Hazrat Muhammad (frid vare med honom) är å ena sidan den siste profeten, men samtidigt är han profet för hela världens samlade mänsklighet. Vi muslimer som gör anspråk på att vara den ädle Profetens (frid vare med honom) ummat har skyldigheten att känna till alla den ädle Budbärarens föreskrifter och påbud. Hela den ädle Profetens liv och gärningar utgör hans sunna. Och det är genom haditherna som vi kan få kunskap om sunnan. Därför är det nödvändigt och angeläget för oss att förvärva kunskap om haditherna tillsammans med den heliga Koranen.
Det var känslan av detta behov som inspirerade mig att sammanställa detta verk. Här har jag försökt samla den ädle Budbärarens (frid vare med honom) vägledning om de nödvändiga frågorna i ett enda verk. I denna första del av boken har jag naturligtvis behandlat varje ämnes betydelse och förtjänst. I den andra delen har jag behandlat religiösa frågor. I den tredje delen har jag belyst haditherna om moraliska frågor. Och i den fjärde delen har jag belyst haditherna om den ädle Budbärarens råd och förmaningar.
Om denna bok ens i någon liten utsträckning hjälper dem som är intresserade av att få kunskap om den ädle Profetens vägledning, kommer jag att anse mitt arbete vara väl värt mödan. Må den Allsmäktige Allah godta detta ringa försök av mig. Amin!

Abul Kalam Muhammad Yusuf
Dhanmondi, Dhaka.

Kapitel 1: Hadith

Hadithens definition och innebörd

Den ädle Budbärarens ord, handlingar och godkännanden kallas hadith. Med andra ord är hadith de ord som den ädle Profeten uttalade i egenskap av Budbärare, alla de handlingar han utförde och de handlingar som han såg sina följeslagare utföra och godkände.

I inledningen till Bukhari Sharif sägs följande om hadithens innebörd:

وَهُوَ عِلْمٌ يُعْرَفُ بِهِ أَقْوَالُ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَأَفْعَالُهُ وَأَحْوَالُهُ

”Hadith är den kunskap genom vilken man får kännedom om den ädle Profetens (frid vare med honom) ord, handlingar och tillstånd.”

I inledningen till Mishkat Sharif har muhaddithen Sheikh Abdul Haq Dehlawi definierat hadith på följande sätt:

عِلْمُ الْحَدِيْثِ فِي اصْطِلاحِ جَمْهُورِ الْمُحَدِّثِيْنَ يُطْلَقُ عَلَى قَوْلِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَفِعْلِهِ وَتَقْرِيْرِهِ

”I muhaddithernas terminologi kallas ilm al-hadith den kunskap genom vilken man får kännedom om den ädle Profetens (s:) ord och godkännanden.”

Med godkännande avses sådana ord och handlingar som uttalats eller utförts av någon sahabi inför den ädle Profeten (s:), utan att Profeten (s:) invände mot dem. Om de ovan nämnda orden eller handlingarna hade varit förkastliga enligt sharia, skulle Huzur (s:) ha invänt mot dem. Därför är även ett sådant godkännande från Huzur en av de viktigaste källorna till kunskap om sharias föreskrifter.

I samband med definitionen av hadith sade Imam Sakhawi:

الْحَدِيثُ فِي اللُّغَةِ ضِدُّ الْقَدِيمِ وَفِي اصْطِلاحِهِمْ قَوْلُ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَفِعْلُهُ وَتَقْرِيْرُهُ وَصِفَتُهُ حَتَّى فِي الْحَرَكَاتِ وَالسَّكَنَاتِ فِي الْيَقْظَةِ وَالنَّوْمِ

I lexikonet är ordet ’hadith’ (ny) motsatsen till ordet ”qadim” (gammal). I muhaddithernas terminologi avses med hadith den ädle Profetens (s:) ord, handlingar, godkännanden samt hans egenskaper och kännetecken. Till och med Huzurs rörelser i vaket och sovande tillstånd omfattas av hadith.

Hadithens indelning utifrån innehållet

Shah Waliullah Dehlawi sade i samband med redogörelsen för hadither i sitt berömda verk Hujjatullah al-Baligha: ”De hadither som har återberättats från Profeten (frid och välsignelser över honom) är i allmänhet av två slag.

1) Sådana i vilka frågor rörande hans profetskap och uppdrag som sändebud har återgetts. Till exempel de hadither där olika frågor och tillstånd i livet efter detta samt märkliga förhållanden i den himmelska världen beskrivs. Källan till denna typ av hadither är uteslutande uppenbarelsen. Det är beträffande denna typ av hadither som Allah har gett följande föreskrift.

مَا آتَاكُمُ الرَّسُولُ فَخُذُوهُ وَمَا نَهَاكُمْ عَنْهُ فَانْتَهُوا

”Ta emot allt som Sändebudet föreskriver för er och avstå från det han förbjuder er.”

Hadither om sharias bestämmelser, reglerna för dyrkan och sådana vittgående bestämmelser till allmänhetens bästa, för vilka ingen tidsgräns har fastställts, hör också till den första kategorin. En del av dessa har mottagits genom uppenbarelse, medan en del är Sändebudets egen ijtihad. Profetens ijtihad har naturligtvis samma ställning som uppenbarelsen, eftersom profetens ijtihad aldrig kan bestå efter ett misstag. Hadither om handlingarnas förträfflighet samt om de handlandes egenskaper och ställning hör också till den första kategorin. Enligt min mening har merparten av dessa sitt ursprung i uppenbarelsen, medan vissa delar är resultatet av Profetens ijtihad.

2) Sådana i vilka frågor rörande Profetens profetskap och uppdrag som sändebud inte har beskrivits, utan andra frågor har behandlats. Till exempel uttalanden om jordbruk och djurs egenskaper. Profeten (frid och välsignelser över honom) sade exempelvis: ”Håll hästar som är mörksvarta till färgen och har vit panna.” På samma sätt hör även de hadither till den andra kategorin där sådana handlingar beskrivs som Profeten utförde av vana, inte som dyrkan. Även Profetens samtal och uttalanden i världsliga och tekniska frågor hör till denna kategori. Ursprunget till vissa av dem är erfarenhet, till andra lokala seder och vanor, och till ytterligare andra vittnesmål och bevis. Alla dessa är inte obligatoriska för oss, men de är förebildliga.”

Muhaddithinernas uppfattning om hadithens ämnesområde är följande:

مَوْضُوعُ عِلْمِ الْحَدِيْثِ هُوَ ذَاتُ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مِنْ حَيْثُ هُوَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ

“Den ädla Sändebudets (frid och välsignelser över honom) egen person är hadithvetenskapens studieobjekt. Det vill säga: allt som Profeten, i egenskap av profet, gjorde, sade och gav tillåtelse till, samt de ädla egenskaper hos honom som genom detta framträdde i egenskap av sändebud – allt detta är hadithens studieobjekt.”

Syftet med att studera hadither är att genom Sändebudets föreskrifter och dagliga handlingar förstå innebörden av Allahs religion och uppnå välgång i båda världarna. Allama Badruddin Ayni skrev i verket ”Umdat al-Qari”:

وَأَمَّا فَائِدَتُهُ فَهِيَ الْفَوْزُ بِسَعَادَةِ الدَّارَيْنِ

“Att uppnå den högsta välgången i båda världarna är själva meningen med att studera hadither.”

Sunnah

Ordet sunnah betyder enligt lexikonet en väg att följa samt en princip och metod för handling. Inom hadithterminologin avses med sunnah den väg och hållning som Profeten (frid och välsignelser över honom) följde. Detta är inte den sunnah som används som fackterm inom fiqh. Imam Raghib skriver i sitt verk ”Mufradat”

med titeln: سُنَّةُ النَّبِيِّ طَرِيقَتُهُ الَّتِي يَتَحَرَّهَا

“Den väg och de regler och metoder som den ädle Profeten (frid och välsignelser över honom) valde kallas sunnah.” Allama Ibrahim ibn Musa al-Shatibi skrev i sitt berömda verk ”Al-Muwafaqat”: “Det som har berättats från och bekräftats av den ädle Profeten (frid och välsignelser över honom) kallas sunnah, särskilt i frågor där Koranen inte innehåller någon uttrycklig föreskrift. Det är i stället den ädle Profeten som ensam har gett sin uppfattning, sina anvisningar och liknande i sådana frågor.”

Ibland används sunnah i motsatt betydelse till bidʿah. Man säger till exempel att någon håller fast vid sunnah när hans handlingar liknar Sändebudets handlingar. (Det spelar ingen roll om en tydlig beskrivning av dessa handlingar finns i Koranen eller inte.) På samma sätt säger man att en person håller fast vid bidʿah när hans handlingar strider mot sunnah. Här avses Profetens egna handlingar med sunnah.

Ordet sunnah används också om följeslagarnas handlingar, eftersom det råder enighet om att de ädla följeslagarna följde den bevisade sunnah.

Allama Abd al-Aziz har i sin bok ”Tawzih al-Nazar” definierat sunnah på följande sätt:

وَلَفْظُ السُّنَّةِ شَامِلٌ لِقَوْلِ الرَّسُوْلِ وَفِعْلِهِ عَلَيْهِ السَّلَامُ وَتُطْلَقُ عَلَى طَرِيقَةِ الرَّسُوْلِ وَالصَّحَابَةِ

”Ordet sunnah används såväl om Sändebudets ord och handlingar som om de principer och handlingssätt som Sändebudet och följeslagarna följde.”

Ibland används sunnah även enbart i betydelsen hadith.

Hadithens källa

Hadith har antingen uppenbarelsen eller Profetens ijtihad som källa. Den uppenbarelse som sändes ned till Profeten var av två slag.

1) Den uppenbarelse som brukade reciteras för Profeten och vars ord och formuleringar Profeten (frid vare med honom) hade befallts att bevara exakt, kallas ”den reciterade uppenbarelsen” (wahy matlu). I bönen är det endast denna typ av uppenbarelse som reciteras. Och det är Koranen.

2) Profeten (frid vare med honom) hade inte befallts att bevara orden och formuleringarna i den andra typen av uppenbarelse exakt. I stället återgav Profeten den med sina egna ord och förklarade den. Denna typ av uppenbarelse kallas ”den icke-reciterade uppenbarelsen” (wahy ghayr matlu). Och det är hadith.

Profeten fick exempelvis (under himmelsfärden, miʿraj) se företeelserna i änglarnas värld och återgav dem med sina egna ord. Ibland kom Jibril (frid vare med honom) till Profeten och förmedlade Allahs vilja och önskan beträffande religionen och sharia. Profeten förklarade då detta för följeslagarna med sina egna ord. Även Profetens förklaring och återgivning av Koranens verser och handlingar – exempelvis antalet böneenheter i bönen och zakatens belopp, vilka inte nämns i Koranen – räknas som hadith. Och uppenbarelsen är ursprunget till allt detta.

Eftersom en annan typ av uppenbarelse än Koranen också sändes ned till Profeten (frid vare med honom), sade Profeten exempelvis:

إِنِّي أُوتِيْتُ الْقُرْآنَ وَمِثْلَهُ مَعَهُ

”Precis som jag har fått Koranen har jag också fått något annat som motsvarar Koranen.

Även Profetens ijtihad räknas som hadith och är en källa till den islamiska sharian. Om Profetens ijtihad inte hade överensstämt med Allahs vilja, skulle Allah ha korrigerat den genom uppenbarelse.

Kapitel 2: Tron

Renhet i avsikten

وَمَا أُمِرُوا إِلَّا لِيَعْبُدُوا اللَّهَ مُخْلِصِينَ لَهُ الدِّينَ

(سورة البينة :٥)

”De hade endast befallts att dyrka Allah med uppriktig hängivenhet. (Al-Bayyina: 5)

(۱)
وَعَنْ عُمَرَ بْنِ الْخَطَّابِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِنَّمَا الْأَعْمَالُ بِالنِّيَّاتِ، وَإِنَّمَا لِامْرِئٍ مَا نَوَى، فَمَنْ كَانَتْ هِجْرَتُهُ إِلَى اللَّهِ وَإِلَى رَسُولِهِ فَهِجْرَتُهُ إِلَى اللَّهِ وَإِلَى رَسُولِهِ، وَمَنْ كَانَتْ هِجْرَتُهُ لِدُنْيَا يُصِيبُهَا أَوِ امْرَأَةٍ يَتَزَوَّجُهَا فَهِجْرَتُهُ إِلَى مَا هَاجَرَ إِلَيْهِ (بخاري – مسلم)

1) Det har berättats av Hazrat Umar ibn al-Khattab (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Alla handlingars resultat beror på avsikten. Varje människa kommer i det kommande livet att få det som hon hade för avsikt. Den som därför utvandrar för Allahs och Hans Sändebuds skull, hans utvandring är för Allahs och Hans Sändebuds skull; men den som utvandrar med begär efter någon världslig vinning eller i avsikt att få en kvinna, hans utvandring kommer följaktligen att vara för just detta syfte. (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Denna hadith av den ädle Profeten handlar om på vilken grund Allah den Allsmäktige senare kommer att ge människan resultatet av de handlingar hon utför i detta liv. Den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) säger att Allah den Allsmäktige kommer att ge människan resultatet av hennes handlingar utifrån avsikten, inte utifrån själva handlingen. Det vill säga att hon kommer att belönas för sin handling på grundval av den föresats eller sinnelag som tvingade henne att utföra den. Den som därför utvandrar med den fasta föresatsen att följa Hans bud, enbart i syfte att vinna Allahs välbehag, kommer i det kommande livet att få full belöning för denna utvandring. Om däremot någon utvandrar förbländad av något världsligt intresse, såsom att gifta sig med en vacker kvinna eller att få någon rikedom, kommer hon endast att uppnå detta världsliga intresse. Hos Allah kommer hon inte att ha något att få i det kommande livet.

Anta att en person lämnar sitt hem med den fasta föresatsen att utföra hajj i syfte att vinna Allah den Allsmäktiges välbehag. Men på vägen råkar han ut för en olycka och hans liv går mot sin solnedgång. Även om han i detta fall inte hinner fullborda sin hajj, kommer han på grund av sin rena avsikt att få belöningen för hajj. Om däremot en annan person utför hajj med avsikten att resa runt i landet, kommer han att berövas belöningen.

(۲)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِنَّ اللَّهَ لَا يَنْظُرُ إِلَى صُوَرِكُمْ وَأَمْوَالِكُمْ وَلَكِنْ يَنْظُرُ إِلَى قُلُوْبِكُمْ وَأَعْمَالِكُمْ (مسلم)

(2) ”Det har berättats från Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs Sändebud (må Allah välsigna honom och skänka honom frid) sade: ’Allah ser inte till ert utseende och era tillgångar, utan till era hjärtan och era handlingar.’” (Muslim)

Förklaring: Innebörden av den ovan nämnda hadithen är att människans fysiska skönhet, rikedom och liknande inte har någon särskild betydelse hos Allah. Det som har betydelse hos Allah är människans hjärta och handlingar. Det vill säga, den handling som en människa utför med en god avsikt i sitt hjärta är särskilt betydelsefull hos Allah.

För att dyrkan ska godtas måste två villkor vara uppfyllda. Det ena är tro, och det andra är en uppriktig avsikt. Precis som Allah inte godtar en otroendes dyrkan eller goda handlingar, godtar Han inte heller dyrkan från den som har en bristfällig avsikt.

Islam och iman

مَنْ آمَنَ بِاللَّهِ وَالْيَوْمِ الْآخِرِ وَعَمِلَ صَالِحًا فَلَهُمْ أَجْرُهُمْ عِنْدَ رَبِّهِمْ وَلَا خَوْفٌ عَلَيْهِمْ وَلَا هُمْ يَحْزَنُوْنَ

(سورة البقرة :٦٢)

”De som tror på Allah och den yttersta dagen och gör goda gärningar – deras belöning finns bevarad hos Allah. De behöver inte känna någon rädsla eller oro.” (Sura al-Baqara – 62)

(۳)
وَعَنْ عُمَرَ بْنِ الْخَطَّابِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ بَيْنَمَا نَحْنُ عِنْدَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ ذَاتَ يَوْمٍ إِذْ طَلَعَ عَلَيْنَا رَجُلٌ شَدِيدُ بَيَاضِ الثَّيَابِ شَدِيدُ سَوَادِ الشَّعَرِ لَا يُرَى عَلَيْهِ أَثَرُ السَّفَرِ وَلَا يَعْرِفُهُ مِنَّا أَحَدٌ حَتَّى جَلَسَ إِلَى النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَأَسْنَدَ رُكْبَتَيْهِ إِلَى رُكْبَتَيْهِ وَوَضَعَ كَفِّيْهِ عَلَى فَخِذَيْهِ، وَقَالَ: يَا مُحَمَّدًا أَخْبِرْنِي عَنْ الإِسْلَامِ، فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: الإِسْلَامُ أَنْ تَشْهَدَ أَنْ لَا إِلَهَ إِلَّا اللَّهُ وَأَنَّ مُحَمَّدًا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ، وَتُقِيمَ الصَّلاةَ، وَتُؤْتِي الزَّكَاةَ، وَتَصُومَ رَمَضَانَ، وَتَحُجَّ الْبَيْتَ إِنْ اسْتَطَعْتَ إِلَيْهِ سَبِيلاً، قَالَ: صَدَقْتَ، قَالَ: فَعَجِبْنَا لَهُ يَسْأَلُهُ وَيُصَدِّقُهُ، قَالَ: فَأَخْبِرْنِي عَنْ الإِيمَانِ، قَالَ: أَنْ تُؤْمِنَ بِاللَّهِ وَمَلَائِكَتِهِ وَكُتُبِهِ وَرُسُلِهِ وَالْيَوْمِ الْآخِرِ وَتُؤْمِنَ بِالْقَدَرِ خَيْرِهِ وَشَرِّهِ، قَالَ:

صَدَقْتَ، قَالَ: فَأَخْبِرْنِي عَنْ الْإِحْسَانِ، قَالَ: أَنْ تَعْبُدَ اللَّهَ كَأَنَّكَ تَرَاهُ فَإِنْ لَمْ تَكُنْ تَرَاهُ فَإِنَّهُ يَرَاكَ، قَالَ: فَأَخْبِرْنِي عَنْ السَّاعَةِ، قَالَ: مَا الْمَسْئُولُ عَنْهَا بِأَعْلَمَ منْ السَّائِلِ، قَالَ: فَأَخْبِرْنِي عَنْ أَمَارَتِهَا ، قَالَ: أَنْ تَلِدَ الأَمَةُ رَبَّتَهَا وَأَنْ تَرَى الْحُفَاةَ الْعُرَاةَ الْعَالَةَ رِعَاءَ الشَّاءِ يَتَطَاوَلُوْنَ فِي الْبُنْيَانِ، قَالَ: ثُمَّ انْطَلَقَ فَلَبِثْتُ مَلِيًّا ، ثُمَّ قَالَ لِي: يَا عُمَرُ أَتَدْرِي مَنْ السَّائِلُ؟ قُلْتُ: اللَّهُ وَرَسُولُهُ أَعْلَمُ، قَالَ: فَإِنَّهُ جِبْرِيلُ أَتَاكُمْ يُعَلِّمُكُمْ دِينَكُمْ.
(مسلم)

(3) ”Hazrat Umar ibn al-Khattab (må Allah vara nöjd med honom) berättade: En dag befann vi oss hos den ädle Profeten. Plötsligt uppenbarade sig en man inför oss, klädd i skinande vita kläder och med kolsvart hår. Det syntes inte på hans kropp något tecken på att han hade varit ute på resa, men ingen av oss kände igen honom.”

[Not 1: Hazrat Umar (må Allah vara nöjd med honom) sade: Ingen av oss medinahbor kunde känna igen den nyanlände. Därför var det naturligt att anta att han var utlänning. Men på en utländsk resenärs kläder och ansikte borde det finnas tecken på en resa, och inte heller sådana tecken syntes på den nyanlände. Därför tyckte vi att mannen var mycket märklig.]

Därefter gick han fram till Profeten och satte sig på ett sådant sätt att hans knän var riktade mot Profetens knän, medan hans händer vilade på hans lår.

[Not 2: Den nyanlände satt framför Profeten med samma artighet som en bedjande person sitter under tashahhud i bönen, med händerna vilande på låren.]

Därefter sade han: ”O Muhammad (må Allahs välsignelser och frid vara över honom), berätta för mig om islam.” Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ”Islam innebär att du vittnar om att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammad (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) är Hans Sändebud; därefter förrättar du bönen, ger zakat, fastar under månaden Ramadan och vallfärdar till Baytullah om du har möjlighet.” Mannen sade: ”Ja, du har talat sanning.” Vi blev förvånade över denna fråga-och-svar-dialog.”

[Not 3: Anledningen till vår förvåning var att mannens frågor lät som en okunnig persons, medan hans bekräftelser lät som en kunnig persons. När han ställde frågorna verkade det alltså som om en elev frågade sin lärare. När han däremot bekräftade svaren verkade det som om en lärare sade till sin elev att svaret var korrekt.]

Han frågade på nytt: ”Berätta för mig om iman.” Profeten (frid vare med honom) svarade: ”Iman innebär att du med fast övertygelse tror på Allah, Hans änglar, Hans skrifter, Hans profeter och det kommande livet. Du ska också tro på ödesbestämmelsens goda och onda.” Mannen sade: ”Ja, du har talat sanning.” Därefter sade han: ”Berätta då för mig om ihsan.” Profeten (frid vare med honom) sade: ”Ihsan innebär att du tillber Allah som om du såg Honom. Och om du inte kan se Honom, ska du tänka att Han ser dig.” Den främmande mannen sade: ”Berätta då för mig om uppståndelsens dag.”

Profeten svarade: ”Den som tillfrågas om uppståndelsens dag och tid vet inte mer än den som frågar.” Mannen sade: ”Berätta då för mig om dess tecken.” Profeten (frid vare med honom) sade: ”Tjänstekvinnor ska föda sina herrar, och du ska få se barfota, nakna och långhalsade herdar från en tidigare tid bo stolt i palatsens inre.” Hazrat Umar (må Allah vara nöjd med honom) sade: Därefter gick mannen därifrån. Efter att en stund hade gått frågade Profeten (frid vare med honom) mig: ”Umar, kände du igen mannen som frågade?” Jag svarade: ”Allah och Hans Sändebud vet bäst. Jag vet inte.” Profeten sade: ”Detta var Hazrat Jibril (frid vare med honom). Han kom för att undervisa er om religionen genom frågor och svar.” (Muslim)

(Imam Muslim har återberättat denna hadith. Imam Bukhari har dessutom, med mindre variationer, nedtecknat samma hadith i sitt berömda verk.)

Förklaring: Eftersom frågeställaren var Hazrat Jibril (frid vare med honom) kallas denna hadith för ”Jibrils hadith”. I hadithen förklaras tre grundläggande delar av religionen: islam, iman och ihsan.

Ordet islam betyder språkligt att underkasta sig, att lyda och att överlämna sig själv. Som religiös term innebär islam att lyda Allah och Hans Sändebud samt att helt överlämna sig åt Allahs religion.

De fem saker som Profeten (frid vare med honom) nämnde när han förklarade islam är islams fem grundläggande delar eller pelare.

Följaktligen kommer det muslimska samfundet och den muslimska staten att erkänna varje person som muslim, om denne förutom att ha uttalat trosbekännelsen har de fem saker som nämns i hadithen inom sig, och de kommer att vara skyldiga att ge honom alla de rättigheter som tillkommer muslimer.

Ordet iman betyder språkligt djup tro, fast övertygelse och djup tillit. Som religiös term innebär det att av hela sitt hjärta och sin själ acceptera den religion som Allah genom sitt Sändebud har framlagt för mänskligheten och att ha djup tillit till dess sanningshalt. I hadithen nämns just de sex grundläggande saker som man måste tro på för att ens kunna räknas som troende i den mest grundläggande bemärkelsen.

Det första och viktigaste av de ovan nämnda tingen är tron på Allah. Tron på Allah innebär att innerligt erkänna Allah som den ende Skaparen, Lagstiftaren, Försörjaren, Upprätthållaren och den verklige Ägaren av hela universum. Man får inte sätta någon annan vid Allahs sida eller göra någon annan till Hans partner i dessa avseenden. När det gäller tron är Allah den Högstes ovan nämnda egenskaper enhetliga och odelbara. Om en person innerligt tror att Allah är Skaparen, men tvivlar på att Han är Lagstiftaren – det vill säga inte erkänner att Allahs lag måste följas på livets alla områden – är han inte en troende.

Det andra är tron på änglarna. Tron på änglarna innebär att man med fast övertygelse tror att änglarna är en del av Allahs ädla skapelse. Allah den Högste har skapat dem av ljus. De är varken män eller kvinnor. Vid behov kan änglarna anta olika gestalter. Allah har utsett dem att utföra alla uppgifter som rör skapelsens förvaltning. De är aldrig olydiga mot Allahs befallningar.

Det tredje är tron på Böckerna. Det innebär att innerligt tro att de Böcker som Allah genom tiderna uppenbarade för profeterna för att vägleda mänskligheten till den rätta vägen är sanna, riktiga och felfria.

Bland de många Böcker som Allah den Högste har uppenbarat är fyra de främsta: Tawrat, Zabur, Injil och Furqan. Furqan, det vill säga Koranen, är Allah den Högstes sista Bok. I Koranen har all sanning från de tidigare Böckerna samt allt som behövs för mänsklighetens vägledning fram till Uppståndelsens dag sammanförts. Därefter kommer ingen annan himmelsk Bok att uppenbaras. Därför är frälsning i det hinsides omöjlig för någon i tiden efter Koranen utan att följa Koranen.

Alla de föreskrifter som Koranen har gett beträffande människolivets olika sidor och områden måste betraktas som absolut bindande. Annars kan ingen vara en troende.

Det fjärde som det är absolut nödvändigt att tro på för att vara troende är tron på sändebuden. Ordet rasul betyder bokstavligen ”en som har sänts”. I sharias terminologi kallas de rasul som den Allsmäktige Allah genom tiderna har sänt till olika delar av världen, med uppenbarelse och Böcker, för att vägleda mänskligheten. Från mänsklighetens begynnelse fram till i dag har otaliga profeter och sändebud framträtt i världen. Bland dem är den ädle Muhammad (saw.) det sista och främsta sändebudet.

Tron på sändebuden innebär att man måste tro på alla profeter och sändebud som Allah har sänt, i den bemärkelsen att de alla var syndfria och de mest lärda och meriterade personerna i sina respektive epoker. Den vägledning som de förde med sig var felfri och kom från Allah. Bland alla profeter var den ädle Muhammad (saw.) inte bara den främste, utan också den siste profeten. De tidigare profeterna sändes till särskilda stammar, epoker eller områden. Men den ädle Muhammad (saw.) sändes till hela mänskligheten i hela världen. Så säger Allah:

وَمَا أَرْسَلْنَاكَ إِلَّا كَافَّةً لِلنَّاسِ (سورة السبأ : ۷۸)

“O Allahs Sändebud, Jag har sannerligen sänt dig som profet för hela mänskligheten.” (Sura Saba, 78)

Det femte är tron på livet efter detta. Det vill säga att man i sitt hjärta måste hysa en fast övertygelse om att livet inte tar slut genom döden, utan att man träder in i ännu ett skede av livet, som kallas livet efter detta. I ett skede av detta liv efter detta kommer människan, efter att alla hennes handlingar i det jordiska livet har granskats, att få sitt resultat. Därför kommer vissa att bli paradisbor, medan andra blir helvetesbor. Med ordet ”sāʿat” som nämns i hadithen avses denna domedag. Denna dag kallas också uppståndelsens dag eller domedagen. I Koranen, haditherna och profeternas undervisning har tron på livet efter detta betonats mycket starkt. Detta eftersom tron på livet efter detta i själva verket tvingar människan att utföra goda gärningar i det världsliga livet. Den som däremot inte tror på livet efter detta blir godtycklig och ansvarslös, eftersom han inte tror att han på uppståndelsens dag måste stå inför Allah och avlägga räkenskap för sina goda och onda handlingar.

Allah har inte meddelat någon det exakta datumet för när uppståndelsens dag ska äga rum – dag, månad eller år. Han har emellertid meddelat sin älskade profet några av tecknen på att uppståndelsens dag närmar sig. I den återberättade hadithen frågade Jibril (frid vare med honom) Profeten om just dessa tecken: ”Berätta då för mig om tecknen på uppståndelsens dag.” Profeten (frid och välsignelser vare över honom) sade: ”När du får se att slavinnor föder sina herrar och att barfota, nakna herdar ägnar sig åt högmod inne i höga byggnader, då ska du förstå att uppståndelsens dag närmar sig.”

Det vill säga, när barn behandlar sina mödrar som slavinnor och de inkompetenta och lågt stående samhällsklasserna uppträder som ledare och ägnar sig åt högmod, då ska man förstå att uppståndelsens dag närmar sig.

I denna hadith nämnde den ädle Profeten endast två av de otaliga tecknen på uppståndelsens dag.

Det sjätte är tron på det goda och det onda i qadar. I islamisk terminologi kallas qadar ”qadāʾ och qadar”. Kortfattat kallas alltså qadāʾ och qadar för qadar.

Qadar innebär att man före en händelses inträffande bedömer och fastställer vad som sannolikt kommer att ske. Det finns många händelser som människan i förväg förutser och utifrån vilka hon bestämmer sitt handlingssätt; detta kallas qadar. Eftersom människans kunskap inte är felfri händer det emellertid ibland att hennes uppskattning och förutsägelse inte stämmer. Allahs kunskap är däremot felfri och fullkomlig, och därför förekommer ingen avvikelse i Hans qadar. Om Han däremot avsiktligt låter en avvikelse inträffa, är det en annan sak.

Många framstående lärda har förklarat qadar på följande sätt:

“Den Allsmäktige Allah har, långt innan skapelsen, fastställt allt som hör till de skapade tingen: deras form och beskaffenhet, egenskaper och kvaliteter, varaktighetens längd, deras tillstånd under denna varaktighet, förändring, utveckling, förstörelse, upplösning och slutliga utgång. Att ha en fast övertygelse om Skaparens princip om denna förutbestämmelse kallas att tro på qadar.”

Allah den Upphöjdes kunskap är utan början. Det innebär att allt som har hänt, allt som händer och allt som kommer att hända är närvarande hos Allah. Därför har Han, på grundval av denna eviga kunskap, fastställt det som kommer att ske i framtiden. Detta betyder naturligtvis inte att vi gör något därför att Han har fastställt det, utan Han har fastställt det därför att Han visste att vi skulle göra det.

Det är värt att lägga märke till att hadithen tar upp religionens tre viktigaste och grundläggande aspekter, nämligen islam, iman och ihsan. När en person antar Allahs religion och beslutar sig för att följa religionens väg, är han i den första manzilen muslim, i den andra

manzilen mu’min och i den tredje manzilen muhsin. När en person offentligt utför islams viktigaste religiösa handlingar och samtidigt bekänner sin tro på Allah och Hans Sändebud, är han muslim. Det islamiska samhället och staten kommer att behandla honom som muslim. Det är inte nödvändigt för samhället eller staten att undersöka vilket tillstånd hans hjärta befinner sig i.

När verkningarna av den ovan nämnda bekännelsen och de yttre handlingarna tränger in i en persons hjärta, det vill säga när den yttre islamiska bekännelsen och de yttre handlingarna får hjärtats godkännande, blir han mu’min.

Därefter, när iman genom sitt ständigt växande inträngande gör hans hjärta hängivet åt Allah, Hans Sändebud och religionen, blir han muhsin.
Allahs uppriktiga tjänare strävar outtröttligt efter att nå denna ihsans port.

Betydelsen av tron på Sändebudet

(٤) وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ النَّبِيُّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: لَا يُؤْمِنُ أَحَدُكُمْ حَتَّى أَكُونَ أَحَبَّ إِلَيْهِ مِنْ وَالِدِهِ وَوَلَدِهِ وَالنَّاسِ أَجْمَعِينَ (بخاري – مسلم)

(4) ”Det har berättats från Hazrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs Sändebud (må Allah välsigna honom och ge honom frid) sade: Ingen av er kan vara fullständigt troende förrän han älskar mig mer än sin far, sina barn och alla andra människor.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: För en troende räcker det inte att i allmänhet tro på Sändebudet. För att vara en verkligt troende måste han älska Sändebudet mer än sina föräldrar, sina barn och alla sina kära.

Kärlek är vanligtvis av två slag. Det ena slaget är

1) محبت اختياري frivillig kärlek.

2) محبت اضطراري naturlig kärlek.

Det första slaget står under människans vilja, medan det andra ligger utanför människans kontroll. Föreställ er att en troende älskar både sin far och Sändebudet. Under sådana omständigheter beordrar hans far honom att utföra något som strider mot Sändebudets (må Allah välsigna honom och ge honom frid) befallning. Om han då, genom att ge Sändebudets kärlek företräde framför kärleken till sin far, överträder faderns befallning, måste man anse att hans kärlek till Sändebudet har fått företräde framför kärleken till hans far.

Med den kärlek som nämns i hadithen avses det första slaget, den frivilliga kärleken. Men om kärleken till Sändebudet är starkare i någons hjärta även på ett naturligt plan, är det ännu bättre.

(٥) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَمْرٍو رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: لَا يُؤْمِنُ أَحَدُكُمْ حَتَّى يَكُونَ هَوَاهُ تَبَعًا لِمَا جِئْتُ بِهِ
(مشكوة)

(5) ”Det har berättats av Hazrat Abdullah ibn Amr (r.a.) att han sade: Den ädle Profeten (s.a.w.) sade: Den som inte kan underordna sina begär och lustar under den religion som jag har framlagt kan inte vara troende.” (Mishkat)

Förklaring: Den verkliga innebörden av tron på Profeten är att helt underordna sina egna önskningar, impulser och begär under den livsordning som Profeten har fört med sig från Allah till mänskligheten, nämligen sharia.

(٦) وَعَنْ أَبِي أُمَامَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : مَنْ أَحَبَّ لِلَّهِ وَأَبْغَضَ لِلَّهِ وَأَعْطَى لِلَّهِ وَمَنَعَ لِلَّهِ فَقَدِ اسْتَكْمَلَ الإِيمَانَ (بخاري)

(6) ”Det har berättats av Hazrat Abu Umamah (r.a.) att den Helige Profeten (s.a.w.) sade: Den som älskar och hatar, ger och avstår från att ge, enbart för att vinna Allahs välbehag, är den fullkomligt troende.” (Bukhari)

Förklaring: När en troende, medan han vandrar på trons väg, når en sådan nivå att alla hans handlingar börjar utföras enbart i enlighet med Allahs vilja, då ska man förstå att han har nått fullkomlighet i tron.

وَعَنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ(V)صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : ذَاقَ طُعْمَ الْإِيمَانِ مَنْ رَضِيَ بِاللَّهِ
رَبَّا وَبِالإِسْلَامِ دِينًا وَبِمُحَمَّدٍ رَسُولاً (بخاري – مسلم)

(7) ”Det har berättats av Hazrat Abbas (r.a.) att den ädle Profeten (s.a.w.) sade: Den som med full uppriktighet har accepterat Allah som Herre, islam som religion och Muhammad (s.a.w.) som profet, har fått smaka trons verkliga sötma.” (Bukhari och Muslim)

Trons inverkan på livets handlingar

(۸)
وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَلَّمَا خَطَبَنَا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِلَّا قَالَ: لَا إِيْمَانَ لِمَنْ لَا أَمَانَةَ لَهُ ، وَلَا دِينَ لِمَنْ لَا عَهْدَ لَهُ (بيهقي)

(8) ”Det har berättats från Hazrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) gav oss sällan en förmaning utan att säga: ’Den som förråder ett förtroende har ingen tro, och den som bryter sitt löfte har ingen religion.’” (Bayhaqi)

Förklaring: I ovanstående hadith nämnde den älskade Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) två allvarliga brott som strider mot religionen och tron. Det ena är att förråda ett förtroende, och det andra är att bryta ett löfte.

I denna hadith används ordet förtroende i vid bemärkelse. Det omfattar alltså alla slags förtroenden, såsom den enskildes, samhällets och nationens förtroenden. På motsvarande sätt innefattar det även förtroenden som gäller pengar och egendom, ansvar och skyldigheter samt heder och anseende. Även ordet löfte eller åtagande används här i vid bemärkelse. Det omfattar alltså allt från den enskildes löfte till nationella och internationella löften, avtal, eder och åtaganden.

(۹)
وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ عَنِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ : لَا يُؤْمِنُ أَحَدُكُمْ حَتَّى يُحِبُّ لِأَخِيهِ مَا يُحِبُّ لِنَفْسِهِ (بخاري – مسلم)

(9) ”Det har berättats från Hazrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Ingen av er kan bli troende förrän han önskar för sin troende broder det som han önskar för sig själv.” (Bukhari och Muslim)

Förklaring: När en person har antagit tron åläggs han naturligtvis vissa ansvar i enlighet med trons krav. Bland dessa ansvar ingår personligt, familjemässigt, socialt och statligt ansvar. Det ansvar som nämns i hadithen är den troendes sociala ansvar. Det innebär att en troende, på samma sätt som han betraktar sina egna intressen och rättigheter, också ska betrakta de intressen och rättigheter som hans troende bröder, vilka lever i samhället, har. Annars kan han inte bli en fullkomligt troende.

(۱۰)
وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَمْرٍو رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: الْمُسْلِمُ مَنْ سَلِمَ الْمُسْلِمُونَ مِنْ لِسَانِهِ وَيَدِهِ، وَالْمُهَاجِرُ مَنْ هَاجَرَ مَا نَهَى اللَّهُ عَنْهُ (بخاري)

(10) ”Det har återberättats från Abdullah ibn Amr (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Muslimen är den från vars hand och tunga andra muslimer är trygga. Och en muhājir är den som avstår från det som Allah har förbjudit.” (Bukhari)

Förklaring: Den återgivna hadithen antyder vilken karaktär en sann muslim och en sann muhājir bör ha. Den som antar islam som sin livsordning kommer inte att skada någon muslim med sin hand eller tunga. På samma sätt är det endast den som avstår från det Allah har förbjudit som får ut den fulla förtjänsten av hijra. Att lämna sitt land av världsliga intressen är inte hijra.

Islams grundval

(۱۱)
وَعَنِ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: بُنِيَ الْإِسْلَامُ عَلَى خَمْسٍ شَهَادَةِ أَنْ لَا إِلَهَ إِلَّا اللَّهُ، وَأَنَّ مُحَمَّدًا عَبْدُهُ وَرَسُولُهُ، وَإِقَامِ الصَّلاةِ، وَإِيتَاءِ الزَّكَاةِ، وَالْحَجِّ، وَصَوْمِ رَمَضَانَ (بخاري – مسلم)

(11) ”Det har återberättats från Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Islam har grundats på fem saker. De är att vittna om att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammad (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) är Hans tjänare och Sändebud, att förrätta bönen, att ge zakat, att vallfärda till Hajj och att fasta under månaden Ramadan.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: I denna hadith liknas islam vid ett hus, och trosbekännelsen, bönen, zakat, Hajj och fastan under månaden Ramadan liknas vid husets pelare. Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) har gett oss en vacker liknelse för att förstå islam. Det är värt att lägga märke till att man inte kan föreställa sig ett hus utan pelare, men att enbart pelare inte heller kallas ett hus. De fem saker som nämns i hadithen är endast islams grundvalar, inte hela islam. Om någon därför utför de fem ovan nämnda handlingarna och tror att han har uppfyllt islams alla krav, är det samma slags misstag som när en person reser pelarna och tror att han har byggt ett hus.

Precis som några få pelare utan tak inte kan skydda människor från sol och regn, kan människan inte undgå ansvaret på uppståndelsens dag genom att enbart utföra dessa fem handlingar. Hela den livsordning som den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) lade fram för mänskligheten är islam. Genom att helt och fullt anta den kan människan uppnå fullständig välgång både i detta liv och i det kommande.

Stora synder

إِنْ تَجْتَنِبُوا كَبَائِرَ مَا تُنْهَوْنَ عَنْهُ نُكَفِّرْ عَنْكُمْ سَيِّئَاتِكُمْ وَنُدْخِلْكُمْ مُدْخَلاً كَرِيمًا (سورة النساء : ٣١)

Betydelse: Om ni håller er borta från de förbjudna grova synderna, ska Vi förlåta era (mindre) förseelser och låta er träda in i en hedervärd ställning.” (Sura an-Nisa – 31)

Men om någon utan att tveka ständigt begår mindre synder, kommer denna mindre synd till slut att förvandlas till en grov synd.
Dessutom: om någon ägnar hela sitt liv åt syndiga handlingar och gör tawba strax före döden (när han känner dödens tecken), kommer hans tawba inte att godtas inför Allah. Koranens förkunnelse om detta lyder enligt följande:

إِنَّمَا التَّوْبَةُ عَلَى اللَّهِ لِلَّذِينَ يَعْمَلُونَ السُّوءَ بِجَهَالَةٍ ثُمَّ يَتُوبُونَ مِنْ قَرِيبٍ فَأُولَئِكَ يَتُوْبُ اللَّهُ عَلَيْهِمْ وَكَانَ اللَّهُ عَلِيمًا حَكِيمًا ، وَلَيْسَتِ التَّوْبَةُ لِلَّذِينَ يَعْمَلُوْنَ السَّيِّئَاتِ حَتَّى إِذَا حَضَرَ أَحَدَهُمُ الْمَوْتُ قَالَ إِنِّي تُبْتُ الآنَ وَلَا الَّذِيْنَ يَمُوْتُوْنَ وَهُمْ كُفَّارٌ أُولَئِكَ أَعْتَدْنَا لَهُمْ عَذَابًا أَلِيمًا
(سورة النساء : ۱۷ – ۱۸)

Betydelse: ”I själva verket godtas tawba endast från dem som begår synd av okunnighet och därefter utan dröjsmål gör tawba. Det är sådana människors tawba som Allah godtar. Och Allah är Allvetande och Vis. Däremot är tawba från dem som ständigt ägnar sig åt syndiga handlingar, och som säger ’Nu gör jag tawba’ när de står inför döden, helt värdelös inför Allah; liksom tawba från den som dör som otrogen är värdelös. (Sura an-Nisa – 17, 18)

(۱۲)
وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَمْرٍو رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: الْكَبَائِرُ الإِشْرَاكُ بِاللَّهِ، وَعُقُوقُ الْوَالِدَيْنِ، وَقَتْلُ النَّفْسِ، وَالْيَمِينُ الْغَمُوسُ (بخاري)

(12) ”Det har berättats från Abdullah ibn Amr (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Grova synder är att sätta någon vid Allahs sida, att vara olydig mot sina föräldrar, att döda någon och att avlägga en falsk ed.’” (Bukhari)

Förklaring: En synd är en handling som Allah och Hans Sändebud ogillar. Gunah är ett persiskt ord. Dess arabiska motsvarighet är ”maʿṣiya”. Synder är i allmänhet av två slag: mindre och grova. De överträdelser för vilka Koranen och haditherna föreskriver ett straff är grova synder. De synder för vilka Koranen och haditherna inte föreskriver något straff är mindre synder. En troende blir visserligen inte otrogen genom andra grova synder än shirk, men han måste utstå helvetets straff för dem. Om en troende gör uppriktig tawba från andra grova synder än skulder till människor, kommer Allah att förlåta hans synder. Ordet ”tawba” är arabiskt. Dess lexikaliska betydelse är att återvända eller vända tillbaka. I sharia-termer innebär tawba att med ett ångerfullt hjärta vända sig bort från handlingar som strider mot sharia, fatta ett fast beslut att inte ägna sig åt liknande handlingar i framtiden och vända sig till Allah. Om någon därför uttalar tawba tusen gånger med sin tunga men fortsätter att ägna sig åt syndiga handlingar, är denna muntliga tawba i själva verket inte tawba alls. För andra muslimer än Allahs älskade profeter och sändebud är det omöjligt att undvika alla mindre synder. Allah, världarnas Herre, förlåter grova synder endast genom uppriktig tawba. För att tawba ska godtas inför Allah finns emellertid tre villkor. Det första villkoret är att den som har begått synden ska känna djup ånger för den. Det andra villkoret är att han lovar Allah att han inte ska begå denna synd under resten av sitt liv. Detta gäller en handling som endast rör Allahs rätt. Om synden däremot rör en annan människas rätt, tillkommer ett tredje villkor utöver de två ovanstående: han ska återgälda den rätt som han har kränkt mot den tjänare eller person vars rätt han har förstört, eller be denna person om förlåtelse och få den.

(۱۳)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ
اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: اجْتَنِبُوا السَّبْعَ الْمُويقَاتِ،
قَالُوا : يَا رَسُولَ اللهِ وَمَا هُنَّ؟ قَالَ: الشَّرْكُ بِاللَّهِ، وَالسِّحْرُ، وَقَتْلُ النَّفْسِ الَّتِي حَرَّمَ اللَّهُ إِلَّا بِالْحَقِّ،
وَأَكُلُ الرِّبَا، وَأَكُلُ مَالِ الْيَتِيمِ، وَالتَّوَلِي يَوْمَ
الزَّحْفِ، وَقَدْفُ الْمُحْصَنَاتِ الْمُؤْمِنَاتِ الْغَافِلَاتِ
(بخاري – مسلم)

(13) ”Det har berättats från Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Avhåll er från de sju fördärvande synderna.’ Följeslagarna frågade: ’O Allahs Sändebud, vilka är dessa sju synder?’ Han sade: ’De är: att sätta någon vid Allahs sida, att utöva trolldom, att döda någon utan tillstånd enligt sharia, att ta ränta, att förskingra den föräldralöses egendom, att fly från jihadens slagfält samt att falskeligen anklaga kyska, troende och ovetande kvinnor för äktenskapsbrott.’ (Bukhari, Muslim)

Förklaring: I den ovan nämnda hadithen har den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) endast nämnt några av de stora synderna. Han har inte nämnt alla handlingar som hör samman med stora synder.

