Den islamiska sharians huvudsakliga källor är två: den ena är Allahs bok, det vill säga den ädla Koranen. Den andra är sunnah, det vill säga Profetens hadither. Med hänvisning till detta sade Allahs Sändebud ﷺ i de avslutande orden av sitt avskedstal under avskedshajjen: ”Jag lämnar efter mig två saker åt er. Om ni håller fast vid dessa två kommer ni inte att gå vilse. Det är Allahs bok och min sunnah, eller väg.” Vi får kunskap om sunnah genom haditherna. Hadithen är å ena sidan en förklaring av Koranen, och å andra sidan får vi genom haditherna också en redogörelse för sharians föreskrifter och bestämmelser. Fiqhlärda har genom haditherna både funnit grunderna för de rättsliga frågorna och klassificerat dem efter betydelse i kategorier som fard, wajib, mustahabb och så vidare.

I den första delen av min sammanställda bok ”Människolivet i hadithens ljus” återgav jag hadither om belöningen för olika former av gudsdyrkan. I den andra delen har jag lyft fram hadither om gudsdyrkans källor, det vill säga rättsliga frågor. Redan har även den tredje och fjärde delen av boken ”Människolivet i hadithens ljus”, genom Allahs nåd, publicerats och nått läsarnas händer. Den tredje delen innehåller ”Profetens hadither om moral”, medan den fjärde delen innehåller hadither om Profetens förmaningar.

Till sist tackar jag min store Herre, som gav mig förmågan att sammanställa och publicera hela fyra delar av en hadithbok. Må Han acceptera denna lilla tjänst från mig och i det kommande livet låta den bli ett medel för mig att erhålla Hans nåd och frälsning.

Abul Kalam Muhammad Yusuf

Kapitel: 1 Renhet

Bestämmelser om vatten

När Allah i den heliga Koranen beskriver vattnets renande egenskaper säger Han:

وَأَنْزَلْنَا مِنَ السَّمَاءِ مَاءً طَهُورًا (الفرقان: ٤٨)

“Jag har sänt ner renande vatten från himlen.”
(Al-Furqan 48)

Allah säger vidare:

وَيُنَزِّلُ مِنَ السَّمَاءِ مَاءً لِيُطَهِّرَكُمْ بِهِ (الأنفال: ۱۱)

“Han låter vatten regna från himlen för att rena er genom det.” (Al-Anfal 11)

Vatten är inte bara en ovärderlig välsignelse från den Allsmäktige Allah för människor, utan också för alla djur, insekter och växter. Precis som det är nödvändigt att dricka rent vatten för att bevara hälsan, behövs rent vatten också för att uppnå rituell renhet. Därför förbjöd Profeten (frid och välsignelser vare över honom) oss att avsiktligt förorena rent vatten. Detta motverkar nämligen syftet med att vattnet har skapats. På motsvarande sätt förbjöd han oss också att slösa med och missbruka vatten.

Så länge vattnets färg, smak och lukt består ska det betraktas som rent. Men om någon av de ovan nämnda tre egenskaperna förändras, förblir vattnet inte längre rent. Det är lika förbjudet att dricka sådant vatten som det är ogiltigt att utföra wudu och ghusl med det.

(۱) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَا يَبُوْلَنَّ أَحَدُكُمْ فِي الْمَاءِ الدَّائِمِ الَّذِي لَا يَجْرِي ثُمَّ يَغْتَسِلُ فِيهِ (متفق عليه)

(1) “Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Profeten (frid och välsignelser vare över honom) sade: ’Ingen av er får under några omständigheter urinera i stillastående, icke rinnande vatten och sedan bada i det.’”
(Bukhari, Muslim)

Förklaring: I stillastående vatten där vattenmängden inte är stor är det inte tillåtet att urinera eller att därefter utföra wudu eller ghusl med samma vatten.

(۲) وَعَنِ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ نَهَى رَسُولُ اللَّهِ صلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَنْ تُبَالَ فِي الْمَاءِ الرَّكِي (مسلم)

(2) ”Hazrat Jabir (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) förbjöd att urinera i stillastående vatten.” (Muslim)

(۳) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ سُئِلَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَنِ الْمَاءِ يَكُوْنُ فِي الْفَلَاةِ مِنَ الْأَرْضِ وَمَا يَنُوبُهُ مِنَ الدَّوَابِ وَالسَّبَاعَ فَقَالَ إِذَا كَانَ الْمَاءُ قُلْتَيْنِ لَمْ يَحْمِلُ الْخَبَثَ
(أحمد – أبو داود – -ترمذي- نسائي- دارمي – ابن ماجة)

(3) ”Hazrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) berättade: En gång fick Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) en fråga om det vatten som samlas på öppna platser ute på fälten och som vilda djur och rovdjur dricker ur. Som svar sade Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom): När vattnet uppgår till två qullah (lerkrukor) blir det inte längre orent.”

(Ahmad, Abu Dawud, Tirmidhi, al-Nasa’i, Darimi, Ibn Majah)

Förklaring: En qullah är en lerkruka. En qullah rymmer vanligtvis något mer än tre man. Därför motsvarar två qullah sex och en kvarts till sex och en halv man. Med stöd av ovanstående hadith har imam al-Shafi‘i och Ahmad ibn Hanbal sagt att vatten som överstiger sex man är mycket vatten och inte blir orentمَاءٌ كَثِيرٌ; men imam Abu Hanifa stöder inte denna uppfattning. Enligt imam Abu Hanifa är vatten i en bassäng eller damm som är tio alnar lång och tio alnar bred att betrakta som mycket vatten, om den minst innehåller så mycket vatten att bottnen inte nås med handen när man öser upp en handfull vatten.مَاءً كَثِيرٌOm denna mängd vatten finns där, är det mycket vatten, och om något orent föremål faller i sådant vatten blir vattnet inte orent.

(٤) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ يَقُولُ جَاءَ رَجُلٌ إِلَى رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنَّا تَرْكَبُ الْبَحْرَ وَنَحْمِلُ مَعَنَا الْقَلِيْلَ مِنَ الْمَاءِ فَإِنْ تَوَضَّأْنَا بِهِ عَطِشْنَا أَفَنَتَوَضَأُ بِمَاءِ الْبَحْرِ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ هُوَ الطُّهُورُ مَاؤُهُ الْحِلُّ مَيْتَتَهُ
(موطأ إمام مالك، ترمذي، أبو داود، نسائي ، ابن ماجة ، دارمي)

(4) ”Det har berättats från Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: En man kom till Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) och frågade: ’Allahs Sändebud, under våra sjöresor händer det ibland att vi bara har lite sötvatten med oss. Om vi använder detta vatten till wudu kommer vi att lida av törst. Får vi då göra wudu med havsvatten?’ Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) svarade: ’Havsvattnet är rent, och dess döda djur är halal.’” (Malik, Tirmidhi, Abu Dawud, Nasa’i, Ibn Majah, Darimi)

Förklaring: Även om Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) hade fått en fråga om havsvatten, redogjorde han, när han beskrev havsvattnets beskaffenhet, även för havets föda. Det vill säga: precis som havsvattnet är rent, är även alla döda djur som lever i havsvattnet halal. Med stöd av denna hadith har Imam Malik, Imam Shastri och Imam Ahmad ibn Hanbal förklarat alla varelser som lever i vatten halal, vare sig det handlar om fisk eller något annat. Imam Abu Hanifa (må Allah förbarma sig över honom) har däremot bland de varelser som lever i vatten förklarat endast fisk halal. Som bevis åberopade han följande vers ur Koranen:

وَيُحِلُّ لَهُمُ الطَّيِّبَاتِ وَيُحَرِّمَ عَلَيْهُمُ الْخَبَائِثَ (الأعراف: ١٥٧)

Betydelse: ”För dem har de rena och goda födoämnena gjorts halal, medan de orena och dåliga födoämnena har gjorts haram.” (Al-A‘raf 157)
I ovannämnda vers har Allah gjort det rena och goda halal och det orena och dåliga haram. Alla varelser som lever i vatten, utom fisk, är dessutom khabith, det vill säga orena.

Även om frågeställaren endast frågade Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) om vatten, redogjorde Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) samtidigt med havsvattnets beskaffenhet även för födan. Detta eftersom det i havet, liksom det kan råda brist på vatten, även kan råda brist på föda.

(٥) وَعَنْ كَبُشَةَ بِنْتِ كَعْبِ بْنِ مَالِكٍ أَنَّ أَبَا قَتَادَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ دَخَلَ عَلَيْهَا فَسَكَبَتْ لَهُ وَضُوءٌ، فَجَاءَتْ هِرَّةٌ تَشْرَبُ مِنْهُ، فَأَصْغَى لَهَا أَبُو قَتَادَةَ الإِنَاءَ حَتَّى شَرِبَتْ، قَالَتْ كَبْشَةُ فَرَآنِي أَنْظُرُ إِلَيْهِ، فَقَالَ: أَتَعْجَبِينَ يَا بِنْتَ أَخِي؟ قُلْتُ: نَعَمْ، قَالَ: إِنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ: إِنَّهَا لَيْسَتْ بِنَجَسِ، إِنَّمَا هِيَ مِنْ الطَّوَّافِينَ عَلَيْكُمْ أَوَ الطَّوَّافَاتِ.
(مؤطا إمام مالك – أحمد – ترمذي – نسائي)

(5) ”Det har berättats från Kabsha bint Ka‘b ibn Malik att Abu Qatadah en gång kom till hennes hem. Hon ordnade fram vatten åt honom för wudu. Plötsligt kom en katt och började dricka av vattnet. Abu Qatadah lutade vattenkärlet mot katten så att den kunde dricka, tills den hade druckit färdigt. Jag såg på denna händelse. Då sade min svärfar Abu Qatadah till mig: ’Brorsdotter, är du förvånad?’ Jag svarade: ’Ja.’ Då sade han: ’Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) har sagt: Katten är inte oren. Den rör sig ofta bland er.’”
(Malik, Ahmad, Tirmidhi, Nasa’i)

Förklaring: Med stöd av innebörden i ovannämnda hadith anser Imam Shafi‘i och Abu Yusuf att det vatten som katten har druckit av och lämnat kvar är rent. Abu Hanifa (må Allah förbarma sig över honom) har däremot förklarat det som makruh tanzih att göra wudu med vatten som katten har druckit av och lämnat kvar.

Regler och förbud beträffande avföring och urinering

(٦) وَعَنْ أَبِي أَيُّوبَ الأَنْصَارِي رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا أَتَيْتُمُ الْغَائِطَ فَلَا تَسْتَقْبَلُوا الْقِبْلَةَ وَلَا تَسْتَدْبِرُوهَا وَلَكِنْ شَرِّقُوا أَوْ غَرِبُوا (متفق عليه)

(6) ”Det har berättats av Hazrat Abu Ayyub al-Ansari (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs Sändebud (frid över honom) sade: När ni går för att uträtta era behov ska ni varken sitta med qibla framför er eller bakom er. Vänd er antingen mot öster eller mot väster.” (Bukhari och Muslim)

Förklaring: Eftersom muslimer över hela världen ber med Allahs heliga hus, Kaba, framför sig och som böneriktning, förbjöd Allahs profet att uträtta avföring eller urinering vänd mot den, för att bevara respekten för Allahs hus. Enligt sharia är detta en förkastlig och ogillad handling. Därför måste vi, när vi sätter oss för att uträtta våra behov, följa denna anvisning av Profeten (frid över honom).

(۷) قَالَ الشَّيْخُ الإِمَامُ مُحِيُّ السُّنَّةِ بَغْوِي رَحِمَهُ اللَّهُ هَذَا الْحَدِيثُ فِي الصَّحْرَاءِ وَأَمَّا فِي الْبُنْيَانِ فَلَا بَأْسَ

لِمَا رُوِيَ عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: ارْتَقَيْتُ فَوْقَ بَيْتِ حَفْصَةً لِبَعْضٍ حَاجَتِي، فَرَأَيْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقْضِي حَاجَتَهُ مُسْتَدْبِرَ الْقِبْلَةِ، مُسْتَقِيلَ الشَّامِ (بخاري – مسلم)

(7) ”Shaykh Mahiyusunnah Bagwi säger: Den ovan nämnda hadithen, återberättad av Abu Ayyub al-Ansari, gällde öppen mark och inte toaletter som är omgärdade av stängsel eller väggar. Detta eftersom det har berättats av Hazrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: En gång gick jag, i ett ärende, upp på taket till min syster, de troendes moder Hazrat Hafsas, hus. Då såg jag Profeten (frid över honom) uträtta sina behov på en avskärmad plats, med qibla bakom sig och vänd framåt.” (Bukhari och Muslim)

Förklaring: Att uträtta avföring eller urinering på en öppen plats med qibla framför sig eller bakom sig är enligt samstämmig uppfattning förbjudet. Vissa följeslagare och tabi’in anser emellertid att det är tillåtet att sitta med qibla framför sig eller bakom sig på en avskärmad plats. Hadithen som återberättats av Ibn Umar är deras bevis. Imam al-Shafi’i anser det vara tillåtet att i en sådan situation uträtta avföring eller urinering med qibla framför sig eller bakom sig. Eftersom hadithen från Abu Ayyub al-Ansari inte nämner om platsen var avskärmad eller inte, menar Imam Abu Hanifa att Profeten (frid över honom) kanske satt något vriden åt sidan, men att Ibn Umar såg fel.

(۸)
وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا دَخَلَ الْخَلَاءَ يَقُولُ: أَللَّهُمَّ إِنِّي أَعُوذُ بِكَ مِنَ الْخُبْثِ وَالْخَبَائِثِ
(بخاري – مسلم)

(8) ”Hadhrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) berättar: När Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) gick till avträdet brukade han läsa denna åkallan: ”O Allah, jag söker Din tillflykt från de manliga och kvinnliga djävlarna.” (Al-Bukhari, Muslim)

(۹) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ اتَّقُوا اللَّاعِنَيْنِ قَالُوا وَمَا اللَّاعِنَانِ يَا رَسُولَ اللَّهِ؟ قَالَ الَّذِي يَتَخَلَّى فِي طَرِيقِ النَّاسِ أَوْ فِي ظِلِهِمْ (مسلم)

(9) ”Hadhrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) berättar: Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Undvik två handlingar som medför förbannelse.’ Följeslagarna frågade: ’O Allahs Sändebud, vilka är de två handlingarna som medför förbannelse? Det förstår vi inte.’ Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) svarade: ’Att uträtta sina behov på människors väg eller i skuggan där människor sitter.’” (Muslim)

Förklaring: Islam och mänskligheten kräver att människor ska göra gott mot varandra. Ingen bör göra något som skadar eller orsakar olycka för andra människor. En sådan handling är mycket klandervärd enligt sharia. Om någon därför uträttar sina behov på människors väg, kan det hända att människors fötter träffar avföringen när de går i mörker eller utan att veta om det, vilket orsakar dem lidande. På samma sätt kan det orsaka människor besvär att uträtta sina behov under trädens skugga, eftersom en vägfarare som blir trött under färden vilar i trädens skugga för att återhämta sig. Därför är det förbjudet att uträtta sina behov i sådan skugga.

(۱۰) وَعَنْ سَلْمَانَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ نَهَانًا يَعْنِي صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَنْ تَسْتَقْبِلَ الْقِبْلَةَ بِغَائِطِ أَوْ بَوْلٍ وَأَنْ لَا تَسْتَنْجِيَ بِالْيَمِيْنِ أَوْ أَنْ لَا نَسْتَنْحِيَ بِأَقَلَّ مِنْ ثَلَاثَةِ أَحْجَارٍ أَوْ أَنْ تَسْتَنْجِيَ بِرَجِيعِ أَوْ عَظْمٍ (مسلم)

(10) ”Det berättas från Hadhrat Salman (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) förbjöd oss att uträtta våra behov vända mot qibla, att göra istinja med höger hand och att använda färre än tre stenar för rening. På samma sätt förbjöd Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) oss att använda torkad gödsel och ben som stenar för rening.” (Muslim)

(۱۱) وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَدْخُلُ الْخَلَاءَ فَاحْمِلُ أَنَا وَغُلَامٌ أَدَاوَةً مِّنْ مَّاءٍ وَعَنَزَةً يَسْتَنْجِي بِالْمَاءِ (بخاري – مسلم)

(11) ”Hadhrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) berättar: När den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) gick till avträdet brukade jag och en annan pojke bära ett kärl med vatten samt en stav med ett spjutspetsliknande föremål i änden. Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) gjorde istinja med det vattnet.” (Al-Bukhari, Muslim)

Förklaring: Eftersom det i Arabien i allmänhet rådde brist på vatten, sade Profeten (frid vare med honom) att man efter avföring och urinering skulle använda tre kulukh-stenar för att rena sig på bästa sätt. Om vatten finns tillgängligt är det emellertid också bättre att använda vatten tillsammans med kulukh-stenarna. Av återgivningen av ovanstående hadith framgår att Profeten (frid vare med honom) i allmänhet renade sig efter avföring och urinering genom att använda vatten.

”Anaza” var en sorts käpp med ett spjut på toppen. Med hjälp av den grävde Profeten (frid vare med honom) i marken och samlade ihop jordklumpar. När han bad ute på ett öppet fält satte han den också framför sig.

Obligatoriskt ghusl

Allah den Allsmäktige har sagt i den heliga Koranen:

وَإِنْ كُنتُمْ جُنُبًا فَاطْهَرُوا (المائدة – (٦)

”Om ni är orena ska ni rena er grundligt.” (Al-Ma’idah – 6)

I den ovanstående versen beordras den orene att rena sig. Därför är det obligatoriskt för den orene att uppnå renhet genom ghusl.

När blir ghusl obligatoriskt

(۱۲)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُوْلُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا جَلَسَ أَحَدُكُمْ شُعَبِهَا

الْأَرْبَعِ ثُمَّ جَهَدَهَا فَقَدْ وَجَبَ الْغُسْلُ وَإِنْ لَّمْ يُنْزِلْ (بخاري – مسلم)

(১২) ”Abu Hurayra, må Allah vara nöjd med honom, berättade: Allahs Sändebud, frid och välsignelser över honom, sade: När någon av er sitter mellan en kvinnas fyra lemmar och har samlag med henne, blir det rituella badet obligatoriskt, även om ingen utlösning sker.” (Al-Bukhari, Muslim)

Förklaring: Så snart man har samlag med en kvinna blir det rituella badet obligatoriskt, oavsett om utlösning sker eller inte.

(۱۳)
وَعَنْ سَعِيدِ بْنِ الْمُسِيَّبِ إِنَّ عُمَرَ بْنِ الْخَطَّابِ وَعُثْمَانَ بْنِ عَفَّانَ وَعَائِشَةَ زَوْجِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كَانُوا يَقُولُونَ إِذَا مَسَّ الْخِتَانُ الخِتَانَ فَقَدْ وَجَبَ الْغُسْلُ (مؤطا إمام مالك)

(১৩) ”Det har berättats från Sa’id ibn al-Musayyab att han sade: Umar ibn al-Khattab, Uthman ibn Affan och Allahs Sändebuds hustru Aisha, må Allah vara nöjd med henne, brukade säga att det rituella badet blir obligatoriskt när könsorganen berör varandra.” (Al-Muwatta av Imam Malik)
Förklaring: De ädla följeslagare som nämns i hadithen ansåg att det rituella badet blir obligatoriskt när mannens könsorgan berör kvinnans könsorgan. Det vill säga, så snart spetsen av mannens könsorgan tränger in i kvinnans könsorgan blir det rituella badet obligatoriskt. Utlösning är inte nödvändig eller ett villkor för det rituella badet.

(١٤) وَعَنْ نَافِعٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ عَبْدَ اللَّهِ بْنَ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ كَانَ يَقُولُ إِذَا جَاوَزَ الْخِتَانُ الْخِتَانَ فَقَدْ وَجَبَ الْغُسْلُ (مؤطا إمام مالك)

(১৪) ”Det har berättats från Nafi att Abdullah ibn Umar, må Allah vara nöjd med honom, brukade säga att det rituella badet blir obligatoriskt så snart könsorganen tränger in i varandra.” (Al-Muwatta)

(١٥) وَعَنْ أَبِي سَعِيدٍ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِنَّمَا الْمَاءُ مِنَ الْمَاءِ رَوَاهُ الْمُسْلِمُ)، قَالَ الشَّيْخُ الإِمَامُ مُحِيُّ السُّنَّةِ رَحِمَهُ اللَّهِ هَذَا مَنْسُوخٌ وَقَالَ بْنُ عَبَّاسٍ إِنَّمَا الْمَاءُ مِنَ الْمَاءِ فِي الاحْتِلامِ رَوَاهُ التَّرْمِذِي وَلَمْ أَجِدَهُ فِي الصَّحِيحَيْنِ

(15) ”Hazrat Abu Sa’id (r.a.) berättar att Allahs Sändebud (s.a.w.) sade: ’Vatten gör vatten obligatoriskt.’” (Det vill säga: sädesuttömning gör ghusl obligatoriskt.) (Muslim)

Förklaring: Av återgivningarna av haditherna nummer 12, 13 och 14 framgår att ghusl blir obligatoriskt så snart samlag har ägt rum, oavsett om sädesuttömning har skett eller inte. Men i återgivningen av hadith nummer 15 nämns att sädesuttömning krävs för att ghusl ska bli obligatoriskt. Sheikh Muhiyus-Sunnah har, som lösning på denna fråga, sagt att denna hadith har upphävts av de ovan nämnda haditherna. Enligt Ibn Abbas gäller denna hadith drömuttömning.

Om ingen sädesuttömning sker vid drömuttömning blir ghusl inte obligatoriskt. Detta uttalande av Ibn Abbas finns återgivet i Tirmidhi Sharif.

(١٦) وَعَنْ أُمِّ سَلَمَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ قَالَتْ أُمُّ سُلَيْمٍ يَا رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِنَّ اللَّهَ لَا يَسْتَحِي مِنَ الْحَقِّ فَهَلْ عَلَى الْمَرْأَةِ مِنَ الْغُسْلِ إِذَا احْتَمَلَتْ قَالَ نَعَمْ إِذَا رَأْتِ الْمَاءَ فَفَطَّتْ أُمُّ سَلَمَةَ وَجْهَهَا وَقَالَتْ يَا رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَوَ تَحْتَلِمُ الْمَرأَةُ ؟ قَالَ نَعَمْ تَرِبَتْ يَمِينُكَ فَبِمَا يَشْبَهُهَا وَلَدُهَا (متفق عليه)

(16) ”Hazrat Umm Salama (r.a.) berättar: En dag sade Umm Sulaym al-Ansariyya: ’O Allahs Sändebud, Allah skäms aldrig för att tala sanning. (Därför lägger jag min blyghet åt sidan och frågar:) Blir ghusl obligatoriskt om en kvinna får en drömuttömning?’ Profeten (s.a.w.) sade: ’Ja, när hon efter att ha vaknat ser sädesvätska på sitt klädesplagg eller på sin kropp.’ När Hazrat Umm Salama hörde detta täckte hon förläget sitt ansikte och sade: ’O Allahs Sändebud, får även kvinnor drömuttömning?’ Profeten sade: ’Ja. Hur skulle annars barnet kunna likna sin mor?’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Liksom mannen har även kvinnan sädesvätska. Mannens sädesvätska är tjock och vit, medan kvinnans är gulaktig och tunn. Det är den av de två som överväger som barnet liknar.

Reglerna för det obligatoriska ghuslet

(۱۷) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ كَانَ رَسُوْلُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا اغْتَسَلَ مِنَ الْجَنَابَةِ غَسَلَ يَدَيْهِ وَتَوَضَّأَ وَضُوْءَهُ لِلصَّلاةِ ثُمَّ يَغْتَسِلُ ثُمَّ يُخَلِّلُ بِيَدَيْهِ حَتَّى إِذَا ظَنَّ أَنَّهُ أَرْوَى بَشْرَتَهُ أَفَاضَ عَلَيْهِ ثَلَاثَ مَرَّاتٍ ثُمَّ غَسَلَ سَائِرَ جَسَدِهِ وَقَالَتْ كُنْتُ أَنَا وَرَسُولُ اللَّهِ اغْتَسِلُ مِنْ إِنَاءٍ وَاحِدٍ نَغْتَرِفُ مِنْهُ جَمِيعًا
(بخاري – مسلم)

(১৭) ”Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) berättar: När Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) utförde ghusl efter janabah (för att avlägsna rituell orenhet), tvättade han först sina båda händer och gjorde wudu på samma sätt som inför bönen. Därefter utförde han ghusl på följande sätt: Först förde han fingrarna genom håret med båda händerna, och när han ansåg att hårbottnen hade blivit våt, hällde han vatten över huvudet tre gånger. Därefter tvättade han hela kroppen med vatten. Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) berättar: Jag och Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) brukade bada från samma kärl och öste vatten med våra båda händer för att hälla det över våra respektive kroppar.” (Bukhari, Muslim).

(۱۸)
وَعَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَتْ مَيْمُنَةُ زَوْجُ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَضَعْتُ لِلنَّبِيِّ صَلَّى

اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ غَسَلاً فَسَتَرْتُهُ بِثَوْبٍ وَصَبَّ عَلَى يَدَيْهِ فَغَسَلَهُمَا ثُمَّ صَبَّ بِيَمِينِهِ عَلَى شَمَالِهِ فَغَسَلَ فَرْجَهُ فَضَرَبَ بِيَدِهِ الْأَرْضَ فَمَسَحَ ثُمَّ غَسَلَهَا فَمَضْمَضَ وَاسْتَنْشَقَ وَغَسَلَ وَجْهَهُ وَزِرَاعَيْهِ ثُمَّ صَبَّ عَلَى رَأْسِهِ وَأَفَاضَ عَلَى جَسَدِهِ ثُمَّ تَنَحَّى فَغَسَلَ قَدَمَيْهِ فَنَاوَلْتُهُ تَوْبًا فَلَمْ يَأْخُذُهُ فَانْطَلَقَ وَهُوَ يَنْقُدُ يَدَيْهِ (بخاري – مسلم)

(১৮) ”Hazrat Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) berättar: Min moster, de troendes moder, Hazrat Maymuna, berättade: En gång ställde jag fram vatten för ghusl åt den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) och hängde sedan upp ett tygstycke som avskärmning. Först hällde Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) vatten över sina båda händer och tvättade dem upp till handlederna. Därefter hällde han med höger hand lite vatten i vänster hand och tvättade sitt könsorgan med det. Sedan slog han handen mot marken och torkade av den. Därefter tvättade han vänster hand, sköljde munnen ordentligt, förde vatten in i näsan, tvättade ansiktet och tvättade båda armarna upp till armbågarna. Sedan hällde han vatten över huvudet och över hela kroppen. Därefter flyttade han sig något från platsen där han hade stått och tvättade båda fötterna. Jag gav Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) ett tygstycke för att torka sig med, men han tog inte emot det utan gick därifrån medan han skakade händerna.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Dessa två hadither beskriver hur Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) efter umgänge med sina hustrur renade sig från orenhet genom ghusl. Även Profetens (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) äktenskapliga liv är något som umman ska följa. Alla detaljer i det äktenskapliga livet var emellertid endast kända av Profetens (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) ädla hustrur. I de två ovanstående haditherna har två av Profetens (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) ädla hustrur, de troendes mödrar Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) och Maymuna (må Allah vara nöjd med henne), återberättat vad de med egna ögon såg av Profetens (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) praxis beträffande det obligatoriska ghuslet. Profetens följeslagare handlade på samma sätt som de hade sett honom (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) utföra wudu och som de hade hört de troendes mödrar beskriva hans ghusl. Senare delade madhhabernas imamer, utifrån betydelse, in reglerna för wudu och ghusl i fard, wajib och sunnah.

Enligt Imam Azam Hazrat Abu Hanifa är ghuslets obligatoriska delar tre: (1) att skölja munnen ordentligt, (2) att föra vatten in i näsan, (3) att tvätta hela kroppen. Om ens minsta del av kroppen förblir torr är ghuslet inte giltigt. Därför måste vatten nå alla ställen, såsom under håret och inne i armhålorna. Enligt imamen är ghuslets övriga handlingar, utöver de tre ovanstående obligatoriska delarna, sunnah och mustahabb. Enligt Imam Malik är ghuslets obligatoriska delar fem. Han räknar även avsikten och att gnugga och tvätta hela kroppen noggrant som obligatoriska delar. Enligt Imam Shafi’i har ghuslet två obligatoriska delar: (1) avsikten, (2) att tvätta hela kroppen. De återstående handlingarna är sunnah och mustahabb.

(۱۹)
وَعَنْ أُمِّ سَلَمَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ قُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِنِّي امْرَأَةٌ أَشَدُّ صَفَرَ رَأْسِي أَفَأَنْقُضُهَ لِغُسْلِ الْجَنَابَةِ ۚ فَقَالَ لَا إِنَّمَا يَكْفِيْهِ أَنْ تَحْتِي عَلَى رَأْسِكَ ثَلَاثَ حَثِيَاتٍ ثُمَّ تُفِيضِيْنَ عَلَيْكِ الْمَاءَ فَتَطَهَّرِينَ (مسلم)

(১৯) ”Hazrat Umm Salama (r.a.) berättar: Jag frågade Profeten (s.a.w.): ’Allahs Sändebud, jag flätar mitt hår hårt. Måste jag lösa upp det för den obligatoriska rituella tvagningen?’ Profeten svarade: ’Nej, du ska hälla tre handfullar vatten över huvudet och rena dig.’” (Muslim)

Förklaring: Om vattnet når hårrötterna behöver en kvinna inte lösa upp sin fläta.

(۲۰)
وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ إِنَّ امْرَأَةً مِّنَ الْأَنْصَارِ سَأَلَتْ النَّبِيَّ عَنْ غُسْلِهَا مِنَ الْمَحِيضِ فَأَمَرَهَا كَيْفَ تَغْتَسِلُ (بخاري – مسلم)

(২০) ”Hazrat Aisha (r.a.) berättar: En kvinna från Ansar-stammen frågade den ädle Profeten (s.a.w.) hur hon skulle utföra den rituella tvagningen efter menstruationen. Profeten (s.a.w.) förklarade det för henne.” (Det vill säga hur hon skulle bada efter att ha blivit ren från menstruationen.)
(Bukhari, Muslim).

Förklaring: När kvinnor blir rena efter menstruation eller barnsängsblödning är den rituella tvagningen obligatorisk för dem.

Sunnah-bad

(۲۱)
وَعَن عَبْدِ اللَّهِ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا جَاءَ أَحَدُكُمْ الْجُمُعَةَ فَلْيَغْتَسِلْ (بخاري – مسلم)

(২১) ”Hazrat Abdullah ibn Umar (r.a.) berättar: Allahs Sändebud (s.a.w.) sade: ’När någon av er går för att förrätta fredagsbönen, ska han utföra den rituella tvagningen.’” (Bukhari, Muslim).

(۲۲) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُوْلُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ غَسَلَ مَيْتًا فَلْيَغْتَسِلْ
(ابن ماجة)

(22) ”Det har berättats från Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom) sade: ’Den som tvättar en avliden ska själv bada.’” (Ibn Majah).

(۲۳)
وَعَنْ قَيْسِ بْنِ عَاصِمٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّهُ أَسْلَمَ فَأَمَرَهُ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَنْ يَفْتَسِلَ بِمَاءٍ وسيدر (ترمذی – ابوداؤد – نسائی)

(23) ”Det har berättats från Hazrat Qays ibn Asim (må Allah vara nöjd med honom) att när han antog islam sade Profeten (frid och välsignelser över honom) till honom att bada med vatten blandat med jujubblad.” (Tirmidhi, Abu Dawud, Nasa’i)

Förklaring: Att bada på fredagen, att bada inför de två Eid-högtiderna, att bada innan man träder in i ihram samt att bada på Arafas dag, det vill säga den nionde dagen i Dhu al-Hijjah, är sunnah. Dessutom är det mustahabb att bada efter att ha tvättat en avliden och efter koppning. Efter att ha antagit islam är det wajib att bada om personen är oren.

Beskrivning av wudu

Allah, världarnas Herre, har befallt att man ska utföra wudu före bönen. Så säger Allah i Sitt heliga ord:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِذَا قُمْتُمْ إِلَى الصَّلَاةِ فَاغْسِلُوا وُجُوْهَكُمْ وَأَيْدِيَكُمْ إِلَى الْمَرَافِقِ وَامْسَحُوا بِرُءُوسِكُمْ وَأَرْجُلَكُمْ إِلَى الْكَعْبَيْنِ (المائدة – ٦)

“När ni avser att be, ska ni tvätta era ansikten och era händer upp till armbågarna. Och ni ska stryka över era huvuden och tvätta era fötter upp till anklarna.” (Al-Ma’ida – 6)

Med utgångspunkt i ovanstående vers har Hazrat Imam Abu Hanifa (ra) fastställt fyra fard för wudu. Det vill säga de fyra kroppsdelar som Allah nämner när Han beskriver wudu. Att tvätta ansiktet, händerna och fötterna samt att stryka över huvudet är fard. Enligt Imam Shafi’i och Imam Ahmad ibn Hanbal är wudus fard däremot sex. Dessa båda imamer har även räknat avsikten med wudu som en av wudus fard. Imam Shafi’i har också fastställt att kroppsdelarna ska tvättas efter varandra, utan avbrott, som fard. Enligt Imam Abu Hanifa är fard uppfyllt om man stryker över en fjärdedel av huvudet. Enligt Imam Malik och Imam Ahmad ibn Hanbal är det däremot fard att stryka över hela huvudet. Enligt Imam Shafi’i är fard uppfyllt om man stryker över en liten del av huvudet.

Wudu är av tre slag: (1) fard (2) wajib (3) mustahabb

1. Wudu är fard för bönen, sujud al-tilawa och begravningsbönen.
2. Wudu är wajib för tawaf runt Baytullah Sharif.
3. Det är mustahabb att förnya wudu medan man fortfarande har wudu.

Wudus förträfflighet

(٢٤) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِنَّ أُمَّتِي يُدْعَوْنَ يَوْمَ الْقِيَامَةِ غُرَّا مُحَجَّلِيْنَ مِنْ آثَارِ الْوُضُوْءِ فَمَنِ اسْتَطَاعَ مِنْكُمْ أَنْ يُطِيلَ غُرَّتَهُ فَلْيَفْعَلْ (بخاري – مسلم)

(24) “Hazrat Abu Huraira (ra) berättar att den ädle Profeten (saw) sade: När min umma kallas på uppståndelsens dag kommer dess händer, fötter och ansikten att vara lysande och strålande genom wudu. Därför bör den av er som har möjlighet öka sin strålglans.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: På uppståndelsens dag kommer den troende bedjandes ansikte, händer och fötter att vara lysande och glänsande tack vare wudus förträfflighet. Genom att se detta kännetecken kommer Huzur (saw) på uppståndelsens dag att kunna känna igen sin umma bland de otaliga människorna och för deras skull vädja om förbön.

(٢٥) وَعَنْ عُثْمَانَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ تَوَضَّأَ فَأَحْسَنَ الْوَضُوْءَ

خَرَجَتْ خَطَايَاهُ مِنْ جَسَدِهِ حَتَّى تَخْرُجَ مِنْ تَحْتِ أَظْفَارِهِ (بخاري – مسلم)

(25) ”Hazrat Uthman (r.a.) berättar att Allahs Sändebud (s.a.w.) sade: Den som gör wudu och gör den väl, hans synder (de mindre) faller från hela hans kropp, till och med från under hans naglar.” (Bukhari och Muslim)

(٢٦) وَعَنْ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مِفْتَاجُ الْجَنَّةِ الصَّلَاةُ وَمِفْتَاحُ الصَّلاةِ الطُّهُورُ (أحمد)

(26) ”Hazrat Jabir (r.a.) berättar att Profeten (s.a.w.) sade: Nyckeln till paradiset är bönen, och nyckeln till bönen är renhet.” (Ahmad)

Förklaring: Bönen kan inte utföras utan renhet. Därför är wudu nödvändigt inför bönen, och om kroppen är oren är ghusl obligatoriskt. Att kroppen är ren är en av bönens obligatoriska delar.

Reglerna för wudu

(۲۷)
وَعَنْ عُثْمَانَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّهُ تَوَضَّأَ فَأَفْرَغَ عَلَى يَدَيْهِ ثَلاثًا ثُمَّ تَمَضْمَضَ وَاسْتَنْتَرَ ثُمَّ غَسَلَ وَجْهَهُ ثَلَاثًا ثُمَّ يَدَهُ الْيُمْنَى إِلَى الْمِرْفَقِ ثَلَاثًا ثُمَّ غَسَلَ يَدَهُ الْيُسْرَى

إِلَى الْمِرْفَقِ ثَلَاثًا ثُمَّ مَسَحَ بِرَأْسِهِ ثُمَّ غَسَلَ رِجْلَهُ الْيُمْنَى ثَلاثًا ثُمَّ الْيُسْرَى ثَلاثًا ثُمَّ قَالَ: رَأَيْتُ رَسُولَ اللَّهِ تَوَضَّأَ نَحْوَ وُضُوئِي هَذَا ثُمَّ قَالَ مَنْ تَوَضَّأَ وَضُوئِي هَذَا ثُمَّ يُصَلِّي رَكْعَتَيْنِ لَا يُحَدِّثُ نَفْسَهُ فِيْهَا بِشَيْءٍ غُفِرَ لَهُ مَا تَقَدَّمَ مِنْ ذَنْبِهِ (بخاري – مسلم)

(27) ”Det har berättats från Hazrat Uthman (må Allah vara nöjd med honom) att han en gång, när han gjorde wudu, hällde vatten över händerna tre gånger och tvättade dem. Därefter sköljde han munnen och förde vatten in i näsan. Därefter tvättade han ansiktet tre gånger. Sedan tvättade han sin högra hand upp till armbågen tre gånger och på samma sätt tvättade han även sin vänstra hand tre gånger. Därefter strök han över huvudet. Sedan tvättade han sin högra fot tre gånger. Och på samma sätt tvättade han även sin vänstra fot tre gånger. Därefter sade han: ’Jag såg Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) göra wudu på samma sätt som jag gjorde wudu.’ Därefter sade han (Profeten): ’Den som gör wudu på samma sätt som jag gör wudu och sedan förrättar två rakʿat bön på ett sådant sätt att inga tankar kommer in i hans sinne (förutom hågkomsten av Allah), alla hans tidigare (mindre) synder kommer att förlåtas.’” (Bukhari, Muslim).

Förklaring: Den ovan nämnda hadithen bevisar att Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) brukade tvätta wuduns kroppsdelar tre gånger vardera. Därför anser imamerna att det är sunnah att tvätta dem tre gånger vardera. Den återgivna hadithen ger en fullständig bild av hur wudu ska utföras.

De orsaker som gör wudu nödvändig

De orsaker som gör wudu nödvändig kallas ”mujibat-e wudu”. Och de orsaker som bryter wudu kallas ”nawaqiz-e wudu”. I själva verket är båda samma sak, eftersom den orsak som gör wudu nödvändig är just den orsak som bryter wudu.

(۲۸) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَا تُقْبَلُ صَلَاةٌ مَنْ أَحْدَثَ حَتَّى يَتَوَضَّأَ (بخاري – مسلم)

(28) ”Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) sade: Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Den vars wudu har brutits får ingen bön accepterad förrän han har gjort wudu.’” (Bukhari, Muslim)

(۲۹) وَعَن عَبْدِ اللَّهِ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَا تُقْبَلُ صَلَاةٌ بَغَيْرِ طَهُورٍ وَلَا صَدَقَةٌ مِنْ غَلُوْلٍ (مسلم)

(২৯) “Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Bön accepteras inte utan renhet, och en förrädares gåva accepteras inte.’” (Muslim)

(۳۰)
وَعَنْ عَلِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ كُنْتُ رُجُلًا مَّذَاءً فَكُنْتُ أَسْتَحِي أَنْ أَسْأَلَ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ

لِمَكَانِ ابْنَتِهِ فَأَمَرْتُ الْمِقْدَادَ فَسَأَلَهُ فَقَالَ يَغْسِلُ ذَكَرَهُ وَيَتَوَضَّأُ (بخاري – مسلم)

(৩০) “Ali (må Allah vara nöjd med honom) berättade: ’Jag fick ofta ut mycket madhi. Men eftersom Profetens dotter (Fatima) bodde i mitt hem skämdes jag för att fråga Profeten om detta. Därför bad jag Miqdad (må Allah vara nöjd med honom) att fråga honom om saken. När han frågade Profeten sade han: ”En sådan person ska först tvätta sitt könsorgan och därefter utföra wudu.”’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Den vattenliknande vätska som kommer ut vid upphetsning, men som inte är sädesvätska, kallas madhi. Den kommer inte ut med kraft. Den gör wudu obligatorisk, men inte ghusl.

(۳۱) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا وَجَدَ أَحَدٌ فِي بَطْنِهِ شَيْئًا فَأَشْكَلَ عَلَيْهِ أَخْرَجَ مِنْهُ شَيْءٌ أَمْ لَا فَلَا يَخْرُجُنَّ مِنَ الْمَسْجِدِ حَتَّى يَسْمَعَ صَوْتًا أَوْ يَجِدَ رِيحًا (مسلم)

(৩১) “Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Om någon av er känner något i magen och tvivlar på om något har kommit ut ur den, ska han inte lämna moskén förrän han hör ett ljud eller känner en lukt.’” (Muslim)

Förklaring: Enbart tvivel på om luft har kommit ut ur magen gör inte wudu ogiltig. Wudu förblir giltig tills personen är säker på att luften har kommit ut genom ändtarmen.

(۳۲) وَعَن عَبْدِ اللَّهِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِنَّ الْوَضُوْءَ عَلَى مَنْ نَامَ مُضْطَجِعًا فَإِنَّهُ إِذَا اضْطَجَعَ اسْتَرْخَتْ مَفَاصِلُهُ
(ترمذي، ابوداؤد)

(৩২) ”Hazrat Abdullah ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Den som har somnat liggande på sidan måste förnya sin wudu. När man sover liggande på sidan slappas nämligen kroppens slutmuskler av.” (Tirmidhi, Abu Dawud)

Förklaring: Om man sover liggande på sidan eller lutad mot något bryts wudu. När man sover på detta sätt slappas nämligen kroppens slutmuskler och ändtarmsöppningen av, vilket gör att det inte finns något hinder för gas att lämna magen. Om man däremot sover sittande eller stående blir sömnen inte djup, och det är osannolikt att gas kommer ut; därför förloras inte wudu.

Bryts wudu om man vidrör penis?

(۳۳)
وَعَنْ بُسْرَةً بِنْتِ صَفْوَانَ بْنِ نَوْفَلٍ قَالَتْ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا مَسَّ أَحَدُكُمْ ذَكَرَهُ فَلْيَتَوَضَّا
(مالك ، أحمد ، أبو داود ، ترمذي، نسائي، ابن ماجة

(৩৩) ”Det har berättats från Busra bint Safwan ibn Nawfal att hon sade: Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Om någon av er vidrör sin penis måste han göra wudu.” (Muslim, Abu Dawud, Tirmidhi, Nasa’i, Ibn Majah)

Förklaring: På grund av denna hadith har imam Malik, al-Shafi‘i och imam Ahmad ibn Hanbal sagt att wudu bryts om man vidrör penis.

