Den islamiska organisationens betydelse

Ordet organisation betyder i allmän bemärkelse organisering. I särskild bemärkelse betyder det ett liv i grupp eller ett organiserat liv.

Den organisation som utför arbetet med Iqamat al-din kallas islamisk organisation. Det är obligatoriskt för varje troende att ansluta sig till den islamiska organisationen och ägna sig åt kampen för Iqamat al-din.

Nej. Utan organiserade initiativ är det inte möjligt att utveckla islams överlägsenhet och skönhet.

Allahs föreskrift om organisation

 واغتصموا بحبل الله جميعًا –

“Håll alla tillsammans fast vid Allahs rep (det vill säga islam).” Āl ʿImrān: 103

 Organisation om Allahs Sändebuds ( (s.a.w.) ord

آنا أمركم بجْنس اللَّة أمرنى بهن الجماعة والسمع والطاعة

و الهجرة والجهاد فی سبیل اللّه فائه من خرج من الجماعة

قيد شبر, فقد خلع ربقة الاسلام من عنقه الأ أن يرجع ومن

دعا بدعوى جاهلية فهو من جنى جهنم – قالوا يا رسول اللّه

وان صنام وصلَّی ؟ قال وانصام وصلَّی وزعم آئلہ“مسنلۂ

”Jag ålägger er fem saker. Allah har befallt mig att följa dem. (Dessa saker är:

1. Organisation,

2. Att lyssna till ledarens anvisningar,

3. Att följa ledarens instruktioner,

4. Att avstå från allt som Allah ogillar och att kämpa på Allahs väg.

Den som lämnar den islamiska organisationen och avlägsnar sig så mycket som en spann har lösgjort islams rep från sin hals,

men om han återvänder till organisationen är det en annan sak. Och den som kallar till jahiliyya är en av Helvetets invånare.

”Sahabiterna frågade: ”Allahs Sändebud, även om han upprätthåller bönen och fastar?”

Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ”Trots att han upprätthåller bönen, fastar och hävdar att han är muslim.”

– Ahmad och al-Hakim

لاً يحل لثلاثة يكونوا بفلاة من الأرض الأ أمروا عليهم أحدهم

“Även om tre personer befinner sig i någon ödslig trakt

är det inte tillåtet för dem att vara utan att utse en av dem till amir.”

اذا خرج ثلاثة فی سفر فليؤمروا عليهم أحدهم –

“Om tre personer ger sig av på en resa ska de utse en av dem till amir.” – Sunan Abi Dawud

من سره أن يسكن بحبوحة الجثة فليلزم الجماعة –

“Den som vill njuta av Paradisets glädje bör hålla fast vid organisationen.” – Sahih Muslim

 و من مات وهو مفارق للجماعة فائه يموت ميتة جاهلية –

“Den som dör skild från Jamaat dör en jahiliyya-död.”

– Sahih Muslim

Hazrat Umars (må Allah vara nöjd med honom) uttalande om organisation,,

لاً اسلام الأ بجماعة ولاً جماعة الأ بامارة والأ امارة الأ بطاعة۔

”Det finns ingen islam utan organisation. Det finns ingen organisation utan ledarskap. Det finns ingen lydnad utan

Av alla dessa verser, hadither och uttalanden framgår att: (1) de troende måste leva ett organiserat liv. (2) De har inte rätt att leva individuellt. (3) Den som lever ett individuellt liv blir Satans offer.

(4) Att skilja sig från den islamiska organisationen är liktydigt med att återvända till jahiliyya.

(5) Att leva ett organiserat liv är en av förutsättningarna för att uppnå paradiset.

(6) Utan organisation kan islam inte bestå med ära. Att ingå i den islamiska organisationen är inte en fråga om personlig önskan. Att inte ingå i den islamiska organisationen är ett uppenbart brott mot Allahs och Hans Sändebuds (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) befallning. Den ofrånkomliga konsekvensen av tron på Allah och Hans Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) är däremot att leva ett organiserat liv.

Den islamiska organisationens beståndsdelar

Ledarskapet, medlemskåren och reglerna för organisationens ledning – dessa tre är organisationens beståndsdelar.

Det ledarskap som formar sig självt i islams ljus och helt ägnar sig åt att etablera Allahs dīn samt leder medlemskåren är det islamiska ledarskapet.

Den medlemskår som, utan att drivas av några världsliga intressen, under det islamiska ledarskapet fortsätter att offra tid, kraft och pengar enbart för att etablera Allahs dīn är den islamiska medlemskåren.

Det finns ingen organisation utan en ledare. På samma sätt blir en ledares blotta närvaro inte en organisation utan medlemmar. När ledaren och medlemskåren förenas framträder både möjligheter och problem. Därför finns det vissa regler för organisationens ledning, så att ledarskapet och medlemskåren kan få korrekt kännedom om gränserna för sina ansvar, skyldigheter och rättigheter. Med modern terminologi kallas dessa regler och bestämmelser för en konstitution.

Den islamiska organisationens grundläggande regler och bestämmelser är Koranen och sunna. Naturligtvis spelar även en konstitution som har utarbetats på grundval av Koranens och sunnans läror en viktig roll i den islamiska organisationen. Eftersom denna konstitution har utarbetats på grundval av Koranens och sunnans läror och spelar en viktig roll för den islamiska organisationens ledning och bevarande, betraktas den som ett heligt dokument, och överträdelse av någon av dess bestämmelser betecknas som en disciplinstridig handling.

I grunden börjar organisationens färd med ledarskapet, medlemskåren och reglerna för dess ledning. Under färdens gång tillkommer många fler beståndsdelar och berikar den.

Den islamiska organisationen och iqāmat al-dīn

Samhällets hjul är i ständig rörelse. Förändringens ström är ständigt närvarande här. Den främsta orsaken till att den flyter i önskvärda eller oönskade riktningar är islams frånvaro i samhällslivet. Det är på grund av att islam inte är etablerad som oro och obehag råder i samhället. Och för att undgå denna oro och detta obehag blir människans natur upprörd. Människans missnöje förvandlas till vrede, och missnöjet till uppror. På detta sätt fortsätter förändringens skede i det mänskliga samhället.

När en förändring äger rum drar människor en lättnadens suck. Men inom kort förstår de att det de har sett inte är något annat än en hägring. De har fått gammalt vin i en ny flaska på sin lott. Oro och obehag trycker fortfarande över dem likt en väldig sten. Detta bevisar att verklig frid och ro inte kan etableras på detta sätt.

Islam har uppenbarats just för att spela sin egen roll i processen att förändra samhället. Islam vill förändra det mänskliga samhället fullständigt, forma det enligt en ny modell och garantera fred och ro för människosläktet.

För att garantera denna fred och ro vill islam etableras överallt, från människans individuella livs snäva gränser till statslivets vida gränser.

Islam etableras emellertid inte i samhället av sig självt. Islam kan inte heller etableras genom en enda persons ensamma ansträngningar. För detta krävs en organiserad insats av en grupp människor. En allomfattande ansträngning.

Det var naturligt att människor skulle ha olika uppfattningar om hur islam skulle etableras i samhällslivet. Allah ville inte att kampen för att etablera islam skulle hindras genom meningsskiljaktigheter. Därför sände Han, samtidigt som Han uppenbarade livsordningen, också en Sändebud för att lära ut metoden för kampen att etablera livsordningen. För oss är den siste profeten Muhammeds (frid vare med honom) handlingsväg den enda handlingsväg som ska följas.

Den organisation som bildas för att leda kampen för att etablera islam fortsätter att kalla människor till Allahs väg. De som svarar på kallelsen och träder fram samlar organisationen och förvandlar dem till en välorganiserad kraft samt ordnar utbildning för dem. Dessa organiserade och utbildade personer blir de främsta beståndsdelarna i att slå sönder det maskätna samhället och bygga upp ett nytt samhälle på islamiska värderingar. När en regering bildas av den islamiska organisationens medlemmar genomförs genomgripande förändringar på alla nivåer i samhället, uppifrån och ner. Allahs suveränitet etableras inom livets alla områden och delar. Politiskt förtryck, ekonomiskt utnyttjande, sociala skillnader och obscenitet försvinner från samhället. En flod av välgång uppstår överallt i samhället, och människorna befrias från förbannelsen av oro och obehag.

Den islamiska organisationens mål

Kort sagt är det slutliga målet för den islamiska organisationen att upprätta ett mänskligt samhälle enligt den av Allah givna livsordningen och på det sätt som Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) visade, för att uppnå Allahs välbehag.

Medlet för att uppnå Allahs välbehag är att fullfölja det syfte för vilket Allah skapade människan. Syftet med människans skapelse är att hon, som Allahs tjänare, enligt Allahs bud ska forma sig själv, bilda familj, organisera sig och bygga en stat.

Det bör kommas ihåg att den islamiska staten är en mycket stor välsignelse för människan på jorden. Det folket är emellertid inte berett att uppskatta denna välsignelse. Allah, världarnas Herre, skänker inte en så stor välsignelse åt dem utan anledning. Därför har otacksamma folk i alla tider förblivit berövade en islamisk stat.

Även om den otacksamma mänskligheten förblir berövad den särskilda välsignelse som en islamisk stat är, innebär det inte på något sätt att den islamiska organisationens arbetare har misslyckats. För Allah älskar dem som med uppriktighet outtröttligt kämpar för att upprätta den av Allah givna livsordningen och lämnar världen som troende, och Han har bestämt den stora belöningen i det kommande livet åt dem.

Möjligheten att bilda en islamisk regering och under dess beskydd upprätta Allahs religion måste naturligtvis tas till vara. Men att sörja och bli förkrossad om man inte får denna möjlighet är endast möjligt för den vars tankevärld inte har gett det kommande livet företräde.

Den islamiska organisationens ledarskapsstruktur

Den islamiska organisationen har en särskild ledarskapsstruktur. Allahs Sändebuds (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) ord och följeslagarnas praxis ger oss en tydlig förståelse av den islamiska organisationens ledarskapsstruktur. Mot slutet av Allahs Sändebuds (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) liv frågade de vem som skulle bli ledare efter honom. Det stod klart för dem att endast en person skulle vara deras ledare efter Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom). Men de ville få veta av Sändebudet (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) vilken person som skulle vara bäst som ledare. Som svar sade Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom):

 ان نؤمروا آبا بگر تجذوهٔ آمیناز اهدافی الدنیا راغبا الی الاخرة. وان تؤمروا عمر تجدوه قویا امینا لاً یخاف فی الله لومة لأنيمر- وان تؤمروا عليا ولاً أراكم فاعلين تجذوة هاديا مهديا يأخذكم الطريق المستقيم –

”Om ni utser Abu Bakr till amīr kommer ni att finna honom pålitlig, likgiltig inför denna värld och dragen till det kommande livet. Om ni utser Umar till amīr kommer ni att finna honom stark och pålitlig; när det gäller Allah fruktar han inte någon klandrares klander. Och om ni utser Ali till amīr – även om jag inte tror att ni kommer att göra det – kommer ni att finna honom både vägledande och vägledd. Han kommer att leda er på den rätta vägen.”

– Musnad Ahmad

Av Allahs Sändebuds svar får vi fram två grundprinciper. Den första principen är att muslimerna ska ha endast en amīr. Befälspositionen ska ges till endast en person, inte till flera. Den andra principen är att muslimerna bland sig ska välja en amīr på grundval av sin fria åsikt.

Som svar på följeslagarnas fråga nämnde Allahs Sändebud tre personers namn. Om han endast hade nämnt en persons namn skulle följeslagarna ha ansett det obligatoriskt att acceptera denne som amīr och avlägga troskapsed till honom. Allahs Sändebud lämnade den muslimska umman fri att välja amīr. I själva verket var detta också Allahs vilja. Annars skulle Allah genom att sända uppenbarelse ha meddelat umman den alternativa ordning Han föredrog genom Sändebudet.

Val av ledarskap i den islamiska organisationen

Ledarskapets roll i den islamiska organisationen är ytterst viktig. Medlemmarna måste vaksamt se till att den mest lämpade personen kan inta en viktig position.

När ledarskap väljs måste man först och främst vara insatt i personens taqwa. Även om taqwa är något som finns inom personen lämnar den tydliga spår i personens tal och samtal, klädsel, uppförande, affärstransaktioner och alla hans handlingar. Genom att under lång tid hålla uppsikt över dessa saker är det möjligt att få en uppfattning om personens taqwa.

I detta sammanhang kan en händelse nämnas. En dag såg Allahs Sändebud en man utföra salat medan han lekte med sitt skägg. Då sade han: ”Om denne man hade haft khushūʿ i sitt hjärta skulle khushūʿ också ha synts i hans lemmar.”

I själva verket är det just så med taqwa.

Valet av ledarskap i en islamisk organisation är ingen enkel sak. Ingen kandiderar i detta val. Tvärtom betraktas det som en allvarlig överträdelse av organisationens principer att själv söka en post. Därför måste valkollegiet överallt i organisationen söka efter den mest lämpade personen.

En av de islamiska organisationens medlemmars viktigaste uppgifter är att välja ledarskapet. Här bedrivs ingen valkampanj för eller emot någon. Valförrättarna fullgör sin uppgift enbart med stöd av sitt eget omdöme, sin insikt och förståelse. Därför måste de tänka djupt. De måste skaffa sig kännedom om olika personers kvalifikationer. Med full användning av sitt omdöme måste de välja den mest lämpade personen.

Efter att allas åsikter har kommit till uttryck utses den person som vunnit majoritetens förtroende till ledare. Då accepterar alla honom som ledare och fortsätter att leva ett liv i jamaat under hans ledning.

Den islamiska ledarskapets egenskaper

Ledarskapet har en oerhörd betydelse i en islamisk organisation. Hela kadern av arbetare kretsar kring ledarskapet. Ledarskapets egenskaper återspeglas i arbetarkadern. Här behandlas helt kort några grundläggande egenskaper hos ledarskapet.

Överlägsenhet när det gäller kunskap

Det islamiska ledarskapet måste besitta överlägsenhet när det gäller kunskap. Det behöver ha omfattande kunskaper om den islamiska livsåskådningen och levnadsordningen. Samtidigt måste det ha en tydlig förståelse av de ideologier som, sprungna ur ibliskt tänkande, har förvirrat människorna i världen: dessa ideologiers uppfattningar om livet och tillvaron samt människolivets syfte och plikter, liksom vilka problem mänskligheten möter till följd av att dessa ideologier är etablerade i samhällslivet. Det bör inte heller lida brist på allmänbildning. Eftersom ledaren måste leda människor bör han dessutom kunna förstå det mänskliga sinnet. Därför behöver han också studera psykologi grundligt. Uttrycket ”kunskap är makt” är utan tvekan betydelsefullt. Om ledaren kan uppnå överlägsenhet i kunskap blir det lättare för honom att utöva inflytande inte bara över arbetarkadern, utan också över den stora mänskliga massa som finns utanför den.

Goda gärningar

Ledaren måste vara islams förkroppsligade symbol. Islam måste återspeglas i dess rätta form i hans tankar och funderingar, hans tal och samtal, hans uppförande och beteende samt i alla hans handlingar. I detta avseende är karaktären hos den muslimska ummans främste ledare, Muhammadur Rasulullah (s.a.), ett exempel för alla. Han var den abstrakta Koranen. Den form av det muslimska livet som Koranen tecknade var Allahs Sändebuds (s.a.) levande gestalt. Det var framför allt den skönhet hos islam som framträdde i hans livsegenskaper som de icke-muslimska människorna drogs till och därför antog islam.

Ödmjukt bemötande

Hårda ord och bryskt beteende sårar människor. En person som är van vid ett bryskt beteende kan aldrig vinna en plats i människors hjärtan. För en islamisk ledare är bryskt beteende en mycket allvarlig brist. Även om medlemmarna av organisatoriska disciplinsskäl lyder en sådan ledare, bär de på djup smärta i sina hjärtan. Sårade medlemmar kan inte arbeta spontant och dynamiskt. Därför måste ledaren ha ett ödmjukt bemötande. Skönheten i hans uppförande kommer att dra medlemmarna till honom som en magnet. Därigenom kommer organisationens interna sammanhållning helt naturligt att bli mycket stark.

