Författarens framställan

För fyra år sedan skrev jag en serie artiklar om purdah. De publicerades i några nummer av ”Tarjumānul Qur’ān”. Då utelämnades avsiktligt några aspekter av ämnet, och vissa frågor måste lämnas ofullständiga, eftersom avsikten då inte var att skriva en bok utan en artikel. Genom att infoga dessa frågor och göra nödvändiga tillägg och analyser har den nuvarande boken utformats. Det kan fortfarande inte hävdas att detta ämne här har behandlats slutgiltigt och att det sista ordet har sagts. Men de som verkligen är angelägna om att förstå frågan kommer här att finna teorier, fakta och argument som i stor utsträckning släcker deras törst – åtminstone detta hoppas jag verkligen.

Tawfīq ligger endast i Allahs hand; det är hos Honom jag söker hjälp. Amin.

22 Muharram 1351 hijri – Abul A‘la

Det mänskliga samhällets grundläggande problem

Problemets art och beskaffenhet

Den mänskliga civilisationens främsta och mest komplicerade problem är två. Mänsklighetens välfärd och framsteg är beroende av en sund och balanserad lösning på dessa två problem. Därför har världens lärda samhällsskikt sedan urminnes tider varit bekymrade och grubblat över hur de ska lösas.

Det första problemet är hur relationen mellan kvinnor och män kan upprättas i samhällslivet. Detta är i själva verket civilisationens grundsten, och om det finns ens det minsta utrymme för en skevhet i den, kommer den byggnad som uppförs på den grunden också med nödvändighet att bli skev.

Det andra problemet gäller mänsklighetens individuella och kollektiva relationer. Om ens den minsta brist på samstämmighet kvarstår i regleringen även av detta, måste mänskligheten i alla tider få bära de bittra följderna av det.

Å ena sidan är de båda problemen alltså så betydelsefulla, och å andra sidan är deras komplexitet så växande, att ingen kan lösa dem utan en ingående analys av alla fakta om den mänskliga naturen. Det har med rätta sagts att människan är en liten värld; hennes kroppsliga uppbyggnad, natur, förmågor och färdigheter, begär, impulser och känslor samt hennes faktiska relationer till otaliga skapelser utanför hennes eget väsen och andra sådana förhållanden finns inom människan liksom ett helt universum. Det är omöjligt att lära känna människans verkliga väsen utan att kasta en klar blick på varje del av en sådan värld, och utan en fullständig och sann kunskap om henne är det också omöjligt att lösa hennes grundläggande problem.

Ämnet är dessutom så komplicerat att det från äldsta tider fram till i dag har varit ett fält för kunskap, vetenskap och forskning. För det första har alla fakta om världen ännu inte uppenbarats för människan. Ingen mänsklig kunskap har hittills nått absolut fullkomlighet; ingen människa kan alltså hävda att hon behärskar alla fakta som hör samman med den ifrågavarande kunskapen. Dessutom är de fakta som hittills har belysts så omfattande och finfördelade att inte ens en särskild grupp, för att inte tala om en enskild person, samtidigt kan rikta sin vaksamma blick mot dem. Om den ena sidan fångas av kunskapens öga förblir den andra höljd i mörker. På vissa håll blir blicken begränsad, och på andra håll skymmer personliga känslor vägen för blicken. Trots alla slags försök att lösa dessa problem i sitt liv förblir människan, med denna dubbla svaghet, misslyckad, och till slut blir hennes fel och brister tydliga. En riktig lösning på problemet är möjlig endast när man uppnår en likvärdig blick på alla de fakta som hör samman med det. Och så länge inte alla fakta, eller åtminstone alla sidor av de upptäckta fakta, samtidigt har belysts av kunskapens ljus, uppnås ingen likvärdig blick. Men den synbild vars omfattning av naturen är så stor att den inte i sin helhet faller inom synfältet, förenas dessutom med så starka begär, intressen och aversioner hos människan att hennes blick kröks även inför det som faktiskt blir tydligt synligt. Kan det under sådana förhållanden någonsin vara möjligt att uppnå en opartisk blick? Den lösning som då antas kommer ofrånkomligen antingen att innebära överdrift eller överskridande av rimliga gränser, eller också brist och otillräcklighet.

Av de två ovan beskrivna huvudproblemen är det första vårt ämne här. När vi studerar den tidigare historien i detta avseende finner vi endast en häpnadsväckande pendling mellan överdrift och extrem brist. Å ena sidan ser vi att kvinnan som mor har gett sina barn föda och som maka har hjälpt mannen genom livets uppgångar och nedgångar. Å andra sidan har samma kvinna satts i tjänst som tjänarinna eller slavinna. Hon har köpts och sålts likt boskap. Hon har berövats ägande och arvsrätt. Hon har hållits som en förkroppsligad bild av synd, smuts och förnedring. Hon har inte fått någon möjlighet att utveckla eller gradvis förverkliga sin personlighet. Och även när kvinnan ibland har höjts och fått möjlighet att utvecklas, har hon samtidigt sänkts ned i sedeslöshet och tygellöshet. Hon har förvandlats till ett leksak för djuriska drifter. Ibland har hon dessutom kallats ”Satans agent”, och i takt med hennes påstådda utveckling och frigörelse har också mänsklighetens förfall börjat.