(١٤) وَعَنْ مُعَادٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: أَوْصَانِي رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بِعَشْرِ كَلِمَاتٍ، قَالَ: لَا تُشْرِكْ بِاللَّهِ شَيْئًا وَإِنْ قُتِلْتَ وَحُرِّقْتَ، وَلَا تَعُقِّنَّ وَالِدَيْكَ، وَإِنْ أَمْرَاكَ أَنْ تَخْرُجَ مِنْ أَهْلِكَ وَمَالِكَ، وَلَا تَتْرُكُنَّ صَلَاةً مَكْتُوبَةً مُتَعَمِّدًا؛ فَإِنَّ مَنْ تَرَكَ صَلَاةً مَكْتُوبَةٌ مُتَعَمِّدًا فَقَدْ بَرِئَتْ مِنْهُ ذِمَّةُ اللَّهِ، وَلَا تَشْرَبَنَّ خَمْرًا ؛ فَإِنَّهُ رَأْسُ كُلِّ فَاحِشَةٍ، وَإِيَّاكَ وَالْمَعْصِيَةَ؛ فَإِنَّ بِالْمَعْصِيَةِ حَلَّ سَخَطُ اللَّهِ عَزَّ وَجَلَّ، وَإِيَّاكَ وَالْفِرَارَ مِنَ الزَّحْفِ وَإِنْ هَلَكَ النَّاسُ، وَإِذَا أَصَابَ النَّاسَ مَوْتٌ

وَأَنْتَ فِيْهِمْ فَاثْبُتْ، وَأَنْفِقْ عَلَى عِبَالِكَ مِنْ طَوْلِكَ، وَلَا تَرْفَعْ عَنْهُمْ عَصَاكَ أَدَبًا وَأَخِفُهُمْ فِي اللَّهِ (رواه أحمد )

(14) ”Det har berättats från Hazrat Muadh (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: När Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) gav mig råd om tio saker sade han: ’O Muadh, även om du skulle dödas eller brännas, ska du inte sätta någon vid Allahs sida. Och även om dina föräldrar skulle driva bort dig från din familj och din egendom, ska du inte vara olydig mot dem. Du ska aldrig avsiktligt överge den obligatoriska bönen. Den som frivilligt överger den obligatoriska bönen, honom har varken Allah eller Hans Sändebud något ansvar för. Du ska aldrig dricka berusningsmedel, eftersom berusningsmedel är roten till alla oanständiga handlingar. Håll dig borta från alla slags synder, eftersom Allahs vrede kommer över en på grund av syndiga handlingar. Du ska inte överge jihadens slagfält, inte ens i stunder av den hårdaste strid. Om en epidemi (smittsam sjukdom) bryter ut på den plats där du befinner dig, ska du stanna kvar där. Använd så mycket du förmår för att tillgodose din familjs behov. För att lära dem gott uppförande ska du inte hålla disciplinens käpp borta från dem, och du ska ingjuta gudsfruktan i deras hjärtan.’” (Ahmad)

Förklaring: Hadithens berättare, Hazrat Muadh ibn Jabal (må Allah vara nöjd med honom), var en av den ädle Profetens (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) framstående följeslagare. Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) utnämnde honom till guvernör över en så viktig provins som Jemen. Den återgivna hadithen visar på hans djupa relation till Profeten.

Den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) rådde Hazrat Muadh att hålla sig fri från shirk även i livshotande och kritiska stunder. Om han skulle dödas av en icke-troende på grund av att han förblir orubblig i tawhid, skulle han nämligen uppnå martyrskapets rang. Det ovan beskrivna tillståndet kallas inom sharias terminologi för ’azima’. För en framstående följeslagare som Hazrat Muadh är det passande att handla i enlighet med ’azima. Om däremot en vanlig muslim, för att rädda sitt liv från en otrogen fiende, uttalar shirkets trosbekännelse med sin tunga samtidigt som han håller fast vid tron på tawhid i sitt hjärta, har han fått tillåtelse att göra detta. Men om även han handlar i enlighet med ’azima och dör, uppnår han martyrskapets rang.

Av Profetens (ﷺ) råd framgår det vidare att om en epidemisk sjukdom (pest) bryter ut i ett område, ska områdets invånare inte lämna platsen. Om invånarna lämnar platsen och beger sig någon annanstans kommer nämligen varken de sjuka att få vård eller några försök att göras för att förhindra sjukdomens spridning. Om en epidemi bryter ut i ett område har dessutom utomstående förbjudits att resa dit.

Bidʿa

(١٥) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : مَنْ أَحْدَثَ فِي أَمْرِنَا هَذَا مَا (مسلم – بخاري) لَيْسَ فِيهِ، فَهُوَ رَدُّ

(15) Det har berättats från Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att hon sade: Allahs Sändebud (ﷺ) sade: ”Den som inför något i vår religion som inte har någon grund i den, det kommer att avvisas.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Den religion som Allah genom Sin profet Muhammad (ﷺ) har sänt till mänskligheten är fullständig. Den omfattar de grundläggande riktlinjerna för alla livets angelägenheter. Om någon därför vill införa något nytt i religionen som inte har någon grund, vare sig direkt eller indirekt, i Koranen eller haditherna, är detta bidʿa och måste förkastas.

Det korrekta sättet att följa Allahs Sändebud

(١٦) وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: جَاءَ ثَلَاثَةُ رَهْطٍ إِلَى أَزْوَاجِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَسْأَلُونَ عَنْ عِبَادَةِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ، فَلَمَّا أُخْبِرُوا بِهَا كَأَنَّهُمْ تَقَالُوْهَا ، فَقَالُوا : أَيْنَ نَحْنُ مِنَ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ ۚ وَقَدْ غَفَرَ اللَّهُ لَهُ مَا تَقَدَّمَ مِنْ ذَنْبِهِ وَمَا تَأَخَّرَ، فَقَالَ أَحَدُهُمْ : أَمَّا أَنَا فَأُصْلِي اللَّيْلَ أَبَدًا ، وَقَالَ الآخَرُ: إِنِّي أَصُوْمُ الدَّهْرَ فَلَا أُفْطِرُ، وَقَالَ الْآخَرُ: أَنَا أَعْتَزِلُ النِّسَاءَ وَلَا أَتَزَوَّجُ أَبَدًا، فَجَاءَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِلَيْهِمْ فَقَالَ : أَنْتُمُ الَّذِينَ قُلْتُمْ كَذَا وَكَذَا ،

أَمَا إِنِّي لَأَخْشَاكُمْ لِلَّهِ عَزَّ وَجَلَّ وَأَتْقَاكُمْ لَهُ، لَكِنِّي أَصُومُ وَأُفْطِرُ وَأُصَلِى وَأَرْقُدُ وَأَتَزَوَّجُ النِّسَاءَ، فَمَنْ رَغِبَ عَنْ سُنَّتِي فَلَيْسَ مِنِّي (بخاري – مسلم)

(16) ”Det har berättats från Hazrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: En gång kom tre män till Profetens (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) hustrur för att fråga om hans tillbedjan. När de fick veta hur Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) tillbad, tyckte de uppenbarligen att det var för lite och sade: Hur kan vi jämföras med Huzur (må Allahs välsignelser och frid vara över honom)? Allah har själv förklarat att Han har förlåtit hans tidigare och framtida synder. Därefter sade den ene: Jag kommer minsann att tillbringa hela natten i bön. Den andre sade: Jag kommer att fasta hela året och aldrig avstå från fastan någon dag. Den tredje sade: Jag kommer att hålla mig borta från kvinnor och aldrig gifta mig. Plötsligt kom Huzur (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) dit och frågade dem: ’Har ni sagt detta?’”

[Anmärkning: Det finns två uppfattningar om hur den Ärorika Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) fick kännedom om deras samtal. Enligt den ena befann sig Huzur då i Profetens moské i Medina, medan samtalet ägde rum i De troendes mödrars rum intill moskén. Därför kunde Huzur ha hört samtalet medan han satt i moskén. Enligt den andra uppfattningen hade Jibril (må frid vara över honom) själv informerat Huzur om samtalet. De tre männen var nämligen på väg tillbaka från Huzurs hem efter att ha fattat ett felaktigt beslut om islamisk tillbedjan. Om den Ärorika Profeten inte hade rättat deras misstag, skulle de ha spridit och förkunnat denna felaktiga uppfattning.]

”Var uppmärksamma! Jag svär vid Allah att jag fruktar Allah mer än någon av er och är mest gudfruktig inför Honom. Trots det fastar jag vissa dagar och avstår andra dagar från fastan (den frivilliga fastan). Ibland ber jag och ibland sover jag. Jag har också gift mig. Den som därför inte följer denna min sunnah är inte av mitt ummah.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Den yttersta Barmhärtige Allah har genom profeterna uppenbarat den religion eller livsordning för mänskligheten, och i att följa den på rätt sätt ligger välgången i denna värld och i det kommande livet. Profeterna praktiserade denna religion under hela sina liv och lämnade efter sig en praktisk förebild för ummah. I shariahs terminologi kallas den Profetens sunnah.

Den form av religionen som vår älskade Profet Hazrat Muhammad (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) genom alla sina handlingar under hela sitt liv lämnade efter sig åt oss är hans sunnah eller tariqa. Ingen har rätt att utelämna något från den, liksom ingen har rätt att lägga till något nytt i den. Därför är ett tygellöst liv utan band till bön, fasta och halal och haram lika förhatligt inför Allah som att överge familjelivet, sina religiösa plikter och alla världsliga ansvar och ägna dag och natt åt frivillig tillbedjan. Profetens väg ligger mellan dessa båda vägar. Genom att följa denna väg kan människan uppnå evig välgång i denna värld och i det kommande livet. I den aktuella hadithen hänvisade Huzur (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) till denna väg och sade att detta är min sunnah. Den som inte följer min sunnah är, vad han än må vara, inte av mitt ummah.

Bland Hazrat Isas (må frid vara över honom) ummah fanns en grupp gudfruktiga människor som övergav alla världsliga sysslor och tog sin tillflykt till avskilda kammare, djungler, berg och grottor och ägnade dag och natt åt meditation över Allah. När Allah nämner deras förhållande varnar Han Muhammads ummah genom att säga:

وَرَهْبَانِيَّةٌ ابْتَدَعُوهَا مَا كَتَبْنَاهَا عَلَيْهِمْ إِلَّا ابْتِغَاءَ رِضْوَانِ اللَّهِ فَمَا رَعَوْهَا حَقَّ رِعَايَتِهَا
(سورة الحديد : ۲۷)

”Detta munkliknande liv har de själva hittat på. Jag har inte föreskrivit det för dem. De valde denna väg för att behaga Allah, men de överskred gränsen.”
(Surah al-Hadid–28)

(۱۷)
وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا صَنَعَ رَسُولُ اللَّهِ صلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ شَيْئًا، فَرَخَّصَ فِيْهِ، فَتَنَزَّهَ عَنْهُ قَوْمٌ، فَبَلَغَ ذَالِكَ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ، فَخَطَبَ فَحَمِدَ اللَّهَ ثُمَّ قَالَ: مَا بَالُ أَقْوَامٍ يَتَنَزَّهُوْنَ عَنِ الشَّيْءِ أَصْنَعُهُ، فَوَاللَّهِ إِنِّي لَأَعْلَمُهُمْ بِاللَّهِ وَأَشَدُّهُمْ لَهُ خَشْيَةٌ (بخاري – مسلم)

(17) ”Det har berättats från Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) en gång utförde en handling och tillät andra att göra detsamma. Trots detta avstod några personer från att göra den. När detta nådde Profetens (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) öron höll han en predikan för dem. Först prisade han Allah. Därefter sade han: ’Hur kunde de föredra att avstå från en handling som jag själv har utfört? Vid Allahs ed, jag känner Allah bättre än de och fruktar Honom mer än de.’ (Bukhari, Muslim)”

Förklaring: Det finns vissa religiösa föreskrifter eller handlingar inom sharia som man har befallts att avstå från beroende på omständigheterna. Till exempel är fastan under ramadan inte obligatorisk för den sjuke eller resenären. Om de vill kan de fasta eller ta igen fastan senare. Men om det finns risk för att den sjuke eller resenären förlorar livet genom att fasta, måste han eller hon avstå från fastan. Detta eftersom dyrkan innebär att handla i enlighet med Allahs och Hans Sändebuds vilja. Att handla efter eget godtycke utan att bry sig om sharias föreskrifter och förbud är inte dyrkan.

(۱۸)
وَعَنْ أَبِي ثَعْلَبَةَ الْخُشْنِيِّ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِنَّ اللَّهَ فَرَضَ فَرَائِضَ فَلَا تُضَيّعُوهَا ، وَحَرَّمَ حُرُمَاتٍ فَلَا تَنْتَهِكُوهَا، وَحَدَّ حُدُودًا فَلَا تَعْتَدُوهَا ، وَسَكَتَ عَنْ أَشْيَاءَ مِنْ غَيْرِ نِسْيَانٍ فَلَا تَبْحَثُوا عَنْهَا (الدار قطني)

(18) ”Abu Thaʿlaba al-Khushani (må Allah vara nöjd med honom) sade: Guds profet (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Allah har gjort vissa saker obligatoriska; överge dem inte. Och Han har förbjudit vissa saker; häng er inte åt dem. Och om vissa saker har Han avsiktligt inte sagt något; tvista inte om dem.’” (Darqutni)

(۱۹)
وَعَنْ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الْأَمْرُ ثَلَثَةٌ أَمْرٌ بَيْنَ رُشْدُهُ فَاتَّبِعْهُ – وَأَمْرٌ بَيْنٌ غَيُّهُ فَاجْتَنِبُهُ وَأَمْرٌ اخْتُلِفَ فِيهِ فَكِلْهُ إِلَى اللَّهَ عَزَّ وَجَلَّ
(احمد)

(19) ”Det har berättats från Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) att Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Alla frågor inom sharia är av tre slag. Det ena slaget består av sådant vars riktighet är helt uppenbar; följ därför det. Det andra slaget består av sådant vars felaktighet är helt otvetydig; undvik därför det. Och det finns också sådant som är tvivelaktigt; överlämna det till Allah. (Ägna er inte åt det förrän tvivlet har skingrats.)’ (Ahmad)”

(۲۰)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ نَزَلَ الْقُرْآنَ عَلَى خَمْسَةِ أَوْجُهِ – حَلَالٌ وَحَرَامٌ وَمُحْكَمْ وَمُتَشَابِةٌ وَأَمْثَالُ فَاحِلُّوا

الْحَلَالَ وَحَرِّمُوا الْحَرَامَ وَاعْمَلُوْا بِالْمُحْكَمِ وَامِنُوْا بِالْمُتَشَابِهِ وَاعْتِيرُوا بِالْأَمْثَالِ (احمد)

(20) ”Det har berättats från Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Den ädle Profeten (frid och välsignelser vare över honom) sade: I Koranen har fem slags föreskrifter uppenbarats. (Det vill säga, alla Koranens verser är indelade i fem kategorier:) halal, haram, muhkam, mutashabih och amthal. Därför ska ni acceptera det som är halal som halal, avvisa det som är haram som haram, handla i enlighet med muhkam, tro på mutashabih och ta lärdom av amthal. (Ahmad)

Förklaring: I den ovan nämnda hadithen har Profeten (frid och välsignelser vare över honom) nämnt att den heliga Koranens verser är indelade i fem kategorier. Den första är verserna om halal, det vill säga de verser där det förklaras att något är tillåtet. Den andra är verserna om haram, det vill säga de verser där det sägs att något är förbjudet. Den tredje är muhkam-verserna. Muhkam kallas de verser vars innehåll, både till ord och innebörd, i allmänhet är lätt att förstå. Den fjärde är mutashabih. Mutashabih kallas de verser eller ord i Koranen vars innebörd och förklaring är svårbegripliga och oklara. Den femte är amthal-verserna, genom vilka Allah har framlagt olika liknelser för att undervisa mänskligheten.

I den återgivna hadithen har Profeten (frid och välsignelser vare över honom) nämnt vad vi bör göra beträffande de ovan nämnda fem kategorierna av verser. Profeten (frid och välsignelser vare över honom) sade: Ni ska acceptera det halal i Koranen som halal och avvisa det haram som haram, handla i enlighet med muhkam och tro på mutashabih med övertygelsen att den Allvise Allah av en särskild anledning har hållit innebörden av dessa utanför vår kunskap. Och ni ska ta lärdom av Koranens amthal (liknelser).

De tre ovan nämnda haditherna hänvisar till en särskild fråga. Den är att alla frågor som sharia föreskriver att man ska göra är tydliga och otvetydiga. Därför ska man följa dem utan tvekan. Däremot ska man inte genom att ta upp oklara, svårbegripliga och onödiga frågor hänge sig åt meningslösa tvivel. I samhället finns det en sorts människor som inte bryr sig särskilt mycket om sharias tydliga föreskrifter om vad man ska göra. I stället vill de, genom att ta upp relativt komplicerade, svårbegripliga och onödiga frågor, skapa en labyrint i människors sinnen. Att söka sanningen är inte alls deras avsikt. Deras egentliga syfte är snarare att visa sin egen lärdom eller att skapa tvivel i människors sinnen om religionen och sharia. I hadithen nämns att sådant handlande är klandervärt enligt sharia.

Kapitel: 3 Tillbedjan

Bönens betydelse

إِنَّ الصَّلَاةَ كَانَتْ عَلَى الْمُؤْمِنِينَ كِتَابًا مَوْقُوْتًا
(سورة النساء – (۱۰۳)

“Bönen har sannerligen föreskrivits de troende vid bestämda tider.”
(Sura an-Nisa – 103)

(۲۱)
وَعَنْ عُبَادَةَ بْنِ الصَّامِتِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: خَمْسُ صَلَوَاتٍ افْتَرَضَهُنَّ اللَّهُ تَعَالَى، مَنْ أَحْسَنَ وُضُوءَهُنَّ وَصَلَاهُنَّ لِوَقْتِهِنَّ وَأَتَمَّ رُكُوْعَهُنَّ وَخُشُوْعَهُنَّ، كَانَ لَهُ عَلَى اللَّهِ عَهْدٌ أَنْ يَغْفِرَ لَهُ ، وَمَنْ لَمْ يَفْعَلْ فَلَيْسَ لَهُ عَلَى اللَّهِ عَهْدٌ إِنْ شَاءَ غَفَرَ لَهُ وَإِنْ شَاءَ عَذَّبَهُ (أبو داود)

(21) Det har berättats från Hazrat Ubadah ibn Samit (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Allah har föreskrivit fem dagliga böner för Sina tjänare. Den som därför gör en fullständig tvagning, ber i rätt tid och utför bönen med koncentration, med omsorg om bugningen och nedfallandet, kommer sannerligen att förlåtas av Allah. Men när det gäller den som inte gör detta har Allah inget ansvar för att hans synder ska förlåtas. Om Han vill kan Han förlåta honom, och om Han vill kan Han låta bli. (Abu Dawud)

Förklaring: Inom islams terminologi kallas en särskilt föreskriven gudsdyrkan för salat. Namaz är dess persiska översättning. Gudsdyrkan är i allmänhet av två slag. Den ena sorten är den gudsdyrkan som människan utför med sina kroppsdelar; den kallas kroppslig gudsdyrkan. Det finns också en annan sorts gudsdyrkan som människan utför genom att spendera sin förmögenhet; den kallas ekonomisk gudsdyrkan. Bland den kroppsliga gudsdyrkan är bönen den främsta. Och bland den ekonomiska gudsdyrkan är zakat den främsta. I Koranen har Allah den Upphöjde många gånger nämnt dessa två främsta former av gudsdyrkan tillsammans. Från mänsklighetens skapelse fram till idag har alla profeter som kommit till världen, tillsammans med sina samfund, haft bönen föreskriven för sig i någon form. För den siste profeten, Hazrat Muhammad (må Allahs välsignelser och frid vara över honom), och hans samfund har sammanlagt fem böner per dygn föreskrivits. Hur och när dessa böner skulle utföras i praktiken undervisade Jibril (må frid vara över honom) själv Profeten genom att agera imam och förrätta tio böner.

Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) undervisade om allt som rör hur kroppen ska renas genom tvagning och helkroppstvagning inför bönen, vid vilka tider bönen ska utföras, hur bugningen och nedfallandet ska göras, hur länge qawma och jalsa ska vara, samt hur bönen ska utföras med ödmjukhet och koncentration. Den som därför utför bönen korrekt i enlighet med Profetens undervisning kommer att förlåtas av Allah. Men när det gäller den som inte utför den har Allah inget ansvar för hans förlåtelse.

(۲۲)
وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَمْرِو بْنِ الْعَاصِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ عَنِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَنَّهُ ذَكَرَ الصَّلَاةَ يَوْمًا فَقَالَ: مَنْ حَافَظَ عَلَيْهَا كَانَتْ لَهُ نُورًا وَبُرْهَانًا وَنَجَاةً يَوْمَ الْقِيَامَةِ ، وَمَنْ لَمْ يُحَافِظُ عَلَيْهَا لَمْ يَكُنْ لَهُ نُوْرٌ وَلَا بُرْهَانٌ وَلَا نَجَاةٌ، فَكَانَ يَوْمَ الْقِيَامَةِ مَعَ قَارُوْنَ وَفِرْعَوْنَ وَهَامَانَ وَأُبَيِّ بْنِ خَلَفٍ
أحمد – دارمي – بيهقي)

(22) Det har berättats från Hazrat Abdullah ibn Amr ibn al-As (må Allah vara nöjd med honom) att Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) en dag, när han talade om bönen, sade: Den som omsorgsfullt upprätthåller bönen kommer att ha denna bön som ett ljus, ett bevis och en orsak till räddning för sig på Uppståndelsens dag. Men för den som inte omsorgsfullt upprätthåller den kommer bönen inte att vara ett ljus, ett bevis eller en orsak till räddning på Uppståndelsens dag. Och på Uppståndelsens dag kommer han att uppstå tillsammans med de otrogna, likt Karon, farao, Haman och Ubayy ibn Khalaf. (Ahmad, Darimi, Bayhaqi)

Förklaring: I hadithen befallde Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) att bönen skulle upprätthållas korrekt. Det innebär att om någon under hela sitt liv utför bönen med koncentration, på det sätt och enligt de regler som föreskrivits, kommer denna bön att ge honom ljus i Uppståndelsens mörker, vittna inför Allah om att han är rättfärdig och befria honom från helvetets straff. En sådan person som regel kan nämligen aldrig hemfalla åt någon synd.

(۲۳)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهَ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: سَبْعَةٌ يُظِلُّهُمُ اللَّهُ فِي ظِلِهِ يَوْمَ لَا ظِلَّ إِلَّا ظِلُّهُ؛ الإِمَامُ الْعَادِلُ، وَشَابٌ نَشَأَ فِي عِبَادَةِ رَبِّهِ، وَرَجُلٌ قَلْبُهُ مُعَلِّقٌ فِي الْمَسَاجِدِ، وَرَجُلَانِ تَحَابًّا فِي اللَّهِ اجْتَمَعًا عَلَيْهِ وَتَفَرَّقَا عَلَيْهِ، وَرَجُلٌ طَلَبَتْهُ امْرَأَةٌ ذَاتُ مَنْصِبٍ وَجَمَالٍ فَقَالَ إِنِّي أَخَافُ اللَّهَ، وَرَجُلٌ تَصَدَّقَ أَخْفَى حَتَّى لَا تَعْلَمَ شِمَالُهُ مَا تُنْفِقُ يَمِينُهُ
-(بخاري – مسلم)

(23) ”Det har berättats från Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Den dag då ingen annan skugga än Allahs skugga finns kommer den Allsmäktige Allah att ge sju slags människor skydd under Sin skugga. (1) En rättvis härskare, (2) den unge man som tillbringat sin ungdom i dyrkan av Allah, (3) den bedjande vars hjärta ständigt är bundet vid moskén, så att han efter att ha återvänt från moskén längtar efter att återvända dit igen, (4) de två personer vars kärlek och åtskillnad enbart var för Allahs skull – det vill säga vars förening och separation skedde med Allah som enda grund, (5) den som i ensamhet minns Allah och fäller tårar, (6) den som av en vacker ung kvinna med hög ställning inbjuds till en kärleksförbindelse men avvisar henne med orden: ’Jag fruktar Allah’, och (7) den som ger så hemligt att hans högra hand inte vet vad hans vänstra hand ger. (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Den fruktansvärda dagen då det på Uppståndelsens slätt inte finns någon annan skugga än den skugga som Allah själv kontrollerar. Människorna kommer då att plågas och vrida sig i outhärdlig hetta och brännande värme. Den dagen kommer Allah att ge sju slags människor skydd i Sin barmhärtighets svalkande skugga. Den första är den rättvise härskaren som, efter att ha fått makt att styra över en del av mänskligheten, alltid har skipat rättvisa. Den andra är den unge man som tillbringat sin ungdom i dyrkan av Allah. Under ungdomstiden utvecklas människans alla krafter och talanger. Därför är ungdomsåren den viktigaste perioden i människolivet. Det är också under ungdomsåren som risken för att människan går vilse är som störst. Den unge man som under denna viktiga period av sitt liv har låtit sin ungdoms farkost stå under Allahs religions kontroll kommer därför på Uppståndelsens dag att få skydd under Allahs egen skugga. Den tredje är den bedjande vars hjärta ständigt är knutet till moskén, det vill säga den som med full hängivenhet ber i moskén tillsammans med församlingen. Den fjärde gruppen som får skydd under Allahs skugga är de två personer vars kärlek och fiendskap enbart var för Allahs skull, det vill säga vars fiendskap och vänskap inte styrdes av några världsliga intressen. Den femte som får skydd under Allahs nåds skugga är den som i avskildhet, bortom människors blickar, har mindes Allah och fällt tårar. Den sjätte som på Uppståndelsens fruktansvärda dag får skydd i Allahs svalkande skugga är en karaktärsfast och gudfruktig person som av fruktan för Allahs straff avvisar en vacker och högt ansedd ung kvinnas förföriska inbjudan att uppfylla hennes begär. Den sjunde som får skydd är den givmilde person som i största hemlighet har skänkt gåvor, enbart med avsikten att vinna Allahs välbehag.

Att upprätta bönen är den islamiska statens statliga ansvar

(٢٤) وَعَنْ عُمَرَ بْنَ الْخَطَّابِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّهُ كَتَبَ إِلَى عُمَّالِهِ: إِنَّ أَهَمَّ أَمْوْرِكُمْ عِنْدِي الصَّلَاةُ، فَمَنْ حَافِظُ وَحَافَظَ عَلَيْهَا حَفِظَ دِينَهُ ، وَمَنْ ضَيَّعَهَا فَهُوَ لِمَا سوَاهَا أَصْيَع (موطا إمام مالك)

(24) ”Det har berättats från Umar ibn al-Khattab (må Allah vara nöjd med honom) att han utfärdade följande direktiv till alla sina guvernörer: Av alla era olika ansvarsområden är bönen det viktigaste för mig. Den som omsorgsfullt utför sin egen bön och vakar över bönen har därmed skyddat sin religion fullständigt. Men den som inte bryr sig om bönen kan mycket väl komma att svika även i utförandet av sina andra uppgifter.”
(Muwatta av Imam Malik)

Förklaring: Att upprätta bönen ingår i den islamiska statens statliga ansvar. Statens ledare och de styrande under honom är, liksom de ansvarar för att leda styret i sina respektive områden, också ansvariga för att organisera bönen och upprätta den i sina respektive områden. Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) och hans dugliga kalifer fullgjorde båda dessa slags ansvar tillsammans. Den andre kalifen, Umar (må Allah vara nöjd med honom), riktade genom ett direktiv sina underordnade härskares uppmärksamhet på denna viktiga fråga. Detta är nämligen ett av den islamiska statens främsta ansvar. Allah har sagt följande om detta i den heliga Koranen:

”När Mina uppriktiga tjänare får makt att styra över något land på jorden, upprättar de bönen där, inför zakat, befaller (medborgarna) att göra det goda och förbjuder dem att göra det onda.” (Sura al-Hajj, vers 41)

Hazrat Umar (må Allah vara nöjd med honom) varnade särskilt de styrande under honom och sade att om ni visar likgiltighet inför denna första obligatoriska plikt från Allah, kommer ni också att visa likgiltighet inför era övriga ansvarsområden.

Bönen är den dyrkan som är mest älskad av Allah

(٢٥) وَعَنِ ابْنِ مَسْعُوْدٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، سَأَلْتُ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: أَيُّ الْأَعْمَالِ أَفْضَلُ؟ قَالَ: الصَّلَاةُ لِوَقْتِهَا ، قُلْتُ : ثُمَّ أَيُّ؟ قَالَ: بِرُّ الْوَالِدَيْنِ، قُلْتُ

ثُمَّ أَيُّ؟ قَالَ: الْجِهَادُ فِي سَبِيلِ اللَّهِ، قَالَ حَدَّثَنِي بِهِنَّ وَلَوْ اسْتَزَدْتُهُ لَزَادَنِي (بخاري – مسلم)

(25) ”Det har berättats från Hazrat Ibn Masud (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Jag frågade den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom): Vilken av människans goda gärningar är mest älskad av Allah? Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) svarade: Att förrätta bönen på dess föreskrivna tid. Jag frågade: Vilken kommer därefter? Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Att behandla sina föräldrar väl. Jag frågade åter: Vilken kommer därefter? Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) svarade: Att kämpa på Allahs väg. Hazrat Ibn Masud sade: Den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) berättade detta för mig. Om jag hade ställt fler frågor till honom, skulle han ha berättat ännu mer.” (Bukhari, Muslim)

När ska man uppmana barnen att förrätta bönen?

(٢٦) وَعَنْ عَمْرِو بْنِ شُعَيْبٍ عَنْ أَبِيْهِ عَنْ جَدِّهِ قَالَ، قَالَ رَسُوْلُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مُرُوا أَوْلَادَكُمْ بالصَّلاةِ، وَهُمْ أَبْنَاءُ سَبْعِ سِنِينَ، وَاضْرِبُوهُمْ وَهُمْ أَبْنَاءُ عَشْرِ سِنِينَ، وَفَرِّقُوا بَيْنَهُمْ فِي الْمَضَاجِعِ
(أبو داود)

(26) ”Hazrat Amr ibn Shuayb har återberättat från sin far, och hans far från sin farfar, att han sade: Den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: När era barn fyller sju år, ska ni befalla dem att förrätta bönen. När de fyller tio år, ska ni tillrättavisa dem för bönen och låta dem sova i separata sängar.” (Abu Dawud)

Förklaring: I själva verket blir bönen, fastan och andra handlingar obligatoriska för alla, både kvinnor och män, så snart de når puberteten. Men om pojkar och flickor inte får lära sig att be och inte vänjs vid bönen i förväg, blir det omöjligt för dem att börja be så snart de når puberteten. Därför har Profeten (s.a.w.) befallt föräldrarna att uppmuntra sina söner och döttrar att be när de är sju år och tvinga dem att be när de är tio år. Denna befallning gäller vårdnadshavarna. Om vårdnadshavarna därför inte följer denna befallning, kommer de att hållas ansvariga inför Allah.

På Domedagen kommer den första frågan att gälla bönen

(۲۷)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : إِنَّ أَوَّلَ مَا يُحَاسَبُ بِهِ العَبْدُ يَوْمَ القِيَامَةِ مِنْ عَمَلِهِ صَلَاتُهُ ، فَإِنْ صَلُحَتْ فَقَدْ أَفْلَحَ وَأَنْجَحَ، وَإِنْ فَسَدَتْ فَقَدْ خَابَ وَخَسِرَ، فَإِنْ انْتَقَصَ مِنْ فَرِيضَةٍ ، قَالَ الرَّبُّ: انْظُرُوا هَلْ لِعَبْدِي مِنْ تَطَوُّع

فَيُكَمَّلَ بِهَا مَا انْتَقَصَ مِنَ الفَرِيضَةِ، ثُمَّ يَكُونُ سَائِرُ
أَعْمَا لِهِ عَلَى هَذَا (ترمذي)

(27) Det har berättats av Abu Hurayra (r.a.) att Profeten (s.a.w.) sade: På uppståndelsens fält kommer tjänaren först att avlägga räkenskap för sin bön. Om tjänaren klarar frågan om bönen kommer han att lyckas. Men om han misslyckas med frågan om bönen, kommer han inte att ha någon utväg. Om det däremot upptäcks någon brist i hans obligatoriska böner, kommer Allah att säga till änglarna: Om Min tjänare har frivilliga böner, så fyll med hjälp av dem ut bristen i de obligatoriska bönerna. Därefter kommer samma metod att tillämpas på alla hans handlingar. (Tirmidhi)

Förklaring: Det har redan nämnts att bönen är den främsta av de kroppsliga formerna av dyrkan. Bönen var på ett eller annat sätt obligatorisk för alla profeter (a.s.) och deras samfund. Därför kommer tjänaren på Domedagen först att tillfrågas om bönen. Den tjänare som klarar detta första prov kommer inte att ha svårt att klara de följande proven. Om det på uppståndelsens dag upptäcks någon brist i den lydige tjänarens obligatoriska böner, kommer Allah i Sin barmhärtighet att avhjälpa denna brist genom de frivilliga bönerna. Därefter kommer samma metod att tillämpas på hans efterföljande handlingar. Det vill säga, bristen i de obligatoriska bönerna kommer att fyllas ut med frivilliga böner.

Vikten av att utföra bönen i församling

(۲۸)
وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: صَلَاةُ الْجَمَاعَةِ تَفْضُلُ صَلَاةَ الْفَدَّ بِسَبْعٍ وَعِشْرِيْنَ دَرَجَةً
(بخاري – مسلم)

(28) ”Det har berättats från Hazrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Profeten Karim (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) förkunnade: ’Bönen i församling har tjugosju gånger större förtjänst än bönen ensam.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Allah den Allsmäktige har ålagt Muhammads umma att förrätta de fem dagliga bönerna i församling. Även de tio böner under två dagar som Hazrat Jibril (frid vare med honom) lärde Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) under sin egen ledning förrättades i församling. Därför uppfylls den obligatoriska bönen fullständigt endast när den förrättas i församling. Om man förrättar den obligatoriska bönen ensam (utan giltig ursäkt), uppfylls den inte fullständigt, utan kommer att jämställas med en qada-bön. Den berömde lärde Molla Ziyan Sahib har också nämnt detta i sin välkända bok ”Nurul Anwar”. Den återgivna hadithen nämner den outsinliga belöning som finns i att förrätta bönen i församling. För bönen i församling är den fullständiga bönen. Om man förrättar den obligatoriska bönen ensam är bönen visserligen giltig, men den är inte fullständig.

(۲۹)
وَعَنْ أَبِي دَرْدَاءِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُوْلَ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : مَا مِنْ ثَلَاثَةٍ فِي قَرْيَةٍ وَلَا بَدْوِ لَا تُقَامُ فِيهِمُ الصَّلَاةُ إِلَّا قَدِ اسْتَحْوَذَ عَلَيْهِمُ الشَّيْطَانُ فَعَلَيْكَ بِالْجَمَاعَةِ فَإِنَّمَا يَأْكُلُ الذِّئْبُ القاصية
(أحمد – أبو داود – نسائي)

(29) ”Det har berättats från Hazrat Abu Darda (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Om det finns tre personer i en by eller på en öppen plats och de inte förrättar bönen i församling, kommer Satan med säkerhet att få makt över dem. Därför är församlingen oumbärlig för er. Ett ensamt djur blir nämligen tigerns byte.’” (Ahmad, Abu Dawud, Nasa’i)

Förklaring: I denna hadith gav Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) en kort och vacker liknelse om församlingens nödvändighet. När en boskapshjord rör sig tillsammans vid foten av ett berg eller på en betesmark angriper tigern dem inte. Detta beror på att herden som vaktar hjorden och vakthundarna ständigt håller den under uppsikt. Men när ett djur, medan det äter gräs, kommer utom herdens synhåll, angriper tigern det så snart tillfälle ges. På samma sätt blir en muslim som inte deltar i församlingen Satans byte.

(۳۰)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ أَمَرَنَا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا كُنْتُمْ فِي

الْمَسْجِدِ فَنُوْدِيَ بِالصَّلَاةِ، فَلَا يَخْرُجْ أَحَدُكُمْ حَتَّى يُصَلِّي (أحمد)

(৩০) ”Det har berättats från Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) befallde oss följande: När ni befinner er i moskén och böneutropet görs, ska ni inte lämna den innan ni har avslutat bönen. (Ahmad)

(۳۱)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ عَنِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ: لَوْلَا مَا فِي الْبُيُوتِ مِنَ النِّسَاءِ وَالذُّرِّيَّةِ ، أَقَمْتُ صَلَاةَ الْعِشَاءِ، وَأَمَرْتُ فِتْيَانِي يُحْرِقُوْنَ مَا فِي الْبُيُوتِ بِالنَّارِ. (أحمد)

(৩১) ”Hazrat Abu Huraira (ra:) har återberättat följande hadith från den Ädle Profeten (s:): En gång sade Huzur (s:): Om det inte hade funnits små barn och kvinnor i hemmen, skulle jag ha börjat isha-bönen och sänt iväg unga män för att bränna upp husen till dem som inte kommer till bönen. (Ahmad)

Förklaring: Den ovan nämnda hadithen av den Ädle Profeten (s:) visar hur viktigt det är att förrätta bönen tillsammans med församlingen. Det finns dock tre omständigheter då man får avstå från församlingsbönen. (1) Om man på vägen till moskén riskerar att möta fiender eller är rädd för tigrar, björnar, ormar eller skorpioner.

(2) Om den bedjande personen är sjuk. (3) Om en så kraftig storm skulle bryta ut att det blir omöjligt att närvara vid församlingsbönen.

(۳۲)
وَعَن عَبْدِ اللَّهِ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا أَنَّهُ أَذَّنَ بِالصَّلَاةِ فِي لَيْلَةٍ ذَاتِ بَرْدٍ وَرِيحٍ، ثُمَّ قَالَ: أَلَا صَلُّوْا فِي الرِّحَالِ، ثُمَّ قَالَ إِنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كَانَ يَأْمُرُ الْمُؤَذِّنَ إِذَا كَانَتْ لَيْلَةٌ ذَاتُ بَرْدِ وَمَطَرٍ يَقُولُ أَلَا صَلُّوْا فِي الرِّحَالِ (بخاري – مسلم)

(৩২) ”Det har berättats från Hazrat Abdullah ibn Umar (ra:) att han en gång lät kalla till bön en kall och stormig natt. Därefter sade han: O ni alla, förrätta var och en bönen i sitt hem. Han sade också: När det var en natt med ovanligt stark kyla och regn brukade Huzur (s:) be böneutroparen att den natten säga: Låt var och en förrätta sin bön på sin plats.” (Bukhari, Muslim)

Det är bättre för kvinnor att förrätta bönen i hemmet

(۳۳)
وَعَنِ عَبْدِ اللَّهِ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: لَا تَمْنَعُوْا نِسَاءَكُمُ الْمَسَاجِدَ، وَبُيُوتُهُنَّ خَيْرٌ لَهُنَّ (أبو داود)

33) ”Det har berättats från Hazrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Förbjud inte era kvinnor att gå till moskén. Men hemmet är bättre för dem när det gäller bönen.” (Abu Dawud)

(٣٤) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُوْلُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : صَلَاةُ الْمَرْأَةِ فِي بَيْتِهَا أَفْضَلُ مِنْ صَلَاتِهَا فِي حُجْرَتِهَا، وَصَلَاتُهَا فِي مَخْدَعِهَا أَفْضَلُ مِنْ صَلَاتِهَا فِي بَيْتِهَا (أبو داود)

(34) ”Det har berättats från Hazrat Abdullah ibn Masud (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: För kvinnor är bönen inne i deras hem bättre än bönen utanför deras hem. Och bönen i deras privata rum är bättre än bönen i resten av hemmet.” (Abu Dawud)

Förklaring: I enlighet med innebörden av ovanstående hadith har kvinnor fått tillstånd att, med slöja, närvara i moskén och förrätta bönen i församling, åtskilda från männens led. Men Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) har hänvisat till att det är mycket bättre för dem att förrätta bönen i sina egna hem.

Det är bättre att förrätta nafl-bönen hemma

(٣٥) وَعَنْ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِذَا قَضَى أَحَدُكُمُ الصَّلَاةَ فِي

مسْجِدِهِ فَلْيَجْعَلْ لِبَيْتِهِ نَصِيبًا مِنْ صَلَاتِهِ، فَإِنَّ اللَّهَ جَاعِلٌ فِي بَيْتِهِ مِنْ صَلَاتِهِ خَيْرًا (مسلم)

(35) ”Det har berättats från Hazrat Jabir (må Allah vara nöjd med honom). Han sade: Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: När någon av er förrättar bönen i moskén, bör han spara en del av sin bön (det vill säga nafl- eller sunnah-bönen) till sitt hem. För genom denna bön kommer Allah att skänka välsignelse åt hans hem. (Muslim)

(٣٦) وَعَنْ زَيْدِ بْنِ ثَابِتٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: صَلَاةُ الْمَرْءِ فِي بَيْتِهِ أَفْضَلُ مِنْ صَلَاتِهِ فِي مَسْجِدِي هَذَا إِلَّا الْمَكْتُوبَةَ
(أبو داود – ترمذي)

(৩৬) ”Det har berättats av Hazrat Zayd ibn Thabit (r.a.) att han sade: Profeten (s.a.w.) sade: ’För en person är det bättre att förrätta bönen i sitt hem än att förrätta bönen i denna min moské, med undantag för de obligatoriska bönerna.’” (Abu Dawud, Tirmidhi)

Förklaring: Riyā förstör människans dyrkan. Den som ägnar sig åt riyā kommer inte att få någon belöning för sin dyrkan från Allah. Tvärtom kan denna dyrkan, som utförs i syfte att visa upp sig, också göra honom syndig. Eftersom den bedjandes hjärta kan fyllas av riyā när han ber extra (nafl)-böner offentligt och på en plats där människor ser honom, uppmuntrade Allahs Profet (s.a.w.) de troende att förrätta nafl-böner i hemlighet hemma.

Förträffligheten i nattlig vaka och tahajjud-bönen

(۳۷)
وَعَنْ مُغِيرَةً بِنْ شُعْبَةٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَامَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ حَتَّى تَوَرَّمَتْ قَدَمَاهُ، فَقِيلَ لَهُ لِمَ تَصْنَعُ هَذَا؟ وَقَدْ غُفِرَ لَكَ مَا تَقَدَّمَ مِنْ ذَنْبِكَ وَمَا تَأَخَّرَ، قَالَ : أَفَلَا أَكُونُ عَبْدًا شَكُورٌ
(بخاري – مسلم)

(৩৭) ”Det har berättats av Hazrat Mughira ibn Shu’ba (r.a.) att han sade: En gång stod den ädle Profeten (s.a.w.) så länge i tahajjud-bönen att hans båda fotsulor svullnade. Då sade man: ’Ädle Profet, varför gör ni så, trots att Allah har förlåtit alla era tidigare och senare synder?’ Profeten (s.a.w.) svarade: ’Skall jag då inte vara en tacksam tjänare till Allah?’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Av alla frivilliga böner har tahajjud-bönen den största förträffligheten. För den ädle Profeten (s.a.w.) var tahajjud-bönen obligatorisk. Även om tahajjud enligt lagen inte gjordes obligatorisk för umma, är det Allahs vilja att Muhammads umma förrättar tahajjud-bönen med särskild vikt och omsorg. Tahajjud-bönen nämns också i den heliga Koranen. Allah den Allsmäktige sade till Profeten:

وَمِنَ اللَّيْلِ فَتَهَجَّدْ بِهِ نَافِلَةً لَّكَ عَسَى أَنْ يَبْعَثَكَ رَبُّكَ مَقَامًا مَحْمُوْدًا (بني إسرائيل: ۷۹)

Betydelse: ”Förrätta tahajjud-bönen under en del av natten; detta är en extra plikt för dig. Din Herre kommer snart att upphöja dig till en lovprisad rang.” (Bani Isra’il, vers 79)

Profeten (frid vare med honom) brukade ibland stå så länge i tahajjud-bönen att fotsulorna svullnade. Då sade någon bland följeslagarna: ”Profet, ni är ju ma‘sūm och har inga synder. Trots detta har Allah lovat att förlåta alla era tidigare och senare brister. Varför behöver ni då anstränga er så mycket?” Profeten (frid vare med honom) svarade: ”Skulle jag då inte vara Allahs älskade tjänare?” Profeten (frid vare med honom) brukade förrätta tahajjud-bönen, inklusive witr, med 7, 9 eller 11 rak‘ah, och ibland 13 rak‘ah.

(۳۸)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُوْلَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: يَنْزِلُ رَبُّنَا تَبَارَكَ وَتَعَالَى كُلَّ لَيْلَةٍ إِلَى السَّمَاءِ الدُّنْيَا حِيْنَ يَبْقَى ثُلُثُ اللَّيْلِ الآخِرُ، يَقُولُ : مَنْ يَدْعُونِي فَأَسْتَجِيْبَ لَهُ، مَنْ يَسْأَلُنِي فَأُعْطِيَهُ، وَمَنْ يَسْتَغْفِرُنِي فَأَغْفِرَ لَهُ (بخاري – مسلم)

(38) ”Abu Hurayrah (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Guds Sändebud (frid vare med honom) sade: När en tredjedel av natten återstår stiger vår Herre, den Välsignade och Upphöjde, själv ned till den närmaste himlen över världen och fortsätter att säga: ’Finns det någon som åkallar Mig vid denna tid, så att Jag besvarar hans åkallan? Finns det någon som ber Mig om något, så att Jag ger honom det? Finns det någon som ber Mig om förlåtelse för sina synder vid denna tid, så att Jag förlåter honom?’” (Bukhari, Muslim)

(۳۹)
وَعَنْ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، سَمِعْتُ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ: إِنَّ فِي اللَّيْلِ لَسَاعَةً لَا يُوَافِقُهَا رَجُلٌ مُسْلِمٌ يَسْأَلُ اللَّهَ خَيْرًا مِنْ أَمْرِ الدُّنْيَا وَالْآخِرَةِ إِلَّا أَعْطَاهُ إِيَّاهُ وَذَالِكَ كُلَّ لَيْلَةٍ (مسلم)

(39) ”Jabir (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Jag hörde Allahs Sändebud (frid vare med honom) säga: Det finns under natten en tid då, om en muslim får uppleva den och då ber om något av världens eller det kommande livets goda, ger Allah honom det. Denna tid infaller varje natt.” (Den är inte knuten till någon särskild natt.) (Muslim)

(٤٠) وَعَنْ أَبِي أُمَامَةَ بَاهِلِي رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: قِيلَ: يَا رَسُولَ اللَّهِ أَيُّ الدُّعَاءِ أَسْمَعُ ؟ قَالَ: جَوْفَ اللَّيْلِ الآخِرِ، وَدُبُرَ الصَّلَوَاتِ الْمَكْتُوبَاتِ (ترمذي)

(40) ”Abu Umamah al-Bahili (må Allah vara nöjd med honom) berättade: En gång frågade man Profeten: ’Guds Profet, vid vilken tidpunkt är bönen mest hörsammad?’ Profeten (frid vare med honom) svarade: ’Bönen under nattens senare hälft och den bön som förrättas efter den obligatoriska bönen.’” (Tirmidhi)

(٤١) وَعَنْ ابْنِ مَالِكِ الأَشْعَرِي رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِنَّ فِي الْجَنَّةِ غُرَفًا يُرَى ظَاهِرُهَا مِنْ بَاطِنِهَا ، وَبَاطِنُهَا مِنْ ظَاهِرِهَا ، أَعَدَّهَا اللَّهُ لِمَنْ أَلَآنَ الْكَلَامَ، وَأَطْعَمَ الطَّعَامَ، وَتَابَعَ الصِّيَامَ، وَصَلَّى بِاللَّيْلِ وَالنَّاسُ نِيَامٌ (بيهقي – ترمذي)

(41) ”Det har berättats från Hazrat Ibn Malik al-Ashʿari (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs ädle Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’I paradiset finns sådana palatskammare, genom vars inre allt utanför kan ses och genom vars utsida allt inuti kan ses (tydligt). Dessa palatskammare har Allah förberett för den som har visat mildhet i sitt tal med människor, gett de hungriga mat, fastat och bett under den del av natten då människor vanligtvis sover.’” (Bayhaqi, Tirmidhi)

Förklaring: När alla vanligtvis har somnat under nattens sista del och allt sorl och oväsen i världen har tystnat, då ägnar sig den av Allahs tjänare som avstår från vila inför sin Herres närvaro åt ånger, åkallan om förlåtelse och åminnelse för att få sina synder förlåtna, ber och riktar sin innerliga bön till Allah. Kan det råda något tvivel om att han är en av Allah accepterad tjänare? När hela världen sover under nattens sista del och man vaknar för att dyrka Allah, upplever man inte bara en mycket stor sinnesro, utan där finns inte heller någon benägenhet till riya (att visa upp sig för andra). Därför älskar Allah en sådan person och besvarar även hans bön. I de ovan nämnda haditherna har Allahs Profet uttryckt just detta på olika sätt.