Mod

Ledaren för den islamiska organisationen ska inte frukta någon annan än Allah. I själva verket är detta också vad taqwa kräver. Om ett hjärta hyser fruktan för Allah, hur skulle det då kunna frukta någon annan? Allahs Sändebud (s.a.) sade: ”Den som fruktar Allah, honom fruktar allt i världen. Men den som inte hyser fruktan för Allah, honom skrämmer allt i världen.” Om organisationens ledare är orädd påverkar det organisationens medlemsstyrka. Medlemmarna under en sådan ledare blir inte modfällda när de möter faror och olyckor. De förlorar inte sitt mod.

Punktlighet

Ledaren måste utföra många uppgifter varje dag. Han måste träffa många människor. Han måste bege sig till många platser. Om ledaren redan i början av dagen gör en lista över det som ska utföras och sedan utför rätt uppgift vid rätt tid, kan han göra mycket under en enda dag. Om han misslyckas med att hålla tiden på en plats kommer dagens uppgifter att störas efter varandra. Vid dagens slut kanske det visar sig att flera uppgifter inte alls kunde slutföras. Om han alltid är medveten om tiden och slutför varje uppgift inom den tid som avsatts för den, kommer det att visa sig att alla dagens uppgifter har blivit utförda.

Organisatorisk klokhet

Organisationens ledare måste framför allt besitta organisatorisk klokhet. Han måste ha förmåga att bygga upp organisationen, leda medarbetarna, bevara organisationens sammanhållning, analysera situationen på fältet, fatta beslut i rätt tid, hålla personalen aktiv, utforma olika arbetssätt för att förbättra medarbetarnas nivå samt skydda organisationens medarbetare från informationsbrist.

Förmåga att skapa inspiration

Ledaren ska vara en källa till inspiration och en plats där medarbetarna finner tröst. Ledarens ord får inte sprida förtvivlans eller hopplöshetens giftiga ånga bland medarbetarna. När de hör honom blir de livfulla.

Ledaren ska vara som ett banyanträd för medarbetarna, under vars skugga de kan komma och finna ro i sina hjärtan. När medarbetarna, efter att gång på gång ha drabbats av motgångar, blir oroliga, skyndar de sig till ledaren för att uttrycka sin smärta. Ledarens leende ansikte och ljuva tröstande ord lindrar deras hjärtas plåga. I ledarens hjärta flödar en kärlekens källa för medarbetarna; när de blir genomdränkta av den finner de frid. En ledare som inte kan sprida en svalkande skugga över medarbetarna likt ett banyanträd kan vara ledare för nazistpartiet, men det anstår honom inte att vara ledare för en islamisk organisation.

Vältalighet

Ledaren behöver vara en god talare. Att uttrycka många tankar med få ord är ett av de främsta kännetecknen på ett gott tal. Om talet är uppbyggt kring punkter blir det lättare för åhörarna att förstå. Talets språk bör vara enkelt. Talet bör ha en inledning, en mittdel och en avslutning. Tankarna i talet bör presenteras i en sammanhängande ordning, så att åhörarna inte får svårt att förstå ämnet. Allahs sändebud (frid vare med honom) sade: ”Buistu bi-jawami’il-kalam”, det vill säga: ”Jag har framträtt med förmågan att hålla korta tal med omfattande innebörd.” Allahs sändebud (frid vare med honom) var den främste talaren. Hans tal var klara och fängslande. Ledaren för den islamiska organisationen bör försöka efterlikna honom.

Skicklighet i att bevara dokument

Ledaren måste vara skicklig på att bevara och organisera dokument. Han behöver, mer än alla andra, kunna ge dokumenten korrekta namn, numrera dem på lämpligt sätt och ordna papperen korrekt i dem. Om han själv inte är skicklig på detta är det inte möjligt att få andra att utföra det väl. Om dokumenten inte bevaras korrekt går det ofta inte att hitta de nödvändiga papperen, eller så slösas mycket tid på att leta fram dem.

Skicklighet i bokföring

Ledaren ska vara en skicklig bokförare. Ansvaret för att korrekt föra register över och redovisa organisationens alla inkomster och utgifter vilar på honom. Ett misslyckande på detta område är en mycket stor brist hos ledaren.

Den islamiska ledarskapets främsta roller

Det islamiska partiet kretsar kring det islamiska ledarskapet. Liksom planeterna i solsystemet kretsar kring solen, kretsar det islamiska partiets medlemmar kring ledaren. Därför är omfattningen av den islamiske ledarens verksamhet också mycket stor.

Om solen, solsystemets centrum, förlorar sin dragningskraft kommer hela solsystemets planeter och månar att kastas ut ur sina banor och falla i oordning. På samma sätt kommer medlemmarna i den islamiske ledarens parti, om han förlorar sin dragningskraft, att förlora styrkan i sin sammanslutning och bli svaga.

Om ett islamiskt parti eller en islamisk stat ställs inför en sådan oönskad situation faller hela ansvaret på ledarskapet. Den islamiske ledaren måste ständigt vara vaksam för att skydda sig mot en sådan situations förbannelse. Han måste omsorgsfullt fullgöra sina plikter. Här försöker jag ge en kort beskrivning av några av de roller som det islamiska ledarskapet måste fylla.

Tazkiya

”Tazkiya” är ett av den islamiska organisationens främsta mål. ”Tazkiya” var nära förbundet med profeternas och sändebudens verksamhet. En av Världsprofeten Muhammeds, Guds sändebuds, uppgifter var strävan efter tazkiya, det vill säga rening. Om detta säger Gud i suran al-Jumuʿa:

هُوَ الَّذِي بَعَثَ فِي الْأُمِّيِّينَ رَسُولًا مِّنْهُمْ يَتْلُو عَلَيْهِمْ آيَاتِهِ وَيُزَكِّيهِمْ وَيُعَلِّمُهُمُ الْكِتَابَ وَالْحِكْمَةَ

”Det är Han som bland de olärda har låtit ett sändebud uppstå ur deras egna led, som reciterar Hans verser för dem, renar och förädlar dem samt lär dem Skriften och visheten.” al-Jumuʿa: 2

Samtidigt som Guds sändebud, frid och välsignelser vare med honom, fullgjorde sina övriga plikter som sändebud, ägnade han sig åt tazkiya, eller reningen, av dem som svarade på hans kallelse. Han gjorde de troendes tänkesätt och handlingssätt fullständigt lydiga inför Gud. Ingenting i deras liv var kärare för dem än att följa Guds bud. Det fanns ingen förvirring i deras tankevärld; på samma sätt fanns det i deras livsföring inte den minsta beröring av något annat än islam. Guds och Hans sändebuds preferenser var måttstocken för deras egna preferenser och aversioner. Det är om sådana människor som Gud säger i suran ash-Shams:

قَدْ أَفْلَحَ مَن زَكَّاهَا

Framgångsrik är den som renar sitt innersta. — ash-Shams 9

Guds sändebud fäste så stor vikt vid tazkiya att han brukade be så här:

اللهم تا نفسی تقوها و زکها –

“O Allah, skänk min själ taqwa och rena den”

Efter Allahs Sändebuds (s.a.) bortgång, under islams guldålder, fullgjorde de troendes ledare denna stora plikt med uppriktighet. Ända fram till ögonblicket före döden var de upptagna med att fullgöra denna plikt. I detta sammanhang är en händelse ur de troendes ledare Umars (r.a.) liv särskilt anmärkningsvärd.

Umar (r.a.) blev svårt skadad av knivhuggen från Abu Lulu Firoz. När han i detta tillstånd fick mjölk att dricka rann mjölken ut genom såret. Det fanns inget hopp om att han skulle överleva. Han vred sig av smärta. I detta svåra ögonblick fästes hans blick vid en ung man. Den unge mannens klädnad hängde ända ner till marken. Han sade:

ارفع ثوبك قائه أنقى لثوبك وأنقى لربك –

“Lyft upp din klädnad. Då förblir dina kläder rena, och detta är mer behagligt för din Herre.” –Sahih al-Bukhari

Ännu en kort stund innan Umar (r.a.) föll i dödens famn fullgjorde han denna stora plikt av taqiya.

Även i vår tid måste det islamiska ledarskapet, genom att följa Allahs Sändebuds (s.a.) fotspår, outtröttligt verka för taqiya av människorna i dess organisation eller stat.

Skapandet av ukhuwah

”Ukhuwat-skapande”, eller broderskap, är en mycket viktig fråga för den islamiska gruppen. Allah har kallat det djupa ömsesidiga bandet mellan de troende för ”ukhuwat-skapande”. I sura al-Hujurat säger Allah:

                   إِنَّمَا الْمُؤْمِنُونَ إِخْوَةٌ

”De troende är sannerligen varandras bröder.” – al-Hujurat 10

Under Allahs Sändebuds (s.a.w.) tid togs muhajirerna, som hade kommit från Mekka, emot av medinanerna på ett sätt som saknar motstycke. Ansarerna gav generöst muhajirerna delar av sina jordar, fruktträdgårdar, affärsverksamheter och kontanta medel. Om ansarerna inte hade visat denna inställning, skulle muhajirernas liv i Medina ha blivit outhärdligt.

Ansarerna hade inga blodsband med muhajirerna. Muhajirerna hade tvärtom i hemlighet lämnat sina blodsförvanter och tagit sig till Medina. Även om det inte fanns några blodsband, var det trosband som förenade ansarerna med muhajirerna starkare än blodsband. Ansarerna sov inte inomhus medan muhajirerna lämnades under bar himmel. Ansarerna åt inte medan muhajirerna lämnades hungriga.

Det var uppriktighetens tid. En muslim försökte förstå en annan muslim med sitt hjärta. Det var inte de formella banden, utan detta hjärtats band, som på den tiden gav de troende styrka likt ”Bunyanum Marsus”, det vill säga en mur byggd av smält bly.

Det var på grund av detta band som en gåva som kom till en muslims hem på den tiden gick vidare till grannens hem. Det var på grund av detta band som många troende på den tiden, trots att de var sårade i strid och plågades av en brännande törst, gav sitt tilldelade vatten till den sårade broder som låg bredvid dem, med tanke på hans behov, och kunde möta martyrdöden i svår törst. Detta band kallas ukhuwat.

Denna ukhuwat är kärnan i organisatorisk styrka. Den grupp eller stat där den finns har stor styrka. Allahs Sändebud (s.a.w.) säger:

المؤمن كالبنيان يشدّ بغضة بغضا

”De troendes ömsesidiga relation är som en mur, där den ena delen stärker den andra.”

– Sahih al-Bukhari, Sahih Muslim

مثل المؤمنين فى تواذهم وتراحمهم وتعاطفهم مثل الجسد إذا اشتكى منه عضو تداعى له سائر الجسد بالسهر والحمى –

”När det gäller ömsesidig kärlek, barmhärtighet, nåd och medkänsla är de troende som en enda kropp. Om någon del av kroppen blir sjuk känner även de andra delarna av det.”

– Sahih al-Bukhari, Sahih Muslim

Ledarskapet måste inta en ledande roll i att skapa denna ukhuwwat eller detta broderskap.

Ukhuwwat växer fram först när värmen i ledarens hjärta sprider sig till alla nivåer inom gruppen eller staten. Om ledaren misslyckas med att sprida denna värme från sitt hjärta är det omöjligt att skapa ukhuwwat eller broderskap, även efter hundratals predikningar och förmaningar.

Att skapa inspiration till självuppoffring

I det islamiska samfundet måste ledarskapet framför allt föregå med exempel på uppoffring och självuppoffring. Det är ledarens uppoffring som inspirerar följarna till självuppoffring. När det gäller detta finns det ingen motsvarighet till det föredöme som Världarnas Profet (s.a.) har upprättat.

Allahs Sändebud (s.a.) var en människa som nöjde sig med mycket lite. Trots att han var statschef i Medina levde han ett ytterst enkelt liv. Mycket pengar kom till Allahs Sändebud (s.a.), men i stället för att använda dem själv delade han ut dem bland andra. Han sade att för en resande behövs en viss mängd färdkost, och för människan är precis lika mycket av denna värld tillräckligt.

De troendes moder Aisha (må Allah vara nöjd med henne) berättar att Allahs Sändebuds (s.a.) kläder aldrig lades vikta åt sidan. Det vill säga, han hade inga extra kläder som kunde vikas och läggas undan.

Efter Allahs Sändebuds bortgång sade Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att Allahs Sändebud (s.a.) hade lämnat denna värld utan att någonsin ha kunnat äta sig mätt två gånger om dagen.

Sådan var den oomstridde ledaren för ummans livsföring.

Detta självuppoffrande sinnelag hos Allahs Sändebud gjorde honom till den käraste bland hans följare. Eftersom han själv var den främste i självuppoffring började hans följare tävla i uppoffring när han uppmanade dem till det. Hans osjälviska livsföring var en inspirationskälla för andra. Genom hans sällskap växte ett folk fram som var fritt från girighet och osjälviskt. När Allahs Sändebud (s.a.) uppmuntrade till ett enkelt liv sade han:

ان البذاذة من الايمان –

”Anspråkslöshet är en del av tron.” — Sunan Abi Dawud

I själva verket ser man aldrig följeslagare göra uppror mot en ledare som lever ett anspråkslöst och uppoffrande liv. Detta är ännu mer sant när det gäller statligt ledarskap. Om en hungersnöd någon gång drabbar en stat och landets invånare tvingas klara sig på ett mål mat om dagen, gör de inte heller då uppror om de ser att deras ledare äter ett mål mat om dagen precis som de och delar deras umbäranden. Under sådana omständigheter förenar sig statens invånare snarare med ledaren och fortsätter att tålmodigt möta situationen.

Precis som Allahs Sändebud (fvmh) genom att göra sitt eget liv till ett exempel uppmuntrade sina följeslagare att leva ett uppoffrande liv, måste ledaren för vilket islamiskt parti eller vilken islamisk stat som helst i dagens värld på samma sätt inspirera sina följeslagare. Detta är den naturliga vägen till att skapa inspiration till uppoffring.

Att upprätthålla rättvisa bland medlemmarna

I ett parti finns människor av många olika slag. De skiljer sig mycket åt när det gäller arbetsförmåga, intelligens och fysisk skönhet. Trots dessa skillnader har alla som träder fram för att använda sina krafter och förmågor i syfte att vinna Allahs välbehag samma rättigheter. De svarta, de vita, de fula, de vackra, de mindre intelligenta, de mer intelligenta, de begåvade, de obegåvade, de starka och de svaga är alla lika delaktiga i rättigheterna.

Om ledaren föraktar någon på grund av att denne är svart, ful, mindre intelligent, obegåvad eller svag, begår han verkligen ett mycket allvarligt brott. Om han däremot visar någon större tillgivenhet för att denne är vacker, mer intelligent, begåvad eller stark, börjar han slå in dödsklockan för partiet. Att se på de svarta, fula, mindre intelligenta, obegåvade eller svaga med förakt innebär att se på Skaparen med förakt. Det är ju Skaparen som har skapat vissa människor som svarta, fula, mindre intelligenta, obegåvade eller svaga; de har inte skapat sig själva på detta sätt.

Ledaren har till plikt att älska alla. Han ska älska dem alla endast därför att de är Allahs tjänare och helhjärtat hängivna åt att vinna Allahs välbehag.

Den kärlek som uppstår mellan de troende på grund av deras helhjärtade hängivenhet till Allah är den enda kärlek som erkänns inför Honom, och ingen annan kärlek.

Rättvisan kräver att ledaren ser alla medarbetare med samma blick, ägnar var och en lika mycket uppmärksamhet, blir nära förbunden med var och en, tilldelar var och en uppgifter utifrån hans eller hennes förmåga och ser till att uppgifterna blir utförda.

Om ledarens ord och beteende visar tillgivenhet gentemot vissa personer och likgiltighet gentemot andra, kommer hans ledarskap i stället för att medföra välgång för hans grupp eller stat att dra olycka över den.

إِنَّ اللَّهَ يَأْمُرُ بِالْعَدْلِ وَالْإِحْسَانِ

”Sannerligen befaller Allah er att iaktta rättvisa och att göra gott.”