(٣٤) وَعَنْ طَلَقِ بْنِ عَلِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ سُئِلَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَنْ مَسَ الرَّجُلِ ذَكَرَهُ بَعْدَ مَا يَتَوَضَّأُ قَالَ وَهَلْ هُوَ إِلَّا بَضْعَةٌ مِنْهُ
أبو داود، ترمذي، نسائي

(৩৪) ”Det har berättats från Hazrat Talq ibn Ali (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Man frågade Profeten (må Allah välsigna honom och ge honom frid): Vad händer om någon rör vid sitt könsorgan efter att ha gjort wudu? Profeten (må Allah välsigna honom och ge honom frid) svarade: Det är ju endast en del av kroppen. Varför skulle wudu därför brytas om man rör vid det?” (Abu Dawud, Tirmidhi, Nasai)

Förklaring: Imam Abu Hanifa sade, med stöd av ovanstående hadith, att wudu inte bryts om man rör vid könsorganet. Även bland Profetens följeslagare fanns det olika uppfattningar i denna fråga.

Bryts wudu om man rör vid kvinnor?

(٣٥) وَعَن عَبْدِ اللَّهِ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ كَانَ يَقُولُ قُبْلَةُ الرَّجُلِ امْرَأَتَهُ وَجَسَّهَا بِيَدِهِ مِنَ الْمُلَامَسَةِ وَمَنْ قَبَّلَ امْرَأَتَهُ أَوْ جَسَهَا بِيَدِهِ فَعَلَيْهِ الْوَضُوْءُ
(مالك ، شافعي)

(৩৫) ”Det har berättats från Hazrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Att kyssa sin hustru eller röra vid hennes kropp med handen är det som avses med ’lam s’. Den som kysser eller rör vid sin hustru måste därför göra wudu.” (Malik, Shafi‘i)

(٣٦) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ كَانَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يُقَبِّلُ بَعْضَ أَزْوَاجِهِ ثُمَّ يُصَلِّي وَلَا يَتَوَضَّأُ (أبو داود ، ترمذي، نسائي، ابن ماجة)

(৩৬) ”Det har berättats från Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att hon sade: Den ädle Profeten (må Allah välsigna honom och ge honom frid) brukade kyssa några av sina hustrur och därefter be utan att göra wudu.” (Abu Dawud, Tirmidhi, Nasai, Ibn Majah)

Förklaring: Det råder oenighet bland Profetens följeslagare och imamerna om huruvida wudu bryts om man rör vid en kvinna efter att ha gjort wudu. Enligt Imam Abu Hanifa (må Allah vara nöjd med honom) bryts wudu inte genom att enbart röra vid eller kyssa en kvinna. Men enligt Imam Shafi‘i och Imam Malik (må Allah förbarma sig över dem) bryts wudu. Denna oenighet har uppstått på grund av olika tolkningar av en vers i Koranen. Versen lyder:

أَوْ لَمَسْتُمُ النِّسَاءَ فَلَمْ تَجِدُوا مَاءً فَتَيَمَّمُوا صَعِيدًا طَيِّبًا
(النساء – ٤٣)

”När ni inte finner vatten efter att ha berört kvinnor, ska ni göra tayammum med ren jord.” (an-Nisa 4:43)
Enligt Imam Malik och Imam ash-Shafi‘i betyder uttrycket ”att beröra kvinnor” här att röra vid någon del av en kvinnas kropp, medan Imam Abu Hanifa anser att uttrycket ”att beröra kvinnor” här används bildligt. Dess verkliga betydelse är att ha samlag med en kvinna.

(۳۷)
وَعَنْ عُمَرَ بْنِ عَبْدُ الْعَزِيزِ عَنْ تَمِيمِ الدَّارِي قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الْوَضُوْءُ مِنْ كُلِّ دَمٍ سَائِلٍ (دار قطني)

(37) ”Hazrat Umar ibn Abd al-Aziz at-Tamimadari berättar att den Ärade Profeten (frid och välsignelser vare med honom) sade: ’Man måste göra wudu på grund av varje blod som flödar.’” (ad-Daraqutni)

Förklaring: Om blod kommer ut ur kroppen och flödar, blir wudu ogiltig. Detta är Imam Abu Hanifas uppfattning. Den ovan nämnda hadithen är hans bevis. Imam ash-Shafi‘i och andra imamer anser däremot att wudu inte blir ogiltig på grund av blod som flödar. De hyser tvivel beträffande den ovan nämnda hadithens tillförlitlighet.

(۳۸) وَعَنْ أَبِي مُوسَى رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ بَيْنَمَا رَسُوْلُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يُصَلِّي بِالنَّاسِ إِذْ دَخَلَ رَجُلٌ فَتَرَدَّى فِي حُفْرَةٍ كَانَتْ فِي الْمَسْجِدِ وَكَانَ فِي بَصَرِهِ ضَرَرٌ فَضَحِكَ كَثِيرٌ مِّنَ الْقَوْمِ وَهُمْ فِي الصَّلَاةِ فَأَمَرَ رَسُوْلُ اللَّهِ مَنْ ضَحِكَ أَنْ يُعِيدَ الْوَضُوءَ (طبراني)

(38) ”Hazrat Abu Musa (må Allah vara nöjd med honom) berättar: En dag ledde Profeten (frid och välsignelser vare med honom) folket i bön. Då kom en man in och föll ner i en grop i moskén, eftersom han hade ett synfel. Därför började de flesta av de bedjande skratta högt. Därefter befallde Profeten (frid och välsignelser vare med honom) dem som hade skrattat medan de bad att göra wudu.” (at-Tirmidhi)

Förklaring: Enligt Imam Abu Hanifa blir wudu ogiltig om någon skrattar högt under bönen och ljudet kan höras av personen som står bredvid. Enligt de andra imamerna blir wudu däremot inte ogiltig. Imam Abu Hanifa har hämtat sitt bevis från den ovan nämnda hadithen.

Vikten av miswak

(۳۹) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُوْلُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَوْلَا أَنْ أَشُقَّ عَلَى أُمَّتِي لَأَمَرْتُهُمْ بِتَاخِيْرِ الْعِشَاءِ وَبِالسَّوَاكِ عِنْدَ كُلِّ صَلَاةٍ (متفق عليه)

(39) ”Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Guds Sändebud (frid över honom) sade: Om jag inte hade velat ålägga mitt samfund alltför stora svårigheter, skulle jag ha befallt dem att förrätta kvällsbönen senare och att använda miswak vid varje bön.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Det är sunna att använda miswak vid tvagningen inför varje bön. Vid andra tider är det mustahabb. För att bevara renheten i munnen och skydda sig mot besvär i tänderna och magen är det nödvändigt att hålla tänderna, tandköttet, tungan och halsen rena. Profeten (frid över honom) lade mycket stor vikt vid användningen av miswak. En miswak av en bitter trädgren är bäst. Miswaken bör vara ungefär lika tjock som pekfingret och en spann lång. Det är inte heller något fel att använda borstar av rena borststrån eller nylon samt tandkräm eller tandpulver av rena ämnen.

(٤٠) وَعَنْ شَرِيحٍ بْنِ هَانِي رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ سَأَلْتُ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا بِأَيِّ شَيْءٍ كَانَ يَبْدَأُ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا دَخَلَ بَيْتَهُ قَالَتْ بِالسَّوَاكِ (مسلم)

(40) ”Shuray bin Hani (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Jag frågade Aisha (må Allah vara nöjd med henne): Vilken var den första sak Profeten (frid över honom) brukade göra när han kom in i hemmet? Aisha svarade: Han brukade först använda miswak.” (Muslim)

(٤١) وَعَنْ حُذَيْفَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ كَانَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا قَامَ لِلتَّهَجُدِ مِنَ اللَّيْلِ يَشْوصُ فاه بالسواك (متفق عليه)

(41) ”Hudhayfa (må Allah vara nöjd med honom) berättade: När Guds Sändebud (frid över honom) än vaknade på natten för tahajjud, rengjorde han alltid först munnen med miswak.” (Bukhari, Muslim)

Vilka handlingar är tillåtna i ett tillstånd av rituell orenhet

(٤٢) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ ذَكَرَ عُمَرَ بْنُ الْخَطَّابِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ لِرَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَنَّهُ تُصِيبُهُ الْجَنَابَةُ مِنَ اللَّيْلِ فَقَالَ لَهُ رَسُوْلُ اللَّهُ تَوَضَّأْ وَأَغْسِلْ ذَكَرَكَ ثُمَّ نَمْ (بخاري – مسلم)

(42) ”Det har berättats från Hazrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Hans far, Umar ibn al-Khattab, frågade Guds Sändebud (frid vare med honom): Vad ska man göra om man under natten hamnar i ett tillstånd av rituell orenhet? Profeten (frid vare med honom) sade: Gör wudu och tvätta könsorganet, och gå sedan och lägg dig.” (Bukhari, Muslim)

(٤٣) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ كَانَ النَّبِيُّ صلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا كَانَ جُنُبًا فَأَرَادَ أَنْ يَأْكُلَ أَوْ يَنَامَ تَوَضَّأَ وَضُوْءَهُ لِلصَّلاةِ (بخاري – مسلم)

(43) ”Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) sade: När den ädle Profeten (frid vare med honom) befann sig i ett tillstånd av rituell orenhet och ville äta eller sova, gjorde han wudu på samma sätt som inför bönen.” (Bukhari, Muslim)

(٤٤) وَعَنْ أَبِي سَعِيدِ الْخُدْرِي رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا أَتَى أَحَدُكُمْ أَهْلَهُ ثُمَّ أَرَادَ أَنْ يَعُودَ فَلْيَتَوَضَّأْ بَيْنَهُمَا (مسلم)

(44) ”Det har berättats från Hazrat Abu Sa’id al-Khudri (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Guds Sändebud (frid vare med honom) sade: När någon av er har samlag med sin hustru och sedan vill göra det igen, bör han göra wudu mellan de två samlagen.” (Muslim)

Förklaring: Av ovanstående hadith framgår att varken att äta och dricka eller att sova är förbjudet i ett tillstånd av rituell orenhet. Det är emellertid mustahabb att tvätta könsorganet och göra wudu. Det är till och med tillåtet att ha samlag flera gånger och att gå till flera hustrur medan man befinner sig i ett tillstånd av rituell orenhet. Det bästa är dock att tvätta penis och göra wudu däremellan. (Muslim)

(٤٥) وَعَنِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَا تَقْرَأُ الْحَائِضُ وَلَا الْجُنُبُ شَيْئًا مِّنَ الْقُرْآنِ (ترمذي)

(45) ”Hazrat Ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) sade: Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Ingen får recitera Koranen i tillstånd av menstruation eller rituell orenhet.” (Tirmidhi)

Förklaring: Enligt imam Abu Hanifa och ash-Shafi‘i är koranrecitation i detta tillstånd förbjuden för en menstruerande kvinna och för den som är skyldig att utföra ghusl. Enligt vissa är det dock tillåtet att recitera delar som inte utgör en hel vers.

(٤٦) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ قَالَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَجَهُوْا هَذِهِ الْبُيُوتَ عَنِ الْمَسْجِدِ فَإِنِّي لَا أُحِلُّ الْمَسْجِدَ لِحَائِضِ وَلَا جُنُب (أبو داود)

(46) ”Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) sade: Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Vänd dörrarna till era hus bort från moskén, eftersom jag inte anser moskén tillåten eller tillåten att beträda för en menstruerande kvinna eller en person i rituell orenhet.” (Abu Dawud)

Förklaring: Av ovanstående hadith förstår man att några av följeslagarnas hus hade dörrar som vette mot Profetens moské. Enligt imam Abu Hanifa får en rituellt oren person inte gå in i moskén under några omständigheter. Enligt imam Malik och ash-Shafi‘i är det dock tillåtet i syfte att passera genom den.

Redogörelse för menstruation och barnsängsblödning

وَيَسْأَلُونَكَ عَنِ الْمَحِيضِ قُلْ هُوَ أَذًى فَاعْتَزِلُوا النِّسَاءَ فِي الْمَحِيضِ وَلَا تَقْرَبُوهُنَّ حَتَّى يَطْهُرْنَ (البقرة : ۲۲۲)

Betydelse: (O Profet) ”De frågar dig om menstruationen. Säg: ’Den är orenhet. Håll er därför borta från kvinnor under menstruationen och närma er dem inte förrän de har blivit rena.’ (Det vill säga, ha inte sexuellt umgänge med dem.) (Sura al-Baqara – 222)

Den blödning som varje månad kommer från livmodern hos könsmogna kvinnor kallas hayd. Dess kortaste varaktighet är tre dagar och tre nätter, medan den längsta är tio dagar och tio nätter. Den blödning som kommer efter en förlossning kallas nifas. Det finns ingen bestämd minimitid för nifas; kvinnan kan bli ren även efter en kort tid. Den längsta varaktigheten är fyrtio dagar. Under hayd och nifas är fasta och bön förbjudna. Bönerna behöver dock inte tas igen, medan fastorna måste tas igen. Sexuellt umgänge under hayd och nifas är förbjudet. Att leva tillsammans, äta och dricka tillsammans eller sova i samma säng är däremot inte förbjudet.

(٤٧) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ كُنْتُ أَغْتَسِلُ أَنَا وَالنَّبِيُّ مِنْ إِنَاءٍ وَاحِدٍ كِلانَا جُنُبٌ وَكَانَ يَأْمُرُنِي فَاتَّزِرُ فَيُبَاشِرُونِ وَأَنَا حَائِضِ وَكَانَ يُخْرِجُ رَأْسَهُ إِلَيَّ وَهُوَ مُعْتَكِفٌ فَأَغْسِلُهُ وَأَنَا حَائِضِ (بخاري – مسلم)

(47) ”Det har berättats av Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att hon sade: Jag och den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) brukade båda göra helkroppstvagning ur samma kärl när vi befann oss i rituell orenhet. När jag hade menstruation befallde han mig att binda ett tygstycke tätt runt mig (över könsdelarna), och sedan låg Budbäraren (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) bredvid mig, kropp mot kropp.” (al-Bukhari och Muslim)

Förklaring: Av ovanstående hadith, återberättad av al-Bukhari och Muslim, förstår man att det inte gör i’tikaf ogiltig att ligga tillsammans med sin menstruerande hustru eller röra vid henne. Inte heller blir i’tikaf ogiltig om man under i’tikaf sticker ut någon del av kroppen ur moskén och låter sin menstruerande hustru hjälpa en.

(٤٨) وَعَنْ زَيْدِ بْنِ أَسْلَمَ أَنَّ رَجُلًا سَأَلَ رَسُولَ اللَّهِ فَقَالَ مَا يَحِلُّ لِي مِنْ امْرَأَتِي وَهِيَ حَائِضٌ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهُ لِتَشَدَّ عَلَيْهَا إِزَارَهَا ثُمَّ شَانَكَ بِأَعْلَاهَا
(مؤطأ إمام مالك)

(48) Det har berättats av Zayd ibn Aslam att en man en gång frågade Budbäraren (må Allahs välsignelser och frid vara över honom): ”Vilka handlingar är tillåtna för mig med min hustru när hon har menstruation?” Budbäraren (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ”Bind ett tygstycke över hennes (könsdelar). Därefter är det tillåtet för dig att tillfredsställa din lust ovanpå tyget.” (Muwatta av Ibn Malik)

(٤٩) وَعَنْ نَافِعٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ عُبَيْدَ اللَّهِ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَرْسَلَ إِلَى عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا زَوْجُ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَسْأَلُهَا هَلْ يُبَاشِرُ الرَّجُلُ امْرَأَتَهُ وَهِيَ حَائِضِ فَقَالَتْ لِتَشُدَّ إِزَارَهَا إِلَى أَسْفَلِهَا ثُمَّ يُبَاشِرُهَا إِنْ شَاءَ (مؤطا إمام مالك)

(49) ”Det har berättats från Hazrat Nafi (r.a.): En gång skickade Ubaydullah ibn Abdullah ibn Umar (r.a.) en man till Hazrat Aisha (r.a.) för att fråga henne om en man får ha mubāsharat med sin hustru under menstruationen. Hazrat Aisha sade: Hon ska binda ett tygstycke ordentligt runt den nedre delen av kroppen. Därefter kan mannen ha mubāsharat med henne. (Muwatta av Imam Malik)”

Förklaring: Av ovanstående hadith framgår att om en man inte kan behärska sig under hustruns menstruation, ska han binda ett tygstycke ordentligt runt könsorganet och tillfredsställa sin lust genom mubāsharat med sin hustru.

Att göra masah över strumporna

(٥٠) وَعَنْ شُرَيْحٍ بْنِ هَانِي قَالَ سَأَلْتُ عَلِيَّ بْنِ أَبِي طالِبٌ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ عَنِ الْمَسْحِ عَلَى الْخُفْيْنِ فَقَالَ جَعَلَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ ثَلَاثَةَ أَيَّامٍ وَلَيَالِيَهِنَّ لِلْمُسَافِرِ وَيَوْمًا وَلَيْلَةٌ لِلْمُقِيمِ (مسلم)

(50) ”Hazrat Surayya ibn Hani säger: Jag frågade Hazrat Ali ibn Abu Talib (r.a.) om att göra masah över strumporna. (Hur länge får man göra det?) Han svarade: Profeten (s.a.w.) har fastställt tre dagar och tre nätter för den resande, och en dag och en natt för den bofaste.” (Det vill säga att en resande under sin resa får göra masah över strumporna i tre dagar och tre nätter, medan en bofast får göra masah i en dag och en natt.) (Muslim)

Förklaring: Det finns hadither om att göra masah över strumporna, återberättade av omkring åttio följeslagare. Därför finns det ingen möjlighet att förneka detta. Den resande får göra masah i tre dagar och tre nätter i följd (72 timmar), och den bofaste i en dag och en natt (24 timmar). Villkoret är dock att han tvättar fötterna efter den första wudun och därefter tar på sig strumporna. Det vill säga: efter att ha gjort en fullständig wudu tar han på sig strumporna, och när han senare gör wudu får han göra masah över dem utan att ta av dem.

(٥١) وَعَنْ هِشَامِ بْنِ عُرْوَةَ أَنَّهُ رَأَى أَبَاهُ يَمْسَحُ عَلَى الْخُفْيْنِ وَكَانَ لَا يَزِيدُ إِذَا مَسَحَ عَلَى الْخُفْيْنِ عَلَى أَنْ يَمْسَحَ ظُهُورَهُمَا وَلَا يَمْسَحُ بُطُونَهُمَا (مؤطا إمام مالك)

(51) ”Det har berättats från Hazrat Hisham ibn Urwa att han såg sin far göra masah över strumporna; han gjorde då endast masah på ovansidan, inte på undersidan.” (Muwatta av Imam Malik)

Förklaring: Regeln för att göra masah över lädersockorna är att hålla fingrarna isär, placera fingertopparna vid tårnas spetsar och dra dem uppåt till fotens häl. Först gör man masah över höger fot och därefter över vänster fot. Enligt imam Abu Hanifa är masah endast tillåten över lädersockor, men de andra imamerna anser att det även är tillåtet att göra masah över tygsockor.

Redogörelse för tayammum

وَإِنْ كُنْتُمْ مَرْضَى أَوْ عَلَى سَفَرٍ أَوْ جَاءَ أَحَدٌ مِّنْكُمْ مِنَ الْغَائِطِ أَوْ لَاَمَسْتُمُ النِّسَاءَ فَلَمْ تَجِدُوا مَاءً فَتَيَمَّمُوا صَعِيدًا طَيِّبًا فَأَمْسَحُوا بِوُجُوهِكُمْ وَأَيْدِيَكُمْ
(النساء : ٤٣)

Om ni är sjuka eller på resa, eller om någon av er kommer från avträdet, eller om ni har berört kvinnor och inte finner vatten, ska ni vända er till ren jord. Med den ska ni stryka över era ansikten och händer.” (Sura an-Nisa 4:43)

(٥٢) وَعَنْ حُذَيْفَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فُضَلْنَا عَلَى النَّاسِ بِثَلَاثِ جُعِلَتْ

صَفُوفَنَا كَصُفُوفِ الْمَلَائِكَةِ وَجُعِلَتْ لَنَا الْأَرْضُ كَلُّهَا مَسْجِدًا وَجُعِلَتْ تُرْبَتُهَا لَنَا طَهُورًا إِذَا لَمْ نَجِدِ الْمَاءَ (مسلم)

(52) Hudhayfa (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ”Tre saker har gett oss företräde framför hela mänskligheten. Vårt stående i raka led under bönen har gjorts likt änglarnas led. Hela jordens yta har gjorts till en moské för oss. Och när vatten inte finns, är jord till rening för oss.” (Muslim)

Förklaring: De tidigare profeternas samfund brukade inte be eller utföra gudsdyrkan i raka led. De tidigare profeternas samfund fick inte heller utföra sin formella gudsdyrkan, särskilt bönen, någon annanstans än i en moské. För dem var vatten dessutom nödvändigt för att uppnå renhet. Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade att Allah har hedrat oss genom att visa frikostighet mot mitt samfund. (1) Vi ska utföra bönen stående i raka led, likt änglarna. (2) För oss har moskén inte gjorts till ett villkor för att utföra bönen; den jord på vilken vi än ber på jordens yta är därför en moské för oss. (3) Om vatten saknas eller om vi inte kan använda vatten för att uppnå renhet, har jord förklarats vara ett reningsmedel för oss. Det innebär att Allah genom tayammum har gett oss möjlighet att rena oss, något som inte fanns för de andra samfunden.

Huzur (frid över honom) sade: Min ummah har hedrats genom de tre särskilda egenskaper som nämndes ovan.

(٥٣) وَعَنْ عِمْرَانَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ كُنَّا فِي سَفَرٍ مَعَ النَّبِيُّ فَصَلَّى بِالنَّاسِ فَلَمَّا انْفَتَلَ مِنْ صَلَاتِهِ إِذَا هُوَ بِرَجُلٍ مُّعْتَزِلٍ لَّمْ يُصَلِّ مَعَ الْقَوْمِ فَقَالَ مَا مَنَعَكَ يَا فُلَانُ أَنْ تُصَلِّي مَعَ الْقَوْمِ قَالَ أَصَابَتْنِي جَنَابَةٌ وَلَا مَاءً قَالَ عَلَيْكَ بِالصَّعِيدِ فَإِنَّهُ يَكْفِيكَ (بخاري، مسلم)

(53) ”Hazrat Imran (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Vi var på en resa tillsammans med Huzur (frid över honom). Han ledde folket i bönen. När Huzur (frid över honom) hade avslutat bönen såg han en man sitta ensam en bit därifrån, som inte hade bett tillsammans med de andra. Huzur (frid över honom) sade: ’Du där, varför bad du inte tillsammans med folket?’ Han svarade: ’Jag har blivit oren, men jag fann inget vatten.’ Huzur (frid över honom) sade: ’Du borde ha använt jord; det hade varit tillräckligt för dig.’” (Bukhari och Muslim)

Förklaring: Den ovan nämnda hadithen visar att både wudu och ghusl kan utföras genom tayammum. Imam Abu Hanifas uppfattning är dock att man ska göra tayammum en gång för wudu och ytterligare en gång för ghusl.

Reglerna för tayammum

(٥٤) وَعَنْ نَافِعٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّهُ أَقْبَلَ هُوَ وَعَبْدُ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ مِنَ الْجُرُفِ حَتَّى إِذَا كَانَا فِي

الْمِرْبَدِ نَزَلَ عَبْدُ اللَّهِ فَتَيَمَّمَ صَعِيدًا طَيِّبًا فَمَسَحَ
بِوَجْهِهِ وَيَدَيْهِ إِلَى الْمِرْفَقَيْنِ ثُمَّ صَلِّيَ
(مؤطا إمام مالك)

(54) ”Hazrat Nafi (må Allah vara nöjd med honom) berättade: En gång var han och Abdullah ibn Umar på väg från en plats som hette Juruf. När de nådde platsen Mirbad stannade Abdullah ibn Umar där och gjorde tayammum med ren jord. Han strök över sitt ansikte och över båda händerna upp till armbågarna. Därefter bad han.” (Muwatta av Imam Malik)

Förklaring: I denna hadith beskrivs reglerna för tayammum. Reglerna för tayammum är följande: Först ska man ha avsikten. Därefter ska man placera båda händerna på ren jord, lyfta dem och med båda händerna stryka över ansiktet för första gången. Sedan ska man en andra gång placera händerna på jorden, lyfta dem och stryka båda händerna upp till armbågarna. Enligt imam Abu Hanifa kan tayammum utföras med jord och alla jordliknande ämnen, såsom sten, sand, kalksten och liknande. Enligt imam al-Shafi‘i kan tayammum däremot inte utföras med något annat än jord.

بَابُ الْمُسْتَحَاضَةِ

Beskrivning av kvinnan som lider av istihada

Om kvinnors blödning vanligtvis varar kortare än tre dagar och tre nätter eller längre än tio dagar och tio nätter kallas den istihada. På samma sätt kallas det istihada om blödningen fortsätter i mer än fyrtio dagar efter förlossningen.

Detta är varken hayd eller nifas. Det är en typ av sjukdom. En kvinna som lider av denna sjukdom måste fasta och be. Hon måste dock förnya sin wudu inför varje obligatorisk bön.

(٥٥) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ جَاءَتْ فَاطِمَةُ بنْتِ أَبِي حُبَيْشَ إِلَى النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَتْ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنِّي امْرَأَةُ اسْتَحَاضُ فَلَا أَطْهَرُ أَفَادَعُ الصَّلاةَ فَقَالَ لَا إِنَّمَا ذَالِكَ عِرْقٌ وَلَيْسَ بِحَيْضِ فَإِذَا أَقْبَلَتْ حَيْضَتُكِ فَدُعِيَ الصَّلَاةَ وَإِذَا أَدْبَرَتْ فَاغْسِلِي عَنْكِ الدَّمَ ثُمَّ صَلِّي (بخاري – مسلم)

(55) Det har berättats från Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att hon sade: Fatima bint Abu Hubaysh kom till Allahs sändebud (frid och välsignelser över honom) och sade: ”Allahs sändebud, jag är en kvinna som ständigt lider av istihada. Jag blir aldrig ren. Ska jag därför avstå från bönen?” Profeten (frid och välsignelser över honom) sade: ”Nej, det är blod från en ven, inte hayd. När du därför får hayd ska du avstå från bönen. När hayds period har gått ut ska du tvätta bort blodet (och göra ghusl), och därefter be.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Den sjuka kvinna som blöder även utanför sin hayd och nifas ska enligt sharia göra ghusl så snart hennes fastställda hayd-period har gått ut. Därefter ska hon i vederbörlig ordning fasta och be. Hon måste dock inför varje obligatorisk bön tvätta bort blodet och göra wudu. När det gäller nifas ska hon, efter att fyrtio dagar har gått, i vederbörlig ordning fasta och be samt ha samlag med sin make.

Kapitel 2: Bönen

بَابُ الْآذَانِ

Avsnittet om böneutropet

Böneutropets lexikala betydelse är att underrätta och kalla. Enligt sharia används termen böneutrop för att med hög röst och särskilda ljud kalla eller inbjuda de bedjande till att samlas för att förrätta bönen.

I det heliga Mecka fanns ingen sed att göra böneutrop, eftersom muslimerna där ofta förrättade bönen i hemlighet av rädsla för de otrogna. Efter utvandringen, när muslimerna hade byggt en moské i det heliga Medina och började be öppet tillsammans i församling, infördes böneutropet för att kalla de bedjande till moskén.

Böneutropets beskrivning

(٥٦) وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ ذَكَرُوا النَّارَ والنَّاقُوسَ فَذَكَرُوا الْيَهُودَ وَالنَّصَارَى فَأُمِرَ بِلاَلٌ أَنْ يَشْفَعَ الْآذَانَ وَأَنْ يُؤْتِرَ الْإِقَامَةَ قَالَ إِسْمَاعِيلُ فَذَكَرْتُهُ لأَيُّوبَ فَقَالَ إِلَّا الْإِقَامَةَ (بخاري – مسلم)

(56) ”Hadhrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) berättar: För att kalla till bönen föreslog följeslagarna för Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) att man skulle använda eld och ett horn. Några av följeslagarna nämnde därför att detta var judarnas och de kristnas sed. Därefter befalldes Hadhrat Bilal (må Allah vara nöjd med honom) att säga böneutropet två gånger i varje led och iqama en gång i varje led. Berättaren Ismail säger: Jag frågade Ayyub om att säga iqama en gång i varje led. Han svarade: Ja, men inte ”Qad qamatis-salah”. (Bukhari, Muslim)”

Förklaring: Denna hadith är en sammanfattning av en längre hadith om adhan, återberättad av Hazrat Abdullah bin Umar. Med parvis menas att ett ord sägs två gånger, och med udda att det sägs en gång. Det är utifrån denna hadith som imamerna säger att adhan ska uttalas parvis och iqama udda. I iqama ska dock ”qad qamatis-salah” uttalas parvis, det vill säga två gånger.

(٥٧) وَعَنْ يَحْيَى بْنِ سَعِيدِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّهُ قَالَ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَدْ أَرَادَ أَنْ يَتَّخِذَ خَشَبَتَيْنِ يُضْرَبُ بِهِمَا لِيَجْتَمِعَ النَّاسُ لِلصَّلَاةِ فَأَرِيَ عَبْدُ اللَّهِ بْنَ زَيرِ الْأَنْصَارِي خَشَبَتَيْنِ فِي النَّوْمِ فَقَالَ إِنَّ هَاتَيْنِ لَنَحْرٌ مِمَّا يُرِيدُ رَسُولُ اللَّهِ فَقِيلَ أَلَا تُؤَذِّنُوْنَ لِلصَّلَاةِ؟ فَأَتَى رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ حينَ اسْتَيْقَظَ فَذَكَرَ لَهُ ذَالِكَ فَأَمَرَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بِالْآذَانِ (مؤطا إمام مالك)

(57) ”Det har återberättats från Hazrat Yahya bin Sa’id att han sade: Allahs ädle Sändebud (frid vare med honom) hade tänkt låta tillverka två trästycken och använda dem för att frambringa ett ljud, så att människorna kunde samlas till bönen. Därefter visades Abdullah bin Zayd Ansari två liknande trästycken i en dröm, och det sades till honom: ’Det är beträffande två sådana trästycken som Allahs Sändebud (frid vare med honom) hade tänkt. Varför låter ni då inte adhan inför bönen?’ När Abdullah vaknade gick han genast till Allahs Sändebud (frid vare med honom) och berättade om drömmen. Därefter befallde Allahs Sändebud (frid vare med honom) att adhan skulle uttalas inför bönen.” (Muwatta Imam Malik)

Förklaring: När Profeten (frid vare med honom) rådgjorde med följeslagarna om hur människorna skulle kallas samman till bönen, gav de olika personer olika förslag. Någon sade att man skulle kalla genom att slå på en trumma, och någon annan sade att man skulle kalla genom att tända en eld. Några av följeslagarna sade att trummor och klockor var de kristnas sätt. Att tända eld eller blåsa i ett horn var judarnas och elddyrkarnas sed; inget av detta borde göras. Därefter beslöt Profeten (frid vare med honom) att låta tillverka två trästycken på ett sådant sätt att man kunde slå det ena mot det andra och på så vis frambringa ett ljud för att kalla människorna. Just då hörde följeslagare som Abdullah bin Zayd Ansari och Umar bin Khattab, i nattens sömn, orden i adhan och framförde dem för Allahs Sändebud (frid vare med honom). Därefter beslöt Profeten (frid vare med honom) att adhan skulle uttalas. Enligt Imam Ghazali hade tio av Allahs Sändebuds (frid vare med honom) följeslagare sett samma slags dröm om adhan. Enligt vissa var antalet följeslagare som såg denna dröm fjorton. Enligt en återberättelse hörde Profeten (frid vare med honom) under mi’raj ett liknande ljud av adhan från en ängels mun vid Sidrat al-Muntaha.

Även om Huzur (frid vare med honom) fattade beslutet om adhan genom ijtihad i enlighet med följeslagarnas uppfattning, kom godkännandet senare genom uppenbarelsen. Adhan är visserligen sunnah, men också islams shi’ar (kännetecken). Fakiherna har föreskrivit jihad mot dem som kollektivt överger adhan.

(٥٨) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ الْمُسْلِمُونَ حِيْنَ قَدِمَ الْمَدِينَةَ يَجْتَمِعُونَ فَيَتَحَيَّنُونَ للصَّلَاةِ وَلَيْسَ يُنَادِي بِهَا أَحَدٌ فَتَكَلِّمُوا يَوْمًا فِي ذَلِكَ فَقَالَ بَعْضُهُمْ اتَّخَذُوا مِثْلَ نَاقُوْسِ النَّصَارَى وَقَالَ بَعْضُهُمْ قَرْنًا مِثْلَ قَرْنِ الْيَهُودِ فَقَالَ عُمَرُ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَوَلَا تَبْعَثُوْنَ رَجُلًا يُنَادِي بِالصَّلَاةِ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَا بِلالُ قُمْ فَنَادِ بِالصَّلَاةِ
(بخاري – مسلم)

(58) ”Hazrat Abdullah bin Umar (må Allah vara nöjd med honom) berättar: När muslimerna kom till Medina brukade de samlas till bönen genom att uppskatta tiden. Ingen kallade på någon annan. En dag började man emellertid diskutera denna fråga. Någon sade: ’Låt oss ordna med en klocka, liksom nasaréerna.’ En annan sade: ’Låt oss ordna med ett horn, liksom judarna.’ Då sade Hazrat Umar: ’Kan ni inte skicka någon som kallar folket till bönen?’ Därefter sade Huzur (frid vare med honom) till Bilal: ’Bilal, stig upp och kalla till bönen.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: I Mekka brukade man be utan adhan. När muslimerna sedan kom till Medina samlades folket till en början i moskén till bönen genom att uppskatta tiden. Detta blev besvärligt eftersom antalet bedjande gradvis ökade. Därför satte de sig en dag tillsammans för att rådgöra om vad som kunde göras i denna fråga. Någon sade: ’Låt oss kalla på folket genom att ringa i en klocka, liksom nasaréerna.’ Hazrat Umar sade: ’Varför kan vi inte skicka någon som kallar på folket?’ I enlighet med Hazrat Umars förslag befallde Huzur (frid vare med honom) Bilal (må Allah vara nöjd med honom) att kalla på folket när det var dags för bönen الصلوة جامعة sade han och kallade folket till bönen. Det är denna händelse som omnämns i den aktuella hadithen. Senare hörde några av Profetens följeslagare den nuvarande adhanens ord i drömmar och berättade detta för Huzur (frid vare med honom). Flera följeslagare hade sett denna dröm, och alla kom och gav Huzur (frid vare med honom) samma beskrivning. Den ovan återgivna hadithen av Yahya bin Sa’id handlar just om den dröm som Abdullah bin Zayd Ansari hade sett beträffande adhan. Därefter fastställde Huzur (frid vare med honom) orden och formuleringarna och befallde att adhan skulle framföras på det sätt som den är i bruk i dag.

Adhan är en sunna och ett kännetecken för islam. Om muslimerna i ett område gemensamt överger adhan har de rättslärda utfärdat en fatwa om att jihad får föras mot dem. Adhan från områdets moské är tillräckligt för områdets invånare. Det behövs inte adhan i varje hem.

(٥٩) وَعَنْ أَبِي سَعِيدِ الْخُدْرِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ إِذَا سَمِعْتُمُ النِّدَاءَ فَقُولُوا مِثْلَ مَا يَقُولُ الْمُؤَذِّنُ
(مؤطا إمام مالك)

(59) Abu Sa’id al-Khudri (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ”När ni hör adhan, ska ni säga detsamma som böneutroparen säger.” (Muwatta av Imam Malik).

Förklaring: I den ovan nämnda hadithen uppmanar Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) till att svara på böneutropet genom att uttala samma ord som böneutroparen. Men i haditherna hos Bukhari och Muslim sägs det: ”När böneutroparen säger حَيَّ عَلَى الْفَلَاحِ och حَيَّ عَلَى الصَّلاةِ säger, ska lyssnaren svara genom att säga لا حَوْلاً وَلَا قُوَّةَ إِلَّا بِاللَّهِ . Men i stället för قَدْ قَامَتِ الصَّلاةُ ska man säga أَقَامَهَا اللَّهُ أَبَدًا som svar på adhan; detta är obligatoriskt. Detta är de fromma föregångarnas och de hanafitiska imamernas åsikt. Majoritetens åsikt, det vill säga de flesta imamers, är dock att det är sunna att svara på adhan. Vissa imamer har emellertid den starka uppfattningen att ett muntligt svar på adhan inte är tillräckligt. Det är obligatoriskt att faktiskt närvara vid böneförsamlingen och svara genom att delta i bönen. Liksom på adhan ska man också svara på iqama.

(٦٠) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا تُوِّبَ بِالصَّلَاةِ فَلَا تَأْتُوْهَا وَأَنتُمْ تَسْعُوْنَ وَأَتَوْهَا وَعَلَيْكُمُ السَّكِينَةُ فَمَا أَدْرَكْتُمْ فَصَلُّوْا وَمَا فَأْتَكُمْ فَأَتِمُّوا فَإِنَّ أَحَدَكُمْ فِي الصَّلَاةِ مَا كَانَ يَعْمِدُ إِلَى الصَّلاة (مؤطا إمام مالك)

(60) Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ”När iqama uttalas för bönen ska ni inte skynda er och komma springande i oro. Kom i stället lugnt och värdigt. Be därefter den del av bönen som ni hinner med tillsammans med församlingen, och be senare den del ni missade. När ni förbereder er för bönen räknas ni nämligen redan som varande i bön.”
(Muwatta av Imam Malik)

Förklaring: Den som ger sig av för att delta i böneförsamlingen ska anses ha gått in i bönen. Därför ska den bedjande färdas lugnt och värdigt på vägen till bönen, på samma sätt som han ska vara lugn och värdig under själva bönen.

(٦١) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الْإِمَامُ ضَامِنٌ وَالْمُؤَذِّنُ مُؤْتَمَنَّ اللَّهُمَّ أَرْشِدِ الْأَئِمَّةَ وَاغْفِرِ لِلْمُؤَذِّنِيْنَ
أحمد – أبو داود – ترمذي)

(61) ”Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Imamen är garant för de efterföljandes bön, och böneutroparen är anförtrodd. Därefter bad Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) för dem båda: ’O Allah, led imamerna på den rätta vägen och förlåt böneutroparna.’” (Ahmad, Abu Dawud, Tirmidhi)

Förklaring: Imamen är garant, det vill säga att imamen tar på sig ansvaret för de efterföljandes bön. Böneutroparen är anförtrodd när det gäller att se till att de bedjande utför bönen i rätt tid. Det innebär att de bedjande kan utföra bönen i rätt tid endast när böneutroparen gör böneutropet i rätt tid. Att böneutroparen därför inte gör böneutropet i rätt tid är ett svek mot det anförtrodda ansvaret.

(٦٢) وَعَنْ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ أَذَّنَ سَبْعَ سِنِينَ مُحْتَسِبًا كُتِبَ لَهُ بَرَأَةٌ مِّنَ النَّارِ (ترمذي أبو داود – ابن ماجه)

(62) ”Det har berättats från Hazrat Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Den som gör böneutropet under sju år med avsikten att få belöning, för honom kommer befrielse från helvetets eld att skrivas.” (Tirmidhi, Abu Dawud, Ibn Majah)

Bönens klädsel

Allah, världarnas Herre, har förklarat i den heliga Koranen:

يَا بَنِي آدَمَ خُذُوا زِينَتَكُمْ عِنْدَ كُلِّ مَسْجِدٍ
(الأعراف : ۳۱)

Det vill säga: ”O Adams barn, ta på er er utsmyckning vid varje bön.” Därför måste man bära kläder som åtminstone täcker awrah. Dessutom är det bättre att även bära ett extra täckande plagg. Ordet ”utsmyckning” som används i versen betyder nämligen fullständig klädsel; det vill säga att man, när man står inför Allah, ska bära sådana kläder att de både täcker awrah och förhöjer ens värdighet och skönhet.

Ovanstående förklaring har givits i Maulana Sayyid Abul Ala Maududis tafsir. I Ibn Kathirs tafsir har följande förklaring av ovanstående vers givits.

الزِّينَةُ الرِّبَاسُ وَهُوَ مَا يُوَارِيُّ السَّوأَةَ وَمَا سَوَى ذَلِكَ مِنْ جَيْدِ الْبَرِّ وَالْمَتَاعِ فَأُمِرُوا أَنْ يَأْخُذُوا زِينَتَهُمْ عِنْدَ كُلِّ مَسْجِد وَلِهَذِهِ الْآيَةِ وَمَا وَرَدَ فِي مَعْنَاهَا مِنَ السَّنَةِ يَسْتَحِبُّ التَّجَمَّلَ عِنْدَ الصَّلَاةِ لَأَسِيَّمَا يَوْمَ الْجُمُعَةِ وَيَوْمِ الْعِيدِ
(تفسير ابن قصير)

”Med »zinat» i versen avses de smycken eller kläder som inte bara täcker awrah utan även ökar kroppens prydnad och skönhet. Allah, världarnas Herre, har befallt Sina tjänare att bära goda kläder under bönen. Innebörden av denna vers och andra verser som uppenbarats i detta ämne är att det är sunnah för den bedjande att bära sina bästa kläder vid varje bönetid, särskilt under fredags- och eidbönen.” (Tafsir Ibn Kathir)

(٦٣) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَا يُصَلِّيَنَّ أَحَدُكُمْ فِي التَّوْبِ الْوَاحِدِ لَيْسَ عَلَى عَائِقَيْهِ مِنْهُ شَيْءٌ
(بخاري – مسلم)

(63) ”Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Ingen av er får be i ett enda klädesplagg på ett sådant sätt att ingen del av det ligger över hans axel.” (Bukhari, Muslim)

(٦٤) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ مَنْ صَلَّى فِي ثَوْبِ وَاحِدٍ فَلْيُخَالِفْ بَيْنَ طَرْفَيْهِ (بخاري)

(64) ”Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) sade: Jag hörde den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) säga: Den som ber i ett enda klädesplagg ska vira klädets båda ändar runt sig från motsatta håll.” (Bukhari)

Förklaring: Att täcka awrah är en av bönens obligatoriska delar. Därför bör både män och kvinnor be i sådana kläder att deras awrah är täckt och att det inte finns någon risk för att den blottas under bönen.