Den fasta som nämns i den sista hadithen är frivillig fasta. Med nattbönen avses frivillig bön, det vill säga tahajjudbönen. De obligatoriska plikterna är nämligen bindande för alla. När en person efter att ha fullgjort alla obligatoriska och nödvändiga plikter utför denna extra dyrkan i syfte att komma Allah nära och vinna Hans välbehag, kommer Allah att skänka honom den nämnda palatskammaren.

(٤٢) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ أَبَاهُ عُمَرَ بْنَ الْخَطَّابِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ كَانَ يُصَلِّي مِنَ اللَّيْلِ مَا شَاءَ اللَّهُ ، حَتَّى إِذَا كَانَ مِنْ آخِرِ اللَّيْلِ أَيْقَظَ أَهْلَهُ للصَّلاةِ، يَقُولُ لَهُمُ الصَّلاةَ الصَّلَاةَ، ثُمَّ يَتْلُو هَذِهِ الْآيَةَ : وَأْمُرْ أَهْلَكَ بِالصَّلَاةِ وَاصْطَبِرْ عَلَيْهَا لَا نَسْأَلُكَ رِزْقاً نَحْنُ نَرْزُقُكَ وَالْعَاقِبَةُ لِلتَّقْوَى (موطأ إمام مالك)

(42) ”Det har berättats från Hazrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att hans far, Hazrat Umar (må Allah vara nöjd med honom), brukade be på natten i enlighet med den möjlighet till tawfiq som Allah gav honom. När natten till och med började närma sig sitt slut brukade han väcka sina familjemedlemmar för bönen. Därefter reciterade han denna vers:

وَأْمُرْ أَهْلَكَ بِالصَّلَاةِ وَاصْطَبِرْ عَلَيْهَا لَا تَسْأَلُكَ رِزْقاً نَحْنُ نَرْزُقُكَ وَالْعَاقِبَةُ لِلتَّقْوَى (سورة طه : ۱۳۲)

Betydelse: ”O Muhammad (må Allahs frid och välsignelser vara över honom), beordra din familj att förrätta bönen och var uthållig i att förrätta bönen. Jag ber inte dig om någon försörjning; det är Jag som försörjer dig. Och det goda slutet tillfaller de gudfruktiga.”
(Surah Taha, vers 132)

Fredagsbönens betydelse

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِذَا نُودِيَ لِلصَّلَاةِ مِنْ يَوْمِ الْجُمُعَةِ فَاسْعَوْا إِلَى ذِكْرِ اللَّهِ وَذَرُوا الْبَيْعَ ذَالِكُمْ خَيْرٌ لَكُمْ إِنْ كُنْتُمْ تَعْلَمُوْنَ (سورة الجمعة : ٩)

Betydelse: ”O ni som tror! När det kallas till bön på fredagen, skynda då till åkallan av Allah och lämna handeln. Detta är bättre för er, om ni bara visste.” (Sura al-Jumu’a, vers 9)

(٤٣) وَعَنْ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ مَنْ كَانَ يُؤْمِنُ بِاللَّهِ وَالْيَوْمِ الْآخِرِ

فَعَلَيْهِ الْجُمُعَةُ يَوْمَ الْجُمُعَةِ إِلَّا مَرِيضٌ أَوْ مُسَافِرٌ أَوِ امْرَأَةٌ أَوْ صَبِيٌّ أَوْ مَمْلُوكٌ فَمَنِ اسْتَغْنَى بِلَهْوِ أَوْ تِجَارَةٍ اسْتَغْنَى اللَّهُ عَنْهُ وَاللَّهُ غَنِيٌّ حَمِيدٌ (دار قطني)

(43) ”Det har berättats av Jabir (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom) sade: Den som tror på Allah och den yttersta dagen är skyldig att förrätta fredagsbönen på fredagen. Den sjuke, den resande, kvinnan, barnet och slaven är emellertid befriade från denna skyldighet. Om någon försummar denna bön genom att vara upptagen med lek och förströelse eller affärsverksamhet, kommer Allah den Allsmäktige också att vända sig bort från honom. Allah är i sanning oberoende och prisad.” (ad-Daraqutni)

Förklaring: Fredagsbönen blev obligatorisk strax före hijra. Profeten (frid och välsignelser över honom) utvandrade från det ädla Mekka och anlände först på en måndag till en plats i utkanten av Medina som heter Quba. Där stannade han i fyra dagar. Därefter gav han sig på den femte dagen av mot Medina. Den dagen var en fredag. När han på vägen nådde byn som tillhörde stammen Banu Salim ibn Awf var det tid för bön, och där förrättade Profeten (frid och välsignelser över honom) fredagsbönen för första gången. Den nämnda hadithen visar att fredagsbönen är en obligatorisk plikt som måste fullgöras.

Under okunnighetens tid fanns det ingen dag som kallades fredag. Araberna kallade denna dag Yawm al-Aruba. Efter att föreskriften om fredagsbönen hade givits fick dagen namnet ”Yawm al-Jumu’a”, det vill säga fredagen. Detta beror på att muslimerna denna dag samlas i områdets största moské, på den centrala platsen, för att förrätta fredagsbönen och lyssna till khutban. Denna sammankomst på fredagen är visserligen viktig ur det rituella gudstjänstperspektivet, men den har också särskild betydelse ur socialt och politiskt perspektiv. Fredagsbönen är obligatorisk. Den får under inga omständigheter överges utan en shariaenlig ursäkt. Kvinnor, barn, sjuka, resande och slavar har emellertid befriats från denna skyldighet. Om de ändå förrättar den, räknas deras fredagsbön som fullgjord och de behöver inte förrätta zuhrbönen.

(٤٤) وَعَنْ سَمُرَةَ بْنِ جُنْدُبٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: احْضُرُوا الْجُمُعَةَ وَادْنُوْا مِنَ الْإِمَامِ، فَإِنَّ الرَّجُلَ لَيَتَخَلَّفُ عَنِ الْجُمُعَةِ حَتَّى إِنَّهُ لَيَتَخَلَّفُ عَنِ الْجَنَّةِ وَإِنَّهُ لَمِنْ أَهْلِهَا
(مسند أحمد)

(৪৪) ”Det har berättats av Hazrat Samura ibn Jundub (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Profeten Karim (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) har sagt: Närvara vid fredagsbönen och stå nära imamen. Den som närvarar längst bak vid fredagsbönen kommer följaktligen också att vara sist när det gäller att träda in i paradiset, trots att han verkligen är värdig paradiset.”
(Musnad Ahmad)

(٤٥) وَعَنْ أَبِي الْجَعْدِ الضَّمْرِي رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَنْ تَرَكَ ثَلَاثَ جُمَع تَهَاوُنًا بِهَا طَبَعَ اللَّهُ عَلَى قَلْبِهِ

(أبو داود – ابن ماجة – دارمي – موطأ إمام مالك)

(৪৫) ”Det har berättats av Hazrat Abu Ziyad Zamri (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) har sagt: Om någon av oaktsamhet uteblir från tre fredagsböner i följd – det vill säga inte förrättar fredagsbönen – kommer Allah att försegla hans hjärta.”

(Abu Dawud, Tirmidhi, Nasa’i, Ibn Majah, Darmi, Malik)

Förklaring: Denna hadith antyder hur betydelsefull fredagsbönen är. Om någon utan giltig ursäkt uteblir från tre fredagsböner i följd, gör Allah hans hjärta försumligt och förseglat, vilket leder till att hans hjärta blir hårt.

Fredagens företräde

(٤٦) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: خَيْرُ يَوْمٍ طَلَعَتْ عَلَيْهِ الشَّمْسُ يَوْمُ الْجُمُعَةِ فِيْهِ خُلِقَ آدَمُ، وَفِيهِ أُدْخِلَ الْجَنَّةَ، وَفِيْهِ أُخْرِجَ مِنْهَا ، وَلَا تَقُوْمُ السَّاعَةُ إِلَّا فِي يَوْمِ الْجُمُعَةِ (مسلم)

(৪৬) ”Det har berättats från Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Av de dagar över vilka solen går upp är fredagen den bästa. Det var på en fredag som Hazrat Adam (må frid vara över honom) skapades. Det var på denna dag som han fördes in i paradiset. Och det var på denna dag som han fördes ut ur paradiset och sändes till jorden. Och Uppståndelsens dag kommer också att äga rum på en fredag.’” (Muslim)

(٤٧) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِنَّ فِي الْجُمُعَةِ لَسَاعَةً لَا يُوَافِقُهَا عَبْدٌ مُسْلِمٌ يَسْأَلُ اللَّهَ مِنْهَا خَيْرًا إِلَّا أَعْطَاهُ إِيَّاهُ
(بخاري – مسلم)

(৪৭) ”Det har berättats från Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom). Han sade: Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Det finns verkligen en stund på fredagen då en muslimsk tjänare, om han ber Allah om något gott, med säkerhet får det.’” (Bukhari, Muslim)

Eid och eidbönen

(٤٨) وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَدِمَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الْمَدِينَةَ وَلَهُمْ يَوْمَانِ يَلْعَبُونَ فِيهِمَا فَقَالَ: مَا هَذَانِ الْيَوْمَانِ؟ قَالُوا : كُنَّا نَلْعَبُ فِيهِمَا فِي الْجَاهِلِيَّةِ، فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: قَدْ

أَبْدَلَكُمْ اللَّهُ فِيهِمَا خَيْرًا مِنْهُمَا يَوْمَ الْأَضْحَى وَيَوْمَ الْفِطْرِ (أبو داود)

(৪৮) ”Det har berättats från Hazrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: När den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) kom till Medina fann han att Medinas invånare ägnade sig åt lekar och festligheter under två särskilda dagar. Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) frågade: ’Vad är betydelsen av dessa två särskilda dagar för er?’ De svarade: ’Under okunnighetens (den förislamiska) tid brukade vi leka och fira under dessa två dagar.’ Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Se, Allah har gett er två bättre dagar i stället för dessa två dagar. De är Eid al-Adha-dagen och Eid al-Fitr-dagen.’” (Abu Dawud)

Förklaring: Ordet eid betyder glädje eller fröjd. Eftersom Allah har tillåtit muslimerna att fira och glädjas under dessa två särskilda dagar kallas de eid-dagar. Allah och Hans Sändebud (frid och välsignelser över honom) har emellertid fastställt regler och principer för att muslimernas högtidsfirande och glädjefester inte ska bli en renodlad nöjesfest utan moraliska och etiska begränsningar. Inte nog med det, utan detta glädjefirande har utformats på ett sådant sätt att det väcker en ren religiös medvetenhet och en känsla av ansvar gentemot mänskligheten i muslimernas hjärtan. Därför har det föreskrivits att varje förmögen person ska ge fitra till de fattiga innan eidbönen utförs på Eid al-Fitr, och att en tredjedel av köttet från offret på Eid al-Adha ska fördelas bland fattiga och behövande. Detta har föreskrivits för att eidens glädje inte endast ska vara begränsad till välbärgade och rika människor, utan för att alla, fattiga såväl som rika, ska kunna delta i eidens glädje. Det är svårt att finna ett så vackert exempel på jämlikhet och broderskap vid någon högtid eller tillställning hos människor av andra religioner.

(٤٩) وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَا يَغْدُو يَوْمَ الْفِطْرِ حَتَّى يَأْكُلَ تَمَرَاتٍ وَيَأْكُلُهُنَّ وِتْرًا (بخاري)

(49) ”Det har berättats av Anas (må Allah vara nöjd med honom). Han sade: Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom) brukade inte gå ut på Eid al-Fitr-dagen utan att först äta åtminstone några dadlar. Och han åt dem i udda antal.” (Bukhari)

Förklaring: På Eid al-Fitr-dagen brukade Profeten (frid och välsignelser över honom) äta något innan han gick ut till bönen. Men på Eid al-Adha-dagen åt han inget innan han gick till eidbönen. Anledningen till att han åt dadlar i udda antal var att Profeten (frid och välsignelser över honom) sade: ”Allah är Udda, och Han älskar det udda.

(٥٠) وَعَنْ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، كَانَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا كَانَ يَوْمُ عِيْدِ خَالَفَ الطَّرِيقَ
(بخاري)

(50) ”Det har berättats av Jabir (må Allah vara nöjd med honom). Han sade: På eid-dagen brukade Profeten (frid och välsignelser över honom) ta en annan väg.” (Bukhari)

Förklaring: Det är rekommenderat att ta en annan väg när man färdas på eid-dagen, särskilt när man beger sig till eidbönen. Detta eftersom det har beordrats att man på eid-dagen ska klä sig i sina bästa kläder och uttala takbir under vägen. Därigenom visas muslimernas prakt och storslagenhet på olika vägar och i olika områden i kvarteren, samtidigt som olika områden fylls av lovprisning av Allah och takbir.

(٥١) وَعَنْ أَبِي سَعِيدٍ الْخُدْرِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، كَانَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَخْرُجُ يَوْمَ الْفِطْرِ وَالْأَضْحَى إِلَى الْمُصَلَّى فَأَوَّلُ شَيْءٍ يَبْدَأُ بِهِ الصَّلَاةُ ثُمَّ يَنْصَرِفُ فَيَقُوْمُ مُقَابِلَ النَّاسِ وَالنَّاسُ جُلُوسٌ عَلَى صُفُوفِهِمْ فَيَعِظُهُمْ وَيُوْصِيْهِمْ وَيَأْمُرُهُمْ وَإِنْ كَانَ يُرِيدُ أَنْ يَقْطَعَ بَعْثًا قَطَعَهُ أَوْ يَأْمُرَ بِشَيْءٍ أَمَرَ بِهِ ثُمَّ يَنْصَرِفُ
(بخاري – مسلم)

(51) ”Det har berättats av Hazrat Abu Sa’id al-Khudri (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) brukade på Eid al-Fitr och Eid al-Adhas dagar bege sig till eid-bönen. Det första han gjorde när han kom dit var att förrätta bönen. Därefter vände han sig om och ställde sig framför folket, medan folket satt kvar i sina led. Han förmanade dem, gav dem råd och instruerade dem. Om han hade för avsikt att sända en armé någonstans, valde han ut soldaterna vid detta tillfälle; och om han hade någon order att ge någon, gav han den då. (Bukhari, Muslim)”

(٥٢) وَعَنْ جَابِرٍ بْنِ سَمُرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، صَلَّيْتُ مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الْعِيْدَيْنِ غَيْرَ مَرَّةٍ وَلَا مَرَّتَيْنِ بِغَيْرِ أَذَانٍ وَلَا إِقَامَةٍ
(مسلم)

(52) ”Hazrat Jabir ibn Samura (må Allah vara nöjd med honom) sade: Jag har förrättat de båda eid-bönerna tillsammans med Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) många gånger, inte bara en eller två gånger, utan utan adhan och iqamah.” (Muslim)

(٥٣) وَعَنِ الْبَرَاءِ بْنِ عَازِبٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ خَطَبَنَا النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَوْمَ النَّحْرِ قَالَ: إِنَّ أَوَّلَ مَا نَبْدَأُ بِهِ فِي يَوْمِنَا هَذَا أَنْ تُصَلِّي ثُمَّ نَرْجِعَ فَتَنْحَرَ، فَمَنْ فَعَلَ ذَلِكَ فَقَدْ أَصَابَ سُنَّتَنَا ، وَمَنْ ذَبَحَ قَبْلَ أَنْ يُصَلِّي فَإِنَّمَا هُوَ لَحْمٌ عَجَّلَهُ لِأَهْلِهِ لَيْسَ مِنَ النُّسُكِ فِي شَيْءٍ
(بخاري – مسلم)

(53) ”Hazrat Bara ibn Azib (må Allah vara nöjd med honom) sade: En gång, på Eid al-Adhas dag, höll Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) en predikan för oss och sade: ’Det första vi ska göra på denna dag är att förrätta bönen. Därefter ska vi återvända från eid-bönen och utföra offerhandlingen. Den som gör så följer verkligen vår sunnah. Men den som slaktar före bönen har bara slaktat en get för att äta köttet, en get som han i hast slaktade åt sin familj; i detta finns inte alls något tecken på offerhandlingen.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: I själva verket är endast det offer som utförs enligt Allahs Sändebuds (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) anvisningar ett korrekt offer. Om man däremot utför offerhandlingen efter eget godtycke och utan att bry sig om Allahs Sändebuds anvisningar, kan man visserligen äta köttet, men det räknas inte som en offerhandling.

(٥٤) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّهُ أَصَابَهُمْ مَطَرٌ فِي يَوْمِ عِيْدٍ فَصَلَّى بِهِمُ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ صَلَاةَ الْعِيدِ فِي الْمَسْجِدِ
(أبو داود – ابن ماجة)

(54) ”Det har berättats av Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att det en gång regnade hos dem på en eid-dag. Därför förrättade Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) eid-bönen tillsammans med dem i moskén.” (Abu Dawud, Ibn Majah)

Förklaring: Eid-bönen är wajib, och det är sunnah att förrätta den på en stor öppen plats. Om det däremot på grund av regn och vatten inte är möjligt att förrätta den på en öppen plats, kan den förrättas i moskén. Detta antyds i den ovan återgivna hadithen.

(٥٥) وَعَنْ ابْنِ الْحُوَيْرِثِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كَتَبَ إِلَى عَمْرِو بْنِ حَزْمٍ وَهُوَ بِنَجْرَانَ أَنْ عَجِّلِ الْأَضْحَى وَأَخِرِ الْفِطْرَ وَذَكَرِ النَّاسَ
(شافعي)

(55) ”Det har berättats av Hazrat Abul Huwairith (ra:) att Allahs Sändebud (s:) en gång gav en skriftlig befallning till Amr ibn Hazm, som var hans tjänsteman i Najran, med följande innebörd: Du ska förrätta Eid al-Adhas bön tidigt (vid den första tiden) och Eid al-Fitrs bön senare. Och efter bönen ska du ge folket råd.” (Shafi‘i)

Förklaring: I själva verket börjar tiden för Eid-bönen omedelbart efter tiden för Ishraq och varar tills solen står som högst. Eid-bönen måste förrättas inom denna angivna tid. Profeten (s:) har emellertid sagt att Eid al-Adhas bön ska förrättas tidigt under bönetiden, så att man omedelbart efter bönen kan slakta offerdjuret och snabbt äta av dess kött. Eid al-Fitrs bön är däremot bättre att förrätta något senare, eftersom det är mustahabb att äta något före Eid al-Fitr. Därför är det naturligt att bönen fördröjs.

Zakat

فَأَقِيمُوا الصَّلَاةَ وَآتُوا الزَّكَاةَ وَاعْتَصِمُوا بِاللَّهِ
(سورة الحج – ۷۸)

Betydelse: ”Förrätta därför bönen, ge zakat och håll fast vid Allah.” (Sura al-Hajj, vers 78)

(٥٦) وَعَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بَعَثَ مُعَاذَا إِلَى الْيَمَنِ فَقَالَ: إِنَّكَ

تَأْتِي قَوْمًا أَهْلَ كِتَابٍ فَادْعُهُمْ إِلَى شَهَادَةِ أَنْ لَا إِلَهَ إِلَّا اللَّهُ وَأَنَّ مُحَمَّدًا رَسُولُ اللَّهِ فَإِنْ هُمْ أَطَاعُوكَ لِذَالِكَ فَأَعْلِمْهُمْ أَنَّ اللَّهَ افْتَرَضَ عَلَيْهِمْ خَمْسَ صَلَوَاتٍ فِي كُلِّ يَوْمٍ وَلَيْلَةٍ فَإِنْ هُمْ أَطَاعُوكَ لِذَالِكَ فَأَعْلِمْهُمْ أَنَّ اللَّهَ افْتَرَضَ عَلَيْهِمْ صَدَقَةً فِي أَمْوَالِهِمْ تُؤْخَذُ مِنْ أَغْنِيَائِهِمْ وَتُرَدُّ عَلَى فُقَرَائِهِمْ فَإِنْ هُمْ أَطَاعُوكَ لِذَالِكَ فَإِيَّاكَ وَكَرَائِمَ أَمْوَالِهِمْ وَاتَّقِ دَعْوَةَ الْمَظْلُومِ فَإِنَّهَا لَيْسَ
بَيْنَهَا وَبَيْنَ اللَّهِ حِجَابٌ
(بخاري – مسلم)

(56) ”Det har berättats av Abdullah ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) att när den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sände Hazrat Muadh som guvernör till Jemen, gav han honom följande råd: ’O Muadh, du beger dig till ett folk vars invånare tillhör Bokens folk (judar och kristna). Kalla dem därför först till detta: att de ska vittna om att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammad (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sannerligen är Hans sändebud.’ Om de godtar detta, ska du säga till dem att Allah har ålagt dem fem dagliga böner. Om de godtar detta, ska du underrätta dem om att Allah har ålagt dem zakat, som ska tas från de rika och fördelas bland de fattiga. Om de godtar detta, så var på din vakt mot att ta deras bästa egendom som zakat”

Ta inte emot den. Och frukta framför allt de förtrycktas förbannelser, för det finns ingen slöja mellan den förtrycktes åkallan och Allah.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Zakat är en form av dyrkan som är den främsta bland de ekonomiska formerna av dyrkan. Liksom bönen nämns zakat många gånger i den heliga Koranen. Zakat var i någon form också ålagd tidigare profeter och deras samfund.

I en islamisk stat ska zakat samlas in av staten och fördelas till de angivna ändamålen i enlighet med sharias bestämmelser. Förutom Profetens (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) och de rätt vägledda kalifernas verksamhet efter honom, visar även det råd om zakat som Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) gav när han sände Hazrat Muadh som guvernör till Jemen att detta är ett statligt ansvar. Om statsskicket inte är islamiskt ska de förmögna samla in zakat genom någon pålitlig islamisk organisation och fördela den till lämpliga ändamål. Om det inte finns någon sådan organisation ska de rika själva ta ut zakat och fördela den enligt sharia.

Zakat ska betalas en gång om året. För guld, silver, kontanta pengar och handelsvaror ska zakat betalas med två och en halv procent. För boskap är zakat en av tjugo. Dessutom ska zakat betalas på skördarna och jordbrukets frukter och produkter.

Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade att man vid uttag av zakat inte ska ta den bästa egendomen, utan egendom av medelkvalitet. Det vill säga, han befallde att man inte skulle ta de bästa djuren ur den zakatbetalandes boskap eller den bästa skörden av hans odlade grödor.

Av denna välkända hadith av Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) kan vi också förstå att muslimer aldrig tvingade de icke-muslimer som stod under deras styre att konvertera. Efter att ha erbjudit dem islams kallelse fick de undervisning i islamisk praxis först om de frivilligt antog den. Annars åtnjöt de under staten alla politiska, medborgerliga och religiösa rättigheter.

Konsekvenserna av att inte betala zakat

(٥٧) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : مَنْ آتَاهُ اللَّهُ مَالاً فَلَمْ يُؤَدِّ زَكَاتَهُ مُثْلَ لَهُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ شُجَاعًا أَقْرَعَ لَهُ زَبِيْبَتَانِ يُطَوَّقُهُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ ثُمَّ يَأْخُذُ بِلِهْزِمَتَيْهِ يَعْنِي شَدْقَيْهِ ثُمَّ يَقُولُ أَنَا مَالُكَ أَنَا كَنْزُكَ ثُمَّ ثَلَا : وَلَا يَحْسِبَنَّ الَّذِينَ يَبْخَلُونَ الآية (بخاري)

(57) ”Det har berättats av Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Den som Allah har skänkt rikedom men inte betalar zakat på den, kommer på Domedagen att få se denna rikedom förvandlas till en fruktansvärd giftorm, vars huvud har två svarta fläckar. (De svarta fläckarna är kännetecknet på en fruktansvärt giftig orm.) Ormen kommer att slingras runt hans hals likt ett halsband. Därefter kommer ormen att bita tag i mannens käkar och säga: Jag är din rikedom, jag är dina samlade tillgångar. Sedan reciterade Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) följande vers ur Koranen:

وَلَا يَحْسِبَنَّ الَّذِينَ يَبْخَلُونَ …. الآية

Betydelse: ”De som Allah har skänkt rikedom och ändå är snåla ska inte tro att deras snålhet är till gagn för dem. Nej, den kommer att vara till största möjliga nackdel för dem.” (Bukhari)

(٥٨) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ، سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ: مَا خَالَطَتِ الزَّكَاةُ مَالاً قَطُّ إِلَّا أَهْلَكَتْهُ (شافعي – بخاري)

(58) ”Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) sade: Jag hörde Allahs Profet säga: Den rikedom på vilken zakat inte betalas, utan som blandas med den rikedom på vilken zakat betalas, kommer till slut att förstöras.” (Shafi‘i, Bukhari)

Den zakatinsamlando tjänstemannens ställning

(٥٩) وَعَنْ رَافِعِ بْنِ خَدِيجٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: الْعَامِلُ عَلَى الصَّدَقَةِ بِالْحَقِّ كَالْغَازِي فِي سَبِيلِ اللَّهِ حَتَّى يَرْجِعَ إِلَى بَيْتِهِ
(أبو داود – ترمذي)

(৫৯) ”Det har berättats av Rafi ibn Khadija (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Den tjänsteman som korrekt samlar in zakat har samma rang som den som kämpar för Allahs sak. Han fortsätter att ha denna rang tills han återvänder hem.” (Abu Dawud, Tirmidhi)

Förklaring: Zakat är ingen skatt som påläggs av staten. Den är i stället en specifik ekonomisk gudstjänst som Allah den Allsmäktige själv har föreskrivit. Även om den islamiska staten utser tjänstemän för att samla in zakat, är deras rang inte bara den som tillkommer en statlig tjänsteman. När han samlar in den zakat-egendom som Allah har föreskrivit är han i stället likställd med en mujahid som kämpar för Allahs sak.

När blir zakat obligatorisk på egendom?

(٦٠) عَنِ عَبْدِ اللَّهِ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، قَالَ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَنِ اسْتَفَادَ مَالاً فَلَا زَكَاةَ فِيْهِ حَتَّى يَحُولَ عَلَيْهِ الْحَوْلُ (ترمذي)
(৬০) ”Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med dem båda) sade: Den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Den som blir ägare till någon egendom behöver inte betala zakat för den förrän ett år har förflutit medan egendomen varit i hans ägo.” (Tirmidhi)

Förklaring: Zakat blir inte obligatorisk så snart man blir ägare till egendom motsvarande nisab. För att zakat ska bli obligatorisk är det ett villkor att egendomen förblir i ägarens besittning under ett helt år. Om någon däremot betalar zakat innan året har gått, är betalningen giltig.

(٦١) وَعَنْ عَلِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ الْعَبَّاسِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ سَأَلَ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي تَعْجِيلِ صَدَقَتِهِ قَبْلَ أَنْ تَحِلَّ فَرَخَّصَ لَهُ فِي ذَالِكَ
(أبو داود ، ترمذي)

(৬১) ”Det har berättats av Ali (må Allah vara nöjd med honom) att Abbas (må Allah vara nöjd med honom) en gång frågade Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) om att betala zakat innan året hade gått. Därför gav Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) honom tillåtelse.” (Abu Dawud, Tirmidhi)

Fitra

(٦٢) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ:
فَرَضَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ زَكَاةَ الْفِطْرِ صَاعًا مِنْ تَمْرٍ أَوْ صَاعًا مِنْ شَعِيْرٍ عَلَى الْعَبْدِ وَالْحُرِّ وَالذَّكَرِ وَالْأُنْثَى وَالصَّغِيرِ وَالْكَبِيرِ مِنَ الْمُسْلِمِينَ وَأَمَرَ بِهَا أَنْ تُؤَدَّى قَبْلَ خُرُوجِ النَّاسِ إِلَى الصَّلَاةِ
(بخاري – مسلم)

(62) ”Hazrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) berättar: Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) fastställde sadaqat al-fitr för varje muslim – slav eller fri, man eller kvinna, ung eller gammal – till en sāʿ av dadlar eller korn. Och han befallde att den skulle betalas innan man gav sig av till Eid-bönen.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Fitra är i själva verket fastans zakat. Liksom zakat renar förmögenheten, renar fitra fastan. Det innebär att de brister och fel som uppstår under fastan kompenseras genom fitra.

Fitra är obligatorisk. Varje förmögen person ska betala den för sig själv och sina försörjningsberättigade innan han eller hon ger sig av till bönen på Eid-dagen. För zakat krävs att man har ägt den zakatpliktiga förmögenheten under ett helt år, men så är det inte med fitra. Om man däremot på morgonen på Eid-dagen äger en förmögenhet som uppgår till zakatgränsen, måste man betala fitra.

Alla högtider och ceremonier som islam har infört är universella. Islam har särskilt beaktat att alla, fattiga såväl som rika, ska kunna delta i ceremonierna och glädjas åt högtiderna. Därför befallde Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) att välbärgade människor skulle betala fitra för sig själva och sina försörjningsberättigade till de fattiga och behövande innan de gav sig av till Eid-bönen, så att Eid-glädjen inte skulle vara begränsad till de rikas hem.

Fitras mängd är en sāʿ av områdets huvudsakliga födoämne, det vill säga mjöl eller ris, per person: en ser och tolv och en halv chhatak.

(٦٣) عَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، فَرَضَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ زَكَاةَ الْفِطْرِ طُهْرَةُ لِلصَّائِمِ مِنَ اللَّغْوِ وَالرَّفَتْ وَطُعْمَةً لِلْمَسَاكِينِ (أبو داود)

(63) ”Hazrat Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) har berättat att Profeten (frid och välsignelser över honom) föreskrev sadaqat al-fitr i syfte att rena fastan från tomt och oanständigt tal samt för att ge bidrag till de fattiga.” (Abu Dawud)

Ramadans förträfflighet

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا كُتِبَ عَلَيْكُمُ الصِّيَامُ كَمَا كُتِبَ عَلَى الَّذِينَ مِنْ قَبْلِكُمْ لَعَلَّكُمْ تَتَّقُونَ
(سورة البقرة : ۱۸۳)

”O ni som tror! Fastan har föreskrivits för er, liksom den föreskrevs för dem som levde före er, så att ni må skydda er mot synd.” (Sura al-Baqara 2:183)

(٦٤) وَعَنْ سَلْمَانَ الْفَارْسِي رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ
خَطَبَنَا رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي آخِرِ يَوْمٍ مِنْ شَعْبَانَ، فَقَالَ: أَيُّهَا النَّاسُ قَدْ أَظَلُكُمْ شَهْرٌ عَظِيمٌ، شَهْرٌ مُبَارَكٌ فِيْهِ لَيْلَةٌ خَيْرٌ مِنْ أَلْفِ شَهْرٍ، جَعَلَ

اللَّهُ صِيَامَهُ فَرِيْضَةٌ وَقِيَامَ لَيْلِهِ تَطَوُّعًا ، مَنْ تَقَرَّبَ فِيهِ بِخَصْلَةٍ مِنَ الْخَيْرِ كَانَ كَمَنْ أَدَّى فَرِيضَةً فِيْمَا سوَاهُ، وَمَنْ أَدَّى فِيْهِ فَرِيضَةً كَانَ كَمَنْ أَدَّى سَبْعِينَ فَرِيضَةً فِيْمَا سِوَاهُ، وَهُوَ شَهْرُ الصَّبْرِ وَالصَّبْرُ ثَوَابُهُ الْجَنَّةُ، وَشَهْرُ الْمُوَاسَاةِ، وَشَهْرٌ يُزَادُ فِي رِزْقِ الْمُؤْمِنِ فِيهِ، مَنْ فَطْرَ فِيْهِ صَائِمًا كَانَ لَهُ مَغْفِرَةٌ لِذُنُوبِهِ وَعِتْقَ رَقَبَتِهِ مِنَ النَّارِ، وَكَانَ لَهُ مِثْلَ أَجْرِهِ مِنْ غَيْرِ أَنْ يَنْقُصُ مِنْ أَجْرِهِ شَيْءٌ (الدعوات الكبير للبيبهقي)

(64) ”Det har berättats från Hazrat Salman al-Farsi att han sade: En gång, på den sista dagen i månaden Sha’ban, höll Profeten (frid och välsignelser över honom) ett tal till oss. Profeten (frid och välsignelser över honom) sade: ’O människor! En stor och välsignelserik månad håller på att kasta sin skugga över er. I denna månad finns en natt som är bättre än tusen månader. Allah har gjort fastan under denna månad obligatorisk och gjort nattbönen frivillig. Den som under denna månad utför en frivillig handling för att komma närmare Allah kommer att vara likvärdig med den som under en annan månad utför en obligatorisk handling. Och den som under denna månad utför en obligatorisk handling kommer att vara likvärdig med den som under en annan månad utför sjuttio obligatoriska handlingar. Detta är tålamodets månad, och belöningen för tålamod är paradiset. Detta är månaden då man visar varandra medkänsla. Detta är den månad under vilken den troendes försörjning ökas. Om någon under denna månad ger en fastande person något att bryta fastan med, kommer hans synder att förlåtas och han att räddas från helvetet. Han kommer att få samma belöning som den fastande personen, utan att den fastandes belöning minskas det minsta på grund av detta.’ (Dawatul Kabir, Bayhaqi)

(٦٥) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : كُلُّ عَمَلِ ابْنِ آدَمَ يُضَاعَفُ الْحَسَنَةُ بِعَشْرِ أَمْثَالِهَا إِلَى سَبْعِ مِئَةِ ضِعْفٍ، قَالَ اللَّهُ تَعَالَى إِلَّا الصَّوْمَ فَإِنَّهُ لِي وَأَنَا أَجْزِي بِهِ، يَدَعُ شَهْوَتَهُ وَطَعَامَهُ مِنْ أَجْلِي لِلصَّائِمِ فَرْحَتَانِ فَرْحَةٌ عِنْدَ فِطْرِهِ وَفَرْحَةٌ عِنْدَ لِقَاءِ رَبِّهِ، وَلَخُلُوفُ فَمِ الصَّائِمِ أَطْيَبُ عِنْدَ اللَّهِ مِنْ رِيحِ الْمِسْكِ، وَالصِّيَامُ جُنَّةٌ، وَإِذَا كَانَ يَوْمُ صَوْمٍ أَحَدِكُمْ فَلَا يَرْفُتْ، وَلَا يَصْخَبْ فَإِنْ سَابَّهُ أَحَدٌ أَوْ قَاتَلَهُ فَلْيَقُلْ إِنِّي امْرُؤٌ صَائِمٌ (بخاري مسلم)

(65) ”Det har berättats från Hazrat Abu Hurayra (ra:) att han sade: Allahs sändebud (s:) har sagt: Belöningen för varje god handling av Adams barn kommer att mångfaldigas från tio gånger till sjuhundra gånger. Men fastan är ett undantag från detta. För Allah säger själv: ’Min tjänare har fastat för att vinna Min tillfredsställelse; Jag ska själv ge honom hans belöning. Han har avstått från mat, dryck och begär i enlighet med Mitt bud.’ För den fastande finns det två glädjestunder. Den ena är vid iftār, och den andra är vid mötet med Allah i paradiset. Fastan är dessutom en sköld (för att skydda mot Satans angrepp). När ni fastar ska ni därför inte tala oanständigt och inte heller gräla eller ställa till med osämja. Om någon förolämpar den fastande eller grälar och ställer till med osämja med honom, bör han svara: ’Jag fastar.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Bland de kroppsliga gudsdyrkanshandlingarna är fastan under månaden Ramadan en av de viktigaste gudsdyrkanshandlingarna. Fastan under månaden Ramadan blev obligatorisk för Muhammads ummah under det andra hijri-året. Liksom bönen och zakat har fastan i någon form varit obligatorisk för tidigare profeter och deras ummaher sedan urminnes tider.

I den återgivna hadithen sade Allahs sändebud (s:) om fastans särskilda rang: Belöningen för andra gudsdyrkanshandlingar kommer att mångfaldigas från tio gånger till sjuhundra gånger. Men Allah kommer att göra ett undantag för fastan. Det innebär att belöningen för fastan kommer att mångfaldigas ännu mer än sjuhundra gånger.

(٦٦) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَمْرٍو رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ: الصَّيَامُ وَالْقُرْآنُ يَشْفَعَانِ لِلْعَبْدِ، يَقُولُ الصِّيَامُ: أَيْ رَبِّ إِنِّي مَنَعْتُهُ الطَّعَامَ وَالشَّهَوَاتِ بِالنَّهَارِ فَشَفَعْنِي فِيهِ، وَيَقُولُ الْقُرْآنُ: مَنَعْتُهُ النَّوْمَ بِاللَّيْلِ فَيُشَفَعَانِ (بيهقي – مشكوة)

(66) ”Det har berättats från Hazrat Abdullah ibn Amr (ra:) att han sade: Den ädle Profeten (s:) har sagt: Fastan och Koranen kommer båda att vädja för tjänaren på uppståndelsens dag. Fastan kommer att säga: ’O min Herre, jag hindrade denne person från mat, dryck och sexuella begär under dagen i Ramadan, och han följde detta. Tillåt mig att vädja för honom i denna sak.’ Och Koranen kommer att säga: ’O Herre, jag hindrade honom från att sova om natten, och han lydde mig (det vill säga att han bröt sin nattsömn för att recitera Koranen under tarawih-bönen). Utse mig till hans förebedjare i denna sak.’ När Allah då tillåter dem båda att vädja, kommer de båda att vädja.” (Bayhaqi, Mishkat)

(٦٧) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَنْ صَامَ رَمَضَانَ إِيمَانًا وَاحْتِسَابًا غُفِرَ لَهُ مَا تَقَدَّمَ مِنْ ذَنْبِهِ، وَ مَنْ قَامَ رَمَضَانَ إِيمَانًا وَاحْتِسَابًا غُفِرَ لَهُ مَا تَقَدَّمَ مِنْ ذَنْبِهِ، وَمَنْ قَامَ لَيْلَةَ الْقَدْرِ إِيمَانًا وَاحْتِسَابًا غُفِرَ لَهُ مَا تَقَدَّمَ مِنْ ذَنْبِهِ
(بخاري – مسلم)

(67) Hazrat Abu Hurayra (ra:) sade: Den ädle Profeten (s:) har sagt: Den som fastar under Ramadan med tro och ihtisab får alla sina tidigare mindre synder förlåtna. Och den som förrättar bönen under Ramadan-nätterna med tro och ihtisab får sina tidigare synder förlåtna. Och den som dyrkar Allah under Qadr-natten med tro och ihtisab får alla sina tidigare mindre synder förlåtna.” (Bukhari, Muslim)

(٦٨) وَعَنْ سَهْلِ بْنِ سَعْدٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: فِي الْجَنَّةِ ثَمَانِيَةُ أَبْوَابٍ فِيهَا بَابٌ يُسَمَّى الرَّيَّانَ، لَا يَدْخُلُهُ إِلَّا الصَّائِمُونَ (بخاري – مسلم)

(68) ”Sahl ibn Sa’d (må Gud vara nöjd med honom) berättade att Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Paradiset har åtta portar. En av dessa portar heter Rayyan. Endast de fastande kommer att träda in i paradiset genom denna särskilda port.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: På grund av de fastandes särskilda värdighet och ära har världarnas Herre förberett en särskild port eller dörr för deras inträde i paradiset.

(٦٩) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَنْ لَمْ يَدَعْ قَوْلَ النُّورِ وَالْعَمَلَ بِهِ، فَلَيْسَ لِلَّهِ حَاجَةٌ فِي أَنْ يَدَعَ طَعَامَهُ وَشَرَابَهُ (بخاري)

(69) ”Abu Hurayra (må Gud vara nöjd med honom) berättade att Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Den som inte kan avstå från att tala osanning och utföra falska handlingar, honom behöver Allah inte avstå från mat och dryck, det vill säga fasta.” (Bukhari)

(۷۰)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: كَمْ مِنْ صَائِمٍ لَيْسَ لَهُ مِنْ صِيَامِهِ إِلَّا الْجُوعُ، وَكَمْ مِنْ قَائِمٍ لَيْسَ لَهُ مِنْ قِيَامِهِ إلا السَّهَرُ (دارمي – مشكوة)

(70) ”Abu Hurayra (må Gud vara nöjd med honom) berättade att den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Det finns många fastande vars fasta inte ger dem något annat än hunger. Och det finns många som ber, vars bön inte ger dem något annat än att vara vakna om natten.” (Darimi, Mishkat)

Förklaring: I de två återgivna haditherna hänvisade Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) till fastans syfte. I Koranen sägs det om fastans syfte: ”För att ni ska uppnå taqwa har fastan ålagts er.” (Den heliga Koranen)

Under en hel månad av Ramadan avstår den troende under dagen från mat, dryck, begär och annat och uppnår i sitt hjärta en särskild egenskap som uppmuntrar honom att även under de återstående elva månaderna efter Ramadan avstå från det som Allah har förbjudit. I islams terminologi kallas denna särskilda egenskap taqwa. Om taqwa därför inte uppstår inom den som fastar, utan han under fastan förolämpar människor och ljuger, är hans fasta endast hunger och hans tarawih värdelös. Med andra ord kommer denna olycklige persons hunger och nattliga vaka inte att vara till någon nytta.

Laylat al-Qadrs förträfflighet

(۷۱)
وَعَنْ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: دَخَلَ
رَمَضَانُ، فَقَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِنَّ هَذَا الشَّهْرَ قَدْ حَضَرَكُمْ، وَفِيهِ لَيْلَةٌ خَيْرٌ مِنْ أَلْفِ شَهْرٍ، مَنْ حُرِمَهَا فَقَدْ حُرِمَ الْخَيْرَ كُلُّهُ، وَلَا يُحْرَمُ خَيْرَهَا إِلَّا مَحْرُومٌ (ابن ماجة)

(71) ”Hazrat Anas ibn Malik (må Allah vara nöjd med honom) berättar: När månaden Ramadan en gång hade anlänt sade Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom): Se, denna månad har kommit till er. I den finns en natt som är bättre än tusen månader. Den som berövas dess välsignelser berövas all godhet. Endast den som är fullständigt berövad berövas dess frukter.” (Ibn Majah)

Förklaring: För att beskriva Laylat al-Qadrs förträfflighet uppenbarade Allah, världarnas Herre, själv suran i Koranen som heter ”Qadr”. Denna natt är synnerligen ärofull. Tillbedjan under denna enda natt är bättre än tillbedjan under tusen månader. Den som därför håller sig vaken under denna särskilda natt och tillber Allah blir ägare till oändlig godhet (belöning). Och ingen kan vara mer olycklig än den som berövas dess välsignelser.

(۷۲)
وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ، قَالَ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : تَحَرَّوْا لَيْلَةَ الْقَدْرِ فِي الْوِتْرِ مِنَ الْعَشْرِ الْأَوَاخِرِ مِنْ رَمَضَانَ (بخاري)

(72) ”Det har berättats från Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Sök Laylat al-Qadr under de udda nätterna i Ramadans sista tio dagar.” (Bukhari)

Hajj

وَلِلَّهِ عَلَى النَّاسِ حِجُّ الْبَيْتِ مَنِ اسْتَطَاعَ إِلَيْهِ سَبِيلاً

Betydelse: ”Att vallfärda till detta Hus är en plikt inför Allah för människorna, för den som har möjlighet att nå fram till detta Hus.” (Al-i Imran: 97)

(۷۳)
وَعَنِ عَبْدُ اللَّهِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: يَا أَيُّهَا النَّاسُ إِنَّ اللَّهَ كَتَبَ عَلَيْكُمُ الْحَجَّ، فَقَامَ الْأَقْرَعُ بْنُ حَابِسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ، فَقَالَ: أَفِي كُلَّ عَامٍ يَا رَسُولَ اللَّهِ؟ قَالَ: لَوْ قُلْتُهَا لَوَجَبَتْ، وَلَوْ وَجَبَتْ لَمْ تَعْمَلُوا بِهَا أَوْ لَمْ تسْتَطِيعُوا أَنْ تَعْمَلُوا بِهَا ، الْحَجُّ مَرَّةً فَمَنْ زَادَ فَتَطَوُّع
(أحمد – نسائي – دارمي)

(73) ”Det har berättats från hadhrat Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: En gång förkunnade Profeten (frid vare med honom): ’O människor! Allah har verkligen ålagt er hajj.’ Aqra ibn Habis (en sahabi) reste sig genast och frågade: ’O Allahs Sändebud, gäller det varje år?’ Profeten (frid vare med honom) sade: ’Om jag nu svarar ja, skulle det bli obligatoriskt för er. Och om det blev obligatoriskt, skulle ni inte kunna utföra det och inte heller ha förmåga till det. Hajj ska utföras en gång i livet. Men om någon utför den fler gånger, blir det frivillig gudstjänst för honom.’” (Ahmad, Nasai, Darimi)

Förklaring: Hajj är en viktig gudstjänst bland de islamiska gudstjänsterna. Den är en förening av både kroppslig och ekonomisk gudstjänst. För att fullgöra hajj krävs såväl fysisk ansträngning och möda som ekonomiska utgifter. Liksom fastan och zakat blev hajj obligatorisk för Muhammads ummah efter hijra.