–An-Nahl 90

Utan att i enlighet med detta krav i Allahs befallning upprätthålla rättvisa inom alla områden av gruppen eller staten kan man aldrig hoppas att en ledare ska vara uppskattad av människorna och av människornas Herre. Om ledaren misslyckas med att behandla sina medarbetare rättvist börjar grunden för hans grupp eller stat att försvagas. Till slut utsätts den för en förödande kollaps, likt ett jordskred. För att skydda gruppen eller staten från denna oönskade situation måste ledaren göra ett rättvist bemötande till en av de grundläggande principerna i sitt dagliga arbete.

Lärdomar om hur man står fast i motgångar och olyckor

De troendes väg här i världen är verkligen inte beströdd med blommor. Allah har ålagt de troende ett svårt ansvar. Om de lyckas fullgöra detta svåra ansvar har Allah bestämt den största välsignelsen för dem – paradiset.

Det är naturligt att Allah, innan Han upphöjer de troende till en så värdefull plats som paradiset, utsätter dem för prövningar för att de ska bevisa sin lämplighet. Området där denna lämplighet ska bevisas är kampen för att upprätta islamiska bestämmelser.

När de troende leder denna kamp måste de möta olika komplikationer, kriser, faror och olyckor. Dessa kommer inför de troende som prövningar. Om detta säger Allah i sura al-Baqarah:

وَلَنَبْلُوَنَّكُم بِشَيْءٍ مِّنَ الْخَوْفِ وَالْجُوعِ وَنَقْصٍ مِّنَ الْأَمْوَالِ وَالْأَنفُسِ وَالثَّمَرَاتِ ۗ وَبَشِّرِ الصَّابِرِينَ

”Vi kommer förvisso att pröva er med något av rädsla (skrämmande omständigheter), hunger och förlust av egendom, liv och skördar. Och ge de tålmodiga det glada budskapet.”

–Al-Baqarah 155

I sura al-Ankabut säger Allah:

وَالَّذِينَ كَفَرُوا بِآيَاتِ اللَّهِ وَلِقَائِهِ أُولَٰئِكَ يَئِسُوا مِن رَّحْمَتِي وَأُولَٰئِكَ لَهُمْ عَذَابٌ أَلِيمٌ

”Har människorna trott att de ska lämnas ifred bara för att de säger: ’Vi har trott’, och att de inte ska prövas? Vi har förvisso prövat dem som levde före dem. Allah kommer helt säkert att få veta vilka som är sanningsenliga i sitt anspråk på tron och vilka som är lögnare.”

—Al-Ankabut 23

I sura Ali Imran säger Allah:

أَمْ حَسِبْتُمْ أَن تَدْخُلُوا الْجَنَّةَ وَلَمَّا يَعْلَمِ اللَّهُ الَّذِينَ جَاهَدُوا مِنكُمْ وَيَعْلَمَ الصَّابِرِينَ

”Tror ni att ni ska träda in i paradiset, fastän Allah ännu inte har visat vilka av er som ägnar sig åt jihad och håller fast vid tålamod?”

—Ali Imran 142

Det Allah genom dessa ord vill inpränta i de troendes hjärtan är att det inte är lätt att nå paradiset. Man kan hoppas på att nå paradiset endast genom att överge de färgstarka drömmarna om självförverkligande, besluta sig för fullständigt självuppoffrande och enbart sträva efter att upprätta Allahs dīn.

Kampen för att upprätta dīn går framåt över hinder och uppförsbackar. Längs vägen uppstår hinder på olika håll. Man måste gång på gång möta kritik, hån, frestelser och fysisk misshandel. Det är naturligtvis svårt att fortsätta framåt och bortse från allt detta. Det är ingen liten sak att bevara sitt mod inför kritikens och hånets pilar, skydda sig mot olika slags frestelser och uthärda all slags förföljelse.

När de svagt troende ställs inför dessa prövningar drar sig några tillbaka, några börjar undersöka för att upptäcka svagheter i det fattade beslutet, och några börjar tvivla på om själva vägen är den rätta. Men de som inte har någon brist i sin tro, vars hjärtan inte är sjuka och som oförskräckt är beredda att ge sina liv för Allahs välbehag, tar emot denna prövning som något helt naturligt. De betraktar varje hinder som en ny prövning och förlitar sig enbart på Allahs hjälp för att lyckas i dessa prövningar.

När muslimska folkets historia granskas ser man att det är efter svåra katastrofer och olyckor som förvirring har spridit sig i folkets tankevärld, och att en stor del av folket har undertryckt sin kämpande anda och antagit asketism. I vår tid står denna asketism i vägen för den islamiska renässansen.

En av de främsta särskilda egenskaperna hos dem som ägnar sig åt kampen för att upprätta islam är sabr, tålamod. Med sabr menas inte enbart att i tysthet uthärda olika slags plågor. Det innefattar också att utan förbehåll acceptera Allahs beslut och att förbli fri från alla slags [prövningar] som drabbar Hans efterföljare. Den islamiske ledaren och hans efterföljare måste hålla fast vid tron att ingen olycka kan drabba någon människa utan Allahs tillåtelse. I detta sammanhang bör man noggrant minnas det tillkännagivande som Allah har gjort i sura al-Hadid.

Allah säger:

أَمْ حَسِبْتُمْ أَن تَدْخُلُوا الْجَنَّةَ وَلَمَّا يَعْلَمِ اللَّهُ الَّذِينَ جَاهَدُوا مِنكُمْ وَيَعْلَمَ الصَّابِرِينَ

”Ingen olycka kan drabba jorden eller er själva utan att Jag har skrivit ned den i Skriften innan Jag låter den inträffa. Detta är mycket lätt för Allah.”

—al-Hadid 22

Att fatta rätt beslut under en katastrof eller olycka är utan tvekan en svår uppgift. Ännu svårare är det att efter olyckan skydda gruppen från förvirring. Det är i själva verket här som ledarskapets storhet eller misslyckande bevisas. Om ledaren verkligen kan hålla fast vid sabr, kan han också ta initiativ till att skapa sabr hos sina efterföljare. Om ledaren själv kan skydda sig från förvirring i sitt tänkande, kan han också försöka befria sina efterföljare från denna förvirring.

Att göra uppnåendet av Allahs välbehag till centrum för all verksamhet

Världen är verksamhetsfältet för dem som strävar efter att etablera islam. De har fått ansvaret att förändra denna världs ansikte. De arbetar för att avskaffa det rådande samhällssystemet och upprätta ett islamiskt samhällssystem. Men deras syfte och mål är inte enbart att etablera islam i världen; deras mål är att genom att etablera islam uppnå Allahs välbehag.

Kampen för att etablera islam kanske inte blir framgångsrik sett ur ett världsligt perspektiv. En av Allahs främsta profeter, Nuh alayhis salam, kämpade i nio hundra femtio år för att etablera islam på jorden. Det var inte så att hans ledarskap var svagt eller att han saknade god strategisk förmåga. Faktum är att Allah inte utan vidare skänker en nation den största tillgången i världen, ett islamiskt samhälle, om den inte är beredd att ta emot den. Allah skänkte inte heller detta till Nuh alayhis salams folk. Detta innebär inte att Nuh alayhis salams kamp hade misslyckats. Han hade fått ansvaret från Allah att leda kampen för att etablera religionen. Detta ansvar fullgjorde han på ett föredömligt sätt. Till följd därav uppnådde han Allahs välbehag. Därför finns inget misslyckande i hans liv. När de som strävar efter att etablera islam gör uppnåendet av Allahs välbehag till centrum för all sin verksamhet, kan inget världsligt misslyckande framkalla någon negativ reaktion hos dem. De blir inte förtvivlade. De blir inte oroade när de ser dem som förkastar sanningen utöva makt på jorden. I stället minns de Allahs ord:

﴿لَا يَغُرَّنَّكَ تَقَلُّبُ الَّذِينَ كَفَرُوا فِي الْبِلَادِ﴾

﴿مَتَاعٌ قَلِيلٌ ثُمَّ مَأْوَاهُمْ جَهَنَّمُ ۚ وَبِئْسَ الْمِهَادُ﴾

”Låt inte deras stolta framfart på jorden, de som förkastar sanningen, bedra dig. Det är endast ett mycket ringa njutningsmedel. Deras slutliga boning är Jahannam, vilken är den sämsta bädden.”

–Āl ʿImrān: 196

För att rikta den troendes blick åt rätt håll säger Allah på ett annat ställe i sura Āl ʿImrān:

وَسَارِعُوا إِلَىٰ مَغْفِرَةٍ مِّن رَّبِّكُمْ وَجَنَّةٍ عَرْضُهَا السَّمَاوَاتُ وَالْأَرْضُ أُعِدَّتْ لِلْمُتَّقِينَ

”Skynda till förlåtelse från er Herre och till ett paradis vars vidd är lika stor som himlarna och jorden. Det har beretts för de gudfruktiga.”

–Āl ʿImrān 133

Vilket storslaget mål de personer som ingick i Muhammed, Guds sändebuds (Guds frid och välsignelser över honom), organisation hade gjort till sitt livs yttersta mål uttrycks vackert i en vers i sura al-Fath.

يَبْتَغُونَ فَضْلًا مِّنَ اللَّهِ وَرِضْوَانًا

”De söker Allahs nåd och välbehag.”

–Al-Fath 29

I själva verket är uppnåendet av Allahs nåd och välbehag centrum för all verksamhet i den troendes liv.

Allah vill att de troendes verksamhet uteslutande ska bedrivas med målet att uppnå Hans välbehag. I detta sammanhang är avsiktens renhet av yttersta vikt. Av Allahs Sändebuds (Guds frid och välsignelser över honom) hadith framgår att inte ens en så stor uppoffring som att kämpa i jihad och dö som martyr godtas av Allah, om den inte görs med en ren avsikt.

Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättar: ”Jag hörde Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) säga att på den yttersta domens dag kommer den första som döms att vara en martyr. Han kommer att föras fram och påminnas om alla de välsignelser som hade skänkts honom. Han kommer att erkänna att han hade fått och åtnjutit dessa välsignelser. Han kommer att tillfrågas: ’Vad gjorde du efter att ha åtnjutit dessa välsignelser?’ Han kommer att svara: ’Jag kämpade för Din skull tills jag blev martyr.’ Allah kommer att säga: ’Du ljuger. Du kämpade för att bli känd som en hjälte, och du har redan fått det ryktet.’ Därefter kommer domen att avkunnas, och han kommer att släpas med ansiktet nedåt i fötterna tills han kastas i helvetet.

Därefter kommer en man att föras fram som hade förvärvat kunskap, undervisat i kunskap och läst Koranen. Han kommer att påminnas om de välsignelser som hade skänkts honom. Han kommer att tillfrågas: ’Vad gjorde du efter att ha åtnjutit dessa välsignelser?’ Han kommer att svara: ’Jag undervisade i kunskap och läste Koranen för Din skull.’ Allah kommer att säga: ’Du ljuger. Du förvärvade kunskap för att bli känd som en lärd man.’ Därefter kommer domen att avkunnas, och han kommer att släpas med ansiktet nedåt i fötterna tills han kastas i helvetet. Sedan kommer en man att föras fram som Allah hade skänkt välstånd och rikedom. Han kommer att påminnas om de välsignelser som hade skänkts honom. Han kommer att erkänna att han hade fått och åtnjutit dessa välsignelser. Han kommer att tillfrågas: ’Vad gjorde du efter att ha åtnjutit dessa välsignelser?’ Han kommer att svara: ’Jag använde min rikedom till allt som Du tycker om.’ Allah kommer att säga: ’Du ljuger. Du gav för att bli känd som en givmild man, och du har redan fått det ryktet.’ Därefter kommer domen att avkunnas, och han kommer att släpas med ansiktet nedåt i fötterna tills han kastas i helvetet.”

Vilket stort verk som än utförs utan att enbart ha Allahs välbehag som mål, eller genom att dela detta mål med något annat, är inget annat än bortkastat arbete. Det är ledarskapets ansvar att se till att den islamiska rörelsens medlemmar inte blir offer för denna olycka. Ledarskapets största bedrift ligger i själva verket i att kunna rikta följeslagarnas uppmärksamhet mot att uppnå Allahs välbehag.

Det islamiska ledarskapets ansvarsskyldighet

Det islamiska ledarskapet håller sig inte på avstånd från rörelsens medlemmar. Det lever bland dem och är självt en av dem. Det fruktar inte deras frågor. Det är alltid berett att besvara varje nödvändig och anständig fråga. Det är i allmänhet ansvarigt inför medlemmarna för alla sina handlingar och i synnerhet inför shurarådet. Ledaren för en islamisk rörelse, ett samhälle eller en stat har ett tvåfaldigt ansvar. Å ena sidan måste han stå till svars inför väljarkåren. Å andra sidan måste han stå till svars inför Allah. I själva verket är hans ansvarsskyldighet i det kommande livet mycket allvarligare än hans ansvarsskyldighet i denna värld. Om detta varnade Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) redan i förväg och sade:

كلكم راع وكلكم مسؤول عن رعيته ألإمام راع ومسئول عن رعيته.

”Var och en av er är en förvaltare, och var och en av er kommer att hållas ansvarig för sitt förvaltaransvar. Ledaren är en förvaltare och kommer att tillfrågas om detta.”

– Sahih al-Bukhari, Sahih Muslim

أيما والرولى من أمر المسلمين شيئا فلم ينصخ لهم ولم

یجه له کنمنحه وجهده لنفسبه کبهٔ الله علل وجهه فی النار

”Den som har tagit på sig ansvaret för muslimernas gemensamma angelägenheter, men därefter inte visar uppriktighet i att fullgöra sitt ansvar och inte engagerar sig i detta på samma sätt som han engagerar sig i sina egna angelägenheter, kommer Allah på den yttersta domens dag att kasta med ansiktet före i helvetet.”

Lydnad i den islamiska organisationen

Lydnad mot ledaren är en obligatorisk plikt för den som tillhör den islamiska organisationen. Om detta säger Allah:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا أَطِيعُوا اللَّهَ وَأَطِيعُوا الرَّسُولَ وَأُولِي الْأَمْرِ مِنكُمْ

”Ni som tror! Lyd Allah, lyd Sändebudet och lyd dem bland er som har auktoritet, ulul-amr.”

– An-Nisa: 59

Allahs Sändebud säger:

من أطاعنىانى فقد أطاع الله ومن عصبانی فقذ عص اللّة ومن

يطع الأمير فقد أطاعنى ومن يغص الأمير فقد عص

”Den som lyder mig lyder Allah. Den som trotsar mig trotsar Allah. Den som lyder amiren lyder mig. Den som är olydig mot amiren är olydig mot mig.”

– Sahih al-Bukhari

اسمعوا والطيعوا وان استعمل علیکم عبد حبشی كان راسه زبيبة

”Lyssna och lyd, även om en etiopisk slav utses till ledare över er och hans huvud ser ut som en druva (litet).”

عليك السمع والطاعة فی عسرك ويسرك ومنشطك ومكرهك

”Du ska lyssna och lyda i lätthet och svårighet, i tillfredsställelse och missnöje, och även när dina rättigheter åsidosätts.” – Sahih Muslim

من کره من آمیره شیا

فلیصابر

”Om någon av er upptäcker något motbjudande hos sin amir, ska han ha tålamod.” – Sahih al-Bukhari, Sahih Muslim

Salamah ibn Yazid al-Juʿfi (må Allah vara nöjd med honom) frågade,

سأل سلمة ابن يزيد الجغفى رسول اللّه صلى اللّة عليه وسلم فقال يا نبى اللّه أرأيت ان قامت علينا أمراء يسألونا حقهم ويمنعونا حقنا فما تأمرنا؟ فأعرض عنه ثم سأله فقال رسول اللّه صلى اللّة عليه وسلم اسمعوا وأطيعوا فائما تليهم ما نملو او و عليكم ما هملتم

”O Allahs Sändebud, vad ska vi göra när amirer kommer till makten över oss som kräver att få ut sina rättigheter av oss till fullo, men inte ger oss våra rättigheter?” Allahs Sändebud (frid vare med honom) ägnade honom ingen uppmärksamhet. Salamah frågade igen. Då sade Allahs Sändebud (frid vare med honom): ”Ni ska lyssna och fortsätta att lyda. Deras börda vilar på dem och er börda vilar på er.” – Sahih Muslim

Den främste som har rätt till lydnad är Allah. Den andre som har rätt till lydnad är Allahs Sändebud (frid vare med honom). Den tredje som har rätt till lydnad är organisationens amir.