مَوَاقِيْتُ الصَّلاةِ

Redogörelse för bönetiderna

إِنَّ الصَّلَاةَ كَانَتْ عَلَى الْمُؤْمِيْنِنَ كِتَبَا مَّوْقُوْتًا
(النساء – ١٠٣)

Betydelse: Bönen har verkligen föreskrivits för de troende vid bestämda tider. (An-Nisa 103)

(٦٥) وَعَنْ أَبِي عَمْرِ الشَّيْبَانِي وَاسْمُهُ سَعَدُ بْنُ إِيَاسٍ قَالَ حَدَّثَنِي صَاحِبُ هَذِهِ الدَّارِ وَأَشَارَ إِلَى دَارِ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ سَأَلْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَيُّ الْأَعْمَالِ أَحَبُّ إِلَى اللَّهِ؟ قَالَ الصَّلَاةُ عَلَى وَقْتِهَا قُلْتُ ثُمَّ أَيُّ؟ قَالَ بِرُّ الْوَالِدَيْنِ قُلْتُ ثُمَّ أَيُّ قَالَ الْجِهَادُ فِي سَبِيلِ اللَّهِ قَالَ حَدَّثَنِي بِهِنَّ رَسُولُ اللَّهِ وَلَوِ اسْتَزَدْتُهُ لَزَادَنِي
(بخاري – مسلم)

(65) Abu Amr as-Shaibani, vars namn var Saad ibn Iyas, pekade mot huset som tillhörde Abdullah ibn Masud och sade: Husets ägare berättade för mig en hadith och sade: Jag frågade Profeten: ”Vilken handling är mest älskad av Allah?” Profeten svarade: ”Att förrätta bönen på dess föreskrivna tid.” Jag frågade igen: ”Och därefter vilken?” Profeten svarade: ”Att behandla sina föräldrar väl.” Jag frågade åter: ”Och därefter vilken?” Profeten svarade: ”Att kämpa på Allahs väg.” Ibn Masud sade: Profeten berättade detta för mig; jag tror att om jag hade frågat honom mer, skulle han ha berättat ännu mer. (Al-Bukhari, Muslim)

Förklaring: Bönen har föreskrivits vid bestämda tider. Därför är en av bönens totalt tretton obligatoriska delar att förrätta den på dess föreskrivna tid. I den återgivna hadithen nämnde Allahs Sändebud att förrätta bönen enligt dess tid som den handling som är mest älskad av Allah. Imam ash-Shafi‘i, imam Malik och imam Ahmad ibn Hanbal har framhållit att det är afdal, det vill säga bättre, att förrätta bönen i början av dess tid. Imam Abu Hanifa har däremot framhållit att det är bättre att förrätta isha-bönen sent på natten, fajr-bönen efter det att dagens ljus har börjat framträda, det vill säga i slutet av dess tid, samt att under varma dagar förrätta zuhr-bönen något senare. Imam Abu Hanifa har hämtat bevis för detta från olika hadither. Enligt de andra imamerna gäller emellertid den hadith som förespråkar att bönen förrättas senare för den som ber ensam, inte för dem som förrättar bönen tillsammans med församlingen.

(٦٦) وَعَنْ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ قَالَ رَسُوْلُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَمَّنِي جِبْرَيْلُ عِنْدَ الْبَيْتِ مَرَّتَيْنِ فَصَلَّى بِيَ الظُّهْرَ حِيْنَ زَالَتِ الشَّمْسُ وَكَانَ قَدْرَ الشَّرَاكِ وَصَلَّى بِيَ الْعَصْرَ حِيْنَ صَارَ ظِلُّ كُلِّ شَيْءٍ مِثْلَهُ وَصَلَّى بِيَ الْمَغْرِبَ حِيْنَ افْطَرَ الصَّائِمُ وَصَلَّى بِيَ الْعِشَاءَ حِيْنَ غَابَ الشَّفَقُ وَصَلَّى بِيَ الْفَجْرَ حِيْنَ حَرُمَ الطَّعَامُ وَالشَّرَابُ عَلَى الصَّائِمِ فَلَمَّا كَانَ الْقَدُ وَصَلَّى بِيَ الظُّهْرَ حِيْنَ كَانَ ظِلُّهُ مِثْلَهُ وَصَلَّى بِيَ الْعَصْرَ حِيْنَ كَانَ مِثْلَيْهِ وَصَلَّى بِيَ الْمَغْرِبَ حِيْنَ افْطَرَ الصَّائِمُ وَصَلَّى بِي الْعِشَاءَ إِلَى ثُلُثِ اللَّيْلِ وَصَلَّى بِي الْفَجْرَ فَاسْفَرَ ثُمَّ الْتَفَتَ إِلَيَّ فَقَالَ يَا مُحَمَّدُ هَذَا وَقْتُ الْأَنْبِيَاءِ مِنْ قَبْلِكَ وَالْوَقْتُ مَا بَيْنَ هَذَيْنِ الْوَقْتَيْنِ
(أبو داود – ترمذي)

(66) ”Hadhrat Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs Sändebud (frid över honom) sade: ’Jibril (frid över honom) ledde mig i bönen två gånger nära Kaba. Första gången ledde han mig i dhuhr-bönen så snart solen hade börjat luta från zenit. Tiden som hade gått var ungefär lika bred som skosnörets bredd. Han ledde mig i asr-bönen när varje föremåls skugga hade blivit lika lång som föremålet självt. Han ledde mig i maghrib-bönen när den fastande bryter fastan, och i isha-bönen när skymningsrodnaden i väster hade försvunnit. Han ledde mig i fajr-bönen när mat och dryck blev förbjudna för den fastande. När den andra dagen kom ledde han mig i dhuhr-bönen när varje föremåls skugga hade blivit lika lång som föremålet, och i asr-bönen när skuggan hade blivit dubbelt så lång. Han ledde mig i maghrib-bönen när den fastande bryter fastan, och i isha-bönen när en tredjedel av natten hade gått. Han ledde mig i fajr-bönen när gryningsljuset började visa sig. Därefter vände han sig till mig och sade: ’Muhammad, detta är böntiderna för de profeter som kom före dig. Böntiden ligger mellan dessa två tidsgränser.’” (Abu Dawud, Tirmidhi)

Förklaring: Den återgivna hadithen visar att Allah, världarnas Herre, efter att de fem dagliga bönerna hade blivit obligatoriska sände Jibril (frid över honom) för att ge Profeten (frid över honom) korrekt undervisning om hur dessa böner skulle utföras: när böntiderna infaller, hur många rakʿat som ska bes i varje bön samt hur rukūʿ, sujūd och annat i bönen ska utföras. Han kom två dagar i följd. Den första dagen bad han med Profeten (frid över honom) vid den första tiden och den andra dagen vid den sista tiden, och sade: ’Böntiden börjar vid den tid då bönen förrättades den första dagen och slutar vid den tid då jag avslutade att förrätta bönen den andra dagen.’

Eftersom Jibril (frid över honom) förrättade maghrib-bönen med Profeten (frid över honom) vid samma tid båda dagarna, är maghrib-böntiden kortvarig. Enligt imam Shafi‘i varar maghrib-böntiden endast tills adhan, iqamah och fem rakʿat har förrättats. Den fastandes tid för iftar räknas dock också in i denna tid. Enligt imam Abu Hanifa varar maghrib-böntiden tills rodnaden på den västra himlen har försvunnit.
Eftersom Jibril (frid över honom) förrättade maghrib-bönen med Profeten (frid över honom) vid samma tid båda dagarna, har de bedjande, från Profetens (frid över honom) tid fram till i dag, visserligen fått ganska lång tid att förbereda sig efter adhan för andra böner, men inte för maghrib-bönen, och så kommer det inte heller att vara fram till Uppståndelsens dag. Om Jibril (frid över honom) hade gett sådan tid skulle den naturligtvis ha getts. Denna hadith bevisar alltså att liksom bönen har blivit obligatorisk genom Allahs föreskrift, har även sättet att förrätta bönen kommit från Allah. Profeten (frid över honom) fastställde inte detta sätt eller dessa regler genom egen ijtihad.

(٦٧) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَقْتُ الظُّهْرِ إِذَا زَالَتِ الشَّمْسُ وَكَانَ ظِلُّ الرَّجُلِ كَطُولِهِ مَا لَمْ يَحْضُرِ الْعَصْرُ وَوَقْتُ الْعَصْرِ مَا لَمْ تَصْفَرُّ الشَّمْسُ وَوَقْتُ صَلَاةِ الْمَغْرِبِ مَا لَمْ يَغِبُ الشَّفَقُ وَوَقْتُ صَلَاةِ الْعِشَاءِ إِلَى نِصْفِ اللَّيْلِ الْأَوْسَطِ وَوَقْتُ صَلَاةِ الصُّبْحِ مِنْ طُلُوعِ الْفَجْرِ مَا لَمْ تَطْلُعِ الشَّمْسُ فَإِذَا طَلَعَتِ الشَّمْسُ فَأَمْسِكْ عَنِ الصَّلَاةِ فَإِنَّهَا تَطْلُعُ بَيْنَ قَرْنِي الشَّيْطَانِ (مسلم)

(67) ”Hadhrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs Sändebud (frid över honom) sade: ’Tiden för dhuhr-bönen börjar när solen lutar från zenit och slutar när människans skugga blir lika lång som människan själv, det vill säga fram till dess att tiden för asr-bönen inträder. Asr-bönens tid varar tills solen därefter börjar anta en gul färg. Tiden för maghrib-bönen varar från solnedgången tills rodnaden på den västra himlen försvinner. Tiden för isha-bönen varar till mitten av natten, och fajr-bönens tid börjar när gryningen visar sig och varar tills soluppgången börjar. När soluppgången börjar ska man avstå från att be, eftersom solen då stiger upp mellan Satans två horn.’” (Muslim)

Förklaring: På grundval av denna hadith har imamer som Malik, Shafi‘i, Ahmad ibn Hanbal, Abu Yusuf, Muhammad och Ja‘far angett att tiden för dhuhr-bönen varar tills varje föremåls skugga, utöver den ursprungliga skuggan, blir lika lång som föremålet. Enligt imam Abu Hanifa kvarstår dhuhr-tiden tills skuggan blir dubbelt så lång. Med ”den ursprungliga skuggan” avses den skugga som breder ut sig vid sidan av föremålet exakt vid middagstid, när solen står rakt över huvudet. Tiden för asr-bönen varar tills solen börjar anta en gul färg, vilket innebär att solstrålarnas skärpa minskar och solen börjar likna en tallrik. Asr-bönen kan dock förrättas ända till solnedgången, men då är det ogillat att göra det. Den bästa tiden för isha-bönen är fram till midnatt. Tiden från efter midnatt till gryningen är makruh.

Eftersom de avgudadyrkande soldyrkarna dyrkar solen vid soluppgång och solnedgång, och Satan vid dessa tider ställer sig framför solen för att ta emot deras dyrkan, nämns det i hadithen att solen stiger upp mellan Satans två horn.

Redogörelse för moskéer och platser för bön

(٦٨) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَحَبُّ الْبِلادِ إِلَى اللَّهِ مَسَاجِدُهَا وَأَبْغَضُ الْبِلادِ إِلَى اللَّهِ أَسْوَاقُهَا (مسلم)

(68) ”Det har berättats från Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Av alla platser är moskén den käraste för Allah, och marknadsplatsen den mest avskydda.” (Muslim)

Förklaring: När en plats har utsetts och avgränsats för bönen kallas den platsen moské. Eftersom moskén har avsatts för dyrkan av Allah och för bön, vänder sig människans hjärta till Allah så snart hon beger sig mot moskén. Därför är moskén mer älskad av Allah. Den som beger sig till marknaden går dit för att tillgodose världsliga behov, och marknadens jäkt gör honom, om än tillfälligt, ouppmärksam på Allah. Därför är marknaden förkastlig inför Allah. Att upprätta marknader och gå till marknaden av nödvändighet är dock inte klandervärt. Det är inte lämpligt att utan anledning tillbringa alltför lång tid på marknaden.

Moskéns mark måste ovillkorligen vara waqf-mark, och i allmänhet måste alla muslimer ha tillträde till moskén. Bönen i moskén ger tjugofem gånger större belöning än bönen utanför moskén.

(٦٩) وَعَنْ عُثْمَانَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ بَنَى لِلَّهِ مَسْجِدًا بَنَى اللَّهُ لَهُ بَيْتًا فِي الْجَنَّةِ
(بخاري – مسلم)

(69) ”Det har berättats från Hazrat Uthman (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Om någon bygger en moské för Allahs skull, kommer Allah att bygga ett hus åt honom i paradiset.” (Bukhari, Muslim)

(۷۰) وَعَنْ أَبِي قَتَادَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ إِذْ دَخَلَ أَحَدُكُمُ الْمَسْجِدَ فَلْيَرْكَعْ رَكْعَتَيْنِ قَبْلَ أَنْ يَجْلِسَ (بخاري – مسلم)

(70) ”Det har berättats från Hazrat Abu Qatada (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: När någon av er går in i moskén ska han be två rakʿat innan han sätter sig.”

Förklaring: Den två rakʿah-bön som man ber så snart man träder in i moskén kallas duḥūl al-masjid. Enligt vissa är den wājib, men imām Abū Ḥanīfa (må Allah vara nöjd med honom) har sagt att den är mustaḥabb.

(۷۱)
وَعَنْ كَعْبِ بْنِ مَالِكٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ كَانَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَا يَقْدِمُ مِنْ سَفَرٍ إِلَّا نَهَارًا

فِي الضُّحَى فَإِذَا قَدِمَ بَدَأَ بِالْمَسْجِدِ فَصَلَّى فِيْهِ رَكْعَتَيْنِ ثُمَّ جَلَسَ فِيْهِ (بخاري – مسلم)

(71) ”Ḥaḍrat Kaʿb ibn Mālik (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) brukade alltid återvända från en resa under dagens första del. Det första han gjorde var att gå in i moskén och be två rakʿah där. Därefter satt han där.” (al-Bukhārī, Muslim)

Förklaring: Det är mustaḥabb för den som återvänder från en resa att handla i enlighet med ovanstående hadith.

(۷۲) وَعَنْ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ مَنْ أَكَلَ التَّوْمَ وَالْبَصَلَ وَالكُرَّثَ فَلَا يَقْرَبَنَّ مَسْجِدَنَا فَإِنَّ الْمَلَائِكَةَ تَتَأَدَّى مِمَّا يَتَأَنَّى مِنْهُ بَنُوْ آدَمَ
(بخاري – مسلم)

(72) ”Ḥaḍrat Jābir (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Ingen bör träda in i min moské efter att ha ätit vitlök, lök eller purjolök, eftersom det som orsakar människans barn obehag också orsakar änglarna obehag.” (al-Bukhārī, Muslim)

Förklaring: Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) förbjöd att man träder in i moskén efter att ha ätit lök, vitlök eller något annat rått livsmedel med stark lukt, eftersom människor samlas i moskén för att be. Precis som de närvarande människorna besväras av lukten från munnen på den som har ätit rå lök, vitlök och grönsaker, besväras även änglarna som befinner sig i moskén. Det är inte förbjudet att äta lök och vitlök. Men det är förbjudet att efter att ha ätit dem gå till moskén, eidgahen eller liknande platser för religiösa predikosamlingar.

(۷۳) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ فِي مَرَضِهِ الَّذِي لَمْ يَقُمْ مِنْهُ لَعَنَ اللَّهُ الْيَهُودَ وَالنَّصَارَى اتَّخِذُوا قَبُورَ أَنْبِيَائِهِمْ مَسَاجِدَ
(بخاري – مسلم)

(73) ”Det har berättats från Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) under sin dödliga sjukdom sade: ’Må Allah förbanna judarna och de kristna, eftersom de har gjort sina profeters gravar till moskéer.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Gravarna brukade göras till platser för prostration eller moskéer av två orsaker. Den första var att prostrera inför de framstående personer som hade begravts i gravarna, i avsikt att vinna deras välvilja. Detta är uppenbar shirk, eller tydlig shirk. Den andra var att under bönen eller muraqabah söka andlig riktning från deras gravar, i tron att Allah skulle bli nöjd. Detta är också shirk, men dold shirk, det vill säga oklar shirk. Den Älskade Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) uttalade denna varning under sin dödliga sjukdom för att hans ummah inte skulle upprepa de synder som judarna och de kristna hade begått.

(٧٤) وَعَنْ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ فُرِضَتْ عَلَى النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الصَّلَوَاتُ لَيْلَةً أُسْرِيَ

بِهِ خَمْسِيْنَ ثُمَّ نَقَصَتْ حَتَّى جُعِلَتْ خَمْسًا ثُمَّ نُوْدِيَ يَا مُحَمَّدُ إِنَّهُ لَا يُبَدِّلُ الْقَوْلَ لَدَيَّ وَإِنَّ لَكَ بِهَذِهِ الْخَمْسِ خَمْسِينَ (أحمد – نسائي – ترمذي)

(74) ”Det har berättats från Anas ibn Malik (må Allah vara nöjd med honom). Han sade: Under Miʿraj-natten föreskrevs femtio böner per dygn för den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom). Därefter förkunnades det: ’O Muhammad (må Allahs frid och välsignelser vara över honom), Mitt beslut förändras aldrig, och dessa fem böner för dig motsvarar femtio.’” (Ahmad, Nasai, Tirmidhi)

Förklaring: Ovanstående hadith är en del av haditherna om Miʿraj. Det var under Miʿraj-natten som bönen föreskrevs för Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom), tillsammans med dess bönetider. Före detta brukade Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) endast be på natten, vilket beskrivs i surah al-Muzzammil. Av ovanstående hadith framgår att femtio böner först föreskrevs under Miʿraj för Muhammad (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) och hans ummah. Därefter lät den Allsmäktige Allah, av nåd som svar på Allahs Sändebuds (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) vädjan, fem böner föreskrivas i stället för femtio, men behöll belöningen motsvarande femtio böner.

(٧٥) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَجُلًا دَخَلَ الْمَسْجِدَ وَرَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ جَالِسٌ فِي ناحِيَةِ الْمَسْجِدِ فَصَلَّى ثُمَّ جَاءَ فَسَلَّمَ عَلَيْهِ فَقَالَ لَهُ

رَسُولُ اللَّهِ وَعَلَيْكَ السَّلَامُ ارْجِعْ فَصَلِّ فَإِنَّكَ لَمْ تُصَلِّ فَرَجَعَ فَصَلَّى ثُمَّ جَاءَ فَسَلَّمَ عَلَيْهِ فَقَالَ وَعَلَيْكَ السَّلَامُ ارْجِعْ فَصَلِّ فَإِنَّكَ لَمْ تُصَلِّ فَقَالَ فِي الثَّالِثَةِ أَوْ فِي الَّتِي بَعْدَهَا عَلِمْنِي يَا رَسُولَ اللَّهِ فَقَالَ إِذَا قُمْتَ إِلَى الصَّلَاةِ فَاسْبِغِ الْوَضُوءَ ثُمَّ اسْتَقْبِلِ الْقِبْلَةَ فَكَبِّرْ ثُمَّ اقْرَأْ بِمَا تَيَسَّرَ مَعَكَ مِنَ الْقُرْآنَ ثُمَّ اسْجُدْ حَتَّى تَطْمَئِنَّ سَاجِدًا ثُمَّ ارْفَعْ حَتَّى تَطْمَئِنَّ جَالِسًا وَفِي رِوَايَةٍ ثُمَّ ارْفَعْ حَتَّى تَسْتَوِيَ قَائِمًا ثُمَّ افْعَلْ ذَلِكَ فِي صَلَاتِكَ كُلِّهَا
(بخاري – مسلم)

(75) ”Det berättas från Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (ﷺ) en gång satt vid ena sidan av Profetens moské. Då kom en man in i moskén och bad, varefter han gick fram och hälsade på Profeten. Profeten (ﷺ) besvarade hans hälsning och sade: ’Gå och be igen, för du har inte bett.’ Mannen gick tillbaka, bad igen och kom sedan åter och hälsade på Profeten (ﷺ). Profeten besvarade hälsningen och sade åter till honom: ’Gå tillbaka och be, för du har inte bett.’ Mannen gick åter och förrättade bönen, kom sedan tillbaka till Profeten (ﷺ) och hälsade på honom. Profeten (ﷺ) besvarade åter hans hälsning och sade: ’Du har inte bett; be igen.’ Vid det tredje eller fjärde tillfället sade mannen: ’O Allahs Sändebud, lär

mig hur man ber.’ Profeten sade till honom: ’När du avser att be ska du göra wudu på bästa sätt. Därefter ska du vända dig mot qibla, resa dig och säga takbir al-tahrima. Läs sedan så mycket du kan ur Koranen, gör ruku och förbli helt stilla och lugn i ruku. Lyft därefter huvudet och stå helt rak. Sedan ska du göra sujud och vara helt stilla och lugn i sujud. Lyft därefter huvudet och sitt helt rak. På detta sätt ska du förrätta hela din bön lugnt och med besinning.’ (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Den person som nämns i hadithen var Khalad ibn Rafi (må Allah vara nöjd med honom), bror till den berömde följeslagaren Rafi ibn Rafi. Om man sammanför återberättelserna i Bukhari, Muslim och Nasa’i framgår det att han först gick in i Profetens moské och förrättade två rakʿat tahiyyat al-masjid, vilket är wajib enligt vissa rättsskolor. Det innebär att man efter inträdet i moskén måste förrätta två rakʿat bön. Hazrat Rafi förrättade bönen så hastigt att han inte satt rakt på rätt sätt mellan ruku och sujud samt mellan ruku och sujud (qawma och jalsa). Därför befallde Profeten (ﷺ) honom upprepade gånger att be om bönen. När mannen, trots att han hade bett flera gånger, inte kunde förstå det egentliga felet i sin bön, förklarade Profeten (ﷺ), enligt hans önskan, hur bönen skulle förrättas fullständigt och korrekt, särskilt det som den bedjande följeslagaren hade brustit i. Det vill säga att utföra ruku och sujud med lugn och ro, att efter ruku lyfta huvudet och stå rak samt att mellan de två sujud sitta helt rak – ja, att stanna så länge som det tar att läsa tasbih en gång (Subhana Rabbiyal A‘la). Detta kallas taʿdil al-arkan. Enligt de flesta imamerna är taʿdil al-arkan obligatoriskt enligt den ovan nämnda hadithen, medan det enligt imam Abu Hanifa är wajib.

(٧٦) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَسْتَفْتِحُ الصَّلَاةَ بِالتَّكْبِيرِ وَالْقِرَاءَةِ بِالْحَمْدِ لِلَّهِ رَبِّ الْعَالَمِيْنَ وَكَانَ إِذَا رَكَعَ لَمْ يُشْخِصَ رَأْسَهُ وَلَمْ يُصَوِّبُهُ وَلَكِنْ بَيْنَ ذَلِكَ وَكَانَ إِذَا رَفَعَ رَأْسَهُ مِنَ الرُّكُوعِ لَمْ يَسْجُدْ حَتَّى يَسْتَوِيَ قَائِمًا وَكَانَ إِذَا رَفَعَ رَأْسَهُ مِنَ السَّجْدَةِ لَمْ يَسْجُدْ حَتَّى يَسْتَوِيَ جَالِسًا وَكَانَ يَقُولُ فِي كُلِّ رَكْعَتَيْنِ التَّحِيَّةَ وَكَانَ يَفْتَرِشُ رِجْلَهُ الْيُسْرَى وَيَنْصَبُ رِجْلَهُ الْيُمْنَى وَكَانَ يَنْهَى عَنْ عَقْبَةِ الشَّيْطَانِ وَيَنْهَى أَنْ يَفْتَرِشَ الرَّجُلُ ذِرَاعَيْهِ افْتِرَاشَ السَّبْعِ وَكَانَ يَخْتِمُ الصَّلَاةَ بالتسليم (رواه مسلم)

(76) ”Aisha (må Allah vara nöjd med henne) sade: Allahs Sändebud (ﷺ) började bönen med ’Allahu akbar’ och började recitationen med ’Alhamdu lillahi rabbil alamin’. När Profeten (ﷺ) gjorde ruku höll han huvudet varken högt eller lågt, utan i mitten. När han lyfte huvudet från ruku gick han inte ner i sujud förrän han stod helt rak. När han sedan lyfte huvudet från sujud gick han inte åter ner i sujud förrän han satt helt rak. Efter vartannat rakʿat läste han ’Attahiyyat’. När han satt sträckte han ut sitt vänstra ben och höll det högra benet upprätt. Han förbjöd både att sitta som Satan och att breda ut båda händerna på marken som ett djur. Profeten (ﷺ) avslutade bönen med salam.” (Muslim)

Förklaring: Denna hadith innehåller en beskrivning av hur Allahs Sändebud (ﷺ) brukade be. Utifrån den återberättade hadithen och innebörden i den föregående hadithen har imam Shafi‘i, imam Ahmad ibn Hanbal och imam Abu Yusuf fastslagit att qawma och jalsa – det vill säga att stå rak efter ruku under den tid det tar att läsa en tasbih samt att sitta rak mellan de två sujud under motsvarande tid – är fard. Detta kallas taʿdil al-arkan. Enligt imam Abu Hanifa och imam Muhammad är det wajib. Om qawma och jalsa inte utförs korrekt är bönen inte giltig. Det var därför Allahs Sändebud (ﷺ) upprepade gånger befallde en följeslagare att be, eftersom hans qawma och jalsa inte utfördes korrekt. Av hadithen framgår också att Allahs Sändebud (ﷺ) började bönen med takbir och avslutade den med salam. Profeten (ﷺ) läste dessutom sura al-Fatiha i varje rakʿat.

(۷۷) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَسُولَ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كَانَ يَرْفَعُ يَدَيْهَ حَدْوَ مِنْكَبَيْهِ إِذَا افْتَتَحَ الصَّلاةَ وَإِذَا كَبَّرَ لِلرُّكُوعِ وَإِذَا رَفَعَ رَأْسَهُ مِنَ الرُّكُوعِ رَفَعَهُمَا كَذَالِكَ وَقَالَ سَمِعَ اللهُ لِمَنْ حَمِدَهُ رَبَّنَا لَكَ الْحَمْدُ وَكَانَ لَا يَفْعَلُ ذَالِكَ في السُّجُودِ (بخاري – مسلم)

(77) ”Det har berättats av Ḥazrat ʿAbdullāh ibn ʿUmar (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: När Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) började bönen lyfte han båda händerna till axlarnas höjd. När han sedan sade takbīr inför rukūʿ och reste huvudet från rukūʿ lyfte han också båda händerna på samma sätt, och sade: ’Samiʿa llāhu liman ḥamidah, rabbanā laka l-ḥamd’ (Allah hör den som prisar Honom; vår Herre, Dig tillkommer all lovprisning). Men när han gick ned i sujūd lyfte han inte händerna på detta sätt.” (al-Bukhārī, Muslim)

(۷۸) وَعَنْ نَافِعٍ أَنَّ عَبْدَ اللَّهِ ابْنَ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ كَانَ إِذَا دَخَلَ فِي الصَّلَاةِ كَبَّرَ وَرَفَعَ يَدَيْهِ وَإِذَا رَكَعَ رَفَعَ يَدَيْهِ وَإِذَا قَالَ سَمِعَ اللَّهُ لِمَنْ حَمِدَهُ رَفَعَ يَدَيْهِ وَإِذَا قَامَ مِنَ الرَّكَعَتَيْنِ رَفَعَ يَدَيْهِ وَرَفَعَ ذَالِكَ ابْنُ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ إِلَى النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ (بخاري)

(78) ”Det har berättats av Ḥazrat Nāfiʿ att Ḥazrat ʿAbdullāh ibn ʿUmar (må Allah vara nöjd med honom) brukade säga takbīr och lyfta båda händerna när han började bönen. När han sedan gick ned i rukūʿ lyfte han också båda händerna. När han sade: ’Samiʿa llāhu liman ḥamidah’ lyfte han också båda händerna. När han därefter reste sig efter två rakʿah lyfte han också båda händerna. ʿAbdullāh ibn ʿUmar (må Allah vara nöjd med honom) sade detta med hänvisning till Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom).” (al-Bukhārī)

Förklaring: Den ovan nämnda hadithen visar att Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) lyfte båda händerna när han gick ned i rukūʿ och när han reste sig från rukūʿ, det vill säga att han praktiserade rafʿ al-yadayn. I enlighet med innebörden av dessa hadither har majoriteten av imamerna, däribland Imam Aḥmad och Imam al-Shāfiʿī, förespråkat rafʿ al-yadayn under bönen. Ahl al-Ḥadīth följer också denna uppfattning. Imam Abū Ḥanīfa förespråkar däremot inte att man lyfter händerna, det vill säga praktiserar rafʿ al-yadayn, på något annat ställe än vid takbīrat al-iḥrām.

Följande hadith i Tirmidhī Sharīf, återberättad av Ḥazrat ʿAbdullāh ibn Masʿūd, utgör beviset för Imam Abū Ḥanīfa och hans anhängare:

(۷۹) وَعَنِ ابْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّهُ قَالَ لَأُصَلِّيَنَّ لَكُمْ صَلَاةَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَصَلَّى فَلَمْ يَرْفَعْ يَدَيْهِ إِلَّا مَرَّةً وَّاحِدَةً
ترمذي – نسائي – أبو داود )

(79) ”Det har berättats av Ḥazrat Ibn Masʿūd (må Allah vara nöjd med honom) att han en gång sade: ’Ska jag inte visa er hur man ber på samma sätt som Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom)?’ Därefter bad han och lyfte inte händerna mer än en gång, bortsett från vid takbīrat al-iḥrām.” (Tirmidhī, Abū Dāwūd, Nasāʾī)
Förklaring: Utöver den ovan nämnda hadithen finns en annan återberättelse där Ḥazrat Ibn Masʿūd säger: ’Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) brukade lyfta händerna under bönen, och vi lyfte också händerna. Senare upphörde han med det, och därför upphörde även vi med det.’ (Nihāya Sharḥ-e Hidāya) I en hadith återberättad av Imam al-Ṭaḥāwī sägs det att Ḥazrat ʿUmar (må Allah vara nöjd med honom) och Ḥazrat ʿAlī (må Allah vara nöjd med honom) endast lyfte händerna vid takbīrat al-iḥrām.

Enligt Shāh Walīullāh Dehlawī: ”Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) lyfte ibland händerna och ibland gjorde han det inte. Båda sätten återfinns i haditherna. Därför är båda sunnah. En grupp av följeslagarna och tābiʿūn praktiserade rafʿ al-yadayn, medan en annan grupp inte gjorde det. Det finns bevis för båda uppfattningarna. Därför bör ingen av sidorna gå till överdrift.” De som fastslår rafʿ al-yadayn även på andra ställen än vid takbīrat al-iḥrām har också beskrivit det som en sunnah i bönen, inte som farḍ eller wājib.

(۸۰) وَعَنْ قَبِيْصَةَ بْنِ حُلْبٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ عَنْ أَبِيْهِ قَالَ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَؤُمُّنَا فَيَأْخُذُ شِمَالَهُ بِيَمِينِهِ (ترمذي – ابن ماجة)
(৮০) ”Det har återberättats från Hazrat Qabisa ibn Hulb (må Allah vara nöjd med honom) att hans far sade: ’Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom) ledde bönen för oss, och under bönen fattade han sin vänstra hand med sin högra hand.’” (Tirmidhi, Ibn Majah)

(۸۱) وَعَنْ عَلِيِّ بْنِ الْحُسَيْنِ مُرْسَلاً قَالَ كَانَ رَسُوْلُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يُكَبِّرُ فِي الصَّلَاةِ كُلِّمَا خَفَضَ وَرَفَعَ فَلَمْ تَزِلْ تِلْكَ صَلَاتُهُ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ حَتَّى لَقِيَ الله (مؤطا امام مالك)

(৮১) ”Hazrat Ali ibn Husayn (Zayn al-Abidin) återberättar med en mursal-kedja att Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom) sade takbīr varje gång han sänkte och höjde huvudet under bönen, och på detta sätt bad han ända fram till sin död.” (Muwatta av Imam Malik)

Förklaring: I den första hadithen beskrivs hur Profeten (frid och välsignelser över honom) höll händerna under bönen. Det vill säga, han lade den högra handen över den vänstra och fattade den vänstra handen med den högra. I den andra hadithen beskrivs de takbīr han brukade säga när han reste sig och satte sig under varje rakʿa i bönen. Det framgår dock också av hadithen att han endast sade följande när han reste huvudet från rukūʿ:سَمِعَ اللَّهُ لِمَنْ حَمِدَهُbrukade han säga.

Ytterligare några frågor om namaz

Namazens betydelse:

Namazens betydelse inom sharia är oerhört stor. Av de formella formerna av dyrkan är namaz den främsta. På Domedagen kommer tjänaren först att förhöras om namaz. I den heliga Koranen nämns namaz upprepade gånger. Profeten (frid och välsignelser över honom) har kallat namaz för islams pelare. I en hadith i Tirmidhi Sharif berättas det att Hazrat Abdullah ibn Shafiqul Uqayli återberättade: Allahs Sändebuds följeslagare ansåg inte att övergivandet av någon annan handling än namaz var otro. Hazrat Burayda sade: Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom) sade: ”Den som överger namaz har begått otro.” Med hänvisning till denna hadith anser vissa att den som överger namaz är en kafir. Enligt Imam Abu Hanifa, Malik och Shafi‘i är den som överger namaz inte kafir, men fasiq. Han kommer från den islamiska statens sida att uppmanas att göra tawba. Om han vägrar att göra tawba, ska han enligt Imam Malik och Shafi‘i avrättas som straff. Enligt Imam Abu Hanifa ska han däremot dömas till livstids fängelse. Om han sedan gör tawba och lovar att förrätta namaz, ska han friges; annars kommer han att dö i fängelse. Genom denna redogörelse har namazens betydelse inom sharia blivit tydlig.

Namazens obligatoriska delar:

Bland bönens beståndsdelar är vissa fard, och om någon av dem utelämnas blir bönen ogiltig. Vissa är wajib; om de utelämnas kan detta rättas genom sujud as-sahw. Andra är sunnah; om de utelämnas blir bönen inte ogiltig. Bönen har sammanlagt 13 fard: sex yttre, som behövs för bönens förberedelse och kallas villkor, samt sju inre, som kallas rukn.

Villkor:

(1) Att rena kroppen genom wudu och ghusl (2) att utföra bönen i rena kläder (3) att böneplatsen är ren (4) att täcka awrah (5) att ha avsikten (niyyah) (6) att vända sig mot qiblah.

Rukn:

(1) Takbir at-tahrimah (2) qiyam, det vill säga att utföra bönen stående (3) qira’ah, det vill säga att recitera en del av Koranen (4) att utföra ruku (5) att utföra sujud (6) qa’dah akhirah, det vill säga den avslutande sittningen i bönen (7) att lämna bönen genom någon handling. Enligt vissa imamer räknas även recitationen av surah al-Fatihah i varje rak’ah samt att resa sig rakt och sätta sig efter ruku och sujud, det vill säga ta’dil al-arkan, bland bönens fard.

Bönens wajib:

(1) Att recitera surah al-Fatihah; enligt andra imamer är detta fard (2) att tillsammans med surah al-Fatihah recitera en annan surah eller en del av den (3) att recitera under de två första rak’ah (4) att utföra bönen i rätt ordningsföljd (5) ta’dil al-arkan, det vill säga att utföra ruku och sujud korrekt; enligt andra imamer är detta fard (6) att sitta efter de två rak’ah i en bön på fyra eller tre rak’ah (7) att recitera at-Tahiyyat (8) att avsluta bönen med salam (9) att recitera tyst under zuhr och asr (10) att recitera hörbart under maghrib, isha och fajr (11) att recitera du’a al-qunut i witr (12) att säga extra takbir i eid-bönerna.

Det som ska reciteras efter takbir at-tahrimah

(۸۲)
وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا افْتَتَحَ الصَّلَاةَ قَالَ

سُبْحَانَكَ اللَّهُمَّ وَبِحَمْدِكَ وَتَبَارَكَ اسْمُكَ وَتَعَالَى جَدُّكَ وَلَا إِلَهَ غَيْرُكَ (ترمذي – أبو داود)

(৮২) Hazrat Aisha (r.a.) berättar: När Rasul (s.a.w.) började bönen läste han följande åkallan—

سُبْحَانَكَ اللَّهُمَّ وَبِحَمْدِكَ وَتَبَارَكَ اسْمُكَ وَتَعَالَى جَدُّكَ وَلَا إِلَهَ غَيْرُكَ

(۸۳)
وَعَنْ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّهُ كَانَ يَقُولُ بَعْدَ تَكْبِيرَةِ الْإِحْرَامِ سُبْحَانَكَ اللَّهُمَّ وَبِحَمْدِكَ وَتَبَارَكَ اسْمُكَ وَتَعَالَى جَدُّكَ” (مسلم – دار قطني)

(৮৩) ”Det har berättats från Hazrat Umar (r.a.) att han efter takbīr al-taḥrīma

سُبْحَانَكَ اللَّهُمَّ وَبِحَمْدِكَ وَتَبَارَكَ اسْمُكَ وَتَعَالَى جَدُّكَ وَلَا إِلَهَ غَيْرُكَ

brukade läsa denna åkallan.” (Muslim, al-Daraqutni)

Förklaring: Av ovanstående hadith framgår att Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom), efter takbīrat al-taḥrīmah,

سُبْحَانَكَ اللَّهُمَّ وَبِحَمْدِكَ وَتَبَارَكَ اسْمُكَ وَتَعَالَى جَدُّكَ وَلَا إِلَهَ غَيْرُكَ

brukade läsa denna åkallan. I hadith nummer 82 framgår att Hazrat Umar (må Allah vara nöjd med honom) alltid läste denna åkallan efter takbīrat al-taḥrīmah. Hazrat Ibn Masʿud (må Allah vara nöjd med honom) och ett stort antal tābiʿūn läste också denna åkallan. Med stöd av ovanstående hadith har imam Abu Hanifa, imam Ahmad ibn Hanbal och Ishaq ibn Rahawayh sagt att man bör läsa denna åkallan. Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) läste dock ibland även andra åkallelser.

Att läsa sura al-Fatiha under bönen

(٨٤) وَعَنْ عُبَادَةَ بْنِ الصَّامِتْ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَا صَلَاةَ لِمَنْ لَمْ يَقْرَأْ بِفَاتِحَةِ الْكِتَابِ (بخاري – مسلم)

(84) ”Hazrat Ubada ibn Samit (må Allah vara nöjd med honom) sade: ’Den som inte läser sura al-Fatiha har inte utfört bönen.’” (Bukhari, Muslim)

(٨٥) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ صَلَّى صَلَاةٌ لَمْ يَقْرَأْ فِيهَا بِأُمِّ الْقُرْآنِ فَهِيَ خِدَاجٌ ثَلَاثًا غَيْرَ تَمَامٍ
بخاري – مسلم – أحمد )

(85) ”Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) sade: ’Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Den som ber utan att läsa sura al-Fatiha har utfört en ofullständig bön.’ Detta sade Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) tre gånger.” (Bukhari, Muslim, Ahmad)

(٨٦) وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَأَبَا بَكْرٍ وَعُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا كَانُوْا يَفْتَتِحُونَ الصَّلاةَ بِالْحَمْدِ لِلَّهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ (مسلم)

(86) ”Hazrat Anas (r.a.) sade: Allahs Sändebud (s.a.w.), Hazrat Abu Bakr och Umar (r.a.), började alla bönen med ’Al-hamdu lillahi rabbil-alamin’ (det vill säga sura al-Fatiha.” (Muslim)

(۸۷) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَا تُجْزِئُ صَلَاةٌ لَا يُقْرَأُ فِيهَا بِفَاتِحَةِ الْكِتَابِ ابن خزيمة – ابن حبان)
(87) ”Hazrat Abu Huraira (r.a.) sade: Allahs Sändebud (s.a.w.) sade: Den bön där sura al-Fatiha inte reciteras är inte giltig.” (Ibn Khuzayma, Ibn Hibban)

Förklaring: Med stöd av ovanstående hadither har imam Shafi‘i och imam Ahmad ibn Hanbal sagt att recitationen av sura al-Fatiha är obligatorisk i varje böneenhet under alla omständigheter – vare sig bönen förrättas i församling eller ensam, och vare sig imamen reciterar högt eller tyst. Imam Malik har däremot sagt att den efterföljande endast behöver recitera sura al-Fatiha i de så kallade högljudda bönerna, det vill säga de böner där imamen reciterar högt. Imam Abu Hanifa säger att det i allmänhet är obligatoriskt att recitera vilken del av Koranen som helst under bönen.

فَاقْرَؤُوا مَا تَيَسَّرَ مِنَ الْقُرْآنَ

Här har Allah befallt den bedjande att recitera vilken del av Koranen som helst som är lätt för honom. När Allahs Sändebud undervisade beduinen i hur man ber sade han dessutom till honom: ”Därefter ska du recitera det av Koranen som är lätt för dig.” Därför är det obligatoriskt att recitera något under bönen, vare sig det är sura al-Fatiha eller någon annan sura eller del av en sura, medan det är wajib att recitera sura al-Fatiha.

Redogörelse för att den efterföljande inte ska recitera bakom imamen

(۸۸) وَعَنْ نَافِعٍ أَنَّ عَبْدَ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ كَانَ إِذَا سُئِلَ هَلْ يَقْرَأُ أَحَدٌ خَلْفَ الْإِمَامِ قَالَ إِذَا صَلَّى أَحَدُكُمْ خَلْفَ الْإِمَامِ فَحَسْبُهُ قِرَاءَةُ الْإِمَامِ وَإِذَا صَلَّى وَحْدَهُ فَلْيَقْرَأْ قَالَ وَكَانَ ابْنُ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ لَا يَقْرَأُ خَلْفَ الإِمَامِ (مؤطا إمام مالك)

(88) ”Hazrat Nafi berättar: När någon frågade Abdullah ibn Umar (ra) om man skulle recitera bakom imamen eller inte, svarade han: När någon av er ber bakom imamen är imamens recitation tillräcklig för honom. (Han behöver inte recitera.) Men om han ber ensam måste han recitera. Abdullah ibn Umar (ra) brukade inte recitera bakom imamen.” (Muwatta av Imam Malik)

(۸۹) وَعَنْ أَبِي نَعِيمٍ وَهْبِ بْنِ كَيْسَانَ أَنَّهُ سَمِعَ جَابِرَ بْنَ عَبْدَ اللَّهِ يَقُولُ مَنْ صَلَّى رَكْعَةً لَمْ يَقْرَأْ فِيْهَا بِأُمِّ الْقُرْآنَ فَلَمْ يُصَلِّ إِلَّا وَرَاءَ الْإِمَامِ (مؤطا إمام مالك)

(89) ”Abu Nu’aym berättar från Wahb ibn Kaysan att han hörde Jabir ibn Abdullah säga: Den som ber ens en enda rakʿat utan sura al-Fatiha är som om han inte hade bett. Detta gäller dock inte om han ber bakom imamen.” (Muwatta av Imam Malik)

Förklaring: Ordet qiraʾat betyder recitation. I shariah-juridisk terminologi kallas det qiraʾat att, stående i bönen, recitera delar av Koranen på ett särskilt sätt. Att recitera qiraʾat i bönen är fard. Enligt Imam Shafiʿi måste qiraʾat reciteras i alla fyra rakʿat. Enligt Imam Malik är fard-plikten uppfylld om qiraʾat reciteras i den första rakʿat. Enligt Imam Abu Hanifa är det nödvändigt att recitera qiraʾat under de två första rakʿat. Allahs föreskrift beträffande recitation av qiraʾat i bönen är:

فَاقْرَؤُوا مَا تَيَسَّرَ مِنَ الْقُرْآنَ

(i bönen) ”Recitera därför ur Koranen det som är lätt och möjligt för er.”