Det är obligatoriskt att varje välbärgad muslim som, efter att ha dragit av alla nödvändiga utgifter för sina försörjningsberättigade, har råd med resan till och från Mekka och dessutom är fysiskt kapabel att genomföra resan, utför hajj en gång i livet. Det är detta som Profeten (frid vare med honom) har sagt i den återgivna hadithen. Av denna hadith kan vi också förstå att man inte ska ställa onödigt många och överdrivna frågor om religionen och sharia. Om detta varnade Allah den Allsmäktige sahaberna i Koranen på följande sätt,

”O ni som tror! Fråga inte Profeten om varje sak, eftersom det kan skapa svårigheter för er.” (Koranen)

(٧٤) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : مَنْ حَجَّ لِلَّهِ فَلَمْ يَرْفُتْ وَلَمْ (بخاري – مسلم) يَفْسُقُ، رَجَعَ كَيَوْمٍ وَلَدَتْهُ أُمُّهُ

(74) ”Det har berättats från hadhrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs profet har sagt: Den som fullgör hajj för att behaga Allah och avstår från begär (sexuellt umgänge med hustrun) och olydnad mot Allah, han återvänder hem som om han hade fötts ur sin mors liv.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Precis som ett barn är oskyldigt och obefläckat i det ögonblick då det föds ur moderns livmoder, återvänder den som utför hajj med avsikten att vinna Allahs välbehag hem lika oskyldig.

När blir hajj obligatorisk?

(٧٥) وَعَنِ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ: جَاءَ رَجُلٌ إِلَى النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ، فَقَالَ: يَا رَسُولَ اللَّهِ مَا يُوْجِبُ الْحَجَّ ؟ قَالَ: الزَّادُ وَالرَّاحِلَةُ (ترمذي – ابن ماجة)

(75) ”Det har berättats från Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: En dag kom en man till den Ädle Profetens (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) församling och frågade: ’O Allahs Profet, vad gör hajj obligatorisk?’ Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Alla kostnader för mat och försörjning (för en själv och ens försörjningsberättigade) samt resekostnader.’” (Det vill säga: hajj blir obligatorisk för den som har möjlighet att bära alla nödvändiga kostnader för sina försörjningsberättigade samt kostnaderna för resan fram och tillbaka till Makkah.)

(Tirmidhi, Ibn Majah)

Kvinnor uppnår jihadets rang genom hajj

(٧٦) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ: اِسْتَأْذَنْتُ النَّبِيُّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي الْجِهَادِ، فَقَالَ: جِهَادُكُنَّ الْحَجَّ (بخاري – مسلم)

(76) ”Det har berättats från Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att hon sade: Jag bad den Ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) om tillstånd att delta i jihad. Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Er (kvinnors) jihad är hajj.” (Det vill säga: genom hajj får ni jihadets belöning. (Bukhari, Muslim)

En annan person ska utföra hajj för en oförmögen persons räkning

(۷۷)
وَعَنْ أَبِي رَزَيْنِ الْعُقَيْلِي أَنَّهُ أَتَى النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ، فَقَالَ: يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنَّ أَبِي شَيْخٌ كَبِيرٌ، لا يَسْتَطِيعُ الْحَجَّ وَلَا الْعُمْرَةَ وَلَا الضَّعْنَ، قَالَ: حُجَّ عَنْ أَبِيكَ وَاعْتَمِرْ (ترمذي – أبو داود – نسائي)

(77) ”Det har berättats från Abu Rāzīn al-ʿUqaylī (må Allah vara nöjd med honom) att han en dag kom till Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) och frågade: ’O Allahs Sändebud, min far är mycket gammal. Liksom han inte klarar av att utföra hajj och umrah, har han inte heller längre kraft att resa.’ Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Utför hajj och umrah för din fars räkning.’” (Tirmidhī, Abū Dāwūd, Nasāʾī)

Offer

وَالْبُدْنَ جَعَلْنَاهَا لَكُمْ مِنْ شَعَائِرِ اللَّهِ لَكُمْ فِيْهَا خَيْرٌ فَاذْكُرُوا اسْمَ اللَّهِ عَلَيْهَا صَوَافَّ فَإِذَا وَجَبَتْ جُنُوبُهَا فَكُلُوا مِنْهَا وَأَطْعِمُوا الْقَانِعَ وَالْمُعْتَرَّ كَذَالِكَ سَخَّرْنَاهَا لَكُمْ لَعَلَّكُمْ تَشْكُرُونَ (سورة الحج : ٣٦)

Betydelse: ”Och offerdjuren har Vi gjort till en del av Allahs kännetecken för er. I dem finns det gott för er. Nämn därför Allahs namn över dem när ni ställer dem upp för offer. När de sedan faller på sidan mot marken, ska ni äta av dem och ge mat därav åt de behövande som ber er om hjälp och åt dem som inte ber om hjälp. Och var tacksamma mot Mig. Därför har Vi gjort dem underkastade åt er på detta sätt.” (Sura Hajj 36)

(۷۸)
عَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، ضَحَى رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بِكَبْشَيْنِ أَمْلَحَيْنِ أَقْرَنَيْنِ ذَبَحَهُمَا بِيَدِهِ وَسَمَّى وَكَبَّرَ، قال: رَأَيْتُهُ وَاضِعًا قَدَمَهُ عَلَى صِفَاحِهِمَا ، وَيَقُولُ : وَقَالَ: بِسْمِ اللَّهِ، وَاللَّهُ أَكْبَرُ
(بخاري – مسلم)

(78) ”Det har berättats från Anas (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) en gång offrade två grå, behornade baggar. Han slaktade dem själv med orden ’Bismillah, Allahu akbar’. Anas (må Allah vara nöjd med honom) sade: ’Jag såg Profeten hålla sin fot mot dess sida och hörde honom säga ’Bismillah, Allahu akbar’ när han slaktade det.” (Bukhārī, Muslim)

Förklaring: Det djur som slaktas på en bestämd dag i Allahs namn och i syfte att komma Allah nära kallas qurbani. Qurbanis bestämda dagar är den 10:e, 11:e och 12:e dagen i månaden Dhu al-Hijjah.

Precis som bönen och fastan var qurbani också en obligatorisk skyldighet för de tidigare profeternas folk. Än i dag kan man se förvrängda former av qurbani bland olika folk i världen.

Qurbani är wajib för Muhammeds umma. Varje välbärgad muslim måste utföra qurbani.

(۷۹)
وَعَنْ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ: الْبَقَرَةُ عَنْ سَبْعَةِ وَالْجَزُورُ عَنْ
سبعة (مسلم – أبو داود)

(79) ”Det har berättats av Hazrat Jabir (r.a.) att den ädle Profeten (s.a.w.) sade: ’En ko får offras för sju personer och en kamel får offras för sju personer.’” (Muslim, Abu Dawud)

Förklaring: Vid qurbani kan mellan en och sju personer dela på en ko eller en kamel. Men ett får eller en get måste offras för endast en person. För qurbani måste kamelen vara fem år, kon två år, geten ett år och fåret sex månader gammalt. Om djuret är yngre än så kan qurbani inte utföras med det.

عَنْهُ : أَنَّ رَسُولَ
(۸۰) وَعَنِ الْبَرَاءِ بْنِ عَازِبٍ رَضِيَ اللَّهُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ سُئِلَ مَاذَا يُتَّقَى مِنَ الضَّحَايَا؟ فَأَشَارَ بِيَدِهِ وَقَالَ: أَرْبَعاً، الْعَرْجَاءُ الْبَيِّنُ طَلْعُهَا، وَالْعَوْرَاءُ الْبَيِّنُ عَوَرُهَا، وَالْمَرِيضَةُ الْبَيِّنُ مَرَضُهَا، وَالْعَجْفَاءُ الَّتِي لَا تُنْقِي

(موطأ إمام مالك – أحمد – ترمذي – نسائي – ابن ماجة)

(80) ”Det har berättats från Hazrat al-Barā ibn Āzib (ra:) att man en gång frågade Profeten (s:) vilka slags djur man skulle undvika vid qurbani. Profeten (s:) gjorde en gest med handen och sade: ’Ni ska undvika fyra slags djur: det halta djur vars hälta är tydlig, det blinda djur vars blindhet är tydlig, det sjuka djur vars sjukdom är tydlig och det kraftlösa djur vars benmärg har torkat ut.’”

(Mālik, Ahmad, at-Tirmidhi, an-Nasā’i, Ibn Mājah, ad-Dārimi)

Förklaring: Qurbanidjuret ska vara kraftigt, välgött och friskt. Ett lemlästat och svagt djur som har svårt att förflytta sig kan inte användas till qurbani.

(۸۱)
وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ، قَالَ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَا عَمِلَ ابْنُ آدَمَ مِنْ عَمَلٍ يَوْمَ النَّحْرِ أَحَبَّ إِلَى اللَّهِ مِنْ إِهْرَاقِ الدَّمِ، وَإِنَّهَا لَتَأْتِي يَوْمَ الْقِيَامَةِ بِقُرُونِهَا وَأَشْعَارِهَا وَأَظْفَارِهَا وَإِنَّ الدَّمَ لَيَقَعُ مِنَ اللَّهِ بِمَكَانٍ قَبْلَ أَنْ يَقَعَ مِنَ الْأَرْضِ فَطِيبُوا
بِهَا نَفْسًا
(ترمذي – ابن ماجة)

(81) ”Hazrat Aisha (ra:) berättar att Guds ädle Sändebud (s:) sade: ’På qurbanidagen är ingen god gärning som människan utför kärare för Allah än att låta blod flyta (det vill säga att utföra qurbani). På uppståndelsens dag kommer qurbanidjuren att föras fram med sina horn, sin ull och sina klövar (på qurbanigivarens vågskål). Qurbanidjurets blod når en hedrad plats hos Allah innan det ens har fallit till marken. Offra därför med ett glatt hjärta.’” (at-Tirmidhi, Ibn Mājah)

(۸۲)
قَالَ رَسُوْلَ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَنْ وَجَدَ (ابن ماجة) سَعَةٌ وَلَمْ يُضَحٌ فَلَا يَقْرَبَنَّ مُصَلانَا

(82) ”Guds ädle Sändebud (s:) sade: ’De som har råd men inte utför qurbani bör inte ens komma nära min eidgah.’” (Ibn Mājah)

Förklaring: Qurbani är wajib för välbärgade muslimer; Profetens (s:) ovanstående uttalande är beviset på detta.

Att ge i Allahs väg

مَثَلُ الَّذِينَ يُنْفِقُونَ أَمْوَالَهُمْ فِي سَبِيْلِ اللَّهِ كَمَثَلِ حَبَّةٍ أَنْبَتَتْ سَبْعَ سَنَابِلَ فِي كُلِّ سُنْبُلَةٍ مِائَةُ حَبَّةٍ وَاللَّهُ يُضَاعِفُ لِمَنْ يَشَاءُ وَاللَّهُ وَاسِعٌ عَلِيمٌ
(سورة البقرة : ٢٦١)

Betydelse: ”De som spenderar sina rikedomar på Allahs väg liknar ett sädeskorn som sås och ur vilket sju ax växer fram, och i varje ax finns hundra korn. Allah ger mångfaldigt åt vem Han vill, och Allah är givmild och allvetande.” (Sura al-Baqara: 261)

(۸۳)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : لَوْ كَانَ لِي مِثْلُ أُحُرٍ ذَهَبًا

مَا يَسرَّنِي أَنْ يَمُرَّ عَلَيَّ ثَلَاثُ لَيَالٍ وَعِنْدِي مِنْهُ شَيْءٌ إِلَّا (بخاري) شَيْا أَرْصِدُهُ لِدَيْنِ

(83) ”Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Om jag hade guld motsvarande berget Uhud, skulle jag inte vilja att ens en liten del av det fanns kvar hos mig efter att tre nätter hade gått. Dock skulle jag behålla så mycket som behövs för att betala mina skulder. (Och efter att endast ha behållit detta skulle jag ge resten på Allahs väg.)” (Bukhari)

(٨٤) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَجُلٌ يَا رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: أَيُّ الصَّدَقَةِ أَعْظَمُ أَجْرًا؟ قَالَ: أَنْ تَصَدَّقَ وَأَنْتَ صَحِيحٌ شَحِيْحٌ تَخْشَى الْفَقْرَ وَتَأْمُلُ الْغِنَى، وَلَا تُمْهِلْ حَتَّى إِذَا بَلَغَتِ الْحُلْقُوْمَ قُلْتَ لِفُلَانٍ كَذَا وَلِفُلَانٍ كَذَا وَقَدْ كَانَ لِفُلَانٍ
(بخاري – مسلم)

(84) ”Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättade att en man en gång kom till Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) och frågade: ’O Allahs profet, under vilket tillstånd ger man den gåva som är bäst när det gäller resultatet?’ Sändebudet (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) svarade: ’Att ge medan du är frisk och har förmåga att förtjäna ditt uppehälle.”

När du fruktar att bli fattig och hoppas på att bli rik, ska du fortsätta att ge allmosor. Du ska fortsätta säga detta ända tills din själ når strupen: ”Detta är till den och detta är till den andre”, samtidigt som du tror att det kommer att överlämnas.”
(Al-Bukhari, Muslim)

Förklaring: Allah och Hans Profet har uppmanat välbärgade och förmögna muslimer att under hela livet ge allmosor för att avhjälpa fattiga och behövandes nöd samt för Allahs religions behov, ända fram till dödsögonblicket. Men den gåva som ges under ungdomstiden är den käraste för Allah.

(٨٥) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ سُوْلَ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : مَا مِنْ يَوْمٍ يُصِيحُ الْعِبَادُ فِيْهِ إِلَّا مَلَكَانِ يَنْزِلَانِ، فَيَقُولُ أَحَدُهُمَا : اللَّهُمَّ أَعْطِ مُنْفِقًا خَلَفًا وَيَقُولُ الآخَرُ: اللَّهُمَّ أَعْطِ مُمْسِكًا تَلَفًا
(بخاري – مسلم)

(85) ”Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs Sändebud (må Allah välsigna honom och ge honom frid) sade: Varje morgon när Allahs tjänare lämnar sina bäddar finns två änglar på plats. Den ene säger: ’O Allah, belöna den givmilde.’ Och den andre säger: ’O Allah, låt den snåle gå med förlust.’” (Al-Bukhari, Muslim)

(٨٦) وَعَنْ أَسْمَاءَ بِنْتِ أَبِي بَكْرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ، قَالَ لِي رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : أَنْفِقِي وَلَا تُحْصِي فَيُحْصِيَ اللَّهُ عَلَيْكِ، وَلَا تُوْعِي فَيُوْعِيَ اللَّهُ عَلَيْكِ، ارْضَخَيْ مَا اسْتَطَعْت (بخاري – مسلم)

(86) ”Det berättas från Hazrat Asma, Abu Bakrs dotter (må Allah vara nöjd med henne), att Allahs Sändebud (må Allah välsigna honom och ge honom frid) sade: ’O Asma, fortsätt att ge och räkna inte efter. Annars kommer Allah att räkna med dig när Han ger dig. Håll inte tillbaka dina tillgångar, annars kommer Allah att hålla tillbaka från dig. Ge, även om det bara är lite, efter din förmåga.’” (Al-Bukhari, Muslim)

(۸۷)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى الله عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : قَالَ اللَّهُ تَعَالَى أَنْفِقْ يَا ابْنَ آدَمَ، يُنْفَقُ عَلَيْكَ (بخاري – مسلم)

(87) ”Det berättas från Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allah välsigna honom och ge honom frid) sade: Allah säger: ’O Adams barn, fortsätt att ge, så ska även Jag ge dig.’” (Al-Bukhari, Muslim)

(۸۸)
وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَا مِنْ مُسْلِمٍ يَفْرِسُ غَرْسًا،

وَيَزْرَعُ زَرْعًا فَيَأْكُلُ مِنْهُ إِنْسَانٌ أَوْ طَيْرٌ أَوْ بَهِيمَةً إِلَّا كَانَ لَهُ بِهِ صَدَقَةٌ (بخاري – مسلم)

(88) ”Det har berättats från Anas (må Allah vara nöjd med honom) att Guds sändebud (må Allah välsigna honom och ge honom frid) sade: ’Om en muslim planterar ett träd eller sår en gröda och sedan någon människa, fågel eller något djur äter av den, kommer det utan tvekan att räknas som en välgörenhet för honom.’
(Bukhari, Muslim)

(۸۹)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَا نَقَصَتْ صَدَقَةٌ مِنْ مَالٍ وَمَا زَادَ اللَّهُ عَبْدًا بِعَفْوِ إِلَّا عِرًّا وَمَا تَوَاضَعَ أَحَدٌ لِلَّهِ إِلَّا رَفَعَهُ اللهُ
(مسلم)

(89) ”Det har berättats från Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att Guds sändebud (må Allah välsigna honom och ge honom frid) sade: ’Välgörenhet minskar inte rikedom, och genom förlåtelse ökar Allah sin tjänares heder och anseende. Och den som ödmjukar sig för Allahs skull, honom upphöjer Allah.’” (Muslim)

Förklaring: I den återgivna hadithen nämner Allahs profet (må Allah välsigna honom och ge honom frid) tre särskilda egenskaper: välgörenhet, förlåtelse och ödmjukhet. En materialistisk och korttänkt person kan kanske tro att rikedom minskar genom välgörenhet, att anseendet försvagas genom förlåtelse och att människans värdighet går förlorad genom ödmjukhet.

Den ädle Profeten (må Allah välsigna honom och ge honom frid) sade: ”Så är det inte, utan tvärtom. Välgörenhet ökar rikedomen, förlåtelse skänker heder och ödmjukhet ökar människans värdighet.”

Att ge de fattiga mat

(۹۰)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَنْ أَصْبَحَ مِنْكُمُ الْيَوْمَ صَائِمًا؟ قَالَ أَبُو بَكْرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ: أَنَا، قَالَ: فَمَنْ تَبِعَ مِنْكُمُ الْيَوْمَ جَنَازَةً؟ قَالَ أَبُو بَكْرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ: أنَا، قَالَ: فَمَنْ أَطْعَمَ مِنْكُمُ الْيَوْمَ مِسْكِينًا ۚ قَالَ أَبُوْ بَكْرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ : أَنَا ، قَالَ: فَمَنْ عَادَ مِنْكُمُ الْيَوْمَ مَرِيضًا؟ قَالَ أَبُو بَكْرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ : أَنَا ، فَقَالَ رَسُوْلُ اللهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَا اجْتَمَعْنَ فِي امْرِئٍ إِلَّا دَخَلَ الْجَنَّةَ (مسلم)

(৯০) ”Det berättas från Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: En dag frågade Rasulullah (må Allahs välsignelser och frid vara över honom): ’Vem av er har fastat i dag?’ Abu Bakr (må Allah vara nöjd med honom) svarade: ’Jag.’ Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) frågade på nytt: ’Vem av er har i dag följt en begravning?’ Hazrat Abu Bakr (må Allah vara nöjd med honom) svarade: ’Jag.’ Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) frågade åter: ’Vem av er har i dag gett en fattig mat?’ Även denna gång svarade Abu Bakr (må Allah vara nöjd med honom): ’Jag.’

Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) frågade på nytt: ’Vem av er har i dag vårdat en sjuk?’ Hazrat Abu Bakr (må Allah vara nöjd med honom) svarade: ’Jag.’ Därefter sade Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom): ’Den i vilken så många goda handlingar förenas kommer med säkerhet att träda in i paradiset.’” (Muslim)

(۹۱)
وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَمْرٍو رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: اعْبُدُو الرَّحْمَنَ وَأَطْعِمُوا الطَّعَامَ، وَأَفْشُوا السَّلَامَ، تَدْخُلُوا الْجَنَّةَ بسلام (ترمذي – ابن ماجة)

(৯১) ”Det berättas från Hazrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Rasulullah (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Tillbe Allah, ge de fattiga mat och hälsa högt. Ni kommer att träda in i paradiset i trygghet.’” (Tirmidhi, Ibn Majah)

(۹۲)
وَعَنْ ثَوْبَانَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : أَفْضَلُ دِينَارٍ يُنْفِقُهُ الرَّجُلُ دِينَارٌ يُنْفِقُهُ عَلَى عِبَالِهِ ، وَدِيْنَارٌ يُنْفِقُهُ الرَّجُلُ عَلَى دَابَّتِهِ فِي سَبِيلِ اللَّهِ ، وَدِيْنَارٌ يُنْفِقُهُ عَلَى أَصْحَابِهِ فِي سَبِيلِ اللَّهِ
(مسلم)

(৯২) ”Det berättas från Hazrat Thawban (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Rasulullah (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Bland de dinarer som människor spenderar är den bästa dinaren den som spenderas för familjens behov, för de djur som hålls för jihad och för hans följeslagare som deltar i jihad.’” (Muslim)

(۹۳) وَعَنْ ابْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِذَا أَنْفَقَ الْمُسْلِمُ نَفَقَةً عَلَى أَهْلِهِ وَهُوَ يَحْتَسِبُهَا كَانَتْ لَهُ صَدَقَةٌ (بخاري – مسلم) (৯৩) ”Det berättas från Hazrat Ibn Masud (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Rasulullah (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’När en muslim spenderar för sin familjs behov med avsikten att få belöning, räknas det hos Allah som sadaqa.’” (Bukhari, Muslim)

Vilken egendom får kvinnor spendera av sin makes egendom?

(٩٤) وَعَنْ سَعْدٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، لَمَّا بَايَعَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى الله عَلَيْهِ وَسَلَّمَ النِّسَاءَ، قَامَتِ امْرَأَةٌ جَلِيلَةٌ كَأَنَّهَا مِنْ نِسَاءِ مُضَرَ، فَقَالَتْ يَا نَبِيَّ اللَّهِ ۚ إِنَّا كَلَّ عَلَى آبَائِنَا وَأَبْنَائِنَا وَأَزْوَاجِنِنَا، فَمَا يَحِلُّ لَنَا مِنْ أَمْوَالِهِمْ، قَالَ: الرَّطْبُ تَأْكُلْنَهُ وَتُهْدِينَهُ (أبو داود)

(94) ”Det har återberättats från Hazrat Saʿd (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: När Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) tog kvinnornas trosed på islam, reste sig förmodligen en ädel kvinna från Muzaynas stam och frågade Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom): ’O Allahs Profet, det är våra fäder, barn och makar som ansvarar för vår försörjning. Hur mycket av deras egendom får vi därför spendera utan deras tillstånd?’ Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Färska och lättfördärvliga varor.’ (Det vill säga tillagad mat, frukt och grönsaker är lättfördärvliga. För sådant behövs inget tillstånd.) ’Ni får både äta av det och ge åt andra.’” (Abu Dawud)

Konsekvenserna av att be om något utan anledning

(٩٥) وَعَنْ حَكِيمِ بْنِ حِزَامٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، سَأَلْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَأَعْطَانِي، ثُمَّ سَأَلْتُهُ فَأَعْطَانِي، ثُمَّ سَأَلْتُهُ فَأَعْطَانِي ، ثُمَّ قَالَ: يَا حَكِيمُ إِنَّ هَذَا الْمَالَ خَضِرَةٌ حُلْوَةٌ فَمَنْ أَخَذَهُ بِسَخَاوَةِ نَفْسٍ بُوْرِكَ لَهُ فِيْهِ، وَمَنْ أَخَذَهُ بِإِشْرَافِ نَفْسٍ لَمْ يُبَارَكْ لَهُ فِيْهِ كَالَّذِي يَأْكُلُ، وَلَا يَشْبَعُ الْيَدُ الْعُلْيَا خَيْرٌ مِنَ الْيَدِ السُّفْلَى، قَالَ حَكِيمٌ: فَقُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ وَالَّذِي بَعَثَكَ بِالْحَقِّ لَا أَرْزَأُ أَحَدًا بَعْدَكَ شَيْئًا حَتَّى أُفَارِقَ الدُّنْيَا (بخاري – مسلم)

(95) ”Hazrat Hakim ibn Hizam (må Allah vara nöjd med honom) sade: En gång bad jag Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) om något, och han gav mig det. När jag bad honom igen gav han mig det på nytt. Därefter sade Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) till mig: ’Hakim! Kom ihåg att denna egendom är som grön, välsmakande betesmark. Den som tar emot den av behov, utan begär, kommer att få välsignelse i den. Men den som tar emot den av begär kommer inte att få välsignelse i den. Hans tillstånd blir som hos den som äter men inte blir mätt. Kom ihåg: den övre handen är bättre än den undre handen.’ Hazrat Hakim (må Allah vara nöjd med honom) sade: Då sade jag till Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom): ’Jag svär vid Honom som har sänt dig med den sanna religionen: efter dig ska jag inte be någon om något, ända tills jag lämnar denna värld.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Den ovanstående hadithen antyder att överdrivet begär efter egendom och att genom att be människor om något utan att arbeta få det från dem är förkastligt enligt sharia.

(٩٦) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ وَهُوَ عَلَى الْمِنْبَرِ، وَهُوَ يَذْكُرُ الصَّدَقَةَ وَالتَّعَفُفَ عَنِ الْمَسْأَلَةِ الْيَدُ الْعُلْيَا خَيْرٌ مِنَ الْيَدِ السُّفْلَى، وَالْيَدُ الْعُلْيَا هِيَ الْمُنْفِقَةُ وَالسُّفْلَى هِيَ السَّائِلَةُ (بخاري – مسلم)

(96) ”Det har berättats av Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) en gång stod på predikstolen och talade om allmosa och om att avstå från att be andra om hjälp. Han sade: ’Den övre handen är bättre än den undre handen.’ Den övre handen är den givande, medan den undre handen är den mottagande.
(Al-Bukhari, Muslim)

Förklaring: Eftersom givarens hand är ovanför när han ger något, försökte Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) genom uttrycket ’den övre handen’ syfta på givaren. Och eftersom mottagarens eller tiggarens hand är nedanför när han tar emot, syftade han med ’den undre handen’ på den som ber eller tar emot.

(۹۷)
وَعَنْ أَبِي سَعِيدٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، إِنَّ أُنَاسًا مِنَ الْأَنْصَارِ سَأَلُوا رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَأَعْطَاهُمْ حَتَّى نَفِدَ مَا عِنْدَهُ، فَقَالَ: مَا يَكُوْنُ عِنْدِي مِنْ خَيْرٍ لَا أَدَّخِرْهُ عَنْكُمْ، وَمَنْ يَسْتَعِفَّ يُعِفُهُ اللَّهُ، وَمَنْ يَسْتَغْنِ يُغْنِهِ اللَّهُ، وَمَنْ يَتَصَبَّرْ يُصَبِّرْهُ اللَّهُ، وَمَا أُعْطِيَ أَحَدٌ عَطَاءٌ خَيْرًا وَأَوْسَعَ مِنَ الصَّبْرِ
(بخاري – مسلم)

(97) ”Abu Sa’id al-Khudri (må Allah vara nöjd med honom) berättar: En gång bad några av ansarerna Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) om något. Han gav dem det de bad om, tills allt som han hade hos sig tog slut. Därefter sade den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom): ’Om jag hade någon förmögenhet skulle jag inte behålla den utan att ge den till er. Men kom ihåg: Den som vill avstå från att be andra om hjälp, honom bevarar Allah från det. Den som inte vill vara beroende av någon, honom gör Allah oberoende av andra. Den som vill visa tålamod, honom skänker Allah förmåga att vara tålmodig. Kom ihåg att ingen kan få en bättre och rikare gåva än tålamod.’ (Det vill säga: Det är bättre att vara tålmodig än att vara beroende av andra eller be någon om något, eftersom Allah hjälper den som visar tålamod.) (Al-Bukhari, Muslim)

(۹۸)
وَعَنْ سَمُرَةَ بْنِ جُنْدُبٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: الْمَسَائِلُ كُدُوحٌ يَكْدَحُ بِهَا الرَّجُلُ وَجْهَهُ، فَمَنْ شَاءَ أَبْقَى عَلَى وَجْهِهِ، وَمَنْ شَاءَ تَرَكَ إِلَّا أَنْ يَسْأَلَ الرَّجُلُ ذَا سُلْطَانٍ أَوْ فِي أَمْرٍ لَا يَجِدُ مِنْهُ بُدا (أبو داود – ترمذي – نسائي)

(98) ”Samura ibn Jundub (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Att be andra om hjälp är som ett sår, genom vilket den som ber sårar sitt eget ansikte. Den som vill kan alltså bevara sitt ansikte oskadat, och den som vill kan såra det. Men det är inte klandervärt att be myndigheterna om något eller att en nödställd ber någon om något.’” (Abu Dawud, al-Tirmidhi, an-Nasa’i)

Vikten av halal-försörjning

يَسْأَلُونَكَ مَاذَا أُحِلَّ لَهُمْ قُلْ أُحِلَّ لَكُمُ الطَّيِّبَاتُ
(سورة المائدة : ٤)

“De frågar dig vilka saker som har gjorts tillåtna för dem. Säg: ’De goda och rena sakerna har gjorts tillåtna för er.’” (Sura al-Māʾida: 4)

(۹۹)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى الله عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : إِنَّ اللَّهَ طَيِّبٌ لَا يَقْبَلُ إِلَّا طَيِّبًا ، وَإِنَّ اللَّهَ أَمَرَ الْمُؤْمِنِينَ بِمَا أَمَرَ بِهِ الْمُرْسَلِينَ، فَقَالَ: يَا أَيُّهَا الرُّسُلُ كُلُوا مِنَ الطَّيِّبَاتِ وَاعْمَلُوا صَالِحًا، وَقَالَ تَعَالَى: يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا كُلُوا مِنْ طَيِّبَاتِ مَا رَزَقْنَاكُمْ، ثُمَّ ذَكَرَ الرَّجُلَ يُطِيلُ السَّفَرَ أَشْعَثَ أَغْبَرَ يَمُدُّ يَدَيْهِ إِلَى السَّمَاءِ، يَا رَبِّ وَمَطْعَمُهُ حَرَامٌ وَمَشْرَبُهُ حَرَامٌ وَمَلْبَسُهُ حَرَامٌ، وَغُذِيَ بِالْحَرَامِ فَأَنَّى يُسْتَجَابُ لِذَالِك (مسلم)

(99) ”Det har berättats från Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Allah är själv ren och Han tar endast emot det som är rent. Allah har befallt de troende samma sak som Han befallde profeterna. Allah har sagt: ”O sändebud, ät av det rena och gör goda gärningar.”’ På samma sätt sade Han till de troende: ’O ni som tror, ät av den rena föda som Vi har gett er.’ Därefter nämnde Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) en man som har färdats en lång väg, dammig och smutsig, och som lyfter sina båda händer mot himlen på en helig plats, ber och säger: ’O Allah, o Allah’, medan hans mat, dryck och kläder är haram. Han har till och med levt på haram-föda. Hur skulle då hans bön kunna bli besvarad?” (Muslim)

Förklaring: I den ovan nämnda hadithen uppmanas de troende att äta ren och enligt sharia tillåten föda som har förvärvats på halal sätt. Därför kan en troende varken äta halal-föda som har förvärvats på haram sätt eller haram-föda som har förvärvats på halal sätt.

Om någon äter och dricker föda och dryck som har förvärvats på haram sätt, bär kläder som betalats med haram pengar och sedan beger sig till vilken helig plats som helst för att enträget be, kommer Allah inte att godta hans bön, hur mycket han än vädjar.

(۱۰۰)
وَعَنْ أَبِي بُرْدَةَ الْأَسْلَمِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ،
قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى الله عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: لَا تَزُولُ قَدَمَا عَبْدِ يَوْمَ القِيَامَةِ حَتَّى يُسْأَلَ عَنْ خَمْسٍ: عَنْ عُمُرِهِ فِيْمَا أَفْنَاهُ، وَعَنْ عِلْمِهِ فِيْمَا فَعَلَ، وَعَنْ مَالِهِ مِنْ أَيْنَ اكتَسَبَهُ، وَفِيْمَا أَنْفَقَهُ، وَعَنْ حِسْمِهِ فِيْمَا أَبْلَاهُ
(ترمذي)

(100) ”Det har berättats från Hazrat Abu Burdata al-Aslami (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs Profet förkunnade att ingen på uppståndelsens dag kommer att få röra sina fötter innan han har redogjort för fem saker. Människan kommer att tillfrågas om sitt liv: hur hon använde det; vad hon använde sin kunskap till; hur hon förvärvade sin egendom och på vilket sätt hon använde den; samt vad hon använde sin kropp och hälsa till.” (Tirmidhi)

Förklaring: Islam har befallt sina anhängare att överge alla orättvisa och förkastliga sätt att förvärva pengar, såsom att tjäna genom stöld och rån, bedrägeri och svek, ränta och mutor samt tvång och våld. På samma sätt har människan inte lämnats fri att spendera hur som helst. Även där har regler införts som skiljer mellan halal och haram.

I den återgivna hadithen varnade Allahs profet muslimerna beträffande deras försörjning och utgifter och sade att en av de fem saker som tjänaren först kommer att behöva stå till svars för på Uppståndelsens dag är hans förmögenhet. Det vill säga: hur han förvärvade sin förmögenhet och på vilket sätt han använde den.

(۱۰۱)
وَعَنِ مِقْدَامِ بْنِ مَعْدِيُكَرِب رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَا أَكَلَ أَحَدٌ طَعَامًا قَطُّ خَيْرًا مِنْ أَنْ يَأْكُلَ مِنْ عَمَلِ يَدِهِ، وَإِنَّ نبيَّ اللَّهِ دَاوُدَ عَلَيْهِ السَّلَامُ كَانَ يَأْكُلُ مِنْ عَمَلِ يَدِيهِ
(بخاري)

(101) ”Det har berättats av Hazrat Miqdām ibn Maʿdīkarib (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara med honom) sade: Av människans föda är den föda bäst som hon skaffar genom förmögenhet som hon själv har förvärvat med sina händer. Och Allahs älskade profet Hazrat Dāwūd (må frid vara med honom) åt av det som han själv hade tjänat ihop med sina händer. (Bukhari)”

Förklaring: Den föda som de som samlar in sitt levebröd genom eget arbete och fysisk ansträngning skaffar, betecknade Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara med honom) som den bästa födan. Som exempel på detta framhöll han Hazrat Dāwūd (må frid vara med honom). Trots att Hazrat Dāwūd (må frid vara med honom) var härskare över ett väldiga imperium tog han nämligen inte ens ett öre ur statskassan för egen del; i stället tillverkade han själv vapen av järn och annat och försörjde sig genom inkomsterna från försäljningen.

I denna hadith uppmuntrade den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara med honom) muslimerna att vara arbetsamma och förvärvsverksamma. Det är inte rätt att en muslim försörjer sig genom andras välvilja eller ägnar sig åt tiggeri. Herren sade själv: الْكَاسِبُ حَبِيْبُ الله ”Den förvärvsverksamme är Allahs vän.”

(۱۰۲)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: يَأْتِي عَلَى النَّاسِ زَمَانٌ لَا يُبَالِي الْمَرْءُ مَا أَخَذَ مِنْهُ أَمِنَ الْحَلَالِ أَمْ مِنَ الْحَرَامِ (بخاري)

(102) ”Det har berättats av Hazrat Abū Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara med honom) sade: Det kommer en tid för människosläktet då människorna inte kommer att bry sig om huruvida deras förvärv och försörjning är halal eller haram.” (Bukhari)

En kropp som närs av haramföda kommer att hamna i helvetet

(۱۰۳)
عَنْ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى الله عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: لَا يَدْخُلُ الْجَنَّةَ لَحْمٌ نَبَتَ مِنْ السُّحْتِ وَكُلُّ لَحْمٍ نَبَتَ مِنَ السُّحْتِ كَانَتِ النَّارُ أَوْلَى بِهِ
أحمد – دارمي – بيهقي)

(103) ”Jabir (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Guds Sändebud (frid och välsignelser över honom) sade: Det kött som har närts av förbjuden föda kommer inte att träda in i paradiset. Varje köttstycke som har vuxit genom förbjuden föda förtjänar helvetet.” (Ahmad, Darimi, Bayhaqi)

Kapitel 4: Muʿāmalāt

Handel och affärsverksamhet (tijāra)

(١٠٤) وَعَنْ رَافِعِ بْنِ خَدِيجٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قِيلَ يَا رَسُولَ اللهِ صَلَّى الله عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَيُّ الْكَسْبِ أَطْيَبُ قَالَ عَمَلُ الرَّجُلِ بَيَدِهِ وَكُلُّ بَيْعٍ مَبْرُورٍ (مسند أحمد)

(104) ”Rāfiʿ ibn Khadīj (må Allah vara nöjd med honom) berättade: En gång frågades Profeten (frid och välsignelser över honom): ’O Allahs profet, vilken av alla människors inkomster är den renaste?’ Profeten (frid och välsignelser över honom) svarade: ’Det som en människa tjänar med sina egna händer och det hon förtjänar genom halalhandel.’” (Ahmad)

Förklaring: Islam har inte gett sina anhängare en obegränsad rätt att förvärva rikedom. Tvärtom har den, med hänsyn till det nationella intresset, infört halal och haram som kontroll över sätten och metoderna att förtjäna pengar. Det är möjligt att förvärva rikedom genom otaliga förbjudna vägar, såsom spel och lotteri, bedrägeri och svek, ränta och mutor samt stöld och rån. På samma sätt är det möjligt att förvärva rikedom genom otaliga tillåtna vägar, såsom handel och affärsverksamhet, anställning och arbete, arbetsinsats och strävan, lån och krediter samt gåvor och donationer.

Av alla de sätt som finns att förvärva halalinkomster har Profeten (frid och välsignelser över honom) betecknat inkomster från arbete och handel som de bästa.

(١٠٥) وَعَنْ أَبِي سَعِيدِ الْخُدْرِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : التَّاجِرُ الصَّدُوقُ الأَمِينُ مَعَ النَّبِيِّينَ وَالصِّدِّيقِينَ وَالشُّهَدَاءِ يَوْمَ الْقِيَامَةِ
(ترمذي)

(105) ”Det har berättats av Abu Sa’id al-Khudri (r.a.) att han sade: Guds Sändebud (s.a.w.) sade: Den sannfärdige och pålitlige köpmannen kommer på uppståndelsens dag att vara tillsammans med profeterna, de sannfärdiga och martyrerna.” (Tirmidhi)

Förklaring: Även om handel till det yttre är en världslig verksamhet, förvandlas denna handel till en helig gudsdyrkan när en muslim bedriver handel med god avsikt och fullständig ärlighet, utan att ta sin tillflykt till lögn och svek. Därför kommer han på uppståndelsens dag att befinna sig tillsammans med hedervärda människor, såsom profeterna, de sannfärdiga och martyrerna.

Falska eder i handel

(١٠٦) وَعَنْ أَبِي ذَرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : ثَلَاثَةٌ لَا يُكَلِّمُهُمُ اللَّهُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ وَلَا يَنْظُرُ إِلَيْهِمْ وَلَا يُزَكِّيهِمْ وَلَهُمْ عَذَابٌ أَلِيمٌ، قَالَ أَبُو ذَرِّ : خَابُوا وَخَسِرُوا مَنْ هُمْ يَا رَسُولَ اللَّهِ؟ قَالَ: المسيلُ وَالْمَنَّانُ وَالْمُنْفِقُ سِلْعَتَهُ بِالْحِلْفِ الْكَذِبِ
(مسلم)

(106) ”Det har berättats av Abu Dharr al-Ghifari (r.a.) att han sade: Guds Sändebud (s.a.w.) sade: På uppståndelsens dag kommer Allah inte att tala med tre slags människor, inte se på dem och inte rena dem från synd. Och de kommer att få ett ytterst smärtsamt straff. Abu Dharr (r.a.) frågade: ’Guds Sändebud, vilka är dessa misslyckade, olyckliga och fördärvade människor?’ Profeten (s.a.w.) sade: ’De som av högmod låter sina kläder hänga nedanför anklarna, de som påminner mottagaren om sin gåva och de som genom falska eder ökar försäljningen av sina varor.’” (Muslim)

Förklaring: Med ”musbil” avses den person som av högmod låter sina kläder hänga ned till nedanför anklarna. Vanligtvis brukade kungar och härskare, stamledare, feodalherrar och andra rika och inflytelserika människor på den tiden bära kläder som hängde ända ner till marken. Detta var ett tecken på högmod. Högmod är enligt sharia en fruktansvärt klandervärd egenskap. Profeten (s.a.w.) sade: Den som har ens ett uns högmod i sitt hjärta kommer aldrig att kunna träda in i Allahs paradis. Med ”mannan” avses den person som efter att ha gett en gåva, när tillfälle ges, förebrår gåvomottagaren för den. Detta är ett avskyvärt brott både ur islams och mänsklighetens synvinkel. I själva verket har den rike genom zakat, sadaqa eller annan välgörenhet inte visat någon välvilja mot gåvomottagaren. Han har endast betalat den andel av sin förmögenhet som tillkommer den fattige. Därför finns det i detta fall inte den minsta anledning att förebrå gåvomottagaren. Tvärtom bör man tacka Allah för att man har kunnat ge den rättmätige hans rätt på ett korrekt sätt.

Den tredje olycklige personen som nämns i hadithen är den köpman som genom falska eder ökar försäljningen av sina varor för att lura kunden.

Att Allah inte talar med dessa tre slags människor eller ser på dem innebär att Allah på Uppståndelsens dag kommer att vara fruktansvärt missnöjd med dem.

(۱۰۷)
وَعَنْ أَبِي قَتَادَةَ الْأَنْصَارِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِيَّاكُمْ وَكَثْرَةً الْحَلِفِ فِي الْبَيْعِ فَإِنَّهُ يُنَفِّقُ ثُمَّ يَمْحَقُ (مسلم)

(107) ”Det har berättats från Hazrat Abu Qatada al-Ansari (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Avstå från att oupphörligt svära eder vid köp och försäljning. Även om det tillfälligt ger en fördel i affärerna, leder det i längden till förlust.’” (Muslim)

Att ge mindre eller mer vid mätning

(۱۰۸)
وَعَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَأَصْحَابِ الْمِكْيَالِ وَالْمِيزَانِ: إِنَّكُمْ قَدْ وَلَّيْتُمْ أَمْرَيْنِ هَلَكَتْ فِيهِمَا الْأُمَمُ السَّابِقَةُ قَبْلَكُمْ (ترمذي)

(108) ”Det har berättats från Hazrat Abbas (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade, med adress till de handelsmän som handlar med varor som mäts: ’Ni har tagit på er ansvaret för två handlingar, på grund av vilka flera tidigare folk gick under.’” (Tirmidhi)

Förklaring: Bland handelsvarorna finns många sådana varor som köps och säljs efter mått. I samhället finns det vissa ohederliga handelsmän som tar emot mer än den angivna mängden när de köper. Men när de säljer bedrar de och ger mindre efter vikt. Enligt sharia är detta en allvarlig synd. På många ställen i den heliga Koranen har Allah varnat mänskligheten för denna synd. Allah säger till exempel:

وَيْلٌ لِلْمُطَفِّفِينَ الَّذِينَ إِذَا اكْتَالُوا عَلَى النَّاسِ يَسْتَوْفُوْنَ، وَإِذَا كَالُوهُمْ أَوْ وَزَنُوهُمْ يُخْسِرُونَ
(سورة التطفيف : (١-٣)

Betydelse: Ve dem som fuskar med måtten, som tar fullt mått av människor men ger dem mindre när de mäter upp åt dem.” (Sura al-Tatfif: 1–3)

På ett annat ställe i den ädla Koranen står det:

وَالسَّمَاءَ رَفَعَهَا وَوَضَعَ الْمِيزَانَ، أَلَا تَطْغَوْا فِي الْمِيزَانِ، وَأَقِيمُوا الْوَزْنَ بِالْقِسْطِ وَلَا تُخْسِرُوا الْمِيزَانَ (سورة الرحمن (۹۷)

Betydelse: Och det är Han, Allah den Allsmäktige, som har rest himlen och ställt upp vågen, så att ni inte överträder måttet. Mät med rättvisa och ge inte för lite i mått. (Sura ar-Rahman: 7–9)

Allah den Allsmäktige sände den ärevördige Shuʿayb (frid vare med honom) som profet till ett folk som ägnade sig åt handel och bland vilket synden att ge mindre eller mer i mått hade spridit sig som en smittsam sjukdom. Genom den ärevördige Shuʿaybs (frid vare med honom) ord varnade Allah dem på följande sätt:

قَالَ يَا قَوْمِ اعْبُدُوا اللَّهَ مَا لَكُمْ مِنْ إِلَهِ غَيْرُهُ وَلَا تَنْقُصُوا الْمِكْيَالَ وَالْمِيزَانَ إِنِّي أَرَاكُمْ بِخَيْرٍ وَإِنِّي أَخَافُ عَلَيْكُمْ عَذَابَ يَوْمٍ مُحِيطِ، وَيَا قَوْمِ أَوْفُوْا الْمِكْيَالَ وَالْمِيزَانَ بِالْقِسْطِ وَلَا تَبْخَسُوا النَّاسَ أَشْيَاءَهُمْ وَلَا تَعْثَوْا فِي الْأَرْضِ مُفْسِدِينَ
(سورة الهود : ٨٤ – ٨٥)

Betydelse: ”Och Shuʿayb (frid vare med honom) sade: ’O mitt folk! Acceptera Allahs herravälde och dyrka Honom. Ni har ingen annan gudom än Honom. Minska inte måttet. Jag ser att ni lever i välstånd, och jag varnar er för straffet på en fruktansvärd dag. O mitt folk! Mät och väg med rättvisa och gör inte människors varor mindre, och sprid inte fördärv och oordning på Allahs jord genom att överskrida gränserna.’”
(Sura Hud: 84–85)

Trots den ovan nämnda varningen från Shuʿayb (frid vare med honom) avstod handelsfolken i Madyan inte från denna syndiga handling. Därför förstörde den himmelska vreden dem fullständigt. I den återgivna hadithen har den siste profeten, Muhammad (frid och välsignelser vare med honom), befallt sin ummah att avhålla sig från denna fruktansvärda synd.

Trolöshet i affärer

(۱۰۹)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِنَّ اللَّهَ عَزَّ وَجَلَّ يَقُولُ أَنَا ثَالِثُ الشَّرِيكَيْنِ مَالَمْ يَخُنْ أَحَدُهُمَا صَاحِبَهُ فَإِذَا خَانَهُ خَرَجْتُ مِنْ بَيْنِهِمَا ، وَفِي رِوَايَةٍ وَجَاءَ الشَّيْطَانُ
(أبو داود)

(109) ”Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Han sade: Den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade att Allah själv säger: Jag förblir hos de två affärspartnerna så länge ingen av dem ägnar sig åt trolöshet. Men när någon av dem börjar vara trolös överger Jag dem. (En annan berättelse lyder:) Då kommer Satan emellan dem.” (Abu Dawud)

Förklaring: Innebörden av ovanstående hadith är att så länge affärspartnerna bedriver sin handel med ömsesidig ärlighet och inte lurar varandra, skänker Allah välsignelse åt deras verksamhet. Men när den ena partnern börjar vara trolös mot den andra, visar sig Satan och välsignelsen försvinner. Till slut går deras verksamhet under.