Lydnaden mot Allah och Sändebudet är ovillkorlig. Det innebär att det är den troendes plikt att, efter att ha fått veta vad Allahs och Hans Sändebuds befallning i en fråga är, följa den utan invändningar. Om amirens befallning inte strider mot Allahs och Hans Sändebuds (frid vare med honom) befallning, måste den också följas med full uppriktighet. Men om någon av hans befallningar strider mot Allahs och Sändebudets befallning får den inte följas. I detta avseende lyder Allahs Sändebuds undervisning:

آلطاعة فی المغروف

”Lydnad gäller endast i det som är gott.” – Sahih al-Bukhari

لاً طاعة لمخلوق فى معصية الخالق

”Ingen skapad varelse får åtlydas i olydnad mot Skaparen.”

السمع والطاعة حق ما لَمْ يُؤمر بمخصية فاذا أمر بمغصية فلاً سمع ولاً طاعة

”Att lyssna till och lyda ledarens befallning är en plikt för var och en, så länge han inte beordrar synd. Om han beordrar synd har han inte längre rätt att bli åtlydd.” – Sahih al-Bukhari

على المرء المسلم السمع والطاعة فيما آحب وكره الأآن يؤمر بمغصية فاذا أمر بمغصية فلاً سمع ولاً طاعة

”Det är varje muslims ovillkorliga plikt att lyssna till ledarens befallningar och lyda honom, vare sig han tycker om dem eller inte, så länge han inte beordras att vara olydig mot Allah. Men om han beordras till olydnad mot Allah får han inte lyssna eller lyda.” – Sahih al-Bukhari, Sahih Muslim

Lydnad är en beståndsdel av organisationens disciplin. I den organisation där lydnad saknas finns ingen disciplin. Och om disciplin saknas har organisationen inget värde, även om stora mängder människor samlas i den.

En organisation kan spela en verkligt kraftfull roll först när dess medlemmar följer ledarens befallningar på samma sätt som soldater i en armé följer sin befälhavares order.

Den ärelystnes plats i den islamiska organisationen

På Allahs domstol kommer ledarens räkenskap att vara strängare än en vanlig troendes. Med verklig medvetenhet om denna räkenskap är det inte naturligt att någon förnuftig person hyser en önskan att få en ledarpost. Om det genom en persons ord och handlingar framgår att han är begärlig efter en ledarpost, måste man förstå att den personen är sjuk.

Endast en självförhärligande eller självisk person kan kandidera till en ledarpost i den islamiska organisationen. Guds Sändebud (frid vare med honom) var alltid vaksam på att ingen sådan person skulle kunna få någon post i den islamiska organisationen.

يا عبد الرحمن بن سمرة لا تسأل الامارة – فاتك ان أعطيتها عن غير مسألة أعلنت عليها، وأن أعطيتها عن مسألة وكانت اليها

Allahs Sändebud (frid vare med honom) sade: ”Abd ar-Rahman ibn Samura, kandidera inte till en ledarpost. Om du får ledarposten utan att ha kandiderat till den kommer du att få hjälp i detta. Men om du får ledarposten efter att ha kandiderat till den, kommer hela ansvaret att läggas på dig.” Sahih Muslim

ائتا واللّه لأئولى على هذا العمل أحدًا سألة ولاً أحدًا حرص عليه

”Vid Allah, vi kommer inte att anförtro denna uppgift åt någon som kandiderar till den eller hyser en önskan om den i sitt hjärta.” Sahih al-Bukhari, Sahih Muslim

Den som är ämbetslysten försöker vanligtvis indirekt att få en ledarposition. Men när denna begäran blir överdriven överger han den indirekta rollen och träder fram öppet. Han utropar sig själv till ledare och uppmanar människor att avlägga baiʿa till honom.

Efter de rättledda kaliferna har den muslimska umman bevittnat sådana sorgliga händelser. Den muslimska umman har fått utstå mycket lidande genom att hamna i de självutnämnda ledarnas händer.

Allah har underrättat Sitt Sändebud (sa) om att den muslimska umman i senare tider skulle möta sådana oönskade situationer, och Sändebudet (sa) underrättade sina följeslagare om detta. Han har också särskilt nämnt vilka åtgärder som är önskvärda att vidta för att hantera sådana situationer.

Allahs Sändebud (sa) säger:

وسيكونون بغدى خلفاء فيكثرون قالوا يا رسول اللّه فما

تأمرنا ؟ قال أو فوا بيعة الأول فالأول

”Snart kommer det efter mig att finnas flera kalifer.” Följjeslagarna sade: ”O Allahs Sändebud, vad befaller du oss då?” Han sade: ”Fullgör bayʿa till den ene efter den andre, i tur och ordning.” – Sahih al-Bukhari, Sahih Muslim

اذا بويع لخليفتين فاقتلوا الاخر منها

”När bayʿa har givits till två kalifer, ska ni bekämpa den vars bayʿa togs emot sist.” – Sahih Muslim

و من بایع اماما فأعطاهٔ صفقة یده و ثمرة قلبه، فلیطغهٔ ان

–

استطاع فان جاء اخر ينازعه فاضربوا عنق الاخر

”Och den som ger bayʿa till en ledare, lägger sin hand i hans och erbjuder honom sitt hjärtas hängivenhet, ska lyda honom efter bästa förmåga. Om någon annan träder fram i opposition, ska han bryta nacken av honom.” – Sahih Muslim

Av Allahs Sändebuds (ﷺ) ord framgår att en person som eftertraktar ämbetet inte får utses till en ledarposition. På samma sätt får ingen annan person erkännas som amir så länge en amir med folkligt stöd står i spetsen för den islamiska organisationen eller staten. Allahs Sändebud (ﷺ) befallde inte bara att sådana personer inte skulle erkännas, utan även att de skulle bekämpas.

När en ämbetslysten person får en ledande position i en organisation eller stat, kommer han att förstöra den. Dessutom fördärvar han sitt liv efter detta. Om detta sade Allahs Sändebud (ﷺ):

انگم سنتحر صون على الامارة فستكون ندامة يوم القيامة

”Snart kommer ni att bli begärliga efter ledarpositioner. Och på uppståndelsens dag kommer detta att bli en orsak till skam och sorg för er.” – (Sahih al-Bukhari)

Samråd i den islamiska organisationen

Att söka och ge råd är ett av den islamiska organisationens kännetecken. Allah, världarnas Herre, har befallt Sändebudet (ﷺ) att rådgöra med de ädla följeslagarna i gemensamma angelägenheter:

وَشَاوِرْهُمْ فِي الْأَمْرِ ۖ فَإِذَا عَزَمْتَ فَتَوَكَّلْ عَلَى اللَّهِ

”Rådgör med dem i angelägenheter. När du väl har fattat ett beslut, förlita dig då på Allah.” – Āl ʿImrān: 159

När Allah nämner de troendes egenskaper säger Han:

När Allah nämner de troendes egenskaper säger Han:

أَمْرُهُمْ شُورَىٰ بَيْنَهُمْ

”Deras gemensamma angelägenheter avgörs genom ömsesidigt samråd.” – Ash-Shura: 38

När en fråga berör flera personers fördelar och nackdelar är det ett slags övertramp att en enda person fattar beslut om den på egen hand. Ju fler människors intressen som berörs av en fråga, desto mer önskvärt är det att samråda med dessa människor. Om antalet berörda personer är mycket stort är det nödvändigt att inhämta råd från personer som företräder dem. En människa kan försöka utöva godtycke i gemensamma angelägenheter därför att hon vill kränka andras rättigheter för att tillgodose sina egna intressen, eller därför att hon anser sig själv vara stor och andra små. Båda dessa inställningar är dåliga. Det är för att förhindra att sådana inställningar tränger in i den troendes karaktär som islam har gjort ömsesidigt samråd till ett nödvändigt villkor för det gemensamma livet. Att avgöra frågor som berör andras intressen och rättigheter är ett mycket stort ansvar. Den som har en känsla av att stå till svars i det kommande livet kommer naturligtvis att försöka samråda med de berörda personerna eller deras representanter i sådana frågor, så att det bästa beslutet kan fattas och så att ansvaret för ett eventuellt ouppmärksamt misstag vid beslutsfattandet inte faller på en enda person.

Människor måste vara helt fria att uttrycka sina åsikter. Att styra gemensamma angelägenheter genom att tysta människor, binda deras händer och fötter och hålla dem i mörker är en mycket grov orättvisa.

Det är önskvärt att följa de råd som ges på grundval av samstämmighet, eller den åsikt som omfattas av majoriteten. Om en person, efter att ha inhämtat allas åsikter, ändå handlar godtyckligt, blir principen om samråd i praktiken meningslös. Det räcker inte att bara inhämta råd. Efter samrådet måste angelägenheterna hanteras i enlighet med det beslut som fattats enhälligt eller på grundval av majoritetens åsikt.

Ytterligare en grundläggande sak måste man komma ihåg. Majlis al-Shura har inte obegränsad makt när muslimernas angelägenheter ska avgöras. Samrådet måste hållas inom islams fastställda gränser. Muslimerna ska samråda om sharia för att förstå den rätta innebörden av en bestämmelse och för att fastställa det bästa sättet att tillämpa den. I frågor där Allah och Hans Sändebud (s.a.) har fattat det slutgiltiga beslutet kan Majlis al-Shura inte på eget initiativ fatta något nytt beslut.

Beslutsfattande i islamiska organisationer

Medlemmarna i Majlis al-Shura, det rådgivande mötet, ska samlas till mötet med öppna sinnen. De ska inte komma till mötet med någon förutfattad mening.

De rådgivande ska uttrycka sina åsikter utifrån sin tro, sin kunskap och sitt opartiska tänkande. De ska inte, på grund av någon frestelse, av rädsla eller på grund av osämja, uttrycka en åsikt som strider mot deras verkliga uppfattning.

De ska lyssna uppmärksamt på varandras uttalanden och försöka förstå deras rätta innebörd.

Varje medlem ska oförbehållsamt uttrycka sin uppfattning.

Varje medlem ska vara beredd att offra sin egen uppfattning till förmån för en bättre uppfattning.

Var och en ska försöka gå framåt mot ett enhälligt beslut.

Om det någon gång händer att Majlis al-Shura inte kan nå ett enhälligt beslut, ska majoritetens uppfattning läggas till grund för beslutet.

När ett beslut har fattats på grundval av majoritetens uppfattning ska även de som haft en avvikande mening handla i enlighet med det beslut som fattats i Majlis al-Shura, och de får under inga omständigheter avslöja för någon utanför Majlis al-Shura att de hade en avvikande mening.

Om de som har en avvikande åsikt, genom amiren, begär att beslutet ska omprövas vid nästa möte, men majoriteten av medlemmarna i majlis al-shura uttalar sig för att beslutet ska stå fast, måste de som har en avvikande åsikt ägna sig åt att genomföra beslutet.

Diskussionen om att fatta beslut kan nå en punkt där amiren inte på något sätt kan instämma i majoriteten av medlemmarna i majlis al-shuras åsikt. I ett sådant läge ska amiren skjuta upp beslutet och lägga fram frågan för medlemsförsamlingen.

Amiren och medlemmarna i majlis al-shura ska utan tvekan acceptera det beslut som medlemsförsamlingen, efter att ha övervägt båda åsikterna, bedömer vara bättre och mer välgörande.

Ihtisab i en islamisk organisation

Det finns ingen profet i denna tid. Det finns inte heller någon människa som har fostrats av en profet.

Det är vi vanliga människor som i dag måste föra kampen för att upprätta islam, för att uppfylla trons krav. Men våra liv innehåller fel och brister. Allah vill inte att någon troende ska fortsätta att hela livet vältra sig i fel, brister och orenhet. Därför har Han uppmuntrat de troende att ägna sig åt tazkiya av sina tankar, sitt tal, sina transaktioner och alla sina handlingar.

Med anledning av att de troende bör uppmärksamma varandra på sina fel och brister sade Allahs Sändebud (över honom vare Guds frid och välsignelser):

”Den troende är den troendes spegel.” – Sunan Abi Dawud

Precis som en spegel visar en person var det finns brister i hans klädsel och utseende, ska en troende på samma sätt visa en annan troende var det finns brister i hans liv.

Vanligtvis begår människor misstag omedvetet. Först när någon uppmärksammar dem på detta kan de bli medvetna och vidta åtgärder för att avlägsna sina misstag och brister ur sina liv. Denna process, där man visar varandra deras misstag och brister, kallas ihtisab.

Det finns en vetenskapligt grundad metod för att påpeka misstag. Det är mycket viktigt att följa denna metod. Annars finns det stor risk att resultatet blir det motsatta. Ihtisab bör helst ske personligen. Om den berörda personen, trots att hans misstag och brister har påpekats personligen, inte tar initiativ till att förbättra sig, kan frågan tas upp i ett gemensamt forum.

Före ihtisab är det lämpligt att ta reda på personens psykiska tillstånd. En människa som är hårt pressad av problem kan inte tåla någon form av kritik eller ta emot kritik med rätt sinnesstämning. Därför är det nödvändigt att bedöma personens psykiska tillstånd. Språket vid ihtisab ska vara milt. Det får inte finnas någon skärpa i orden. Inget uttryck för vrede får förekomma.

Den som utför ihtisab får inte visa ilska eller irritation i sitt ansikte eller i sitt sätt att uppträda. Den berörda personen ska kunna förstå att syftet med att påpeka hans brist inte är att förödmjuka honom, utan att göra hans liv bättre.

Att ödmjukt ta emot ihtisab är verkligen en ädel handling. Ingen feg person kan bevara sin mentala balans när han ställs inför ihtisab. Men det är inte önskvärt att den islamiska organisationens medarbetare blir offer för sådan feghet. Därför måste varje medarbetare i den islamiska organisationen vara mentalt förberedd för ihtisab. Man måste försöka dra nytta av ihtisabs välgörande verkan och ha en inställning som gör att man vill acceptera sanningen utan förbehåll.

Endast den som är medveten om ihtisabs välgörande verkan kan välkomna ihtisab. Det svar på ihtisab som kommer från en sådan person kommer att bevara organisationens hälsa, och organisationens medarbetare kommer att kunna ha modet att spela spegelns roll.

Att leda medarbetare i den islamiska organisationen

I arbetet med att leda medarbetarna måste ledaren spela en viktig roll. Framför allt måste han utföra följande uppgifter:

(1) Att forma sinnet och tänkesättet i ljuset av idealet

Det perspektiv på Skaparen, universum, människans plikter på jorden, hennes relation till andra människor och livets slutliga utgång som islam presenterar måste förankras på ett korrekt sätt i medarbetarens tänkande. Genom personliga samtal, dars al-Qur’an, dars al-Hadith, studiecirklar, undervisning i islamiska böcker och skrifter med mera måste medarbetaren göras väl förtrogen med den islamiska livsåskådningen och dess föreskrifter.

(2) Att ge en tydlig förståelse av den islamiska rörelsen och organisationen

Den islamiska rörelsen har sin egen karaktär, sitt eget program, sina egna arbetsprinciper och metoder. Den har också en egen utvecklingslinje. På samma sätt har den islamiska organisationen många unika särdrag. Medarbetaren måste göras väl förtrogen med alla dessa särdrag hos den islamiska rörelsen och den islamiska organisationen.

(3) Att uppmuntra till att förverkliga islams grundläggande föreskrifter i det egna livet

Hos medarbetaren måste man skapa en stark och orubblig inställning till att praktisera fard, wajib och sunnat mu’akkada, förtjäna en halal försörjning och avstå från haram på livets alla områden. Samtidigt som man förklarar deras betydelse måste medarbetaren också göras väl förtrogen med de fruktansvärda konsekvenserna av att överträda dem. Dessutom måste man försöka väcka den starka viljekraft som krävs för att följa islams föreskrifter trots påverkan från en icke-islamisk miljö.