Vi kallar inte dessa två ytterligheter endast överträdelse av rimliga gränser och extrem brist med avseende på synsätt; när vi genom erfarenheten ser deras skadliga följder betecknar vi den ena i moralisk terminologi som överträdelse av rimliga gränser och den andra som extrem otillräcklighet eller brist. Den ovan nämnda historiska bakgrunden lär oss att när ett folk har lämnat det vilda livets epok bakom sig och går mot civilisation och bofasthet, fortsätter dess kvinnor att leva tillsammans med männen som slavinnor och tjänarinnor. Till en början för dem de ökända krafterna stegvis mot utveckling. Men när den civilisatoriska utvecklingen når ett särskilt stadium inser de att de inte kan ta steg på utvecklingens väg medan de håller sina hustrur outvecklade. Då anser de vägen till sin egen utveckling vara blockerad och gör, efter behov, nationens ena hälft (kvinnorna) skickad att gå framåt tillsammans med den första hälften (männen). På detta sätt fortsätter de att kompensera, och därefter nöjer de sig inte med enbart kompensation utan fortsätter ständigt framåt. Till sist förstörs och försvinner den släktmässiga ordningen – som kallas civilisationens grundval – genom kvinnans frihet. Tillsammans med den moraliska nedgången blir även nedgången i de mentala, kroppsliga och materiella krafternas samlade styrka ofrånkomligen tydlig. Vad kan dess slutliga följd vara annat än förstörelse?

Eftersom framställningen av utförliga exempel ur historien skulle utöka arbetets omfång, anser vi det här lämpligt att endast nämna två eller fyra av dem.

Grekland

Bland de forntida folken var den grekiska civilisationen den allra mest ärorika. Under detta folks tidiga period var kvinnans ställning djupt förfallen med avseende på moralisk syn, juridiska rättigheter, sociala seder och annat. I den grekiska mytologin beskrivs kvinnan ”Pandora” som orsaken till människans lidande och olyckor, på samma sätt som Hazrat Hawwa (a.s.) i den judiska mytologin har gjorts ansvarig för detta. Ingen är ovetande om hur den påhittade och falska berättelsen om Hazrat Hawwa (a.s.) starkt har påverkat judiska och kristna gruppers seder och bruk, lagar och regler, sociala förhållanden, moraliska karaktär och annat. Den föreställning grekerna hyste om ”Pandora” påverkade på samma sätt deras mentalitet. I deras ögon var kvinnan en underlägsen varelse. Kvinnan hade ingen som helst ställning i samhället, och en hedrad ställning var förbehållen endast mannen.

Under civilisationens tidiga utvecklingsskede bestod denna ordning, med vissa korrigeringar, alltjämt. Civilisationens och upplysningens inflytande märktes endast såtillvida att kvinnans juridiska rättigheter förblev oförändrade, medan hon tilldelades en högre ställning i det sociala livet. Hon blev grekernas husets drottning. Hennes plikter var begränsade till hemmets inre. Inom denna gräns hade hon också full myndighet. Hennes kyskhet var ytterst värdefull och respekterades. Bland ansedda grekiska familjer var bruket att hålla förhänge utbrett. I deras hem var kvinnornas och männens rum åtskilda. Deras kvinnor deltog inte i gemensamma sammankomster för män och kvinnor. De visade sig inte på offentliga teatrar. De ansåg det hedervärt att knyta band till en man genom äktenskap. Att leva som kurtisan var ytterst föraktat och fördömt. Sådan var situationen vid den tid då den grekiska nationen var mycket mäktig och snabbt hade nått civilisationens högsta höjder. Även om moraliskt fördärv förekom under denna tid, var det begränsat. Grekiska kvinnor kunde göra anspråk på renhet, anständighet och kyskhet, medan männen var deras motsats. De eftersträvade inte sådana egenskaper, och man kunde inte heller hoppas att de skulle leva ett rent liv. Prostitutionsklassen var en integrerad del av det grekiska samhället. För män var det på intet sätt förkastligt att ha umgänge med denna klass.