(۹۰) وعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِنَّمَا جُعِلَ الْإِمَامُ لِيُؤْتَمَّ بِهِ فَإِذَا كَبَّرَ فَكَبِّرُوا وَإِذَا قَرَأَ فَانْصِتُوا
أبو داود – نسائي – ابن ماجة)

(90) ”Hazrat Abu Huraira (ra) berättar: Allahs Sändebud (saw) sade: Imamen har utsetts för att följas. När imamen därför säger ’Allahu akbar’, ska även ni säga ’Allahu akbar’, och när han reciterar ska ni vara tysta.” (Abu Dawud, al-Nasa’i, Ibn Majah)

(۹۱)
وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ شَدَّادٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ مَنْ كَانَ لَهُ إِمَامٌ فَقِرَاءَةُ الإِمَامِ لَهُ قِرَاءَةٌ (دار قطني)

(91) ”Det har berättats från Hazrat Abdullah ibn Shaddad (r.a.) att den ädle Profeten (s.a.w.) sade: ’För den som ber bakom imamen är imamens koranrecitation tillräcklig.’” (Det vill säga, ma’mum behöver inte recitera.) (Dar Qutni)

Förklaring: De två ovan nämnda haditherna är ett starkt bevis till stöd för imam Abu Hanifa när det gäller att inte recitera bakom imamen.

(۹۲) وَعَنْ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ صَلَّيْتُ مَعَ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَأَبِي بَكْرٍ وَعُمَرَ وَعُثْمَانَ رِضْوَانُ اللَّهِ عَلَيْهِمْ فَلَمْ أَسْمَعُ أَحَدًا مِنْهُمْ يَقْرَأُ بسمِ اللهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ وَفِي رِوَايَةٍ فَكَانُوا لَا يَجْهَرُونَ بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ
أحمد – مسلم – نسائي)

(92) ”Det har berättats från Hazrat Anas ibn Malik (r.a.). Han sade: ’Jag bad bakom den ädle Profeten (s.a.w.), Hazrat Abu Bakr, Hazrat Umar och Hazrat Uthman (r.a.), men jag hörde ingen av dem recitera ”Bismillāhir-Raḥmānir-Raḥīm”. Enligt en annan berättelse hörde jag ingen av dem recitera ”Bismillāhir-Raḥmānir-Raḥīm” hörbart.’ (Ahmad, Muslim, Nasai)

Förklaring: Den ovan nämnda hadithen är ett bevis till stöd för imam Abu Hanifa för att man inte ska recitera ”Bismillāhir-Raḥmānir-Raḥīm” högt före koranrecitationen i bönen.

(۹۳) وَعَنْ أَبِي سَعِيدِ الْخُدْرِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَمَرَنَا أَنْ نَقْرَأَ بِفَاتِحَةِ الْكِتَابِ وَمَا تَيَسَّرَ (أبو داود)

(93) ”Det har berättats från Hazrat Abu Said al-Khudri (r.a.). Han sade: ’Vi har blivit befallda att vi i bönen ska recitera Surat al-Fatiha och dessutom någon annan del av Koranen, efter vad som är möjligt.’” (Abu Dawud)

Förklaring: På grundval av ovanstående hadither har imam ash-Shafi‘i och imam Ahmad ibn Hanbal förklarat recitationen av sura al-Fatiha i bönen som fard. Imam Abu Hanifa har däremot förklarat den som wajib. Enligt imam Abu Hanifa är det fard att recitera vilken del som helst av Koranen. Om man reciterar sura al-Fatiha eller någon annan del av Koranen har fard fullgjorts. Men om sura al-Fatiha inte reciteras i bönen innebär det att wajib har lämnats och bönen blir inte fullständig. Hadithens ord ”hans bön är ofullständig” utgör just ett bevis för detta.

(٩٤) وَعَنْ عُبَادَةَ بْنِ الصَّامِتِ قَالَ كُنَّا خَلْفَ النَّبِيِّ فِي صَلَاةِ الْفَجْرِ فَقَرَأَ فَتَقُلَتْ عَلَيْهِ الْقِرَاءَةُ فَلَمَّا فَرَغَ قَالَ لَعَلَّكُمْ تَقْرَؤُوْنَ خَلْفَ إِمَامِكُمْ قُلْنَا نَعَمْ يَا رَسُوْلَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ لَا تَفْعَلُوْا إِلَّا بِفَاتِحَةِ الْكِتَابِ فَإِنَّهُ لَا صَلَاةَ لِمَنْ لَمْ يَقْرَأْ بِهَا
أبو داود – ترمذي – نسائي)

(94) ”Hazrat Ubada ibn as-Samit berättar: En dag stod vi bakom profeten i fajr-bönen. Den ädle profeten reciterade, men recitationen kändes tung för honom. Därefter avslutade profeten bönen och sade: ’Det verkar som om ni reciterar bakom er imam.’ Vi svarade: ’Ja, Allahs sändebud.’ Han sade: ’Gör inte så, utan recitera sura al-Fatiha. Den som inte reciterar sura al-Fatiha har ingen bön.’” (Abu Dawud, at-Tirmidhi, an-Nasa’i)

Förklaring: Av ovanstående hadith framgår att sura al-Fatiha också ska reciteras bakom imamen. Detta är imam Ahmad ibn Hanbals uppfattning. Enligt imam Abu Hanifa ska man under inga omständigheter recitera sura al-Fatiha bakom imamen, eftersom Allah säger:

وَإِذَا قُرِأَ الْقُرْآنُ فَاسْتَمِعُوْا لَهُ وَانْصِتُوا
(الْأَعْرَاف – ٢٠٤)

Betydelse: ”När Koranen reciteras, lyssna då uppmärksamt till den.” (al-A‘raf 204)

Dessutom står det i en hadith:وَإِذَا قَرَءَ فَانْصِتُوا

Det vill säga: ”När imamen reciterar, ska ni vara tysta.”

Hazrat Imam Malik säger: I den bön där imamen reciterar högt ska muqtadin inte recitera Sura al-Fatiha, utan lyssna till imamens recitation. Och i den bön där imamen reciterar tyst ska muqtadin recitera Sura al-Fatiha. Shah Waliullah (må Allah förbarma sig över honom) har stött denna åsikt, och Maulana Maududi (må Allah förbarma sig över honom) brukade handla i enlighet med den. På så sätt följer man båda haditherna.

(٩٥) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ انْصَرَفَ مِنْ صَلَاةٍ جَهَرَ فِيهَا بِالْقِرَاءَةِ فَقَالَ هَلْ قَرَأَ مَعِي أَحَدٌ مِنْكُمْ آئِفًا فَقَالَ رَجُلٌ نَعَمْ يَا رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ إِنِّي أَقُولُ مَا لِي أُنَازِعُ الْقُرْآنَ قَالَ فَانْتَهَى النَّاسُ عَنِ الْقِرَاءَةِ مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِيْمَا جَهَرَ فِيْهِ بِالْقِرَاءَةِ مِنَ الصَّلَوَاتِ حِيْنَ سَمِعُوا ذَالِكَ مِنْ رَّسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ
(رواه مالك – أحمد – أبو داود – الترمذي – والنسائي)

(95) ”Det har berättats av Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom): En gång avslutade Profeten (frid och välsignelser över honom) en bön där han hade reciterat högt. Därefter sade Profeten (frid och välsignelser över honom): ’Har någon av er just reciterat tillsammans med mig under bönen?’ En man svarade: ’Ja, O Allahs Sändebud.’ När Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom) hörde detta sade han: ’Jag tänkte för mig själv: varför hade jag svårt att recitera Koranen i min bön?’ Abu Huraira säger: Efter detta avstod folket från att recitera bakom Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom) under de böner där recitationen sker högt.”
(Malik, Ahmad, Abu Dawud, Tirmidhi, Nasa’i)

Förklaring: Enligt Imam Abu Hanifa har alla hadither om att recitera bakom imamen blivit mansukh genom denna hadith.

Beskrivning av rukūʿ

Rukūʿ betyder att vara halvt böjd eller att böja sig framåt. I sharīʿas terminologi kallas det rukūʿ när man under bönen böjer sig med händerna på knäna för att visa ödmjukhet inför Allah. Det är enhälligt fastställt som en av bönens obligatoriska delar. Allah säger i Koranen:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا ارْكَعُوا وَاسْجُدُوا (سورة الحج – (۷۷)

Det vill säga: ”O ni troende, böj er och fall ned på knä.” (Sura al-Hajj 22:77)

Man måste förbli i rukūʿ och recitera några tasbīḥ, och efter att ha lyft huvudet från rukūʿ måste man stå rak en stund (så länge det tar att läsa en tasbīḥ). Först då är rukūʿs obligatoriska del fullgjord.

(٩٦) وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَقِيمُوا الرُّكُوعَ وَالسُّجُودَ فَوَاللَّهِ
إِنِّي لَأَرَاكُمْ مِنْ بَعْدِي (بخاري – مسلم)

(96) ”Det har berättats av Hadrat Anas (r.a.) att han sade: Allahs Sändebud (s.a.w.) sade: ’Utför rukūʿ och sujūd korrekt. Vid Allahs ed, jag ser er även bakifrån.’” (Bukhārī, Muslim)

(۹۷) وَعَنْ عُقْبَةَ بْنِ عَامِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ لَمَّا نَزَلَتْ فَسَبِّحْ بِاسْمِ رَبِّكَ الْعَظِيمٍ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ اجْعَلُوْهَا فِي رُكُوعِكُمْ فَلَمَّا نَزَلَتْ سَبِّحِ اسْمَ رَبِّكَ الْأَعْلَى قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ اجْعَلُوْهَا فِي سُجُودِكُمْ
أبو داود – ابن ماجة – دارمي)

(97) ”Det har berättats av Hadrat ʿUqbah ibn ʿĀmir (r.a.) att han sade: När ’Fasabbiḥ bismi rabbikal-ʿaẓīm’ uppenbarades sade Allahs Sändebud (s.a.w.): ’Recitera detta i er rukūʿ.’ Och när ’Sabbiḥ isma rabbikal-aʿlā’ uppenbarades sade Allahs Sändebud (s.a.w.): ’Recitera detta i er sujūd.’” (Abū Dāwūd, Ibn Mājah, Dārimī)

Förklaring: Allahs Sändebud instruerade dem att i tur och ordning recitera de två ovan nämnda tasbīḥ i rukūʿ och sujūd.

Beskrivning av sujūd

Sujūd betyder att böja sig likt en stav och lägga pannan på marken. I sharīʿahs terminologi innebär sujūd att man under bönen, för att uttrycka yttersta ödmjukhet, lägger pannan på marken inför Allah. Sujūd är en av bönens obligatoriska delar. Man måste utföra två sujūd i varje rakʿah. Mellan de två sujūd måste man sitta upprätt och vänta så länge det tar att läsa en tasbīḥ, så att kroppen blir helt rak. Detta kallas i sharīʿahs terminologi för ”taʿdīl al-arkān”. Enligt de flesta imamer är taʿdīl al-arkān obligatoriskt. Om det utelämnas blir hela bönen ogiltig.

(۹۸) وَعَنْ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ قَالَ رَسُولُ
اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أُمِرْتُ أَنْ أَسْجُدَ عَلَى سَبْعَةٍ أَعْظَمِ عَلَى الْجَبْهَةِ وَالْيَدَيْنِ وَالرُّكْبَتَيْنِ وَأَطْرَافِ الْقَدَمَيْنِ وَلَا نَكْفِتَ التَّيَابَ وَلَا الْشَّعْرَ
(بخاري – مسلم)

(৯৮) ”Hazrat Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Jag har befallts att falla ned i sujud med sju ben (kroppsdelar): pannan, båda händerna, båda knäna och tåspetsarna på båda fötterna. Och att inte samla ihop kläderna eller håret när man utför sujud.’”
(Bukhari och Muslim)

Förklaring: De flesta imamers uppfattning är att både näsan och pannan måste placeras på marken. Enligt imam Abu Hanifa räcker det att endast pannan placeras på marken för att sujud ska vara giltigt, men bönen blir makruh. Under sujud måste båda fötterna hållas mot marken. Om båda fötterna samtidigt lyfts från marken blir bönen ogiltig. Om endast en fot lyfts blir bönen makruh. Det är makruh att ordna kläderna eller rätta till håret under sujud. Det är nödvändigt att stanna mellan de två sujud så länge det tar att läsa en tasbih.

(۹۹) وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ اعْتَدِلُوا فِي السُّجُودِ وَلَا يَبْسُطُ أَحَدُكُمْ ذِرَاعَيْهِ الْيَسَاطَ الْكَلب (بخاري – مسلم)

(৯৯) ”Hazrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Utför sujud på rätt sätt (och uppfyll dess rätt), och låt ingen av er breda ut sina händer på marken som en hund under sujud.’”
(Bukhari och Muslim)

(۱۰۰) وَعَنْ عَلِيِّ بْنِ شَيْبَانَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ لَا صَلَاةَ لِمَنْ لَمْ يُقِمْ صُلْبَهُ فِي الرُّكُوعِ وَالسُّجُودِ أحمد – ابن ماجة)

(১০০) ”Hazrat Ali ibn Saiban (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Den vars rygg inte blir rak under ruku och sujud har ingen giltig bön.’”
(Ahmad, Ibn Majah)

Förklaring: Mellan ruku och sujud måste man stå med ryggen helt rak. På motsvarande sätt måste man sitta med ryggen helt rak mellan de två sujud. Detta kallas ”tamaninat” i shariah-termer. Dess varaktighet är minst så lång tid som det tar att läsa en tasbih. Enligt de flesta imamer är detta obligatoriskt.

(۱۰۱) وَعَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ كَانَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ بَيْنَ السَّجْدَتَيْنِ اللَّهُمَّ اغْفِرْ لِي وَارْحَمْنِي وَاهْدِنِي وَعَافِنِي وَارْزُقْنِي
(أبو داود – ترمذي)

(101) ”Hazrat Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) brukade mellan de två sujūd säga följande åkallan: ”Allahummaghfir lī, warhamnī, wahdinī, waʿāfinī, warzuqnī.” (Abū Dāwūd, Tirmidhī)

(۱۰۲) وَعَنْ حُذَيْفَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كَانَ يَقُولُ بَيْنَ السَّجْدَتَيْنِ رَبِّ اغْفِرْ لِي
(نسائي – دارمي)

(102) ”Hazrat Hudhayfa (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) brukade mellan de två sujūd säga رَبِّ اغْفِرْلِي ”Rabbighfir lī.” (Nasāʾī, Dārimī)

Förklaring: De två ovanstående haditherna visar att när Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) satt mellan de två sujūd, brukade han läsa en åkallan i sittande ställning. Ibland gjorde han åkallan lång och ibland kort. De som läser en åkallan mellan de två sujūd och, när de reser huvudet från rukūʿ, läser ”Rabbanā laka al-hamd”, utför taʿdīl al-arkān på rätt sätt. Därför är det bäst att läsa åkallan.

(۱۰۳) وَعَنِ ابْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ عَلِّمَنِي رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ التَّشَهُدَ كَمَا يُعَلِّمُنِي السُّورَةَ مِنَ الْقُرْآنَ التَّحِيَّاتُ لِلَّهِ وَالصَّلَوَاتُ وَالطَّيِّبَاتُ السَّلَامُ عَلَيْكَ أَيُّهَا النَّبِيُّ وَرَحْمَةُ اللَّهِ وَبَرَكَتُهُ، السَّلامُ عَلَيْنَا وَعَلَى عِبَادِ اللَّهِ الصَّالِحِيْنَ، أَشْهَدُ أَنْ لَا إِلَهَ إِلَّا اللَّهُ وَأَشْهَدُ أَنَّ مُحَمَّدًا عَبْدُهُ وَرَسُولُهُ (بخاري – مسلم)

(103) ”Det har berättats från Hazrat Ibn Masʿūd (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) lärde oss tashahhud på samma sätt som han lärde oss att läsa en sura ur Koranen.” (Profeten brukade säga)

التَّحِيَّاتُ لِلَّهِ وَالصَّلَوَاتُ وَالطَّيِّبَاتُ وَالسَّلَامُ عَلَيْنَا وَعَلَى عِبَادِ اللَّهِ الصَّالِحِيْنَ أَشْهَدُ أَنْ لَا إِلَهَ إِلَّا اللَّهُ وَأَشْهَدُ أَنَّ مُحَمَّدًا عَبْدُهُ وَرَسُولُهُ (بخاري – مسلم)

Förklaring: När det gäller vilken tashahhud Huzur (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) brukade läsa i bönen, har det – utöver Ibn Masud – även återberättats från Hazrat Ibn Abbas och Hazrat Jabir (må Allah vara nöjd med dem) att de läste en annan tashahhud. De flesta hadithlärda är dock helt eniga om att Hazrat Abdullah ibn Masuds återberättelse beträffande tashahhud är mer tillförlitlig och godtagbar. Imam Abu Hanifa valde Ibn Masuds tashahhud.

(١٠٤) وَعَنِ ابْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ كَانَ يَقُولُ مِنَ السُّنَّةِ إِخْفَاءُ التَّشَهر (أبو داود – ترمذي)

(104) Det har återberättats från Hazrat Ibn Masud (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: ”Det är sunnah att läsa tashahhud tyst.” (Abu Dawud, Tirmidhi)

(١٠٥) وَعَنِ عَبْدِ اللَّهِ ابْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ كُنَّا نَقُولُ قَبْلَ أَنْ يُفْرَضَ عَلَيْنَا التَّشْهَدُ السَّلَامُ عَلَى اللهِ السَّلَامُ عَلَى جِبْرِيلَ وَمِيكَائِيْلَ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَا تَقُولُ هَكَذَا وَلَكِنْ قُولُوا التَّحِيَّاتُ لِلَّهِ وَالصَّلَوَاتُ وَالطَّيِّبَاتُ السَّلَامُ عَلَيْكَ أَيُّهَا النَّبِيُّ وَرَحْمَةُ اللهِ وَبَرَكَتُهُ، السَّلَامُ عَلَيْنَا وَعَلَى عِبَادِ اللَّهِ الصَّالِحِيْنَ، أَشْهَدُ أَنْ لَا إِلَهَ إِلَّا اللَّهُ وَأَشْهَدُ أَنَّ مُحَمَّدًا عَبْدُهُ وَرَسُولُهُ (دار قطني)

(105) Hazrat Abdullah ibn Masud (må Allah vara nöjd med honom) sade: ”Innan tashahhud blev obligatorisk för oss brukade vi säga,

السَّلَامُ عَلَى اللَّهِ السَّلَامُ عَلَى جِبْرِيلَ وَمِيكَائِيْلَ

Vår vördnadsvärde lärare sade till oss: ”Ni ska inte längre läsa på detta sätt, utan läs التَّحِيَّاتُ لِلَّهِ … إلى آخر الدعاء (Dar Qutni)

Förklaring: Huzur (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) lärde alltså oss hur tashahhud ska läsas.

(١٠٦) وَعَنْ عُمَرَ بْنِ الْخَطَّابِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ لَا تُجْزِي صَلاةٌ إِلَّا بِتَشَهُرٍ (بخاري)

(106) ”Det har berättats från Hazrat Umar ibn al-Khattab (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: ’Bönen är inte giltig utan recitation av tashahhud.’ (Bukhari)

Förklaring: Med stöd av ovanstående hadith har imam ash-Shafi‘i och Ahmad ibn Hanbal sagt att det är fard att läsa tashahhud under bönen. Imam Abu Hanifa (må Allah vara nöjd med honom) har däremot sagt att det är wajib att läsa tashahhud. Den sista sittningen i bönen, det vill säga ”qa‘dah akhira”, är dock fard enligt alla.

Att göra en gest med pekfingret under recitationen av tashahhud

(۱۰۷) وَعَنِ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ كَانَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا قَعَدَ فِي التَّشَهُدِ وَضَعَ يَدَهُ الْيُسْرَى عَلَى رُكْبَتِهِ الْيُسْرَى وَوَضَعَ يَدَهُ الْيُمْنَى عَلَى رُكْبَتِهِ الْيُمْنَى وَعَقَدَ ثَلَاثَةٌ وَخَمْسِينَ وَأَشَارَ بِالسَّبَّابَةِ وَرَفَعَ إِصْبَعَهُ الْيُمْنَى الَّتِي تَلِيَ الْإِبْهَامَ يَدْعُوْنِهَا وَيَدُهُ الْيُسْرَى عَلَى رُكْبَتِهِ بَاسِطُهَا عَلَيْهَا
(مسلم – نيل الأوطار)

(107) ”Hazrat Ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) sade: ’När Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) satte sig för att läsa tashahhud, lade han vänster hand på vänster knä och höger hand på höger knä. Då slöt han fingrarna på samma sätt som när man räknar till femtiotre och gjorde en gest med pekfingret. En annan berättelse säger att när Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) satte sig för bönen lade han båda händerna på knäna, höjde det finger som ligger bredvid tummen på höger hand och bad med det. Hans vänstra hand låg utsträckt på vänster knä.’” (Muslim)

Förklaring: När araberna räknade med fingrarna till femtiotre slöt de lillfingret, ringfingret och långfingret och höll pekfingret upprätt. Det är detta som omnämns i hadithen.

Av denna hadith och flera andra hadither framgår det att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) brukade hålla pekfingret upprätt under recitationen av tashahhud och därigenom göra en gest som hänvisade till att Allah är En och utan någon partner; detta är sunnah. Ibland gjorde han gesten med pekfingret medan de övriga fingrarna var slutna, och ibland gjorde han gesten med fingrarna utsträckta. Han höjde fingret när han sade ”la ilaha” och sänkte det när han sade ”illallah”.

Att läsa durud i bönen

(۱۰۸) وَعَنْ عَبْدِ الرَّحْمَنِ بْنِ أَبِي لَيْلَى قَالَ لَقِيَنِي كعْبُ بْنُ عُجْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ فَقَالَ أَلَا أُهْدِي لَكَ هدِيَّةٌ سَمِعْتُهَا مِنَ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقُلْتُ

بَلَى فَأَهْدِهَا لِي فَقَالَ سَأَلْنَا رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقُلْنَا يَا رَسُولَ اللَّهِ كَيْفَ الصَّلَاةُ عَلَيْكُمْ أَهْلَ الْبَيْتِ فَإِنَّ اللَّهَ قَدْ عَلَّمَنَا كَيْفَ نُسَلِّمُ عَلَيْكَ قَالَ قُوْلُوْا اللَّهُمَّ صَلِّ عَلَى مُحَمَّدٍ وَعَلَى آلِ مُحَمَّدٍ كَمَا صَلَّيْتَ عَلَى إِبْرَاهِيمَ وَعَلَى آلِ إِبْرَاهِيمَ إِنَّكَ حَمِيدٌ مَجِيدٌ اللَّهُمَّ بَارِكْ عَلَى مُحَمَّدٍ وَعَلَى آلِ مُحَمَّدٍ كَمَا بَارَكْتَ عَلَى إِبْرَاهِيمَ وَعَلَى آلِ إِبْرَاهِيمَ إِنَّكَ حَمِيدٌ مَجِيدٌ
(بخاري – مسلم)

(108) ”Hadhrat Abd ar-Rahman ibn Abi Layla berättar: En gång träffade jag Hadhrat Ka‘b ibn Ujra. Han sade: ’Abd ar-Rahman, ska jag ge dig en gåva som jag har hört från den ädle Profeten (frid och välsignelser över honom)?’ Jag svarade: ’Ja, ge mig den.’ Då sade han: ’En gång frågade vi Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom): ”Allah har lärt oss hur vi ska läsa durud över dig. Säg oss, hur ska vi läsa durud över dig och din familj?” Profeten sade: ”Ni ska säga så här:’

اللَّهُمَّ صَلِّ عَلَى مُحَمَّدٍ وَعَلَى آلِ مُحَمَّدٍ كَمَا صَلَّيْتَ عَلَى إِبْرَاهِيمَ وَعَلَى آلِ إِبْرَاهِيمَ إِنَّكَ حَمِيدٌ مَجِيدٌ اللَّهُمَّ

بَارِكْ عَلَى مُحَمَّدٍ وَعَلَى آلِ مُحَمَّدٍ كَمَا بَارَكْتَ عَلَى إِبْرَاهِيمَ وَعَلَى آلِ إِبْرَاهِيمَ إِنَّكَ حَمِيدٌ مَجِيدٌ
(بخاري – مسلم)

Förklaring: Durud är ett persiskt ord. Dess arabiska motsvarighet är ”salat”. Att läsa durud över Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom) är obligatoriskt minst en gång under livet. Men att läsa durud efter at-Tahiyyat under bönens sista sittning är sunna. Enligt imam ash-Shafi‘i är det obligatoriskt att läsa durud i bönen.

(۱۰۹) وَعَنْ فُضَالَةَ بْنَ عُبَيْدٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ سَمِعَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ رَجُلًا يَدْعُوْ فِي صَلَاتِهِ فَلَمْ يُصَلِّ عَلَى النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ عَجَّلَ هَذَا ثُمَّ دَعَاهُ فَقَالَ لَهُ أَوْ لِغَيْرِهِ إِذَا صَلَّى أَحَدُكُمْ فَلْيَبْدَأَ بِتَحْمِيدِ اللَّهِ وَالثَّنَاءِ عَلَيْهِ ثُمَّ لِيُصَلِّ عَلَى النَّبِيِّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ ثُمَّ لِيَدْعُ بَعْدُ مَا شَاءَ (ترمذي)

(১০৯) ”Det har berättats från Fudala ibn Ubayd (må Allah vara nöjd med honom). Han sade: Den ädle Profeten (frid vare med honom) hörde en person åkalla Allah i bönen, men personen sände inte darud över den ädle Profeten (frid vare med honom). Profeten sade: ’Denne man har haft för bråttom.’ Därefter kallade Profeten (frid vare med honom) på honom och sade till honom, eller kallade på honom och lät någon annan säga inför honom: ’När någon av er ber ska han börja med ”Allahs lovprisning och ärande”

och därefter sända darud över Profeten. Efter darud ska han åkalla Allah med den bön han själv önskar.’” (Tirmidhi)

Förklaring: Den ovan nämnda hadithen visar att man ska läsa darud före åkallan. Hadithen visar också att darud i bönen är sunnah och inte fard. Om det hade varit fard skulle Profeten ha sagt åt personen ovan att be bönen på nytt.

Att åkalla Allah efter darud i den sista sittningen

(۱۱۰) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا فَرَغَ أَحَدُكُمْ مِنَ التَّشَهُرِ الْآخِرِ فَلْيَتَعَوَّذَ بِاللَّهِ مِنْ أَرْبَعٍ مِنْ عَذَابِ جَهَنَّمَ وَمِنْ عَذَابِ الْقَبْرِ وَمِنْ فِتْنَةِ الْمَحْيَاءِ وَالْمَمَاتِ وَمِنْ شَرِّ الْمَسِيحِ الدَّجَّالِ (مسلم)

(১১০) ”Det har berättats från Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom). Han sade: Allahs Sändebud (frid vare med honom) sade: När någon av er har avslutat tashahhud i den sista rak‘ahen ska han söka Allahs beskydd mot fyra saker: helvetets straff, gravens straff, livets och dödens prövningar samt den enögde Dajjals onda inflytande.” (Muslim)

Förklaring: I den ovan nämnda hadithen uppmuntrade Allahs Sändebud (frid vare med honom) till att åkalla Allah i bönen efter darud. Det är dock mustahabb att åkalla Allah efter darud i bönen.

Att avsluta bönen med salam

(۱۱۱)
وَعَنْ عَلِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنْ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ مِفْتَاحُ الصَّلَاةِ الطُّهُورُ وَتَحْرِيمُهَا التَّكْبِيرُ وَتَحْلِيلُهَا التَّسْلِيمُ
(أحمد – أبو داود – ابن ماجة – ترمذي)

(111) ”Hazrat Ali (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom) sade: ’Bönens nyckel är renhet, bönens tahrim (ingångsport) är takbir, och bönens avslutning är salam.’” (Ahmad, Abu Dawud, Ibn Majah, Tirmidhi)

(۱۱۲) وَعَنِ ابْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كَانَ يُسَلِّمُ عَنْ يَمِينِهِ وَعَنْ يَسَارِهِ السَّلَامُ عَلَيْكُمْ وَرَحْمَةُ اللهِ السَّلَامُ عَلَيْكُمْ وَرَحْمَةُ اللهِ حَتَّى يُرَى بِيَاضُ خَدِهِ
(أحمد – مسلم – نسائي – ابن ماجة)

(112) ”Hazrat Ibn Masud (må Allah vara nöjd med honom) berättade att den ädle Profeten (frid och välsignelser över honom) brukade uttala salam åt både höger och vänster sida under bönen. Han sade: ’As-salamu alaikum wa rahmatullah, as-salamu alaikum wa rahmatullah.’ Han vände sig så långt åt höger och vänster tillsammans med salam att man kunde se vitheten på hans kinder.” (Ahmad, Muslim, Nasai, Ibn Majah)

Förklaring: Alla imamer är eniga om att bönen måste avslutas med salam. Men det råder oenighet bland imamerna om salam ska uttalas åt båda hållen eller om det är obligatoriskt att endast vända sig åt ett håll.

Att sitta vänd mot de bedjande efter bönen

(۱۱۳) وَعَنْ سَمُرَةَ بْنِ جُنْدُبٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا صَلَّى صَلَاةٌ أَقْبَلَ
عَلَيْنَا بِوَجْهِهِ (بخاري)

(113) ”Hazrat Samura ibn Jundub (må Allah vara nöjd med honom) sade: ’När Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom) hade avslutat bönen, brukade han sitta vänd mot oss.’” (Bukhari)

(١١٤) وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ كَانَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَنْصَرِفُ عَنْ يَمِينِهِ (مسلم)

(১১৪) ”Hazrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Han sade: ’Den ädle Profeten (må Allah välsigna honom och ge honom frid) brukade, efter bönen, sitta vänd åt höger.’” (Muslim)
Förklaring: Efter de böner där det inte finns någon sunnah-bön efter fard-bönen brukade Profeten (må Allah välsigna honom och ge honom frid), så snart bönen var avslutad, sitta vänd mot de bedjande—ibland åt vänster och ibland åt höger. Men efter de fard-böner som följs av sunnah brukade han efter bönen gå åt en annan plats och förrätta sunnah-bönen.

(١١٥) وَعَنْ عَطَاءِ بْنِ الْخُرَاسَانِي عَنِ الْمُغِيْرَةَ رَضِيَ اللهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَا يُصَلِّي الْإِمَامُ فِي الْمَوَضَعِ الَّذِي صَلَّى فِيْهِ حَتَّى يَتَحَوَّلَ
(أبو داود)

(১১৫) ”Ata bin Khurasani har berättat från Hazrat Mughira (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allah välsigna honom och ge honom frid) sade: ’Imamen ska inte förrätta någon annan bön på den plats där han stod och förrättade fard-bönen, utan ska flytta sig därifrån.’” (Abu Dawud)

Förklaring: Han ska inte förrätta sunnah-bönen på samma sätt som fard-bönen, utan ändra formen på den. Det vill säga, han ska flytta sig från sin plats och förrätta sunnah-bönen, så att en nykomling kan förstå att imamen inte längre leder bönen utan förrättar sunnah-bönen.

Att läsa en åkallan efter bönen

(١١٦) وَعَنْ مُعَاذِ بْنِ جَبَلٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ أَخَذَ بِيَدِي رَسُولُ اللَّهِ فَقَالَ إِنِّي لَأُحِبُّكَ يَا مُعَادُ فَقُلْتُ أَنَا أُحِبُّكَ يَا رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ فَلَا تَدَعْ أَنْ تَقُوْلَ فِي دُبُرِ كُلِّ صَلَاةٍ رَبِّ أَعِنِّي عَلَى ذِكْرِكَ وَشُكْرِكَ وَحُسْنِ عِبَادَتِكَ (أحمد أبو داود – نسائي)

(১১৬) ”Hazrat Muadh bin Jabal (må Allah vara nöjd med honom) berättar: En gång tog Profeten (må Allah välsigna honom och ge honom frid) min hand och sade: ’O Muadh, jag älskar dig.’ Jag sade: ’O Allahs Sändebud (må Allah välsigna honom och ge honom frid), även jag älskar dig.’ Därefter sade Profeten (må Allah välsigna honom och ge honom frid): ’O Muadh, du ska verkligen läsa denna åkallan efter varje bön.’”

رَبِّ أَعِنِّي عَلَى ذِكْرِكَ وَشُكْرِكَ وَحُسْنِ عِبَادَتِكَ
(Ahmad, Abu Dawud, an-Nasa’i)

(۱۱۷) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا سَلَّمَ لَمْ يَقْعُدْ إِلَّا مِقْدَارَ مَا يَقُولُ اللَّهُمَّ أَنْتَ السَّلَامُ وَمِنْكَ السَّلَامُ تَبَارَكْتَ يَا ذَا الْجَلَالِ وَالْإِكْرَامِ” (مسلم)

(117) ”Aisha (må Allah vara nöjd med henne) sade: ’Efter att Guds Sändebud (må Allah välsigna honom och ge honom frid) hade uttalat avslutningshälsningen i bönen, satt han endast så länge som det tog att läsa följande åkallan.’”

اللَّهُمَّ أَنْتَ السَّلَامُ وَمِنْكَ السَّلَامُ تَبَارَكْتَ يَا ذَا الْجَلَالِ وَالْإِكْرَامِ

Betydelse: ”O Allah, Du är frid och från Dig kommer friden. Välsignad är Du, Du som äger majestät och ära.”

(۱۱۸)
وَعَنْ مُغِيرَةَ بْنِ شُعْبَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كَانَ يَقُولُ فِي دُبُرِ كُلِّ صَلَاةٍ

مَكْتُوبَةٍ لَا إِلَهَ إِلَّا اللَّهُ وَحْدَهُ لَا شَرِيكَ لَهُ لَهُ الْمُلْكُ وَلَهُ الْحَمْدُ وَهُوَ عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيْرٍ أَللَّهُمَّ لَا مَانِعَ لِمَا أَعْطَيْتَ وَلَا مُعْطِيَ لِمَا مَنَعْتَ وَلَا يَنْفَعُ ذَا الْجَدِّ مِنْكَ الْجَدُّ (بخاري – مسلم)

(118) ”Det har berättats från al-Mughira ibn Shuʿba (må Allah vara nöjd med honom): ’Profeten (må Allah välsigna honom och ge honom frid) brukade efter varje obligatorisk bön säga:

لَا إِلَهَ إِلَّا اللَّهُ وَحْدَهُ لَا شَرِيكَ لَهُ … إلى آخر

“Det finns ingen gud utom Allah. Han är En, Han har ingen medhjälpare. Riket tillhör Honom och lovprisningen tillhör Honom, och Han är allsmäktig. O Allah, ingen kan hindra det Du vill ge. Och ingen kan ge det Du vill hindra. Ingen förmögen persons rikedom kan skydda honom från Dig.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Det är bevisat genom återberättelserna av de ovan nämnda haditherna att den ädle Profeten (frid och välsignelser vare med honom) brukade läsa vissa åkallelser efter den obligatoriska bönen. Efter de obligatoriska böner som inte följdes av en sunnabön brukade han läsa en längre åkallelse. Det finns emellertid inga bevis för att han regelbundet brukade göra gemensam munajat eller åkallan tillsammans med dem som följde honom efter bönen. Vissa rättslärda har senare ansett detta vara bättre, men det är inte riktigt att anse det som nödvändigt.

Att läsa tasbih efter bönen

(۱۱۹) وَعَنْ كَعْبِ بْنِ عُجْرَةَ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مُعَقِبَاتٌ لَا يَخِيْبُ قَائِلُهُنَّ أَوْ فَائِلُهُنَّ دُبُرَ كُلِّ صَلَاةٍ مَكْتُوبَةٍ ثَلاثُ وَثَلاثُونَ تَسْبِيحَةٌ وَثَلاثُ وَثَلاتُوْنَ تَحْمِيدَةً وَأَرْبَعُ وَثَلاتُوْنَ تَكْبِيرَةً (مسلم)

(119) “Hazrat Ka’b ibn Ujra berättar att Allahs Sändebud (frid och välsignelser vare med honom) sade: Efter varje obligatorisk bön finns det vissa ord som den som uttalar dem aldrig kommer att bli besviken. Det är 33 gånger ’Subhanallah’, 33 gånger ’Alhamdulillah’ och 34 gånger ’Allahu akbar’.” (Muslim)

(۱۲۰) وَعَنْ أَبِي أُمَامَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قِيْلَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَيُّ الدُّعَاءِ أَسْمَعُ قَالَ جَوْفَ اللَّيْلِ الْآخِرِ وَدُبُرِ الصَّلَوَاتِ الْمَكْتُوبَةِ (ترمذي)

(120) “Hazrat Abu Umamah (må Allah vara nöjd med honom) berättar: Någon frågade Allahs Sändebud (frid och välsignelser vare med honom): ’O Allahs Sändebud! Vilken åkallan blir snabbast besvarad?’ Profeten svarade: ’Åkallan under nattens sista del och åkallan efter den obligatoriska bönen.’” (Tirmidhi)

(۱۲۱)
وَعَنْ عُقْبَةَ بْنِ عَامِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ أَمَرَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَنْ أَقْرَأَ بِالْمُعَوَّذَاتِ فِي دُبُرِ كُلِّ صَلاة (أحمد – أبو داود – نسائي)

(121) ”Hazrat Uqba ibn Amir (må Allah vara nöjd med honom) sade: ’Allahs Sändebud (frid vare med honom) befallde mig att läsa Muʿawwidhatayn efter varje bön.’” (Ahmad, Abu Dawud, Nasa’i)

Förklaring: Sura ”Falaq” och sura ”Nas” kallas Muʿawwidhatayn. Dessa två suror är i själva verket också särskilda böner till Allah, genom vilka man ber om hjälp hos Allah mot den skada som jinner och människor kan orsaka. Dessa två suror uppenbarades för Allahs Sändebud (frid vare med honom) när en jude vid namn Labid hade förhäxat Allahs Sändebud (frid vare med honom). Genom att läsa dessa två suror bad Allahs Sändebud (frid vare med honom) om Allahs hjälp och befriade sig från magins verkningar. På grund av någon särskild omständighet för Hazrat Uqba ibn Amir kan Allahs Sändebud (frid vare med honom) ha sagt åt honom att läsa dessa två suror efter bönen. Efter den obligatoriska bönen som inte följs av sunnahbön är det gott att läsa Muʿawwidhatayn tillsammans med andra böner.

Vilka handlingar är förbjudna under bönen

(۱۲۲)
وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ كُنَّا نُسَلِّمُ عَلَى النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَهُوَ فِي الصَّلاةِ فَيَرُدُّ عَلَيْنَا فَلَمَّا رَجَعْنَا مِنْ عِنْدِ النَّجَاشِي سَلَّمْنَا عَلَيْهِ فَلَمْ يَرُدَّ عَلَيْنَا فَقُلْنَا يَا رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كُنَّا نُسَلِّمُ عَلَيْكَ فِي الصَّلَاةِ فَتَرُدُّ
عَلَيْنَا فَقَالَ إِنَّ فِي الصَّلَاةِ لَشْغُلا (بخاري – مسلم)

(122) ”Hazrat Abdullah ibn Masud (må Allah vara nöjd med honom) sade: När vi befann oss i bön brukade vi hälsa Allahs Ädle Profet (frid vare med honom), och han besvarade vår hälsning. När vi därefter återvände från Najashi (efter hijra till Abessinien) hälsade vi på Allahs Sändebud (frid vare med honom) medan han bad, men han besvarade inte vår hälsning. Vi frågade: ’O Allahs Sändebud (frid vare med honom), tidigare brukade vi hälsa på dig under bönen och du besvarade vår hälsning! Varför besvarar du den inte nu?’ Allahs Sändebud (frid vare med honom) sade: ’I bönen finns vissa betydelsefulla uppgifter.’” (Därför får man inte tala om andra saker.) (Bukhari, Muslim)

(۱۲۳)
وَعَنْ زَيْدِ بْنِ أَرْقَمَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ كُنَّا نَتَكَلَّمُ فِي الصَّلَاةِ يُكَلِّمُ الرَّجُلُ مِنَّا صَاحِبَهُ وَهُوَ إِلَى جَنْبِهِ فِي الصَّلَاةِ حَتَّى نَزَلَتْ وَقُومُوا لِلَّهِ قَانِتِينَ فَأُمِرْنَا بالسُّكُوتِ وَنُهِينَا عَنِ الْكَلَامِ
بخاري – مسلم – ترمذي)

(123) ”Hazrat Zayd ibn Arqam (må Allah vara nöjd med honom) sade: En gång brukade vi tala medan vi bad; den bedjande brukade ofta tala med den bedjande som stod bredvid honom. Därefter

وَقُومُوا لِلَّهِ قَانِتِينَ

”Efter att versen hade uppenbarats fick vi instruktioner om att vara tysta i bönen och inte tala.” (al-Bukhari, Muslim, at-Tirmidhi)

Förklaring: I början var det tillåtet att hälsa och tala något under bönen. Senare förbjöds detta helt. Om någon därför talar medan han ber blir hans bön ogiltig.