(4) Att uppmuntra till regelbundna studier av al-Qur’an och al-Hadith med förståelse för deras innebörd

Al-Qur’an och al-Hadith är en väldig kunskapskälla. Överallt i Al-Qur’an återges en beskrivning av Allah Rabb al-‘Alamin, Hans oerhörda kunskap och Hans väldiga makt. Ju mer man läser, desto djupare slår insikten om detta rot i hjärtat. Den som får en klar förståelse av Allahs väldiga makt får en sådan oräddhet att den saknar motstycke någon annanstans. Dessutom finns grundprinciperna för det levnadssystem som vi har rests för att upprätta i Al-Qur’an. Det är genom att läsa Al-Qur’an som vi måste lära känna dem. För att få kännedom om hur de ska tillämpas krävs dessutom omfattande studier av al-Hadith.

Al-Qur’an måste förmedlas till människorna på dess eget språk, och samtidigt måste dess förklaring och analys ges på människornas modersmål. En medlem av den islamiska rörelsen måste sträva efter att skaffa sig tillräckliga språkkunskaper för att kunna förstå Al-Qur’ans innebörd enbart genom att läsa den. Detta gäller inte analfabeta medlemmar. Men varje utbildad medlem bör gå framåt med ett fast beslut för att uppnå denna förmåga. Ledaren ska särskilt uppmuntra medlemmarna i detta avseende.

(5) Att uppmuntra till att förrätta salat tillsammans med församlingen

Att förrätta salat tillsammans med församlingen är sunnat mu’akkada. Den som förrättar salat i församling har 27 gånger högre rang än den som förrättar salat ensam. Det finns också en glädje i att gemensamt böja sig inför Allah. Genom att delta i församlingens salat i masjid får man dessutom ett utmärkt tillfälle att höra hur grannarna mår och utbyta hälsningar med dem. Att förrätta salat i församling är dessutom ett mycket gott sätt att vänja sig vid ett disciplinerat liv. Det är mycket viktigt att uppmuntra medlemmen att ta del av dessa fördelar.

(6) Att uppmuntra till självkritik

Människor begår i allmänhet misstag. Dessutom håller Satan ständigt fast vid människan för att bedra henne. Allah Rabb al-‘Alamin har skyddat profeterna från Satan. Därför var de syndfria. Men vanliga människor som vi kan begå många fel och misstag varje dag. Så snart man inte är fullt vaksam uppstår misstag och försummelser.

Därför bör varje medlem, efter att ha avslutat dagens alla sysslor och innan han går och lägger sig, med koncentration gå igenom och granska hela dagens arbete, samtal och beteende. Om han under granskningen kommer ihåg något fel eller misstag måste han be Allah om maghfirah och fatta ett fast beslut att inte låta detta misstag upprepas. Om en medlem fortsätter med denna självkritik kommer många fel och misstag gradvis att försvinna ur hans liv. Ledaren ska uppmuntra medlemmen att vänja sig vid denna utmärkta metod för att försköna livet.

(7) Att uppmuntra till da‘wah-arbete

Kadern måste få en korrekt förståelse av betydelsen av ”ad-daʿwatu ilallāh”. Allah har förklarat att profetens budbäraruppdrag inte fullgörs även om alla andra goda gärningar utförs, om denna uppgift lämnas därhän.

Rörelsen för att upprätta Allahs dīn är en plikt för varje muʾmin. En av de viktigaste uppgifterna i rörelsen för att upprätta dīn är att på rätt sätt förmedla dīns daʿwa till människorna. Ledaren ska göra kaden fullt medveten om betydelsen av daʿwa-arbetet och dess ställning hos den som förmedlar daʿwa.

(8) Att ge stöd åt daʿwa-arbetet

Kadern behöver få nödvändig vägledning om hur den som förmedlar daʿwa bör vara klädd, tala, uppträda, använda språket, framföra argument och så vidare. Kadern behöver också få en uppfattning om vilka tider som är lämpliga för daʿwa-arbete. Det går inte att vinna något på att vid olämpliga tider uppsöka någon och störa honom.

Under olika tider på året förekommer dessutom vissa säsongsbundna islamiska aktiviteter. Under dessa tider riktar människor i högre grad sin uppmärksamhet mot islam. Det är ledarens plikt att uppmuntra kadern att särskilt ägna sig åt daʿwa-aktiviteter under dessa perioder.

(9) Att ta emot rapporter om daʿwa-arbetet

Ledaren behöver veta vilka personer kaden riktar sig till. Om ledaren känner till hur mycket kontakt som hålls med dem, vilka ämnen som diskuteras och vilka böcker som ges till dem, kan han ge kaden korrekta råd. De svåra frågor som kaden möter under daʿwa-arbetet behöver också besvaras och svaren förmedlas till honom. Om kaden inte kan besvara frågorna förlorar han sin entusiasm för daʿwa-arbetet. Av dessa skäl ska ledaren stödja kaden i daʿwa-arbetet på det ovan angivna sättet. När tid och möjlighet ges kan han även följa med kaden och ge honom stöd. Allt detta förutsätter att rapporter om kadens daʿwa-arbete tas emot regelbundet.

(10) Att uppmuntra till infāq fī sabīlillāh

Medvetandegör medarbetaren om att ekonomiska bidrag för Allahs sak inte handlar om att ge en eller två kronor till en tiggare som sitter vid vägkanten med utsträckt hand. För att kämpa för att etablera Allahs religion måste man lägga ner stora summor på många olika områden. För att kunna möta den takt med vilken de iblisiska krafterna avancerar måste den islamiska rörelsens tempo ökas. För att öka tempot krävs användning av högmoderna metoder och hjälpmedel. Sådana metoder och hjälpmedel är dessutom mycket kostnadskrävande. Medarbetarna måste tillgodose detta ekonomiska behov.

En medarbetare kan inte uppmana andra att ge stora bidrag om han själv inte skänker ett betydande belopp. Detta är ytterst förhatligt inför Allah. Medarbetaren måste uppmärksammas på detta. Dessutom ska ledaren ge medarbetarna nödvändiga råd om hur man samlar in pengar från välvilliga personer.

(11) Att uppmuntra till ett disciplinerat liv

Obalans i medarbetarens liv är ett annat namn för oordning. Som levande människa måste medarbetaren varje dag ägna uppmärksamhet åt många olika slags uppgifter. Han måste avsätta tid åt att kämpa för att förtjäna en halal-försörjning. Han måste ta hand om familjens många olika angelägenheter. Han måste också spela en roll i att lösa olika problem för sin hustru, sina söner, döttrar, sin far, sin mor och andra närstående. Samtidigt som han hanterar allt detta måste han ägna en stor del av sin tid åt kampen för att etablera Allahs religion. De som saknar disciplin i livet och inte har för vana att utföra rätt uppgift vid rätt tid blir obalanserade och trasslar på många områden in sig i olika problem. Ledaren måste spela en betydande roll i att skapa en inställning hos medarbetaren att, med kampen för att etablera Allahs religion som prioritet, utföra alla sina uppgifter på ett disciplinerat sätt.

(12) Att skapa tidsmedvetenhet

Med människans livslängd menas den bestämda tid som sträcker sig från ett bestämt ögonblick till ett annat. När denna tid är slut finns det ingen möjlighet att genom förhandlingar, vädjanden eller andra försök få leva ytterligare några dagar på denna jord. Tiden är begränsad, men uppgifterna är många. Om vi är tidsmedvetna kan vi slutföra många uppgifter. Genom att fatta ett fast beslut att göra varje ögonblick av livet produktivt kan man uträtta mycket under denna begränsade tid. Man måste överge lättjan och skapa en vana att utföra rätt uppgift vid rätt tid. Punktlighet är det enda sättet att spara tid. När en uppgift slutförs i rätt tid får man möjlighet att utföra nästa uppgift i rätt tid. Annars blir arbetet helt oorganiserat, och vissa uppgifter hinner man inte ens börja på. Därför måste ledaren anstränga sig för att skapa tidsmedvetenhet hos medarbetaren.

(13) Att uppmuntra till att ha ett rent sinne

För att uppnå ett rent sinne måste man rycka upp avund, illvilja, missunnsamhet, benägenhet till misstänksamhet, benägenhet att baktala andra, benägenhet att leta efter fel, benägenhet att hacka på allt man ogillar, benägenhet att göra en höna av en fjäder samt benägenheten att gå omkring och berätta saker här och där i stället för att säga dem till den berörda personen eller på rätt forum. Medarbetaren måste komma ihåg att ingen utom profeterna och sändebuden står över misstag. Misstag och fel är människans ständiga följeslagare. Han måste också komma ihåg att även han själv, omedvetet, med säkerhet begår det ena eller andra misstaget. Om man naturligtvis får syn på någons fel eller misstag och påpekar det för den berörda personen i stället för att tala om det här och där, gör man personen en tjänst. Men att tala med olika personer om hans fel och misstag utan hans vetskap är en stor orätt mot honom.

I själva verket uttrycker flugan sin tillfredsställelse genom att surra när den sitter på smuts, och på samma sätt finner en person med ett orenat sinne tillfredsställelse i att tala om andras fel och brister.

Det är ledarens ansvar att göra arbetaren bekant med lärdomarna i Koranen och haditherna för att rena denna orenhet i arbetarens sinne.

(14) Att ge en tydlig förståelse av arbetsplanen

Det är nödvändigt att ge arbetaren en tydlig förståelse av planens mål och särdrag samt av vad som behöver göras för att genomföra planen. Om han inte förstår planens betydelse utvecklar han inte rätt inställning till den antagna planen och kan inte heller spela sin rätta roll i genomförandet av den. Därför måste planen tydligt förklaras för arbetaren.

(15) Att tilldela specifika ansvarsområden

Organisationens arbete är indelat i olika avdelningar. Arbetet måste fördelas utifrån arbetarnas moraliska, mentala och fysiska kvalifikationer. Efter arbetsfördelningen måste den som fått ansvaret ges en tydlig förståelse av vad han ska göra. Om arbetaren tydligt kan identifiera sin uppgift kan han arbeta enkelt och utan tvekan. För den arbetare som inte har fått någon avdelnings uppgifter måste det också stå klart att hans huvudsakliga uppgift, det vill säga da’wah-arbetet, är hans ansvar. Annars kan han på grund av en felaktig föreställning börja betrakta sig själv som en sysslolös arbetare. Den som tilldelas ansvaret för en avdelning befrias dock inte från da’wah-arbetet; i stället läggs detta arbete till utöver da’wah-arbetet. Det är ledarens uppgift att göra hela saken tydlig för alla arbetare.

(16) Att uppmuntra till att fullgöra ansvaret

Det räcker inte att bara fördela arbetet. Arbetaren måste också få arbetets betydelse analyserad för sig, och han måste förstå att genomförandet av den antagna planen till stor del beror på att arbetet utförs väl. Dessutom måste arbetaren göras medveten om att ett fullständigt genomförande av den nuvarande planen kommer att skapa grunden för nästa plan; han måste också förstå att den nuvarande planen kommer att begränsa den efterföljande planen till ett steg lägre.

(17) Övervakning av arbetet

Det är nödvändigt att med jämna mellanrum följa upp medarbetarens arbete. Om några misstag har begåtts under arbetets utförande upptäcks de vid uppföljningen, och medarbetaren kan då få råd om detta. På så sätt kan misstagens omfattning inte öka. Inte heller går arbetets välsignelse förlorad. Det är direktören som måste ta på sig ansvaret för denna uppföljning.

(18) Mottagande av arbetsrapporter

Arbete ges inte bara för en bestämd tidsperiod. När perioden har löpt ut måste en rapport om arbetets utförande begäras in. Om direktören överlåter en uppgift till en medarbetare men inte begär in en rapport inom den bestämda tiden, måste man förstå att uppgiften inte heller var viktig för direktören. Oavsett om arbetet är litet eller stort måste direktören alltid begära in rapporter om alla tilldelade uppgifter.

(19) Granskning av rapporter

Det finns ingen nytta i att samla in arbetsrapporter och bara arkivera dem. Det faktiska arbetet måste jämföras med det uppsatta målet. Alla måste informeras om det resultat som framkommer efter denna jämförelse. På så sätt kan medarbetarna göras medvetna om bristerna i arbetet och uppmärksammas på att utföra mer arbete.

(20) Uppmuntran att fullgöra sin roll som samhällsarbetare

Det är en av direktörens viktigaste plikter att uppmuntra medarbetaren att utveckla sig själv till samhällsarbetare genom att tjäna sjuka människor, ordna omedelbar vård för människor som drabbats av olyckor, hålla sig underrättad om den avlidnes anhöriga, spela en ledande roll i begravningsbönen och begravningen av den avlidne, utöva tillsyn över moskéer, reparera vägar, bygga broar, delta i driften av koranskolor och liknande, försöka skapa en islamisk miljö vid utbildningsinstitutioner, skicka brev till tidningar om samhällsskadlig verksamhet, bilda opinion för att stoppa omoraliska handlingar, medla i gräl och tvister, ta hand om änkor och föräldralösa, ordna äktenskap samt hjälpa företagsamma personer att bli självförsörjande och genom liknande insatser.

(২১) Uppmuntran att bli välkänd i breda kretsar

Organisationens medarbetare bör bli kända bland olika samhällsgrupper i området. När människor ser medarbetaren formar de i själva verket sin uppfattning om rörelsen och organisationen. Genom att se medarbetarens egenskaper försöker de förstå organisationens egenskaper.

Även om medarbetaren är en mycket vanlig person kan hans personlighet få inflytande över andra, om idealet återspeglas på rätt sätt i honom. Människor ansluter sig inte lätt till en organisation utan att påverkas av en individs karaktär. Därför måste just den personliga karaktären visas upp för människorna. Detta kräver att medarbetaren umgås i alla samhällsskikt och blir välkänd. Ledaren ska ge medarbetaren nödvändiga råd i detta avseende.

(২২) Att forma medarbetaren till en god talare

Det kan hända att majoriteten av människorna i området är analfabeter eller har låg utbildning. Därför är det inte möjligt för dem att läsa islamisk litteratur eller förstå dess innebörd genom att läsa den. Ändå måste de få ideologisk kunskap. Detta arbete måste utföras genom tal och föredrag. Därför måste medarbetaren bli en god talare. Medarbetaren måste kunna framföra sitt budskap på ett tilltalande sätt inför människorna. Språknivån måste vara anpassad till åhörarnas förståelseförmåga.

Att en islamisk medarbetare är en god talare betyder inte enbart att han har ett gott sätt att uttrycka sig. Framförandet har naturligtvis sin betydelse. Men hans tal bör också innehålla ett betydande antal citat från al-Qur’an och al-Hadith. Ledaren måste komma ihåg att hans organisations arbete i desto högre grad kommer att kunna vinna en plats bland massorna, ju fler goda talare han kan forma.

(২৩) Uppmuntran till självutveckling som en självgående medarbetare

När en person har blivit medveten om att människan har skapats för att följa den livsordning Allah har gett, det handlingssätt som Profeten har visat och för att fullgöra kalifatets ansvar, är det inte värdigt att han förblir passiv tills han får instruktioner från någon annan. Särskilda instruktioner kommer naturligtvis att ges för särskilda uppgifter. Men att kalla människor till Allah är ett arbete som ska utföras hela livet. Så snart en person har antagit tron har ansvaret för detta arbete fallit på vars och ens axlar. Därför är frågan om instruktioner kommer från ledaren eller inte helt irrelevant. Medarbetarens initiativförmåga är mycket viktig för att det dawah-relaterade arbetet eller någon annan tilldelad uppgift ska kunna utföras väl. Det är mycket irriterande att behöva pressa fram arbetet genom att ständigt driva på.

(24) Att stimulera medarbetare att fostra nya medarbetare

En medarbetare bör göra sitt yttersta för att öka antalet medarbetare bland dem som han har bedrivit dawah-arbete med, och vars gensvar är positivt och som visar intresse för att ägna sig åt rörelsens arbete. Han måste själv ta ansvar för att forma dem i enlighet med idealens, rörelsens och organisationens krav. Varje medarbetare bygger upp en ny kader, och genom deras gemensamma ansträngningar skapas en folklig bas. Att skapa nya medarbetare är lika viktigt som bildandet av nya blodkroppar i människokroppen. Rörelsens framsteg och kontinuitet är helt beroende av att nya medarbetare formas.

(25) Att så snart som möjligt informera om organisationens ståndpunkt

Så snart en större händelse inträffar inom organisationen, i det nationella livet eller på den internationella arenan uppstår frågor hos medarbetaren, och han blir ivrig att höra organisationens analys av den. Den uppfattning han har i denna fråga börjar då svalna. Därför är det en viktig uppgift för ledaren att så snart som möjligt inhämta organisationens ståndpunkt i sådana frågor och meddela den till medarbetaren.