Bland grekerna började dyrkan av drifterna och inflytandet från sexuell upphetsning gradvis breda ut sig, och under denna period uppnådde prostitutionsklassen en så hög ställning att dess like sällan skådats i historien. Bordellerna blev centrum och samlingsplatser för hela det grekiska samhället. En hel stjärnhimmel av filosofer, poeter, historiker, författare och experter omgav denna måne. Prostituerade nöjde sig inte med att inta ordförandestolen vid sammankomster om vetenskap och litteratur; även viktiga politiska överläggningar hölls inför dem. I frågor som rörde nationens liv och död betraktades prostituerades åsikter som avgörande. Ändå skipades aldrig rättvisa åt någon på grundval av deras omdöme och bedömning. Skönhetsdyrkan tände begärets eld bland grekerna med våldsam styrka. De avbildningar eller nakna ideal inom konsten som de riktade sin skönhetslystnad mot började ge bränsle åt deras begärets eld. Till slut blev deras sinnelag så förvridet att de inte alls ansåg dyrkan av begärets eld vara moraliskt förkastlig. Deras moraliska måttstock hade förändrats så mycket att även stora filosofer och moralister inte ansåg äktenskapsbrott och obscenitet vara fula eller förkastliga. I allmänhet betraktade grekerna äktenskapet som en onödig sed och ansåg öppna sexuella förbindelser mellan kvinnor och män utanför äktenskapet vara berättigade. Till slut böjde sig även deras religion för deras djuriska drifter. Dyrkan av kärleksgudinnan (Aphrodite) spred sig över hela Grekland. I den grekiska mytologin berättas det om kärleksgudinnan att hon, trots att hon var hustru till en gud, hade kärleksfulla sexuella förbindelser med ytterligare tre gudar och en människa. Det barn som föddes till följd av deras sexuella umgänge kom senare att kallas kärleksguden (Cupidon). Denne kärleksgud var grekernas föremål för dyrkan, deras gudom. Det är inte svårt att förstå hur låg den moraliska standarden var hos ett folk som inte bara hade tagit en sådan avskyvärd karaktär till sin förebild utan också till sitt föremål för dyrkan. Efter ett sådant moraliskt förfall är ingen nations återuppståndelse möjlig. Det var under denna tid av moraliskt förfall som lärorna om ’vänstervägen’ i Indien och ’mazdakismen’ i Iran spreds. Under sådana förhållanden upphöjdes prostitutionen i Babylon till religiös renhets status. Som följd därav kom Babylon senare endast att tillhöra det förflutnas berättelser, och dess existens försvann för alltid ur världen.

När dyrkan av kärleksgudinnan började i Grekland förvandlades bordellerna till tempel för tillbedjan. Den skamlösa prostituerade kvinnan förvandlades till en gudomlig kvinna eller gudinna, och otukt upphöjdes till religiös ritual.

Den andra tydliga följden av denna begärsdyrkan var att Lots folks onda gärningar spred sig bland den grekiska nationen som en epidemi och fick religiöst och moraliskt stöd. Under Homeros och Hesiodos tid fanns dessa företeelser inte. Men när den kulturella utvecklingen, under namnet estetik (Aesthetics), införde dyrkan av nakenhet och sexuellt umgänge, nådde begärets fladdrande lågor en sådan höjd att de ledde den grekiska nationen bort från den naturliga vägen och in på en naturvidrig väg. Konstexperterna kallade detta ’en stark vänskapsrelation’ mellan två personer. De grekiska männen Harmodios och Aristogeiton var de första som uppnådde en sådan ställning att statyer av dem restes i deras hemland till deras minne. Mellan dem hade ett ömsesidigt olagligt och onaturligt kärleksförhållande upprättats. Historien vittnar om att ingen ny epok längre började i grekernas nationella liv efter denna tid.

Rom

Efter den grekiska nationen kom möjligheten till romersk utveckling i världen. Även här ser vi, liksom tidigare, en bild av uppgång och fall. När romarna steg ut ur barbarismens mörker och trädde fram på historiens ljusa scen, såg deras sociala ordning ut så här: mannen hade blivit familjens överhuvud och hade fullständig makt över hustru och barn. I vissa fall hade han till och med rätt att döda sin hustru.

När barbariet i någon mån minskade och romarna började göra framsteg inom civilisation och kultur, bestod de gamla familjesederna, men deras stränghet mildrades och förhållandena blev något mer måttfulla. Under den romerska republikens blomstring infördes, till skillnad från hos grekerna, inte bruket att hålla förhänge. Kvinnor samt unga män och kvinnor hölls dock respektfulla inom familjens ordning. Kyskhet och dygd, särskilt hos kvinnor, var en ovärderlig skatt och själva måttstocken för respektabilitet. Även den moraliska måttstocken höll hög standard. En gång kysste en romersk senator sin hustru inför sin dotter. Detta ansågs innebära en grov förolämpning mot den nationella karaktären, och i senatshuset avgavs en fördömande omröstning mot honom. På den tiden var äktenskapet det enda lagliga och hedervärda sättet för kvinnor och män att förenas. Kvinnans heder berodde på hennes moderskap. Även om prostitutionsklassen fanns och männen hade rätt att umgås med dess medlemmar upp till en viss gräns, betraktade det romerska folket ändå detta som ytterst förnedrande, och män som hade förbindelser med dem sågs med förakt.