(١٢٤) وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ يَا أَنَسُ اجْعَلْ بَصَرَكَ حَيْثُ تَسْجُدُ
(بيهقي)

(124) ”Det har återberättats från Anas (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’O Anas, fäst din blick vid den plats där du ska göra sujūd.’” (al-Bayhaqi)

Redogörelse för sujūd as-sahw

(١٢٥) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِنَّ أَحَدَكُمْ إِذَا قَامَ يُصَلِّي جَاءَهُ الشَّيْطَانُ فَلَبَّسَ عَلَيْهِ حَتَّى لَا يَدْرِيَ كَمْ صَلَّى فَإِذَا وَجَدَ ذَالِكَ أَحَدُكُمْ فَلْيَسْجُدْ سَجْدَتَيْنِ وَهُوَ جالِس (بخاري – مسلم)

(125) ”Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) sade: Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’När någon av er står i bönen kommer Satan och skapar tvivel i hans bön, så att han inte ens kan säga hur många rakʿah han har bett. När någon av er hamnar i detta tillstånd ska han då göra två sujūd medan han sitter.’” (al-Bukhari, Muslim)

(١٢٦) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ صَلَّى رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ صَلَاةَ الْعَصْرِ فَسَلَّمَ فِي رَكْعَتَيْنِ فَقَامَ ذُو الْيَدَيْنِ فَقَالَ أَقَصُرَتِ الصَّلَاةُ يَا رَسُولَ اللَّهِ أَمْ نَسِيْتَ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كُلُّ ذَالِكَ لَمْ يَكُنْ فَقَالَ قَدْ كَانَ بَعْضُ ذَالِكَ يَا رَسُولَ اللَّهِ فَأَقْبَلَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَلَى النَّاسِ فَقَالَ أَصَدَقَ ذُوالْيَدَيْنِ فَقَالُوا نَعَمْ فَقَامَ رَسُولُ اللَّهِ فَأَتَمَّ مَا بَقِيَ مِنَ الصَّلَاةِ ثُمَّ سَجَدَ سَجْدَتَيْنِ بَعْدَ التَّسْلِيمِ وَهُوَ جَالِسٌ (مؤطا إمام مالك)

(126) ”Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättade: En dag bad Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) asr-bönen i två rakʿah och avslutade bönen med salam. En följeslagare vid namn Dhul-Yadayn reste sig och sade: ’Allahs Sändebud, har bönen förkortats, eller glömde du?’ Han sade: ’Inget av detta har hänt.’ Dhul-Yadayn sade: ’Allahs Sändebud, något sådant har verkligen hänt.’ Därefter vände sig Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) mot människorna och frågade: ’Är det Dhul-Yadayn säger riktigt?’ Alla sade: ’Ja, Allahs Sändebud.’ Därefter reste han sig och fullbordade den återstående delen av bönen. Sedan gjorde han, medan han fortfarande satt, två sujud al-sahw efter att ha avslutat bönen med salam.” (Muwatta av imam Malik)

Förklaring: Om man oavsiktligt gör ett fel i bönen och kommer ihåg det under själva bönen, kan det kompenseras genom att göra två extra sujud. Enligt imam Abu Hanifa kompenseras detta endast om man av glömska utelämnar något wajib, men inte när det gäller en fard. Om en fard utelämnas ska bönen göras om från början. Enligt imam Abu Hanifa ska man, efter att ha läst at-Tahiyyat, avsluta bönen med salam åt höger och därefter göra två sujud. Sedan ska man läsa tashahhud, salawat och dua och avsluta bönen med salam åt båda hållen. Enligt imam ash-Shafiʿi ska man göra två sujud efter att ha avslutat bönen med salam åt båda hållen. Av hadithens berättelse framgår att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) fortsatte den återstående bönen efter att ha talat med de bedjande bakom honom. Detta visar att bönen inte blir ogiltig på grund av tal. I förklaringen sägs emellertid att denna händelse inträffade under den tid då det ännu inte var förbjudet att tala under bönen. Därför måste man numera göra om hela bönen efter att ha talat på det sättet.

Tider då bönen är förbjuden

(۱۲۷)
وَعَنْ أَبِي سَعِيدِنِ الْخُدْرِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَأَصَلَاةَ بَعْدَ الصُّبْحِ حَتَّى تَرْتَفِعَ الشَّمْسُ وَلَا صَلَاةَ بَعْدَ الْعَصْرِ حَتَّى تَغِيبَ الشَّمْسُ (بخاري – مسلم)

(127) ”Abu Saʿid al-Khudri (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Det finns ingen bön efter fajr-bönen förrän solen har stigit högt, och det finns inte heller någon bön efter asr-bönen förrän solen har gått ned helt.’” (Bukhari, Muslim)

(۱۲۸)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ نَهَى عَنِ الصَّلَاةِ نِصْفَ النَّهَارِ حَتَّى تَزُولَ الشَّمْسُ إِلَّا يَوْمَ الْجُمُعَةِ (الشافعي)

(128) ”Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) förbjöd bön vid middagstid, när solen står rakt över huvudet, tills solen börjar luta nedåt. Undantaget är fredagsbönen.” (ash-Shafiʿi)

Förklaring: Generellt är det förbjudet att be under tre tider. Det gäller tiden efter fajr-bönen fram till soluppgången, tiden efter asr-bönen fram till solnedgången samt den tid då solen står mitt på himlen vid middagstid. Detta är Abu Hanifas uppfattning utan några som helst undantag. De övriga imamernas uppfattning är däremot att middagsbönen inte är förbjuden på fredagar. Enligt vissa lärda kan den som inte hann be fajrs sunnah eftersom församlingen hade börjat be den be den efter fard-bönen, före soluppgången. Detta är Ahl al-Hadiths praxis.

(۱۲۹)
وَعَنْ جُبَيْرِ بْنِ مُطْعِمٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ يَا بَنِي عَبْدِ مَنَافٍ لَا تَمْنَعُوا أَحَدًا طَافَ بِهَذَا الْبَيْتِ وَصَلَّى أَيَّةَ سَاعَةٍ شَاءَ مِنْ لَيْلٍ أو نهار (ترمذي – أبو داود – نسائي)

(129) ”Jubayr ibn Mutʿim (må Allah vara nöjd med honom) berättar att den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’O Banu ʿAbd Manaf! Hindra inte någon som går runt detta hus (Kaba) och vill be här under någon tid på dagen eller natten.’” (Tirmidhi, Abu Dawud, Nasai)

Förklaring: Tawaf runt Kaba kan utföras alla tider på dygnet, vid soluppgång och solnedgång. Detta är alla lärdas uppfattning. På motsvarande sätt är det alltid tillåtet att be i Haram Sharif. Detta är imam Shafiʿis uppfattning utifrån denna hadith. Imam Ahmad ibn Hanbal säger att denna hadith gäller de två rakʿat som bes efter tawaf. Det innebär att precis som tawaf är tillåtet vid alla tider, från soluppgång till solnedgång, är det också alltid tillåtet att be salat at-tawaf. Andra böner får inte bes under de förbjudna tiderna. Imam Abu Hanifa anser inte heller att bönen efter tawaf är tillåten under de förbjudna tiderna.

(۱۳۰) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ لَمْ يُصَلِّ رَكْعَتَيِ الْفَجْرِ فَلْيُصَلِهِمَا بَعْدَ مَا تَطْلُعُ الشَّمْسُ (رواه الترمذي) وَقَدْ ثَبَتَ أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَضَاهُمَا مَعَ الْفَرِيضَةِ لَمَّا نَامَ (نيل الأوطار)

(130) ”Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Den som inte kunde be fajrs två rakʿat (före fajr) ska be dessa två rakʿat efter soluppgången.’ I Tirmidhi-samlingen berättas att Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) en gång sov under fajr och därefter, efter soluppgången, tog igen alla fyra rakʿat, inklusive sunnah.” (Nayl al-Awtar)

Förklaring: Den ovan nämnda hadithen visar den särskilda betydelsen av fajrs sunnah. Det finns nämligen ingen qada för någon annan sunnah-bön. När bönetiden har gått ut ska endast fard-bönen tas igen. Om Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) någon gång inte kunde be de fyra rakʿat sunnah före zuhrs fard-bön, brukade han emellertid be dem inom den föreskrivna tiden efter att ha bett de två rakʿat sunnah som följer efter fard-bönen.

Betydelsen av att förrätta bönen i församling

(۱۳۱) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ وَالَّذِي نَفْسِي بِيَدِهِ لَقَدْ هَمَمْتُ أَنْ آمُرَ بِحَطَبٍ فَيُحْطَبُ ثُمَّ آمُرَ بِالصَّلَاةِ فَيُؤَذَنَ لَهَا ثُمَّ آمُرَ رَجُلاً فَيَؤُمَّ النَّاسَ ثُمَّ أُخَالِفَ إِلَى رِجَالٍ لَا يَشْهَدُونَ الصَّلاةَ فَأُحَرِّقَ عَلَيْهِمْ بُيُوتَهُمْ (بخاري)

(131) ”Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättar: Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Vid Allah, jag har lust att beordra att ved samlas ihop, och den skulle samlas ihop. Därefter skulle jag beordra att man kallar till bön. Sedan skulle jag utse någon att leda folket i bönen. Därefter skulle jag gå till de människor som inte har kommit till bönen och tillsammans med dem tända eld på deras hus.’” (Bukhari)

Förklaring: Med stöd av ovanstående hadith och av det faktum att Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) och de ädla följeslagarna var ytterst noga med församlingsbönen har vissa imamer fastslagit att det är en individuell religiös plikt (fard ayn) att förrätta den obligatoriska bönen i församling. Imam Abu Hanifa (må Allah förbarma sig över honom) har betecknat församlingsbönen som sunnat mu’akkada. Enligt de flesta hanafitiska lärda är det dock wajib att förrätta den obligatoriska bönen i församling. Allama Molla Jiun Hanafi, författaren till den berömda boken Nurul Anwar, har skrivit i sitt verk att den obligatoriska bönen endast förrättas på ett verkligt och fullkomligt sätt när den förrättas i församling. Om den obligatoriska bönen däremot förrättas ensam, förrättas den inte fullkomligt utan blir snarare lik en qada-bön.

(۱۳۲) وَعَنِ ابْنَ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّهُ أَذَّنَ بِالصَّلَاةِ فِي لَيْلَةٍ ذَاتِ بَرْدٍ وَرِيْحٍ ثُمَّ قَالَ أَلَا صَلُّوْا فِي الرِّحَالِ ثُمَّ قَالَ إِنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كَانَ يَأْمُرُ الْمُؤَذِّنَ إِذَا كَانَتْ لَيْلَةٌ ذَاتُ بَرْدٍ وَمَطَرٍ يَقُولُ أَلَا صَلُّوْا
في الرِّحَالِ (بخاري – مسلم)

(132) ”Det har berättats från Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att han en kall natt med hård vind kallade till adhan. Därefter tillkännagav han: ’Var och en av er ska be i sitt eget hem.’ Sedan sade han: ’När det var en kall och regnig natt brukade Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) säga till böneutroparen att han skulle tillkännage: Hör ni, be allihop på den plats där ni befinner er.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Arabländerna är inte länder där det regnar mycket. Det är torrt nästan hela tiden. Därför finns det inte heller några särskilt välutvecklade system för vattenavledning. Under sådana förhållanden kunde det ibland under vintern, när det blåste kraftigt och regnade, bli både mycket kallt och så mycket vatten på vägar och i gränder att de blev oframkomliga. Därför brukade Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) vid sådana tillfällen säga till följeslagarna att be i sina respektive hem. I dag är vägarna i de arabiska länderna naturligtvis mycket bättre. Denna hadith visar att man på grund av en giltig ursäkt får avstå från att närvara vid församlingsbönen.

(۱۳۳)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا أُقِيمَتْ الصَّلَاةُ فَلَا صلَاةَ إِلَّا الْمَكْتُوبَةَ (مسلم)

(133) ”Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) sade: Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’När iqama har reciterats för bönen finns ingen annan bön än den obligatoriska.’” (Muslim)

Förklaring: Med hänsyn till denna hadith säger imam ash-Shafi‘i att ingen efter att den obligatoriska bönen har börjat ska ha avsikten att be sunnabönen, utan i stället ansluta sig till den obligatoriska bönen. Detta är imam ash-Shafi‘is uppfattning beträffande alla sunnaböner, inklusive fajrs sunnabön. Imam Abu Hanifas uppfattning är dock att om det finns möjlighet att hinna med församlingsbönen, är det bättre att be fajrs sunnabön på ett avstånd från böneledet. Om någon börjar be med avsikten att utföra zuhrs sunnabön och iqama då uttalas, ska han be två rak‘at, avsluta med salam och ansluta sig till den obligatoriska bönen. Detta är imamernas uppfattning.

(١٣٤) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَجُلًا أَعْمَى قَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَيْسَ لِي قَائِدٌ يَقُودُنِي إِلَى الْمَسْجِدِ فَسَأَلَ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَنْ يُرَخّصَ لَهُ فَيُصَلِى فِي بَيْتِهِ فَرَخَّصَ لَهُ فَلَمَّا وَلَّى دَعَاهُ فَقَالَ هَلْ تَسْمَعُ النِّدَاءَ بِالصَّلَاةِ فَقَالَ نَعَمْ قَالَ فَأَجِبْ (مسلم – نسائي)

(134) ”Det har berättats från Abu Hurayra att en blind sahabi sade till Profeten: ’Guds sändebud, jag har ingen vägvisare som kan leda mig till moskén.’ Han bad Profeten om tillåtelse att be hemma i stället för att delta i församlingsbönen i moskén. Profeten gav honom tillåtelse. När han var på väg därifrån kallade Profeten honom tillbaka och sade: ’Kan du höra böneutroparens röst när du sitter hemma?’ Han svarade: ’Ja.’ Då sade Profeten: ’I så fall måste du närvara i moskén.’” (Muslim, an-Nasa’i)

Förklaring: Den ovan nämnda hadithen är också ett obestridligt bevis på församlingsbönens nödvändighet. Profeten gav nämligen inte ens en blind sahabi, som bodde nära moskén, tillåtelse att avstå från församlingsbönen.

(١٣٥) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ لَا صَلَاةَ بِحَضْرَةِ الطَّعَامِ وَلَا هُوَ يُدَافِعُهُ الْأَخْبَتَانِ (مسلم)

(135) ”Aisha sade: Jag hörde Guds sändebud säga: ’Precis som man inte ska be medan maten står framför en, ska man inte heller be när man känner behov av att uträtta sina behov.’” (Muslim)

Förklaring: Om maten serveras när det är dags för bönen ska man först äta och därefter be. På samma sätt ska man, om behovet av att uträtta sina behov uppstår, först uträtta dem och därefter förrätta bönen. När maten finns framför en och magen är hungrig kan man nämligen inte koncentrera sig i bönen; på samma sätt hindrar behovet av att uträtta sina behov koncentrationen i bönen. Därför ska man, även om man befarar att församlingsbönen hinner avslutas, först uträtta dessa två saker och därefter be.

(١٣٦) وَعَنْ أُمِّ الدَّرْدَاءِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَتْ دَخَلَ عَلَيَّ أَبُو الدَّرْدَاءِ وَهُوَ مُغْضَبٌ فَقُلْتُ مَا أَغْضَبَكَ قَالَ وَاللَّهِ مَا أَعْرِفُ مِنْ أَمْرِ أُمَّةٍ مُحَمَّدٍ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ شَيْئًا إِلَّا أَنَّهُمْ يُصَلُّوْنَ جَمِيعًا (بخاري)

(136) ”Umm ad-Darda (må Allah vara nöjd med henne) berättar: En dag kom (min make) Abu ad-Darda till mig i mycket vredgad sinnesstämning. Jag frågade honom: ’Vad är orsaken till din vrede?’ Han svarade: ’Vid Allahs ed, det som kännetecknar Muhammads umma är enligt min vetskap att de ber tillsammans i församling. (Men i dag ser jag vissa avvikelser från detta).” (Bukhari)

(۱۳۷)
وَعَنْ أَبِي مُوسَى الْأَشْعَرِي رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُوْلُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِثْنَانِ فَمَا فَوْقَهُمَا جَمَاعَةٌ (ابن ماجة)

(137) ”Abu Musa al-Ashari (må Allah vara nöjd med honom) berättar: Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’När det är två eller fler, finns en församling.’” (Ibn Majah)

Förklaring: Församling uppstår när det, utöver imamen, finns minst två personer. Vissa har också sagt att församling uppstår redan när det finns en person tillsammans med imamen. Följande hadith, återberättad av Abu Sa’id, är ett bevis för detta.

(۱۳۸)
وَعَنْ أَبِي سَعِيدِ الْخُدْرِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ أَنَّ رَجُلاً دَخَلَ الْمَسْجِدَ وَقَدْ صَلَّى رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بِأَصْحَابِهِ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ يَتَصَدَّقَ عَلَى فَيُصْلِى مَعَهُ فَقَامَ رَجُلٌ مِّنَ الْقَوْمِ فَصَلَّى مَعَهُ (أحمد – أبو داود – ترمذي)

(138) ”Abu Sa’id al-Khudri (må Allah vara nöjd med honom) berättar: En man kom och gick in i moskén när Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) redan hade förrättat bönen tillsammans med sina följeslagare. Allahs sändebud sade: ’Finns det någon som vill visa denna man välvilja (ge sadaqa), det vill säga be bönen på nytt tillsammans med honom som hans efterföljare?’ När en man hörde detta reste han sig och bad tillsammans med honom.” (Ahmad, Abu Dawud, Tirmidhi)

(۱۳۹) وَعَنِ النُّعْمَانِ بْنِ بَشِيرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يُسَوَّى صُفُوفَنَا حَتَّى كَأَنَّمَا يُسَوِّى بِهَا الْقِدَاحَ حَتَّى رَأَى أَنَّ قَدْ عَقَلْنَا عَنْهُ ثُمَّ خَرَجَ يَوْمًا فَقَامَ حَتَّى كَادَ يُكَبِّرَ فَرَأَى رَجُلاً بَادِيًا صَدْرَهُ مِنَ الصَّفْ فَقَالَ عِبَادَ اللَّهِ لَتُسَوَّنَّ صُفُوفَكُمْ أَوْ لَيُخَالِفَنَّ اللَّهُ بَيْنَ وُجُوهِكُمْ (مسلم)

(139) ”Det har återberättats från Nu’man ibn Bashir (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) brukade räta våra bönerader, som om han riktade pilar längs raden. Han fortsatte med detta tills han förstod att vi hade insett saken. En dag kom han sedan ut från sitt hus och ställde sig för bönen och skulle säga takbir (tahrima), när han såg att en mans bröstkorg stack fram framför raden. Allahs sändebud sade: ’O Allahs tjänare, räta era bönerader, annars kommer Allah att skapa olikhet i era ansikten.’” (Muslim)

(١٤٠) وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ سَرُّوا صُفُوفَكُمْ فَإِنَّ تَصْفِيَةَ الصُّفُوفِ مِنْ إِقَامَةِ الصَّلاةِ (بخاري – مسلم)

(140) ”Hazrat Anas (r.a.) berättade att Allahs sändebud (s.a.w.) sade: ’Rätta till böneraderna, för att rätta till böneraderna är liktydigt med att upprätta bönen.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Det är sharias önskan att varje gemensam verksamhet bland muslimerna genomförs på ett ordnat sätt. Allt från att rätta till böneraderna och alla andra religiösa ceremonier lär oss just detta. Profeten (s.a.w.) har beskrivit att räta böneraderna är liktydigt med att upprätta bönen.

(١٤١) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لِيَلَنِي مِنْكُمْ أُولُوْ الأَحْلامِ وَالنُّهَى ثُمَّ الَّذِيْنَ يَلُونَهُمْ ثَلَاثًا وَإِيَّاكُمْ وَهَبْشَاتِ الْأَسْوَاقِ (مسلم)

(141) ”Hazrat Abdullah ibn Masud (r.a.) berättade att Allahs sändebud (s.a.w.) sade: ’De av er som är lugna och kunniga ska stå närmast mig i bönen. Därefter de andra.’ Detta sade Profeten (s.a.w.) tre gånger. Sedan sade han: ’Se upp! Gör inte oväsen i moskén som på en marknadsplats.’” (Muslim)

Förklaring: De lärda och kompetenta personerna bör stå nära imamen; det är detta som sägs i hadithen.

Vem har rätt att vara imam

(١٤٢) وَعَنْ أَبِي سَعِيدٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا كَانُوا ثَلَاثَةٌ فَلْيُؤَمَّهُمْ أَحَدُهُمْ وَأَحَقُّهُمْ بِالْإِمَامَةِ أَقْرَأُهُمْ
أحمد – مسلم – نسائي – نيل الأوطار)

(১৪২) ”Hazrat Abu Sa’id al-Khudri (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: När tre personer är tillsammans ska en av dem leda bönen. Den som har störst rätt att leda bönen är den som läser Koranen bäst.” (Ahmad, Muslim, Nasa’i, Nayl al-Awtar)

(١٤٣) وَعَنْ أَبِي مَسْعُوْدٍ الْأَنْصَارِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَؤُمُ الْقَوْمَ أَقْرَؤُهُمْ لِكِتَابِ اللَّهِ فَإِنْ كَانُوا فِي الْقِرَاءَةِ سَوَاءً فَأَعْلَمُهُمْ بِالسُّنَّةِ فَإِنْ كَانُوا فِي السُّنَّةِ سَوَاءٌ فَأَقْدَمُهُمْ هجْرَةً فَإِنْ كَانُوا فِي الْهِجْرَةِ سَوَاءً فَأَقْدَمُهُمْ سِنَّا وَلَا يَؤْمَنَّ الرَّجُلُ الرَّجُلَ فِي سُلْطَانِهِ وَلَا يَقْعُدْ فِي بَيْتِهِ عَلَى تَكْرِمَتِهِ إِلَّا بِإِذْنِهِ (مسلم)

(১৪৩) ”Hazrat Abu Mas’ud (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Den som leder folket i bönen ska vara den som läser Koranen bäst. Ja, om alla är likvärdiga i koranläsning, ska den som har bäst kunskap om sunnan (kunskapen om hadither) leda. Om alla är likvärdiga i kunskapen om sunnan, ska den som först utvandrade leda. Om alla är likvärdiga när det gäller utvandringen, ska den äldste leda. Ingen ska leda bönen på någon annans område där denne har rätt och myndighet, och ingen ska sitta på någon annans hedersplats i dennes hem utan hans tillstånd.”

(١٤٤) وَعَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لِيُؤَذِّنُ لَكُمْ خِيَارُكُمْ وَلِيُؤَمِّكُمْ قُرَّاكُمْ (أبو داود)

(১৪৪) ”Det har berättats från Hazrat Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Låt de bästa bland er kalla till bönen, och låt era koranläsare leda er i bönen.” (Abu Dawud)

(١٤٥) وَعَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ اجْعَلُوا أَئِمَّنَّكُمْ خِيَارَكُمْ فَإِنَّهُمْ وَقْدُكُمْ فِيْمَا بَيْنَكُمْ وَبَيْنَ رَبِّكُمْ (دار قطني)

(১৪৫) ”Hazrat Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Utse de bästa bland er till era böneledare. Dessa är förbindelselänken mellan er och er Herre.” (Dar al-Qutni)

(١٤٦) وَعَنْ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ عَنِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ لَا تَؤُمَنَّ اِمْرَأَةً رَجُلًا وَلَا أَعْرَابِي مُهَاجِرًا وَلَا يَؤْمَنَّ فَاجِرٌ مُّؤْمِنًا إِلَّا أَنْ يَقْهَرَهُ بِسُلْطَانٍ يَخَافُ سَيْفَهُ أَوْ سَوْطَهُ (ابن ماجة)

(146) ”Hazrat Jabir (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs Sändebud (Allahs frid och välsignelser vare med honom) sade: ’Ingen kvinna ska leda män i bönen, ingen arab (beduin) ska leda en muhajir, och ingen fasiq ska vara imam för en troende. Men om man tvingas genom hot om vapen och piskrapp’” (då måste man lyda honom under tvång) ”(Ibn Majah).”

Förklaring: Alla är överens om att det inte är tillåtet för kvinnor att leda bönen. Eftersom de araber, det vill säga beduiner, som bodde runt Medina till största delen var okunniga och nyligen hade trätt in i islam, kunde sådana personer, som var okunniga om sharias kunskap, inte leda de prövade troende och lärda muhajirerna. Detta är vad som nämns i denna hadith. En troende får inte acceptera att en fasiq leder bönen om han inte är tvingad; detta är hadithens innebörd.

(١٤٧) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الْجِهَادُ وَاجِبٌ عَلَيْكُمْ مَعَ كُلِّ أَمِيْرٍ بَرًّا كَانَ أَوْ فَاجِرًا وَإِنْ عَمِلَ الْكَبَائِرَ وَالصَّلَاةُ وَاحِبَةٌ عَلَيْكُمْ خَلْفَ كُلِّ مُسْلِمٍ بَرًّا كَانَ أَوْ فَاجِرًا وَإِنْ عَمِلَ الْكَبَائِرَ (أبو داود – ونيل الأوطار)

(147) ”Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs Sändebud (Allahs frid och välsignelser vare med honom) sade: ’Det är obligatoriskt för er att delta i jihad under en amir, vare sig han är god eller ond, även om han begår en stor synd. På samma sätt är det obligatoriskt för er att be bakom varje muslim, även om han begår en stor synd.’” (Abu Dawud, Nayl al-Awtar)

Förklaring: Imam betyder muslimernas ledare. Man bör alltid utse den bästa personen till ledare. Under Allahs Sändebuds (Allahs frid och välsignelser vare med honom) och följeslagarnas tid gjordes ingen skillnad mellan statligt ledarskap och ledarskap i bönen. Därför innehade de bästa bland muslimerna båda ledarskapsuppgifterna under följeslagarnas tid. Men om muslimernas olycka når en sådan punkt att en fasiq person blir statens ledare, kan muslimerna ändå inte avstå från jihad. Med hänsyn till den muslimska ummans övergripande välfärd måste de i stället delta i jihad under denne fasiq. Samma regel gäller även bönen. Man får inte avstå från församlingen bara för att en fasiq leder bönen. Det är dock hela det muslimska samhällets gemensamma ansvar att utse den bästa imamen för bönen och att bland sig välja den bästa personen att styra staten – sådana som fruktar Allah och fullgör sina uppgifter i enlighet med Allahs vilja.

(١٤٨) وَعَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ عَنْ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ ثَلَاثَةٌ لَا تُرْفَعُ صَلَاتُهُمْ فَوْقَ رؤُوسِهِمْ شِبْرًا رَجُلٌ أَمَّ قَوْمًا وَهُمْ لَهُ كَارِهُونَ وَامْرَأَةٌ بَاتَتْ وَزَوْجُهَا عَلَيْهَا سَاخِطٌ وَأَخَوَانِ مُتَصَارِمَانِ
(ابن ماجة)

(148) ”Det har berättats från Hazrat Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (Allahs frid och välsignelser vare med honom) sade: ’Det finns tre personer vars bön inte höjs ens en spannslängd över deras huvuden: (1) den som leder bönen trots att människorna inte tycker om honom, (2) den kvinna som tillbringar natten medan hennes make är missnöjd med henne, (3) två bröder som har brutit kontakten med varandra efter att ha grälat.’” (Ibn Majah)

Imamens ansvar och plikter

(١٤٩) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا صَلَّى أَحَدُكُمْ لِلنَّاسِ

فَلْيُخَفِّفْ فَإِنَّ مِنْهُمُ السَّقِيمُ وَالضَّعِيفُ وَالْكَبِيرُ وَإِذَا صَلَّى أَحَدُكُمْ لِنَفْسِهِ فَلْيُطَوِّلْ مَا شَاءَ (بخاري – مسلم)

(149) ”Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’När någon av er leder folket i bönen ska han göra bönen kortare, eftersom det bland folket kanske finns sjuka, svaga och äldre personer. Men när han ber ensam ska han förlänga bönen så mycket han önskar.’” (al-Bukhari och Muslim)

(١٥٠) وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ مَا صَلَّيْتُ وَرَاءَ إِمَامٍ قَطُّ أَخَفَّ صَلَاةً وَلَا أَتَمَّ صَلَاةٌ مِنْ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَإِنْ كَانَ لَيَسْمَعُ بُكَاءَ الصَّبِيِّ فَيُخَفِّفُ مَخَافَةً أَنْ تُفْتَنَ أُمُّهُ (بخاري – مسلم)

(150) ”Det har berättats från Hazrat Anas (må Allah vara nöjd med honom), som sade: ’Jag har aldrig bett en så kort men ändå fullständig bön bakom någon annan än den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom). Om han under bönen hörde ett barn gråta, brukade han göra bönen kortare med hänsyn till barnets mors oro.’” (al-Bukhari och Muslim)

Förklaring: När någon leder bönen bör han inte göra den lång. Bland dem som följer imamen finns nämligen också svaga, sjuka och äldre personer. Särskilt när församlingen är stor bör man, med hänsyn till vanliga människors olika svårigheter, inte göra bönen lång.

Muqtadins ansvar och skyldigheter

(١٥١) وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ صَلَّى بِنَا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ ذَاتَ يَوْمٍ فَلَمَّا قَضَى صَلَاتَهُ أَقْبَلَ عَلَيْنَا بِوَجْهِهِ فَقَالَ أَيُّهَا النَّاسُ إِنِّي إِمَامُكُمْ فَلَا تَسْبِقُونِي بِالرُّكُوعِ وَالسُّجُودِ وَلَا بِالْقِيَامِ وَلَا بِالْإِنْصِرَافِ فَإِنِّي أَرَاكُمْ أَمَامِي وَمِنْ خَلْفِي (مسلم)

(151) ”Hazrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) berättar: En dag ledde Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) bönen för oss. När bönen var avslutad vände han sig mot oss, satte sig och sade: ’Lyssna! Jag är er imam. Gör därför inte rukūʿ, sujūd, qiyām eller salām före mig. Jag ser er från framsidan liksom från baksidan.’” (Muslim)

Förklaring: För den som följer imamen är det obligatoriskt att följa imamen i varje moment. Om den bedjande som följer imamen avslutar något av bönens moment före imamen blir dennes bön ogiltig. Därför bör man vara mycket noggrann vid utförandet av rukūʿ, sujūd, qiyām och salām, så att man inte utför dem före imamen. Att Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) kunde se dem som följde honom från båda hållen var ett av hans mirakel.

(١٥٢) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَا تُبَادِرُوا الْإِمَامَ إِذَا كَبَّرَ

فَكَبِّرُوا وَإِذَا قَالَ وَلَا الضَّالِّينَ . فَقُولُوا آمِينَ. وَإِذَا رَكَعَ فَارْكَعُوْا وَإِذَا قَالَ سَمِعَ اللَّهُ لِمَنْ حَمِدَهُ. فَقُولُوا اللَّهُمَّ رَبَّنَا لَكَ الْحَمْدُ (بخاري – مسلم)

(152) ”Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Gå inte före imamen. När imamen säger takbīr, säg då takbīr (utan att höja rösten). När imamen säger ”walad-dāllīn”, säg då ”āmīn”. När imamen böjer sig, böj er då genast tillsammans med honom. Och när imamen säger ”samiʿa Allāhu liman ḥamidah”, säg då ”Allāhumma rabbanā laka-l-ḥamd”.’” (Bukhari, Muslim)

(١٥٣) وَعَنْ عَلِيٌّ وَمُعَاذِ بْنِ جَبَلٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا أَتَى أَحَدُكُمْ الصَّلَاةَ وَالْإِمَامَ عَلَى حَالٍ فَلْيَصْنَعْ كَمَا يَصْنَعُ الْإِمَامُ
(ترمذي)

(153) ”Hazrat Ali och Muadh ibn Jabal (må Allah vara nöjd med dem) berättar att Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’När någon av er kommer till bönen ska han göra det han ser imamen göra, i det tillstånd han finner honom.’” (Tirmidhi)

(١٥٤) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا جِئْتُمْ إِلَى الصَّلَاةِ وَنَحْنُ

سُجُودٌ فَاسْجُدُوا وَلَا تَعُدُّوهَا شَيْئًا وَمَنْ أَدْرَكَ رَكْعَةً
فَقَدْ أَدْرَكَ الصَّلاةَ (أبو داود )

(154) ”Det har berättats av Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom). Han sade: Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’När ni kommer till bönen och finner oss i sujūd, ska ni också göra sujūd, men räkna inte detta som en rakʿah. Den som däremot hinner en hel rakʿah har hunnit hela bönen.’” (Abu Dawud)

Förklaring: De två ovanstående haditherna handlar om masbūq, det vill säga den som kommer för sent till bönen. Den första hadithen säger att den som kommer efter att bönen har börjat ska ansluta sig till bönen i det tillstånd vari han finner imamen. Om han däremot inte hinner ansluta sig till imamen i rukūʿ, räknas rakʿah inte med. Den andra hadithen säger att den som hinner åtminstone en rakʿah tillsammans med imamen får belöningen för att ha förrättat hela bönen tillsammans med församlingen.

(١٥٥) وَعَنْ يَزِيدَ بْنِ عَامِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ جِئْتُ وَ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَهُوَ فِي الصَّلَاةِ فَجَلَسْتُ وَلَمْ أَدْخُلْ مَعَهُ فِي الصَّلَاةِ فَلَمَّا انْصَرَفَ عَلَيْنَا رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ رَأَنِي جَالِسًا فَقَالَ أَلَمْ تُسْلِمْ يَا يَزِيدُ قُلْتُ بَلَى يَا رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَدْ أَسْلَمْتُ قَالَ مَا مَنَعَكَ أَنْ تَدْخُلَ مَعَ النَّاسِ فِي صَلَاتِهِمْ قَالَ إِنِّي كُنْتُ قَدْ صَلَّيْتُ فِي مَنْزِلِي وَأَنَا

أَحْسَبُ أَنْ قَدْ صَلَّيْتُمْ فَقَالَ إِذَا جِئْتَ إِلَى الصَّلَاةِ فَوَجَدْتَ النَّاسِ يُصَلُّوْنَ فَصَلِّ مَعَهُمْ وَإِنْ كُنْتَ قَدْ صَلَّيْتَ تَكُنْ لَكَ نَافِلَةٌ وَهَذِهِ مَكْتُوبَةٌ (أبو داود)

(155) ”Yazid ibn ʿAmir (må Allah vara nöjd med honom) sade: En dag kom jag till Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) medan han bad. Jag satte mig utan att delta i bönen. När Allahs Sändebud hade avslutat bönen vände han sig om, såg mig och sade: ’Yazid, har du inte antagit islam?’ Jag svarade: ’Jo, Allahs Sändebud, jag har verkligen blivit muslim.’ Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Varför anslöt du dig då inte till bönen tillsammans med människorna?’ Jag sade: ’Allahs Sändebud, jag hade bett hemma. Jag trodde att ni redan hade avslutat bönen.’ Då sade Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom): ’När du befinner dig någonstans och ser människor be, ska du också be tillsammans med dem. Denna bön blir frivillig, och den tidigare bönen blir obligatorisk.’” (Abu Dawud)

Förklaring: Hadithen kan förstås på två sätt. Den tidigare bönen blir alltså obligatorisk eftersom den förrättades med avsikten att vara den obligatoriska bönen, medan den andra bönen blir frivillig. Enligt imam Abu Hanifa (må Allah förbarma sig över honom) är detta den korrekta tolkningen. Imam Malik, al-Shafiʿi och imam Ahmad ibn Hanbal anser däremot att det är den obligatoriska bönen tillsammans med församlingen som är obligatorisk. Därför är den andra tolkningen enligt dem den riktiga: den första bönen blir frivillig eftersom den förrättades ensam, medan den andra bönen blir obligatorisk eftersom den förrättades tillsammans med församlingen. Enligt imam Abu Hanifa får endast den obligatoriska bönen för ẓuhr och ʿishāʾ förrättas två gånger. De andra bönerna får inte förrättas två gånger. Enligt de övriga imamerna får däremot alla obligatoriska böner förrättas en andra gång.

(١٥٦) وَعَنْ نَافِعٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ عَبْدُ اللَّهِ بْنُ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا كَانَ يَقُولُ مَنْ صَلَّى الْمَغْرِبَ أَوِ الصُّبْحَ ثُمَّ أَدْرَكَهُمَا مَعَ الْإِمَامِ فَلَا يَعُدْ لَهُمَا (مالك)

(156) ”Hazrat Nafiʿ (må Allah vara nöjd med honom) berättar: Hazrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) brukade säga: Den som har förrättat maghrib- eller fajr-bönen och sedan finner imamen förrätta den, ska inte förrätta den på nytt.” (Mālik)

Förklaring: Eftersom bönen den andra gången skulle vara nafl, och nafl inte består av tre rakʿat, får maghribs obligatoriska bön inte förrättas en andra gång tillsammans med imamen. Efter fajr-bönen finns det inte någon nafl-bön fram till soluppgången. Därför får inte heller fajrs obligatoriska bön förrättas en andra gång. Regeln för asr-bönen är densamma som för fajr-bönen.

Sunnah-böner före och efter den obligatoriska bönen

(١٥٧) وَعَنْ أَمْ حَبِيبَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ صَلَّى فِي يَوْمٍ وَلَيْلَةٍ ثِنْتَيْ عَشْرَةَ رَكْعَةٌ بُنِيَ لَهُ بَيْتٌ فِي الْجَنَّةِ أَرْبَعًا قَبْلَ الظُّهْرِ وَرَكْعَتَيْنِ بَعْدَهَا وَرَكْعَتَيْنِ بَعْدَ الْمَغْرِبِ وَرَكْعَتَيْنِ بَعْدَ الْعِشَاءِ وَرَكْعَتَيْنِ قَبْلَ صَلَاةِ الْفَجْرِ (ترمذي)

(157) ”Hazrat Umm Habiba (må Allah vara nöjd med henne) berättar att Guds sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Den som varje dag och natt förrättar tolv rakʿat bön kommer att få ett hus byggt åt sig i Paradiset: fyra rakʿat före zuhrs obligatoriska bön och två efter den, två rakʿat efter maghribs obligatoriska bön, två rakʿat efter ishas obligatoriska bön och två rakʿat före fajrs obligatoriska bön.’” (Tirmidhi)

Förklaring: De böner som Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) förrättade före och efter de obligatoriska bönerna och som han uppmanade oss att förrätta är sunnahböner. Sunnah är av två slag: (1) de böner som Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) regelbundet förrättade och som han uppmanade oss att förrätta kallas ”sunnat muʾakkadah”; (2) de böner som Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) inte regelbundet förrättade och som han inte uppmanade oss att förrätta kallas sunnat ghayr muʾakkadah. De böner som nämns i den återgivna hadithen före och efter de obligatoriska bönerna är ”sunnat muʾakkadah”.

(١٥٨) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ صَلَّيْتُ مَعَ رَسُوْلِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ رَكْعَتَيْنِ قَبْلَ الظُّهْرِ وَرَكْعَتَيْنِ بَعْدَهَا وَرَكْعَتَيْنِ بَعْدَ الْمَغْرِبِ وَرَكْعَتَيْنِ بَعْدَ الْعِشَاءِ فِي بَيْتِهِ قَالَ وَ حَدَّثَنِي حَفْصَةُ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كَانَ يُصَلِّي رَكْعَتَيْنِ خَفِيفَتَيْنِ حِيْنَ يَطْلُعُ الْفَجْرُ
(بخاري – مسلم)

(158) ”Hazrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) berättar: ’Jag förrättade tillsammans med Guds sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) två rakʿat före zuhrs obligatoriska bön och två rakʿat efter den. Jag förrättade också två rakʿat efter maghribs obligatoriska bön och två rakʿat efter ishas obligatoriska bön i Profetens (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) hem.’ Abdullah ibn Umar sade vidare: ’Hazrat Hafsa (må Allah vara nöjd med henne) berättade för mig att Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) brukade förrätta två korta rakʿat när den sanna gryningen hade inträtt.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Enligt denna hadith sade Imam ash-Shafi‘i att man ska be två sunnah-rakʿat före zuhrs obligatoriska bön, medan Imam Abu Hanifa enligt den tidigare hadithen sade fyra rakʿat. I själva verket bad Profeten (frid vare med honom) ibland två rakʿat och ibland även fyra rakʿat.

Hadithens återberättare, Hazrat Hafsa bint Umar, var syster till Hazrat Abdullah ibn Umar. Därför gick hon en dag tillsammans med Profeten (frid vare med honom) in i sin systers rum efter den obligatoriska bönen vid isha och maghrib och bad två sunnah-rakʿat vid varje tillfälle. Det är henne som omnämns i hadithen.

(١٥٩) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ رَكْعَتَا الْفَجْرِ خَيْرٌ مِّنَ الدُّنْيَا وَمَا فِيهَا (أحمد – مسلم – ترمذي)

(159) ”Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) återberättade att Allahs Sändebud (frid vare med honom) sade: ’De två sunnah-rakʿat vid fajr är mer värdefulla än världen och allt som finns i den.’” (Ahmad, Muslim, Tirmidhi)

Förklaring: Imamerna anser att de två sunnah-rakʿat vid fajr kommer på första plats i fråga om rang bland sunnah-bönerna. Därefter kommer sunnah-bönen vid maghrib, sedan de två sista rakʿat vid zuhr och därefter sunnah-bönen vid isha. De övriga sunnah-bönerna kommer efter dessa.” (Ashʿiat al-Lamaʿat)

(١٦٠) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ لَمْ يَكُنْ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَلَى شَيْءٍ مِنَ النَّوَافِلِ أَشَدُّ مُعَاهَدَةٌ مِّنَ الرَّكْعَتَيْنِ قَبْلَ الصُّبْحِ
بخاري – مسلم – أحمد – أبو داود)

(160) ”Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) återberättade: ’Bland de frivilliga bönerna brukade Profeten (frid vare med honom) regelbundet be de två rakʿat före fajr med största omsorg.’” (Bukhari, Muslim, Ahmad, Abu Dawud)

(١٦١) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ مَنْ لَمْ يُصَلِّ رَكْعَتَيْ الْفَجْرِ فَلْيُصْلِهُمَا بَعْدَ أَنْ تَطْلِعَ الشَّمْسُ (ترمذی)

(161) ”Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) har berättat: Profeten (Guds frid och välsignelser vare med honom) sade: ’Den som inte har förrättat de två rakʿat sunnah före morgonbönen ska förrätta dem efter soluppgången.’” (Tirmidhi)

Förklaring: Enligt imam Abu Hanifa ska den som inte har förrättat sunnah före morgonbönens fard förrätta den efter soluppgången. I hadithen nämns emellertid också att den i en sådan situation kan förrättas före soluppgången.

(١٦٢) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا لَمْ يُصَلِّ أَرْبَعًا قَبْلَ الظُّهْرِ صَلَاهُنَّ

بَعْدَهَا (ترمذي) وَرَوَى ابْنُ مَاجَةَ عَنْهَا كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا فَاتَتْهُ الْأَرْبَعُ قَبْلَ الظُّهْرِ صَلَاهُنَّ بَعْدَ الرَّكْعَتَيْنِ بَعْدَ الظُّهْرِ (ابن ماجة)

(162) ”Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) sade: ’Om Profeten (Guds frid och välsignelser vare med honom) inte hann förrätta de fyra rakʿat sunnah före middagsbönen, förrättade han dem senare.’” (Tirmidhi)

Ibn Majah har berättat från Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att om Profeten (Guds frid och välsignelser vare med honom) någon gång inte hann förrätta de fyra rakʿat sunnah före middagsbönen, förrättade han dem efter middagsbönens två sista rakʿat.” (Ibn Majah) Förklaring: Om någon av någon anledning inte kan förrätta middagsbönens fyra rakʿat sunnah före fard, ska han efter de två rakʿat sunnah efter fard förrätta dem inom den föreskrivna tiden.