(26) Att så snart som möjligt ta kontakt med en inaktiv medarbetare

En medarbetare kan bli inaktiv av flera orsaker: att något väcker tvivel i hans sinne, att han blir förargad över någons beteende, att han påverkas av någon propaganda, att han blir rädd på grund av situationens allvar, att han blir bedrövad av någon oönskad händelse, att han begår en synd i sitt liv eller att ett allvarligt problem uppstår i hans personliga liv. Så snart ledaren får höra att någon medarbetare befinner sig i ett sådant tillstånd ska han skyndsamt träffa honom och försöka identifiera den verkliga orsaken. Han ska också göra honom medveten om läran i Koranen och hadithen om vad som bör göras i denna situation. Genom att gång på gång ge honom sitt sällskap ska han försöka återföra honom till hans tidigare tillstånd. När en medarbetare i organisationen blir inaktiv innebär det att en del av den kropp som kallas organisationen blir förlamad. För individen är det å andra sidan olyckligt. Ledaren ska med ett medkännande hjärta försöka rädda medarbetaren från denna olycka.

(27) Att lyssna till råd

När det är nödvändigt att fatta ett beslut om det enhetsbaserade arbetet behöver man rådgöra med medarbetarna. Varje medarbetare har sina egna tankar. Man bör utbyta alla dessa tankar och försöka nå ett enhälligt beslut i ljuset av organisationens tradition. Om man ber medarbetaren om råd innan beslutet fattas börjar han tänka djupare. På så sätt utvecklas hans tankeförmåga. Och när han får delta i beslut om någon fråga inom organisationen fördjupas hans psykologiska relation till organisationen ytterligare.

(28) Att ge avancerade medlemmar organisatorisk utbildning

Den avancerade medlemmen måste göras förtrogen med att leda möten, ge råd och fatta beslut, bevara dokument, föra räkenskaper och liknande. Om möjligt bör man ta initiativ till att bilda en ny medlemsenhet under hans ledning.

Prövningen av medlemmarna i den islamiska organisationen

Allah vill att den islamiska organisationen endast ska bestå av uppriktiga och hängivna människor. Endast de som äger en ren tro och vars liv i sin helhet är inriktat på att vinna Allahs välbehag är lämpade att röra sig i den islamiska organisationens heliga sfär. Den islamiska organisationens heliga sfär är till för dem vars sinnen inte påverkas av icke-islamiska personers inflytande och överflöd av rikedomar i samhället. Även om en andligt sjuk person träder in inom den islamiska organisationens gränser, måste han förr eller senare lämna organisationen om hans sjukdom inte botas.

För att skydda den islamiska organisationen och befria den från inflytandet från andligt sjuka personer har Allah, världarnas Herre, ordnat en naturlig process vars effektivitet saknar motstycke. Denna process kan kallas den islamiska organisationens skyddsvärn.

För att tydliggöra vilka av dem som kom till den islamiska organisationen som är förorenade och vilka som är oförorenade har Allah, världarnas Herre, inte gjort vägen genom denna organisation lättframkomlig. Denna väg är mycket svår. På den finns många uppförsbackar och nedförsbackar.

De som är förorenade faller bort från karavanen vid den svåra vägens krökar, medan de som är oförorenade bortser från vägens svårigheter och fortsätter framåt med fasta steg.

Allah, världarnas Herre, prövar den islamiska organisationens medlemmar genom att försätta dem i motgångar. I denna prövning blir vissa underkända. Andra klarar den och blir troende av högre rang.

De som inte fullt ut kan förlita sig på Allah blir förvirrade i en ogynnsam miljö. Allah skyddar organisationen från trycket från deras stora antal.

Dessutom har Han lovat den som under hela sitt liv använder sin tid, fysiska styrka, intellektuella förmåga och sina ägodelar enbart för att uppnå Allahs välbehag den största välsignelsen – Jannah. Det är Allahs avsikt att den som Han ger Jannah ska lämna efter sig bevis på att han verkligen är värdig att få den. Även detta är en av prövningarnas orsaker.

Allah, världarnas Herre, vet redan genom Sin oändliga kunskap och visdom vem som är sanningsenlig i sitt anspråk på iman och vem som inte är det, vem som är beredd att ägna sig åt jihad och vem som inte är det. Det är inte alls så att Han måste förlita sig på resultatet av en prövning för att känna till en människas verkliga inre tillstånd.

I själva verket är det Allahs vilja att tydligt visa världens människor vem som fullgör uppgiften att bära vittnesbördet, ash-shahadah, och vem som inte gör det.

Det är varje person som tror på Allahs skyldighet att genom sina ord och handlingar vittna om att han har accepterat Allahs suveränitet och att det inte är möjligt för honom att följa någon annans befallningar eller acceptera någon annans styre och myndighet.

Den som endast avlägger ett muntligt vittnesbörd utan att ha äkta iman i sitt hjärta kan inte komma i fråga för Jannah. Dessutom är hans närvaro i den islamiska organisationen med falsk iman inte välbehaglig för Allah.

När en storm kommer faller trädens torra löv ner; på samma sätt faller också vissa bort när kriser eller faror dyker upp längs vägen. De löv som överlever stormarnas och orkanernas angrepp är levande och starka. På samma sätt är de som förblir i den islamiska organisationen efter att ha uthärdat krisernas och farornas angrepp hängivna troende.

Kriser och faror försvagar därför inte den islamiska organisationen, utan förbättrar tvärtom dess kvalitet. Det är Allah, världarnas Herre, som har infört denna vetenskapligt grundade process för att bevara den islamiska organisationens kvalitet.

Baitulmal i den islamiska organisationen

Den huvudsakliga inkomstkällan för baitulmal i den islamiska organisationen är medlemmarnas infak fi sabilillah, det vill säga att skänka pengar för Allahs sak. På många ställen i Koranen finns uppmaningar till de troende att frikostigt skänka sin egendom i kampen för att etablera dīn. Nedan citeras några avsnitt:

وَتُجَاهِدُونَ فِي سَبِيلِ اللَّهِ بِأَمْوَالِكُمْ وَأَنفُسِكُمْ

”Och kämpa för Allahs sak med er egendom och era liv.”

– As-Saff: 11

وَأَنفِقُوا فِي سَبِيلِ اللَّهِ

”Och skänk pengar för Allahs sak.” – Al-Baqarah: 195

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا أَنفِقُوا مِمَّا رَزَقْنَاكُم مِّن قَبْلِ أَن يَأْتِيَ يَوْمٌ لَّا بَيْعٌ فِيهِ وَلَا خُلَّةٌ وَلَا شَفَاعَةٌ

”Troende! Ge av det Vi har skänkt er innan den dag kommer då ingen handel, ingen vänskap och ingen förbön gäller.” – al-Baqarah: 254

الَّذِينَ يُنفِقُونَ فِي السَّرَّاءِ وَالضَّرَّاءِ وَالْكَاظِمِينَ الْغَيْظَ وَالْعَافِينَ عَنِ النَّاسِ

”De som ger både i välstånd och nöd, behärskar sin vrede och förlåter människor.” – Al Imran: 134

إِنَّمَا الْمُؤْمِنُونَ الَّذِينَ إِذَا ذُكِرَ اللَّهُ وَجِلَتْ قُلُوبُهُمْ وَإِذَا تُلِيَتْ عَلَيْهِمْ آيَاتُهُ زَادَتْهُمْ إِيمَانًا وَعَلَىٰ رَبِّهِمْ يَتَوَكَّلُونَ

”De verkligt troende är endast de vars hjärtan bävar när Allah nämns, vars tro ökar när Hans verser reciteras, som förtröstar på sin Herre, upprätthåller bönen och ger av det Vi har skänkt dem. Dessa är de sanna troende. För dem finns hos deras Herre höga rang, förlåtelse för synder och en god försörjning.” – Al-Anfal: 2

إِنَّ الَّذِينَ آمَنُوا وَهَاجَرُوا وَجَاهَدُوا بِأَمْوَالِهِمْ وَأَنفُسِهِمْ فِي سَبِيلِ اللَّهِ وَالَّذِينَ آوَوا وَّنَصَرُوا أُولَٰئِكَ بَعْضُهُمْ أَوْلِيَاءُ بَعْضٍ

”De som tror, utvandrar, offrar sina ägodelar och sina liv på Allahs väg, samt de som ger de utvandrade skydd och hjälper dem, är varandras vänner och beskyddare.” – Al-Anfal: 72

الَّذِينَ آمَنُوا وَهَاجَرُوا وَجَاهَدُوا فِي سَبِيلِ اللَّهِ بِأَمْوَالِهِمْ وَأَنفُسِهِمْ أَعْظَمُ دَرَجَةً عِندَ اللَّهِ ۚ وَأُولَٰئِكَ هُمُ الْفَائِزُونَ

“De som har trott, utvandrat och kämpat på Allahs väg med sin egendom och sina liv har den högsta rangen hos Allah. Det är de som är framgångsrika.” – At-Tawbah: 20

انفِرُوا خِفَافًا وَثِقَالًا وَجَاهِدُوا بِأَمْوَالِكُمْ وَأَنفُسِكُمْ فِي سَبِيلِ اللَّهِ ۚ ذَٰلِكُمْ خَيْرٌ لَّكُمْ إِن كُنتُمْ تَعْلَمُونَ

“Ge er av, vare sig ni är lätta eller tunga (det vill säga, oavsett vilket tillstånd ni befinner er i), och kämpa på Allahs väg med er egendom och era liv. Detta är bättre för er, om ni bara visste.”

– At-Tawbah: 41

إِنَّ اللَّهَ اشْتَرَىٰ مِنَ الْمُؤْمِنِينَ أَنفُسَهُمْ وَأَمْوَالَهُم بِأَنَّ لَهُمُ الْجَنَّةَ ۚ

“Allah har sannerligen köpt de troendes liv och egendom i utbyte mot paradiset.” – At-Tawbah: 111

وَلَا يُنفِقُونَ نَفَقَةً صَغِيرَةً وَلَا كَبِيرَةً وَلَا يَقْطَعُونَ وَادِيًا إِلَّا كُتِبَ لَهُمْ لِيَجْزِيَهُمُ اللَّهُ أَحْسَنَ مَا كَانُوا يَعْمَلُونَ

“Vad de än spenderar, lite eller mycket, och vilken dal de än korsar, skrivs det upp till deras förtjänst, så att Allah kan ge dem den bästa belöningen för det de gör.” – At-Tawbah: 121

لَن تَنَالُوا الْبِرَّ حَتَّىٰ تُنفِقُوا مِمَّا تُحِبُّونَ ۚ وَمَا تُنفِقُوا مِن شَيْءٍ فَإِنَّ اللَّهَ بِهِ عَلِيمٌ

”Ni kommer aldrig att uppnå verklig godhet förrän ni ger av det ni älskar för Allahs sak.” – Āl ʿImrān: 92

Medlemmens självutveckling i den islamiska organisationen

Det finns många metoder för självutveckling. Här nämns några särskilt betydelsefulla metoder:

(1) Att kalla till Allah

En troende är en vandrare på Allahs väg. När den troende väl har lärt känna denna väg kan han inte sitta sysslolös. Allah har i själva verket inte gett honom tillåtelse att sitta sysslolös. Han måste nå ut till andra människor. Han måste kalla dem att träda fram på Allahs väg. Den troende ska forma sitt liv som en dāʿī ilā Allāh, det vill säga som en av dem som kallar människor att träda fram på Allahs väg.

(2) Att förrätta salat med full koncentration

Salat eller namaz är en grundläggande del av det islamiska livet. Det är en enastående övning i att med kropp och själ visa lydnad inför Allah, världarnas Herre och den Suveräne. Att böja det högt burna huvud som inte vill böja sig inför någon annan makt inför Skaparen av universum är verkligen något enastående.

En sann troende utför inte salat enbart av gammal vana. Han utför den på det sätt som man bör stå inför världsalltets Skapare och på det sätt som en fullständig salat bör utföras inför Honom. En livlös uppvisning har inget värde inför Allah. Därför måste varje troende utveckla vanan att utföra salat med full koncentration.

(3) Studier av Koranen

I Koranen har tydlig och felfri kunskap förmedlats om Allah, universum, människans plikter i livet på jorden, grundprinciperna för att lösa alla slags problem för individen och kollektivet, människolivets slut och mycket annat. Detta har framställts kortfattat och på ett lärdomsfullt sätt. Därför måste Koranen studeras. Man måste försöka tränga in i dess djup och tillgodogöra sig dess kärna. För detta krävs vid behov djup koncentration och studier med en forskares sinnelag. Endast på detta sätt kan en troende inse Allahs stora kunskap och visdom och göra dem till vägledning för sitt liv.

(4) Studier av hadith

Muhammad, Allahs sändebud (frid vare med honom), hade den närmaste tänkbara relationen till Allah. Han hade uppnått den högsta kunskapen om det levnadssystem som Allah hade skänkt. Genom honom förverkligades detta levnadssystem på ett fulländat sätt. Den metod han följde och införde var felfri. Det är genom att följa Sändebudets metod som man blir hans verklige efterföljare. Och Allah tycker mycket om detta efterföljande. Därför måste studiet av al-hadith bli en del av den dagliga vanan för en medlem av den islamiska rörelsen.

(5) Studier av kompletterande litteratur

Många lärda personer har genom tiderna ansträngt sig för att förmedla det islamiska levnadssystemet till människor på ett enkelt och lättförståeligt sätt, på deras eget språk. De har skapat en skatt av islamisk litteratur. Islams överlägsenhet och skönhet har framställts på ett vackert sätt i dessa böcker. De gör läsarna medvetna om sitt ansvar och inspirerar dem att forma sina liv enligt Allahs vägledning. Därför behöver även en medlem av den islamiska organisationen läsa denna litteratur regelbundet.

(6) Nattlig vaka

Ett utmärkt sätt att skapa en djup relation till Allah är att vaka om natten. När människor djupt om natten är försjunkna i sömn och vila, kan Allah inte annat än älska den som vid den tiden lämnar sin bädd, avstår från bekvämlighet och ägnar sig åt dyrkan av Allah för att vinna Hans välbehag. Allah kommer honom till mötes för att låta Sin rahma och Sina välsignelser regna över honom. En medlem av den islamiska organisationen bör, närhelst han får möjlighet, skapa en vana att under nattens sista del vända sig till Allah, världarnas Herre.

(7) Att skänka pengar för Allahs sak

Allah, världarnas Herre, ger inte varje människa i världen lika mycket rikedom direkt. Hos vissa samlas stora rikedomar, medan andra har så lite att deras grundläggande behov inte ens blir tillgodosedda. Den ekonomiska ojämlikhet som finns mellan dessa två grupper av människor undanröjs. En del av de rikas rikedomar tas ut och fördelas bland de behövande. Även på det personliga planet måste en troende räcka ut en hjälpande hand till fattiga och utblottade människors välfärd; detta är Allahs befallning. Dessutom har varje troende befallts att bidra ekonomiskt till den kamp som förs för att upprätta Allahs deen och bevara den upprättad. En medlem av den islamiska rörelsen ska oförbehållsamt följa denna befallning.

(8) Att minnas Allah i alla handlingar

Det är minnet av Allah som håller människan borta från syndiga handlingar. Därför har Allahs Sändebud lärt ut duʿaer att recitera före och efter olika handlingar, så att den troende även när han avslutar dagens alla sysslor kan fortsätta att minnas Allah. Det finns duʿaer att recitera före sänggåendet, när man vaknar ur sömnen, efter att ha hört adhan, när man går in på och lämnar toaletten, vid wudu, när man går in i och ut ur moskén, före och efter att man äter och dricker, när man tar på sig kläder, när man ser sitt ansikte i spegeln, i början och slutet av en handling, när man beger sig av till en plats, när man stiger upp på ett färdmedel och i tider av fara – det vill säga duʿaer för alla handlingar. När man reciterar dessa duʿaer med förståelse för deras innebörd och med hänsyn till den innebörd de uttrycker, vänds hjärtat mot Allah. En medlem av den islamiska organisationen ska gradvis sträva efter att praktisera dessa duʿaer i sitt vardagsliv.