I takt med civilisationens och kulturens utveckling började romarnas syn på kvinnor också förändras. Så småningom genomgick äktenskapet och skilsmässan, lagstiftningen och familjesederna en sådan förändring att förhållandena blev de motsatta mot tidigare. Äktenskapet förvandlades till ett rent juridiskt kontrakt (Civil Contract), vars varaktighet och upplösning var beroende av mannen och hustrun. Ansvaret för äktenskapet förlorade sin betydelse. Kvinnan gavs full rätt till arv och ägande av förmögenhet och egendom. Den romerska lagen gjorde henne fri från faderns och makens auktoritet. De romerska kvinnorna fick inte bara frihet på det sociala området; en stor del av nationens rikedomar kom också gradvis under deras kontroll. De började låna ut pengar till sina makar mot hög ränta. Följden blev att maken förvandlades till den förmögna hustruns slav. Skilsmässa blev så lätt att äktenskapliga förbindelser började brytas vid minsta anledning. Den berömde romerske filosofen och lärde Seneca (56 f.Kr.–4 f.Kr.) beklagade skilsmässornas överflöd och sade: ’Numera är skilsmässa i Rom inget skamligt. Kvinnan räknar sin ålder efter antalet makar hon har haft.’

Under denna period började kvinnor efter varandra ta sig många makar. Martial (43–104 e.Kr.) nämner en kvinna som hade haft tio makar. Juvenal (60–140 e.Kr.) kommenterar en kvinna som hade haft åtta makar på fem år. Sankt Hieronymus (340–420 e.Kr.) beskriver en kvinna som under sitt liv hade haft trettiotvå makar och som var sin makes tjugoförsta hustru.

Även uppfattningen att sexuellt umgänge mellan kvinnor och män utan äktenskap var förkastligt började under denna period försvinna ur människornas sinnen. Även de främsta moralfilosoferna betraktade äktenskapsbrott som en vanlig handling. År 184 f.Kr. utsågs Cato till censor och moralövervakare i Rom. Även han förklarade sexuellt utsvävande vara godtagbart. Cicero rådde till att de moraliska banden för unga kvinnor skulle lättas. Epiktetos, en fullständig anhängare av stoicismens filosofiska grundsatser – självbehärskning, likgiltighet, avståndstagande, tålamod och ensamhet – brukade ge sina lärjungar följande råd:

Avhåll er så långt som möjligt från kvinnors sällskap före äktenskapet. Men förebrå inte den som inte kan vara återhållsam i detta avseende.

Till slut blev banden av moralisk karaktär och samhällsliv så lösa att Romarriket sjönk ned i en flod av begär, nakenhet och obscenitet. På teatrarna började skamlöshet och nakenhet iscensättas. Det ansågs nödvändigt att pryda hemmen med nakna, upphetsande och obscena bilder. Prostitutionen fick sådan spridning att det under den romerske kejsaren Tiberius (14–37 e.Kr.) blev nödvändigt att stifta en lag för att hindra döttrar från förnäma familjer från att ägna sig åt prostitution och dans. En lek kallad Flora (Flora) hade blivit mycket populär vid denna tid, eftersom nakna kvinnor tävlade i löpning. Det var brukligt att alla, kvinnor såväl som män, badade tillsammans. I den romerska litteraturen publicerades utan betänkligheter skrifter med obscena nakna bilder, och just sådan litteratur var allmänhetens mest lättlästa och uppskattade läsning. Litteraturens nivå var så låg att man inte ens ansåg det nödvändigt att använda bildliga eller dubbeltydiga formuleringar när dessa oanständiga och frånstötande skrifter författades.

Efter att ha kuvats av sina djuriska drifter lades Romarrikets ärorika byggnad så fullständigt i ruiner att inte ens den sista tegelstenen fanns kvar.

Det kristna Europa

Kristendomen framträdde för att motverka en sådan moralisk förnedring i västvärlden. Till en början kunde mycket goda resultat märkas. Oanständighetens portar stängdes, nakenheten försvann från livets alla områden, åtgärder vidtogs för att avskaffa prostitution, och prostituerade, sångerskor och danserskor hindrades från syndigt leverne; dessutom inpräntades föreställningen om en ren och from karaktär hos människorna. Men de kristna religiösa ledarnas uppfattning om kvinnor och sexuella relationer överskred alla gränser. Därmed förklarades krig mot den mänskliga naturen.

Deras ursprungliga och grundläggande synsätt var att kvinnan var syndens främsta källa. För mannen var kvinnan källan till syndens frestelse och lik en port till helvetet. All mänsklig olycka och allt elände hade sitt ursprung i kvinnan. Att födas som kvinna var något skamligt. Hon borde skämmas för sin skönhet och sitt utseende, eftersom detta var Satans dödliga vapen. Eftersom hon hade fört förbannelse över världen och dess invånare måste hon ständigt göra bot.