Witrbönen

(١٦٣) وَعَنِ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَمَا قَالَ قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ صَلَاةُ اللَّيْلِ مَثْنَى مَثْنَى فَإِذَا خَشِيَ أَحَدُكُمُ الصُّبْحَ صَلَّى رَكْعَةٌ وَاحِدَةً تُوتِرُ لَهُ مَا قَدْ صَلَّى (بخاري – مسلم)

(১৬৩) ”Det har berättats från Hazrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Nattbönen är två och två. (Två rakʿat åt gången.) När någon av er efter bönen befarar att gryningen ska inträda, ska han be en rakʿa. Genom detta blir den bön han tidigare har bett till witr (udda).” (Bukhari, Muslim)

(١٦٤) وَعَنِ عَبْدُ اللَّهِ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَمَا عَنِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ اجْعَلُوْا آخِرَ صَلَاتِكُمْ باللَّيْلِ وِتْرًا (مسلم)

(১৬৪) ”Det har berättats från Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom), från den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom), att han sade: Gör witr till den sista bönen under natten.” (Muslim)

(١٦٥) وَعَنْ عَلِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّهُ قَالَ إِنَّ الْوَتْرَ لَيْسَ بِحَثْمِ كَصَلَاتِكُمِ الْمَكْتُوبَةِ وَلَكِنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَوْثَرَ ثُمَّ قَالَ يَا أَهْلَ الْقُرْآنِ أَوْتِرُوا فَإِنَّ اللَّهَ وِتْرٌ يُحِبُّ الْوِتْرَ (أحمد)

(১৬৫) ”Det har berättats från Hazrat Ali (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Witr är inte obligatorisk på samma sätt som den obligatoriska bönen. Men Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) bad alltid witr. Därefter sade han: O ni som bär Koranen, be witr, för Allah är udda och älskar det udda.” (Ahmad)

Förklaring: Efter att ha granskat haditherna om witrbönen kom imam Abu Hanifa (må Allah förbarma sig över honom) fram till slutsatsen att witr är wajib, det vill säga något mellan fard och sunnat muʾakkada. Alla andra imamer anser däremot att witr är sunnat. I boken Fiqh as-Sunna kallas witr för sunnat muʾakkada. Den hadith som återberättats av Hazrat Ali utgör också ett bevis för att witr är sunnat muʾakkada. Det råder även oenighet bland imamerna om hur många rakʿat witrbönen består av. Enligt imam Abu Hanafi består witr av tre rakʿat, medan imam Shafiʿi och andra anser att den består av en rakʿa. Det verkliga förhållandet är att Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) bad tahajjud två och två, och mot slutet bad han ibland tre rakʿat witr och ibland en rakʿa. Därför är både tre rakʿat och en rakʿa förenliga med haditherna.

(١٦٦) وَعَنْ أَبِي أَيُّوبَ الْأَنْصَارِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الْوِتْرُ حَقٌّ عَلَى كُلِّ مُسْلِمٍ فَمَنْ أَحَبَّ أَنْ يُوتِرَ بِخَمْسٍ فَلْيَفْعَلْ وَمَنْ أَحَبَّ أَنْ يُوتِرَ بِثَلاثِ فَلْيَفْعَلْ وَمَنْ أَحَبَّ أَنْ يُوتِرَ بِوَاحِدَةٍ فَلْيَفْعَلْ (أبو داود – نسائي – ابن ماجة)

(১৬৬) ”Det har berättats från Hazrat Abu Ayyub al-Ansari (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Att be witr är varje muslims skyldighet. Den som föredrar att be witr med fem rakʿat ska därför göra det, den som vill be tre rakʿat ska göra det, och den som föredrar att be en rakʿa ska be just en rakʿa.”
(Abu Dawud, Nasaʾi, Ibn Majah)

Förklaring: Den ovan nämnda hadithen visar att witr kan förrättas på tre sätt: fem, tre eller en rakʿah. Imam Sufyan Thawri föredrog witr på fem rakʿah. Imam Abu Hanifa föredrog tre rakʿah och Imam al-Shafiʿi en rakʿah.

(١٦٧) وَعَنْ أَبِي سَعِيدِ الْخُدْرِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ نَامَ عَنِ الْوِتْرِ أَوْ نَسِيَهُ فَلْيُصَلِّ إِذَا ذَكَرَ وَإِذَا اسْتَيْقَظَ
ترمذي – أبو داود – ابن ماجة)

(167) ”Hazrat Abu Saʿid al-Khudri (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Allahs Sändebud ﷺ sade: ’Om någon somnar utan att ha förrättat witr, eller glömmer att förrätta den, ska han förrätta den när han kommer ihåg det.’” (Tirmidhi, Abu Dawud, Ibn Majah)

Förklaring: Om man inte kan förrätta witr i rätt tid eller glömmer den, ska man förrätta den när man kommer ihåg det. Det innebär att witr ska tas igen på samma sätt som den obligatoriska bönen. Denna hadith, liksom de hadither om witr som återberättats av Hazrat Ali och Hazrat Abu Ayyub al-Ansari, stärker Imam Abu Hanifas uppfattning. Om witr hade varit sunnah på samma sätt som andra sunnahböner, skulle Profeten ﷺ inte ha sagt detta och inte heller befallt att den skulle tas igen.

(١٦٨) وَعَنْ أُمِّ سَلَمَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كَانَ يُصَلِّي بَعْدَ الْوِتْرِ رَكْعَتَيْنِ (ترمذي) وَزَادَ ابْنُ مَاجَةُ خَفِيفَتَيْنِ وَهُوَ جَالِسٌ

(168) ”De troendes moder, Hazrat Umm Salama (må Allah vara nöjd med henne), berättade att Profeten ﷺ brukade förrätta två rakʿah efter witr.” (Tirmidhi, Ibn Majah)
Ibn Majah har emellertid tillagt följande till denna återberättelse: ”Profeten ﷺ brukade göra dem korta och förrätta dem sittande.”

Förklaring: Imam Malik anser inte att det är korrekt att förrätta två frivilliga rakʿah efter witr. Imam Ahmad säger: ”Jag förrättar dem inte, men jag förbjuder inte heller någon att förrätta dem.” Vissa imamer anser dock att detta är tillåtet.

Tahajjudbönen (nattbönen)

وَمِنَ اللَّيْلِ فَتَهَجَّدْ بِهِ نَافِلَةٌ لَكَ عَسَى أَنْ يَبْعَثَكَ رَبُّكَ مَقَامًا مَّحْمُودًا ( بني إسرائيل : (۷۹)

“Och be Tahajjud-bönen på natten; detta är extra för dig. Snart kommer din Herre att föra dig till Maqam Mahmud.” (Bani Israil 79)

Den bön som utförs mellan isha-bönen och fajr-bönen kallas Tahajjud-bönen. Av de frivilliga bönerna är Tahajjud-bönen den förnämsta. Tahajjud-bönen kan utföras när som helst efter isha-bönen och före fajr-bönen, men den bästa tiden är efter midnatt. I den ädla Koranen har den sista nattens Tahajjud-bön tillskrivits stora förtjänster. Så står det exempelvis i Koranen:

كَانُوا قَلِيْلًا مِنَ اللَّيْلِ مَا يَهْجَعُوْنَ، وَبِالْأَسْحَارِ هُمْ يَسْتَغْفِرُونَ (الذاريات : ۱۸-۱۹)

“Dessa människor (de gudfruktiga) sover lite om natten och ber Allah om förlåtelse under nattens sista del.” (Sura adh-Dhariyat 18–19)

وَالَّذِيْنَ يَبِيتُونَ لِرَبِّهِمْ سُجَّدًا وَقِيَامًا (الفرقان : ٦٤)

När Allah lovordar sina älskade tjänare säger Han i den ovan nämnda versen: “Och de tillbringar natten i tillbedjan, fallande ned i prostration och stående.” (Al-Furqan 64)

När Allah lovordar de sanna troende säger Han på ett annat ställe i Koranen:

تَتَجَافَى جُنُوبُهُمْ عَنِ الْمَضَاجِعِ يَدْعُوْنَ رَبَّهُمْ خَوْفًا
وَطَمَعًا وَمِمَّا رَزَقْنَاهُمْ يُنْفِقُوْنَ (السجدة : ١٦)

“Deras sidor håller sig om natten borta från bäddarna. De åkallar Allah i fruktan och hopp, och de ger av det Vi har skänkt dem till Allahs väg.” (Sura as-Sajda, 16)

På ett annat ställe i Koranen säger Allah, med Profeten (frid vare med honom) som adressat,

وَمِنَ اللَّيْلِ فَتَهَجَّدْ بِهِ نَافِلَةً لَكَ ( بني إسرائيل : ٧٩)

“Och förrätta tahajjudbönen under natten; detta är ytterligare något för dig utöver de obligatoriska bönerna.” (Sura Bani Israil, 79)

De ovan nämnda verserna visar tahajjudbönens betydelse. I början, när de fem dagliga bönerna ännu inte hade blivit obligatoriska, var tahajjudbönen obligatorisk för både Profeten (frid vare med honom) och hela hans ummah. När de fem dagliga bönerna därefter blev obligatoriska förblev tahajjudbönen frivillig för ummahn, men obligatorisk för Profeten (frid vare med honom). Därför övergav Profeten (frid vare med honom) aldrig tahajjudbönen under sitt liv. Det råder emellertid oenighet bland uttolkarna och imamerna om huruvida tahajjudbönen var frivillig eller obligatorisk för Profeten (frid vare med honom).

Profeten (frid vare med honom) bad ibland nio rakʿat tahajjud inklusive witr, och ibland elva rakʿat. Ibland bad han tretton rakʿat, och ibland även sju rakʿat. I själva verket har tahajjudbönen

ingen fastställd gräns. Om tiden inte räcker till går det även att be fem rakʿat inklusive witr.

(١٦٩) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ سَلَامٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ
رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَا أَيُّهَا النَّاسُ أَفْشُوا السَّلَامَ وَأَطْعِمُوا الطَّعَامَ وَصِلُوا الْأَرْحَامَ وَصَلُّوا بِاللَّيْلِ وَالنَّاسُ نِيَامٌ تَدْخُلُوا الْجَنَّةَ بِسَلَامٍ
(حاكم – ابن ماجة – ترمذي)

(169) ”Det har berättats från Hazrat Abdullah ibn Salam (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade till oss: ’O människor! Hälsa på varandra med salām, ge varandra mat, upprätthåll släktbanden och be på natten när andra människor sover. Då kan ni träda in i paradiset i trygghet.’”

(Al-Hakim, Ibn Majah, Tirmidhi)

(۱۷۰) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ كَانَ النَّبِيَّ صلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يُصَلِّى فِيْمَا بَيْنَ أَنْ يَفْرُغَ مِنْ صَلَاةِ الْعِشَاءِ إِلَى الْفَجْرِ إِحْدَى عَشْرَةَ رَكْعَةً يُسَلِّمُ بَيْنَ كُلِّ رَكْعَتَيْنِ وَيُؤْتِرُ بِوَاحِدَةٍ (بخاري – مسلم)

(170) ”Det har berättats från Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att hon sade: Efter att den ärevördige Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) hade avslutat isha-bönen brukade han be elva rakʿat fram till fajr. Efter varannan rakʿat avslutade han bönen med salām och gjorde den udda genom en rakʿat.” (Bukhari, Muslim)

(۱۷۱) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ كَانَ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يُصَلِّي مِنَ اللَّيْلِ ثَلَاثَ عَشَرَةَ رَكْعَةً مِنْهَا الْوَتْرَ وَرَكْعَتَا الْفَجْرِ (مسلم)

(171) ”Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) sade: Den ärevördige Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) brukade be tretton rakʿat på natten; däri ingick även witr och de två rakʿat i fajr-bönen (sunna).” (Muslim)

(۱۷۲) وَعَنْ سَمُرَةَ بْنِ جُنْدُبٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ أَمَرَنَا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَنْ تُصَلِّيَ مِنَ اللَّيْلِ مَا قَلَّ أَوْ كَثُرَ وَنَجْعَلَ آخِرَ ذَالِكَ وِتْرًا (طبراني – بزار)

(172) ”Hadhrat Samurata ibn Jundub (må Allah vara nöjd med honom) berättar: Allahs Sändebud (frid och välsignelser vare med honom) befallde oss att be nattbönen, oavsett om vi bad få eller många rakʿat. Och vi skulle göra den sista bönen till witr, det vill säga udda.” (At-Tabarani, al-Bazzar)

Tarawihbönen

Tarawihbönen är sunnah. Det råder dock oenighet bland imamerna om huruvida den är sunnat mu’akkadah. Enligt imam Abu Hanifa, imam Ash-Shafiʿi och imam Ahmad ibn Hanbal är tarawih sunnat mu’akkadah för både män och kvinnor.

Det råder meningsskiljaktighet bland imamerna om antalet rakʿat i tarawih. I de flesta haditherna framgår det dock att Allahs Sändebud (frid och välsignelser vare med honom) bad elva rakʿat, inklusive witr.

I en återberättelse av imam al-Bayhaqi sägs det att man under Hadhrat Umars, Hadhrat Uthmans och Hadhrat Alis (må Allah vara nöjd med dem) tid bad tjugo rakʿat tarawih i församling. I en återberättelse från Hadhrat Ibn Abbas sägs det att Allahs Sändebud (frid och välsignelser vare med honom) även bad tjugo rakʿat tarawih. Om det inte fanns något godkännande från Allahs Sändebud (frid och välsignelser vare med honom) av tjugo rakʿat, hur skulle då Hadhrat Umar (må Allah vara nöjd med honom) kunna införa detta? Och hur skulle de andra följeslagarna kunna acceptera det? Det är fastställt från Allahs Sändebud (frid och välsignelser vare med honom) att tarawih både kan bes i församling och individuellt.

Jag (författaren) har flera gånger rest till Mecka och Medina för att utföra umrah under ramadan och har bett tarawihbönen i Kaba Sharif och Profetens moské. I båda dessa moskéer ber man tjugo rakʿat tarawih i församling. Dessutom ber man i de flesta moskéerna i arabvärlden tjugo rakʿat tarawih i församling. I vissa salafiska moskéer ber man dock även åtta rakʿat.

(۱۷۳) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ كَانَ
رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يُرَغَبُ فِي قِيَامٍ رَمَضَانَ مِنْ غَيْرِ أَنْ يَأْمُرَهُمْ فِيْهِ بِعَزِيمَةٍ فَيَقُولُ مَنْ قَامَ رَمَضَانَ إِيمَانًا وَاحْتِسَابًا غُفِرَ لَهُ مَا تَقَدَّمَ مِنْ ذَنْبِهِ فَتُوُفِّيَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَالْأَمْرُ عَلَى

ذَالِكَ ثُمَّ كَانَ الْأَمْرُ عَلَى ذَالِكَ فِي خِلَافَةِ أَبِي بَكْرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ وَصَدْرًا مِنْ خِلَافَةِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ عَلَى ذَالِكَ (مسلم)

(173) ”Abu Huraira (r.a.) berättar: Allahs sändebud (s.a.w.) uppmuntrade till att förrätta bönen under ramadanmånaden, men han uppmanade inte överdrivet till detta. Han sade: ’Den som förrättar bönen under ramadan med tro och i hopp om belöning, hans tidigare synder kommer Allah att förlåta.’ Därefter gick Allahs sändebud bort medan denna föreskrift fortfarande gällde. Detta förblev också tillståndet under Abu Bakr as-Siddiqs kalifat, ja, även under den första tiden av Umar ibn al-Khattabs kalifat.” (Muslim)

Förklaring: Av denna hadith förstår man att Profeten (s.a.w.) uppmuntrade till tarawih, men han insisterade inte överdrivet på den. Det vill säga, Profeten (s.a.w.) föreskrev inte att tarawih obligatoriskt skulle förrättas i församling. Detta förblev tillståndet fram till den första tiden av Umar (r.a.)s kalifat. Därefter rådde Umar (r.a.) de ädla följeslagarna att förrätta tjugo rakʿah i församling, och följeslagarna ansåg hans råd vara gott och tog emot det.

(١٧٤) وَعَنْ عَبْدِ الرَّحْمَنِ بْنِ عَبْدِ الْقَارِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّهُ قَالَ خَرَجْتُ مَعَ عُمَرَ بْنِ الْخَطَّابِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ لَيْلَةٌ إِلَى الْمَسْجِدِ فَإِذَا النَّاسُ أَوْزَاعٌ مُتَفَرِّقُونَ يُصَلِّي الرَّجُلُ لِنَفْسِهِ فَيُصَلِّي الرَّجُلُ فَيُصَلِّي بِصَلَاتِهِ

الرَّهْطُ فَقَالَ عُمَرُ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ إِنِّي لَوْ جَمَعْتُ هَؤُلَاءِ عَلَى قَارِي وَاحِدٍ لَكَانَ أَمْثَلَ ثُمَّ عَزَمَ فَجَمَعَهُمْ عَلَى أُبَيِّ بْنِ كَعْبٍ ثُمَّ خَرَجْتُ مَعَهُ لَيْلَةً أُخْرَى وَالنَّاسُ يُصَلُّوْنَ بِصَلَاةِ قَارِئِهِمْ قَالَ عُمَرُ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ نِعْمَتِ الْبِدْعَةُ هَذِهِ وَالَّتِي يَنَامُوْنَ عَنْهَا أَفْضَلُ مِنَ الَّتِي يَقُوْمُوْنَ يُرِيدُ آخِرَ اللَّيْلِ وَكَانَ النَّاسُ يَقُومُونَ أَوَّلَهُ (بخاري)

(174) ”Abd ar-Rahman ibn Abd al-Qari (r.a.) berättar: En natt under ramadan kom jag till Profetens moské tillsammans med Umar ibn al-Khattab (r.a.), och jag såg att människorna var uppdelade i olika grupper. Några förrättade bönen ensamma, medan en liten grupp förrättade bönen bakom någon annan. När Umar såg detta sade han: ’Om jag samlade alla dessa bakom en enda koranrecitatör, skulle det vara bättre.’ Därefter fattade han ett fast beslut och samlade dem alla bakom Ubayy ibn Kaʿb. Abd ar-Rahman berättar: Den följande natten gick jag åter till moskén tillsammans med kalifen Umar (r.a.), och människorna förrättade bönen bakom sin imam. När Umar såg detta sade han: ’Vilken vacker ny ordning detta är! Den tid då ni sover (under nattens senare del) är bättre än den tid då ni förrättar bönen (under nattens första del).’” Med detta syftade han på nattens senare del, medan människorna hade förrättat bönen under nattens första del.

Förklaring: Av denna hadith förstår man att regelbunden tarawih i församling började under Umars (r.a.) tid. Det var detta som Umar (r.a.) kallade en ny ordning. Här används inte ordet ”bidʿah” som en sharia-rättslig term, eftersom Profeten (s.a.w.) själv också förrättade tarawih i församling, men oregelbundet och inte flera nätter i följd.

(١٧٥) وَعَنْ يَزِيدَ بْنِ رُومَانَ أَنَّهُ قَالَ كَانَ النَّاسُ يَقُوْمُوْنَ فِي زَمَانِ عُمَرَ بْنِ الْخَطَّابِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ فِي رَمَضَانَ بِثَلَاثٍ وَعِشْرِينَ رَكْعَةٌ (مؤطا إمام مالك)

(175) Det har återberättats från Yazid ibn Ruman att han sade: ”Under Umar ibn al-Khattabs (r.a.) tid förrättade människorna tjugotre rakʿah under ramadannätterna.” (Det vill säga tjugo rakʿah tarawih och tre rakʿah witr.) (Muwatta av imam Malik)

(١٧٦) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ زَوْجِ النَّبِيِّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ صَلَّى فِي الْمَسْجِدِ ذَاتَ لَيْلَةٍ فَصَلَّى بِصَلَاتِهِ نَاسٌ ثُمَّ صلَّى مِنَ الْقَابِلَةِ فَكَثُرَ النَّاسُ ثُمَّ اجْتَمَعُوا مِنَ اللَّيْلَةِ الثَّالِثَةِ أَوِ الرَّابِعَةِ فَلَمْ يَخْرُجْ إِلَيْهِمْ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَلَمَّا أَصْبَحَ قَالَ قَدْ رَأَيْتُ الَّذِي صَنَعْتُمْ فَلَمْ يَمْنَعْنِي مِنَ الْخُرُوجِ إِلَيْكُمْ إِلَّا أَنِّي خَشِيْتُ أَنْ تُفْرَضَ عَلَيْكُمْ وَذَالِكَ فِي رَمَضَانَ (مؤطا إمام مالك)

(176) ”Det har berättats från de troendes moder, Aisha (må Allah vara nöjd med henne), att Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) en natt under Ramadan bad i Profetens moské. Folket bad tillsammans med honom bakom honom. Även den andra natten bad Profeten på samma sätt, och då blev människorna fler. Därefter samlades ännu fler människor den tredje eller fjärde natten. Men Profeten gick inte ut till dem den natten. På morgonen sade Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom): ’Jag såg att ni samlades på natten och väntade på att be. Men jag gick inte ut, eftersom jag fruktade att denna tarawih-bön skulle bli obligatorisk för er.’” (Muwatta av imam Malik)

Bönen under resa (förkortad bön)

وَإِذَا ضَرَبْتُمْ فِي الْأَرْضِ فَلَيْسَ عَلَيْكُمْ جُنَاحٌ أَنْ
تَقْصُرُوا مِنَ الصَّلاة (سورة النساء – ١٠١)

”När ni färdas på jorden är det ingen synd för er att förkorta bönen.” (Sura Nisa: 101)

(۱۷۷) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا زَوْجِ النَّبِيِّ صَلَّى
اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَنَّهَا قَالَتْ فُرِضَتِ الصَّلَاةُ رَكْعَتَيْنِ
رَكْعَتَيْنِ فِي الْحَضَرِ وَالسَّفَرِ وَزِيدَ فِي صَلَاةِ الْحَضَرِ
(مؤطا إمام مالك)

(177) ”Aisha (må Allah vara nöjd med henne) sade: I början föreskrevs bönen som två böneenheter, vare sig man befann sig hemma eller på resa. Därefter behölls resans bön i sitt ursprungliga skick, medan bönen för den som befann sig hemma utökades.” (Muwatta av imam Malik)

Förklaring: Av hadithen ovan framgår att bönen i början föreskrevs med två böneenheter vid varje böntid. I återgivningen i Sahih al-Bukhari står det att bönen från början föreskrevs som två böneenheter. När Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) utvandrade till Medina utökades antalet böneenheter. Berättare som al-Bayhaqi, Ibn Hibban och Ibn Khuzayma har återberättat från Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att bönen i början föreskrevs som två böneenheter både under resa och när man befann sig hemma. Senare, när Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) hade utvandrat till Medina och blivit något tryggare, utökades middagsbönen, eftermiddagsbönen och kvällsbönen med två böneenheter vardera, medan gryningsbönen och kvällsbönen vid solnedgången behölls i sitt ursprungliga skick. Eftersom bönen under resa i själva verket består av två böneenheter är det inte korrekt att be fyra böneenheter under resa. Detta är imam Abu Hanifas uppfattning.

(۱۷۸) وَعَنْ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ صَلَّى الظُّهْرَ بِالْمَدِينَةِ أَرْبَعًا وَصَلَّى الْعَصْرَ بِذِي الْحُلَيْفَةِ رَكْعَتَيْنِ (بخاري – مسلم)

(178) ”Hazrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) berättar: Allahs Sändebud (frid vare med honom) bad zuhr-bönen med fyra rakʿat i Medina och asr-bönen med två rakʿat i Dhu al-Hulayfa.” (Bukhari och Muslim)

Förklaring: Dhu al-Hulayfa ligger sex miles från Medina. Denna plats kallas också ”ʾAlis brunn”. Det betyder: Hazrat ʾAlis brunn. Medinaborna ikläder sig ihram här inför hajj; detta är miqat för muslimerna i Medina och i de nordliga områdena. Den återgivna hadithen berättar att Allahs Sändebud (frid vare med honom), innan han avreste från Medina till Mecka för hajj, bad zuhr-bönen med fyra rakʿat i Medina och asr-bönen med två rakʿat i Dhu al-Hulayfa.

Denna hadith visar att man i början av resan ska be hela bönen medan man fortfarande befinner sig på sin hemort. Efter att ha färdats en viss sträcka ska man förkorta bönen.

(۱۷۹) وَعَنِ عَبْدِ اللَّهِ ابْنَ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ صَحِبْتُ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَكَانَ لَا يَزِيدُ فِي السَّفَرِ عَلَى رَكْعَتَيْنِ وَأَبَا بَكْرٍ وَعُمَرَ وَعُثْمَانَ رِضْوَانِ اللَّهِ تَعَلَى عَلَيْهِمْ كَذَالِكَ (بخاري – مسلم)

(179) ”Hazrat ʿAbdullah ibn ʿUmar (må Allah vara nöjd med honom) berättar: Jag var Allahs Sändebuds (frid vare med honom) reskamrat. Under resor bad Allahs Sändebud (frid vare med honom) alltid de obligatoriska bönerna med två rakʿat. På samma sätt bad även Hazrat Abu Bakr, ʿUmar och ʿUthman (må Allah vara nöjd med dem) två rakʿat.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: I en återgivning i Sahih Muslim berättas det från Hazrat ʿAbdullah ibn ʿUmar (må Allah vara nöjd med honom): Jag reste många gånger tillsammans med Allahs Sändebud (frid vare med honom) fram till hans bortgång. Under resor bad han alltid de obligatoriska bönerna med två rakʿat. På samma sätt reste jag många gånger tillsammans med Hazrat Abu Bakr, ʿUmar och ʿUthman (må Allah vara nöjd med dem) fram till deras bortgång; även de bad alltid två rakʿat under resor.

(۱۸۰)
وَعَنْ يَعْلَى بْنِ أُمَيَّةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قُلْتُ لِعُمَرَ بْنِ الْخَطَّابِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ إِنَّمَا قَالَ اللَّهُ تَعَالَى

أَنْ تَقْصُرُوا مِنَ الصَّلَاةِ إِنْ خِفْتُمْ أَنْ يَفْتِنَكُمُ الَّذِينَ كَفَرُوا فَقَدْ أَمِنَ النَّاسُ قَالَ عَجِبْتُ مِمَّا عَجِبْتَ مِنْهُ فَسَأَلْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ صَدَقَةٌ تَصَدَّقَ اللَّهُ بِهَا عَلَيْكُمْ فَاقْبَلُوا صَدَقَتَهُ (مسلم)

(180) ”Hazrat Ya‘la ibn Umayya (må Allah vara nöjd med honom) berättar: Jag sade till Hazrat Umar ibn al-Khattab (må Allah vara nöjd med honom): ’Vad är detta?’ Allah har sagt: ’Om ni fruktar att de otrogna ska utsätta er för någon fara, får ni förkorta bönen.’ Men nu är människorna helt trygga. Varför ska vi då förkorta bönen? Hazrat Umar (må Allah vara nöjd med honom) sade: ’Jag förvånades på samma sätt som du förvånas. Därför frågade jag Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom). Han sade: Detta är en ynnest (gåva) från Allah till er. Ta därför emot Allahs ynnest.’” (Muslim)

Förklaring: Den ovan nämnda hadithen bevisar att bönen ska förkortas under alla omständigheter på resa. Att det i Koranen står ”om ni fruktar” är inte ett villkor för att förkorta bönen. På samma sätt är det Imam Abu Hanifas och de flesta andra imamers uppfattning att bönen måste förkortas under en resa. Imam al-Khattabi skriver i sin bok med titeln Mu‘allim att de rättfärdiga föregångarnas och de flesta juristernas uppfattning är att förkortning av bönen är obligatorisk under resa. Detta var också uppfattningen hos följeslagarna Hazrat Umar, Hazrat Ali, Hazrat Abdullah ibn Umar, Hazrat Ibn Abbas med flera. Även Hazrat Umar ibn Abd al-Aziz ansåg att det var obligatoriskt. (Nayl al-Awtar)

(۱۸۱)
وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ فُرِضَتِ الصَّلَاةُ رَكْعَتَيْنِ رَكْعَتَيْنِ بِمَكَّةَ فَلَمَّا قَدِمَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الْمَدِينَةَ زَادَ مَعَ كُلِّ رَكْعَتَيْنِ رَكْعَتَيْنِ إِلَّا الْمَغْرِبَ فَإِنَّهَا وِتْرُ النَّهَارِ وَصَلَاةَ الْفَجْرِ لِطُولِ قِرَاءَتِها
أحمد – بيهقي – ابن حبان – ابن خزيمة)

(181) ”Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) berättar: I Mecka föreskrevs bönen ursprungligen med två rak‘ah. När Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) därefter utvandrade till Medina utökades den med ytterligare två rak‘ah. Maghrib utökades dock inte, eftersom den är dagens witr, och fajr utökades inte, eftersom recitationen där är lång.” (Maghrib och fajr behölls alltså i sitt tidigare skick.) (Ahmad, Bayhaqi, Ibn Hibban, Ibn Khuzayma)

(۱۸۲)
وَعَنْ يَحْيَى بْنِ يَزِيدٍ قَالَ سَأَلْتُ أَنَسَ بْنَ مَالِكٍ عَنْ قَصْرِ الصَّلَاةِ فَقَالَ أَنَسٌ كَانَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا خَرَجَ مَسِيرَةً ثَلَاثَةِ أَمْيَالٍ أَوْ ثَلَاثَةِ فَرَاسِخَ يُصَلِّي رَكْعَتَيْنِ

أحمد – مسلم – أبو داود – بيهقي)

(182) Ya ibn Yazid berättar: Jag frågade Anas ibn Malik om att förkorta bönen. Anas (må Allah vara nöjd med honom) sade: ’Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) brukade be två rak‘ah under en resa på tre miles eller tre farsakh.’ (Ahmad, Muslim, Abu Dawud, Bayhaqi)

Förklaring: Det råder stor oenighet bland imamer och rättslärda om under hur många dagars eller hur många mils resa bönen ska förkortas. Enligt Imam Abu Hanifa ska bönen förkortas vid en resa på tre dagar. Enligt Imam Malik, al-Shafi‘i, al-Layth, al-Awza‘i och deras efterföljare ska qasr-bönen utföras vid en sträcka på 48 mil. Vissa har emellertid, utifrån innebörden i de återberättade haditherna, ansett att qasr ska utföras redan vid en resa på tre mil. (Naylul-Awtar)

Om man under en resa stannar någonstans, råder det olika uppfattningar bland imamerna om hur länge man måste avse att stanna för att be bönen i sin fullständiga form, eftersom hadithernas formuleringar skiljer sig åt. Enligt Imam Abu Hanifa måste man be fyra rakʿat om man avser att stanna i minst 15 dagar. Till stöd för detta åberopade han en hadith återberättad från Ibn Abbas och Ibn Umar, som även har tagits med i al-Tahawi. I denna hadith anges 15 dagar för att be bönen i sin fullständiga form. Enligt Imam Malik och Imam al-Shafi‘i måste man be bönen i sin fullständiga form om man avser att stanna fyra dagar i följd på en plats. I återberättelser från Hadhrat Ali och Ibn Abbas anges tio dagar för att be bönen i sin fullständiga form. Om man däremot stannar en längre tid utan att ha avsett att stanna, ska man fortfarande utföra qasr. Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) utförde qasr även när han stannade i Tabuk i upp till tjugo dagar i väntan på fienden. De väntade på strid, och eftersom striden kunde börja när som helst fanns ingen bestämd tidsperiod. (Naylul-Awtar, Ashi‘atul-Lum‘at, Fiqhus-Sunnah)

(۱۸۳) وَعَنْ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ أَقَامَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَتَبُوكَ عِشْرِيْنَ يَوْمًا يَقْصُرُ الصَّلَاةَ
(أحمد – أبو داود)

(183) ”Hadhrat Jabir säger: Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) utförde qasr medan han stannade i Tabuk i tjugo dagar.” (Ahmad, Abu Dawud)

Att be två böner tillsammans under en resa

(١٨٤) وَعَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَجْمَعُ بَيْنَ صَلَاةِ الظُّهْرِ وَالْعَصْرِ إِذَا كَانَ عَلَى ظَهْرِ سَيْرٍ وَيَجْمَعُ بَيْنَ الْمَغْرِبِ وَالْعِشَاءِ (بخاري)

(184) ”Hadhrat Ibn Abbas säger: När Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) befann sig på resa brukade han be dhuhr och asr tillsammans. På samma sätt brukade han be maghrib och isha tillsammans under resan.” (Bukhari)

(١٨٥) وَعَنْ مُعَاذِ بْنِ جَبَلٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كَانَ فِي غَزْوَةِ تَبُوكَ إِذَا ارْتَحَلَ قَبْلَ أَنْ تَزِيعَ الشَّمْسُ أَخَّرَ الظُّهْرَ حَتَّى يَجْمَعَهَا إِلَى الْعَصْرِ فَيُصَلِّيْهِمَا جَمِيعًا وَإِذَا ارْتَحَلَ بَعْدَ زَيْعُ الشَّمْسِ

صَلَّى الظُّهْرَ وَالْعَصْرَ جَمِيعًا ثُمَّ سَارَ وَكَانَ إِذَا ارْتَحَلَ قَبْلَ الْمَغْرِبِ أَخَّرَ الْمَغْرِبَ حَتَّى يُصَلِّيَهَا مَعَ الْعِشَاءِ وَإِذَا ارْتَحَلَ بَعْدَ الْمَغْرِبِ عَجَلَ الْعِشَاءَ فَصَلَاهَا مَعَ الْمَغْرِبِ
أحمد – أبو داود – ترمذي)

(185) Hazrat Muadh ibn Jabal (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Under Profetens (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) expedition till Tabuk brukade han, om han gav sig av före solens zenit, skjuta upp middagsbönen till eftermiddagsbönen och därefter förrätta båda bönerna tillsammans. Om han började sin färd efter solens zenit, förrättade han middags- och eftermiddagsbönen tillsammans under middagsbönens tid och gav sig sedan av. Om han började färden före kvällsbönen, sköt han upp kvällsbönen och förrättade den tillsammans med nattbönen under nattbönens tid. Om Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) började färden efter kvällsbönen, tidigarelade han nattbönen och förrättade den tillsammans med kvällsbönen. (Ahmad, Abu Dawud, Tirmidhi)

Förklaring: Ovanstående hadith utgör ett starkt bevis för att två böner får förrättas tillsammans under en resa. Av denna hadith framgår att man, vare sig man befinner sig på resa eller har stannat under resan, får förrätta två böner tillsammans, antingen under den tidigare eller den senare bönens tid. Många av sahaba och tabi’in hade denna uppfattning. Bland imamerna och de framstående juristerna stödde även Imam Shafi’i, Ahmad ibn Hanbal, Sufyan al-Thawri, Ishaq och Sahab denna uppfattning. Imam Abu Hanifa, Abu Yusuf, Muhammad Hasan och al-Nakha’i ansåg däremot att två böner inte får förrättas tillsammans på någon annan plats än Arafat och Muzdalifa. Den förstnämnda uppfattningen är dock starkare, och de arabiska lärda handlar i allmänhet enligt den. Därför är det, på grundval av hadith, inte bara tillåtet utan ibland även bättre att förrätta två böner tillsammans under en resa.

Hur förrättar man bönen på en båt, launch eller ångbåt?

(١٨٦) وَعَنْ مَيْمُونِ بْنِ مِهْرَانَ عَنِ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ سُئِلَ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كَيْفَ أُصَلِّي فِي السَّفِينَةِ قَالَ صَلِّ فِيهَا قَائِمًا إِلَّا أَنْ تَخَافَ الْغَرَقَ (دار قطني – حاكم)

(186) ”Maymuna bin Mihran har återberättat från Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att Profeten (frid vare med honom) fick frågan: ’Hur ska jag be på en båt?’ Profeten (frid vare med honom) svarade: ’Be stående, men om det finns risk att båten sjunker, ska du be på annat sätt.’ Det vill säga: Om det finns risk att båten sjunker när man ber stående, ska man be sittande.” (ad-Daraqutni, al-Hakim)

(۱۸۷) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ أَبِي عُتَبَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ صَحِبْتُ جَابِرَ بْنَ عَبْدِ اللَّهِ وَأَبَا سَعِيدِ الْخُدْرِي رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ وَأَبَا هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ فِي سَفِينَةٍ فَصَلُّوا قِيَامًا فِي جَمَاعَةٍ أَمَّهُمْ بَعْضُهُمْ وَهُمْ يَقْدِرُونَ عَلَى الْجُدِّ (رواه سعيد في سننه)

(187) ”Abdullah ibn Abu Utaba (må Allah vara nöjd med honom) sade: Jag reste med båt tillsammans med Jabir ibn Abdullah, Abu Sa’id al-Khudri och Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med dem). Alla bad de stående i församling på båten, och några av dem ledde bönen, trots att de hade kunnat gå i land och be.”
(Sa’id, Nayl al-Awtar)

Förklaring: Det är tillåtet att be på båten trots att man har möjlighet att gå i land, men man måste be stående på båten och, om möjligt, tillsammans med församlingen. Ja, om det finns risk för att båten sjunker när man ställer sig upp tillsammans för att be, ska man be sittande. Det är dock bättre att gå i land och be stående tillsammans med församlingen.

Fredagsbönen

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِذَا نُودِيَ لِلصَّلَاةِ مِنْ يَوْمِ الْجُمُعَةِ فَاسْعَوْا إلى ذِكْرِ اللَّهِ وَذَرُوا الْبَيْعَ ذَالِكُمْ خَيْرٌ لَّكُمْ إِنْ كُنْتُمْ تَعْلَمُونَ
(الجمعة : (۹)

”Troende! När kallelsen till bönen ljuder på fredagen, skynda då till åminnelsen av Allah och upphör med köp och försäljning. Detta är bättre för er, om ni bara visste. Al-Jumuʿa 9

På grundval av Koranen, sunna och ijmaʿ är fredagsbönen en individuell religiös plikt. I den första delen av denna bok har det berättats att versen som gjorde fredagsbönen obligatorisk uppenbarades strax efter att Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) hade utvandrat från Mekka till Medina. Enligt vissa gjordes den dock obligatorisk i Mekka strax före utvandringen. Den utfördes emellertid för första gången i Medina.

(۱۸۸) وَعَنْ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ مَنْ كَانَ يُؤْمِنُ بِاللَّهِ وَالْيَوْمِ الْآخِرِ فَعَلَيْهِ الْجُمُعَةُ يَوْمَ الْجُمُعَةِ إِلَّا مَرِيضٌ أَوْ مُسَافِرٌ أَوِ امْرَأَةٌ أَو صَبِيٌّ أَوْ مَجْنُونٌ أَوْ مَمْلُوْكٌ فَمَنِ اسْتَغْنَى بِلَهْوِ أَوْ تِجَارَةِ اسْتَغْنَى اللَّهُ عَنْهُ وَاللَّهُ غَنِيٌّ حَمِيدٌ (دار قطني)

(188) ”Det har berättats från Jābir (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Fredagsbönen på fredagen är obligatorisk för den som tror på Allah och den yttersta dagen, med undantag för den sjuke, den resande, kvinnan, barnet, den sinnessjuke och slaven. Den som avstår från fredagen på grund av lek och handel, honom kommer även Allah att vända sig bort från. Allah är självförsörjande och lovprisad.’” (Dāraquṭnī)

Förklaring: Enligt de fyra imamerna är fredagsbönen en individuell religiös plikt. Även de som enligt hadithen inte är skyldiga att utföra den får sin plikt uppfylld om de ber fredagsbönen. De behöver inte be middagsbönen.

(۱۸۹) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ لِقَوْمٍ يَتَخَلَّفُوْنَ عَنِ الْجُمُعَةِ لَقَدْ هَمَمْتُ أَنْ آمُرَ يُصَلِّي بِالنَّاسِ ثُمَّ أُحَرِّقَ عَلَى رِجَالٍ يَتَخَلَّفُونَ عَنِ الْجُمُعَةِ بُيُوتَهُمْ
(أحمد – مسلم)

(189) ”Hadrat Abdullah ibn Masʿud (må Allah vara nöjd med honom) berättar: Om dem som brukade utebli från fredagsbönen sade Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom): ’Jag önskar att jag kunde beordra någon att leda bönen i mitt ställe och sedan gå och bränna upp husen hos dem som håller sig borta från fredagsbönen.’” (Ahmad, Muslim)

Förklaring: Den ovan nämnda hadithen är också ett bevis för att fredagsbönen är obligatorisk. De vars hus det talas om att bränna upp var sannolikt hycklare.

(۱۹۰) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ عَنْ رَّسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ مَنِ اغْتَسَلَ ثُمَّ أَتَى الْجُمُعَةَ فَصَلَّى مَا قُدْرَ لَهُ ثُمَّ أَنْصَتَ حَتَّى يَفْرُغَ مِنْ خُطْبَتِهِ ثُمَّ يُصَلِّي مَعَهُ غُفِرَ لَهُ مَا بَيْنَهُ وَبَيْنَ الْجُمُعَةِ الْأُخْرَى وَفَضْلَ ثَلَاثَةِ أَيَّامٍ (مسلم)

(190) ”Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Den som tvättar sig, går till fredagsbönen, ber så mycket frivillig bön som är möjligt för honom och därefter förblir tyst tills imamen har avslutat predikan, och sedan ber fredagsbönen tillsammans med imamen, får alla synder som begåtts mellan denna fredagsbön och den föregående fredagsbönen förlåtna, samt synderna under ytterligare tre dagar.’” (Muslim)

Förklaring: Att bada på fredagen är sunnah; det är detta sunnahbad som avses i hadithen. När man går in i moskén ska man be två rakʿah tahiyyat al-masjid och fyra rakʿah före fredagsbönen. Därefter ska man lyssna tyst när imamen håller predikan. Det är wajib att lyssna på predikan, och det är haram att tala under predikan.

(۱۹۱) وَعَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ مَنْ تَكَلَّمَ يَوْمَ الْجُمُعَةِ وَالْإِمَامُ يَخْطُبُ فَهُوَ كَمَثَلِ الْحِمَارِ يَحْمِلُ أَسْفَارًا وَالَّذِي قَالَ لَهُ أَنْصِتْ لَا جُمُعَةً لَهُ
أحمد – أبي شيبة – بزار – طبراني) .

(191) ”Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Den som talar medan imamen håller predikan är lik en åsna som endast bär bördor. Och den som säger: ”Var tyst!” (för att få andra att tiga) får inte heller någon fredagsbön.’ (Det vill säga: den blir inte fullständig.) (Ahmad, Ibn Abi Shaybah, al-Bazzar, at-Tabarani)

Förklaring: Av den ovanstående hadithen framgår att det är strängt förbjudet att tala under khutban. Man får inte ens säga till någon: ”Var tyst.” Man ska i stället göra en gest med fingret. Men det är verkligen beklagligt att man numera visar stor likgiltighet inför detta. Från det att imamen går upp på minbaren för khutban tills bönen börjar är det förbjudet att tala. Man får inte ens be under denna tid.