(9) Att läsa salawat över Sändebudet

Muhammad, Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom), var Allahs rahma för hela mänskligheten. Det är Allah, världarnas Herre, som själv har befallt att salawat ska läsas över honom. Allahs Sändebud har sagt att när någon läser salawat över honom en gång, skriver Allah ned tio goda gärningar för den personen. För sin andliga berikning bör därför en medlem av den islamiska organisationen läsa salawat över Sändebudet varje dag.

(10) Självkritik

Det är önskvärt att en medlem vid dagens slut själv håller räkenskap över allt sitt arbete. Efter att ha förrättat nattbönen bör han sitta tyst en stund och i tankarna gå igenom dagens arbete. Han bör minnas de handlingar som behagat Allah under dagen och tacka Allah för dem. För de oönskade handlingar som har begåtts bör han ångra sig och be Allah om förlåtelse. Samtidigt måste han fatta ett fast beslut att inte upprepa dessa handlingar. Genom sådan självrannsakan måste en medlem i den islamiska organisationen varje dag sträva efter att förbättra sin moraliska nivå.

(11) Fastan

Ramadan är fastans månad. Detta är en särskild tid för dyrkan av Allah. Fastan ger den troende möjlighet att tygla sina begär och stärka sin andliga kraft. Fastans övningar kan ha en djupgående inverkan på den troendes kropp och själ. Därför måste en medlem i den islamiska organisationen ta emot Ramadanmånaden som en särskild träningsmånad för självdaning. Dessutom bör han försöka fasta några frivilliga fastor även under de övriga månaderna.

(12) Att förvärva grundläggande mänskliga egenskaper

Arbetsamhet, uthållighet, självbehärskning, ståndaktighet i svårigheter, punktlighet, disciplin, mod, analytisk förmåga, uppfinningsförmåga, förmåga att fatta snabba beslut, förmåga att bygga upp en organisation, förmåga att leda en organisation, ett öppet hjärta, ett ödmjukt sätt, god förmåga att skriva och tala samt andra grundläggande mänskliga egenskaper. Genom medvetna ansträngningar kan dessa egenskaper utvecklas.

En medlem i den islamiska organisationen måste sträva efter att tillägna sig dessa egenskaper och även be Allah om hjälp i åkallan för att förvärva dem.

(13) Att avstå från handlingar som förstör de ömsesidiga relationerna

(a) Oanständigt och olämpligt tal

Allahs Sändebud (ﷺ) sade:

يا عائشة إن شر الناس منزلة عند الله يوم القيامة من ودعه أو تركه الناس اتقاء فحشه

”Inför Allah är den människa sämst vars oanständiga och opassande tal får människor att undvika henne.” – Sahih al-Bukhari

För att framhålla vikten av att tygla tungan sade Allahs Sändebud:

أن يضمن لى ما بين لحييه وما بين رجليه أضمن له الجنة –

”Den som garanterar att skydda sin tunga och sina könsdelar, för honom kommer jag att garantera Paradiset.”

– Sahih al-Bukhari

Allahs Sändebud sade vidare:

و من كان يؤمن بالله واليوم الاخر فليقل خيرا أو ليصمت

”Den som tror på Allah och den Yttersta dagen bör tala gott eller förbli tyst.”

(b) Ghība

Att tala om någons brister bakom hans rygg kallas ghība. Detta är ytterst avskyvärt inför Allah. Allah säger:

وَلَا يَغْتَب بَّعْضُكُم بَعْضًا ۚ

”Låt ingen av er bedriva ghība.” – al-Hujurāt: 12

För att förklara hur stor synd ghība är säger Allahs Sändebud (s.a.w.):

الغيبة أشدّ من الزنا

”Ghibah är värre än zina.”

(c) Gissningar och antaganden

Att hysa en negativ inställning till någon på grundval av gissningar och antaganden är en synd. Om detta säger Allah:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا اجْتَنِبُوا كَثِيرًا مِّنَ الظَّنِّ إِنَّ بَعْضَ الظَّنِّ

”Ni som tror! Undvik de flesta gissningar och antaganden. Vissa gissningar och antaganden är nämligen synd.” – al-Hujurat: 12

(d) Avund

Avund är en avskyvärd egenskap. Det är snarare en form av psykisk sjukdom. För att uppmana till att skydda sig mot denna sjukdom säger Allahs Sändebud:

ایاگم و الحسد فان الحسد یا گل الحسنات کما تأگل التار الحطب

”Håll er borta från avund. Avund förtär sannerligen de goda gärningarna på samma sätt som elden förtär ved.” – Sunan Abu Dawud

(e) Ilska

Ilska är en mycket stor brist i människans karaktär. Under inflytande av ilska orsakar människor ständigt otaliga olyckor på världens arena. På grund av denna ilska störs familjens, gruppens och samhällets välbefinnande. Ett av de troendes främsta kännetecken är att de behärskar sin ilska. Om detta säger Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom):

ليس الشديد بالصئراعة ائما الشديد الذى يملك نفسة عند الغضب

”Den starke är inte den som besegrar andra i brottning, utan den starke är den som behärskar sig själv när han blir arg.” – Sahih al-Bukhari

(f) Högmod

Den högmodige blir självupptagen. Han anser sig själv vara överlägsen och betraktar andra som underlägsna. Därför uppstår ett avstånd i hans relationer till andra. Den högmodige vill diktera för andra. Men han vill inte lyssna till någon annans ord eller råd. Den högmodige ger upphov till fitna och fördärv i organisations- och samhällslivet. Allah har sagt i Koranen att Han inte älskar den högmodige. I en hadith säger Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom):

لاً يدخل الجثة من كان فى قلبه مثقال ذرة من كبر

”Den som har ens en liten mängd högmod i sitt hjärta kommer inte att kunna träda in i paradiset.”

Här har endast några av de större bristerna nämnts. Genom att avstå från alla sådana brister kommer en medlem i den islamiska organisationen att förädla sin karaktär.

Utbildning av medlemmar i den islamiska organisationen

Att forma en medlem är mödosamt, men inte omöjligt. Om man fortsätter att försöka med tålamod kan en person som har förstått islams rätta väsen formas till en aktiv medlem. Den som går vidare för att forma en sådan person till medlem måste naturligtvis göra det med urskillning.

(1) Att ge umgänge

Den som väljs ut för att formas till medlem är ju själv en människa ur detta samhälle. Han umgås med många kvinnor och män i samhället. Han är säkerligen påverkad av deras samtal, föreställningar och beteende. Han kan inte genast komma springande bara genom att höra kallelsen till islams väg. Han är en social varelse. För att öppna sitt sinne, lätta sitt hjärta och utbyta tankar behöver han dessa människor. För att frigöra honom från dessa människors krets måste man ge honom umgänge. Man måste bli hans närmaste. Man måste ge honom en alternativ krets i stället för hans vänkrets. I detta skede måste två slags arbete utföras.

(a) Att lösa den inre konflikten

Efter att ha läst några böcker eller under en tid ha lyssnat till förnuftiga samtal har han vänt sig mot islam. Men hans tidigare föreställningar dyker ibland upp i hans inre värld. Deras yttre glans får ibland hans hjärta att vackla. Han har ännu inte helt kunnat förstå och inse vilket ideal som är det främsta. Han har ännu inte fått en fast övertygelse i denna fråga. Dessutom befarar han att han kommer att drabbas av förluster om han följer denna väg. Det är naturligt att han under ganska lång tid befinner sig i denna konflikt. Detta sinnestillstånd är verkligen känsligt. Denna tid är en av de mest komplicerade perioderna i en människas liv. Under denna tid kommer den islamiska organisationens medlem att hålla regelbunden kontakt med honom och fortsätta att tydligare klargöra islams överlägsenhet för honom. Han kommer att förklara den rätta innebörden av vinster och förluster för honom. Han måste förstå att vinsten i efterlivet är mycket större och mer värdefull än vinsten i denna värld. Förhoppningsvis kommer den personens inre konflikt så småningom att försvinna. En fast övertygelse om islam kommer att växa fram i hans hjärta.

(b) Att hjälpa honom att uppnå mental styrka

Nu börjar denna person identifiera sig som en anhängare av islam. Men under denna tid kommer han att möta många hinder. Hans familj och tidigare vänkrets kommer att göra hans liv outhärdligt. De kommer att göra narr av honom och kritisera honom. De kommer att sätta press på honom för att hindra honom från att gå vidare på islams väg. De kommer att vägra samarbeta med honom i olika frågor.

Under denna tid måste man stå vid hans sida och göra honom medveten om de hinder som naturligt uppstår på den troendes väg. Man måste inge honom mod att möta dessa hinder. Man måste inför honom berätta om de prövningar som Profetens följeslagare och islams mujahider under senare tider genomgick, samt uppmuntra honom att bevara sin beslutsamhet för att klara prövningarna.

(2) Att föra honom in i den organisatoriska miljön

Den som går vidare efter att ha mött sådana hinder löper mindre risk att dra sig tillbaka. Nu måste man låta honom lära känna den organisatoriska miljön. Man måste låta honom närvara vid olika arrangemang. När han ser den organisatoriska miljöns renhet och förträfflighet kommer han att glädjas och kunna stärka sig ytterligare.

(3) Att anförtro honom mindre uppgifter

Genom att regelbundet komma till och gå från den organisatoriska miljön kommer hans uppriktighet att bli tydlig. Nu måste man ge honom ansvaret att utföra mindre uppgifter. Han kommer säkerligen att fortsätta slutföra dem. På så sätt kommer han att utveckla en kärlek till arbetet och samtidigt skaffa sig erfarenhet av det.

(4) Att uppmuntra honom att ge ekonomiska bidrag

Nu måste han uppmuntras att skänka pengar på Allahs väg. Man måste förklara för honom betydelsen och vikten av Infaq fi sabilillah. Efter att ha kommit så långt i rörelsen för att etablera Allahs religion kommer han säkerligen att frikostigt skänka till organisationens Bayt al-mal.

(5) Att ge grundläggande utbildning

Den som går framåt behöver utbildning. Han måste berikas med jämförande kunskap om islams troslära, det islamiska levnadssättet och andra ideologier. Därför måste han ges möjlighet att delta i olika utbildningsprogram.

(6) Att anförtro ansvaret att förmedla kallelsen

När han har nått detta stadium måste man förklara för honom vikten av att förmedla kallelsen och uppmuntra honom att ägna sig åt denna uppgift. Han måste också göras medveten om metoderna för att kalla till Allah.

(7) Att ta emot rapporter om arbetet

En gång i veckan måste man följa upp hans arbete. Man måste ta reda på vilka som är hans målgrupper, vilka slags böcker som ges till dem och vilken typ av samtal han har med dem. Han måste också fortlöpande få nödvändiga råd. Om det visar sig att denna person konsekvent har förmedlat kallelsen och korrekt utfört de olika uppgifter som organisationen har anförtrott honom, har han blivit en medarbetare i den islamiska organisationen.

Ju mer omfattande arbetet med att forma medarbetare blir, desto snabbare kommer den islamiska revolutionen att förverkligas. Och detta svåra ansvar att forma nya medarbetare måste de gamla medarbetarna själva ta på sig.

Förbättring av medlemmarnas kvalitet i den islamiska organisationen

Genom att delta i den islamiska organisationens verksamhet får medlemmarna kontinuerligt kunskapsmässig och organisatorisk utbildning. Även utanför den normala utbildningsprocessen är det nödvändigt att vidta särskilda åtgärder för att utveckla medlemmarna. Utbildningsverksamheten kan vara av olika slag. Nedan nämner jag några mycket givande aktiviteter.

(1) Veckomöte

Regelbundna veckomöten är mycket viktiga för medlemmarnas utveckling. Genom att regelbundet delta i veckomötena utvecklar medlemmarna vanan att vara punktliga och lojala mot organisationen. Dessutom bidrar diskussionerna vid veckomötena till att öka medlemmarnas kunskaper. Veckomötets program kan vanligtvis se ut på följande sätt:

(a) Mötet öppnas av direktören

(b) Dars om Koranen eller dars om hadith

(c) Insamling av rapporter om medlemmarnas arbete

(d) Diskussion och beslut i andra nödvändiga frågor

(e) Utarbetande av dagordningen för nästa möte

(f) Mötesledarens anförande och tillkännagivande av mötets avslutande

(2) Kortare utbildningsläger

För att bredda kunskaperna är det mycket angeläget att anordna ett större antal kortare utbildningsläger med ett större antal medarbetare. Utbildningslägrets program kan vara följande:

(a) Invigning

(b) Dars al-Qur’an

(c) Ett eller flera huvudanföranden

(d) Diskussion utifrån anförandena

(ঙ) Ledarens anförande och tillkännagivande av avslutningen

(৩) Studiecirkel

Studiecirkeln spelar en enastående roll när det gäller att öka den ideologiska kunskapen, ge förståelse för rörelsen och organisationen, skapa organisatorisk kompetens och samhällsmedvetenhet samt ge förståelse för den islamiska rörelsens arbetsmetoder. Studiecirkeln bildas med högst tio medlemmar på likvärdig nivå. Redan från början måste en fullständig kurs utarbetas för studiecirkeln. Studiecirkeln bör omfatta minst tio sessioner eller sammankomster. Det bör inte gå mer än en månad mellan två sammankomster. Verksamheten vid studiecirkelsammankomsterna kan vara följande:

(ক) Ledaren öppnar sammankomsten

(খ) Varje medlem i studiecirkeln presenterar sin diskussion

(গ) Frågor och svar

(ঘ) Ledaren går igenom allas diskussioner

(ঙ) Ledarens avslutande anförande om det ämne som behandlats

(৪) Långt utbildningsläger

Det är mycket viktigt att anordna tre, fem eller sju dagar långa utbildningsläger med ett stort antal aktivister, i syfte att ge omfattande kunskap och en tydligare förståelse av den islamiska livsideologin, anti-islamiska ideologier, den islamiska rörelsen, den islamiska organisationen, den islamiska rörelsens arbetsstrategier, den önskvärda nivån hos aktivisterna och annat. Programmet för ett sådant läger kan vara följande.

(ক) Invigning (första dagen)

(খ) Dars al-Qur’an

(গ) Dars al-hadith

(ঘ) Två eller fler huvudföredrag

(ঙ) Diskussioner utifrån föredragen

(চ) Deltagarnas föredrag

(f) Allmän frågestund

(g) Praktisk undervisning (korrekt recitation av Koranen, bokföring, arkivering av dokument med mera)

(h) Avslutningstal (sista dagen)

(5) Cirkel för talövning

Det är genom tal och föredrag som oräkneliga människogrupper ska få förståelse för islamska ideal, den islamiska rörelsen och den islamiska organisationen. I samma takt som organisationen kan utbilda goda talare och föra ut dem på arbetsfältet, kommer verksamhetens omfattning att öka.

En cirkel för talövning är en givande metod för att göra medlemmarna till talare. En talövningscirkel ska bildas av några medlemmar. En skicklig ledare ska ansvara för den. Han ska fastställa ett tidsschema för cirkeln. Talövningsverksamheten kan bedrivas på följande sätt:

(a) Öppnande av ledaren

(b) Tal av de medlemmar som ingår i cirkeln

(গ) Föreståndarens noggranna observation och anteckningar av talarens sätt att tilltala publiken, hans förmåga eller oförmåga att på ett begripligt sätt framföra sina kunskaper i ämnet, talets långsamma eller snabba tempo, gester samt talets struktur (inledning, mittdel och avslutning)

(ঘ) Föreståndarens genomgång av talet på grundval av observationerna och anteckningarna.

(ঙ) Tillkännagivande av avslutningen

(৬) Personligt samtal, frågor och rådgivning

För att bedöma en medlems nivå är det mycket viktigt att samtala med honom. Under samtalet bör man genom olika frågor skaffa sig en korrekt uppfattning om hans kunskaper, praktik och organisatoriska nivå och ge honom nödvändiga råd. Detta är utan tvekan en utmärkt process för att forma individen.

Den islamiska organisationens sammanhållning

Att starta en islamisk organisation är inte särskilt svårt. Men att leda den i rätt anda och bevara dess sammanhållning är mycket svårt. Ibland ser man att vissa personer som är knutna till organisationen intar en avvikande roll.