Att lagra nödvändiga varor i syfte att höja priserna

(۱۱۰)
وَعَنْ مُعَادٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: سَمِعْتُ رَسُولَ اللهِ صَلَّى الله عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ بِئْسَ الْعَبْدُ الْمُحْتَكِرُ إِنْ إِرْخَصَ اللَّهُ الْأَسْعَارَ حَزِنَ وَإِنْ أَعْلَاهَا فَرِحَ
(مشكوة)

(110) ”Muadh (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Han sade: Jag hörde Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) säga att djupt förbannad är den som lagrar varor i syfte att höja priserna. Om Allah därefter gör varorna billigare blir han bekymrad. Men om priserna stiger blir han glad.” (Mishkat)

(۱۱۱)
وَعَنْ عُمَرَ بْنِ الْخَطَّابِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُوْلُ مَنِ احْتَكَرَ عَلَى الْمُسْلِمِينَ طَعَامَهُمْ ضَرَبَهُ اللَّهُ بِالْجُذَامِ وَالإِفلاس (ابن ماجه، بيهقي)

(111) ”Det har berättats från Umar ibn al-Khattab (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Jag hörde Allahs Profet säga: ’Den som lagrar livsmedel för att sedan sälja dem till muslimerna till ett högre pris, honom straffar Allah med fattigdom och den sjukdom som kallas lepra.’” (Ibn Majah, Bayhaqi)

Utlåning och att ge behövande skuldsatta anstånd

(۱۱۲)
وَعَنْ أَبِي قَتَادَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : مَنْ سَرَّهُ أَنْ يُنْجِيَهُ اللَّهُ مِنْ كُرَبِ يَوْمِ الْقِيَامَةِ فَلْيُنَفِّسَ عَنْ مُعْسِرٍ أَوْ يَضَعْ عَنْهُ
(مسلم)

(112) ”Det har berättats från Abu Qatadah (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Allahs Sändebud sade: ’Den som vill skyddas från Uppståndelsens dags bedrövelser och lidanden bör ge den fattige gäldenären anstånd eller efterskänka hans skuld.’” (Muslim)

Förklaring: Islam har befallt sina följare att vid behov låna ut pengar till behövande utan att kräva någon form av ränta eller annan vinning. Om låntagaren hamnar i ekonomiska svårigheter ska man ge honom anstånd med att återbetala lånet. Och om han är fullständigt oförmögen ska man befria honom från skulden. Om detta har följande föreskrift uppenbarats i Koranen:

وَإِنْ كَانَ ذُو عُسْرَةٍ فَنَظِرَةٌ إِلَى مَيْسَرَةٍ وَأَنْ تَصَدَّقُوْا خَيْرٌ لَكُمْ إِنْ كُنْتُمْ تَعْلَمُوْنَ (سورة البقرة : ۲۸۰)

Betydelse: Om gäldenären befinner sig i svårigheter, ge honom då anstånd tills han får det bättre. Men om ni efterskänker skulden är det bättre för er, om ni bara visste. (Om ni har förstånd kan ni förstå detta.)

(Sura al-Baqarah: 280)

(۱۱۳)
أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ كَانَ الرَّجُلُ يُدَايِنُ النَّاسَ فَكَانَ يَقُولُ لِفَتَاهُ إِذَا أَتَيْتَ مُعْسِيرًا تَجَاوَزْ عَنْهُ لَعَلَّ اللَّهُ أَنْ يَتَجَاوَزَ قَالَ فَلَقِيَ اللَّهَ
فَتَجَاوَزَ عَنْهُ (بخاري – مسلم)

(113) ”Den ädle Profeten (frid vare med honom) sade: En man brukade vanligtvis låna ut pengar till människor. Därefter brukade han säga till sin tjänare: När du går till en skuldsatt person som befinner sig i svår nöd för att driva in skulden, ska du efterskänka skulden för honom. Kanske kommer Allah därför också att befria mig från mina synder. Profeten (frid vare med honom) sade: När denne man senare mötte Allah, förlät Allah honom.” (Bukhari och Muslim)

Vikten av att återbetala skulder

(١١٤) وَعَنْ أَبِي سَعِيدٍ الْخُدْرِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: أُتِيَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بِجَنَازَةٍ لَيُصَلِّي عَلَيْهَا فَقَالَ هَلْ عَلَى صَاحِيكُمْ دَيْنٌ؟ قَالُوا : نَعَمْ، هَلْ تَرَكَ

لَهُ مِنْ وَفَاءِ؟ قَالُوا : لَا ، قَالَ: صَلُّوا عَلَى صَاحِيكُمْ، قَالَ عَلِيُّ بْنُ أَبِي طَالِبٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ: عَلَى دَيْنُهُ يَا رَسُولَ اللَّهِ ، فَتَقَدَّمَ فَصَلَّى عَلَيْهِ (شرح السنة)

(114) ”Abu Sa’id al-Khudri (må Allah vara nöjd med honom) berättade: En gång fördes en avliden person fram inför den ädle Profeten (frid vare med honom), med avsikten att Profeten (frid vare med honom) skulle förrätta begravningsbönen över honom. Profeten (frid vare med honom) frågade: Är den här er följeslagare skyldig någon en skuld? Folket svarade: Ja. Profeten (frid vare med honom) frågade: Har han lämnat efter sig någon egendom med vilken skulden kan betalas? De svarade: Nej. Profeten (frid vare med honom) sade: Förrätta då begravningsbönen över er följeslagare. (Jag kommer inte att förrätta den.) Ali ibn Abu Talib sade: O Allahs Profet (frid vare med honom), jag tar på mig ansvaret att betala hans skuld. Därefter gick Profeten (frid vare med honom) fram och förrättade begravningsbönen över honom.” (Sharh al-Sunna)

(١١٥) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَمْرِو رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ: يُغْفَرُ لِلشَّهِيدِ كُلُّ ذَنْبٍ إِلَّا الدَّيْنَ (مسلم)

(115) ”Abdullah ibn Amr (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Allahs Sändebud (frid vare med honom) sade: Allah förlåter martyrens alla synder, med undantag för skulden.” (Muslim)

Förklaring: I båda de ovan nämnda haditherna betonas vikten av att återbetala skulder. Därför bör de som har möjlighet att betala sina skulder återbetala dem enligt överenskommelsen. En skuld är nämligen en annan människas rättighet, och endast den person som lånat ut pengarna kan efterskänka den. Även om någon dör martyrdöden för Allahs sak och alla hans övriga synder förlåts, kommer Allah inte att förlåta skulden förrän fordringsägaren har efterskänkt den.

Men om någon, trots att han gör sitt yttersta, inte kan återbetala skulden på grund av fattigdom, finns det hopp om att Allah på Domedagen får fordringsägaren att förlåta honom.

Allah hjälper den som har för avsikt att återbetala skulden

(١١٦) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَنْ أَخَذَ أَمْوَالَ النَّاسِ يُرِيدُ أَدَاءَهَا أَدَّى اللَّهُ عَنْهُ، وَمَنْ أَخَذَ يُرِيدُ إِخْلَافَهَا أَتْلَفَهُ اللَّهُ عَلَيْهِ (بخاري)

(116) ”Det har berättats från Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allah välsigna honom och ge honom frid) sade: Den som lånar pengar av någon med avsikten att återbetala dem, honom hjälper Allah att återbetala skulden. (Det vill säga: På grund av låntagarens innerliga goda avsikt skänker Allah honom sådan ekonomisk lättnad att han kan återbetala skulden.) Men den som lånar pengar av någon med avsikten att tillägna sig dem, honom låter Allah gå under. (Det vill säga: På grund av hans hjärtas falskhet drabbar Allah honom ekonomiska svårigheter, så att han inte bara blir oförmögen att återbetala skulden, utan dessutom förstörs hela hans världsliga och efterkommande liv.)” (Bukhari)

Att med tvång överskrida en annans markgräns

(۱۱۷)
وَعَنْ سَعِيدِ بْنِ زَيْدِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَنْ أَخَذَ شَيْرًا مِنَ الْأَرْضِ ظُلْمًا فَإِنَّهُ يُطَوَّقُهُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ مِنْ سَبْعِ أَرَضِينَ
(بخاري – مسلم)

(117) ”Det har berättats från Abu Sa’id ibn Zayd (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Profeten (må Allah välsigna honom och ge honom frid) sade: Om någon med tvång tar även en handsbredd av någon annans mark i besittning, kommer Allah på Domedagen att hänga de sju jordarnas halskrage runt hans hals.” (Bukhari, Muslim)

(۱۱۸)
وَعَنْ يَعْلَى بْنِ مُرَّةٍ قَالَ: سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ أَخَذَ أَرْضًا بِغَيْرِ حَقَّهَا كُلِّفَ أَنْ يَحْمِلَ تُرَابَهَا إِلَى الْمَحْشَرَ (أحمد)

(118) ”Ḥaḍrat Yaʿlā ibn Murrah (må Allah vara nöjd med honom) sade: Jag hörde Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) säga: Den som orättmätigt tar någon annans mark i besittning kommer på Uppståndelsens dag att få all jord från denna mark upplyft och placerad på sitt huvud.” (Aḥmad)

Den avlidnes arvingar blir ägare till hans egendom

(۱۱۹)
عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ عَنِ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ: أَنَا أَوْلَى بِالْمُؤْمِنِينَ مِنْ أَنْفُسِهِمْ، فَمَنْ تُوُفِّيَ مِنَ الْمُؤْمِنِينَ عَلَيْهِ دَيْنٌ وَلَمْ يُتْرَكْ وَجَاءٌ فَعَلَيَّ قَضَاؤُهُ ، وَمَنْ تَرَكَ مَالاً فَلِوَرِثِهِ (بخاري – مسلم)

(119) ”Ḥaḍrat Abū Hurayrah (må Allah vara nöjd med honom) sade: Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Jag står de troende närmare än deras egna liv. Om därför en troende dör och lämnar skulder efter sig, utan att lämna någon egendom som kan betala dem, är det jag som ansvarar för att betala dem. Men om han lämnar efter sig någon egendom, tillhör den hans arvingar.” (al-Bukhārī, Muslim)

Förklaring: Enligt islamisk lag ska, efter att begravningen och svepningen av den avlidne har bekostats och hans testamente har verkställts, all återstående fast och lös egendom fördelas bland hans arvingar. Denna fördelningsmetod beskrivs utförligt i Koranen och haditherna.

Om den avlidne däremot inte lämnar någon egendom alls, utan har skulder, har Allahs Sändebud, i egenskap av den islamiska statens ledare, förklarat: Om en avliden troende inte lämnar någon egendom som kan betala hans skulder, kommer jag själv att betala dem ur ”Bayt al-Māl”.

Förbannelsen över att beröva någon hans arv

(۱۲۰)
وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَنْ قَطَعَ مِيْرَاثَ وَارِثِهِ، قَطَعَ اللَّهُ مِيرَاثَهُ مِنَ الْجَنَّةِ يَوْمَ الْقِيَامَةِ (ابن ماجة)

(120) ”Det har berättats av Hazrat Anas (r.a.) att den ädle Profeten (s.a.w.) sade: Den som berövar en arvinge hans arv, kommer Allah på Uppståndelsens dag att beröva honom arvet i Paradiset.” (Ibn Majah)

(۱۲۱)
وَعَنْ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِذَا اسْتَهَلَّ الصَّبِيُّ، صَلِّيَ عَلَيْهِ وَوُرِّتَ (ابن ماجة – دارمي)

(121) ”Hazrat Jabir (r.a.) sade: Allahs Sändebud (s.a.w.) sade: Om ett barn gråter efter födseln och därefter dör, ska begravningsbönen för det förrättas, och det ska också vara arvinge.” (Ibn Majah, Darimi)

(۱۲۲)
وَعَنْ أَسَامَةَ بْنِ زَيْدِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: لَا يَرِثُ الْمُسْلِمُ الْكَافِرَ، وَلَا الْكَافِرُ الْمُسْلِمَ (بخاري – مسلم)

(122) ”Det har berättats av Hazrat Usama ibn Zayd (r.a.) att Allahs Sändebud (s.a.w.) sade: En muslim ska inte ärva en icke-troende, och en icke-troende ska inte heller ärva en muslim.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Om ett barn till en muslimsk far antar en annan religion och lämnar islams religion, ska det inte ärva sin avlidne muslimske fars egendom. På samma sätt ska ett barn till en icke-muslimsk far, om det antar islam, inte heller få någon del av sin icke-muslimske fars egendom.

(۱۲۳)
عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُوْلُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: الْقَاتِلُ لَا يَرِثُ
(ترمذي – ابن ماجة)

(১২৩) ”Det har berättats från Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Mördaren ska inte ärva den mördades kvarlåtenskap.” (Tirmidhi, Ibn Majah)

Vikten av testamenten

(١٢٤) وَعَنْ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُوْلُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : مَنْ مَاتَ عَلَى وَصِيَّةٍ مَاتَ عَلَى سَبِيلٍ وَسُنَّةٍ، وَمَاتَ عَلَى تُقِّى وَشَهَادَةٍ، وَمَاتَ مَغْفُورًا لَهُ (ابن ماجه)

(১২৪) ”Det har berättats från Jabir (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Den som dör efter att ha testamenterat en del av sin egendom (på Allahs väg), dör på den raka vägen och enligt sunnans sätt; han dör i fromhet och martyrskap. Han dör i ett sådant tillstånd att alla hans synder har blivit förlåtna.” (Ibn Majah)

Förklaring: Varje välbärgad muslim bör testamentera en del av sin egendom på Allahs väg. Testamentets omfattning måste dock begränsas till en tredjedel av hela egendomen. Annars blir han skyldig till att ha berövat arvingarna deras rätt. Dessutom är det inte tillåtet att testamentera till dem som enligt sharia är delägare i egendomen.

(١٢٥) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَا حَقُّ امْرِئٍ مُسْلِمٍ لَهُ شَيْءٌ يُوصِي فِيهِ يَبِيتُ لَيْلَتَيْنِ إِلَّا وَوَصِيَّتُهُ مَكْتُوبَةٌ عِنْدَهُ (بخاري – مسلم)

(১২৫) ”Det har berättats från Ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Om en muslim har något som bör testamenteras beträffande sina transaktioner, relationer och liknande, bör han skriva ned det innan två nätter har gått.” (Bukhari, Muslim)

Konsekvenserna av förtryck

(١٢٦) قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: أَلَا لَا تَظْلِمُوا ، أَلَا لَا تَظْلِمُوا ، أَلَا لَا تَظْلِمُوا ، أَلَا لَا يَحِلُّ مَالُ امرئ إلا بطيب نَفْسٍ مِنْهُ
(بيهقي)

(126) Guds Sändebud (frid och välsignelser över honom) har sagt: Akta er, begå inte orätt. Akta er, begå inte orätt. Akta er, ingen persons egendom är tillåten för någon annan utan att den ges med tillåtelse och ett tillfredsställt hjärta.” (Al-Bayhaqi)

(۱۲۷)
وَعَنْ أَوْسِ بْنِ شُرَحْبِيْلَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّهُ سَمِعَ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ: مَنْ مَشَى مَعَ ظَالِمٍ لِيُقَوِيَهُ وَهُوَ يَعْلَمُ أَنَّهُ ظَالِمٌ فَقَدْ خَرَجَ مِنَ الْإِسْلَامِ
(بيهقي)

(127) “Det har berättats av Hazrat Aws ibn Surahbil (må Allah vara nöjd med honom) att han hörde den ädle Profeten (frid och välsignelser över honom) säga: Den som, trots att han vet att en orättfärdig person är orättfärdig, går fram för att stärka honom, kommer att träda ut ur islam.” (Al-Bayhaqi)

Förklaring: Att hindra den orättfärdige och hjälpa den förtryckte är muslimernas heliga plikt. Den som inte fullgör denna plikt utan gör tvärtom, det vill säga hjälper den orättfärdige i stället för att hjälpa den förtryckte, kommer att berövas islams välsignelse.

Följderna av mutor

(۱۲۸)
وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَمْرٍو رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قال ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: لَعْنَةُ اللَّهِ عَلَى الرَّاشِي وَالْمُرْتَشِي (بخاري – مسلم)

(128) “Det har berättats av Hazrat Abdullah ibn Amr (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (frid och välsignelser över honom) sade: Allahs förbannelse vilar över både den som tar emot mutor och den som ger mutor. (Al-Bukhari, Muslim)

Att inte dröja med att betala lönen

(۱۲۹)
وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : أَعْطُوا الأَجِيرَ أَجْرَهُ قَبْلَ أَنْ يَجِفَّ عَرَقُهُ (ابن ماجه)

(129) ”Det har berättats av Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Betala arbetaren hans lön innan svetten på hans kropp har torkat.’” (Ibn Majah)

Förklaring: De som försörjer sina familjer genom daglönearbete bör få sin lön så snart arbetet har avslutats, så att deras barn och övriga familjemedlemmar inte behöver gå hungriga. I hadithen förbjuds det strängt att komma med ursäkter eller dröja med att betala daglönarens lön.

(۱۳۰)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: قَالَ اللَّهُ تَعَالَى ثَلَاثَةٌ أَنَا خَصْمُهُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ رَجُلٌ أَعْطَى بِي ثُمَّ غَدَرَ وَرَجُلٌ بَاعَ حُرًّا فَأَكَلَ تُمَنَهُ، وَرَجُلٌ اسْتَأْجَرَ أَجِيرًا فَاسْتَوْفَى مِنْهُ وَلَمْ يُعْطِ أَجْرَهُ (بخاري)

(130) ”Det har berättats av Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Allah den Allsmäktige har sagt: ’På Uppståndelsens dag kommer Jag att tvista med tre personer. Den första är den som ingår ett avtal i Mitt namn och sedan bryter det. Den andra är den som säljer en fri människa och förbrukar betalningen. Och den tredje är den som låter en arbetare utföra hela arbetet men inte betalar honom hans lön.’” (Bukhari)

Kapitel 5: Sociala relationer

Äktenskap

وَأَنْكِحُوا الْأَيَامَى مِنْكُمْ وَالصَّالِحِينَ مِنْ عِبَادِكُمْ وَإِمَائِكُمْ إِنْ يَكُونُوا فُقَرَاءَ يُغْنِهِمُ اللَّهُ مِنْ فَضْلِهِ وَاللَّهُ وَاسِعٌ عَلِيمٌ (سورة النور : ۲۲)

Betydelse: ”Låt de ogifta bland er gifta sig. Och låt även de av era manliga och kvinnliga tjänare som är rättfärdiga gifta sig. Om de är fattiga kommer Allah att göra dem oberoende genom Sin nåd. Allah är frikostig och allvetande.” (Sura an-Nur: 32)

(۱۳۱)
وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: يَا مَعْشَرَ الشَّبَابِ مَنِ اسْتَطَاعَ مِنْكُمُ الْبَاءَةَ فَلْيَتَزَوَّجُ فَإِنَّهُ أَغَضُّ لِلْبَصَرِ وَأَحْصَنُ لِلْفَرْجِ، وَمَنْ لَمْ يَسْتَطِعْ فَعَلَيْهِ بِالصَّوْمِ فَإِنَّهُ لَهُ وِجَاءٌ (بخاري – مسلم)

(131) ”Hazrat Abdullah ibn Masud (må Allah vara nöjd med honom) berättade: En gång sade den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom), riktad till de unga: ’O unga män! De av er som har förmåga att uppfylla äktenskapets ansvar bör gifta sig. Äktenskapet hjälper nämligen till att sänka blicken och skydda könsdelarna. Och den som inte har förmåga att uppfylla äktenskapets ansvar bör fasta för att tygla sin lust, eftersom fastan dämpar lusten.’” (Bukhari, Muslim)

Företräde för en from brud

(۱۳۲)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: تُنْكَحُ الْمَرْأَةُ لأَرْبَعِ لِمَالِهَا وَلِحَسَبِهَا وَلِجَمَالِهَا وَلِدِينِهَا، فَاغْفِرْ بِذَاتِ الدِّينِ تَرِبَتْ يَدَاكَ (بخاري، مسلم)

(132) ”Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättade att den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Kvinnor gifter man sig vanligtvis med på grund av fyra saker: hennes förmögenhet, hennes börd och anseende, hennes utseende och skönhet samt hennes fromhet. Men försök att få en from kvinna; det blir till ert bästa.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Innebörden av den återgivna hadithen är att människor vanligtvis, när det gäller äktenskap, ser till brudens förmögenhet, börd och anseende samt hennes utseende och skönhet. En del fäster däremot större vikt vid brudens gudsfruktan och fromhet. Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade att ni, när ni gifter er, ska ge företräde åt en from brud; då kan ni uppnå välgång i denna värld och i det hinsides. Om en brud dessutom har andra goda egenskaper utöver sin fromhet, är det ännu bättre. Men det är inte rätt för någon muslim att gifta sig på grundval av någon annan egenskap utan att ta hänsyn till brudens gudsfruktan och fromhet.

(۱۳۳)
وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَمْرٍو رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: الدُّنْيَا كُلُّهَا مَتَاعٌ، وَخَيْرُ مَتَاعِ الدُّنْيَا الْمَرْأَةِ الصَّالِحَةِ (مسلم)

(133) “Det har berättats från Abdullah ibn Amr (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Hela världen är en tillgång. (Det vill säga, allt i världen är att betrakta som en tillgång.) Och bland alla världens tillgångar är den bästa en rättfärdig hustru. (Muslim)

(١٣٤) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِذَا خَطَبَ إِلَيْكُمْ مَنْ تَرْضَوْنَ دِينَهُ وَخُلُقَهُ فَزَوِّجُوهُ إِنْ لَا تَفْعَلُوا تَكُنْ فِتْنَةٌ فِي الْأَرْضِ وَفَسَادٌ كَبِيرٌ. (ترمذي)

(134) “Det har berättats från Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att den Ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Om någon friar till er från en familj vars religiösa hängivenhet och moral ni har förtroende för, så ska ni ingå äktenskap med honom. Annars kommer fitna, oordning och fördärv att uppstå på jorden.” (Tirmidhi)

Allah hjälper den unge man som gifter sig för att bevara sin karaktär

(١٣٥) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ : ثَلاثَةٌ حَقٌّ عَلَى اللَّهِ عَوْنُهُمُ

الْمُكَاتَبُ الَّذِي يُرِيدُ الأَدَاءَ، وَالنَّاكِحُ الَّذِي يُرِيدُ الْعَفَافَ وَالْمُجَاهِدُ فِي سَبِيلِ اللَّهِ
(ترمذي – نسائي – ابن ماجة)

(135) “Det har berättats från Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att den Ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Allah den Allsmäktige anser det vara sitt ansvar att hjälpa tre personer. Den första är en kontraktsbunden slav som försöker betala sitt friköpsbelopp. Den andra är den gifte unge man som gifter sig för att bevara sin karaktär. Den tredje är den mujahid som kämpar på Allahs väg.” (Tirmidhi, Nasa’i, Ibn Majah)

Tillåtelse att se den blivande bruden före äktenskapet

(١٣٦) وَعَنْ جَابِرِ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِذَا خَطَبَ أَحَدُكُمُ الْمَرْأَةَ فَإِنِ اسْتَطَاعَ أَنْ يَنْظُرَ إِلَى مَا يَدْعُوهُ إِلَى نِكَاحِهَا فَلْيَفْعَلْ (أبو داود)

(136) ”Jabir ibn Abdullah (må Allah vara nöjd med honom) berättade att den ädle Profeten (frid och välsignelser över honom) sade: När någon av er friar till en kvinna bör han, om möjligt, se henne en gång.” (Abu Dawud)

Äktenskapets mahr och dess betydelse

وَآتُوا النِّسَاءَ صَدُقَاتِهِنَّ نِحْلَةٌ (سورة النساء : ٤)

Betydelse: ”Ge kvinnorna deras mahr med ett villigt hjärta.”
(Surah an-Nisa: 4)

(۱۳۷)
وَعَنْ عُقْبَةَ بْنِ عَامِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ : قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى الله عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: أَحَقُّ الشَّرُوطِ أَنْ تُوْفُوْا بِهِ مَا اسْتَحْلَلْتُمْ بِهِ الْفُرُوْجَ (بخاري – مسلم)

(137) ”Uqba ibn Amir (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom) sade: Av alla avtal är det viktigast att uppfylla det avtal genom vilket ni gör en kvinnas kön lagligt för er.” (Bukhari, Muslim)

(۱۳۸)
وَعَنْ عُقْبَةَ بْنِ عَامِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ : قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: خَيْرُ الصَّدَاقِ أَيْسَرَهُ نيل الأوطار)

(১৩৮) ”Uba ibn Amir (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ”Bland mahr-beloppen är det bästa det belopp som är lätt att betala.” (Nayl al-Awtar)

Att inte bjuda de fattiga till walīma-festen är en synd

(۱۳۹)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: شَرُّ الطَّعَامِ طَعَامُ الْوَلِيمَةِ يُدْعَى لَهَا الأَغْنِيَاءُ وَيُتْرَكُ الْفُقَرَاءُ، وَمَنْ تَرَكَ الدَّعْوَةَ فَقَدْ عَصَى اللَّهَ وَرَسُولَهُ (بخاري – مسلم)

(১৩৯) ”Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ”Den sämsta maten är walīma-maten där endast de rika bjuds och de fattiga förbises. Och den som avvisar en inbjudan är olydig mot Allah och Hans Sändebud.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Den måltid som anordnas i brudgummens hem efter äktenskapet med anledning av bröllopet kallas walīma. Walīma är sunnah, men de fattiga måste absolut bjudas till walīma-festen; annars är det en förbannad walīma i Allahs och Hans Sändebuds ögon.

Vikten av hijab

وَقُلْ لِلْمُؤْمِنَاتِ يَغْضُضْنَ مِنْ أَبْصَارِهِنَّ وَيَحْفَظْنَ فُرُوجَهُنَّ وَلَا يُبْدِينَ زِينَتَهُنَّ إِلَّا مَا ظَهَرَ مِنْهَا
(سورة النور: ۳۱)

Betydelse: Säg till de troende kvinnorna att de ska sänka sina blickar, skydda sina kön och inte visa upp sin skönhet, förutom det som vanligtvis är synligt. (Sura an-Nur: 31)

(١٤٠) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا عَنِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ: الْمَرْأَةَ عَوْرَةٌ، فَإِذَا خَرَجَتِ اسْتَشْرَفَهَا الشَّيْطَانُ (ترمذي)

(140) ”Abdullah ibn Masud (må Allah vara nöjd med honom) berättade att den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Kvinnor är sådana som ska hållas bakom slöja. När de därför går ut, trots att de ska vara beslöjade, får Satan dem att framstå som utsmyckade i andra mäns ögon.” (Tirmidhi)

Förklaring: Till följd av den fria och obehindrade umgängelsen mellan kvinnor och män uppstår en allvarlig sjukdom av moraliskt förfall i samhället. För att skydda det muslimska samhället från denna sjukdom har Allah gjort slöjan obligatorisk för kvinnor. Efter den ädle Profetens hijra uppenbarades bestämmelserna om slöjan i Medina. Kvinnor måste bära slöja inför alla utom mahram-personer, det vill säga personer som enligt sharia inte får gifta sig med dem. I den återgivna hadithen förbjöd Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) kvinnor att gå ut utan slöja. Annars kan hon falla i Satans klor.

(١٤١) وَعَنْ جَرِيرِ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: سَأَلْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَنْ نَظَرِ الْفُجَاءَةِ فَأَمَرَنِي أَنْ أَصْرِفَ بَصَرِي (مسلم)

(141) ”Jarir ibn Abdullah (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Jag frågade Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) vad man ska göra om blicken plötsligt faller på en kvinna. Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) befallde mig att genast vända bort blicken.” (Muslim)

(١٤٢) وَعَنْ أُمِّ سَلَمَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا أَنَّهَا كَانَتْ عِنْدَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَمَيْمُونَةُ إِذَا أَقْبَلَ ابْنُ أُمِّ مَكْتُومٍ فَدَخَلَ عَلَيْهِ، فَقَالَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ
عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: احْتَجِبَا مِنْهُ، فَقُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ أَلَيْسَ هُوَ أَعْمَى، لَا يُبْصِرُنَا وَلَا يَعْرِفُنَا، فَقَالَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: أَفَعَمْيَاوَانِ أَنْتُمَا أَلَسْتُمَا تُبْصِرَانِهِ

(أحمد – ترمذي – أبو داود)

(142) ”Umm Salama (må Allah vara nöjd med henne) berättade: En gång satt hon och Maymuna (må Allah vara nöjd med henne) hos Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom). Plötsligt kom Ibn Umm Maktum in. Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade till Umm Salama och Maymuna (må Allah vara nöjd med dem): ’Skyla er för mannen som kommit.’ Jag sade: ’O Allahs profet, han är ju blind och kan inte se oss.’ Då sade Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom): ’Är ni två också blinda, så att ni inte kan se honom?’ (Ahmad, at-Tirmidhi, Abu Dawud)”

Ömsesidiga rättigheter

وَاعْبُدُوا اللَّهَ وَلَا تُشْرِكُوا بِهِ شَيْئًا وَبِالْوَالِدَيْنِ إِحْسَانًا وَبِذِي الْقُرْبَى وَالْيَتَامَى وَالْمَسَاكِينِ وَالْجَارِ ذِي الْقُرْبَى وَالْجَارِ الْجُنُبِ وَالصَّاحِبِ بِالْجَنْبِ وَابْنِ السَّبِيلِ وَمَا مَلَكَتْ أَيْمَانُكُمْ إِنَّ اللَّهَ لَا يُحِبُّ مَنْ كَانَ مُخْتَالاً فَخُورًا (سورة النساء : ٣٦)

Betydelse: ”Tillbe Allah och sätt ingen vid Hans sida. Visa godhet mot föräldrarna, nära anhöriga, de föräldralösa, de behövande och grannarna; visa också godhet mot den hjälplöse resenären samt mot era tjänare och tjänarinnor. Allah tycker inte om den som är högmodig och stolt. (Sura an-Nisa: 36)

Föräldrarnas rättigheter

(١٤٣) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: رَعْمَ أَنْفُهُ رَغِمَ أَنْفُهُ رَغِمَ أَنْفُهُ ، قِيلَ مَنْ يَا رَسُولَ اللَّهِ؟ قَالَ: مَنْ أَدْرَكَ وَالِدَيْهِ عِنْدَ الْكِبَرِ أَحَدَهُمَا أَوْ كِلَاهُمَا ثُمَّ لَمْ يَدْخُلِ الْجَنَّةَ (مسلم)

(143) ”Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Må hans näsa bli täckt av damm, må hans näsa bli täckt av damm.’

[Not 1. Ett uttryck på arabiska. Dess ordagranna översättning är: ’Må hans näsa bli täckt av damm.’ På svenska motsvaras det ungefär av: ’Vilken olycklig människa.’]

Må hans näsa täckas av damm.” Sahabiterna frågade: “O Allahs Sändebud, vem är denna olycklige person?” Profeten (frid vare med honom) svarade: “Det är den som, trots att han får uppleva att båda eller en av sina föräldrar når hög ålder, inte lyckas komma till paradiset.”
(Muslim)

Förklaring: Enligt islam har föräldrarna, efter Allah och Hans Sändebud, den högsta ställningen hos en muslim. I Koranen och haditherna betonas vikten av att tjäna och vårda sina föräldrar samt att vinna deras välbehag, och olydnad mot föräldrarna (så länge deras befallningar inte strider mot Allahs och Hans Sändebuds befallningar) har räknats som en av de stora synderna. I den återgivna hadithen har Allahs Sändebud (frid vare med honom) förklarat att det inte finns någon olyckligare människa än den som får uppleva att båda föräldrarna, eller en av dem, når hög ålder men ändå inte lyckas vinna paradiset genom att tjäna och vårda dem.

(١٤٤) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَجُلٌ: يَا رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَنْ أَحَقُّ بِحُسْنِ صَحَابَتِي؟ قَالَ: أُمُّكَ، قَالَ : ثُمَّ مَنْ؟ قَالَ : أُمُّكَ، قَالَ ثُمَّ مَنْ؟ قَالَ : أُمُّكَ، قَالَ ثُمَّ مَنْ؟ قَالَ: أَبُوكَ
(بخاري – مسلم)

(144) “Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättar: En man frågade: ‘O Allahs Sändebud, vem har störst rätt till mitt goda bemötande?’ Profeten (frid vare med honom) svarade: ‘Din mor.’ Mannen frågade på nytt: ‘Och vem därefter?’ Profeten (frid vare med honom) svarade: ‘Din mor.’ Mannen frågade igen: ‘Och vem därefter?’ Profeten (frid vare med honom) svarade åter: ‘Din mor.’ Mannen frågade ännu en gång: ‘Och vem därefter?’ Då svarade den ädle Profeten (frid vare med honom): ‘Din far.'”
(Bukhari, Muslim)

Föräldrarnas rättigheter över barnen efter döden

(١٤٥) وَعَنْ أَبِي أُسَيْدِنِ السَّاعِدِي رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، بَيْنَا نَحْنُ عِنْدَ رَسُولِ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذْ جَاءَهُ رَجُلٌ مِنْ بَنِي سَلَمَةَ ، فَقَالَ: يَا رَسُولَ اللَّهِ، هَلْ بَقِيَ مِنْ بِرِّ أَبَوَيَّ شَيْءٌ أَبَرُّهُمَا بِهِ بَعْدَ مَوْتِهِمَا؟ قَالَ: نعَمْ الصَّلَاةُ عَلَيْهِمَا، وَالاسْتِغْفَارُ لَهُمَا، وَإِنْفَاذُ عَهْدِهِمَا مِنْ بَعْدِهِمَا ، وَصِلَةُ الرَّحِمِ الَّتِي لَا تُوصَلُ إِلَّا بِهِمَا ، وَإِكْرَامُ صَدِيقِهِمَا (أبو داود)

(145) “Abu Usaid as-Saidi (må Allah vara nöjd med honom) berättar: En dag satt vi i Allahs Sändebuds (frid vare med honom) närvaro. Plötsligt kom en man från stammen Banu Salama dit och frågade Profeten (frid vare med honom): ‘O Allahs Sändebud, har mina föräldrar fortfarande några rättigheter över mig efter deras bortgång som jag måste uppfylla?’ Profeten (frid vare med honom) svarade: ‘Ja. Du ska be för dem och be Allah om förlåtelse för dem. Om de har lämnat något testamente ska du uppfylla det, du ska behandla släktingarna på både faderns och moderns sida väl och visa respekt för dina föräldrars vänner.'”
(Abu Dawud)

Makens rättigheter

(١٤٦) وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِذَا صَلْتِ الْمَرْأَةُ خَمْسَهَا ، وَصَامَتْ شَهْرَهَا ، وَأَحْصَنَتْ فَرْجَهَا، وَأَطَاعَتْ بَعْلَهَا ، فَلْتَدْخُل مِنْ أَيِّ أَبْوَابِ الْجَنَّةِ شَاءَتْ (مشكوة)

(146) ”Det har berättats av Hazrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) att Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Den kvinna som regelbundet förrättar de fem dagliga bönerna, fastar under Ramadan, bevarar sin heder och blygsamhet och är lydig mot sin make, har rätt att träda in genom vilken port som helst i paradiset.” (Mishkat)

Förklaring: I allmänhet är hajj och zakat inte obligatoriska för kvinnor. Om en kvinna i en sådan situation fullgör dessa fem handlingar på vederbörligt sätt, antyder hadithen att hennes inträde i paradiset är ofrånkomligt. Men om zakat och hajj är obligatoriska för en kvinna, måste hon dessutom fullgöra även dessa två obligatoriska plikter för att komma till paradiset.

(١٤٧) عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قِيلَ لِرَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَيُّ النِّسَاءِ خَيْرٌ؟ قَالَ: الَّتِي تَسُرُّهُ

إِذَا نَظَرَ، وَتُطِيعُهُ إِذَا أَمَرَ، وَلَا تُخَالِفُهُ فِي نَفْسِهَا وَمَالِهَا بِمَا يَكْرَهُ (نسائي)

(147) ”Det har berättats av Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) en gång tillfrågades: Vilken kvinna är den bästa bland kvinnor? Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Den kvinna vars anblick gläder hennes make, som lyder när han ger henne en befallning och som inte gör något beträffande sig själv eller sin makes egendom som strider mot hans vilja.” (Nasai)

En troende hustru är den förnämsta tillgången

(١٤٨) عَنْ تَوْبَانَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ لَمَّا نَزَلَتِ وَالَّذِيْنَ يَكْنِزُوْنَ الذَّهَبَ وَالْفِضَّةَ كُنَّا مَعَ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي بَعْضِ أَسْفَارِهِ، فَقَالَ بَعْضُ أَصْحَابِهِ نَزَلَتْ فِي الذَّهَبِ وَالْفِضَّةِ. لَوْ عَلِمْنَا أَيُّ الْمَالِ خَيْرٌ فَنَتَّخِذَهُ، فَقَالَ: أَفْضَلُهُ لِسَانٌ ذَاكِرٌ وَقَلْبٌ شَاكِرٌ وَزَوْجَةٌ مُؤْمِنَةٌ تُعِينُهُ عَلَى دِينِهِ (ترمذي)

(১৪৮) Hazrat Thawban (må Allah vara nöjd med honom) sade: Vi var på resa tillsammans med Allahs Sändebud (må Allah välsigna honom och ge honom frid), och under denna tid uppenbarades följande vers.

وَالَّذِينَ يَكْنِزُونَ الذَّهَبَ وَالْفِضَّةَ وَلَا يُنفِقُونَهَا فِي سَبِيلِ اللَّهِ فَبَشِّرْهُم بِعَذَابٍ أَلِيمٍ (سورة التوبة : ٣٤)

“Och de som samlar på sig guld och silver och inte spenderar det på Allahs väg – förkunna för dem ett smärtsamt straff.” (Sura at-Tawba: 34)

Några av oss sade: Denna vers uppenbarades ju angående guld och silver. (Därför får de inte samlas på hög.) Om vi bara visste vilken egendom som är bäst, skulle vi samla den och lägga den i förråd. Huzur (må Allah välsigna honom och ge honom frid) sade: Den bästa egendomen är en tunga som är upptagen med Allahs åminnelse, ett hjärta fyllt av tacksamhet för Allahs välsignelser och en troende hustru som hjälper sin make i religionens angelägenheter.” (Tirmidhi)

(١٤٩) وَعَنْ أُمِّ سَلَمَةَ قَالَتْ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: أَيُّمَا امْرَأَةٍ مَاتَتْ وَزَوْجُهَا عَنْهَا رَاضٍ دَخَلَتِ الْجَنَّةَ (ترمذي)

(১৪৯) “Hazrat Umm Salama (må Allah vara nöjd med henne) berättade att Allahs Sändebud (må Allah välsigna honom och ge honom frid) sade: Den kvinna som dör medan hennes make är nöjd med henne kommer lätt att träda in i Paradiset.” (Tirmidhi)

(١٥٠) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِذَا دَعَا الرَّجُلُ امْرَأَتَهُ إِلَى فِرَاشِهِ فَأَبَتْ فَبَاتَ غَضْبَانَ عَلَيْهَا لَعَنَتْهَا الْمَلَائِكَةُ حَتَّى تُصبح (بخاري – مسلم)

(১৫০) “Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs Sändebud sade: När en make kallar sin hustru till äktenskaplig samvaro och hustrun vägrar, så att maken förblir missnöjd med henne hela natten, fortsätter änglarna att förbanna denna kvinna fram till gryningen.” (Bukhari, Muslim)

Hustruns rättigheter

(١٥١) وَعَنْ أَبِي مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِذَا أَنْفَقَ الرَّجُلُ عَلَى أَهْلِهِ يَحْتَسِبُهَا فَهُوَ لَهُ صَدَقَةٌ (بخاري – مسلم)

(151) ”Det har berättats av Hazrat Abu Masud (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: När någon spenderar för sin familjs behov med avsikten att få belöning i det kommande livet, räknas det som välgörenhet för honom.” (Det vill säga: På samma sätt som en människa får belöning genom att ge välgörenhet eller en gåva för Allahs skull, får även den ovan nämnda personen motsvarande belöning genom att, med en god avsikt, spendera för sina närstående.) (Bukhari, Muslim)

(١٥٢) وَعَنْ عَمْرِو بْنِ الْأَحْوَصِ الْجُسْمِي رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، أَنَّهُ سَمِعَ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي حَجَّةَ الوَدَاعِ يَقُولُ بَعْدَ أَنْ حَمِدَ اللَّهَ، وَأَثْنَى عَلَيْهِ، وَذَكِّرَ، وَوَعَظَ، ثُمَّ قَالَ: أَلَا وَاسْتَوْصُوا بِالنِّسَاءِ

خَيْرًا ، فَإِنَّمَا هُنَّ عَوَانٌ عِنْدَكُمْ، لَيْسَ تَمْلِكُونَ مِنْهُنَّ شَيْئًا غَيْرَ ذَلِكَ، إِلَّا أَنْ يَأْتِينَ بِفَاحِشَةٍ مُبَيِّنَةٍ (ترمذي)

(152) ”Det har berättats av Hazrat Amr ibn Ahwas Jushami (må Allah vara nöjd med honom): På avskedspilgrimsfärdens dag hörde jag först Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) lovprisa Allah, därefter förmana och undervisa folket, och till sist säga: ’O människor! Behandla kvinnorna väl. Era kvinnor är liksom fångar i hushållet. Ni får inte behandla dem hårt så länge de inte öppet är olydiga mot er.’” (Tirmidhi)

Förklaring: På avskedspilgrimsfärdens dag höll den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) ett viktigt och vägledande tal till sin ummah. I en del av talet befallde han sin ummah att behandla kvinnorna väl och att till fullo uppfylla deras rättigheter. Berättaren av ovanstående hadith återger just denna del av talet.

(١٥٣) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: لَا يَفْرَكُ مُؤْمِنٌ مُؤْمِنَةٌ إِنْ كَرِهَ مِنْهَا خُلُقًا رَضِيَ مِنْهَا آخَرَ (مسلم)

(153) ”Det har berättats av Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Det är inte rätt för en troende man att hata en troende kvinna. Även om det finns någon dålig egenskap hos den troende hustrun, har hon många goda egenskaper.” (som hennes make tycker mycket om). (Muslim)

(١٥٤) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: خَيْرُكُمْ مِنْكُمْ خَيْرُكُمْ لأَهْلِهِ، وَأَنَا خَيْرُكُمْ لِأَهْلِي، وَإِذَا مَاتَ صَاحِبُكُمْ فَدَعُوهُ (ترمذي – دارمي)

(154) ”Det har berättats av Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Den bästa bland er är den som är bäst mot sin familj. Och jag är bäst av er alla mot min familj. Och när någon av era följeslagare dör, ska ni förlåta honom.” (Det vill säga: ni ska inte tala illa om honom.) (Tirmidhi, Darimi)

(١٥٥) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِنَّ مِنْ أَكْمَلِ الْمُؤْمِنِينَ إِيمَانًا أَحْسَنُهُمْ خُلُقًا ، وَأَلْطَفُهُمْ بِأَهْلِهِ (ترمذي)

(155) Det har berättats av Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Den fullkomlige troende är den som har god karaktär och är vänlig mot sin familj (hustru och barn). (Tirmidhi)

Förklaring: En persons goda karaktär visar sig först för hans närstående, särskilt för hans hustru och barn. De familjemedlemmar som han måste umgås med dag och natt kan han inte länge dölja sin karaktärs verkliga sida för. Den person som familjemedlemmarna upplever som karaktärsfull och vänlig är därför i verkligheten sådan. Följaktligen är han också god i islams ögon. Det är detta som Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) antydde i den ovan nämnda hadithen.

Barnens och avkomlingarnas rättigheter

(١٥٦) وَعَنِ النُّعْمَانِ بْنِ بَشِيرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ أَبَاهُ أَتَى بِهِ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ إِنِّي نَحَلْتُ ابْنِي هَذَا غُلَامًا كَانَ لِي، فَقَالَ رَسُولِ اللَّهِ : أَكُلَّ وَلَدِكَ نَحَلْتَهُ مِثْلَ هَذَا ، فَقَالَ : لَا ، فَقَالَ رَسُولِ اللَّهِ : فَارْجِعْهُ، وَفِي رِوَايَةٍ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَفَعَلْتَ هَذَا بِوَلَدِكَ كُلِهِمْ؟ قَالَ : لَا ، قَالَ: اتَّقُوا اللَّهَ وَاعْدِلُوا فِي أَوْلَادِكُمْ، فَرَجَعَ أَبِي فَرَدَّ تِلْكَ
الصدقة
(بخاري – مسلم)

(156) ”Det har berättats av Hazrat Nuʿman ibn Bashir (må Allah vara nöjd med honom) att Hazrat Nuʿmans far en gång tog honom med sig till Allahs Sändebuds (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) audiens och sade: ’Ärade herre, jag har skänkt denna son en slav som jag själv äger.’ Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Har du skänkt en likadan gåva till dina övriga barn?’ Han svarade inte. Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Ta då tillbaka denna slav.’ Enligt en annan återberättelse sade Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) till honom: ’Har du gett vart och ett av dina barn en likadan slav?’ Han svarade: ’Nej.’ Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Frukta Allah och var rättvis mellan dina barn.’ Därefter återvände min far hem och tog tillbaka den slav han hade skänkt.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Efter att Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) hade utvandrat till Medina var Hazrat Nuʿman ibn Bashir, som nämns ovan som hadithens återberättare, det första barnet som föddes i ett muslimskt hem. Eftersom han var det första barnet i den nyligen etablerade islamiska staten i Medina hyste alla, utan åtskillnad mellan Ansar och Muhajirun, en mycket stor kärlek till Hazrat Nuʿman. Detta var kanske också en av orsakerna till hans fars särskilda tillgivenhet för honom. Trots detta godkände Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) inte att han fick något mer än sina övriga bröder. Om någon får mer än de andra barnen utan att rättvisa skipas dem emellan, är detta nämligen klandervärt enligt sharia. Dessutom kommer det att leda till gräl och osämja mellan bröderna, vilket i sin tur kan väcka respektlöshet mot föräldrarna.

(١٥٧) وَعَنْ سَعِيدِ بْنِ الْعَاصِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَسُولَ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ: مَا نَحَلَ وَالِدٌ وَلَدَهُ مِنْ نَحْلٍ أَفْضَلَ مِنْ أَدَبٍ حَسَنٍ (جامع الأصول – مشكوة)

(157) ”Det har berättats av Hazrat Saʿid ibn As (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Faderns bästa gåva till sina barn är god undervisning och fostran.’” (Jamiʿ al-Usul, Mishkat)
Förklaring: Oavsett hur stora tillgångar en far lämnar efter sig åt sina barn – hus, bostäder, mark, jord och annat – är alla dessa tillgångar värdelösa ur islams perspektiv om han inte har gett sina barn lämplig undervisning och fostran. På grund av bristande undervisning kommer barnet att förbli okunnigt om den rätta förståelsen av religionen och det världsliga livet. Därför kan inga tillgångar avhjälpa denna brist. Att undervisa och fostra barnen är följaktligen ett av föräldrarnas viktigaste ansvar.