(۱۹۲) وَعَنِ السَّائِبِ بْنِ يَزِيدَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ كَانَ النِّدَاءُ يَوْمَ الْجُمُعَةِ أَوَّلُهُ إِذَا جَلَسَ الْإِمَامُ عَلَى الْمِنْبَرِ عَلَى عَهْدِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَأَبِي بَكْرٍ

وَعُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا فَلَمَّا كَانَ عُثْمَانُ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ وَكَثُرَ النَّاسُ زَادَ النِّدَاءَ الثَّالِثَ عَلَى الزَّوْرَاءِ
(بخاري)

(192) ”Det har återberättats från Hazrat Sa’ib ibn Yazid (må Allah vara nöjd med honom). Han sade: Under Allahs Sändebuds, Abu Bakrs och Umars (må Allah vara nöjd med honom) tid brukade det första böneutropet på fredagen göras när imamen satte sig på minbaren. När Hazrat Uthman (må Allah vara nöjd med honom) därefter blev kalif och antalet människor ökade till fredagsbönen, lade han till ett tredje böneutrop vid Zawra.” (Bukhari)

Förklaring: Zawra var namnet på en upphöjd plats framför Profetens moské. I början, under Allahs Sändebuds och de första och andra kalifernas tid, gjordes endast ett böneutrop för fredagsbönen. Det gjordes när imamen satte sig på minbaren. Senare, under den tredje kalifen Hazrat Uthmans tid, ökade antalet böneförrättare och människor började komma från avlägsna platser. Då lade han till ytterligare ett böneutrop, som gjordes stående på en upphöjd plats vid vägkorsningen. Berättaren kallade det det tredje böneutropet eftersom han även räknade iqaman som ett böneutrop.

(۱۹۳) وَعَنْ جَابِرِ بْنِ سَمُرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ كَانَتْ
لِلنَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ خُطْبَتَانِ يَجْلِسُ بَيْنَهُمَا يَقْرَأُ الْقُرْآنَ وَيُذَكِّرُ النَّاسَ فَكَانَتْ صَلَاتُهُ قَصْدًا وَخُطْبَتُهُ قَصْدًا (مسلم)

(193) ”Hazrat Jabir ibn Samura (må Allah vara nöjd med honom) sade: Den ädle Profeten höll två khutbor och satt mellan khutborna. Under dessa reciterade han delar av Koranen och förmanade människorna. Allahs Sändebuds bön och khutba var båda måttfulla.” (Muslim)

Förklaring: Khutban är ett villkor för fredagsbönen, det vill säga en obligatorisk del. Fredagsbönen kan inte utföras utan khutba. Khutban består av två delar: den första delen innehåller förmaningar och den andra innehåller en åkallan. De flesta imamers uppfattning är att khutban ska hållas på arabiska. Vissa tillåter även khutba på modersmålet. Allahs Sändebud och de rätt vägledda kaliferna höll khutban stående. Därför ska khutban hållas stående. Detta är de flesta imamers uppfattning. Vissa imamer har gjort ståendet till ett villkor för att khutban ska vara giltig. Imamerna Malik och Shafi’i har sagt att ståendet är obligatoriskt. (Ashiatul-Luma’at)

(١٩٤) وَعَنْ أَبِي الْجَعْدِ الضَّمْرِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ
قَالَ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ تَرَكَ ثَلَاثَ
جُمَع تَهَاوُنَا بِهَا طَبَعَ اللَّهُ عَلَى قَلْبِهِ
(أبو داود – ترمذي – نسائي – ابن ماجة – دارمي – مالك – أحمد )

(১৯৪) ”Hazrat Abul Jiyad Damiri (r.a.) sade: Allahs sändebud (s.a.w.) sade: Den som av oaktsamhet försummar fredagsbönen tre fredagar i följd, kommer Allah att försegla hans hjärta.”
(Abu Dawud, Tirmidhi, Nasai, Ibn Majah, Darimi, Malik, Ahmad)

Sunnah-bönen efter fredagens fard-bön

(١٩٥) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ إِذَا صَلَّى أَحَدُكُمُ الْجُمُعَةَ فَلْيُصَلِّ بَعْدَهَا أَرْبَعَ رَكْعَاتٍ

أبو داود – ترمذي نسائي ابن ماجة)

(১৯৫) ”Det har berättats från Hazrat Abu Huraira (r.a.) att den ädle Profeten (s.a.w.) sade: När någon av er har förrättat fredagens (fard-)bön, ska han därefter förrätta fyra rakʿat bön.”

(Abu Dawud, Tirmidhi, Nasai, Ibn Majah)

(١٩٦) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كَانَ يُصَلِّي بَعْدَ الْجُمُعَةِ رَكْعَتَيْنِ
فِي بَيْتِهِ (بخاري – أبو داود – ترمذي – نسائي)

(১৯৬) ”Det har berättats av Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) brukade gå hem efter fredagens obligatoriska bön och be två rakʿat sunnah.” (al-Bukhari, Abu Dawud, al-Nasa’i, al-Tirmidhi, Ibn Majah)

Förklaring: Av de två ovanstående haditherna framgår att Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) efter fredagens obligatoriska bön ibland bad fyra rakʿat av sunnah-bönen ”Badal al-jumʿa” och ibland två rakʿat. Abdullah ibn Umar brukade be fyra rakʿat när han bad i moskén och två rakʿat när han bad hemma. Enligt Ibn Taymiyya är sunnah att be fyra rakʿat i moskén och två rakʿat efter att man kommit hem.

Eidbönen

(۱۹۷) وَعَنْ أَبِي سَعِيدٍ الْخُدْرِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَخْرُجُ يَوْمَ الْفِطْرِ وَالْأَضْحَى إِلَى الْمُصَلَّى فَأَوَّلُ شَيْءٍ يَبْدَأُ بِهِ الصَّلَاةُ ثُمَّ يَنْصَرِفُ فَيَقُوْمُ مُقَابِلَ النَّاسِ وَالنَّاسُ جُلُوسٌ عَلَى صُفُوفِهِمْ فَيَعِظُهُمْ وَيُوصِيْهِمْ وَيَأْمُرُهُمْ فَإِنْ كَانَ يُرِيدُ أَنْ يَقْطَعَ بَعْنَا قَطَعَهُ أَوْ يَأْمُرَ بِشَيْءٍ أَمَرَ بِهِ ثُمَّ يَنْصَرِفُ (بخاري – مسلم)

(১৯৭) ”Abu Sa’id al-Khudri (må Allah vara nöjd med honom) sade: På Eid al-Fitr och Eid al-Adha brukade den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) gå ut till eidböneplatsen och först av allt förrätta bönen. Därefter återvände han, ställde sig vänd mot folket, medan folket satt i sina led. Han förmanade dem, gav dem råd och instruerade dem. Om han hade för avsikt att sända ut en armé, valde han ut soldaterna bland dem, och om han hade någon instruktion att ge någon, gav han den. Därefter återvände han hem.” (al-Bukhari, Muslim)

Förklaring: Enligt imam Abu Hanifa är eidbönen wajib. Imam Ahmad ibn Hanbal anser också att den är wajib. Vissa har sagt att imam Ahmad betraktar eidbönen som fard kifaya. Enligt imam Malik och imam al-Shafi’i är eidbönen sunnat mu’akkada. Även ahl al-hadith anser att eidbönen är sunnat mu’akkada. Eidbönen ska förrättas som två rakʿat i församling, utan adhan och iqama. Det finns ingen bön före eller efter eidbönen. Tiden för eidbönen börjar omedelbart efter ishraq och varar tills solen står rakt ovanför huvudet. Jag (författaren) har genom Allahs nåd förrättat eidbönen flera gånger vid den ädla Kaba. På eid-dagen, efter att ha förrättat fajr-bönen i Haram, väntar människorna på eidbönen utan att lämna sina platser. När solen sedan har stigit en bit förrättar de eidbönen och beger sig därefter var och en till sin destination.

(۱۹۸) وَعَنْ جَابِرِ بْنِ سَمُرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ صَلَّيْتُ مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الْعِيدَيْنِ غَيْرَ مَرَّةٍ وَلَا مَرَّتَيْنِ بِغَيْرِ آذَانِ وَلَا إِقَامَةٍ (مسلم)

(১৯৮) ”Jabir ibn Samura (må Allah vara nöjd med honom) sade: Jag har förrättat de två eidbönerna tillsammans med Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom), inte bara en eller två gånger utan många gånger, utan adhan och iqama.” (Muslim)

(۱۹۹) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ
كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَأَبُو بَكْرٍ وَعُمَرُ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا يُصَلُّوْنَ الْعِيدَيْنِ قَبْلَ الْخُطْبَةِ (بخاري – مسلم)

(199) ”Det har berättats från Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom), Abu Bakr och Umar (må Allah vara nöjd med honom) brukade förrätta eidbönen före predikan.” (Bukhari, Muslim)

(۲۰۰) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ صَلَّى يَوْمَ الْفِطْرِ رَكْعَتَيْنِ لَمْ يُصَلِّ قَبْلَهُمَا وَلَا بَعْدَهُمَا (بخاري – مسلم)

(200) ”Det har berättats från Abdullah ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) endast förrättade två rakʿat bön på eid al-fitr-dagen. Han förrättade ingen bön vare sig före eller efter den.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Av de tre ovanstående haditherna framgår tre saker. (1) Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) förrättade eidbönen utan adhan och iqama. Därför finns ingen adhan eller iqama för eidbönen. (2) Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) och de rätt vägledda kaliferna förrättade bönen före predikan på båda eid-dagarna. (3) Det finns ingen bön före eller efter eidbönen.

(۲۰۱) سُئِلَ ابْنَ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَشْهِدْتَ مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الْعِيدَ قَالَ نَعَمْ خَرَجَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَصَلَّى ثُمَّ خَطَبَ وَلَمْ يَذْكُرْ آذَانًا وَلَا إِقَامَةً ثُمَّ أَتَى النِّسَاءَ فَوَعَظَهُنَّ وَذَكْرَهُنَّ وَأَمَرَهُنَّ بِالصَّدَقَةِ فَرَأَيْتُهُنَّ يَهْوِيْنَ إِلَى آذَانِهِنَّ وَحُلُوْقِهِنَّ يَدْفَعْنَ إِلَى بِلَالٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ ثُمَّ ارْتَفَعَ هُوَ وَبِلَالٌ إِلَى بَيْتِهِ (بخاري – مسلم)

(201) ”En gång frågades Ibn Abbas: ’Har du någon gång närvarat vid eidbönen tillsammans med Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom)?’ Han svarade: ’Ja. Jag såg att Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) kom ut (ur sitt hus), förrättade bönen och därefter höll predikan.’ Berättaren säger: ’Ibn Abbas nämnde inte adhan eller iqama i sin berättelse. Efter predikan gick Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) fram till kvinnorna, förmanade och undervisade dem samt uppmanade dem att ge sadaqa. Därefter såg jag kvinnorna sträcka händerna mot sina öron och halsar och ta av sig sina smycken, som de började ge till Bilal. Sedan reste sig Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) och Bilal och begav sig hemåt.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Även denna hadith bevisar att det inte finns någon adhan eller iqama för eidbönen och att predikan hålls efter bönen. Dessutom framgår det av hadithen att kvinnor deltog i eidbönen på Profetens (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) tid. Om kvinnor även i dag kan få delta i eidbönen under iakttagande av hijab, skulle det därför vara ett följande av Profetens (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sunna.

(۲۰۲) وَعَنِ الْبَرَاءِ بْنِ عَازِبٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ ذَبَحَ قَبْلَ الصَّلَاةِ فَإِنَّمَا يَذْبَحُ لِنَفْسِهِ وَمَنْ ذَبَحَ بَعْدَ الصَّلَاةِ فَقَدْ تَمَّ نُسُكُهُ وَأَصَابَ سُنَّةَ الْمُسْلِمِينَ (بخاري – مسلم)

(202) ”Det har berättats från Hazrat Barā ibn ʿĀzib (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs sändebud (må Allah välsigna honom och skänka honom frid) sade: Den som slaktade före bönen (på Eid al-Adhā-dagen), slaktade endast för att själv äta. Men den som slaktade efter bönen hade fullgjort sin qurbani och följt muslimernas sed.” (al-Bukhari, Muslim)

Förklaring: Under Eid al-Adhā ska qurbani utföras efter Eid-bönen, det vill säga att den egentliga tiden för qurbani börjar efter bönen. Om man slaktar före bönen räknas det inte som qurbani.

Hur många takbīr ska sägas under Eid-bönen

(۲۰۳) وَعَنْ عَمْرِو بْنِ شُعَيْبٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ عَنْ أَبِيهِ عَنْ جَدِهِ أَنَّ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كَبَّرَ فِي عِيدٍ ثِنْتَيْ عَشْرَةً تَكْبِيرَةً سَبْعًا فِي الْأُولَى وَخَمْسًا فِي الْآخِرَةِ وَلَمْ يُصَلِّ قَبْلَهَا وَلَا بَعْدَهَا (أحمد – ابن ماجة)

(203) ”ʿAmr ibn Shuʿayb återberättade från sin far och från sin farfar att den ädle Profeten (må Allah välsigna honom och skänka honom frid) under de båda Eid-högtiderna sade sju takbīr i den första rakʿan före recitationen och fem takbīr i den andra rakʿan. Han bad inte någon bön före eller efter Eid-bönen.” (Ahmad, Ibn Mājah)

(٢٠٤) وَعَنْ سَعِيدَ بْنَ الْعَاصِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ سَأَلْتُ أَبَا مُوسَى الْأَشْعَرِيَّ وَحُذَيْفَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا كَيْفَ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يُكَبِّرُ فِي الأَضْحَى وَالْفِطْرِ فَقَالَ أَبُوْ مُوسَى كَانَ يُكَبِّرُ أَرْبَعًا تَكْبِيرَهُ عَلَى الْجَنَائِزِ، فَقَالَ حُذَيْفَةُ صَدَقَ (أبو داود)

(204) ”Hazrat Saʿīd ibn al-ʿĀṣ (må Allah vara nöjd med honom) sade: Jag frågade Abu Musa al-Ashʿari och Hudhayfa ibn al-Yamān: Hur många takbīr brukade Profeten (må Allah välsigna honom och skänka honom frid) säga under Eid al-Adhā och Eid al-Fitr? Abu Musa svarade: Han brukade säga fyra takbīr, såsom de sägs vid begravningsbönen. Hudhayfa sade: Abu Musa har sagt rätt.” (Abu Dawud)

Förklaring: Eftersom haditherna skiljer sig åt beträffande hur många takbīr man ska uttala under ʿĪd-bönen har imamerna haft olika uppfattningar. Imam Mālik, ash-Shāfiʿī och Ahmad ibn Hanbal har, med stöd av den första hadithen, sagt att man under ʿĪd-bönen ska uttala sju takbīr i den första rakʿan, utöver takbīrat at-taḥrīma, och fem takbīr i den andra rakʿan, utöver takbīren vid rukūʿ. Även ahl al-ḥadīth på den indiska subkontinenten följer tolv takbīr under ʿĪd-bönen. Allāma Ibn Taymiyya och Shāh Walī Allāh ad-Dihlawī har också bedömt uppfattningen om tolv takbīr som mer tillförlitlig. Jag (författaren) har många gånger förrättat ʿĪd-bönen på olika platser i Arabien, däribland Mecka och Medina. Överallt har jag förrättat ʿĪd-bönen med tolv takbīr. Däremot har Imam Abū Ḥanīfa och Imam ath-Thawrī, med stöd av den andra hadithen, sagt att man under ʿĪd-bönen ska uttala åtta takbīr, inklusive takbīrat at-taḥrīma och takbīren vid rukūʿ i den andra rakʿan. I själva verket innebär detta sex extra takbīr. Överallt på den indiska subkontinenten, i Egypten och i Turkiet förrättas ʿĪd-bönen enligt den hanafitiska rättsskolan. Enligt de flesta imamer och hadithlärda är emellertid de extra takbīren under ʿĪd-bönen sunnah. Om någon av misstag eller avsiktligt utelämnar en takbīr blir bönen inte ogiltig. Enligt Imam Abū Ḥanīfa ska man utföra sujūd as-sahw om en takbīr har missats.

Kapitel 3: Zakat

En redogörelse för zakat

Zakat är en av islams fem grundläggande pelare. När det gäller betydelse kommer zakat direkt efter bönen. Allāh, världarnas Herre, har många gånger i Koranen nämnt zakat tillsammans med bönen. Zakat var obligatorisk även för de tidigare samfunden, liksom för Muhammads ﷺ samfund. Zakat blev obligatorisk i Medina under det andra hijriåret.

När Allāh den Högste befallde zakat sade Han i Koranen:

وَأَقِيمُوا الصَّلَاةَ وَآتُوا الزَّكَاةَ وَمَا تُقَدِّمُوْ لَأَنْفُسِكُمْ مِنْ خَيْرٍ تَجِدُوهُ عِنْدَ اللَّهِ (البقرة – ١١٠)

”Och förrätta bönen och ge zakat. Vilket gott ni än gör för ert eget bästa här (i det världsliga livet), kommer ni att finna dess fulla belöning hos Allāh.”
(Surah al-Baqarah, vers 110)

Allāh, världarnas Herre, säger vidare:

وَالْمُؤْمِنُوْنَ وَالْمُؤْمِنَاتُ بَعْضُهُمْ أَوْلِيَاءُ بَعْضٍ يَأْمُرُونَ بِالْمَعْرُوفِ وَيَنْهَوْنَ عَنِ الْمُنْكَرِ وَيُقِيمُونَ الصَّلاةَ
وَيُؤْتُونَ الزَّكَاةَ (التوبة : (۷۱)

“Troende män och kvinnor är varandras vänner. De uppmanar till det goda och hindrar människor från det onda. De förrättar bönen och ger zakat.” (Sura at-Tawba 71)

Allah har sagt, med adress till Sitt sändebud:

خُدْ مِنْ أَمْوَالِهِمْ صَدَقَةً تُطَهِّرُهُمْ وَتُزَكِّيهِمْ بِهَا (التوبة – ١٠٣)

“Ta zakat från deras egendom och rena dem därigenom”
(Sura at-Tawba, vers 103)

På detta sätt har Allah uppenbarat verser på många ställen i Koranen där zakat nämns.

Zakatens betydelse

(٢٠٥) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ بُنِيَ الْإِسْلَامُ عَلَى خَمْسٍ شَهَادَةِ أَنْ لَا إِلَهَ إِلَّا اللَّهُ وَأَنَّ مُحَمَّدًا عَبْدُهُ وَرَسُولُهُ وَإِقَامِ الصَّلَاةِ وَإِيتَاءِ الزَّكَاةِ وَحَجَّ الْبَيْتِ وَصَوْمِ رَمَضَانَ (بخاري – مسلم)

(205) ”Hazrat Abdullah ibn Umar (r.a.) berättar att Allahs Sändebud (s.a.w.) sade: Islams grund har lagts på fem saker. Den första är att vittna: ’Det finns ingen gud utom Allah, och Muhammad (s.a.w.) är Hans tjänare och Sändebud’; den andra är att upprätta bönen; den tredje är att ge zakat; den fjärde är att utföra hajj till Baytullah; och den femte är att fasta under månaden Ramadan.” (Bukhari, Muslim)

(٢٠٦) وَعَنْ جَرِيرِ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ بَايَعْتُ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَلَى إِقَامِ الصَّلَاةِ وَإِيْتَاءِ الزَّكَاةِ وَالنُّصْحِ لِكُلِّ مُسْلِمٍ (بخاري – مسلم)

(206) ”Hazrat Jarir ibn Abdullah (r.a.) berättar: Jag avlade trohetseden till den ädle Profeten (s.a.w.) att upprätta bönen, ge zakat och önska varje muslims välgång.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Båda de ovanstående haditherna vittnar om zakats yttersta betydelse i sharia.

(۲۰۷) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ اسْتَفَادَ مَالاً فَلَا زَكَاةً فِيْهِ حَتَّى يَحُولَ عَلَيْهِ الحَوْلُ (ترمذي)

(207) ”Hazrat Abdullah ibn Umar (r.a.) berättar att Allahs Sändebud (s.a.w.) sade: Den som har förvärvat egendom blir inte skyldig att betala zakat på den förrän ett år har gått.” (Tirmidhi)

Förklaring: För att zakat ska bli obligatorisk på zakatpliktig egendom måste den ha funnits hos ägaren i minst ett år. Om egendomen förbrukas innan året har gått behöver man inte betala zakat på den.

(۲۰۸) وَعَنْ عَلِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ الْعَبَّاسَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ سَأَلَ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي تَعْجِيلِ صَدَقَتِهِ فَرَخَّصَ لَهُ فِي ذَالِكَ
(أبو داود – ترمذي – ابن ماجة – والدارمي)

(২০৮) ”Det har berättats från Hazrat Ali (må Allah vara nöjd med honom) att Hazrat Abbas (må Allah vara nöjd med honom) en gång frågade Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) om att betala sin zakat innan året hade gått till ända. Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) gav honom tillstånd till detta.” (Abu Dawud, Tirmidhi, Ibn Majah, Darimi)

Förklaring: Om någon av behov betalar zakat innan året har gått till ända, har hans zakat ändå fullgjorts.

(۲۰۹) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا عَنِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ فِيْمَا سَقَتِ السَّمَاءُ وَالْعُيُونُ أَوْ كَانَ عَشَرِيًّا الْعُشْرُ وَمَا سُقِيَ بِالنَّصْحِ نِصْفُ الْعُشْرِ (بخاري)

(২০৯) ”Hazrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) har återberättat från den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) att den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: För det som bevattnas av regnvatten, rinnande brunnsvatten eller vatten från en kanal ska en ushr (tiondel) betalas, medan det som bevattnas genom konstbevattning ska beläggas med en halv ushr (en tjugondel).” (Bukhari)

Förklaring: Sådana åkrar som odlas utan konstbevattning, med naturligt vatten såsom regnvatten, rinnande vatten, vatten från brunnar, källor eller kanaler, kallas ushr-åkrar. Det innebär att en tiondel av skörden från dessa åkrar ska betalas som zakat eller ushr. Skörden måste dock uppgå till tjugosex och ett halvt maund. För att ushr eller zakat ska bli obligatorisk på skörden måste alltså den skörd som markägaren producerar uppgå till fem wasaq, det vill säga 26,5 (tjugosex och ett halvt) maund. Om den är mindre än så blir ushr inte obligatorisk. Om åkern däremot måste odlas genom att vatten tillförs genom konstbevattning (med konstgjorda metoder), ska en tjugondel av den producerade skörden betalas som zakat. Om skördens zakat har Allah, världarnas Herre, gett följande föreskrift i Koranen:

كُلُوا مِنْ ثَمَرِهِ إِذَا أَتْمَرَ وَآتُوا حَقَّهُ يَوْمَ حَصَادِهِ
(الأنعام: ١٤١)

”Ät av dess frukt när den bär frukt, och betala Allahs rätt på skördedagen.” (Sura al-An’am 141)

Allah har på ett annat ställe i Koranen sagt:

وَأَنْفِقُوا مِنْ طَيِّبَاتِ مَا كَسَبْتُمْ وَمِمَّا أَخْرَجْنَالَكُمْ مِنَ
الْأَرْضِ (البقرة : ٢٦٧)

“Ge en del av det halal-tillåtna ni har förvärvat och av det Jag har låtit växa fram ur jorden åt er.” (Sura Āl ʿImrān 267)

Genom ovanstående vers har den Allsmäktige Allah befallt oss att betala zakat på den spannmål och de grödor som produceras.

Enligt Imam Abu Hanifa ska zakat betalas på allt, däribland ris, vete, korn, baljväxter, dadlar, frukter och grönsaker. Allah har nämligen sagt: “Allt som Jag har låtit växa fram ur jorden åt er.” Men Imam Malik och ash-Shafiʿi säger att zakat är obligatorisk för livsmedelsgrödor som människor kan väga och lagra. Zakat behöver inte betalas på grönsaker och frukter.

(۲۱۰) وَعَنْ أَبِي سَعِيدٍ الْخُدْرِي رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ الْوَسْقُ سِتُّوْنَ صَاعًا
أحمد – أبو داود)

(210) “Abu Saʿid al-Khudri (må Allah vara nöjd med honom) berättade att den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’En wasaq är sextio sāʿ.’” (Ahmad, Abu Dawud)

Förklaring: På arabiska motsvarar en sāʿ tre ser och nio chhatak enligt vårt lands mått. Sextio sådana sāʿ utgör en wasaq, och när mängden uppgår till fem wasaq blir zakat obligatorisk. Detta motsvarar ungefär 26,5 man, eller något mer, enligt vårt lands viktmått.

(۲۱۱) وَعَنْ أَبِي سَعِيدٍ الْخُدْرِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَيْسَ فِيْمَا دُونَ خَمْسَةِ أَوْسُقٍ مِنَ التَّمْرِ صَدَقَةٌ وَلَيْسَ فِيْمَا دُونَ خَمْسٍ أَوَاقٍ مِنَ الْوَرِقِ صَدَقَةٌ وَلَيْسَ فِيْمَا دُونَ خَمْسٍ ذَوْدٍ مِنَ الإِبل صَدَقَةٌ (بخاري – مسلم)

(211) ”Hazrat Abu Sa’id al-Khudri (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Det finns ingen zakat på mindre än fem wasaq dadlar, ingen zakat på mindre än fem uqiyya silver och ingen zakat på mindre än fem jawd kameler.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Redogörelsen för wasaq har givits tidigare. En uqiyya är fyrtio dirham, och en dirham är något mer än fyra anna. Enligt denna beräkning är fem uqiyya tvåhundra dirham, eller enligt vår beräkning femtiotvå och ett halvt tola; det vill säga att ingen zakat ska betalas på mindre än femtiotvå och ett halvt tola silver. ”Jawd” betecknar en liten hjord kameler. Fem jawd skulle vara ungefär tjugofem kameler. Vissa har dock sagt femton.

(۲۱۲) وَعَنْ مُعَاذِ بْنِ جَبَلٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَمَّا وَجْهَهُ إِلَى الْيَمَنِ أَمَرَهُ أَنْ

يَأْخُذَ مِنَ الْبَقَرِ مِنْ كُلِّ ثَلَاثِيْنِ تَبِيْعًا أَوْ تَبِيْعَةً وَّمِنْ كُلِّ أَرْبَعِينَ مُسِنَّةٌ
أبو داود – ترمذي – نسائي – دارمي)

(212) ”Det har berättats från Hazrat Mu’adh ibn Jabal (må Allah vara nöjd med honom) att när den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sände honom till Jemen, instruerade han honom att i zakat på nötkreatur ta emot en ettårig tjur- eller kvigkalv för varje trettio djur, och en tvåårig ko för varje fyrtio kor.” (Abu Dawud, Tirmidhi, Nasa’i, Darimi)

Förklaring: För nötkreatur som används till jordbruk, att dra vagnar och liknande arbete ska ingen zakat tas ut. Ja, om boskapen går ute på fälten och föds upp genom att äta gräs och dricka vatten från öppna betesmarker, ska man ge en ettårig kalv för trettio nötkreatur, en tvåårig kalv för fyrtio, och för getter och får ska man ge ett djur för varje fyrtio.

(۲۱۳) وَعَنْ أُمِّ سَلَمَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ كُنْتُ أَلْبَسُ أَوْضَاحًا مِنْ ذَهَبٍ فَقُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَكَنْزٌ هُوَ فَقَالَ مَا بَلَغَ أَنْ تُؤَدَّى زَكَاتُهُ فَزُكِّي فَلَيْسَ بكنز (مالك – أبو داود)

(213) ”Hazrat Umm Salama (må Allah vara nöjd med henne) sade: ’Jag brukade bära awjah av guld (ett särskilt slags smycke). Jag frågade Profeten: ”Allahs Sändebud, är detta kanz? (det som Allah har varnat för i Koranen)” Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ”Det som når upp till zakatgränsen och vars zakat betalas är inte kanz.”’” (Malik, Abu Dawud)

Förklaring: Oavsett om guldet består av smycken eller är undanställt måste den som äger sju och ett halvt tola guld och har ägt det i ett år betala zakat på det. Zakat ska betalas med två och en halv procent av guldets värde. När zakat på guldet har betalats, räknas det inte som kanz, oavsett mängd. Vissa imamer anser dock att zakat inte behöver betalas på guld som används. Enligt Imam A‘zam Abu Hanifa ska zakat betalas när guldmängden uppgår till sju och ett halvt tola, oavsett om guldet används eller inte.

Zakat får användas inom sammanlagt åtta kategorier; dessa kategorier har fastställts i Koranen. Allah säger till exempel:

إِنَّمَا الصَّدَقَاتُ لِلْفُقَرَاءِ وَالْمَسَاكِينَ وَالْعَامِلِينَ عَلَيْهَا وَالْمُؤَلَّفَةِ قُلُوبُهُمْ وَفِي الرِّقَابِ وَالْغَارِمِينَ وَفِي سَبِيلِ اللَّهِ وَابْنِ السَّبِيلِ فَرِيضَةً مِنَ اللَّهِ وَاللَّهُ عَلِيمٌ حَكِيمٌ (التوبة : ٦٠)

”Zakat ska endast ges till dem som är (1) fattiga, (2) behövande, (3) anställda för att samla in zakat, (4) mu’allafat al-qulub (vars hjärtan behöver vinnas för islam), (5) för att befria slavar ur slaveriet, (6) för att betala skulder åt skuldsatta, (7) för Allahs sak och (8) till resande.” (Sura at-Tawba: 60)

Det är tillåtet att använda zakat inom de ovan nämnda åtta kategorierna, och inte utanför dem. Den sjunde kategorin, Allahs sak, innebär att zakatmedel får användas för att tillgodose olika behov hos dem som kämpar i jihad för Allahs religion.

Ytterligare några uppgifter om zakat

(1) Det råder oenighet bland imamerna om huruvida zakat är obligatorisk på den zakatpliktiga egendomen eller på ägaren. Enligt Imam Abu Hanifa och Imam Malik är zakat obligatorisk på själva den zakatpliktiga egendomen. Imam ash-Shafi‘i och Imam Ahmad ibn Hanbals uppfattning är däremot att zakat är obligatorisk för egendomens ägare. Om han därför inte betalar zakat från sin zakatpliktiga egendom utan betalar den med annan egendom, är hans zakat ändå giltig.

Ibn Hazm säger att zakat är en skyldighet som åvilar ägaren. Om ägaren därför betalar zakat för guld och silver, ris, vete och liknande med annan egendom i stället för med just det guldet, silvret, riset eller vetet, är zakaten ändå giltig. Ibn Hazm säger att människor ända från Allahs Sändebuds tid och fram till idag har betalat zakat på detta sätt. Zakat är alltså inte obligatorisk på den specifika zakatpliktiga egendomen, utan på ägaren.

(2) Måste man betala ushr på skörden från kharajjord, det vill säga jord för vilken jordskatt betalas? Även i denna fråga råder det meningsskiljaktigheter bland imamerna.

Sadaqat al-fitr eller fitra

Fitra kallas den bestämda mängd livsmedel, eller dess värde, som en välbärgad fastande person efter Ramadan och före eid ger till en behövande som en obligatorisk gåva för sin egen och sina försörjdas räkning, för att rena fastan. I själva verket är fitra fastans zakat. Liksom egendomens zakat renar egendomen, renar fitra den fastandes fasta. Fitra gjordes obligatorisk under det andra hijriåret.

(٢١٤) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ فَرَضَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ زَكَاةَ الْفِطْرِ صَاعًا مِنْ تَمَرٍ أَوْ صَاعًا مِنْ شَعِيْرٍ عَلَى الْعَبْدِ وَالْحُرِّ وَالذَّكَرِ وَالْأُنْثَى وَالصَّغِيرِ وَالْكَبِيْرِ مِنَ الْمُسْلِمِينَ وَأَمَرَ بِهَا أَنْ تُؤَدَّى قَبْلَ خُرُوجِ النَّاسِ إِلَى الصَّلَاةِ
(بخاري – مسلم)

(214) ”Hazrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) sade: Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) fastställde en saʿ av dadlar eller korn som fitra för alla muslimer, oavsett om de var slavar eller fria män och kvinnor, unga eller gamla. Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) befallde dessutom att den skulle betalas innan människorna begav sig till eidbönen.” (Bukhari, Muslim)

(٢١٥) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ فَرَضَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ زَكَاةَ الْفِطْرِ طُهْرَةً لِلصَّائِمِ مِنَ اللَّغْوِ وَالرَّفَتْ وَطُعْمَةً لِلْمَسَاكِيْنِ فَمَنْ أَيَّاهَا قَبْلَ الصَّلَاةِ فَهِيَ زَكَاةٌ مَقْبُولَةٌ وَمَنْ أَدَّاهَا بَعْدَ الصَّلاةِ فَهِيَ صَدَقَةٌ مِنَ الصَّدَقَاتِ

أبو داود – ابن ماجة)

(215) ”Hazrat Abdullah ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) sade: Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) gjorde sadaqat al-fitr obligatorisk för att rena den fastandes fasta från meningslöst tal och oanständiga handlingar samt för att ge de fattiga mat. Den som betalar den före eidbönen får den därför räknad som sadaqat al-fitr. Men den som betalar den efter eidbönen ger därmed endast en av de allmänna välgörenhetsgåvorna.” (Abu Dawud, Ibn Majah)

Förklaring: Efter att ha granskat haditherna om fitra har imam ash-Shafi‘i och imam Ahmad kommit fram till att fitra är fard. Imam Abu Hanifa sade att den är wajib, och imam Malik sade att den är sunnat mu’akkada.

Fitra ska betalas innan man beger sig till eidbönen, men det är bättre att betala den en eller två dagar före eid. Detta beror på att Allah vill att även behövande muslimer ska kunna delta i eidens glädje med de tillgångar som fitra ger. För att fitra ska bli wajib är ekonomisk förmåga på eid-dagen ett villkor. Det vill säga att den som på eid-dagen är någorlunda välbärgad måste betala fitra. Vissa har sagt att den som på eid-dagen äger tillgångar motsvarande det belopp för vilket zakat blir obligatorisk måste betala fitra.

En sa‘ motsvarar tre ser och nio chhatak. Imam Abu Hanifas åsikt är att om någon betalar fitra i form av vete ska han ge en halv sa‘, det vill säga ett ser och tolv och en halv chhatak; om han betalar med andra livsmedel ska han ge en hel sa‘, det vill säga tre ser och nio chhatak.

Alla rättslärda är eniga om att fitra blir obligatorisk under den sista fastan.

(٢١٦) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ فِي آخِرِ رَمَضَانَ أَخْرِجُوا صَدَقَةَ صَوْمِكُمْ فَرَضَ

رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ هَذِهِ الصَّدَقَةَ صَاعًا مِنْ تَمْرٍ أَوْ شَعِيرٍ أَوْ نِصْفَ صَاعٍ مِنْ قَمْحٍ عَلَى كُلِّ حُرٍ أَوْ مَمْلُوكٍ ذَكَرٍ أَوْ أُنثَى صَغِيْرٍ أَوْ كَبِيرٍ
(أبو داود – نسائي)

(216) ”Det har berättats från Abdullah ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) att han en gång, mot slutet av Ramadan, sade till folket: ’Betala fastans sadaqa. Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) fastställde en sa‘ dadlar eller korn och en halv sa‘ vete för varje muslim, vare sig han är fri eller slav, man eller kvinna, ung eller gammal.’” (Abu Dawud, Nasa’i) Förklaring: Den ovanstående hadithen om att vetets fitra är en halv sa‘ är imam Abu Hanifas bevis i denna fråga.

Kapitel 4: Fastan

Fastans betydelse i sharia

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا كُتِبَ عَلَيْكُمُ الصِّيَامُ كَمَا كُتِبَ عَلَى الَّذِيْنَ مِنْ قَبْلِكُمْ لَعَلَّكُمْ تَتَّقُوْنَ
(البقرة: ۱۸۳)

“O ni troende! Fastan har föreskrivits för er, liksom den föreskrevs för dem som levde före er, så att ni må bli gudfruktiga.” (Sura al-Baqara – 183)

Att fastan är obligatorisk är fastställt genom Koranen, sunna och ijma. ”Sawm”, eller fasta, är en mycket gammal rituell gudstjänst som även var föreskriven, det vill säga obligatorisk, för de samfund som levde före Muhammeds samfund.

Följande är beviset från sunna för att fastan är obligatorisk:

(۲۱۷) وَعَنْ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ بُنِيَ الإِسْلَامُ عَلَى خَمْسٍ شَهَادَةِ أَنْ لَا إِلَهَ إِلَّا اللَّهُ وَأَنَّ مُحَمَّدًا عَبْدُهُ وَرَسُولُهُ وَإِقَامِ الصَّلَاةِ وَإِيتَاءِ الزَّكَاةِ وَصِيَامٍ رَمَضَانَ وَحِجّ الْبَيْتِ (بخاري – مسلم)

(217) “Det har berättats från Ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (frid och välsignelser vare med honom) sade: Islam har byggts på fem saker: (1) att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammed är Hans tjänare och Sändebud, (2) att förrätta bönen, (4) att fasta under månaden Ramadan och (5) att vallfärda till Guds hus.”

Det råder konsensus (enighet) inom hela umman om att fastan är obligatorisk, från följeslagarnas tid fram till idag. Därför är fastans obligatoriska karaktär även fastställd genom ummans konsensus. Att förneka fastans obligatoriska karaktär är otro, medan den som erkänner fastan som obligatorisk men inte iakttar den är syndig.

Genom fastan gagnas människans själ på samma sätt som kroppen. Fastan ökar själens renhet och skärper människans tankeförmåga. Det är därför som sufier, andliga sökare och gudfruktiga människor har fastat sedan urminnes tider.

Att fasta efter att ha sett nymånen och att avsluta fastan efter att ha sett nymånen

(۲۱۸) وَعَنْ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ جَاءَ أَعْرَابِي إِلَى النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ إِنِّي رَأَيْتُ الْهِلَالَ يَعْنِي هِلَالَ رَمَضَانَ فَقَالَ أَتَشْهَدُ أَنْ لَا إِلَهَ إِلَّا اللهُ قَالَ نَعَمْ قَالَ أَتَشْهَدُ أَنَّ مُحَمَّدًا رَسُولُ اللَّهِ قَالَ نَعَمْ قَالَ يَا بِلالُ أَذَّنْ فِي النَّاسِ أَنْ يَصُوْمُوا غَدًا
(بخاري – مسلم – ترمذي – نسائي)

(218) ”Det har berättats från Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) att en arabisk beduin kom till den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) och sade: ’Jag har sett nymånen för Ramadan.’ Profeten frågade honom: ’Vittnar du om att det inte finns någon gud utom Allah?’ Han svarade: ’Ja.’ Profeten frågade honom åter: ’Vittnar du om att Muhammad (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) är Allahs sändebud?’ Han svarade: ’Ja.’ Då sade Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) till Bilal: ’Tillkännage för folket att de ska börja fasta från och med i morgon.’” (Bukhari, Muslim, Tirmidhi, Nasa’i)

(۲۱۹) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ تَرَايَ النَّاسُ الْهِلَالَ فَأَخْبَرْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِنِّي رَأَيْتُهُ فَصَامَ وَأَمَرَ النَّاسَ بِصِيَامِهِ
أبو داود – دارمي)

(219) Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) berättar: En dag försökte folket se Ramadans nymåne. Jag gick då till Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) och meddelade honom att jag hade sett fastemånens nymåne. När Profeten hörde detta fastade han själv och befallde folket att fasta.” (Abu Dawud, Darimi)

Förklaring: När det gäller att se fastemånens nymåne är en muslims vittnesmål tillräckligt. Det vill säga, om en muslim vittnar om att han själv har sett nymånen, måste man börja fasta på grundval av hans vittnesmål. Detta bevisas av den ovan nämnda hadithens innebörd. Detta är också imamernas uppfattning. Om himlen däremot är helt klar är en persons vittnesmål inte tillräckligt. När det gäller Eid-månens nymåne är imamernas uppfattning att minst två pålitliga muslimers vittnesmål krävs, om himlen är molnig den tjugonionde Ramadan. Om himlen är klar kan det inte fastställas att nymånen har setts utan vittnesmål från ett större antal människor.

(۲۲۰) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ قَالَ رَسُوْلُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَا تَصُوْمُوا حَتَّى تَرَوُا الْهِلَالَ وَلَا تُفْطِرُوا حَتَّى تَرَوْهُ فَإِنْ غُمَّ عَلَيْكُمْ فَاقْدِرُوا لَهُ وَفِي رِوَايَةٍ قَالَ الشَّهْرُ تِسْعٌ وَعِشْرُونَ لَيْلَةً فَلَا تَصُوْمُوا حَتَّى تَرَوْهُ فَإِنْ غُمَّ عَلَيْكُمْ فَاكْمِلُوا
الْعِدَّةَ ثَلاثِينَ (بخاري – مسلم)

(220) ”Hazrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Guds Sändebud (frid och välsignelser vare med honom) sade: ’Ni ska inte fasta utan att ha sett nymånen, och på samma sätt ska ni inte avsluta fastan utan att ha sett nymånen. Om nymånen är dold (på grund av moln), ska ni fullborda (månaden Shaʿban). I en annan berättelse sägs det att Profeten sade: ’Månaden kan också bestå av tjugonio nätter. Fasta därför inte utan att ha sett nymånen. Om den inte kan ses på grund av moln, ska ni fullborda Shaʿban med trettio dagar.’” (Bukhari, Muslim)

(۲۲۱) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ صُومُوا لِرُؤْيَتِهِ وَأَفْطِرُوا لِرُؤْيَتِهِ فَإِنْ غُمَّ عَلَيْكُمْ فَأَكْمِلُوا عِدَّةَ شَعْبَانَ ثَلاثِينَ (بخاري – مسلم)

(221) ”Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Guds Sändebud (frid och välsignelser vare med honom) sade: ’Fasta när ni ser nymånen och avsluta fastan när ni ser nymånen. Ja, om nymånen inte kan ses på grund av moln, ska ni fullborda Shaʿban med trettio dagar.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: En arabisk månad (månvarvsmånad) kan bestå av antingen 29 eller 30 dagar. Därför sade Profeten att om ingen kan se nymånen på den 29:e Shaʿban eller den 29:e Ramadan på grund av att himlen är molntäckt, ska ni fullborda Shaʿban med trettio dagar och fasta. Om Shawwals nymåne inte kan ses den 29:e Ramadan, ska ni fullborda Ramadan med trettio dagar och fira eid.