Till en början ser man att de visar organisationen endast delvis lojalitet i stället för fullständig lojalitet. Efter en tid blir de inaktiva. Efter ytterligare en tid visar det sig att de har börjat ägna sig åt avskyvärda synder såsom baktaleri. Deras agerande är skadligt för organisationens sammanhållning.

Om man analyserar sinnelaget hos dem som spelar en sådan roll är det möjligt att identifiera flera orsaker. Framför allt är följande orsaker ansvariga för deras oönskade beteende.

(1) Otydlighet kring den islamiska rörelsens verkliga mål

En arbetare i den islamiska rörelsen bör göra det till sitt livs verkliga mål att enbart vinna Allahs välbehag. Hans tankar och handlingar bör styras av målet att uppnå Ridwanullah, det vill säga Allahs välbehag. Om detta grundläggande mål inte får en fast plats i hans sinne och medvetande, kommer något annat mål säkerligen att inta dess plats. Och om han under en lång tid inte ser att detta mål uppnås, är det helt naturligt att han blir rastlös. Det missnöje som föds ur denna rastlöshet påverkar gradvis hans tankar och handlingssätt.

(2) Bristfällig förståelse av den islamiska organisationens särdrag

Det råder en enorm skillnad mellan den islamiska organisationen och andra organisationer. Den islamiska organisationen har flera särdrag som är specifika för den. En medlem behöver ha en tydlig förståelse av bland annat dess ledarskapsstruktur, valsystem, principer för lydnad, samrådsförfarande och ihtisabförfarande. Annars kommer medlemmen att vilja bedöma denna organisation utifrån de organisationer han ser verka i samhället eller utifrån särdragen hos den organisation han kommer ifrån. Detta skapar ett stort avstånd mellan tankarna hos dem som har förstått denna organisations särdrag väl och den här medlemmens tankar. Ett sådant avstånd i tänkesätt visar sig vara skadligt för organisationens sammanhållning.

(3) Tvivelsmål kring den islamiska rörelsens arbetsmetod

Den islamiska rörelsen har en särskild arbetsmetod. Dess arbetsmetod är inte att med tvång påtvinga människor goda gärningar. Rörelsen vill åstadkomma förändring i människors personliga liv innan samhället förändras. Men utan att förändra individens tankevärld är det inte möjligt att åstadkomma någon verkligt verkningsfull förändring i hans personliga liv. Därför består den islamiska rörelsens grundläggande uppgift i att utrota de jahilijanska föreställningarna ur människors tänkande och plantera islamiska föreställningar där. Ju mer de islamiska föreställningarnas plantor växer i individens tankevärld, desto mer förändras också hans handlingssätt i motsvarande grad. Genom de sålunda formade människornas outtröttliga ansträngningar uppstår i samhället en efterfrågan på att införa den islamiska levnadsordningen. Det vill säga, den islamiska rörelsens folkliga bas byggs upp. Då kan man genom att skapa en stark rörelse upprätta en islamisk stat.

Om en medlem inte är väl förtrogen med den islamiska rörelsens naturliga arbetsmetod, påverkas han av arbetsmetoderna hos olika rörelser som verkar till höger och vänster. Då framstår den islamiska organisationens tillämpade strategi som otillräcklig för honom. Tvivel uppstår i hans sinne kring arbetsmetodens riktighet. Under sådana omständigheter blir det omöjligt för honom att anpassa sig till den linje som organisationen följer.

(4) Brist på rätt syn på olyckor och motgångar

För dem som är fientliga mot islam kommer olyckor och motgångar som straff. För de troende kommer de däremot som en prövning.

På olika vägskäl måste den islamiska organisationen fatta olika beslut. När ett beslut ska fattas finns många alternativ framför den. Det alternativ som bedöms vara det bästa blir organisationens beslut. Organisationen gör aldrig medvetet något mindre bra alternativ till grund för sitt beslut. Men det är ett mycket stort misstag att anta att inga olyckor och motgångar kommer att drabba organisationen bara för att den alltid väljer det bästa alternativet och fattar beslut utifrån det.

Olyckor och motgångar kommer enligt Allahs beslut. Ingen olycka eller motgång kan drabba någon person, grupp eller nation utan Hans tillåtelse. Innan Han låter olyckan eller motgången drabba dem rådgör Han med den personen, gruppen eller nationen om den. När någon olycka eller motgång drabbar den islamiska organisationen är det varje medlems plikt att betrakta den som en prövning och inte som ett straff.

Frånvaron av detta synsätt på olyckor och motgångar gör att medarbetaren blir offer för förvirring. Förvirrade tankar för medarbetaren gradvis allt längre bort från den islamiska organisationens strömfåra.

(5) Oförmåga att fastställa prioriteringar

Den islamiska organisationen bedriver många olika slags verksamheter. Medarbetarna har dessutom var och en ett särskilt intresse för olika slags arbete. Men om den som har en stark dragning till ett visst arbete anser att organisationen just detta arbete borde prioritera, kan problem inte annat än uppstå. Om en litteraturintresserad medarbetare fortsätter att pressa organisationen att prioritera litterär verksamhet, en konstintresserad medarbetare konstnärlig verksamhet, en sportintresserad medarbetare sport och en politikintresserad medarbetare politisk verksamhet, blir organisationen tvungen att möta problem. Var och en bör framhålla betydelsen av arbetet inom sitt eget område för organisationen. Det är inte orätt, utan det är så det bör vara. Men efter att ha bedömt och analyserat allt bör varje medarbetare prioritera de uppgifter som organisationen prioriterar. Det är inte rätt att gå och gräma sig över att det egna favoritområdet inte prioriteras av organisationens beslutsfattare. Om man bär på sådan grämelse är det inte möjligt att anpassa sig till det övergripande arbetet.

(6) Psykisk obalans

Psykisk obalans lösgör aktivisten från organisationens normala verksamhet. Det finns många tecken på obalans. Här nämns några av de viktigaste:

(a) Tendens till brådska

Önskan att få se resultatet av arbetet så snart som möjligt skapar stor rastlöshet hos aktivisten. Aktivisten blir ivrig att uppnå resultat genom vilken metod som helst.

(b) Överdrivna förväntningar

Innan aktivisten har lärt känna ledande personer ordentligt skapar han själv en bild av dem i sitt sinne. I sitt inre ger han dem en plats bland övermänniskor. När han sedan lär känna dem upptäcker han att de varken är övermänniskor eller extraordinära människor. Då blir han besviken. Det uppstår inget problem om han överger den inbillade personen och accepterar den verkliga personen. Problemet uppstår däremot när han överger den verkliga personen och accepterar den inbillade.

(c) Böjelse för extrema metoder

En aktivist med extrema åsikter är inte beredd att ha överseende ens med en medaktivists minsta misstag eller fel. Han förespråkar stränga åtgärder mot varje fel och misstag. Dessutom tycker han inte om någon arbetsmetod präglad av visdom i bemötandet av motståndare. Om något inte är hårt och extremt faller det honom inte i smaken.

(d) Högmod

Den arrogante blir självupptagen och självförgudande. Han ser ner på andra. Han är mycket stolt över sin egen tankeförmåga och kompetens. Han har ofta svårt att anpassa sig till andra.

(e) Sårad stolthet

Det finns ett antal aktivister som lätt känner sig sårade. De tar illa upp av något en medarbetare eller ledare säger eller gör och överger därför sitt arbete.

Detta är några av tecknen på psykisk obalans. En psykiskt obalanserad person fungerar som en defekt kugge i det kollektiva arbetet.

(7) De maskerade fiendernas roll

Ett antal fiender kan ansluta sig till organisationen i syfte att skada den. Sådana personer sprider ogrundade frågor inom organisationen, för fram grundlösa påståenden och fortsätter att kritisera organisationens antagna riktlinjer. De gör ihärdiga försök att skapa bristande respekt och misstro mot organisationens ledare i aktivisternas sinnen.

Det är huvudsakligen dessa sju orsaker som gör att organisationens sammanhållning hotas. När det gäller att förstöra sammanhållningen verkar de som sjukdomsalstrande bakterier. Organisationens ledare måste särskilt uppmärksamma att dessa bakterier inte tränger in i organisationens kropp, eller att de behandlas redan från början om de ändå tränger in.

De maskerade fiendernas roll

När den islamiska rörelsen blir stark och inte längre kan tystas genom angrepp utifrån, använder Islams fiender en annan strategi. För att angripa rörelsen inifrån infiltrerar några av deras män den islamiska organisationen och väntar på en möjlighet att bedriva skadlig verksamhet.

Den främsta formen av denna skadliga verksamhet är karaktärsmord på den islamiska organisationens ledande personer. Organisationens medlemmar hyser djup kärlek och respekt för de ledande personerna. Det är på grund av denna kärlek och respekt som organisationens medlemmars lydnad inför ledarskapet blir spontan och odelad. Lydnaden är det viktigaste medlet för organisatorisk disciplin. Därför måste man angripa grunden för denna spontana och odelade lydnad om man vill förstöra den islamiska organisationens sammanhållning.

För att utdela detta slag måste man skapa tvivel hos medlemmarna om de ledande personernas ärlighet och kompetens. I syfte att skapa sådana tvivel blåses de ledande personernas små mänskliga brister och avvikelser upp och sprids bland medlemskåren. När det inte verkar finnas någon möjlighet att lyckas på detta sätt, görs ständiga försök att skapa tvivel om ledarskapets ärlighet och kompetens genom att hitta på och sprida fantasiberättelser.

Islams fiender, som har infiltrerat den islamiska organisationen och ligger i bakhåll bakom en islamisk mask, fortsätter att utföra just detta. Till och med den organisation som leddes av Allahs eget Sändebud (s.a.w.) utsattes gång på gång för sådana angrepp. Fienderna förstod att rörelsen inte kunde förstöras på något sätt om de inte lyckades svärta ned de centrala personerna i rörelsen. Därför tvekade de inte heller att rikta moraliska angrepp mot Sändebudet (s.a.w.). Här ska särskilt två händelser nämnas. Det första angreppet kom i samband med Allahs Sändebuds (s.a.w.) äktenskap med Zaynab bint Djahsh (r.a.).

Zaynab bint Djahsh (r.a.) var Allahs Sändebuds kusin på faderns sida. På hennes initiativ gifte sig denna unga kvinna från Quraysh med hennes frigivne slav Zayd ibn Haritha (r.a.). Men de kom inte överens. Äktenskapet blev inte lyckligt. Till slut skilde Zayd (r.a.) sig från Zaynab. På Allahs befallning gifte sig Allahs Sändebud (s.a.w.) med den frånskilda kvinnan.

Hycklarna gjorde denna vigsel till en fråga. De spred den påhittade berättelsen att Muhammed (s.a.w.) hade blivit förälskad när han såg Zaynab, hans adoptivson Zayds hustru; när sonen fick veta detta skilde han sig från henne, och Muhammed (s.a.w.) gifte sig med den frånskilda kvinnan för att tillfredsställa sitt eget begär. På så sätt skapades ett berg av lögner. Denna påhittade berättelse spreds överallt från mun till mun. Förvirringens dimmor fortsatte gradvis att breda ut sig.

Det andra angreppet kom i samband med att Aisha (r.a.) hamnade efter truppen efter en expedition och återvände till Medina tillsammans med en sahabi.

Efter slaget vid Banu al-Mustaliq pågick förberedelserna för avfärden mot Medina under den sista delen av en natt. Vid den tiden vaknade Aisha (r.a.) och gick en bit bort för att uträtta sina behov. När hon återvände märkte hon att hennes halsband hade fallit av. Hon började leta efter halsbandet. Under tiden gav sig karavanen av. Ingen märkte att Aisha (r.a.) hade blivit kvar. När Aisha (r.a.) kom tillbaka täckte hon hela kroppen med sin mantel och lade sig ner där. Efter en stund somnade hon. På morgonen vaknade hon när hon hörde orden: ”Vi tillhör Allah och till Honom ska vi återvända! Allahs Sändebuds hustru har blivit kvar här.” Hon täckte genast ansiktet med sin mantel.

Den nyanlände var en av de framstående följeslagarna, Safwan ibn Muattal Sulami (må Allah vara nöjd med honom). Innan föreskriften om hijab uppenbarades hade han sett Aisha (må Allah vara nöjd med henne). Därför kunde han känna igen henne.

Safwan (må Allah vara nöjd med honom) sov på en avskild plats. När han vaknade såg han att karavanen hade gett sig av. Han steg upp på sin kamel och begav sig mot Medina. När han hade kommit en bit fick han syn på Aisha (må Allah vara nöjd med henne) och uttryckte sin förvåning på detta sätt.

Safwan (må Allah vara nöjd med honom) fick sin kamel att lägga sig ner. Aisha (må Allah vara nöjd med henne) steg upp och satte sig på kamelen. Safwan (må Allah vara nöjd med honom) tog tag i kamelens tyglar och började gå.

Karavanen hade stannat vid nästa rastplats. Just då anlände Safwan (må Allah vara nöjd med honom) dit med Aisha (må Allah vara nöjd med henne). Då fick alla veta att de troendes moder Aisha (må Allah vara nöjd med henne) hade blivit kvar bakom dem.

Hycklarnas ledare Abdullah ibn Ubay fick ett utmärkt tillfälle. Han ropade högt: ”Vid Allahs ed, kvinnan kan inte ha kommit tillbaka oskadd på egen hand. Se, se! Er profets hustru har tillbringat en natt med en annan man och har nu tagit honom med sig.”

Hycklarnas skara började sprida denna påhittade berättelse. En betydande del av de godtrogna troende blev förvirrade. Allahs sändebud blev mycket orolig.

Efter återkomsten till Medina blev Aisha (må Allah vara nöjd med henne) sjuk. Allahs sändebud blev så upprörd att han inte ens kunde ägna sin älskade hustru uppmärksamhet. Hycklarnas falska kampanj hade slitit sönder Allahs sändebuds hjärta. Dessutom hade denna kampanj blivit ett allvarligt hot mot den muslimska ummahs sammanhållning.

Det får en att rysa bara vid tanken på vilken olycka som den dagen skulle ha drabbat den nya islamiska kraft som hade vuxit fram i Medina, om Allah, världarnas Herre, inte hade uppenbarat en uppenbarelse som bemötte dessa händelser.

Det är viktigt att komma ihåg att en maskerad fiende kan bedriva verksamhet på samma sätt även för att förstöra vår tids islamiska organisationer. Det islamiska ledarskapet och kadern måste vara fullständigt vaksamma på detta.

Den islamiska organisationens naturliga tillväxt

Den islamiska organisationen utvecklas gradvis längs en naturlig väg. För denna utveckling krävs både arbetarnas outtröttliga och allsidiga ansträngningar och tid. Det krävs tillräckligt med tid för att bygga upp en kader av önskad standard och för att hos människorna i verksamhetsområdet skapa en mental beredskap att anta det islamiska levnadssystemet. Det är inte möjligt för den islamiska organisationen att i all hast nå det slutliga målet. Allah, all världens Herre, har genom en liknelse framställt bilden av den islamiska organisationens gradvisa utveckling för oss.

كَزَرْعٍ أَخْرَجَ شَطْأَهُ فَآزَرَهُ فَاسْتَغْلَظَ فَاسْتَوَىٰ عَلَىٰ سُوقِهِ

”Det är en gröda som skjuter upp sitt skott, sedan stärker den det, sedan blir den kraftig och står stadigt på sin stjälk.” – Al-Fath 29

Detta versavsnitt uttrycker på ett vackert sätt den gradvisa utvecklingen och etableringen av den organisation som leddes av Muhammad, Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom). Här nämns fyra stadier i den gradvisa utvecklingen, nämligen:

1. Att skjuta upp ett skott.

2. Att vinna styrka.

3. Att bli kraftig och frodig.

4. Att stå stadigt på stammen.

”Att skjuta skott” innebär att inleda kampen för att upprätta Allahs religion.

”Att uppnå styrka” innebär att organisera och reformera dem som svarar på kallelsen och därigenom uppnå organisatorisk styrka.

”Att bli kraftig och frodig” innebär att skapa inflytande överallt i verksamhetsområdet och vinna massornas stöd. Att vinna massornas stöd är ett annat namn för att uppnå en folklig bas.

”Att stå stadigt på stammen” innebär att uppnå statsmakten.

— Slut —