En kristen religiös ledare från den tidiga perioden, vid namn Tertullian, sade följande om kvinnan:

Hon är porten genom vilken Satan träder in, hon lockar till det förbjudna trädet, bryter mot Guds lag och är mannens fördärv.

Den kristne framstående asketen Chrysostum sade följande om kvinnan:

– en oundviklig synd, en medfödd ond frestelse, en angenäm fara, en källa till oro för familjen, en fördärvbringande kärlekstörstande och ett utsmyckat hinder.

Hans synsätt var att även om sexuella relationer mellan kvinnor och män ägde rum genom äktenskapet, var de i grunden en oren handling och det var önskvärt att avstå från dem. En sådan asketisk uppfattning om moralisk karaktär började först spridas i västerlandet under inflytande av en lustfri filosofi (nyplatonismen). Den kristna läran drev den till sin yttersta spets. Nu blev kyskhet och jungfrulighet det moraliska karaktärens lackmustest. Äktenskapet betraktades, ur moralisk synvinkel, som avskyvärt och förnedrande. Människor började anse att det var en from handling och ett tecken på hög moralisk karaktär att avstå från äktenskap. Vägen till ett heligt liv blev att antingen inte gifta sig alls eller, även om man gifte sig, att kvinnan och mannen skulle upplösa sitt äktenskapliga förhållande. Vid olika religiösa möten och råd stiftades lagar som förbjöd kyrkans tjänare att vara ensamma tillsammans med sina hustrur; även om de skulle träffas måste det ske på en öppen plats i närvaro av minst två män. Föreställningen att äktenskapliga relationer var orena började slå rot bland olika kristna grupper. Ett exempel på en sed som var rådande här kan nämnas. Den dag en religiös ceremoni skulle hållas i kyrkan fick makar som hade levt tillsammans natten innan inte delta i den. Genom sexuellt umgänge hade de blivit syndare, och i ett sådant tillstånd kunde de inte tillåtas gå till någon helig plats. Denna asketiska hållning gjorde alla familjerelationer, till och med relationen mellan mor och son, mer bittra, och de relationer som uppstod genom äktenskap betraktades som orena och syndfulla.

De båda ovan nämnda synsätten förnedrade inte bara kvinnans ställning i överdriven grad ur moralisk och social synvinkel, utan påverkade också de samhälleliga lagarna och bestämmelserna så starkt att äktenskapet å ena sidan blev farligt för kvinnor och män, medan kvinnans ställning i samhället å andra sidan på alla sätt blev förnedrad och föraktad. De lagar som hade införts i västvärlden i enlighet med kristendomens föreskrifter kännetecknades av följande:

1. När det gällde att försörja sig hade kvinnan gjorts fullständigt hjälplös och underställd mannen. Hennes rättigheter i fråga om arv var ytterst begränsade, och hennes rätt till egendom och tillgångar var ännu mer begränsad. Hon hade inte ens bestämmanderätt över de pengar hon själv hade tjänat. Mannen hade full bestämmanderätt över allt.

2. Tillstånd till ṭalāq och khulʿ gavs inte. Hur stora motsättningarna än var mellan man och hustru, och hur helveteslikt äktenskapet än blev på grund av deras inbördes bittra relation, tvingade ändå både religionen och lagen mannen och hustrun att förbli bundna i ett oupplösligt band. Om situationen blev ytterst ohållbar tilläts de att upplösa äktenskapet endast på villkor att ingen av dem fick gifta om sig med någon annan. Detta var strängare än den förstnämnda principen. För i ett sådant läge återstod för de frånskilda kvinnorna och männen inget annat än att leva i celibat hela livet eller hänge sig åt sexuellt syndfullt leverne.

3. Efter hustruns död och efter mannens död var det fullständigt förbjudet och syndigt för den efterlevande att gifta om sig. De kristna prästerna sade att detta inte var något annat än slaveri under bestialiska drifter och begär efter njutning. De kallade det ”förfinad otukt”. Ett andra äktenskap var ett brott för kyrkans tjänstemän. Enligt landets allmänna lag tilläts det på vissa platser inte alls. På andra håll fanns det visserligen inget rättsligt hinder, men den religiöst sinnade allmänheten ansåg det inte vara tillåtet.

Det moderna Europa

När Europas filosofer och författare under det kristna 1700-talet började kämpa mot samhället för individuella rättigheter och personlig frihet, hade de framför sig de felaktiga civilisatoriska sedvänjor som hade formats genom en avskyvärd förening av kristet moraliskt styre, livsåskådning och feodalism. Dessa hade bundit den mänskliga själen i onaturliga bojor och stängt alla framstegets dörrar. Som ett resultat av den syn på saken som det nya Europas grundare lade fram för att krossa dessa rådande sedvänjor och i deras ställe införa denna nya ordning och disciplin, föddes den franska revolutionen. Därefter leddes den västerländska civilisationens utveckling in på en väg vars slutliga följd har blivit den nuvarande situationen.