Att fasta på tvivlets dag

(۲۲۲) وَعَنْ عَمَّارِ بْنِ يَاسِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ مَنْ صَامَ الْيَوْمَ الَّذِي يُشَكُ فِيْهِ فَقَدْ عَصَى أَبَا الْقَاسِمِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ (ابوداؤد – ترمذي)

(222) ”Hazrat Ammar ibn Yasir (må Allah vara nöjd med honom) berättar: ’Den som fastar på tvivlets dag kommer sannerligen att vara olydig mot Abu al-Qasim (Guds Sändebud).’” (Abu Dawud, Tirmidhi)

(۲۲۳) وَعَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ صُوْمُوا لِرُؤْيَتِهِ وَافْطِرُوا لِرُؤْيَتِهِ فَإِنْ حَالَ بَيْنَكُمْ وَبَيْنَهُ سَحَابٌ فَكَمِلُوا الْعِدَّةَ ثَلَاثِينَ وَلَا تَسْتَقْبَلُوا الشَّهْرَ اسْتَقْبَالاً (أحمد – نسائي – ترمذي)

(223) ”Hazrat Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Fasta när ni ser månen och avsluta fastan när ni ser månen. Men om moln hindrar er från att se månen, ska ni fullborda trettio dagar. Och förkorta inte månaden i förväg utan grund.’” (Ahmad, Nasa’i, Tirmidhi)

Förklaring: Om månen inte kan ses på grund av moln på himlen kallas denna dag يَوْمُ الشَّكِdet vill säga ”tvivlets dag”. Detta beror på att det råder tvivel den dagen om huruvida månen har gått upp eller inte. Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) har strängt förbjudit att fasta Ramadan på en sådan tvivlets dag. Han har också förbjudit att fira Eid på en sådan dag i tron att månen har gått upp. En sådan dag infaller alltid den tjugonionde dagen i månaden, eftersom det inte finns något tvivel om att månaden är fullbordad när trettio dagar har gått.

Beskrivning av sehri och iftar

(٢٢٤) وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ تَسَخَّرُوا فَإِنَّ فِي السُّحُوْرِ بَرَكَةٌ
(بخاري – مسلم)

(224) ”Hazrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Ät sehri, eftersom det finns välsignelse i sehri.’” (Bukhari, Muslim)

(٢٢٥) وَعَنْ عَمْرِ وَبْنِ الْعَاصِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَصْلُ مَا بَيْنَ صِيَامِنَا وَصِيَامٍ أَهْلِ الْكِتَابِ أُكْلَةُ السَّحَرِ (أبو داود)

(225) ”Hazrat Amr ibn al-As (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Skillnaden mellan vår fasta och ahl al-kitabs (judarnas och de kristnas) fasta är sehri’ (det vill säga att vi, Muhammads ummah, äter sehri innan vi fastar, medan ahl al-kitab inte äter sehri under sin fasta).” (Abu Dawud)

Förklaring: Det som äts med avsikten att fasta strax före den sanna gryningen kallas sehri. I själva verket börjar fastan efter sehri, vid den tidpunkt då den sanna gryningen börjar. Alla imamer är eniga om att fastan är giltig även om man inte äter sehri, men då försummar man sunnan och liknar ahl al-kitabs fasta. Därför bör man äta åtminstone lite sehri även om man inte är hungrig.

(٢٢٦) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا سَمِعَ النِّدَاءَ أَحَدُكُمْ وَالْإِنَاءُ فِي يَدِهِ فَلَا يَضَعُهُ حَتَّى يَقْضِي حَاجَتَهُ مِنْهُ (أبو داود)

(226) ”Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs Sändebud (ﷺ) sade: ’Om någon av er hör böneutropet medan han har matfatet i handen, ska han inte lägga det ifrån sig förrän han har tillfredsställt sitt behov.’” (Abu Dawud)

Förklaring: Allahs Sändebud (ﷺ) sade att man skulle äta suḥūr sent, så att den fastandes fasta inte blir onödigt lång. Han sade till och med att om det finns något kvar på ert fat efter att ni har hört böneutropet, ska ni äta upp det. Efter att man med säkerhet vet att morgonljuset har inträtt får man dock inte längre äta. I en annan hadith sägs det att Allahs Sändebud (ﷺ) sade: ’Sluta inte äta och dricka enbart för att ni hör Bilals böneutrop, eftersom Bilal ger böneutropet till morgonbönen under natten, före det sanna morgonljusets inträde. Ni får äta fram till Ibn Umm Maktums böneutrop.’

(۲۲۷)
وَعَنْ سَهْلٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَا يَزَالُ النَّاسُ بِخَيْرٍ مَّا عَجَّلُوا الْفِطْرَ (بخاري – مسلم)

(227) ”Sahl (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs Sändebud (ﷺ) sade: ’Så länge människorna bryter fastan skyndsamt kommer de att förbli i välgång.’” (Bukhari, Muslim)

(۲۲۸) وَعَنْ عُمَرَ بْنِ الْخَطَّابِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا أَقْبَلَ اللَّيْلُ مِنْ هَاهُنَا وَأَدْبَرَ النَّهَارُ مِنْ هَاهُنَا وَغَرَبَتِ الشَّمْسُ فَقَدْ أَفْطَرَ الصَّائِمُ (بخاري – مسلم)

(228) ”Umar ibn al-Khattab (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs Sändebud (ﷺ) sade: ’När natten kommer från denna sida (öster), dagen försvinner från den andra sidan (väster) och solen går ner, ska den fastande bryta fastan.’” (Bukhari, Muslim)

(۲۲۹) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُوْلُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ اللَّهُ تَعَالَى أَحَبُّ عِبَادِي إِلَيَّ أَعْجَلُهُمْ فِطْرًا (ترمذي)

(229) ”Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Guds Sändebud sade: ’Allah den Högste säger: Av Mina tjänare är de mest älskade hos Mig de som bryter fastan så snart som möjligt.’” (Tirmidhi)

Förklaring: Det är sunna att äta suhur sent, vid den sista tiden, och att bryta fastan omedelbart vid solnedgången utan någon som helst försening. Profeten har uppmanat till att bryta fastan utan onödig fördröjning efter solnedgången. Man bör sätta sig med iftar-måltiden framför sig redan före solnedgången och bryta fastan så snart böneutropet hörs. Eftersom judar och kristna inte äter suhur under sina fastor och fördröjer iftaren, har Profeten sagt att vi ska skilja vår fasta från judarnas och de kristnas genom att regelbundet äta suhur och bryta fastan snabbt.

Den sistnämnda hadithen är en hadith qudsi, eftersom Profeten däri återgav Allahs ord.

(۲۳۰) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُوْلُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَا يَزَالُ الدِّيْنُ ظَاهِرًا مَا عَجَلَ النَّاسُ الْفِطْرَ لأَنَّ الْيَهُودَ وَالنَّصَارَى يُؤَخِّرُونَ
أبو داود ابن ماجة

(230) ”Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Guds Sändebud sade: ’Så länge människorna bryter fastan snabbt kommer religionen att förbli segerrik. Judarna och de kristna fördröjer nämligen iftaren.’” (Abu Dawud, Ibn Majah)

Förklaring: Innebörden av hadithen är att religionen kommer att förbli segerrik så länge min umma avstår från att följa människor av annan tro och följer sin egen religion på ett korrekt sätt.

(۲۳۱) وَعَنْ مُعَاذِ بْنِ زُهْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ إِنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كَانَ إِذَا أَفْطَرَ قَالَ اللَّهُمَّ لَكَ صُمْتُ وَعَلَى رِزْقِكَ أَفْطَرْتُ (أبو داود)

(231) ”Hazrat Mu’adh ibn Zuhra (må Allah vara nöjd med honom) berättade att när den ädle Profeten bröt fastan brukade han säga: ’O Allah, jag har fastat enbart för Din skull, och med den försörjning Du har gett mig bryter jag fastan.’” (Abu Dawud)

(۲۳۲) وَعَنْ حَفْصَةً رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ قَالَ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ مَنْ لَمْ يُجْمِعِ الصِّيَامَ قَبْلَ الْفَجْرِ فَلَا صِيَامَ لَهُ
ترمذي – أبو داود – نسائي – دارمي)

(232) ”Hazrat Hafsa (må Allah vara nöjd med henne) sade: Den som inte har avsett att fasta före gryningen kommer inte att få sin fasta godkänd.”
(Tirmidhi, Abu Dawud, Nasai, Darimi)

Förklaring: Fastans obligatoriska delar (pelare) är två: (1) att ha avsikten, (2) att avstå från mat, dryck och sexuellt umgänge. Med stöd av denna hadith säger Imam Malik, Shafi‘i och Imam Ahmad ibn Hanbal att den fastande måste ha avsikten att fasta före den sanna gryningen. Imam Abu Hanifa stöder sig däremot på en hadith om Ashura och säger att det räcker att ha avsikten före solens zenit. (Om man glömmer avsikten i detta fall)

Handlingar som inte bryter fastan

(۲۳۳) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ كَانَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يُدْرِكُهُ الْفَجْرُ فِي رَمَضَانَ وَهُوَ جُنُبٌ مِنْ غَيْرِ حُلْمٍ فَيَغْتَسِلُ وَيَصُوْمُ (بخاري – مسلم)

(233) ”Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) sade: Ibland kom gryningen medan Profeten befann sig i ett rituellt orent tillstånd, utan att någon nattlig sädesuttömning hade ägt rum. Därefter badade han och fastade.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Efter äktenskapligt umgänge (samlag) under fastans natt bör man bada och rena sig innan man äter suhur. Om någon emellertid inte hinner bada före suhur och den sanna gryningen inträder medan han befinner sig i detta tillstånd, blir hans fasta inte ogiltig. Han ska dock bada så snart som möjligt.

(٢٣٤) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ كَانَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يُقَبِّلُ وَيُبَاشِرُ وَهُوَ صَائِمٌ وَكَانَ أَمْلَكُكُمْ لأَرَيهِ (بخاري – مسلم)

(২৩৪) ”Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) sade: Guds Sändebud (må Allah välsigna honom och skänka honom frid) brukade kyssa under fastan och ha kroppskontakt med sin hustru. Och han var mer självbehärskad än ni.” (Bukhari, Muslim)

(٢٣٥) عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَجُلًا سَأَلَ
النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَنِ الْمُبَاشَرَةِ لِلصَّائِمِ فَرَخَّصَ لَهُ وَأَتَاهُ آخَرُ فَسَأَلَهُ فَنَهَاهُ فَإِذَا الَّذِي رُخْصَ لَهُ شَيْخٌ وَالَّذِي نَهَاهُ شَابٌ (أبو داود)

(২৩৫) ”Det har berättats från Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom): En gång frågade en man om att lägga sin kropp mot sin hustrus kropp medan han fastade. Guds Sändebud (må Allah välsigna honom och skänka honom frid) tillät honom att göra det. Sedan kom en annan man och ställde samma fråga, men Guds Sändebud förbjöd honom det. Senare visade det sig att den som hade fått tillåtelse var gammal, medan den som hade blivit förbjuden var ung.” (Abu Dawud)

Förklaring: Samlag är helt förbjudet för den fastande under fastan. Därför får man under fastan inte bete sig på ett sådant sätt att utlösning sker eller att man förlorar självbehärskningen och tvingas till samlag. Att Guds Sändebud i detta fall tillät den gamle att ha mubasharat med sin hustru under fastan, det vill säga att ligga utan kläder med könsorganen mot varandra, men förbjöd det för den unge, berodde på att den gamles sexuella lust var dämpad. Han skulle inte förlora självbehärskningen genom mubasharat. Den unges sexuella lust var däremot inte dämpad, och därför fanns det en risk att han skulle förlora självbehärskningen. Eftersom Guds Sändebud var den mest självbehärskade av alla uppstod det inte någon fråga om att han skulle förlora självbehärskningen genom kyssar eller omfamningar under fastan, vilket Hazrat Aisha har nämnt.

(٢٣٦) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ
صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ نَسِيَ وَهُوَ صَائِمٌ فَأَكَلَ أَوْ شَرِبَ فَلْيُتِمَّ صَوْمَهُ فَإِنَّمَا أَطْعَمَهُ اللَّهُ وَسَقَاهُ (بخاري – مسلم)

(২৩৬) ”Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) sade: Guds Sändebud (må Allah välsigna honom och skänka honom frid) sade: Om någon av misstag äter eller dricker något medan han fastar, ska han fullfölja sin fasta, eftersom Allah har gett honom att äta och dricka.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Om någon äter något av misstag, även om han äter sig mätt, blir fastan inte ogiltig. Därför ska den som råkar äta av misstag fullfölja sin fasta.

(۲۳۷) وَعَنْ عَامِرِ بْنِ رَبِيعَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ رَأَيْتُ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَا لَا أُحْصِي يَتَسَوَّكُ وَهُوَ صائم (ترمذي – أبو داود )

(237) ”Hazrat Amir ibn Rabi’a (må Allah vara nöjd med honom) berättar: Jag såg den ädle Profeten (må Allah välsigna honom och ge honom frid) använda miswāk otaliga gånger medan han fastade.” (Tirmidhi, Abu Dawud)

Förklaring: Oavsett om man använder en torr eller en färsk kvist som miswāk under fastan, skadar det inte fastan. Att däremot borsta tänderna med någon form av pulverbaserat tandpulver eller tandkräm medan man fastar är makruh.

(۲۳۸) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ ذَرَعَهُ الْقَيْءُ وَهُوَ صَائِمٌ فَلَيْسَ عَلَيْهِ قَضَاءٌ وَمَنِ اسْتَقَاءَ عَمَدًا فَلْيَقْضِ
(ترمذي – أبو داود – ابن ماجة)

(238) ”Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Guds sändebud (må Allah välsigna honom och ge honom frid) sade: Den vars kräkning kommer ofrivilligt under fastan behöver inte ta igen fastan. Men om någon framkallar kräkning med avsikt måste han ta igen fastan.” (Tirmidhi, Abu Dawud, Ibn Majah)

Fasta under resa

(۲۳۹) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا أَنَّ حَمْزَةَ بْنَ عَمْرٍو الْأَسْلَمِي قَالَ لِلنَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَأَصُومُ فِي السَّفَرِ قَالَ إِنْ شِئْتَ فَصُمْ وَإِنْ شِئْتَ فَأَفْطِرْ
بخاري – مسلم – ترمذي)

(239) ”Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) berättar: En dag frågade Hamza ibn Amr den ädle Profeten (må Allah välsigna honom och ge honom frid): ’Guds sändebud, ska jag fasta under resan?’ Hamza var en följeslagare som fastade mycket. Som svar sade Guds sändebud: ’Under resan kan du fasta om du vill, och du kan också låta bli att fasta.’” (Bukhari, Muslim, Tirmidhi)

(٢٤٠) وَعَنْ أَبِي سَعِيدٍ الْخُدْرِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ غَزَوْنَا مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لِسِتَّ عَشْرَةَ مَضَتْ مِنْ شَهْرِ رَمَضَانَ فَمِنَّا مَنْ صَامَ وَمِنَّا مَنْ أَفْطَرَ فَلَمْ يَعِبِ الصَّائِمُ عَلَى الْمُفْطِرِ وَلَا الْمُفْطِرُ عَلَى الصَّائِمِ (مسلم)

(240) ”Hazrat Abu Sa’id al-Khudri (må Allah vara nöjd med honom) sade: En gång, den sextonde dagen av fastan, befann vi oss på ett fälttåg tillsammans med Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom). Vid den tiden fastade några av oss, medan andra hade avstått från fastan. Men precis som de av oss som fastade inte klandrade dem som inte fastade, klandrade inte heller de som inte fastade dem som fastade. (Muslim)

Förklaring: Av den ovan nämnda hadithen framgår att det är resenären själv som avgör om han ska fasta under resan eller inte. Om han vill kan han fasta, och om han vill kan han avstå. Om han däremot inte fastar under resan måste han ta igen fastan vid ett annat tillfälle.

(٢٤١) وَعَنْ جَابِرِ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي سَفَرٍ فَرَأَى زِحَامًا وَرَجُلاً قَدْ ظُلِلَ عَلَيْهِ فَقَالَ مَا هَذَا فَقَالُوْا صَائِمٌ فَقَالَ لَيْسَ مِنَ الْبَرِّ الصَّوْمُ فِي السَّفَرِ (بخاري – مسلم)

(241) ”Hazrat Jabir ibn Abdullah (må Allah vara nöjd med honom) sade: En gång befann sig Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) på en resa. När han hade stannat vid en rastplats såg han en folksamling på en plats och såg att en man hölls i skuggan. Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) frågade: ’Vad har hänt?’ Folket svarade: ’Han fastar.’ Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Det är ingen god gärning att fasta under sådana omständigheter på en resa.’” (Bukhari, Muslim)
Förklaring: Enligt innebörden av denna hadith är det bättre att inte fasta under en resa där fastan orsakar den fastande extra svårigheter. Under en resa blev nämligen några följeslagare medvetslösa på grund av att de fastade under dagens senare del, varpå Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’De har gjort något syndigt.’ I själva verket är alla imamer eniga om att det är bättre för den som upplever det svårt att fasta under resan att avstå från fastan. När det däremot inte är svårt för honom att fasta under resan, anser Imam Abu Hanifa, Imam Malik och Imam al-Shafi’i att det är bättre för honom att fasta. Imam Ahmad ibn Hanbal, Imam al-Awza’i och Imam Ishaq anser däremot att det är bättre att inte fasta. (Nayl al-Awtar)

Kapitel 5: Hajj

Beskrivning av hajj

وَلِلَّهِ عَلَى النَّاسِ حِجُّ الْبَيْتِ مَنِ اسْتَطَاعَ إِلَيْهِ سَبِيلاً
آل عمران (۹۷)

”Att vallfärda till Guds hus för Allahs skull är en plikt för den som har möjlighet att ta sig dit.” (A آل عمران 97)

وَأَتِمُوا الْحَجَّ وَالْعُمْرَةَ لِلَّهِ (البقرة : ١٩٦)

”Och fullgör hajj och umrah för Allahs skull.” (Al-Baqarah – 196)

Hajj är en av islams fem pelare. Efter att Allahs Sändebud ﷺ hade utvandrat till Medina blev hajj obligatorisk under det sjätte hijriåret. Enligt vissa blev hajj obligatorisk under det nionde hijriåret. Det är obligatoriskt att utföra hajj en gång under livet. Följande fem villkor måste vara uppfyllda för hajj: (1) att vara muslim, (2) att ha uppnått puberteten, (3) att vara vid sina sinnens fulla bruk, (4) att vara fri (inte slav), (5) att ha förmåga (ekonomiskt, fysiskt och psykiskt). Imamerna Abu Hanifa, Malik och Ahmad ibn Hanbal anser att hajj måste utföras så snart den blir obligatorisk. Men även om den utförs senare är den giltig. Imam ash-Shafi‘i, al-Awza‘i och ath-Thawri anser att hajj är en skyldighet som får skjutas upp. Därför är det ingen skada att utföra den senare. När ovanstående fem villkor är uppfyllda blir hajj obligatorisk för både män och kvinnor. För kvinnor finns dessutom villkoret att de måste ha en mahram som resesällskap.

(٢٤٢) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ خَطَبَنَا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ يَا أَيُّهَا النَّاسُ قَدْ فَرِضَ عَلَيْكُمُ الْحَجُّ فَحَجُّوا فَقَالَ رَجُلٌ أَكُلَّ عَامٍ يَا رَسُولَ اللهِ فَسَكَتَ حَتَّى قَالَهَا ثَلَاثًا فَقَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَوْ قُلْتُ نَعَمْ لَوَجَبَتْ وَلَمَا اسْتَطَعْتُمْ ثُمَّ قَالَ ذَرُونِي مَا تَرَكْتُكُمْ فَإِنَّمَا هَلَكَ مَنْ كَانَ قَبْلَكُمْ بِكَثْرَةِ سُؤَالِهِمْ وَاخْتِلَافِهِمْ عَلَى أَنْبِيَائِهِمْ فَإِذَا أَمَرْتُكُمْ بِشَيْءٍ فَأْتُوا مِنْهُ مَا اسْتَطَعْتُمْ وَإِذَا نَهَيْتُكُمْ عَنْ شَيْءٍ فَدَعُوهُ (مسلم)

(242) ”Abu Hurayra må Allah vara nöjd med honom berättade: En dag, när Allahs Sändebud ﷺ höll ett tal till oss, sade han: ’O människor! Hajj har gjorts obligatorisk för er; utför därför hajj.’ En man frågade: ’O Allahs Sändebud ﷺ, gäller detta varje år?’ Profeten förblev tyst, och mannen upprepade samma fråga tre gånger. Då sade Profeten ﷺ: ’Lyssna: om jag hade svarat ja, skulle det ha blivit obligatoriskt för er varje år. Men då skulle ni inte ha haft förmåga att utföra det.’ Därefter sade Profeten: ’Era föregångare gick under på grund av att de ställde alltför många frågor och motsatte sig sina profeter. När jag därför befaller er något, ska ni utföra det efter bästa förmåga, och det jag förbjuder er ska ni avstå från.’ (Muslim)

Förklaring: I en annan hadith nämns att den sahabi som ställde frågan var Akra ibn Habis. Utöver frågan om hajjens obligatoriskhet kan man få kännedom om flera saker genom denna hadith. För det första hade den ädle Profeten ﷺ av Allah fått befogenhet att i vissa frågor ge grundläggande föreskrifter rörande sharia. Profetens föreskrifter är alltså också en källa till sharia. För det andra bör man inte ställa onödigt detaljerade och överdrivna frågor om religionens och sharias angelägenheter, eftersom detta leder till större svårigheter. Allah säger exempelvis:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوْا لَا تَسلُّلُوا عَنْ أَشْيَاءَ إِنْ تُبْدَ لَكُمْ تَسْؤُكُمْ (المائدة – ١٠١)

”O ni som tror! Fråga inte om sådant som är onödigt, för om ett svar ges kommer det att orsaka er besvär.” (Al-Ma’idah – 101)

(٢٤٣) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ خَرَجْنَا مَعَ
رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَامَ حَجَّةِ الْوَدَاعِ فَمِنَّا مَنْ أَهَلَّ بِعُمْرَةٍ وَمِنَّا مَنْ أَهَلَّ بِحَجٍ وَعُمْرَةٍ وَمِنَّا مَنْ أَهَلَّ بِالْحَجِّ وَأَهَلَّ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بِالْحَجِّ فَأَمَّا مَنْ أَهَلَّ بِعُمْرَةٍ فَحَلَّ وَأَمَّا مَنْ أَهَلَّ بِالْحَجِّ أَوْ جَمَعَ الْحَجَّ وَالْعُمْرَةَ لَمْ يَحِلُّوا حَتَّى كَانَ يَوْمُ النَّحْرِ
(بخاري – مسلم)

(243) ”Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) berättar: Under året för avskedshajj gav vi oss av på resa tillsammans med Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom). Några av oss hade iklätt sig ihram endast för umrah, medan andra hade iklätt sig ihram för både hajj och umrah. Men Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) hade iklätt sig ihram endast för hajj. Därför tog de som hade iklätt sig ihram endast för umrah av sig ihram efter tawaf och sa‘i. Men de som hade iklätt sig ihram endast med avsikt för hajj, liksom de som hade kombinerat ihram för hajj och umrah, tog inte av sig ihram förrän offerdagen (den 10:e Dhul-Hijjah).” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Detta inträffade under det tionde hijriåret, eftersom Allahs sändebuds (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) avskedshajj ägde rum under det tionde hijriåret. Genom denna hadith får vi veta att hajj är av tre slag. (1) Qiran: Qiran-hajj kallas den hajj där pilgrimen vid miqat ikläder sig ihram med avsikt för både hajj och umrah och säger:اللَّهُمَّ لَبَّيْكَ بِحَجِّ وَعُمْرَةٍ

”Allah, jag har kommit för att utföra hajj och umrah.” (2) Ifrad: Ifrad kallas den hajj där pilgrimen vid miqat ikläder sig ihram enbart med avsikt för hajj. Båda de ovan nämnda pilgrimerna måste förbli iförda ihram fram till den 10:e Dhul-Hijjah, det vill säga offerdagen. Den förstnämnda, alltså pilgrimen som utför qiran, ska emellertid slutföra umrah efter ankomsten till Mecka och före hajj. Den som har avsikt att utföra ifrad ska däremot utföra umrah efter att hajj har fullbordats, och måste då ikläda sig ihram på nytt. (3) Tamattu-hajj: Den pilgrim som har avsikt att utföra tamattu-hajj ikläder sig vid miqat ihram enbart med avsikt för umrah. Efter ankomsten till Mecka fullbordar han umrah genom tawaf och sa‘i, rakar huvudet eller klipper håret, tar av sig ihram och blir åter tillåten att göra det som varit förbjudet under ihram. Därefter, den 8:e Dhul-Hijjah, ikläder han sig på nytt ihram i Mecka med avsikt för hajj och beger sig mot Mina.

(٢٤٤) وَعَنْ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ وَقْتَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لِأَهْلِ الْمَدِينَةِ ذَا الْحُلَيْفَةِ وَلِأَهْلِ الشَّامِ الْجُحْفَةَ وَلِأَهْلِ نَجْرٍ قَرْنَ الْمَنَازِلِ وَلِأَهْلِ الْيَمَنِ يَلَمْلَمَ فَهُنَّ لَهُنَّ وَلِمَنْ أَتَى عَلَيْهِنَّ مِنْ غَيْرِ أَهْلِهِنَّ لِمَنْ كَانَ يُرِيدُ الْحَجَّ وَالْعُمْرَةَ فَمَنْ كَانَ دُونَهُنَّ فَمُهَلُهُ مِنْ أَهْلِهِ وَكَذَاكَ وَكَذَاكَ حَتَّى أَهْلُ مَكَّةَ يُهِلُّونَ مِنْهَا (بخاري – مسلم)

(244) ”Hazrat Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) berättar: Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) fastställde Dhu’l-Hulayfah som miqat för Medinas invånare, al-Juhfah (Rabigh) för invånarna i Levanten, Qarn al-Manazil för invånarna i Najd och Yalamlam för invånarna i Jemen. Dessa platser är miqat för de ovan nämnda folken, liksom för alla andra som passerar dessa platser på väg till hajj eller umrah. De som bor innanför miqat, närmare Mecka, ska ikläda sig ihram i sina hem. På detta sätt ska Meckas invånare ikläda sig ihram i själva Mecka.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Miqat är den bestämda plats från vilken det är förbjudet att färdas mot Mecka utan att ha iklätt sig ihram. Enligt imam Abu Hanifa måste alla, utom de som bor innanför miqat, ikläda sig ihram och passera miqat. Imam al-Shafi’is uppfattning är däremot att endast den som har avsikt att utföra umrah eller hajj måste ikläda sig ihram vid miqat, inte andra.

Tawaf runt Allahs hus

(٢٤٥) وَعَنْ عُرْوَةَ بْنَ الزُّبَيْرِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَدْ حَجَّ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَأَخْبَرَتْنِي عَائِشَةُ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا أَنَّ أَوَّلَ شَيْءٍ بَدَأَ بِهِ حِيْنَ قَدِمَ مَكَّةَ أَنَّهُ تَوَضَّأَ ثُمَّ طَافَ بِالْبَيْتِ ثُمَّ لَمْ تَكُنْ عُمْرَةٌ ثُمَّ حَجَّ أَبُو بَكْرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ فَكَانَ أَوَّلُ شَيْءٍ بَدَأَ بِهِ الطَّوَافُ بِالْبَيْتِ ثُمَّ لَمْ تَكُنْ عُمْرَةٌ ثُمَّ عُمَرُ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ ثُمَّ عُثْمَانُ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ مِثْلَ ذَالِكَ
(بخاري – مسلم)

(245) ”Urwa ibn az-Zubayr (må Allah vara nöjd med honom) berättar: Profeten gjorde hajj. Aisha (må Allah vara nöjd med henne) sade om detta: När Profeten gick in i Mecka var det första han gjorde att utföra wudu. Därefter gjorde han tawaf runt Baytullah, men omvandlade den inte till umrah (det vill säga, han tog inte av sig ihram). Sedan gjorde Abu Bakr hajj; även han gjorde först tawaf runt Baytullah, men omvandlade inte heller den till umrah. Därefter gjorde Umar och Uthman (må Allah vara nöjd med dem) på samma sätt.” (al-Bukhari, Muslim)

Förklaring: Det första man ska göra efter att ha gått in i Mecka iförd ihram är tawaf runt Allahs hus. Denna tawaf är sunnah. För den som går in med avsikt att utföra umrah är den däremot wajib. Tawaf innebär att man går sju varv runt Allahs hus. Denna tawaf ska påbörjas vid Hajar al-Aswad, och man ska gå åt höger. Under de tre första varven ska man gå raskt, och under de följande fyra varven långsamt. Den första tawaf som pilgrimerna utför när de anländer till Mecka kallas tawaf al-qudum; den är sunnah. Den tawaf som utförs den tionde dagen av Dhu al-Hijjah under hajj kallas tawaf az-ziyara eller tawaf al-ifada; den är fard. Den tawaf som utförs vid avresan kallas tawaf al-wida; den är wajib. Under vistelsen i Mecka ger tawaf större belöning än andra frivilliga former av gudsdyrkan.

Tawaf, tawaf-bönen och sa’y mellan Safa och Marwa

(٢٤٦) عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا طَافَ فِي الْحَجِّ أَوِ الْعُمْرَةِ أَوَّلَ مَا يَقْدِمُ سَعَى ثَلَاثَةَ أَطْوَافٍ وَمَشَى أَرْبَعَةٌ ثُمَّ سَجَدَ سَجْدَتَيْنِ ثُمَّ يَطُوفُ بَيْنَ الصَّفَا وَالْمَرْوَةِ (بخاري – مسلم)

(246) ”Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) berättar: När Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) först anlände till Mecka för hajj eller umrah gick han raskt under tre varv och i normal takt under fyra varv. Därefter bad han två rakʿah (vid Maqam Ibrahim). Sedan utförde han sa’y mellan Safa och Marwa.” (al-Bukhari, Muslim)

Förklaring: För den som utför tawaf är det wajib att efter tawaf ställa sig vid Maqam Ibrahim och be två rakʿah. Enligt imamerna kan denna bön utföras när som helst. Imam Abu Hanifas uppfattning är dock att den inte får utföras under de tider då bön är förbjuden; man måste då vänta. För pilgrimerna är det fard att utföra sa’y sju gånger mellan bergen Safa och Marwa. Enligt Imam Abu Hanifa är den däremot wajib.

(٢٤٧) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ أَقْبَلَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَدَخَلَ مَكْةً فَأَقْبَلَ إِلَى الْحَجَرِ فَاسْتَلَمَهُ ثُمَّ طَافَ بِالْبَيْتِ ثُمَّ أَتَى الصَّفَا فَعَلَاهُ حَتَّى يَنْظُرَ إِلَى الْبَيْتِ فَرَفَعَ يَدَيْهِ فَجَعَلَ يَذْكُرُ اللَّهَ مَا شَاءَ وَيَدْعُوهُ (أبو داود)

(247) Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättade: ”Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) avreste från Medina och nådde Mecka. Därefter gick han fram till den svarta stenen och kysste den. Sedan utförde han tawaf runt Kaba. Därefter besteg han berget Safa, varifrån han kunde se Baytullah, och medan han lyfte sina händer åkallade han Allah och bad enligt sin önskan.” (Abu Dawud)

Förklaring: Även denna hadith visar att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) först utförde tawaf när han nådde Mecka. Därefter utförde han sa‘i mellan Safa och Marwa, och under tawaf och sa‘i ägnade han sig åt dhikr och åkallan. Det var dock inte någon särskild dhikr eller åkallan. Därför kan man läsa vilken åkallan som helst under tawaf och sa‘i.

Att uppehålla sig vid Arafat och Muzdalifa samt offer i Mina

(٢٤٨) وَعَنْ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ نَحَرْتُ هَاهُنَا وَمِنَى كُلُّهَا مَنْحَرٌ فَانْحَرُوا فِي رِجَالِكُمْ وَوَقَفْتُ هَاهُنَا وَعَرَفَةُ كُلُّهَا مَوْقِفٌ وَوَقَفْتُ هَاهُنَا وَالْمُزْدَلِفَةُ كُلُّهَا مَوْقِفٌ (مسلم)

(248) Det har berättats från Jabir (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ”Jag har offrat här, och hela Mina är en plats för offer. Därför kan ni offra på den plats där ni uppehåller er i Mina. Jag har uppehållit mig här vid Arafat, och hela Arafat är en plats för uppehåll. Och jag har uppehållit mig här vid Muzdalifa, och hela Muzdalifa är en plats för uppehåll.” (Muslim)

Förklaring: Den tionde dagen i Dhu al-Hijja avreser pilgrimerna tidigt på morgonen från Muzdalifa. När de har kastat stenar på Satan vid jamarat utför de offer. Enligt imam Abu Hanifa är detta offer wajib och en del av hajj. Detta offer kan utföras var som helst i Mina. Det är detta Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade. Bland hajjens obligatoriska handlingar eller pelare är den främsta pelaren att uppehålla sig vid Arafat en stund från efter solens zenit den nionde dagen i Dhu al-Hijja till natten. Där ska man, med ett adhan och separata iqama, först tillsammans med församlingen be två rak‘at av zuhrs obligatoriska bön och därefter omedelbart, med en ny iqama, be asrs två rak‘at tillsammans. Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) bad på detta sätt. I hadithen sade Allahs Sändebud att hela Arafats slätt är en plats för wuquf eller uppehåll. Om man därför uppehåller sig någonstans där under den föreskrivna tiden har den obligatoriska handlingen fullgjorts. På motsvarande sätt avreser pilgrimerna från Arafat efter solnedgången den nionde dagen i Dhu al-Hijja och kommer till Muzdalifa (på vägen mot Mecka och Mina). Där ber de maghrib och isha tillsammans och uppehåller sig i Muzdalifa fram till den sanna gryningen. Enligt imam Abu Hanifa är detta uppehåll wajib och en del av hajj. Allahs Sändebud sade i hadithen att hela Muzdalifa är en plats för uppehåll; om pilgrimerna uppehåller sig var som helst där har den obligatoriska handlingen fullgjorts.

(٢٤٩) وَعَنْ نَافِعٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ عَبْدَ اللَّهِ بْنَ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا كَانَ يَقُولُ مَنْ لَمْ يَقِفْ بِعَرَفَةَ مِنْ لَيْلَةِ الْمُزْدَلِفَةِ قَبْلَ أَنْ يَطْلَعَ الْفَجْرُ فَقَدْ فَاتَهُ الْحَجُّ وَمَنْ وَقَفَ بِعَرَفَةً مِنْ لَيْلَةِ الْمُزْدَلِفَةِ مِنْ قَبْلِ أَنْ يَطْلَعَ الْفَجْرُ فَقَدْ أَدْرَكَ الْحَجَّ (مؤطا إمام مالك)

(249) Nafi‘ (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Abdullah ibn Umar brukade säga: ”Den som inte lyckas uppehålla sig på Arafats slätt före gryningen under natten i Muzdalifa har inte utfört hajj. Men den som uppehåller sig vid Arafat före den sanna gryningen under natten i Muzdalifa har hunnit med hajj.” (Muwatta av imam Malik)

Förklaring: Om någon av någon anledning inte kan nå Arafat den 9:e Dhu al-Hijja, det vill säga under tiden från efter middagen till solnedgången, och han då kan nå Arafats slätt och uppehålla sig där under någon del av natten i Muzdalifa (natten efter den 9:e Dhu al-Hijja), blir hans hajj giltig. Den som uppehåller sig i Arafat efter middagen måste förlänga sin vistelse till solnedgången och bege sig mot Muzdalifa efter solnedgången. Men för den som inte kunde uppehålla sig där under dagen räcker det att uppehålla sig en kort stund under natten till den 10:e Dhu al-Hijja för att det ska räknas som wuquf.

Att kasta stenar på jamarat

(٢٥٠) وَعَنْ جَابِرِ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ رَأَيْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ رَمَى الْجَمْرَةَ بمِثْلِ حَصَى الْخَذَفِ (مسلم)

(250) ”Hazrat Jabir ibn Abdullah (må Allah vara nöjd med honom) sade: Jag såg Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) kasta småstenar på jamarat, lika stora som dadelkärnor.” (Muslim)

(٢٥١) وَعَنْ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ رَمَى رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الْجَمْرَةَ يَوْمَ النَّحْرِ ضُحًى وَأَمَّا بَعْدَ ذَالِكَ فَإِذَا زَالَتِ الشَّمْسُ (بخاري – مسلم)

(251) ”Hazrat Jabir (må Allah vara nöjd med honom) sade: Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) kastade stenar på jamarat före middagstid på Eid al-Adha-dagen, och under de följande två dagarna kastade han dem efter att solen hade börjat sjunka.” (Bukhari, Muslim)

(٢٥٢) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّهُ انْتَهَى إِلَى الْجَمْرَةِ الْكُبْرَى فَجَعَلَ الْبَيْتَ عَنْ يَسَارِهِ وَمِنِّي عَنْ يَمِينِهِ وَرَمَى بِسَبْعِ حَصَيَاتٍ يُكَبِّرُ مَعَ كُلِّ حَصَاةٍ ثُمَّ قَالَ هَكَذَا رَمَى الَّذِي أُنْزِلَتْ عَلَيْهِ سُورَةُ الْبَقَرَةِ (بخاري – مسلم)

(252) ”Det har berättats från Hazrat Abdullah ibn Masud (må Allah vara nöjd med honom) att han kom till Jamrat al-Kubra och kastade sju stenar med Kaba till vänster om sig och Mina till höger om sig, och vid varje stenkast sade han ’Allahu akbar’. Därefter sade han: Så kastade den som sura al-Baqara uppenbarades för stenarna.”
(Bukhari, Muslim)

Förklar ing: Pilgrimerna övernattar i Muzdalifa natten till den 10:e Dhu al-Hijja och kommer vid gryningen till Mina. På morgonen den 10:e Dhu al-Hijja kastar de sju småstenar mot ”Jamrat al-Kubra”, den stora jamran, återvänder och utför offer. Därefter rakar de huvudet eller klipper håret, tar av sig ihram och återgår till sitt normala tillstånd, det vill säga blir halal. Sedan stannar de i Mina i ytterligare två eller tre dagar och måste efter solens zenit varje dag kasta sju småstenar mot var och en av de tre jamrarna. Den 10:e Dhu al-Hijja ska de emellertid kasta stenar endast mot en jamra. I hadithen har Ibn Masud (må Allah vara nöjd med honom) berättat om stenkastningen den första dagen. Det är obligatoriskt att kasta stenar mot jamrorna under tre eller fyra dagar i följd.

Redogörelse för offret

(٢٥٣) وَعَنْ عَلِيِّ بْنِ أَبِي طَالِبٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ نَحَرَ بَعْضَ هَدْيهِ وَنَحَرَ غَيْرُهُ بَعْضَهُ
(مؤطا إمام مالك)

(253) ”Det har berättats från Ali ibn Abu Talib (må Allah vara nöjd med honom) att Sändebudet själv slaktade en del av sitt hady-offerdjur, medan andra slaktades av andra.” (Muwatta av imam Malik)

(٢٥٤) وَعَنْ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ ذَبَحَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا بَقَرَةً يَوْمَ النَّحْرِ (مسلم)

(254) ”Jabir (må Allah vara nöjd med honom) sade: På offerdagen slaktade Sändebudet (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) en ko i Mina för Aishas (må Allah vara nöjd med henne) räkning.” (Muslim)

(٢٥٥) وَعَنْ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ نَحَرْنَا مَعَ رَسُوْلِ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَامَ الْحُدَيْبِيَّةِ الْبُدْنَةَ عَنْ سَبْعَةِ وَالْبَقَرَةَ عَنْ سَبْعَةٍ (مسلم)

(255) ”Jabir (må Allah vara nöjd med honom) sade: Under året för Hudaybiyya offrade vi tillsammans med Sändebudet (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) en kamel för sju personers räkning och på samma sätt en ko för sju personers räkning.” (Muslim)

Förklaring: Med ”hadi” avses det offerdjur som pilgrimerna tar med sig under hajj för att offra i Mina. I allmänhet är det obligatoriskt för en välbärgad person som äger nisab att frambära offer. Den som utför hajj ska raka huvudet omedelbart efter offret.

Att raka huvudet

(٢٥٦) وَعَنْ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ حَلَقَ رَأْسَهُ فِي حُجَّةِ الْوِدَاعِ وأُنَاسٌ مِنْ أَصْحَابِهِ وَقَصَّرَ بَعْضُهُمْ (بخاري – مسلم)

(258) ”Ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Under avskedspilgrimsfärden rakade Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) och några av hans följeslagare sina huvuden, medan andra klippte sitt hår.” (Bukhari, Muslim)

(٢٥٧) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَيْسَ عَلَى النِّسَاءِ الْحَلْقُ إِنَّمَا عَلَى النِّسَاءِ التَّقْصِيرُ
أبو داود – ترمذي – الدارمي)

(257) ”Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Kvinnor ska inte raka huvudet under hajj eller umrah, utan endast klippa en liten del av håret.’” (Abu Dawud, Tirmidhi, Darimi)

Förklaring: Bland de föreskrivna hajj-ritualerna är det obligatoriskt att efter offret raka eller klippa håret på huvudet. Kvinnor behöver inte raka huvudet; det räcker för dem att klippa av en liten del av hårets toppar för att uppfylla denna obligatoriska handling.

(٢٥٨) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَمَرِو بْنِ الْعَاصِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَقَفَ فِي حَجَّةِ الْوَدَاعِ بِمِنِّى لِلنَّاسِ يَسْأَلُونَهُ فَجَاءَهُ رَجُلٌ فَقَالَ لَمْ أَشْعُرْ فَحَلَقْتُ قَبْلَ أَنْ أَدْبَحَ فَقَالَ إِذْبَحْ وَلَا حَرَجَ فَجَاءَ آخَرُ فَقَالَ لَمْ أَشْعُرْ فَنَحَرْتُ قَبْلَ أَنْ أَرْمِيَ فَقَالَ ارْمٍ وَلَا

حَرَجَ فَمَا سُئِلَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَنْ شَيْءٍ قُدَمَ وَلَا أُخْرَ إِلَّا قَالَ افْعَلْ وَلَا حَرَجَ (بخاري – مسلم)

(258) ”Det har berättats av Abdullah ibn Amr ibn al-ʿĀs (må Allah vara nöjd med honom) att Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) under avskedshajjen kom till Mina och stannade på en plats så att människorna kunde fråga honom om olika frågor. Då kom en man och sade: ’O Guds Sändebud, utan att veta om det rakade jag mitt huvud innan jag offrade.’ Profeten sade: ’Det är inget problem (ingen synd); gå nu och offra.’ En annan man kom och sade: ’O Guds Sändebud, utan att veta om det offrade jag innan jag kastade stenarna.’ Profeten sade: ’Det har inte blivit något problem (ingen synd). Gå nu och kasta stenarna.’ Kort sagt: Den dagen fick Profeten frågor om vad som hade gjorts först och vad som hade gjorts senare, och på alla sådana frågor gav han samma svar: ’Det är inget problem; gå nu och gör det återstående.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Med hänvisning till innebörden av ovanstående hadith säger imam al-Shafiʿi att det är sunnah att iaktta ordningsföljden mellan de ovan nämnda wajib-handlingarna under hajj. Om man alltså inte iakttar ordningsföljden har man underlåtit en sunnah, men hajj är giltig och ingen dam behöver ges. Imam Abu Hanifa och imam Malik säger däremot att det är wajib att iaktta ordningsföljden. Därför måste man, även om det inte är en synd, ge dam för att ha underlåtit något wajib.

–: Slut :–