(١٥٨) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِذَا مَاتَ الإِنْسَانُ انْقَطَعَ عَنْهُ عَمَلُهُ إِلَّا مِنْ ثَلَاثَةٍ إِلَّا مِنْ صَدَقَةٍ جَارِيَةٍ، أَوْ عِلْمٍ يُنْتَفَعُ بِهِ، أَوْ وَلَدٍ صَالِحٍ يَدْعُو لَهُ (مسلم)

(158) ”Det har berättats av Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Så snart en människa dör upphör alla hennes gärningar. Men det finns tre saker vars verkningar inte upphör på grund av döden. Den första är sadaqa jariya, den andra är nyttig kunskap och den tredje är ett rättfärdigt barn som alltid ber för sina föräldrar.” (Muslim)

Förklaring: Sadaqa jariya betecknar en storslagen och långtgående god gärning vars resultat vanliga människor fortsätter att dra nytta av under lång tid, även efter att givaren har avlidit. Exempelvis att bygga vägar till allmänhetens gagn eller att upprätta madrasa och moskéer. Om någon utför en sådan gärning och avlider, kommer belöningen för den även efter döden att fortsätta registreras i hans gärningsbok. På samma sätt gäller att om någon har undervisat en annan person i nyttig kunskap, genom vilken denne kan få en riktig förståelse av denna värld och det hinsides, kommer även den läraren att fortsätta få belöning för detta efter sin död. Detta beror på att människor under lång tid kommer att dra nytta av hans nyttiga undervisning. På motsvarande sätt kan föräldrar som lämnar efter sig ett rättfärdigt barn, som efter deras död ber om förlåtelse för dem, fortsätta att få belöning efter sin död genom detta barns böner.

(١٥٩) وَعَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَنْ كَانَتْ لَهُ أُنثَى فَلَمْ يَئِدْهَا وَلَمْ يَهِنْهَا وَلَمْ يُؤْثِرُ وَلَدَهُ عَلَيْهَا يَعْنِي الذَّكُورَ أَدْخَلَهُ الْجَنَّةَ (أبو داود)

(159) ”Det har berättats av Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Om en flicka föds i en mans hem och han inte begraver henne levande, såsom under okunnighetens tid, inte föraktar henne och inte föredrar en son framför henne, då kommer Allah att skänka honom paradiset. (Abu Dawud)

(١٦٠) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ، جَاءَتْنِي امْرَأَةٌ وَمَعَهَا ابْنَتَانِ لَهَا تَسْأَلُنِي، فَلَمْ تَجِدُ عِنْدِي غَيْرَ ثَمَرَةٍ وَاحِدَةٍ، فَأَعْطَيْتُهَا إِيَّاهَا ، فَقَسَّمَتْهَا بَيْنَا ابْنَتَيْهَا ولَمْ تَأْكُلْ مِنْهَا ، ثُمَّ قَامَتْ فَخَرَجَتْ، فَدَخَلَ النَّبِيُّ

صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَحَدَّثْتُهُ، فَقَالَ: مَنِ ابْتُلِيَ مِنْ هَذِهِ الْبَنَاتِ بِشَيْءٍ فَأَحْسَنَ إِلَيْهِنَّ، كُنَّ لَهُ سِتْرًا مِنَ
النَّارِ (بخاري – مسلم)

(160) ”Det har berättats av Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att hon sade: En gång kom en nödställd kvinna till mig tillsammans med sina två döttrar i hopp om att få något. Men jag hade då inget annat att äta än en enda dadel. Jag gav den därför till henne. Kvinnan delade dadeln i två delar och gav en del till var och en av sina döttrar, utan att själv äta något. Strax efter att hon hade gått kom Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) in i huset, och jag berättade hela händelsen för honom. När han hade hört den sade han: Den som Allah prövar genom sådana döttrar och därefter behandlar dem väl, för honom kommer dessa döttrar på uppståndelsens dag att vara en sköld mot helvetet. (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Människor brukar i allmänhet föredra söner framför döttrar, eftersom döttrarna efter giftermålet flyttar till sina mäns hem. Därefter anses de inte kunna göra någon särskild nytta för sina föräldrar eller deras hushåll. Därför betraktas kostnaderna för döttrarna som en onödig börda. I den ovan nämnda hadithen fördöms föräldrarnas sådana inställning indirekt, och att försörja döttrarna beskrivs som en ädel handling. Till och med att med glädje bära kostnaderna för sina döttrar nämns som en orsak till räddning från helvetet.

Genom denna hadith får vi kännedom om en sak: Det hände ibland att den ädle Muhammad (må Allahs frid och välsignelser vara över honom), världarnas ledare, inte hade mer än en enda dadel i sitt hem. Ändå tvekade han inte alls att ge bort även denna enda dadel när en hungrande person behövde den.

Den föräldralöses rättigheter

(١٦١) وَعَنْ سَهْلِ بْنِ سَعَدٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : أَنَا وَكَافِلُ الْيَتِيمِ لَهُ وَلِغَيْرِهِ فِي الْجَنَّةِ هَكَذَا ، وَأَشَارَ بِالسَّبَّابَةِ وَالْوُسْطَى وَفَرَّجَ بَيْنَهُمَا
(بخاري – مسلم)

(161) ”Hazrat Sahl ibn Saʿd (må Allah vara nöjd med honom) berättade att den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Jag och den som tar hand om en föräldralös och en fattig kommer att vara i paradiset på detta sätt.’ Med dessa ord visade Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) det genom att hålla ett litet mellanrum mellan pekfingret och långfingret.” (al-Bukhari, Muslim)

Förklaring: Här nämns att den som tar hand om en föräldralös kommer att få en särskild ställning i paradiset.

(١٦٢) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: خَيْرُ بَيْتٍ فِي

الْمُسْلِمِينَ بَيْتٌ فِيهِ يَتِيمٌ يُحْسَنُ إِلَيْهِ، وَشَرُّ بَيْتٍ فِي الْمُسْلِمِينَ بَيْتٌ فِيهِ يَتِيمٌ يُسَاءُ إِلَيْهِ (ابن ماجة)

(162) ”Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättade att den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Det bästa av muslimernas hem är det hem där en föräldralös bor och behandlas väl. Och det sämsta av muslimernas hem är det där en föräldralös bor och behandlas hårt.’” (Ibn Majah)

(١٦٣) وَعَنْ خُوَيْلِدِ بْنِ عَمْرٍو رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: اللَّهُمَّ إِنِّي أُحَرِّجُ حَقَّ الضَّعِيفَيْنِ الْيَتِيمِ وَالْمَرْأَةِ (نسائي)

(163) ”Hazrat Khuwailid ibn Amr (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’O min Herre, jag lägger största vikt vid rättigheterna hos två grupper av svaga människor: de föräldralösa och kvinnorna.’” (an-Nasa’i)

Förklaring: Före islam utsattes de föräldralösa och kvinnorna för extrem orättvisa. De föräldralösa behandlades vanligtvis illa och deras egendom förskingrades. Kvinnor hade inte heller någon särskild ställning i det dåtida samhället och utsattes för olika former av övergrepp. På Allah den Allsmäktiges befallning lade Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom), som profet och ledare för den islamiska staten, stor vikt vid att upprätta rättigheterna för dessa två grupper av svaga människor. Det ovanstående uttalandet från Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) är ett bevis på detta.

Grannens rättigheter

(١٦٤) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ، قَالَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : مَا زَالَ جِبْرِيلُ يُوْصِينِي بِالْجَارِ حَتَّى ظَنَنْتُ أَنَّهُ سَيُوْرِتُهُ (بخاري – مسلم)

(১৬৪) ”Det har berättats av Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Gabriel uppmanade mig ständigt beträffande grannens rättigheter, till den grad att jag började tro att grannen kanske skulle göras till arvinge till egendomen.’” (Bukhari, Muslim)

(١٦٥) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: وَاللَّهِ لَا يُؤْمِنُ وَاللَّهِ لَا يُؤْمِنُ وَاللَّهِ لَا يُؤْمِنُ، قِيلَ: مَنْ يَا رَسُولَ اللَّهِ؟ قَالَ: الَّذِي لَا يَأْمَنُ جَارُهُ بَوَائِقَهُ (بخاري – مسلم)

(১৬৫) ”Det har berättats av Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) en gång sade till följeslagarna: ’Jag svär vid Allah att den mannen inte alls är troende. Jag svär vid Allah att den mannen inte alls är troende. Jag svär vid Allah att den mannen inte alls är troende.’ En av följeslagarna frågade: ’O Allahs Sändebud, vem är denna olyckliga man?’ Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Den vars granne inte är trygg från hans skada.’” (Bukhari, Muslim)

(١٦٦) وَعَنْ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ: لَيْسَ الْمُؤْمِنُ الَّذِي يَشْبَعُ وَجَارُهُ جَائِعٌ إِلَى جَنْبِهِ (مشكوة)

(১৬৬) ”Det har berättats av Hazrat Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: ’Jag hörde Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) säga: Den som äter sig mätt och belåten medan hans granne intill honom är hungrig är inte troende.’” (Mishkat)

Förklaring: I Koranen och haditherna har särskild vikt lagts vid grannens rättigheter. Ett samhälle där människorna är vänliga mot varandra som grannar, ger mat åt hungriga grannar, avstår från att skada sina grannar och ständigt önskar sina grannars välgång kan utan tvekan sägas vara ett idealsamhälle. Och det är just ett sådant idealsamhälle som islam eftersträvar. I de återgivna haditherna har Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) uppmuntrat sitt samfund att bygga ett sådant idealsamhälle, där man visar medkänsla med sina grannar.

(١٦٧) وَعَنْ أَبِي ذَرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِذَا طَبَخْتَ مَرَقَةً فَأَكْثِرْ مَاءَهَا وَتَعَاهَدْ جَيرَانَكَ (مسلم)

(167) ”Det har berättats från Hazrat Abu Dharr (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (frid och välsignelser över honom) sade: När du lagar salun, tillsätt då lite extra vatten, så att du kan ta reda på hur din granne har det.” (Det vill säga: Vad ni än tillagar – kött, fisk eller grönsaker – tillsätt lite extra sås, så att ni kan ge en del av det till er granne.” (Muslim)

(١٦٨) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: يَا نِسَاءَ الْمُسْلِمَاتِ لَا تَحْقِرَنَّ جَارَةٌ لِجَارَتِهَا وَلَوْ فِرْسَنَ شَاةٍ (بخاري – مسلم)

(168) ”Det har berättats från Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs sändebud (frid och välsignelser över honom) sade: O muslimska kvinnor, anse det inte vara obetydligt att skicka något litet till er grannes hus, även om det bara är en bit av ett fårben.” (Bukhari, Muslim)

(١٦٩) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنَّ لِي جَارَيْنِ فَإِلَى أَيِّهِمَا أُهْدِي؟ قَالَ إِلَى أَقْرَبِهِمَا مِنْكِ بابا (بخاري)

(169) ”Det har berättats från Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att hon en gång frågade den ädle Profeten (frid och välsignelser över honom): O Allahs profet, jag har två grannar. Vem av dem ska jag prioritera när jag skickar en gåva? Profeten (frid och välsignelser över honom) svarade: Den vars dörr ligger närmast din dörr.” (Bukhari)

Förklaring: Även om man ska behandla grannar av alla kategorier vänligt och ta hänsyn till allas rättigheter, finns det skillnader i grannarnas rättigheter. Exempelvis är en släktings rätt som granne större än en icke-släktings. På samma sätt är rätten större för den granne vars hus eller bostad ligger närmare. Det vill säga att den närmaste grannen ska ges större betydelse än den avlägsna grannen.

Tjänarnas och tjänarinnornas rättigheter

(۱۷۰)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِخْوَانُكُمْ جَعَلَهُمُ اللَّهُ تَحْتَ أَيْدِيكُمْ فَمَنْ جَعَلَ اللَّهُ أَخَاهُ تَحْتَ يَدِهِ فَلْيُطْعِمْهُ مِمَّا يَأْكُلُ، وَلْيُلْبِسَهُ مِمَّا يَلْبَسُ، وَلَا يُكَلِّفُهُ مِنَ الْعَمَلِ مَا يَغْلِبُهُ فَإِنْ كَلْفَهُ مَا يَغْلِبُهُ فَلْيُعِنْهُ عَلَيْهِ (بخاري – مسلم)

(১৭০) ”Det har berättats från Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att Guds Sändebud (frid och välsignelser över honom) sade: (Era tjänare och slavinnor är i själva verket) era bröder. Allah har ställt dem under er myndighet. Om Allah har ställt någons bror under hans myndighet, ska han därför ge honom av samma mat som han själv äter och klä honom i samma slags kläder som han själv bär, och han ska inte ålägga honom något som överstiger hans förmåga. Om han ändå ålägger honom något sådant, ska han hjälpa honom att utföra det.” (Bukhari, Muslim)

(۱۷۱)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِذَا صَنَعَ لأَحَدِكُمْ خَادِمُهُ طَعَامَهُ ثُمَّ جَاءَهُ بِهِ وَقَدْ وَلِيَ حَرَّهُ وَدُخَانَهُ فَلْيُقْعِدَهُ عِنْدَهُ، فَلْيَأْكُلْ فَإِنْ كَانَ الطَّعَامُ مَشْفُوْهَا قَلِيلاً فَلْيَضَعْ فِي يَدِهِ مِنْهُ أُكَلَةً أَوْ أُكَلَتَيْنِ (مسلم)

(১৭১) ”Det har berättats från Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (frid och välsignelser över honom) sade: När er tjänare har tillagat maten och serverar den inför er, ska ni låta honom sitta och äta tillsammans med er. Han har nämligen uthärdat rök och hetta i köket. Om maten är knapp, ska ni åtminstone ge honom en eller två munsbitar.” (Muslim)

De fattigas och behövandes rätt

(۱۷۲)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِنَّ اللَّهَ عَزَّ وَجَلَّ يَقُولُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ : يَا ابْنَ آدَمَ اسْتَطْعَمْتُكَ فَلَمْ

تُطْعِمْنِي، قَالَ: يَا رَبِّ وَكَيْفَ أُطْعِمُكَ وَأَنْتَ رَبُّ الْعَالَمِينَ، قَالَ: أَمَا عَلِمْتَ أَنَّهُ اسْتَطْعَمَكَ عَبْدِي فُلَانٌ فَلَمْ تُطْعِمْهُ، أَمَا عَلِمْتَ أَنَّكَ لَوْ أَطْعَمْتَهُ لَوَجَدْتَ ذَلِكَ عنْدِي، يَا ابْنَ آدَمَ اسْتَسْقَيْتُكَ فَلَمْ تَسْقِنِي، قَالَ: يَا رَبِّ كَيْفَ أَسْقِيكَ وَأَنْتَ رَبُّ الْعَالَمِينَ، قَالَ: اسْتَسْقَاكَ عَبْدِي فُلَانٌ فَلَمْ تَسْقِهِ أَمَا إِنَّكَ لَوْ سَقَيْتَهُ وَجَدْتَ ذَالِكَ عِنْدِي (مسلم)

(১৭২) ”Det har berättats från Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att Guds Sändebud (frid och välsignelser över honom) sade: På uppståndelsens dag kommer Allah den Allsmäktige att säga (till Adams barn): ’Adams barn, Jag bad dig om mat, men du gav Mig ingen mat.’ Adams barn kommer att säga: ’Min Herre, hur skulle jag kunna ge Dig mat, när Du är hela världens Herre?’ Allah kommer att säga: ’Minns du inte att en av Mina tjänare bad dig om mat, men du gav honom ingen mat? Visste du inte att om du hade gett honom mat den dagen, skulle du säkert ha funnit den hos Mig?’ Därefter kommer Allah (vänd till en annan person) att säga: ’Adams barn, Jag bad dig om vatten att dricka, men du gav Mig inget vatten att dricka.’ Adams barn kommer att säga: ’Min Herre, hur skulle jag kunna ge Dig vatten att dricka, när Du är hela världens beskyddare?’ Allah kommer att säga: ’En av Mina tjänare bad dig om vatten att dricka, men du gav honom inget vatten att dricka. Om du hade gett honom vatten att dricka den dagen, skulle du i dag ha funnit det hos Mig.’” (Det vill säga, dess belöning skulle i dag ha givits dig.) (Muslim)

(۱۷۳)
وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : أَفْضَلُ الصَّدَقَةِ أَنْ تُشِيعَ كَيدًا جَائِعًا (مشكوة)

(173) ”Hazrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Den bästa gåvan är att mätta en hungrande.’ (Mishkat)

(١٧٤) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : السَّاعِي عَلَى الْأَرْمَلَةِ وَالْمِسْكِينِ كَالْمُجَاهِدِ فِي سَبِيلِ اللَّهِ، وَأَحْسِبُهُ قَالَ: كَالْقَائِمِ لَا يَفْتُرُ وَكَالصَّائِمِ لَا يُفْطِرُ (بخاري – مسلم)

(174) ”Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Den som skyndar omkring för att ta hand om en änkas och en miskins problem är som den som kämpar i jihad på Allahs väg.’ (Berättaren sade:) ’Jag tror att Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) också sade att han är som den som tillbringar hela natten i bön och fastar hela året.’” (Bukhari, Muslim)

(١٧٥) قَالَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: لَيْسَ الْمِسْكِينُ الَّذِي يَطُوفُ عَلَى النَّاسِ تَرُدُّهُ اللُّقْمَةُ وَاللُّقْمَتَانِ وَالتَّمْرَةُ وَالتَّمْرَتَانِ، وَلَكِنِ الْمِسْكِينُ الَّذِي لا يَجِدُ غِنِّى يُغْنِيهِ وَلَا يُفْطَنُ لَهُ فَيُتَصَدَّقُ عَلَيْهِ وَلَا يَقُومُ
فَيَسْأَلُ النَّاسَ (بخاري – مسلم)

(175) ”Den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Den som går från dörr till dörr och ber människor om en eller två nävar mat eller en eller två dadlar är inte en miskin. En miskin är i själva verket den som inte har tillräckliga tillgångar för att täcka sina behov, men som på grund av blygsel och anständighet inte ber någon om något, och vars fattigdom ingen känner till så att någon kan ge honom en gåva.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: I de återgivna haditherna har Allahs Profet befallt muslimerna att ta reda på hur det står till med samhällets hjälplösa, fattiga, miskiner, föräldralösa, änkor och andra behövande människor, att avhjälpa deras behov och att ge dem mat när de är hungriga. Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) har dessutom nämnt att ansträngningen hos dem som försöker hjälpa behövande människor är bättre än frivillig gudsdyrkan och i vissa fall likvärdig med jihad på Allahs väg. I den sistnämnda hadithen har Allahs Profet, när han talade om miskinerna, indirekt väglett muslimerna till att de bör söka upp och ge gåvor till sådana behövande människor som inte avslöjar sin nöd på grund av blygsel, trots att de inte har de tillgångar som krävs för att avhjälpa sina behov.

Den sjuke muslimske broderns rätt

(١٧٦) وَعَنْ أَبِي مُوسَى الْأَشْعَرِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: أَطْعِمُوا الْجَائِعَ وَعُودُوا الْمَرِيضِ، وَقُكُوا الْعَانِي (بخاري)

(176) ”Det har berättats av Hazrat Abu Musa al-Ashari (må Allah vara nöjd med honom) att Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Ni ska ge den hungrige mat, vårda den sjuke och frige fången.’” (Bukhari)

(۱۷۷)
وَعَنْ ثَوْبَانَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِنَّ الْمُسْلِمَ إِذَا عَادَ أَخَاهُ الْمُسْلِمَ لَمْ يَزَلْ فِي خُرْفَةِ الْجَنَّةِ حَتَّى يَرْجِعَ (مسلم)

(177) ”Det har berättats av Hazrat Thawban (må Allah vara nöjd med honom) att Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’När en muslim besöker sin sjuke muslimske broder, är det som om han skördar frukter i Paradisets trädgård tills han återvänder hem.’” (Muslim)

Förklaring: I den heliga Koranen och haditherna jämförs muslimernas inbördes relation med relationen mellan bröder. Det är Allahs och Hans Sändebuds önskan att det muslimska samhället ska vara vänligt och medkännande mot varandra. När en muslim därför blir sjuk bör de andra muslimska bröderna ta reda på hur han mår och vårda honom.

(۱۷۸)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: حَقُّ الْمُسْلِمِ عَلَى الْمُسْلِمِ ست، قِيلَ : مَا هُنَّ يَا رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ ؟ قَالَ: إِذَا لَقِيتَهُ فَسَلِّمْ عَلَيْهِ، وَإِذَا دَعَاكَ فَأَجِبْهُ، وَإِذَا استنْصَحَكَ فَانْصَحْ لَهُ ، وَإِذَا عَطَسَ فَحَمِدَ اللَّهَ فَشَمِّتْهُ، وَإِذَا مَرِضَ تَعُدْهُ وَإِذَا مَاتَ فَاتَّبَعْهُ (مسلم)

(178) ”Det har berättats av Hazrat Abu Hurayra att Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’En muslim har sex rättigheter gentemot en annan muslim.’ Man frågade: ’Allahs profet, vilka är de?’ Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’När du möter honom ska du hälsa på honom. När någon bjuder dig ska du tacka ja till hans inbjudan. När någon ber dig om råd ska du ge honom råd. När han nyser och säger ”alhamdulillah”, ska du svara honom ”yarhamukallah”. När han blir sjuk ska du besöka honom. Och när någon dör ska du delta i hans janazah och begravning.’” (Muslim)

(۱۷۹)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِنَّ اللَّهَ عَزَّ وَجَلَّ يَقُولُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ يَا ابْنَ آدَمَ مَرِضْتُ فَلَمْ تَعُدْنِي، قَالَ: رَبِّ كَيْفَ أَعُودُكَ وَأَنْتَ رَبُّ الْعَالَمِينَ، قَالَ: أَمَا عَلِمْتَ أَنَّ عَبْدِي فُلَانًا مَرِضَ فَلَمْ تَعُدْهُ أَمَا عَلِمْتَ أَنَّكَ لَوْ عُدْتَهُ لَوَجَدْتَنِي عِنْدَهُ (مسلم)

(179) ”Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: På Uppståndelsens dag kommer Allah att säga till en person: ’Adams son, Jag blev sjuk, men du besökte inte Mig.’ Han kommer att säga: ’Min Herre, hur kunde Du bli sjuk, så att jag skulle besöka Dig, när Du är hela världens Herre?’ Allah kommer att säga: ’Du visste att Min och sådan tjänare hade blivit sjuk, men du besökte honom inte. Visste du inte att du, om du hade besökt honom, skulle ha funnit Mig där?’” (Muslim)

Förklaring: Av hadithens innehåll framgår att det är mycket älskat av Allah att hjälpa nödställda, ge mat åt hungriga och ge vatten åt törstiga. Och allt som människor spenderar på sådana handlingar finns bevarat hos Allah.

Muslimers ömsesidiga rättigheter gentemot varandra

(۱۸۰)
وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنَ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ:
إِنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ : الْمُسْلِمُ أَخُو الْمُسْلِمِ لَا يَظْلِمُهُ وَلَا يُسْلِمُهُ، وَمَنْ كَانَ فِي حَاجَةِ أَخِيهِ كَانَ اللَّهُ فِي حَاجَتِهِ، وَمَنْ فَرَّجَ عَنْ مُسْلِمٍ كُرْيَةً فَرَّجَ اللَّهُ عَنْهُ كُرْبَةً مِنْ كُرُبَاتِ يَوْمِ الْقِيَامَةِ، وَمَنْ سَتَرَ مُسْلِمًا سَتَرَهُ اللَّهُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ
(بخاري – مسلم)

(180) ”Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Muslimer är varandras bröder. Därför får han inte på något sätt förtrycka honom och inte heller lämna honom hjälplös. Den som tillgodoser sin muslimske broders behov, hans behov kommer Allah att tillgodose. På samma sätt kommer Allah på Uppståndelsens dag att avlägsna sorgen hos den som avlägsnar sorgen hos någon muslim. Och den som döljer en muslims fel, hans fel kommer Allah att dölja på Återuppståndelsens dag.” (Bukhari, Muslim)

(۱۸۱)
وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ صلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: انْصُرْ أَخَاكَ ظَالِمًا أَوْ مَظْلُومًا ،

فَقَالَ رَجُلٌ: يَا رَسُولَ اللَّهِ أَنصُرُهُ مَظْلُومًا فَكَيْفَ نَنْصُرُهُ ظَالِمًا؟ قَالَ: تَمْنَعْهُ مِنَ الظُّلْمِ، فَذَالِكَ نَصْرُكَ إِيَّاهُ (بخاري – مسلم)

(181) ”Anas (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Du ska hjälpa din muslimske broder, vare sig han är förtryckare eller förtryckt. En följeslagare frågade: ’Allahs profet, den förtryckte kan jag hjälpa, men hur ska jag hjälpa förtryckaren?’ Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Du ska hindra honom från att förtrycka; det är ditt sätt att hjälpa honom.’” (Det vill säga: När en muslim hindras från att förtrycka, vänds han bort från en fruktansvärd synd, en synd som skulle ha kastat honom i helvetets eld. Och detta är att hjälpa honom.) (Bukhari, Muslim)

(۱۸۲)
وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: وَالَّذِي نَفْسِي بِيَدِهِ لَا يُؤْمِنُ عَبْدٌ حَتَّى يُحِبُّ لأَخِيهِ مَا يُحِبُّ لِنَفْسِهِ (بخاري – مسلم)

(182) ”Det har berättats av Hazrat Anas (r.a.) att Allahs sändebud (s.a.v.) sade: Vid Den Allrahögstes hand, i vars hand mitt liv ligger, svär jag att ingen människa kan bli en verklig troende förrän han önskar för sin andre broder det som han önskar för sig själv.” (Bukhari, Muslim)

(۱۸۳)
وَعَنْ أَبِي أَيُّوبَ الأَنْصَارِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ،
قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: لَا يَحِلُّ لِرَجُلٍ أَنْ يَهْجُرَ أَخَاهُ فَوْقَ ثَلَاثِ لَيَالٍ يَلْتَقِيَانِ فَيُعْرِضُ هَذَا وَيُعْرِضُ هَذَا وَخَيْرُهُمَا الَّذِي يَبْدَأُ بِالسَّلَامِ
(بخاري – مسلم)

(183) ”Det har berättats av Hazrat Abu Ayyub Ansari (r.a.) att Allahs sändebud (s.a.v.) sade: Det är inte tillåtet för någon att bryta kontakten med sin muslimske broder i tre dagar och nätter, så att de vänder sig bort från varandra. Ja, den av dem som först bryter denna tystnad genom att hälsa med salam är den bättre.” (Bukhari, Muslim)
Förklaring: Om två muslimer av någon anledning blir osams och deras relation därför försämras så att de slutar tala med varandra, är det enligt islam klandervärt om detta tillstånd varar längre än tre dagar. De bör bilägga sin osämja inom tre dagar. Den av de två som först dämpar sin vrede och sträcker ut försoningens hand till den andre brodern har Profeten (s.a.v.) kallat den bättre människan.

Djurens och fåglarnas rättigheter

(١٨٤) وَعَنْ سُهَيْلِ بْنِ الْحَنْظَلِيَّةِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: مَرَّ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَبَعِيْرٍ قَدْ لَحِقَ ظَهْرُهُ بِبَطْنِهِ، فَقَالَ: اتَّقُوا اللَّهَ فِي هَذِهِ الْبَهَائِمِ الْمُعْجَمَةِ فَارْكَبُوهَا وَكُلُوهَا صَالِحةً (أبو داود)

(184) ”Det har berättats av Hazrat Suhail ibn Hanzaliya (r.a.) att han sade: En gång gick den ädle Profeten (s.a.v.) förbi en kamel vars mage och rygg hade blivit ett på grund av hunger. Profeten (s.a.v.) sade: Frukta Allah när det gäller dessa stumma djur. Ni ska rida på dem när de är i gott skick och lämna dem när de är i gott skick. (Det vill säga: rid på dem när de är friska och starka och stig av deras ryggar innan de blir utmattade av hunger.)” (Abu Dawud)

(١٨٥) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِذَا سَافَرْتُمْ فِي الْخِصْبِ فَأَعْطُوا الإِيلَ حَقَّهَا مِنَ الْأَرْضِ وَإِذَا سَافَرْتُمْ فِي السَّنَةِ فَأَسْرِعُوا عَلَيْهَا السَّيْرَ (مسلم)

(185) ”Det har berättats av Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: När ni färdas genom ett frodigt område, låt då era kameler få möjlighet att ta sin rätt från marken (gräs och vatten). Men när ni färdas under torka (genom ett område utan gräs och vatten), bör ni driva kamelerna snabbt, så att de inte lider på vägen på grund av brist på gräs och vatten och kan nå resmålet för att få mat och vila.” (Muslim)

Förklaring: Islam är ett välgörande och fullständigt rättvist levnadssystem. Där föreskrivs inte rättvisa endast gentemot människorna, utan också gentemot djur, fåglar och andra stumma levande varelser.

I de två ovan nämnda haditherna har Allahs Profet väglett oss att ta hand om lastdjur, ge dem tillräckligt med mat och dryck och inte ålägga dem något arbete över deras förmåga. Därför bör de som använder kor, bufflar, kameler, hästar och andra djur för att plöja, dra vagnar, rida och liknande uppgifter ge dessa stumma djur ordentlig omsorg och inte utsätta dem för någon plåga som överstiger deras förmåga.

(١٨٦) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ بَيْنَمَا رَجُلٌ يَمْشِي
بِطَرِيقِ اشْتَدَّ عَلَيْهِ الْعَطَشُ فَوَجَدَ بَتْرًا فَنَزَلَ فِيهَا
فَشَرِبَ ثُمَّ خَرَجَ فَإِذَا كَلْبٌ يَلْهَثْ يَأْكُلُ الثَّرَى مِنَ
الْعَطَشِ، فَقَالَ الرَّجُلُ لَقَدْ بَلَغَ هَذَا الْكَلْبَ مِنَ الْعَطَشِ مِثْلُ الَّذِي كَانَ بَلَغَنِي فَنَزَلَ الْبَشْرَ فَمَلأَ خُفْهُ

ثُمَّ أَمْسَكَهُ بِفِيهِ فَسَقَى الْكَلْبَ فَشَكَرَ اللَّهُ لَهُ فَغَفَرَ لَهُ، فَقَالُوا : يَا رَسُولَ اللَّهِ وَإِنَّ لَنَا فِي الْبَهَائِمِ أَجْرًا؟ فَقَالَ : نَعَمْ، فِي كُلِّ ذَاتِ كَيدٍ رَطْبَةٍ أَجْرًا.
(بخاري – مسلم)

(186) ”Det har berättats av Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: En gång gick en man längs vägen. Plötsligt drabbades han av en fruktansvärd törst. Framför sig fann han en brunn. Han klättrade ner i den, drack vatten och kom sedan upp igen. Då såg han en törstig hund flämta och slicka på den fuktiga marken (av törstens plåga). Mannen tänkte: Jag var nyss lika törstig efter vatten som denna hund är. Mannen klättrade genast ner i brunnen igen, fyllde sin lädersocka med vatten, höll den mellan tänderna och klättrade upp. Han gav den törstiga hunden vatten och tackade Allah. Som belöning förlät Allah hans synder. De ädla följeslagarna frågade: O Allahs Sändebud, får vi också belöning om vi visar barmhärtighet mot fyrfotade djur? Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Ja, ni får belöning för att visa barmhärtighet mot varje levande varelse.” (Bukhari, Muslim)

Kapitel 6: Karaktärsbrister

Lögn

(۱۸۷) وَعَنْ أَبِي بَكْرَةً رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: كُنَّا عِنْدَ رَسُولِ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ: أَلَا أُنَبِّئُكُمْ بِأَكْبَرِ الْكَبَائِرِ ثَلاثًا الإِشْرَاكَ بِاللَّهِ وَعُقُوقُ الْوَالِدَيْنِ وَشَهَادَةُ الزُّورِ أَوْ وَقَوْلُ النُّورِ، وَكَانَ رَسُوْلُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مُتَّكِنًا ، فَجَلَسَ مَا زَالَ يُكَرِّرُهَا حَتَّى قُلْنَا : لَيْتَهُ سَكَتَ
(بخاري – مسلم)

(187) ”Det har berättats av Hazrat Abu Bakrata (r.a.) att han sade: En gång var vi närvarande i profeten den ädles (s.a.w.) sällskap. Plötsligt sade han: ’Ska jag inte berätta för er om de största synderna?’ Han upprepade detta tre gånger. Därefter sade han: ’Det är att sätta någon vid Allahs sida, att vara olydig mot sina föräldrar samt att avlägga falskt vittnesmål eller tala lögn.’ Profeten (s.a.w.) sade detta medan han satt lutad tillbaka. Plötsligt satte han sig rakt upp och fortsatte att upprepa dessa ord för att betona deras allvar. Till slut sade vi tyst för oss själva: ’Om bara profeten nu ville sluta.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: I denna hadith nämnde profeten den ädle (s.a.w.) tre allvarliga synder bland de stora synderna. Den första är att sätta någon vid Allahs sida. Den andra är att vara olydig mot sina föräldrar, och den tredje är att avlägga falskt vittnesmål eller tala lögn. Både att avlägga falskt vittnesmål och att tala lögn är stora synder. Att avlägga falskt vittnesmål är dock mer klandervärt än att tala lögn.

(۱۸۸) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَمْرٍو رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا أَنَّ النَّبِيُّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ: أَرْبَعٌ مَنْ كُنَّ فِيهِ كَانَ مُنَافِقًا خَالِصًا ، وَمَنْ كَانَتْ فِيهِ خَصْلَةٌ مِنْهُنَّ كَانَتْ فِيهِ خَصْلَةٌ مِنَ النِّفَاقِ حَتَّى يَدَعَهَا، إِذَا اؤْتُمِنَ خَانَ، وَإِذَا حَدَّثَ كَذَبَ، وَإِذَا وَعَدَ أَخْلَفَ، وَإِذَا خَاصَمَ فَجَرَ (بخاري – مسلم)

(188) ”Hazrat Abdullah ibn Amr (r.a.) har berättat att profeten den ädle (s.a.w.) sade: ’Den som har fyra egenskaper är utan tvekan en fullständig hycklare. Och om någon har en av dessa fyra egenskaper, ska han betraktas som innehavare av en hycklares egenskap tills han överger den. Dessa fyra dåliga egenskaper är: när något anförtros honom sviker han förtroendet; när han talar ljuger han; när han lovar bryter han sitt löfte; och när han grälar använder han oanständigt språk.’” (Bukhari, Muslim)

(۱۸۹) وَعَنْ سُفْيَانَ بْنِ أَسِيدٍ الْحَضْرَمِ قَالَ سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ: كَبُرَتْ خِيَانَةً أَنْ تُحَدِّثَ أَخَاكَ حَدِيثًا هُوَ لَكَ بِهِ مُصَدِّقٌ وَأَنْتَ لَهُ بِهِ
(أبو داود)
د كاذب

(189) ”Hazrat Sufyan ibn Usayid al-Hadrami (r.a.) sade: Jag hörde Allahs sändebud (s.a.w.) säga: ’Den största formen av svek är att säga till din broder något som han tar för sant, medan du har ljugit för honom.’
(Abu Dawud)

Förklaring: Att tala lögn är en stor synd. I Koranen och haditherna har det betecknats som en synd likvärdig med att sätta någon vid Allahs sida. Profeten (s.a.w.) har kallat lögn ett tecken på hyckleri. Allahs profet betecknade det som det största sveket att lura en godtrogen människa genom att ljuga för henne. Därför bör vi undvika lögn och skydda oss mot Allahs vrede.
(۱۹۰) وَعَنِ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: لا يَصْلُحُ الْكَذِبُ فِي جَدٌ وَلَا هَزْلٍ، وَلَا أَنْ يُوْعَدَ أَحَدُكُمْ وَلَدَهُ شَيْئًا ، ثُمَّ لَا يُنْجِزُهُ لَهُ (الأدب المفرد)
(190) ”Hazrat Abdullah ibn Masud (r.a.) sade: ’Lögn är under inga omständigheter tillåten, vare sig på skämt eller för att skryta. Och lova inte era barn något som ni inte kan uppfylla.’” (Al-Adab al-Mufrad)

Förklaring: Människor anser i allmänhet inte att det är klandervärt att lura barn eller ljuga för dem. Men i hadithen har Profeten (frid och välsignelser vare med honom) betraktat det som en synd att ljuga för barn, lura dem och lova att ge dem något utan att sedan ge dem det. Detta beror på att det skapar en negativ reaktion hos barnen gentemot deras föräldrar.

Baktal

(۱۹۱) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ: أَتَدْرُونَ مَا الْغِيبَةُ؟ قَالُوا : اللَّهُ وَرَسُولُهُ أَعْلَمُ، قَالَ: ذِكْرُكَ أَخَاكَ بِمَا يَكْرَهُ، قِيلَ أَفَرَأَيْتَ إِنْ كَانَ فِي أَخِي مَا أَقُولُ؟ قَالَ: إِنْ كَانَ فِيهِ مَا تَقُولُ فَقَدِ اغْتَبْتَهُ، وَإِنْ لَمْ يَكُنْ فِيهِ فَقَدْ بَهَتَّهُ
(مسلم)

(191) ”Det har berättats av Abu Hurayra (må Gud vara nöjd med honom) att Profeten (frid och välsignelser vare med honom) en gång sade: ’Vet ni vad baktal är?’ Följeslagarna svarade: ’Gud och Hans Sändebud vet bäst.’ (Detta var en ödmjukhetsfras som följeslagarna brukade använda för att uttrycka sin okunnighet inför Sändebudet.) Profeten (frid och välsignelser vare med honom) sade: ’Baktal är att du beskriver din muslimske broder (i hans frånvaro) på ett sådant sätt att han skulle bli missnöjd om han hörde det.ʼ Därefter frågade man Profeten (frid och välsignelser vare med honom): ’Guds Sändebud, tänk om det jag säger faktiskt finns hos min broder? Skulle det även då vara baktal?’ Profeten (frid och välsignelser vare med honom) svarade: ’Om det du säger finns hos honom, då är det baktal. Om det inte finns hos honom, då är det en lögnaktig anklagelse.’” (Muslim)

Förklaring: Om någon sprider en muslims brister i samhället i syfte att förnedra honom i människors ögon, är det baktal, och baktal är enligt sharia en allvarlig synd. I den ädla Koranen liknas den som baktalar vid en som äter köttet av en död människa. Att däremot, i syfte att åstadkomma rättelse, informera någon av hans överordnade och ansvariga personer är inte baktal. På samma sätt är det inte baktal att sprida information om bristerna hos en person som öppet ägnar sig åt olydnad mot Gud och förtrycker och plågar människor, för att varna dem för honom. Det är tvärtom en nödvändig handling.

(۱۹۲) وَعَنْ أَبِي سَعْيْدٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: الْغِيبَةُ أَشَدُّ مِنَ الزِّنَا، قَالُوا : يَا رَسُولَ اللهِ وَكَيْفَ الْغِيبَةُ أَشَدُّ مِنَ الزِّنَا؟ قَالَ: إِنَّ الرَّجُلَ لَيَزْنِي فَيَتُوبُ اللَّهُ عَلَيْهِ، وَإِنَّ صَاحِبَ الْغِيبَةِ لَا يُغْفَرُ حَتَّى يَغْفِرَهَا لَهُ صَاحِبُهُ
(بيهقي – مشكوة)

(192) ”Det har berättats av Abu Sa’id al-Khudri (må Gud vara nöjd med honom) att Guds Sändebud (frid och välsignelser vare med honom) sade: ’Baktal är allvarligare än äktenskapsbrott.’ Följeslagarna sade: ’Guds Sändebud, hur kan baktal vara allvarligare än äktenskapsbrott?’ Profeten (frid och välsignelser vare med honom) sade: ’När en person begår äktenskapsbrott och sedan ångrar sig, godtar Gud hans ånger. Men Gud förlåter inte den som baktalar, om inte den som blivit baktalad förlåter honom.’” (Bayhaqi, Mishkat)

Skvaller

(۱۹۳) وَعَنْ أَنَسِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِنَّ مِنْ كَفَّارَةِ الْغِيبَةِ أَنْ تَسْتَغْفِرَ لِمَنِ اغْتَبْتَهُ، تَقُولُ: اللَّهُمَّ اغْفِرْ لَنَا وَلَهُ
(بيهقي – مشكوة)

(193) ”Det har berättats från Anas (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Försoningen för baktal är att du ber om förlåtelse för den person som du har baktalat. Du ska säga följande i din bön: ’O Allah, förlåt mina och hans synder.’”
(al-Bayhaqi, Mishkat)

Förklaring: Om den person som har blivit baktalad fortfarande lever, måste man be honom om förlåtelse. Om han inte längre lever, ska man be Allah om förlåtelse för hans synd.

(١٩٤) وَعَنْ حُذَيْفَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : لَا يَدْخُلُ الْجَنَّةَ نَمَّامٌ
(بخاري – مسلم)

(194) ”Det har berättats från Hudhayfa (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten sade: En som sprider skvaller kommer inte att träda in i paradiset.” (må Allahs välsignelser och frid vara över honom)
(al-Bukhari, Muslim)

(١٩٥) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ: نَهَى رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَنِ النَّمِيمَةِ، وَنَهَى عَنِ الْغِيْبَةِ، وَعَنِ الاسْتِمَاعِ إِلَى الْغَيْبَةِ

(195) ”Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) sade: Den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) förbjöd att sprida skvaller. På samma sätt förbjöd han människor att baktala och att lyssna på baktal.”

Förklaring: Att sprida skvaller innebär att föra vidare den enes ord till den andre och därigenom skapa osämja och orsaka gräl mellan dem. Det mesta av grälen och konflikterna i samhället uppstår just på grund av skvaller och intrigmakeri. Enligt islam är detta en allvarlig synd. Islam önskar ett idealiskt och fredligt samhälle, och i ett sådant samhälle är det otänkbart att en skvallerbytta skulle finnas. Därför befallde Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) muslimerna att avstå från denna avskyvärda synd, och han uttalade även varningen att en som sprider skvaller inte kommer att få träda in i Allahs paradis.

(١٩٦) وَعَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ: مَرَّ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَلَى قَبْرَيْنِ، فَقَالَ: إِنَّهُمَا يُعَذِّبَانِ، وَمَا يُعَذِّبَانِ فِي كَبِيرٍ، أَمَّا أَحَدُهُمَا يَمْشِي بِالنَّمِيمَةِ، وَأَمَّا الْآخَرُ فَكَانَ لَا يَسْتَنْزِهُ مِنَ الْبَوْلِ (بخاري)

(196) ”Det har berättats av Abdullah ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Profet (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) en gång gick förbi två gravar och sade: ’De två gravarnas invånare plågas. Deras plåga beror inte på någon handling som det var omöjligt för dem att avstå från, men med hänsyn till brottet är den mycket allvarlig. Den ene av dessa två spred skvaller och skapade osämja genom sina lömska ord, medan den andre inte renade sig ordentligt efter att ha urinerat.’
(Bukhari)

Högmod

(۱۹۷) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: لَا يَدْخُلُ الْجَنَّةَ مَنْ كَانَ فِي قَلْبِهِ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ مِنْ كِبْرٍ، فَقَالَ

رَجُلٌ: إِنَّ الرَّجُلَ يُحِبُّ تَوْبَهُ حَسَنًا وَنَعْلَهُ حَسَنَةً، قَالَ: إِنَّ اللَّهَ جَمِيلٌ يُحِبُّ الْجَمَالَ، الْكِبْرُ بَطَرُ الْحَقِّ وَغَمْطُ النَّاسِ (مسلم)

(197) ”Det har berättats av Abdullah ibn Masud (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Den som har ens ett korn av högmod i sitt hjärta kommer inte att träda in i paradiset.’ En man frågade: ’O Guds Sändebud, om någon tycker om att hans kläder och skor är fina, räknas även det som högmod?’ Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) svarade: ’Allah är sannerligen skön och älskar skönhet. Högmod består i själva verket i att vara likgiltig inför att tjäna Allah och att se ned på människor.’” (Bukhari)

Förklaring: Bland de karaktärsbrister som berövar människan hennes mänsklighet är självgodhet eller högmod en av de främsta. Förutom att människan är beroende av Skaparen är hon i denna värld steg för steg beroende av andra. Eftersom hon ständigt är beroende av och behövande inför andra, är det alls inte passande för henne att vara självgod eller högmodig. Att den högmodige berövas Allahs nåd uttryckte den ädle Luqman (må Allah vara nöjd med honom) på ett vackert sätt när han gav sin son råd. I den heliga Koranen har Allah beskrivit detta på följande sätt i sura Luqman:

وَلَا تُصَعِّرْ خَدَّكَ لِلنَّاسِ وَلَا تَمْشِ فِي الْأَرْضِ مَرَحًا إِنَّ اللَّهَ لَا يُحِبُّ كُلَّ مُخْتَالٍ فَخُورٍ (سورة لقمان: ۱۸)

”Käre son, gör inte ditt ansikte bistert mot någon. (Så som arroganta människor ser ut när de talar med någon.) Och gå inte stolt och högmodigt på jorden. Allah älskar nämligen inte någon arrogant och högmodig.” (Sura Luqman: 18)

I den ovan nämnda hadithen har Allahs Profet också på ett vackert sätt förklarat skillnaden mellan högmod och känslan för renlighet. Den ädle Profeten (frid och välsignelser över honom) sade att det inte är högmod att en person håller sig ren och prydlig eller bär vackra och fina skor och liknande. Högmod är snarare ett sinnestillstånd som får den högmodige att anse sig själv vara bättre och andra vara sämre. Renhet eller känslan för renlighet är inte högmod. Allah är själv ren och Han tycker om renhet.

(۱۹۸)
وَعَنْ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا كُلِّ مَا شئْتَ، وَالْبَسُ مَا شِئْتَ، مَا أَخْطَأَتْكَ اثْنَتَانِ سَرَفٌ وَ مَخِيلَةٌ (بخاري)

(198) ”Det har berättats av Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Avstå från överdrivna utgifter och högmod, så får du äta vilken mat som helst (bland den tillåtna maten) och bära vilka kläder som helst.” (Bukhari)

Avund (hasad)

(۱۹۹) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِيَّاكُمْ وَالْحَسَدَ ، فَإِنَّ الْحَسَدَ يَأْكُلُ الْحَسَنَاتِ كَمَا تَأْكُلُ النَّارُ الْحَطَبَ (أبو داود)

(199) ”Det har berättats av Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (frid och välsignelser över honom) sade: Akta er noga för avund. Liksom elden bränner trä och förvandlar det till aska, förstör avunden på samma sätt människans goda gärningar.” (Abu Dawud)
Förklaring: Avund innebär att önska att någon annans välsignelser ska gå förlorade. I samhället finns det människor som känner en svår inre plåga när de ser andras välstånd, duglighet, ställning och rikedom, och i sina hjärtan önskar att dessa ska gå förlorade. Att själv sträva efter att få liknande välsignelser är inte klandervärt. Det kan inte kallas hasad eller missunnsamhet.