Vid den nya tidens början återspeglades de gynnsamma följderna av allt som hade gjorts för att lyfta kvinnorna ur deras förnedring i samhällslivet. De tidigare stränga begränsningarna beträffande äktenskap och skilsmässa lättades. Kvinnornas rätt att försörja sig återupprättades. Den moraliska syn på vars grund kvinnan hade förnedrats och försummats korrigerades. Även de samhälleliga grundsatser som hade tvingat kvinnan att leva som en slavinna reformerades. Vägen till högre utbildning öppnades för kvinnan liksom för mannen. De förmågor och talanger som hade förtryckts under trycket från bristfälliga samhällsseder och den mörka tidsålderns moraliska föreställningar började, till följd av dessa olika förbättringar, gradvis komma till uttryck. De skötte hemmen, tillförde samhället renhet och verkade för folkets välfärd. Förbättrad hälsa, vård av barn, omvårdnad av sjuka samt framsteg inom hushållning och vetenskap och andra sådana egenskaper som hade utvecklats hos kvinnorna tillsammans med den nya civilisationen var denna rörelses första resultat. Men de synsätt ur vilka denna rörelse föddes bar redan från början inom sig en strävan att överskrida alla rimliga gränser. Under 1800-talet hade verksamheten i enlighet med denna strävan kommit ganska långt, och fram till början av 1900-talet hade det europeiska samhället nått den andra yttersta gränsen av tygellöshet och överdrift.

De synsätt på vilka det nya västerländska samhällssystemet grundades kan uttryckas under följande tre rubriker:

a) Jämlikhet mellan kvinnor och män,

b) Kvinnans ekonomiska självständighet och

c) Fritt umgänge mellan kvinnor och män.

Den möjliga följd som slutligen kunde uppstå av att samhällsordningen grundades på dessa tre grundvalar blev till sist uppenbar.

För det första beskrevs jämlikheten på ett sådant sätt att kvinnor och män inte bara skulle vara jämlika vad gäller moralisk värdighet och mänskliga rättigheter, utan kvinnorna också skulle utföra allt det arbete som männen utförde i det civiliserade livet, och de moraliska banden skulle även för kvinnorna lösas upp på samma sätt som de hade lösts upp för männen. På grund av denna felaktiga uppfattning om jämlikhet blev kvinnan likgiltig inför och upprorisk mot sina dagliga uppgifter. I själva verket är civilisationens och människosläktets bestånd beroende av att alla dessa naturliga, dagliga uppgifter fullgörs. Ekonomiska, politiska och partipolitiska strömningar gjorde hennes personlighet självcentrerad. Deltagande i valkampanjer, anställning på kontor och i fabriker, konkurrens med män inom självständig handel och industri, deltagande i lekar, idrott, gymnastik och andra nöjen i samhället, tidsfördriv i klubbar, på teatrar, vid dans och sång samt vid olika tillställningar, liksom många andra onödiga och obeskrivliga aktiviteter, påverkade deras sinnen och tankar på ett sådant sätt att de allvarliga plikterna i äktenskapet, barnuppfostran, omsorgen om familjen, ordnandet av hemmet och alla andra nödvändiga uppgifter föll utanför deras program. Dessutom uppstod hos dem ett innerligt hat mot deras naturliga verksamhet. Här började den västerländska familjedisciplinen, som kallas civilisationens grundsten, sprida sig på ett motbjudande sätt. Det husliga liv vars lycka och frid människans arbetsförmåga och utveckling är beroende av började i själva verket försvinna. Det äktenskapliga förhållandet – den sunda väg för kvinnans och mannens ömsesidiga samlevnad som civilisationen skulle vårda – blev nu svagare än ett spindelnät. Genom födelsekontroll, abort och dödande av nyfödda började vägen till släktets fortbestånd stängas. Den felaktiga uppfattningen om moralisk jämlikhet skapade jämlikhet i karaktärslöshet mellan kvinnor och män. Den skamlöshet som även för män hade varit skamlig var inte längre skamlig för kvinnor.

