhållanden, utan kan också påverka livet i det hinsides. Det är en mycket allvarlig och betydelsefull sak. Det är nödvändigt att tänka noga när man väljer livspartner.
Det enda som behöver övervägas är om era ansträngningar och ert agerande i denna fråga sker i islams ljus eller inte. Ni måste följa de kriterier för val av livspartner som islam har fastställt. Ha dessa grundläggande frågor i åtanke när ni väljer livspartner åt ert barn. Tänk efter om ni fördröjer valet av man eller kvinna genom att ge företräde åt sådant som inte tillmäts någon betydelse i religionen.

Kriterier för val av livspartner

Vid valet av livspartner brukar man vanligtvis ha fem saker i åtanke.
Ett: rikedom.
Två: ädel börd.
Tre: ett vackert utseende och skönhet.
Fyra: din och akhlaq.
Fem: utbildning.
Det kan utan tvekan sägas att alla dessa fem egenskaper är viktiga på sina respektive områden. Vem kan i vår tid förneka rikedomens betydelse? Ädel börd är inte heller något som i många fall kan ignoreras.
Skönhet och ett vackert utseende har också grundläggande betydelse när man väljer livspartner. Särskilt vid valet av en kvinna är denna fråga ofta avgörande. Det går inte heller att förneka att det är Allah som har skänkt människan smak och skönhet, och att det ligger i människans natur att uppskatta ett vackert utseende.
Utbildningens betydelse och behov är ett erkänt faktum. I vår tid fäster man särskild vikt vid utbildning och examina när äktenskapliga förbindelser upprättas. Det stämmer också att högre utbildning ökar uppmuntran och inspiration och förfinar människan genom civilisation. Högre utbildning betraktas som ett medel till ökad anseende och värdighet. Den bidrar till ett bekvämt liv och respekt i samhället.
Vad gäller din och akhlaq är saken tydlig: för en muslim kommer det alltid att ha betydelse och värde. Muslimen som är förälder kan inte se allt hos den föreslagna personen men samtidigt ignorera din och akhlaq eller inte ge det någon betydelse.
Om er förhoppning och strävan är att finna en sådan livspartner åt er dotter eller son som har dessa fem egenskaper, då är denna förhoppning god. Er förhoppning är riktig och er strävan är korrekt. Vilken far eller mor önskar inte att hans eller hennes ögonsten ska få en livspartner som har dessa egenskaper?
Islam förringar aldrig denna förhoppning och denna medvetenhet hos er. Islam respekterar denna känsla hos er.
Om ni finner ett par som har alla egenskaperna, är det en särskild gåva från Allah. Vanligtvis är det mycket svårt att finna alla egenskaper samtidigt i varje äktenskaplig förbindelse. Hos någon finner man vissa goda egenskaper, men också vissa brister. Er prövning i denna fråga består i själva verket i att ni vid valet måste ha det islamiska perspektivet framför ögonen och ge företräde åt den egenskap som islam har gett företräde.

Profeten, må Allah välsigna honom och ge honom frid, föreskrift

Profeten, må Allah välsigna honom och ge honom frid, har föreskrivit att man vid valet av brudgum eller brud först och främst ska lägga vikt vid religion och karaktär. Om ni, utöver religion och karaktär, finner någon av de fyra andra egenskaperna, ska ni tacka Allah. Därefter ska ni inte längre dröja i onödan med äktenskapet. Ja, ett släktskap eller en relation kan inte vara godtagbar för er om den har alla andra egenskaper men saknar religion och karaktär. För muslimska föräldrar är religion och karaktär det första de bör se till. Den som saknar detta kan, även om han eller hon är föredömlig i andra avseenden, inte bli livskamrat åt ert hjärtas skatt. Ni kan inte överväga att göra honom till er dotters make eller henne till er sons hustru. Brister i andra avseenden kan kompenseras genom religion och karaktär; man kan också säga att andra svagheter kan tolereras tack vare religion och karaktär, men inte ens för många stora egenskapers skull kan man tåla att religion och karaktär saknas. Brister i religion och karaktär kan inte kompenseras av någon annan egenskap. Allahs Sändebud har sagt:

”När man vanligtvis väljer hustru ser man på fyra saker. Dessa fyra saker är rikedom, ädel börd, skönhet och ungdom samt religion och karaktär. Gift er med en religiös kvinna. I detta ligger er välgång.”

Denna hadith visar tydligt att ni till er son bör föra en hustru som är religiös och prydd med islamisk karaktär. Genom en sådan hustru kan ert hem bli en islamsk fästning. Av en sådan hustru kan man också hoppas att hon i sitt sköte ska föda sådana barn som är starka i religion och tro och hängivna åt islam.

På samma sätt finns det föreskrifter från Profeten, må Allah välsigna honom och ge honom frid, även när det gäller valet av svärson och svärdotter. Även där har religion och karaktär givits grundläggande betydelse.

Abu Hurayra, må Allah vara nöjd med honom, har berättat att Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och ge honom frid, sade: ”När någon kommer till er med ett äktenskapsförslag och ni är nöjda och belåtna med hans religion och karaktär, så gift bort er hjärtas skatt med honom. Om ni inte gör det kommer allvarlig oordning att uppstå på jorden.”

Denna hadith ger er en avgörande föreskrift: när ni får ett äktenskapsförslag från en man vars religion och karaktär ni är nöjda med, och ni har tillförlitlig information om att han fruktar Allah, är religiös, noggrann med bönen och fastan samt prydd med islamisk moral, är det under inga omständigheter rätt att dröja i onödan. Förlita er på Allah, låt henne gifta sig med honom och hoppas på välsignelse. Det viktigaste för en muslims äktenskap är nämligen religion och tro. I ett samhälle där man bortser från religion och tro och i stället ger andra saker betydelse, eller där rikedom samt skönhet och ungdom prioriteras framför religion och karaktär, uppstår stormar av frestelser och fördärv. Ingen kraft i världen kommer att kunna rädda ett sådant samhälle från undergång.

– Slut –