Dubbelsidighet

(۲۰۰)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: تَجِدُونَ شَرَّ النَّاسِ يَوْمَ الْقِيَامَةِ عِنْدَ اللَّهِ ذَا الْوَجْهَيْنِ الَّذِي يَأْتِي هَؤُلَاءِ يوَجْهِ وَهَؤُلاءِ يوجه (بخاري – مسلم)

(200) ”Det har berättats från Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: På uppståndelsens dag kommer ni att finna den tvåansiktade personen i det mest avskyvärda tillståndet. I denna värld har han visat sig på ett sätt inför den ene och på ett annat sätt inför den andre.” (Bukhari, Muslim)

(۲۰۱)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ عَنِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : إِيَّاكُمْ وَسُوءَ ذَاتِ الْبَيْنِ فَإِنَّهَا الْحَالِقَةُ
(ترمذی)

(201) ”Det har berättats från Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Avhåll er från att skapa osämja och konflikt mellan två personer. Följden av detta blir nämligen att er religion förstörs.” (Tirmidhi)

(۲۰۲)
وَعَنْ أَبِي بَكْرِ الصِّدِّيقِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَلْعُونٌ مِنْ ضَارَّ مُؤْمِنًا أَوْ مَكَرَ بِهِ (ترمذي)

(202) ”Det har berättats från Hazrat Abu Bakr (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Den som skadar en muslim eller bedrar honom är förbannad.” (Tirmidhi)

Kapitel 7: Moraliska egenskaper

Behovet av moralisk karaktär

وَإِنَّكَ لَعَلَى خُلُقٍ عَظِيمٍ

”O Profet, du är sannerligen upphöjd till en mycket hög moralisk rang.” (Al-Qalam 4)

(۲۰۳) وَعَنْ مَالِكٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّهُ قَدْ بَلَغَهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ : بُعِثْتُ لِأُتِمَّ مَكَارِمَ الأخلاق (موطأ إمام مالك)

(203) ”Det har berättats från Imam Malik att följande nådde honom: Profeten (saw) sade: ’Jag har sänts för att fullkomna människornas ädla moraliska egenskaper.’” (Muwatta av Imam Malik)

Förklaring: Bland de uppgifter för Sändebudet som nämns i Koranen är tazkiyah en av de främsta och viktigaste. Det innebär att Profeten (saw) ska befria sina följare från syndens, orenhetens och karaktärslöshetens smuts och föra dem till en högre nivå av ädel karaktär. I den återgivna hadithen antydde Profeten (saw) detta när han sade att han hade sänts just för att fullkomna den moraliska karaktären.

(٢٠٤) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ: إِنَّ الْمُؤْمِنَ لَيُدْرِكُ بِحُسْنِ خُلُقِهِ دَرَجَةً قَائِمِ اللَّيْلِ وَصَّائِمِ النَّهَارِ
(أبو داود)

(204) ”Det har berättats från Aisha (ra) att hon sade: Jag hörde Guds Sändebud (saw) säga: ’En troende kan genom sin goda karaktär nå samma rang som de gudsdyrkare som tillbringar hela natten i bön och fastar hela året.’”
(Abu Dawud)

Förklaring: Efter att en troende med god karaktär har utfört de obligatoriska och nödvändiga plikter som ålagts honom enligt sharia, kommer han genom sin goda karaktär att få den största belöningen för frivilliga gudstjänster.

(٢٠٥) وَعَنْ مُعَاذِ بْنِ جَبَلٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: آخِرُ مَا أَوْصَانِي بِهِ رَسُولُ اللَّهِ حِينَ وَضَعْتُ رِجْلِي فِي الْغَرْزِ أَنْ قَالَ: أَحْسِنْ خُلُقَكَ لِلنَّاسِ (موطأ إمام مالك)

(২০৫) ”Hazrat Muadh ibn Jabal (må Allah vara nöjd med honom) berättade: När jag sändes till Jemen som härskare och hade foten i stigbygeln gav Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) mig sitt sista råd: ’O Muadh, inför folket ska du visa upp ett föredöme i den allra bästa karaktären.’
(Muwatta av Imam Malik)

(٢٠٦) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَمْرٍو رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِنَّ مِنْ خِيَارِكُمْ أَحْسَنُكُمْ أَخْلَاقًا (بخاري – مسلم)

(২০৬) ”Det har berättats från Hazrat Abdullah ibn Amr (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Den bäste bland er är den som har den bästa karaktären.’” (Bukhari, Muslim)

(۲۰۷)
وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَمْرٍو رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِنَّ مِنْ أَحَبِّكُمْ إِلَيَّ أَحْسَنُكُمْ أَخْلَاقًا (بخاري)

(২০৭) ”Det har berättats från Hazrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Den av er som är bäst till sin karaktär är den som är mest älskad av mig.’” (Bukhari)

(۲۰۸)
وَعَنِ النَّوَّاسِ بْنِ سَمْعَانَ قَالَ: سَأَلْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَنِ الْبَرِّ وَالإِثْمِ، فَقَالَ: الْبِرُّ حُسْنُ الْخُلُقِ وَالإِثْمُ مَا حَاكَ فِي صَدْرِكَ وَكَرِهْتَ أَنْ يَطْلِعَ عَلَيْهِ النَّاسُ (مسلم)

(২০৮) ”Hazrat Nawwas ibn Sam’an (må Allah vara nöjd med honom) berättade: En gång frågade jag Allahs Profet om synd och dygd, det vill säga vad de är. Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) svarade: ’God karaktär är dygd. Och den handling som väcker tvivel i ditt hjärta och som du inte vill att människor ska få kännedom om är synd.’” (Muslim)

Hayā (blygsamhet)

(۲۰۹) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَمْرٍو رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَرَّ عَلَى رَجُلٍ مِنَ الْأَنْصَارِ وَهُوَ يَعِظُ أَخَاهُ فِي الْحَيَاءِ، فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : دَعْهُ فَإِنَّ الْحَيَاءَ مِنَ الْإِيمَانِ
(بخاري – مسلم)

(209) ”Det har berättats från Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) en gång gick förbi en ansārisk följeslagare som förebrådde sin bror för hans (överdrivna) blygsamhet. Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Låt honom vara. Blygsel är en del av tron.’” (al-Bukhari, Muslim)

Förklaring: Hayā innebär att känna sig generad inför obscena, olämpliga och orättfärdiga handlingar. Enligt hadithens ord är hayā en av trons viktigaste grenar. Därför måste varje troende vara hedervärd, det vill säga utrustad med egenskapen hayā. Följaktligen är det inte rätt att förebrå någon för hans blygsamhet.

(۲۱۰) وَعَنْ عِمْرَانَ بْنَ حُصَيْنٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: الْحَيَاءُ لَا يَأْتِي إِلَّا بِخَيْرٍ، وَفِي رِوَايَةِ الْحَيَاءُ خَيْرٌ كُلُّهُ
(بخاري – مسلم)

(210) ”Det har berättats från Imran ibn Husayn (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Blygsel medför endast gott.’ En annan återberättelse lyder: ’All blygsel är god.’” (al-Bukhari, Muslim)

(۲۱۱)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: الْحَيَاءُ مِنَ الإِيمَانِ، وَالْإِيمَانُ فِي الْجَنَّةِ، وَالْبَذَاءُ مِنَ الْجَفَاءِ، وَالْجَفَاءُ فِي النَّارِ (أحمد – ترمذي)

(211) ”Det har berättats från Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Blygsel är en del av tron, och den troende kommer att vara en paradisisk människa. Skamlöshet är däremot synd, och syndaren kommer att vara en helvetesmänniska.’” (Ahmad, al-Tirmidhi)

Att visa tålamod i vredens stund

(۲۱۲)
وَعَنِ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : مَا تَجَرَّعَ عَبْدٌ جَرْعَةً

أَفْضَلَ عِنْدَ اللهِ عَزَّ وَجَلَّ مِنْ جَرْعَةِ غَيْلٍ، يَكْظِمُهَا ابْتِغَاءَ وَجْهِ اللَّهِ تَعَالَى (أحمد)

(২১২) ”Ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) berättade att den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Av allt det som människan sväljer är den klunk av vrede som hon sväljer för att behaga Allah den bästa inför Allah.” (Ahmad)

Förklaring: Att dämpa vreden, förlåta människor och visa tålamod för att vinna Allahs välbehag är en ädel egenskap. Allah har själv sagt i Koranen:

وَالْكَاظِمِينَ الْغَيْظَ وَالْعَافِينَ عَنِ النَّاسِ وَاللَّهُ يُحِبُّ الْمُحْسِنِينَ (آل عمران: (١٣٤)

”De som dämpar sin vrede och förlåter människor – Allah älskar sådana godhetsfulla.” (Āl ʿImrān – 134)

(۲۱۳)
وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَجُلًا قَالَ لِلنَّبِيِّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَوْصِنِي قَالَ: لَا تَغْضَبْ فَرَدَّدَ ذَالِكَ مِرَارًا ، قَالَ : لَا تَغْضَبْ (بخاري)

(213) ”Det har berättats av Hazrat Abu Huraira (ra): En gång bad en man Profeten (saw): ’Ärade lärare, ge mig något råd.’ Profeten (saw) sade: ’Bli inte arg.’ Mannen upprepade samma fråga gång på gång, och Profeten (saw) svarade honom gång på gång: ’Bli inte arg.’” (Bukhari)

(٢١٤) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَة رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: لَيْسَ الشَّدِيدُ بالصَّرْعَةِ إِنَّمَا الشَّدِيدُ الَّذِي يَمْلِكُ نَفْسَهُ عِنْدَ الْغَضَبِ
(بخاري – مسلم)

(214) ”Det har berättats av Hazrat Abu Huraira (ra) att Profeten (saw) sade: ’Den som besegrar människor i brottning är inte modig; den verkligt modige är i stället den som kan behärska sig i vredens stund.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Det betyder inte att en muslim aldrig blir arg. Men i de situationer där han blir arg får han inte förlora sitt omdöme och kontrollen över sig själv. Att han i stället ska kunna behärska sig även i stunder av yttersta vrede – det är Profetens (saw) undervisning.

Att skydda tungan och de privata delarna

(٢١٥) وَعَنْ سَهْلِ بْنِ سَعْدٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى الله عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : مَنْ يَضْمَنْ لِي مَا بَيْنَ شَفَتَيْهِ وَمَا بَيْنَ فَحْذَيْهِ أَصْمَنْ لَهُ الْجَنَّةَ (بخاري)

(215) ”Det har berättats av Hazrat Sahl ibn Sa’d (ra) att han sade: Profeten (saw) sade: ’Den som kan garantera mig att han bevarar sin tunga och sina privata delar (i renhet), honom kan jag garantera Paradiset.’” (Bukhari)

Förklaring: Inuti människokroppen är de två ovan nämnda organen så svaga att risken för angrepp från Satan är störst därifrån. Därför har Profeten (saw) lovat Paradiset åt den troende som besegrar Satan och bevarar dessa två organs renhet.

Utbildningens betydelse (ʿilm)

(٢١٦) وَعَنْ مُعَاوِيَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَنْ يُرِدِ اللَّهُ بِهِ خَيْرًا يُفَقِّهُهُ في الدِّينِ (بخاري – مسلم)

(২১৬) ”Hazrat Muawiya (må Allah vara nöjd med honom) har berättat att Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Den som Allah vill väl, honom skänker Han kunskap om religionen.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Människans välgång i det kommande livet beror på att hon förstår Allahs religion korrekt, inser dess innebörd och handlar enligt den på rätt sätt. Den som lär känna och förstår Allahs religion med dess underliggande syften kommer att kunna följa religionen korrekt i praktiken. Därför skänker Allah kunskap om religionen åt den som Han vill bereda välgång.

(۲۱۷)
عَنْ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ
رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: طَلَبُ الْعِلْمِ فَرِيضَةٌ عَلَى كُلِّ مُسْلِمٍ (ابن ماجه)

(২১৭) ”Hazrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) har berättat att den Ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Det är obligatoriskt för varje muslimsk man och kvinna att söka kunskap.’”
(Ibn Majah)

(۲۱۸) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهِ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَنْ سَلَكَ طَرِيقًا يَلْتَمِسُ فِيهِ عِلْمًا سَهَّلَ اللَّهُ لَهُ بِهِ طَرِيقًا إِلَى الْجَنَّةِ، وَمَا اجْتَمَعَ قَوْمٌ فِي بَيْتِ مِنْ بُيُوتِ اللَّهِ يَتْلُونَ كِتَابَ اللَّهِ وَيَتَدَارَسُونَهُ بَيْنَهُمْ إِلَّا نَزَلَتْ عَلَيْهِمُ السَّكِينَةُ وَغَشِيَتْهُمُ الرَّحْمَةُ وَحَفْتْهُمُ الْمَلَائِكَةُ وَذَكَرَهُمُ اللَّهُ فِيْمَنْ عِنْدَهُ وَمَنْ بَطْأَ بِهِ عَمَلُهُ لَمْ يُسْرِعْ بِهِ نَسَبُهُ
(مسلم – أبو داود – ترمذي)

(২১৮) ”Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) har berättat att den Ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Den som färdas på en väg i syfte att söka kunskap, för honom kommer Allah att göra vägen till paradiset lätt. Och när en grupp människor samlas i Allahs hus, reciterar Allahs bok och samtalar undervisande om den, då sänker sig en stor ro över dem, Allahs barmhärtighet omsluter dem, och Han nämner dem inför änglarnas församling. Men den vars gärningar håller honom tillbaka kan inte hans ädla härkomst föra honom framåt.’” (Det vill säga att syftet med att söka kunskap är att handla i enlighet med kunskapen. Den som därför inte handlar kan varken genom sin kunskap eller sin ädla härkomst nå fram till Allah.)

(Muslim, Abu Dawud, Tirmidhi)

(۲۱۹) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَمْرٍو رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَرَّ بِمَجْلِسَيْنِ فِي مَسْجِدِهِ فَقَالَ: كِلَاهُمَا عَلَى خَيْرٍ، وَأَحَدُهُمَا أَفْضَلُ مِنْ صَاحِيهِ، أَمَّا هَؤُلَاءِ فَيَدْعُونَ اللَّهَ وَيُرَغْبُونَ إِلَيْهِ فَإِنْ شَاءَ أَعْطَاهُمْ وَإِنْ شَاءَ مَنَعَهُمْ، وَأَمَّا هَؤُلَاءِ فَيَتَعَلَّمُونَ الْعِلْمَ وَيُعَلِّمُونَ الْجَاهِلَ فَهُمْ أَفْضَلُ، وَإِنَّمَا بُعِثْتُ مُعَلِّمًا
ثُمَّ جَلَسَ مَعَهُمْ (مشكوة)

(219) ”Det har berättats av Hadrat Abdullah ibn Amr (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs profet en dag kom till Profetens moské och fick se två grupper. (Den ena gruppen ägnade sig åt kunskapsstudier och den andra var upptagen med Allahs åminnelse och åkallan.) Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Båda grupperna ägnar sig åt goda handlingar. Den ena gruppen är upptagen med Allahs åminnelse och åkallan. Om Allah vill kan Han ge dem det de önskar, och om Han vill kan Han låta bli. Den andra gruppen ägnar sig åt kunskapsstudier och undervisar de okunniga. Därför är denna grupp bättre, eftersom även jag har sänts som lärare.’ Med dessa ord satte sig Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) hos den andra gruppen.” (Mishkat)

(۲۲۰) وَعَنْ أَبِي أُمَامَةَ الْبَاهِلِيِّ قَالَ ذُكِرَ لِرَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ رَجُلَانِ أَحَدُهُمَا عَابِدٌ وَالْآخَرُ عَالِمٌ، فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: فَضْلُ الْعَالِمِ عَلَى الْعَابِدِ كَفَضْلِي عَلَى أَدْنَاكُمْ، ثُمَّ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِنَّ اللَّهَ وَمَلَائِكَتَهُ وَأَهْلَ السَّمَوَاتِ وَالْأَرْضِ حَتَّى النَّمْلَةَ فِي جُحْرِهَا وَحَتَّى الْحُوتَ لَيُصَلُّونَ عَلَى مُعَلِّمِ النَّاسِ الْخَيْرَ
(ترمذي – دارمي)

(220) ”Det har berättats av Hadrat Abu Umama (må Allah vara nöjd med honom) att frågan om två personer en gång togs upp inför den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom). Den ene var en from tillbedjare och den andre var en lärd. (Det vill säga, frågan ställdes om vem av de två som hade högre rang.) Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Den lärde personen har gentemot den fromme tillbedjaren en likadan överlägsenhet som den jag har gentemot den mest ordinäre muslim.’ Därefter sade Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom): ’Allah själv, änglarna och himlarnas och jordens invånare – ja, till och med myrorna under jorden och fiskarna i vattnet – ber för den person som lär människor nyttig kunskap.’” (Tirmidhi, Darimi)

Att befalla det goda och förbjuda det onda

(Att befalla goda handlingar och avhålla från onda handlingar)

وَلْتَكُنْ مِنْكُمْ أُمَّةٌ يَدْعُونَ إِلَى الْخَيْرِ وَيَأْمُرُونَ بِالْمَعْرُوفِ وَيَنْهَوْنَ عَنِ الْمُنْكَرِ وَأُولَئِكَ هُمُ الْمُفْلِحُونَ
آل عمران: (١٠٤)

“Det måste finnas en grupp bland er som kallar människor till godhet och välgörenhet, befaller dem att göra goda och rättskaffens handlingar och förbjuder dem att göra onda handlingar. Det är dessa som kommer att lyckas.” (Al Imran: 104)

(۲۲۱)
وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: لَمَّا وَقَعَتْ بَنُو إِسْرَائِيلَ فِي الْمَعَاصِي نَهَتْهُمْ عُلَمَاؤُهُمْ فَلَمْ يَنْتَهُوا ، فَجَالَسُوهُمْ فِي مَجَالِسِهِمْ وَأَكَلُوهُمْ وَشَارَبُوهُمْ، فَضَرَبَ اللَّهُ قُلُوبَ بَعْضِهِمْ عَلَى بَعْضٍ وَلَعَنَهُمْ عَلَى لِسَانِ دَاوُدَ وَعِيسَى ابْنِ مَرْيَمَ ذَالِكَ بِمَا عَصَوْا وَكَانُوا

يَعْتَدُونَ، قَالَ: فَجَلَسَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ، وَكَانَ مُتَّكِنًا، فَقَالَ: لَا وَالَّذِي نَفْسِي بِيَدِهِ لَتَأْمُرُنَّ بِالْمَعْرُوفِ وَلَتَنْهَوُنَّ عَنِ الْمُنْكَرِ وَلَتَأْخُذُنَّ عَلَى يَدَيِ الظَّالِمِ وَلَتَأْطِرُنَّهُ عَلَى الْحَقِّ أَطْرًا، أَوْ لَيَضْرِبَنَّ اللَّهُ بِقُلُوبِ بَعْضِكُمْ عَلَى بَعْضٍ ثُمَّ لَيَلْعَنَنَّكُمْ كَمَا لَعَنَهُمْ (بيهقي – مشكوة)

(221) “Det har berättats av Hazrat Ibn Masud (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (frid och välsignelser över honom) sade: När Israels folk började ägna sig åt syndiga handlingar förbjöd deras lärda dem detta. Men de lyssnade inte på dem. Därefter fortsatte de lärda, utan att bryta förbindelserna med dem, att äta och dricka tillsammans med dem och umgås med dem. Följaktligen gjorde Allah de båda gruppernas tillstånd likadant. (Det vill säga, även de lärdas hjärtan blev lika smutsiga och befläckade som syndarnas hjärtan.) På grund av dessa syndiga handlingar och deras överträdelser förbannade Allah dem genom Hazrat Dawud (frid över honom) och Hazrat Isa ibn Maryam (frid över honom). Den återberättande följeslagaren säger att Profeten (frid och välsignelser över honom) fram till denna punkt hade talat medan han satt lutad tillbaka. Plötsligt satte han sig rakt upp, med tanke på det som sagts allvar, och sade: Nej, (ni får inte bli som Israels barn). Jag svär vid Allah, Han i vars hand mitt liv är, att ni verkligen ska befalla det goda och hindra människor från det onda. Om ni inte gör det kommer även era hjärtan att bli likadana som syndarnas hjärtan. Därefter kommer också ni att förvandlas till ett förbannat folk, liksom Israels folk.” (Bayhaqi, Mishkat)

Förklaring: I den återberättade hadithen har Allahs Profet befallt muslimernas inflytelserika lärda och de styrande i den islamiska staten att, genom sitt sociala och statliga inflytande, hindra de orättfärdiga, utrota förtryck och orättvisa ur samhället samt införa rättvisa och opartiskhet. Hadithens återgivning antyder indirekt att det i egentlig mening inte är möjligt för maktlösa människor att praktisera “amr bil ma’ruf nahi anil munkar”. De har nämligen inte förmåga att stå emot de orättfärdiga; de kan endast förkunna muntligen, och även det endast i den utsträckning som den orättfärdiga regeringen och inflytelserika ledare tillåter. Att statlig styrande makt behövs för att i egentlig mening praktisera amr bil ma’ruf kan förstås av följande vers som nämns i Koranen.

الَّذِينَ إِنْ مَكَنَّاهُمْ فِي الْأَرْضِ أَقَامُوا الصَّلاةَ وَآتَوُا الزَّكَاةَ وَأَمَرُوْا بِالْمَعْرُوْفِ وَنَهَوْا عَنِ الْمُنْكَرِ وَلِلَّهِ عَاقِبَةُ الأُمُورِ (سورة الحج: (٤١)

“Om Jag ger dem (muslimerna) makt att styra någon del av landet, kommer de där att upprätta bönen, införa zakat-systemet och befalla det goda samt hindra människor från det onda. Och utgången av varje sak ligger i Allahs hand.” (Sura al-Hajj: 41)

(۲۲۲)
وَعَنِ نُعْمَانَ بْنِ بَشِيرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، قَالَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَثَلُ الْمُدْهِنِ فِي حُدُودِ اللَّهِ وَالْوَاقِعِ فِيهَا مَثَلُ قَوْمٍ اسْتَهَمُوا سَفِينَةً فَصَارَ بَعْضُهُمْ فِي أَسْفَلِهَا بَعْضُهُمْ فِي أَعْلَاهَا فَكَانَ الَّذِي فِي أَسْفَلِهَا يَمُرُّ بِالْمَاءِ عَلَى الَّذِينَ فِي أَعْلَاهَا فَتَأَذَوْا بِهِ فَأَخَذَ فَأْسًا فَجَعَلَ يَنْقُرُ أَسْفَلَ السَّفِينَةِ فَأَتَوْهُ فَقَالُوا مَا لَكَ قَالَ تَأَذَّيْتُمْ بِي، وَلَا بُدَّ لِي مِنَ الْمَاءِ فَإِنْ أَخَذُوا عَلَى يَدَيْهِ أَنْجَوْهُ وَنَجَّوْا أَنْفُسَهُمْ وَإِنْ تَرَكُوهُ أَهْلَكُوهُ، وَأَهْلَكُوا أَنْفُسَهُمْ (بخاري)

(222) ”Det har berättats från Hazrat Nuʿmān ibn Bashīr (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Den som ägnar sig åt olydnad mot Allah, och den som ser detta men inte säger något utan vänder bort blicken, liknar två grupper av människor som gått ombord på ett fartyg. Några av dem befann sig på det övre däcket och några på det undre däcket (såsom människor befinner sig på olika däck i en tvåvåningsångare eller en flodfärja). När människorna på det undre däcket behövde vatten gick de upp till det övre däcket, vilket gjorde människorna där uppe obekväma. Till slut tog människorna på det undre däcket, i sin hjälplöshet, en yxa och förberedde sig för att göra hål i fartygets bottenplankor (så att de kunde hämta vatten ur floden och tillgodose sitt behov). När människorna på det övre däcket märkte detta gick de ner och sade till dem: ’Varför gör ni detta självmordsförsök?’ De svarade: ’Vi behöver vatten, men ni tycker inte om att vi går upp till er för att få vatten.’ Om människorna på det övre däcket då tar dem i händerna och hindrar dem från denna självmordsakt, kommer båda grupperna att överleva. Men om de inte gör det kommer båda grupperna att drunkna. Det vill säga: även om människorna på det övre däcket inte deltog i att göra hål på fartyget, kommer inte heller de att undkomma att begravas under vattnet, lika lite som människorna på det undre däcket som gjorde hålen. På samma sätt kan inte heller de undkomma det straff som drabbar samhället på grund av att syndiga handlingar blir utbredda, trots att de själva inte deltagit i syndiga handlingar, när de inte heller försökt hindra syndarna från att synda.” (Bukhārī)

(۲۲۳) وَعَنِ أَبِي سَعِيدِنِ الْخُدْرِي رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ عَنْ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ مَنْ رَائَ مِنْكُمْ مُنْكَرًا فَلْيُغَيِّرْهُ بِيَدِهِ فَإِنْ لَمْ يَسْتَطِعْ فَبِلِسَانِهِ فَإِنْ لَمْ يَسْتَطِعْ فَبِقَلْبِهِ ذَالِكَ أَضْعَفُ الإِيْمَانِ (مسلم)

(223) ”Det har berättats från Hazrat Abū Saʿīd al-Khudrī (må Allah vara nöjd med honom) att Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Om någon av er ser att en orätt handling begås, ska han hindra den med sin hand. Om han inte har förmåga att göra det, ska han förbjuda den med ord. Om han inte heller förmår förbjuda den med ord, ska han åtminstone önska i sitt hjärta att den förändras. Att i sitt hjärta önska förändring är det svagaste tecknet på tro.” (Muslim)

Förklaring: I den återgivna hadithen anges tre metoder, beroende på omständigheterna, för att hindra människor från synd och förkastliga handlingar. Om de som bevittnar synden är personer med makt, såsom en härskare, en gruppledare, familjens eller samhällets överhuvud eller någon inflytelserik ledare, ska de använda sin makt för att hindra personen från synden. Om de inte har möjlighet att använda makt – exempelvis om den som begår synden innehar statlig makt eller är en inflytelserik ledare – ska de protestera med ord. Om de inte ens har möjlighet att protestera med ord, ska de i sitt hjärta önska att synden upphör. Huzur (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade att det är ett tecken på svag tro att tillgripa den sista metoden.

(٢٢٤) وَعَنْ حُذَيْفَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ النَبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ: وَالَّذِي نَفْسِي بِيَدِهِ لَتَأْمُرُنَّ بِالْمَعْرُوفِ وَلَتَنْهَوُنَّ عَنِ الْمُنْكَرِ أَوْ لَيُوشِكُنَّ اللَّهُ أَنْ يَبْعَثَ . عَلَيْكُمْ عَذَابًا مِنْ عِنْدِهِ ثُمَّ لَتَدْعُونَهُ فَلَا يُسْتَجَابُ لَكُمْ (ترمذي)

(224) ”Det har berättats från Hazrat Hudhayfah (må Allah vara nöjd med honom) att Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Jag svär vid Allah, Han som håller mitt liv i Sin hand: Ni ska sannerligen uppmana till goda handlingar och hindra människor från orätt och syndiga handlingar. Annars kommer Allahs straff snart att drabba er. Därefter kommer ni att fortsätta be för att bli befriade från det, men era böner kommer inte att besvaras.” (Tirmidhī)

(٢٢٥) عَنِ جَرِيرٍ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ قَالَ: سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ مَا مِنْ رَجُلٍ يَكُونُ فِي قَوْمٍ يُعْمَلُ فِيهِمْ بِالْمَعَاصِي يَقْدِرُونَ عَلَى أَنْ يُغَيِّرُوا عَلَيْهِ فَلَا يُغَيِّرُوا إِلَّا أَصَابَهُمُ اللَّهُ بِعَذَابٍ مِنْ قَبْلِ أَنْ يَمُوتُوا
(أبو داؤد)

(225) ”Det har berättats från Hazrat Jarīr ibn ʿAbdullāh (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Jag hörde Allahs Profet säga: När någon i ett folk ägnar sig åt syndiga handlingar och människorna i detta folk, trots att de har förmåga att göra det, inte hindrar honom från dem, kommer Allah att låta ett fruktansvärt straff drabba detta folk innan de dör.” (Abū Dāwūd)

Förklaring: I den ovannämnda hadithen påminner Allahs profet om en av muslimernas viktigaste sociala skyldigheter. När en person i det muslimska samhället ägnar sig åt öppet syndigt beteende, är det hela samhällets ansvar att hindra personen från detta, oavsett vilken person i samhället det är som ägnar sig åt olydnad mot Allah och hur inflytelserik han än må vara. Inför hela samhällets motstånd är han tvungen att böja sitt huvud. Detta gäller även om han är landets ledare. När hela folket högljutt protesterar mot hans öppna syndiga beteende, blir han nämligen tvungen att böja sitt huvud inför folket. När samhället eller nationen däremot glömmer denna heliga skyldighet och förblir tyst trots att den ser en syndare fritt ägna sig åt synd, blir denna nation indirekt delaktig i samma synd. Därefter låter Allah ett straff drabba dem.

(٢٢٦) وَعَنْ حُذَيْفَةَ بْنِ الْيَمَانَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: لَتَأْمُرُنَّ بِالْمَعْرُوفِ وَلَتَنْهَوُنَّ عَنِ الْمُنْكَرِ، وَلَتَحَاضُنَّ عَلَى الْخَيْرِ أَوْ لَا يَسْتَعَنَّكُمُ اللَّهُ جَمِيعًا بِعَذَابٍ أَوْ لَيُؤْمِرَنَّ عَلَيْكُمْ شِرَارَكُمْ ثُمَّ يَدْعُو خِيَارُكُمْ فَلَا يُسْتَجَابُ لَهُمْ (مسند أحمد)

(226) ”Det har berättats från Hazrat Hudhayfa ibn al-Yaman (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Ni ska verkligen uppmana till goda handlingar, hindra människor från syndiga handlingar och uppmuntra dem till goda och islamiskt tillåtna handlingar. Annars kommer Allah att förgöra er genom ett allmänt straff. Eller också kommer Han att utse de värsta syndarna bland er till era härskare. Därefter kommer era rättfärdiga människor att fortsätta be, men deras böner kommer inte att besvaras.” (Musnad av Imam Ahmad)

Förklaring: När de muslimska invånarna i ett land eller ett område som helhet vänder sig bort från skyldigheten att utföra amr bil-ma’ruf och nahy ‘an al-munkar, låter den Allsmäktige Allah dem redan i denna värld drabbas av ett av följande två straff.

Det ena är ett omfattande himmelskt straff, såsom översvämningar, epidemier, hungersnöd och krig. Det andra är en tyrannisk härskare; det vill säga att de värsta och mest syndiga människorna i samhället utses till deras härskare, och genom deras förtryck och hänsynslöshet tynar hela nationen långsamt bort. När detta yttersta tillstånd uppstår, besvarar Allah inte heller bönerna från de vördnadsvärda människorna i det samhället.

Förkunnelse utan praktiskt handlande

(۲۲۷)
وَعَنْ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: رَأَيْتُ لَيْلَةَ أُسْرِيَ بِي رِجَالًا تُقْرَضُ شِفَاهُهُمْ بِمَقَارِيضَ مِنْ نَارٍ، فَقُلْتُ: مَنْ هَؤُلَاءِ يَا جِبْرِيلُ ؟ قَالَ: هَؤُلَاءِ خُطَبَاءُ مِنْ أُمَّتِكَ يَأْمُرُونَ النَّاسَ بِالْبِرِّ وَيَنْسَوْنَ أَنْفُسَهُمْ (مشكوة)

(227) ”Det har berättats från Hazrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: På natten under mi’raj såg jag att läpparna på några människor klipptes med en sax av eld. När jag frågade Jibril (må frid vara över honom) sade han: Dessa är förkunnarna bland din ummah som uppmanade andra att göra goda handlingar, men som själva inte omsatte dem i handling.” (Mishkat)

Jamaatens nödvändighet

(۲۲۸)
وَ عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ: مَنْ خَرَجَ مِنَ الطَّاعَةِ وَفَارَقَ الْجَمَاعَةَ فَمَاتَ مَاتَ مِيتَةً جَاهِلِيَّةً
(مسلم)

(228) ”Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättade: Han sade: Jag hörde Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) säga: Den som vägrar att lyda ledaren, lämnar jamaaten och dör i det tillståndet, dör i okunskapens tid.” (Muslim)

Förklaring: En grupp människor kallas jamaat när de genom ett välordnat program organiserar sig för att uppnå ett särskilt mål. Fyra saker är nödvändiga för jamaaten: syfte, handlingsprogram, ledarskap och organisation. Om någon av dessa fyra saker saknas kan det inte kallas jamaat. Därför kallas de människor som samlas på marknader och torg inte jamaat, eftersom inget av de ovan nämnda villkoren finns där. Däremot kallas de grupper av människor som samlas på eidbönen och i fredagsmoskén jamaat, eftersom alla fyra villkoren finns där.

I hadithen avses med ”jamaat” den islamiska jamaaten. Med islamisk jamaat, eller grupp, avses en grupp som under en ledares (imamens) ledning organiserar sig för att sprida och etablera Allahs religion genom ett program som Allahs Sändebud har godkänt. För den uppgift som Allah den Allsmäktige har gett Muhammads ummah – att undanröja falskheten och etablera den sanna religionen – är en organiserad kraft oumbärlig. Varken religionen kan etableras eller falskheten undanröjas genom splittrade, isolerade och inbördes oberoende individuella insatser.

Allah har sagt i Sitt heliga och ärofulla Ord:

كُنْتُمْ خَيْرَ أُمَّةٍ أُخْرِجَتْ لِلنَّاسِ تَأْمُرُونَ بِالْمَعْرُوفِ وَتَنْهَوْنَ عَنِ الْمُنْكَرِ (آل عمران : ١٠٤)

”Ni är den bästa umma som har framträtt för människorna. Ni påbjuder det goda och förbjuder det onda.” (Āl ʿImrān – 110)

Det bör påpekas att Allah har ålagt den muslimska jamaaten detta ovan nämnda ansvar, inte individen. Ett så stort och betydelsefullt arbete kan nämligen inte utföras genom en enda persons ansträngningar, hur lärd, meriterad eller mäktig han än må vara. Inte ens människor med profeternas rena karaktär, stora begåvning och enastående personlighet har kunnat upprätta Allahs religion utan hjälp från den muslimska ummans jamaat. Därför har haditherna lagt yttersta vikt vid att hålla sig ansluten till jamaaten, och att bryta sig loss från jamaaten har kallats jahiliyyah.

(۲۲۹)
وَعَنْ مُعَاذِ بْنِ جَبَلٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِنَّ الشَّيْطَانَ ذِئْبُ ابْنِ آدَمَ كَذِئْبِ الْغَنَمِ، يَأْخُذُ الشَّاةَ الْقَاصِيَةَ النَّاحِيَةَ، وَإِيَّاكُمْ وَالشِّعَابَ، وَعَلَيْكُمْ بِالْجَمَاعَةِ وَالْعَامَّةَ.
(مسند أحمد)

(229) ”Det har berättats av Muadh ibn Jabal (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Shaytan är människornas varg, liksom vargen är fårflockens fiende. Vargen tar det får som strövar ensamt, eller som skiljer sig från flocken i sökandet efter föda. Se därför upp: gå inte bort från gruppen till otillgängliga bergstrakter, utan håll er alltid tillsammans med det allmänna samfundet.’” (Ahmad)

Förklaring: I Arabien och dess grannländer försörjer sig vissa människor genom boskapsskötsel. På betesmarkerna och vid bergens fot låter de sina djur beta tillsammans i flockar. De håller noggrann uppsikt så att ingen tiger ska kunna föra bort något djur. Därför angriper ingen tiger djuren i flocken, av rädsla för herdarnas vapen och de jakthundar som vaktar flocken. Men om något djur, utan herdarnas vetskap, medan det äter gräs kommer bort från flocken, kommer tigern genast från en närliggande bergsgrotta eller skog och tar det.

Genom ovanstående liknelse varnade Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) muslimerna för att precis som ett djur som lämnat flocken blir tigerns byte, blir även den muslim som överger jamaaten eller står utanför jamaaten Shaitans byte, hur stor muslim han än må vara.

Den enda orsaken till muslimernas nuvarande misär i hela världen är deras inbördes splittring och oenighet. På grund av oenigheten och konflikterna i de arabiska muslimska länderna förnedras de i dag av den lilla judiska nationen. Muslimerna i Turkestan, Uzbekistan och Azerbajdzjan, som en gång skapade omvälvningar i hela världen, har till följd av sin egen oenighet krossats under kommunistiskt styre. Muslimerna på vår subkontinent spelar precis samma roll. Därför åtnjuter muslimerna i dag ingen särskild aktning i världen.

Även om muslimer i vår tid på vissa håll försöker sluta sig samman, sker det dock inte på grundval av islamisk broderskänsla, utan på grundval av språk, ras eller område. Detta har Allahs Profet med tydliga ord kallat jahiliyyah,

(۲۳۰)
وَعَنِ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِنَّ اللَّهَ لَا يَجْمَعُ أُمَّتِي أَوْ قَالَ أُمَّةَ مُحَمَّدِرٍ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَلَى ضَلَالَةٍ، وَمَنْ شَدَّ شُدَّ فِي النَّارِ (ترمذي)

(230) ”Det har berättats av Hazrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Allah den Upphöjde kommer aldrig att ena min ummah, eller Muhammads (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) ummah, kring ett felaktigt beslut. Allahs barmhärtighet finns hos jamāʿat. Den som därför skiljer sig från jamāʿat kommer att hamna i helvetet.’” (Tirmidhi) Förklaring: I denna hadith har Allahs profet förkunnat det glädjande budskapet att den sanna ummahn efter Muhammad (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) aldrig kan enas kring ett felaktigt beslut. Det är av denna anledning som ummahs ijmāʿ (ett gemensamt beslut) har accepterats som ett rättsligt bevis inom sharīʿa.

(۲۳۱)
وَعَنْ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَنْ فَارَقَ الْجَمَاعَةَ شِبْرًا فَقَدْ خَلَعَ رِبْقَةَ الْإِسْلَامِ مِنْ عُنُقِهِ
أحمد – أبو داؤد)

(231) ”Det har berättats av Hazrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Den som överger jamāʿat och avlägsnar sig så mycket som en handsbredd, är som om han skiljt sin nacke från islams rep.’” (Ahmad, Abu Dawud)

Förklaring: Profetens ovannämnda förkunnelse bevisar att även om en person är mycket gudfruktig i sitt privata liv, kommer hans liv enligt islam att vara värdelöst om han inte ansluter sig till någon jamāʿat av organiserade muslimer för att förkunna och upprätta Allahs dīn.

Här bör en sak särskilt uppmärksammas. Under profetens livstid kallades den jamāʿat som bildades under profetens ledarskap för ”al-Jamāʿat”, det vill säga muslimernas enda jamāʿat. Då var det obligatoriskt för varje person att ansluta sig till denna jamāʿat, och att stå utanför den var kufr. Efter profetens bortgång kan det emellertid finnas flera jamāʿat inom hans ummah, under ledning av flera personer. Deras mål ska dock vara ett och detsamma: att enligt den väg som profeten visade förkunna och upprätta Allahs dīn. Därför kommer målets och syftets enhet att göra dessa flera grupper till varandras medhjälpare, inte till rivaler.

I själva verket kan ingen särskild jamāʿat bland muslimerna efter profetens bortgång hävda att den egna jamāʿat är den enda jamāʿat för hela världen och att det är kufr att stå utanför den. Å andra sidan är det också en löjlig tendens att, utan att ansluta sig till någon muslimsk grupp som arbetar utifrån ett bestämt program för att upprätta Allahs dīn, finna självtillfredsställelse i att betrakta sig själv som medlem av Ahl as-Sunna wa al-Jamāʿat.

(۲۳۲)
وَعَنِ الْحَارِثِ الأَشْعَرِي رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ،
قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : آمُرُكُمْ بِخَمْسٍ: بِالْجَمَاعَةِ، وَالسَّمْعِ، وَالطَّاعَةِ، وَالْهِجْرَةِ، وَالْجِهَادِ فِي سَبِيلِ اللَّهِ، وَإِنَّهُ مَنْ خَرَجَ مِنَ الْجَمَاعَةِ قِيدَ شِبْرٍ فَقَدْ
خَلَعَ رِبْقَةَ الإِسْلَامِ مِنْ عُنُقِهِ إِلَّا أَنْ تُرَاجِعَ مَنْ دَعَا

بِدَعْوَى الْجَاهِلِيَّةِ فَهُوَ مِنْ جُتَى جَهَنَّمَ وَإِنْ صَامَ وَصَلَّى
وَزَعَمَ أَنَّهُ مُسْلِمٌ (أحمد – ترمذي)

(232) ”Det har berättats av Hazrat Harith al-Ash’ari (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Jag befaller er fem saker: att ansluta er till församlingen, att lyssna till ledaren och lyda honom, att emigrera (när det behövs) och att kämpa på Allahs väg. Den som avlägsnar sig ett spann från församlingen har, tills han åter ansluter sig till den, liksom lösgjort islams rep från sin hals. Och om någon kallar människor till jahiliyyans regler och seder, så kommer han att tillhöra helvetets folk, även om han ber och fastar och betraktar sig själv som muslim.” (Ahmad, Tirmidhi)

Jihad på Allahs väg

(۲۳۳) وَعَنْ مُعَاذِ بْنِ جَبَلٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: أَلَا أَدُلُّكُمْ بِرَأْسِ أَمْرِ وَعَمُودِهِ، وَذُرْوَةِ سَنَامِهِ ۚ قُلْتُ: بَلَى يَا رَسُولَ اللَّهِ قَالَ رَأْسُ الْأَمْرِ الإِسْلَامُ وَعَمُودُهُ الصَّلَاةُ وَذِرْوَةُ سَنَامِهِ

الجهاد (أحمد – ترمذي – ابن ماجة)

(233) ”Det har berättats av Hazrat Mu’adh ibn Jabal (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten en gång sade: Ska jag inte visa dig grundvalen för en mycket viktig sak (religionen), dess pelare och dess högsta topp? Jag svarade: Jo. Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Religionens grund är islam, dess pelare är bönen och dess högsta topp är jihad.” (Ahmad, Tirmidhi, Ibn Majah)

Förklaring: I denna hadith har religionen beskrivits mycket kortfattat, men ändå fullständigt. Det vill säga, från religionens grund till dess grenar nämns tre huvudfrågor. För det första träder en människa in i islam genom att erkänna sin lydnad och underkastelse inför Allah. För det andra kommer denna lydnad till praktiskt uttryck genom bönen. För det tredje förbereder han sig genom bönens heliga fostran för jihad på Allahs väg.

Dessa tre frågor är alla ömsesidigt beroende av varandra, och det är omöjligt att föreställa sig ett islamiskt liv utan någon av dem.

(٢٣٤) عَنْ أَبِي ذَرِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: قُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَيُّ الْأَعْمَالِ أَفْضَلُ، قَالَ: الإِيمَانُ بِاللَّهِ وَالجِهَادُ فِي سَبِيلِ اللهِ (بخاري – مسلم)

(234) ”Det har berättats från Hazrat Abu Dharr al-Ghifari (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Jag frågade: ’O Allahs profet, vilken handling är den allra bästa (inför Allah)?’ Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) svarade: ’Att tro på Allah och kämpa på Hans väg.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: I hadithen nämns jihad som den bästa handlingen efter tron. Ordet jihad är arabiskt. Det är mycket svårt att hitta ett helt motsvarande ord på andra språk.

Den lexikala betydelsen av ordet jihad är yttersta ansträngning. Den terminologiska betydelsen är att göra en total ansträngning för att etablera den ordning som Allah har gett i samhället, att kämpa för detta med livet som insats och att ägna alla sina krafter åt denna uppgift.

”Jihad” är inte begränsat enbart till väpnade insatser. Att genom skrift och tal förändra människors tankesätt och få dem att följa Allahs religion är också jihad. Att spendera pengar och egendom för att etablera religionen är likaså jihad. I ett yttersta läge kallas det också jihad att med våld utrota det jahilitiska systemet och upprätta Guds system.

Eftersom ”jihad” är en mycket svår uppgift och människor med svagt mod inte klarar av den, har Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) nämnt jihad som den bästa handlingen efter tron.

(٢٣٥) عَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ: سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ: عَيْنَانِ لَا تَمَسُّهُمَا النَّارُ، عَيْنٌ بَكَتْ مِنْ خَشْيَةِ اللَّهِ، وَعَيْنٌ بَاتَتْ تَحْرُسُ فِي سَبِيلِ اللَّهِ (ترمذي)

(235) ”Det har berättats från Hazrat Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) att han sade: Jag hörde Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) säga: ’Två slags ögon kommer inte att beröras av helvetets eld. Det ena är det öga som har fällt tårar av fruktan för Allah. Det andra är det öga som har vakat om natten i vakttjänst på Allahs väg.’” (Tirmidhi)

Förklaring: Med ögat i hadithen avses personen som har ögat. Det vill säga: den person som gråter av fruktan för Allah, samt den person som har fått i uppgift att skydda staten och de islamiska idealen mot islams fiender, kommer inte att hamna i helvetet.

(٢٣٦) عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : مَنْ مَاتَ وَلَمْ يَغْزُ وَلَمْ يُحَدِّثْ بِهِ نَفْسَهُ مَاتَ عَلَى شُعْبَةٍ مِنْ نِفَاقٍ (مسلم)

(236) ”Det har berättats av Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Den som inte deltog i jihad och inte heller ägnade någon tanke åt jihad, och sedan dog i detta tillstånd, dog som en hycklare.” (Muslim)

Förklaring: Om en människa med hela sitt hjärta antar Allahs religion, kommer hon också att ägna alla sina ansträngningar åt att sprida, etablera och förverkliga denna religion. Om hon av någon anledning inte får möjlighet till detta, kommer hon åtminstone att bära på en plan för det i sitt hjärta. Den som inte gör något av detta har uppenbarligen inte antagit Allahs religion med hela sitt hjärta. Därför kommer hennes död att bli lik en hycklares död.