För det andra gjorde kvinnans ekonomiska självständighet henne hänsynslös gentemot mannen. Enligt tidigare sedvänjor förvärvade mannen inkomsten och kvinnan skötte hemmet. Nu förändrades detta. Det fastställdes att både kvinnor och män skulle förvärvsarbeta och att ansvaret för hemmets ordning skulle överlämnas åt en utomstående tredje person. Nu fanns det, bortsett från det sexuella förhållandet, inte längre något sådant band mellan kvinna och man som tvingade dem att förbli knutna till varandra. Måste kvinnor och män för att tillfredsställa sin lust ovillkorligen förbli bundna i ett evigt ömsesidigt förhållande och leva tillsammans i ett hem – finns det något behov av detta? Varför skulle en kvinna som kan försörja sig själv, tillgodose alla sina behov och inte är beroende av någon annans trygghet eller hjälp underordna sig en man enbart för sexuellt umgänge? Varför skulle hon lägga moraliska och juridiska begränsningar på sina egna axlar? Och varför skulle hon bära det stora ansvaret för en familj? Särskilt när föreställningen om moralisk jämlikhet har gjort vägen till sexuellt umgänge fri från hinder, varför skulle hon överge denna så enkla, vackra och respektabla väg att tillfredsställa sina önskningar och välja den gamla vägen, som kräver uppoffring och ansvar? Tillsammans med religionen har även rädslan för synd försvunnit. Eftersom samhället inte längre skulle förebrå henne för oanständighet, försvann också rädslan för samhället ur hennes hjärta. Hennes enda rädsla var ett utomäktenskapligt barn. Men för att undgå detta finns även preventivmedel. Om hon trots detta skulle bli gravid, finns det ingen anledning att avstå från abort. Om även detta skulle misslyckas kan det nyfödda barnet dödas i hemlighet. Men om den olyckliga längtan efter moderskap – som beklagligtvis ännu inte har försvunnit – skulle hindra henne från att döda barnet, vad gör det då? För närvarande bedrivs nämligen så många kampanjer till försvar för den ”ogifta modern” och det oäkta barnet att den som vågar se på dem med avsky kommer att anklagas för att vara vidskeplig och fördomsfull.

Detta har ryckt upp det västerländska samhällssystemet med rötterna. I dag lever miljontals unga kvinnor i varje land ett lustfyllt liv efter att ha valt livslångt celibat. Återigen faller många kvinnor i den plötsliga kärlekens fälla och binds i äktenskap. Men bortsett från det sexuella förhållandet finns det inget annat nödvändigt band mellan man och hustru som kan hålla dem förenade för alltid. Därför finns det numera ingen varaktighet eller fasthet i äktenskapet. Eftersom varken mannen eller hustrun bryr sig om den andre är de inte heller beredda till någon eftertanke eller förlikning beträffande sitt äktenskapliga förhållande. En rent sexuell kärlekskänsla svalnar snart; till följd därav leder obetydliga meningsskiljaktigheter, ja, oftast enbart likgiltighet, till att de skiljs åt. Just av denna anledning slutar de flesta äktenskap med skilsmässa eller laglig separation. Preventivmedel, abort, dödande av foster och nyfödda, sjunkande födelsetal samt ökningen av antalet oäkta barn är i stor utsträckning det slutliga resultatet av de ovan nämnda orsakerna. Missgärningar, skamlöshet och spridningen av könssjukdomar förekommer också av samma orsaker.

För det tredje har det fria umgänget mellan kvinnor och män i hög grad ökat kvinnornas lust att visa sin skönhet, nakenhet och oanständighet. Den sexuella dragningskraften finns av naturen starkt mellan män och kvinnor, och genom deras fria umgänge förstärks denna sexuella dragningskraft ytterligare. I ett sådant blandat samhälle uppstår dessutom naturligt hos både män och kvinnor en oemotståndlig lust att klä sig så att de blir attraktiva för det motsatta könet. Eftersom sådant beteende, till följd av den förändrade moraliska synen, inte anses klandervärt, utan offentligt uttryck för kärlek tvärtom anses berömvärt, överskrider praktfullheten i skönhet och utsmyckning gradvis alla gränser. Till sist når den nakenhetens yttersta gräns. Detta är den västerländska civilisationens nuvarande tillstånd. I dag är kvinnornas lust att göra sig magnetiskt attraktiva för det motsatta könet så stark att deras längtan inte tillfredsställs av glittrande och förtjusande kläder, läppstift, rouge och andra kosmetiska medel i en praktfull sminkning. Till sist klär sig de olyckliga kvinnorna av sig nakna. Från männens sida uppstår då krav på ännu större nakenhet. Den brinnande lågan av lust släcks nämligen inte av naken skönhet, utan flammar upp ännu häftigare och kräver större nakenhet. Liksom en klunk vatten bara ökar törsten hos en törstig vandrare som drivits omkring av öknens samum, har dessa olyckligas sexuella törst förvandlats till en yttersta törst. Otillfredsställda av sin gränslösa sexuella törst tillhandahåller dessa lustfyllda människor ständigt, på alla möjliga sätt, medel för att tillfredsställa varandras sexuella begär. Varför finns nakenbilder, sexuellt upphetsande litteratur, kärleksberättelser, nakna baldanser och filmer fyllda av sexuell åtrå? Allt detta är exempel på hur man försöker släcka denna eld – i själva verket tända den ännu kraftigare – som detta förvända samhällssystem har hängt runt allas hals och kallat ”konst” för att dölja sin egen svaghet.