Jihad som försoning för synder

(۲۳۷)
عَنْ أَبِي قَتَادَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ عَنْ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَنَّهُ قَامَ فِيهِمْ فَذَكَرَ لَهُمْ: أَنَّ الْجِهَادَ فِي سَبِيلِ اللَّهِ وَالإِيمَانَ بِاللَّهِ أَفْضَلُ الْأَعْمَالِ، فَقَامَ رَجُلٌ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ أَرَأَيْتَ إِنْ قُتِلْتُ فِي سَبِيلِ اللهِ تُكَفِّرُ عَنِّى خَطَايَايَ؟ فَقَالَ لَهُ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: نَعَمْ وَأَنْتَ صَابِرٌ مُحْتَسِبٌ مُقْبِلٌ غَيْرُ مُدْبِرٍ، ثُمَّ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: كَيْفَ قُلْتَ؟ قَالَ أَرَأَيْتَ إِنْ قُتِلْتُ فِي سَبِيلِ اللَّهِ أَتُكَفْرُ عَنِّى خَطَايَايَ؟ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: نَعَمْ وَأَنْتَ صَابِرٌ مُحْتَسِبٌ مُقْيلٌ غَيْرُ مُدْبِرٍ إِلَّا الدَّيْنَ فَإِنَّ جِبْرِيلَ قَالَ لِي ذَالِكَ (مسلم)

(237) Det har berättats av Hazrat Abu Qatadah (må Allah vara nöjd med honom) att Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) en gång stod framför sina ädla följeslagare och sade till dem: ”Att kämpa i Allahs väg och att tro på Allah är utan tvekan de bästa gärningarna.” En man reste sig och frågade: ”O Allahs Profet, om jag kämpar i Allahs väg och möter döden, kommer då mina tidigare synder att bli förlåtna?

Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ”Ja, om du går fram mot fienden med ståndaktighet för Allahs sak och dör utan att försöka fly från slagfältet, kommer dina synder utan tvekan att bli förlåtna.” Efter en kort paus frågade Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom): ”Du där, vad var det du frågade mig?” Mannen svarade: ”O Profet, om jag kämpar i Allahs väg och dör som martyr, kommer då alla mina tidigare synder att bli förlåtna?” Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ”Ja, om du går fram med ståndaktighet mot Allahs fiender, kommer alla dina synder att bli förlåtna. Men om du har en skuld kommer den inte att bli förlåten. Just nu kom Jibril (må Allahs frid vara över honom) och berättade detta för mig.” (Muslim)

(۲۳۸)
وَعَنْ زَيْدِ بْنُ خَالِدٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَنْ جَهَزَ غَازِيًا فِي سبِيلِ اللَّهِ فَقَدْ غَزَا ، وَمَنْ خَلَفَ غَازِيًا فِي أَهْلِهِ فَقَدْ غزا (بخاري – مسلم)

(238) ”Hazrat Zayd ibn Khalid (ra:) berättade att den ädle Profeten (s:) sade: Den som samlar ihop utrustning åt en mujahid kommer också att få jihadens belöning. Och den som tar hand om mujahidens familj kommer också att få jihadens belöning.” (Bukhari, Muslim)

Kapitel 8: Statsskick

Härskarnas ansvar

الَّذِينَ إِنْ مَكَّنَّاهُمْ فِي الْأَرْضِ أَقَامُوا الصَّلَاةَ وَآتَوُا الزَّكَاةَ وَأَمَرُوا بِالْمَعْرُوفِ وَنَهَوْا عَنِ الْمُنْكَرِ وَلِلَّهِ
عَاقِبَةُ الأُمُورِ (سورة الحج: (٤١)

”Om Jag ger dem makt på jorden, då upprättar de bönen där, inför zakat-systemet, befaller det goda och hindrar människorna från det onda. Och varje saks slutliga utgång ligger i Allahs hand.” (Sura al-Hajj: 41)

(۲۳۹)
وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : اللَّهُمَّ مَنْ وَلِيَ مِنْ أَمْرِ أُمَّتِي شَيْئًا فَشَقَّ عَلَيْهِمْ فَاسْقُقْ عَلَيْهِ وَمَنْ وَلِيَ مِنْ أَمْرِ أُمَّتِي شَيْئًا فَرَفَقَ بِهِمْ فَارْفُقْ بِهِ (مسلم)

(239) ”Hazrat Aisha (ra:) berättade att den ädle Profeten (s:) bad följande bön: O Allah, den som får myndighet över något som rör min umma och därefter behandlar dem hårt, var även Du hård mot honom. Och den som får myndighet över något som rör min umma och behandlar dem vänligt, var även Du nådig mot honom.” (Muslim)

(٢٤٠) وَعَن مَعْقَلِ بْنِ يَاسَرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ: مَا مِنْ وَالٍ وَلِيَ رَعِيَّةً مِنَ الْمُسْلِمِينَ فَيَمُوتُ وَهُوَ غَاسٌ لَهُمْ إِلَّا حَرَّمَ اللَّهُ عَلَيْهِ الْجَنَّةَ (بخاري – مسلم)

(240) ”Hazrat Ma’qil ibn Yasar (r.a.) berättar: Jag hörde Allahs Sändebud (s.) säga: Den härskare som får makten över muslimerna och dör som en förtryckare och förrädare, för honom kommer Allah sannerligen att förbjuda paradiset.” (Bukhari, Muslim)

(٢٤١) وَعَن مَعْقَلِ بْنِ يَاسِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَا مِنْ عَبْدِ يَسْتَرْعِيهِ اللَّهُ رَعِيَّةً فَلَمْ يُعْطِهَا بِنَصِيْحَةٍ إِلَّا لَمْ يَجِدْ رَائِحَةَ الْجَنَّةِ (بخاري – مسلم)

(241) ”Hazrat Ma’qil ibn Yasar (r.a.) berättar: Jag hörde Allahs Sändebud (s.) säga: Den av Allahs tjänare som Han ger makt över folket och som därefter inte behandlar dem välvilligt, kommer inte ens att få känna doften av paradiset.” (Det vill säga, han kommer under inga omständigheter att kunna träda in i paradiset.) (Bukhari, Muslim)

(٢٤٢) وَعَن مَعْقَلِ بْنِ يَاسَارٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ: أَيُّمَا وَالٍ وَلِيَ مِنْ أَمْرِ الْمُسْلِمِينَ شَيْئًا، فَلَمْ يَجْهَدْ لَهُمْ كَنُصْحِهِ وَجُهْدِهِ لِنَفْسِهِ كَبَّهُ اللَّهُ عَلَى وَجْهِهِ فِي النَّارِ
(طبراني)

(242) ”Hazrat Ma’qil ibn Yasar (r.a.) berättar: Han säger: Jag hörde Allahs ädle Sändebud (s.) säga: Den som får ansvar för någon angelägenhet som rör muslimerna och sedan inte anstränger sig för deras välfärd och intressen på samma sätt som han anstränger sig för sina egna, kommer Allah att kasta med ansiktet före i helvetet.” (Tibrani)

(٢٤٣) وَعَنْ عَائِدَ بْنِ عَمْرٍو رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ: إِنَّ شَرَّ الرِّعَاءِ الْحُطَمَةُ (مسلم)

(243) ”Hazrat A’iz ibn Amr (r.a.) berättar: Jag hörde Allahs Sändebud (s.) säga: Den värsta av härskarna är den som är förtryckande.” (Det vill säga, den som förtrycker folket.) (Muslim)

Förklaring: I ovanstående hadither har Allahs Profet befallt härskarna att vara medkännande mot folket, skipa rättvisa och verka för deras välfärd. Huzur (s.) har också tydligt förklarat att de skoningslösa, förtryckande och orättfärdiga härskarnas slutliga öde är helvetet. När Huzur (s.) sände Hazrat Mu’adh (r.a.) som härskare över Jemen gav han honom ett viktigt råd. I slutet sade han: ”O Mu’adh, du måste akta dig för den förtrycktas förbannelse. Det finns ingen slöja mellan den förtrycktas klagan och Allah den Allsmäktige.”

När islams förste kalif, Hazrat Abu Bakr Siddiq, hade blivit vald till kalif höll han ett vägledande tal. I en del av talet sade han: ”Var uppmärksamma! Från och med i dag är var och en av era svaga personer stark inför mig, eftersom jag med statens makt kommer att träda fram för att hjälpa honom. Och den av era starka personer är svag inför mig, eftersom jag själv kommer att återkräva den svages rätt från honom.” Därför bör den som Allah ger makten att styra bedriva styret i enlighet med Allahs och Profetens vilja och skipa rättvisa bland folket. Islam har nämligen inte lämnat staten utanför sharias område.

Folkets ansvar

(٢٤٤) وَعَنْ أُمِّ الْحُصَيْنِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِنْ أُمْرَ عَلَيْكُمْ عَبْدٌ مُجَدَّعٌ يَقُودُكُمْ بِكِتَابِ اللَّهِ تَعَالَى فَاسْمَعُوا لَهُ وأَطِيعُوا (مسلم)

(244) ”Hazrat Ummul Husain (må Allah vara nöjd med henne) berättar att den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Även om en slav utan näsa skulle utses till er emir och han styr över er enligt Allahs bok, ska ni lyssna till honom och lyda honom.’” (Muslim)

(٢٤٥) عَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ: اسْمَعُوا وَأَطِيعُوا وَإِنِ اسْتُعْمِلَ عَلَيْكُمْ عَبْدٌ حَبَشِيٌّ كَأَنَّ رَأْسَهُ زَبِيبَةٌ (بخاري)

(245) ”Det berättas från Hazrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Även om en etiopisk slav med ett huvud så litet som en vindruva skulle utses till er härskare, ska ni ändå lyssna till honom och lyda honom.’” (Bukhari)

Förklaring: Islam har lagt särskild vikt vid partidisciplin, enhet och lydnad. Profetens (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) anvisning är att när ni en gång har valt någon till er ledare, ska ni lyda honom och följa hans befallningar så länge han leder er i enlighet med Koranen och sunna. Spridandet och etablerandet av Allahs religion i världen samt den muslimska ummans utveckling och välfärd är nämligen helt beroende av dess samlade styrka.

Lydnadens gränser

(٢٤٦) وَعَنْ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: السَّمْعُ وَالطَّاعَةُ عَلَى الْمَرْءِ الْمُسْلِمِ فِيمَا أَحَبَّ وَكَرِهَ مَا لَمْ يُؤْمَرُ بِمَعْصِيَةٍ فَإِذَا أُمِرَ بِمَعْصِيَةٍ فَلَا سَمْعَ وَلَا طَاعَةَ (بخاري – مسلم)

(246) ”Hadrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs Sändebud (frid vare med honom) sade: Så länge härskaren inte befaller någon syndig handling är det varje muslims ovillkorliga plikt att lyssna till hans befallning och lyda den, vare sig det behagar honom eller inte. Men om han befaller en syndig handling finns det ingen skyldighet att lyssna till honom eller lyda honom.” (Bukhari, Muslim)

(٢٤٧) وَعَنْ عَلِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: لا طَاعَةَ فِي مَعْصِيَةٍ إِنَّمَا الطَّاعَةُ فِي الْمَعْرُوفِ (بخاري – مسلم)

(247) ”Hadrat Ali (må Allah vara nöjd med honom) berättar att den ädle Profeten (frid vare med honom) sade: Det finns ingen lydnad i syndiga handlingar; lydnad gäller endast goda handlingar.” (Bukhari, Muslim)

(٢٤/٠) وَعَنْ أُمِّ سَلَمَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: يَكُونُ أُمَرَاءُ تَعْرِفُونَ وَتُنْكِرُونَ فَمَنْ أَنْكَرَ فَقَدْ بَرِئَ، وَمَنْ كَرِهَ فَقَدْ سَلِمَ أَيْ مَنْ كَرِهَ بِقَلْبِهِ وَأَنْكَرَ بِقَلْبِهِ، وَلَكِنْ مَنْ رَضِيَ وَتَابَعَ، قَالُوا : أَفَلَا نُقَاتِلُهُمْ، قَالَ: لَا ، مَا صَلَّوْا ، لا،
مَا صَلَّوْا (مسلم)

(248) ”Hadrat Umm Salama (må Allah vara nöjd med henne) berättar att den ädle Profeten (frid vare med honom) sade: Det kommer en tid då härskare utses över er, vilka både kommer att göra gott och göra ont. Den som protesterar mot det onda kommer därför att undgå skuld. Även den som i sitt hjärta anser det vara ont och protesterar mot det inom sig kommer att vara trygg. Men den som tycker om det onda och följer det blir delaktig i denna syndiga handling. Sahaberna frågade: ’Allahs Profet, ska vi inte gripa till vapen mot dessa härskare?’ Profeten (frid vare med honom) svarade: ’Nej, så länge de fortsätter att förrätta bönen ska ni inte göra det.’” (Muslim)

Det är orätt att eftertrakta ett ämbete

(٢٤٩) وَعَنْ عَبْدِ الرَّحْمَنِ بْنِ سَمُرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: لَا تَسْأَلِ الإِمَارَةَ، فَإِنَّكَ إِنْ أُعْطِيتَهَا عَنْ مَسْأَلَةٍ وَكَلَتْ إِلَيْهَا ، وَإِنْ أُعْطِيتَهَا عَنْ غَيْرِ مَسْأَلَةٍ أُعِنْتَ عَلَيْهَا
(بخاري – مسلم)

(249) ”Det har berättats av Hazrat Abdur Rahman ibn Samurah (må Allah vara nöjd med honom). Han sade: Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade till mig: ’Be inte om ledarskap. Om du får ledarskapet genom att be om det, kommer du att lämnas åt den uppgiften på egen hand. (I den situationen kommer du inte att få någon hjälp från Allah.) Men om du får ledarskapet utan att ha bett om det, kommer du att få hjälp från Allah med att fullgöra ditt ansvar.’” (Bukhari, Muslim)

(٢٥٠) عَنْ أَبِي مُوسَى رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: دَخَلْتُ عَلَى النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: أَنَا وَرَجُلَانِ مِنْ بَنِي عَمِّى فَقَالَ أَحَدُهُمَا يَا رَسُولَ اللَّهِ أَمِّرْنَا عَلَى بَعْضٍ مَا وَلَاكَ اللَّهُ ، وَقَالَ الآخَرُ: مِثْلَ ذَلِكَ، فَقَالَ: إِنَّا وَاللَّهِ لَا نُوَلِّى

عَلَى هَذَا الْعَمَلِ أَحَدًا سَأَلَهُ وَلَا أَحَدًا حَرَصَ عَلَيْهِ، وَفِي رِوَايَةٍ لَا تَسْتَعْمِلُ عَلَى عَمَلِنَا مَنْ أَرَادَهُ
(بخاري – مسلم)

(250) ”Hazrat Abu Musa (må Allah vara nöjd med honom) berättar: En gång kom jag och mina två kusiner till den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom). En av kusinerna sade till Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom): ’O Allahs Profet, ge även mig ansvaret för något område under den styrelsemyndighet som Allah har gett dig.’ Den andre kusinen sade samma sak. Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’Vid Allah, vi kommer under inga omständigheter att anförtro en sådan uppgift åt någon som ber om den eller hyser begär efter den.’ Enligt en annan berättelse sade Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) till dem: ’Vi kommer inte att utse personer som ber om det till dessa ämbeten hos oss.’” (Bukhari, Muslim)

(٢٥١) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: تَجِدُونَ مِنْ خَيْرِ النَّاسِ أَشَدُّهُمْ كَرَاهِيَةً لِهَذَا الْأَمْرِ حَتَّى يَقَعَ فِيهِ
(بخاري – مسلم)

(251) ”Det har berättats av Hazrat Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ’De som starkt ogillar ett ämbete – och därefter blir knutna till det – kommer ni att finna vara de bästa människorna.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: De som, eftersom de inser vikten av ett ansvar eller ämbete inom styret, är ovilliga att ta emot en sådan post, utför sitt arbete med extra stort engagemang och ärlighet när ansvaret anförtros åt dem med hänsyn till deras ärlighet och ansvarskänsla. Därför får de hjälp från Allah, och de blir då framstående människor i samhället.

Domarens ansvar

وَإِذَا حَكَمْتُمْ بَيْنَ النَّاسِ أَنْ تَحْكُمُوا بِالْعَدْلِ إِنَّ اللَّهَ نِعِمَّا يَعِظُكُمْ بِهِ إِنَّ اللَّهَ كَانَ سَمِيعًا بَصِيرًا
(سورة النساء : ٥٨)

“Och när ni dömer mellan människor, ska ni döma rättvist. Allah ger er verkligen ett utmärkt råd. Sannerligen är Allah den Allhörande, den Allseende.” (Sura an-Nisāʾ – 58)

(٢٥٢) وَعَنْ أَبِي بَكْرَةً رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: سَمِعْتُ
رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ: لَا يَقْضِيَنَّ حَكَمٌ بَيْنَ اثْنَيْنِ وَهُوَ غَضَبَانُ (بخاري – مسلم)

(252) “Hazrat Abu Bakrah (må Allah vara nöjd med honom) sade: Jag hörde Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) säga att ingen domare ska fälla dom mellan två personer medan han är arg.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Om en domare fattar ett domslut i vredesmod, finns det risk att ilskan påverkar själva rättskipningen, så att rättvisa inte skipas. Därför befallde Allahs Profet att domaren, i ett helt lugnt och normalt tillstånd, ska lyssna till båda parternas samtal och granska bevisen, och därefter skipa vederbörlig rättvisa.

(٢٥٣) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَنْ جُعِلَ قَاضِبًا بَيْنَ النَّاسِ فَقَدْ ذُبِحَ بِغَيْرِ سِكِينٍ
أحمد – ترمذي – أبو داؤد – ابن ماجة)

(253) “Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) sade: Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) förkunnade: Den som utses till domare är som om han slaktades utan kniv.” (Ahmad, Tirmidhi, Abu Dawud, Ibn Majah)

Förklaring: Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) gav detta exempel för att tydliggöra domarens viktiga och känsliga ansvar. När domaren avgör en tvist mellan två tvistande personer kommer hans tunga ansvar att plåga honom så mycket att han kommer att känna det som om han slaktas utan kniv med något hårt.

(٢٥٤) وَعَنْ بُرَيْدَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: الْقُضَاةُ ثَلَاثَةٌ وَاحِدٌ فِي الْجَنَّةِ وَاثْنَانِ فِي النَّارِ فَأَمَّا الَّذِي فِي الْجَنَّةِ فَرَجُلٌ عَرَفَ الْحَقَّ فَقَضَى بِهِ، وَرَجُلٌ عَرَفَ الْحَقَّ فَجَارَ فِي الْحُكْمِ فَهُوَ فِي النَّارِ وَرَجُلٌ قَضَى لِلنَّاسِ عَلَى جَهْلٍ فَهُوَ فِي
النَّارِ
(أبو داؤد – ابن ماجة)

(254) ”Det har berättats från Hazrat Abu Buraydah (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Domare är av tre slag. Av dem kommer ett slags domare att vara paradisbor, medan två slags domare kommer att vara helvetesbor. Paradisbon är den domare som förstår sanningen och dömer därefter. Helvetesbon är den domare som finner sanningen men dömer i strid med den. På samma sätt kommer även den domare som dömer utifrån okunskap att vara en helvetesbo.” (Abu Dawud, Ibn Majah)

Vilken metod ska man följa vid dömandet?

(٢٥٥) وَعَنْ مُعَاذِ بْنِ جَبَلٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَمَّا بَعَثَهُ إِلَى الْيَمَنِ، قَالَكَ كَيْفَ تَقْضِي إِذَا عَرَضَ لَكَ قَضَاءٌ؟ قَالَ أَقْضِى

بِكِتَابِ اللَّهِ ، قَالَ: فَإِنْ لَمْ تَجِدْ فِي كِتَابِ اللَّهِ؟ قَالَ: فَبِسُنَّةِ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ، قَالَ: فَإِنْ لَمْ تَجِدْ فِي سُنَّةِ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ؟ قَالَ: أَجْتَهِدُ رَأْيِي وَلَا آلُو، قَالَ: فَضَرَبَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَلَى صَدْرِهُ وَقَالَ: الْحَمْدُ لِلَّهِ الَّذِي وَفِّقَ رَسُولَ رَسُولِ اللَّهِ لِمَا يَرْضِي بِهِ رَسُولُ اللَّهِ ترمذي – أبو داؤد – دارمي)

(255) ”Hazrat Muadh ibn Jabal (må Allah vara nöjd med honom) berättar: När Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) skulle sända honom till Jemen frågade han: ’När ett mål läggs fram inför dig, på vilken grund kommer du då att avgöra det?’ Hazrat Muadh svarade: ’Jag kommer att döma enligt Allahs bok.’ Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Och om du inte finner något avgörande för det i Allahs bok?’ Han svarade: ’Då kommer jag att döma enligt Allahs Sändebuds sunna.’ Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Och om du inte finner det heller i Allahs Sändebuds sunna?’ Då sade Hazrat Muadh: ’Då kommer jag att göra ijtihad (använda min kunskap och mitt omdöme) och avgöra saken, och jag kommer inte att försumma ansträngningen i fråga om ijtihad.’ När han hörde detta lade Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sin hand på Muadhs bröst och sade: ’All lovprisning tillkommer Allah, som har gett Allahs Sändebuds representant förmågan att fatta ett beslut som behagar Allahs Sändebud.’” (Tirmidhi, Abu Dawud, Darimi)

Medling i rättskipningen

(٢٥٦) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا أَنَّ قُرَيْشًا أَهَمَّهُمْ شَأْنُ الْمَرْأَةِ الْمَحْزُومِيَّةِ الَّتِي سَرَقَتْ فَقَالُوا : وَمَنْ يُكَلِّمُ فِيهَا رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ، فَقَالُوا : وَمَنْ يَجْتَرِئُ عَلَيْهِ إِلَّا أُسَامَةُ بْنُ زَيْدٍ حِبُّ رَسُولِ اللَّهِ صلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَكَلَّمَهُ أُسَامَةُ، فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : أَتَشْفَعُ فِي حَدٍ مِنْ حُدُودِ اللَّهِ ثُمَّ قَامَ فَاخْتَطَبَ ثُمَّ قَالَ إِنَّمَا أَهْلَكَ الَّذِينَ قَبْلَكُمْ أَنَّهُمْ كَانُوا إِذَا سَرَقَ فِيهِمُ الشَّرِيفُ تَرَكُوهُ، وَإِذَا سَرَقَ فِيهِمُ الضَّعِيفُ أَقَامُوا عَلَيْهِ الْحَدَّ وَايْمُ اللَّهِ لَوْ أَنَّ فَاطِمَةَ ابْنَةَ مُحَمَّدٍ سَرَقَتْ لَقُطِعَتْ يَدُهَا
(بخاري – مسلم)

(256) ”Det har berättats från Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att Quraysh en gång blev mycket bekymrade över en kvinna från Makhzum-klanen, eftersom hon hade stulit något. (Hennes fall hade lagts fram inför Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom).) De sade sinsemellan: Vem kan tala med Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) om detta? De sade till varandra: Vem annan än Usama ibn Zayd, som står Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) nära, vågar tala med honom om detta? Därefter talade Usama (må Allah vara nöjd med honom) med Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) om saken. Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Försöker du medla inför mig för att Allahs föreskrift ska verkställas (så att jag inte verkställer den)? Sedan reste sig Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) och höll ett tal. Han sade: De folk som levde före er gick under därför att de lät en förnäm person gå fri när han stal, medan de verkställde straffet över den svage när han stal. Vid Allahs ed! Om Fatima, Muhammads dotter, stal, skulle även hennes hand huggas av.” (al-Bukhari, Muslim)

Förklaring: Enligt islamisk lag är den högsta påföljden för stöld att handen huggs av. En gång hade Fatima bint Asad, en kvinna från den berömda Makhzum-familjen i Quraysh-klanen, begått en stöld, och hennes fall hade lagts fram inför Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom). Hennes klanfränder blev mycket bekymrade vid tanken på att denna kvinna från en ädel familj skulle få handen avhuggen för stölden. Därför lät de Allahs Sändebuds (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) favorit, Usama (må Allah vara nöjd med honom), vädja om att hennes straff skulle upphävas. Detta gjorde Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) mycket missnöjd, och han höll ett tal till de närvarande följeslagarna. Han sade att sådan medling när sharias straff ska verkställas är synnerligen förkastlig. Det spelade ingen roll om det var Fatima bint Asad; om även Fatima bint Muhammad hade gjort detta, skulle jag utan tvekan ha huggit av hennes hand. Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade också att Allah förstörde många folk före er när de började tillämpa olaglig medling och partiskhet i rättskipningen.

Kapitel 9: Det hinsidiga

Döden och livet efter döden

قُلْ إِنَّ الْمَوْتَ الَّذِي تَفِرُّونَ مِنْهُ فَإِنَّهُ مُلَاقِيكُمْ ثُمَّ لَا تُرَدُّونَ إِلَى عَالِمِ الْغَيْبِ وَالشَّهَادَةِ فَيُنَبِّئُكُمْ بِمَا كُنْتُمْ
تَعْمَلُونَ (سورة الجمعة (۸)

”Säg till dem: Den död som ni flyr från kommer sannerligen att hinna ifatt er. Därefter kommer ni att föras fram inför Allah, den Allsmäktige, som känner till allt det synliga och det osynliga. Då kommer Han att meddela er vad ni brukade göra i denna värld.” (Sura al-Jumuʿa: 8)

(٢٥٧) وَعَنْ تَوْبَانَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : يُوشِكُ الْأُمَمُ أَنْ تَدَاعَى عَلَيْكُمْ كَمَا تَدَاعَى الأَكِلَةُ إِلَى قَصْعَتِهَا ، فَقَالَ قَائِلٌ وَمِنْ قلةٍ نَحْنُ يَوْمَئِذٍ ؟ قَالَ : بَلْ أَنْتُمْ يَوْمَئِذٍ كَثِيرٌ وَلَكِنَّكُمْ غُنَاءٌ كَفَتَاءِ السَّيْلِ وَلَيَنْزِعَنَّ اللَّهُ مِنْ صُدُورِ عَدُوِّكُمُ الْمَهَابَةَ مِنْكُمْ وَلَيَقْذِفَنَّ اللَّهُ فِي قُلُوبِكُمُ الْوَهَنَ، قَالَ

قَائِلٌ يَا رَسُولَ اللَّهِ وَمَا الْوَهَنُ قَالَ: حُبُّ الدُّنْيَا
وَكَرَاهِيَةُ الْمَوْتِ (أبو داؤد)

(257) ”Det har berättats av Hazrat Thawban (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Snart kommer det en tid över min ummah då olika nationer i världen kommer att kasta sig över dem, liksom hungriga människor kastar sig över mat. En man frågade: ”O Guds Sändebud, kommer vi den dagen att vara mycket få till antalet, så att världens olika nationer kommer att rycka fram för att utplåna oss?” Guds Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ”Nej, tvärtom kommer ni den dagen att vara många till antalet. Men ni kommer att vara likt skummet på flodvattnet. Allah kommer förvisso den dagen att ingjuta fruktan för er i deras hjärtan.” En man frågade: ”O Guds Sändebud, vad kommer att vara orsaken till denna svaghet och rädsla i våra hjärtan?” Guds Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ”Det beror på att ni den dagen kommer att älska världen och avsky döden.” (Abu Dawud)

Förklaring: Med stöd av den kunskap Allah har gett har Allahs profet ibland också förutsagt framtiden. Den ovanstående hadithen är en av Profetens förutsägelser. I den antyder Allahs profet en kommande epok för muslimerna, då en tid kommer när min ummah blir så uppslukad av världens lockelser att den, i stället för det kommande livet, kommer att anse livet i denna värld vara ytterst lyckosamt och inte alls vilja offra liv och egendom för islam och den islamiska gemenskapen. Därför kommer islams fiender inte längre att känna fruktan för dem, och trots muslimernas stora antal kommer islams fiender att utplåna deras inflytande och makt från världen.

(٢٥٨) وَعَنْ شَدَّادِ بْنِ أَوْسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: الْكَيِّسُ مَنْ دَانَ نَفْسَهُ وَعَمِلَ لِمَا بَعْدَ الْمَوْتِ، وَالْعَاجِزُ مَنْ أَتْبَعَ نَفْسَهُ هَوَاهَا وَتَمَنَّى عَلَى اللَّهِ (ترمذي)

(258) ”Det har berättats av Hazrat Saddad ibn Aws (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: Den verkligt kloka är den som tyglar sina begär och arbetar för livet efter döden. Den oförståndige är däremot den som överlämnar sitt nafs åt begärens nycker och sitter och hyser ogrundat hopp om Allahs barmhärtighet.” (Det vill säga: Han handlar enligt sitt nafs begär, men hoppas samtidigt att Allah ska förlåta honom.) (Tirmidhi)

(٢٥٩) وَعَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: اسْتَحْيُوا مِنَ اللَّهِ حَقَّ الْحَيَاءِ، قُلْنَا إِنَّا لَنَسْتَحْيِي يَا رَسُولَ اللَّهِ وَالْحَمْدُ لِلَّهِ، قَالَ: لَيْسَ ذَاكَ وَلَكِنَّ الإِسْتِحْيَاءَ مِنَ اللَّهِ حَقَّ الْحَيَاءِ أَنْ تَحْفَظَ الرَّأْسَ وَمَا وَعَى وَتَحْفَظَ الْبَطْنَ وَمَا

حَوَى وَتَتَذَكَّرَ الْمَوْتَ وَالْبَلَى، وَمَنْ أَرَادَ الْآخِرَةَ تَرَكَ زِينَةَ الدُّنْيَا وَآثَرَ الآخِرَةَ عَلَى الْأُولَى، فَمَنْ فَعَلَ ذَالِكَ فَقَدِ اسْتَحْيَا مِنَ اللَّهِ حَقَّ الْحَيَاء (ترمذي)

(259) ”En gång sade den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) till de ärade följeslagarna: Ni ska vörda Allah på ett särskilt sätt. (Berättaren) sade: Vi sade: ”O Allahs profet, vi tackar Allah för att vi vördar Allah fullständigt.” Guds Sändebud (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ”Nej, det är inte på det sätt som ni säger. Att vörda Allah fullständigt innebär i stället att du noggrant vakar över din hjärna och över allt som du tänker på i den, att du är uppmärksam på din mage och på det du tar in i den som föda, samt att du gång på gång minns döden och tillståndet efter döden. Den som tar det kommande livet som sitt mål kommer att avvisa världens prakt och föredra det kommande livet framför detta liv. Den som gör dessa saker vördar i sanning Allah fullständigt.” (Tirmidhi)

Förklaring: I den återgivna hadithen pekade den ädle Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom), när han beskrev innebörden av att vörda Allah fullständigt, på tre saker. En av dem är hjärnan. Hjärnan är nämligen centrum för människans tänkande och reflektion. Att vaka över hjärnan innebär att inte ge någon plats åt föreställningar om skamliga, orättvisa eller syndiga handlingar. Liksom en bil drivs av sin motor, drivs människan av sin hjärna. Föreställningen om en god eller ond handling uppstår först i hjärnan. Därefter omsätter hennes händer, fötter och övriga kroppsdelar den i handling. Den vars hjärna tänker goda tankar kommer därför att tvingas låta även sina händer och fötter utföra goda handlingar. Om hjärnan tänker på orättvisa och ohederliga handlingar kommer kroppens lemmar att omsätta just detta i handling. Därför sade Allahs profet att man ska vara uppmärksam på hjärnan och på de tankar som kommer till den.

Det andra är magen eller buken. Den föda som människan intar i sin mage är det som lagrar energi, och denna energi håller i sin tur hjärnans tankeförmåga aktiv och frisk. Om födan däremot är oren och haram, kommer hjärnan under inga omständigheter att kunna tänka rena tankar genom den energi som denna föda alstrar. Det tredje är livet efter detta. Tanken på livet efter detta tvingar nämligen människan att följa den rätta vägen i detta liv. En människa som inte tror på livet efter detta är lik en resenär utan resmål. Liksom en människa utan resmål irrar omkring på gator och gränder, och dras till varje glänsande föremål vid vägkanten, dras den som glömmer livet efter detta till världens illusioner och hålls fjärmad från Allah.

(٢٦٠) وَعَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَجُلاً قَالَ: يَا رَسُولَ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ مَتَى السَّاعَةُ؟ قَالَ: وَيْلَكَ وَمَا أَعْدَدْتَ لَهَا؟ قَالَ: مَا أَعْدَدْتُ لَهَا إِلَّا أَنِّي

أُحِبُّ اللَّهَ وَرَسُولَهُ، قَالَ: أَنْتَ مَعَ مَنْ أَحْبَبْتَ، قَالَ أَنَسٌ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ مَا رَأَيْتُ الْمُسْلِمِينَ فَرِحُوا بِشَيْءٍ
بَعْدَ الإِسْلَامِ فَرَحَهُمْ بِهَا (بخاري – مسلم)

(260) ”Det har berättats från Anas (må Allah vara nöjd med honom) att en man en gång frågade Allahs Profet (må Allahs frid och välsignelser vara över honom): När kommer Domedagen att äga rum? Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Ve dig! Vad har du förberett inför Domedagen? Mannen svarade: Jag har inte kunnat förbereda något större inför Domedagen än kärleken till Allah och Allahs Sändebud. Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: På Domedagen kommer du att vara tillsammans med den du älskar i denna värld. Anas (må Allah vara nöjd med honom) sade: När muslimerna, det vill säga följeslagarna, hörde Profetens ovannämnda ord blev de den dagen så glada att de aldrig hade setts så glada sedan de antog islam.” (Bukhari, Muslim)

För följeslagarnas fromhet och gudsfruktan samt deras uppoffringar och uthållighet för Allahs sak har de själva lovprisats i Koranen. Trots detta var de ädla följeslagarna ständigt oroade när de tänkte på livet efter detta. Därför blev de djupt glada över Profetens (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) ovannämnda glada budskap. De var nämligen hänförda av sin kärlek till Profeten. När de fick veta att de på Domedagen skulle vara tillsammans med Profeten blev de därför allra gladast.

Beskrivningen av Domedagen

(٢٦١) وَعَنْ سَهْلِ بْنِ سَعَدٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : يُحْشَرُ النَّاسُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ عَلَى أَرْضِ بَيْضَاءَ عَفْرَاءَ كَفُرْصَةِ النَّقِيِّ لَيْسَ فِيهَا عَلَمٌ لأَحَدٍ (بخاري – مسلم)

(261) ”Det har berättats från Sahl ibn Sa’d (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: På Domedagen kommer mänskligheten att samlas på en vitaktig mark med röd ton, lik ett bröd av knågat mjöl, där det inte kommer att finnas något tecken på någons hus eller bostad.” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: Efter att denna värld och allt som finns i den har gått under kommer Allah den Allsmäktige att samla hela människosläktet och jinnsläktet på en vidsträckt, jämn plats för att hålla räkenskap för alla deras handlingar i den jordiska världen. Där kommer det inte att finnas några hus, berg, skogar eller liknande bakom vilka någon kan söka skydd. Denna väldiga, jämna plats är Mahshars slätt, jämfört med vilken vår jord endast är som en punkt. Jorden på Mahshars slätt kommer att vara vit med en rödaktig ton.

(٢٦٢) وَعَن عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ: سَمِعْتُ رَسُولَ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ: يُحْشَرُ النَّاسُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ حُفَاةً عُرَاةً غُرْلًاً، قُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ

النِّسَاءُ وَالرِّجَالُ جَمِيعًا يَنْظُرُ بَعْضُهُمْ إِلَى بَعْضٍ، فَقَالَ يَا عَائِشَةُ الْأَمْرُ أَشَدُّ مِنْ أَنْ يَنْظُرَ بَعْضُهُمْ إِلَى بَعْضٍ
(بخاري – مسلم)

(262) ”Det har berättats från Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att hon sade: Jag hörde Allahs Profet säga att mänskligheten på Uppståndelsens dag kommer att samlas barfota, nakna och oomskurna. Jag frågade: ’O Allahs Sändebud, i ett sådant tillstånd kommer ju män och kvinnor att se på varandra.’ Profeten sade: ’O Aisha, tillståndet den dagen kommer att vara så fruktansvärt att ingen ens kommer att tänka på att se på någon annan.’” (Bukhari, Muslim)

Förklaring: På Hashars dag kommer alla människor att samlas på Mahshars slätt utan kläder och skor, nakna och till och med oomskurna. Det innebär att de kommer att återuppstå i samma tillstånd som när de föddes ur sina mödrars sköten. Koranens ord om detta lyder som följer:

كَمَا بَدَأْنَا أَوَّلَ خَلْقٍ نُعِيدُهُ وَعْدًا عَلَيْنَا إِنَّا كُنَّا فَاعِلِينَ

”På samma sätt som Jag skapade dem första gången kommer Jag att återuppväcka dem. Detta är Mitt löfte, och Jag kommer sannerligen att uppfylla det. (Sura al-Anbiya – 134)

Uppståndelsens dags fasor, skräck och fruktan kommer att göra människorna så förskräckta och omtumlade att även om alla människor uppstår nakna, kommer ingen ens att vända sig om för att se på någon annan. Var och en kommer att vara bekymrad och orolig över sina egna angelägenheter.

(٢٦٣) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : لَيَأْتِي الرَّجُلُ الْعَظِيمُ السَّمِينُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ لَا يَزِنُ عِنْدَ اللَّهِ جَنَاحَ بَعُوضَةٍ وَقَالَ اقْرَؤُوا : فَلَا نُقِيمُ لَهُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ وَزْنًا
(بخاري – مسلم)

(263) ”Det har berättats från Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara med honom) sade: På Uppståndelsens dag kommer en stor, fet och välbyggd man att föras fram, men hos Allah kommer hans värde inte ens att motsvara en myggas vinge. Därefter bad Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara med honom) dem läsa följande vers: ’På Uppståndelsens dag ska Vi inte upprätta någon våg för dem.’ (Eftersom de inte kommer att ha några gärningar av sådan betydelse att de kan vägas.) (Bukhari, Muslim)

(٢٦٤) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: قَرَأَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ هَذِهِ الْآيَةَ: يَوْمَئِذٍ تُحَدِّثُ أَخْبَارَهَا، قَالَ: أَتَدْرُونَ مَا أَخْبَارُهَا؟ قَالُوا : اللَّهُ وَرَسُولُهُ أَعْلَمُ، قَالَ: فَإِنَّ أَخْبَارَهَا أَنْ تَشْهَدَ عَلَى كُلِّ

عَبْرٍ أَوْ أَمَةٍ بِمَا عَمِلَ عَلَى ظَهْرِهَا أَنْ تَقُولَ: عَمِلَ عَلَيَّ كَذَا وَكَذَا يَوْمَ كَذَا وَكَذَا ، قَالَ : فَهَذِهِ أَخْبَارُهَا
أحمد – ترمذي)

(264) ”Det har berättats från Hazrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom). Han sade: En gång reciterade Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara med honom) denna vers: ’Den dag då jorden ska berätta om alla sina nyheter.’ Därefter frågade Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara med honom): ’Kan ni säga vilka jordens nyheter är?’ Följjeslagarna svarade: ’Allah och Hans Sändebud vet bäst; vi vet inte.’ Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara med honom) sade: ’Jordens nyheter är att den kommer att vittna om allt gott och ont som män och kvinnor har gjort på den. Jorden kommer att säga: På min rygg gjorde den och den personen den och den handlingen den och den dagen.’ Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara med honom) sade: ’Detta är jordens berättande av sina nyheter.’ (Ahmad, Tirmidhi)

(٢٦٥) وَعَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا أَنَّهَا ذَكَرَتِ النَّارَ فَبَكَتْ، فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: مَا يُبْكِيكِ ، قَالَتْ: ذَكَرْتُ النَّارَ فَبَكَيْتُ فَهَلْ تَذْكُرُونَ أهْلِيكُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ؟ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: أَمَّا فِي ثَلاثَةِ مَوَاطِنَ فَلَا يَذْكُرُ أَحَدٌ أَحَدًا

عِنْدَ الْمِيزَانِ حَتَّى يَعْلَمَ أَيَخِفُ مِيزَانُهُ أَوْ يَثْقُلُ، وَعِنْدَ الْكِتَابِ حِينَ يُقَالُ هَاؤُمُ اقْرَءُوا كِتَابِيَهْ حَتَّى يَعْلَمَ أَيْنَ يَقَعُ كِتَابُهُ أَفِي يَمِينِهِ أَمْ فِي شِمَالِهِ أَمْ مِنْ وَرَاءِ ظَهْرِهِ، وَعِنْدَ الصِّرَاطِ إِذَا وُضِعَ فِي ظَهْرِ جَهَنَّمَ
(أبو داؤد)

(265) ”Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) berättar: En gång började jag gråta när jag tänkte på helvetet. Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara med honom) frågade: ’Varför gråter du?’ Jag svarade: ’Jag gråter när jag tänker på helvetet. O Allahs Sändebud, kommer du på Uppståndelsens dag att minnas dina familjemedlemmar och anhöriga?’ Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara med honom) sade: ’Det kommer att finnas tre platser som är så fruktansvärda att ingen kommer att minnas någon annan. Den första är vid Mīzān, vågen, där alla kommer att vara så bekymrade över om deras gärningar kommer att väga lite eller mycket. Den andra är den plats där gärningsboken delas ut. Alla kommer då att vara bekymrade över om deras gärningsbok ges i höger hand eller i vänster hand bakifrån. (Allahs olydiga tjänare kommer att få sina gärningsböcker i vänster hand bakifrån.) Till och med tjänaren som får sin gärningsbok i höger hand kommer att säga: ’Kom och läs min gärningsbok.’ Den tredje platsen är vid Pul Sirat, när den har lagts över helvetets yta.’ (Abu Dawud)

Beskrivning av paradisets invånare

إِنَّ اللَّهَ يُدْخِلُ الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ جَنَّاتٍ تَجْرِي مِنْ تَحْتِهَا الأَنْهَارُ (سورة الحج)

”De som tror och gör goda gärningar kommer Allah att låta träda in i Paradiset, under vilket floder flyter.”
(Sura al-Hajj: 23)

(٢٦٦) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: قَالَ اللَّهُ تَعَالَى: أَعْدَدْتُ لِعِبَادِيَ الصَّالِحِينَ مَالَا عَيْنٌ رَأَتْ، وَلَا أُذُنَ سَمِعَتْ ، وَلَا خَطَرَ عَلَى قَلْبِ بَشَرٍ فَاقْرَؤُوا إِنْ شَئْتُمْ: فَلَا تَعْلَمُ نَفْسٌ مَا أُخْفِيَ لَهُمْ مِنْ قُرَّةِ أَعْيُنٍ
(بخاري – مسلم)

(266) ”Det har berättats av Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att den ädle Profeten (Allahs välsignelser och frid vare med honom) sade: Allah, världarnas Herre, har sagt: ’Jag har förberett sådana gåvor i Paradiset åt Mina rättfärdiga tjänare som inget öga har sett, inget öra har hört talas om och som inget hjärta ens har kunnat föreställa sig. Och som bekräftelse på detta kan ni recitera följande vers,

فَلَا تَعْلَمُ نَفْسٌ مَا أُخْفِيَ لَهُمْ مِنْ قُرَّةِ أَعْيُنٍ
(سورة السجدة : (۱۷)

”Ingen vet något om de glädjande gåvor som Allah har hållit dolda för de rättfärdiga tjänarna, vilka fröjdar ögonen.” (Sura as-Sajda: 17)

(٢٦٧) وَعَنْ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِنَّ أَهْلَ الْجَنَّةِ يَأْكُلُونَ فِيهَا وَيَشْرَبُونَ وَلَا يَتْفُلُونَ وَلَا يَبُولُونَ وَلَا يَتَغَوَّطُونَ وَلَا يَمْتَخِطُونَ، قَالُوا : مَا بَالُ الطَّعَامِ؟ قَالَ: جُشَاءُ وَرَشْحٌ كَرَشْحِ الْمِسْكِ يُلْهَمُونَ التَّسْبِيحَ وَالتَّحْمِيدَ كَمَا يُلْهَمُونَ النَّفْسَ (مسلم)

(267) ”Hadrat Jabir (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Paradisets invånare kommer sannerligen att äta och dricka i paradiset. Men de kommer inte att behöva spotta, urinera, uträtta sina behov eller snyta sig. Följeslagarna frågade: Vad kommer att hända med maten i deras magar? Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Den kommer att lämna kroppen genom rapningar och svett. Men myskens doft kommer att komma från den. Och Allahs åminnelse genom tasbih och tahmid kommer att förankras i paradisets invånares hjärtan på samma sätt som andningen. (Det vill säga, paradisets invånare kommer att uttala Subhanallah och alhamdulillah liksom de andas.)” (Muslim)

Beskrivning av helvetet och helvetets invånare

وَمَنْ يَعْصِ اللَّهَ وَرَسُولَهُ فَإِنَّ لَهُ نَارَ جَهَنَّمَ خَالِدِينَ فِيهَا أَبَدًا (سورة الجن : (۲۳)

”Och den som är olydig mot Allah och Sändebudet, hans lott är helvetets eld. Där kommer han att förbli för evigt.” (Sura al-Jinn: 23)

(٢٦٨) عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ، أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ: نَارُكُمْ جُزْءٌ مِنْ سَبْعِينَ جزْءًا مِنْ نَارِ جَهَنَّمَ، قِيلَ: يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنْ كَانَتْ لَكَافِيَةٌ، قَالَ: فَضَّلَتْ عَلَيْهِنَّ بِتِسْعَةٍ وَسِتِّينَ جُزْءًا كُلُّهُنَّ مِثْلُ حَرِّهَا (بخاري – مسلم)

(268) ”Det har berättats av Hadrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att den Ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Den eld som finns på jorden hos er utgör, vad gäller hetta, en sjuttiondel av helvetets eld. Man frågade: Allahs Profet, hade inte denna eld varit tillräcklig? Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Helvetets eld har gjorts sextionio delar hetare än världens eld. Var och en av dessa delar motsvarar världens eld separat.” (Bukhari, Muslim)

(٢٦٩) وَعَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ، عَنِ النَّبِيِّ صلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ : أُوقِدَ عَلَى النَّارِ أَلْفَ سَنَةٍ حَتَّى احْمَرَّتْ ، ثُمَّ أُوقِدَ عَلَيْهَا أَلْفَ سَنَةٍ حَتَّى ابْيَضَتْ ثُمَّ أُوقِدَ عَلَيْهَا أَلْفَ سَنَةٍ حَتَّى اسْوَدَّتْ فَهِيَ سَوْدَاءُ مُظْلِمَةٌ (ترمذي)

(269) ”Det har berättats av Hadrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att den Ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Helvetets eld upphettades i tusen år, tills den blev blodröd. Därefter upphettades den i ytterligare tusen år, tills den blev vit. Sedan upphettades den ytterligare tusen år, och den heta elden blev svart. Därmed förvandlades den till ett tätt, kolsvart mörker.” (Tirmidhi)

Slut