Nu håller de västerländska folkens livskraft, som angripits av förruttnelse, på att ta slut. I själva verket har inget folk som angripits av sådan förruttnelse hittills överlevt. Alla de fysiska och psykiska krafter som Allah den Allsmäktige skänkt människan för att hon skulle kunna leva och utvecklas har förintats av denna förruttnelse. De som lever under ett ständigt tryck av sexuell upphetsning från alla håll, vars känslor och sinnesrörelser varje ögonblick utsätts för nya impulser och nya retningar, och som hålls fångna av en upphetsande miljö – de vars blodkroppar hålls heta och upphetsade av nakna bilder, oanständig litteratur, fängslande musik, sexuellt eggande danser, kärleksfulla filmer, hänförande levande scener och ständiga möjligheter att på vägen möta det motsatta könet – hur skulle de kunna skapa den trygghet, den frid och den sinnesro som är absolut nödvändiga för konstruktivt och skapande arbete? Var finns, mitt i denna upphetsning, det lugna och svala fältet för deras unga avkomma, där deras psykiska och moraliska krafter kan utvecklas? Så snart de får kontakt med detta grips de ju av den bestialiska driftens demon. När de väl har hamnat i en sådan demons klor, var finns då möjligheten till deras utveckling?

Smärtsam förtvivlan i det mänskliga tänkandet

Berättelsen om tre tusen år av historiska upp- och nedgångar är knuten till ett så vidsträckt område som tidigare var en vagga för två väldiga civilisationer och vars civilisations segertrumpeter fortfarande ljuder över världen. Egypten, Babylon, Iran och andra länder har liknande berättelser. Även över den forntida indiska subkontinenten har förbannelsen av att överskrida rimliga gränser och av yttersta förnedring vilat i hundratals år. Å ena sidan har kvinnan betraktats som en slav; mannen blev hennes make, herre och dyrkade gud – hon måste i barndomen underordna sig fadern, i ungdomen maken och som änka sonen. Hon brändes till döds på sin makes bål. Hon berövades auktoritet och arvsrätt. I fråga om äktenskap tillämpades så grymma lagar mot henne att hon mot sin vilja överlämnades åt en man och fram till livets sista stund inte kunde befria sig från bojorna av hans herravälde och hennes underordning. Liksom judarna och grekerna betraktades hon som en sinnebild för synd samt moralisk och andlig förnedring. Man vägrade erkänna hennes eviga personlighet.

Å andra sidan, när medlidande visades henne, förvandlades hon till ett leksak för de bestialiska drifterna. Hon blev så intimt förbunden med mannen kroppsligen att hon till slut gick under tillsammans med sitt folk. Vad är dessa fallos- och sköteförgudningar, de nakna parstatyerna i templen, de religiösa prostituerade, Holis kärlekslekar och de halvnäckta baden i floderna annat än minnen av detta? Efter den forntida indiska vänsterhandsrörelsen blev synd och otukt det slutliga resultatet – och efter den fortskridande utvecklingen av Indiens liksom Irans, Babylons, Greklands och Roms kultur och civilisation spred det sig som en smittsam sjukdom och sänkte det hinduiska folket i skammens och förnedringens bottenlösa avgrund under flera århundraden.

Om man betraktar denna historia med djup insikt blir det uppenbart hur svårt det har visat sig vara för människan att förstå jämlikhetens och rättvisans innebörd i fråga om kvinnan, att inse den och att hålla fast vid den. Jämlikhet och rättvisa kan innebära att kvinnan å ena sidan ges så stora möjligheter att visa sin personlighet och sin förmåga att hon med hög arbetsduglighet kan bidra till att höja den mänskliga kulturens och civilisationens nivå. Men å andra sidan måste man vaka så noggrant att hon inte blir en orsak till moralisk förnedring och mänsklighetens undergång. Dessutom måste hennes hjälp och samverkan i mannens arbete ordnas på ett sådant sätt att deras gemensamma verksamhet blir till gagn för civilisationen. I hundratusentals år har världen väntat på denna jämlikhet och rättvisa och räknat dagarna, men hittills har den inte blivit möjlig. Ibland har den nått en yttersta gräns och hållit en del av mänskligheten overksam. Ibland har den nått den motsatta yttersta gränsen och genom att förena mänsklighetens båda delar sänkt dem tillsammans i undergångens bottenlösa avgrund.

Trots detta är jämlikhet och rättvisa inte frånvarande; de existerar. Men genom att under hundratusentals år ha utvecklats mellan överskridandet av rimliga gränser och yttersta tomhet har människan blivit så förvirrad att hon, trots att hon ser med egna ögon, inte kan känna igen att detta är det hon alltid har önskat – det som hon har sökt efter genom tiderna. När hon ser detta evigt efterlängtade kröker hon av villfarelse på näsan och hånar det. Den som uppvisar detta försöker man göra till åtlöje. Det liknar ett barn som fötts i djupet av en kolgruva och vuxit upp där. Det råder inget tvivel om att gruvans kolmättade luft och mörka miljö kommer att framstå som naturliga för honom. När man sedan för honom upp till jordytan från den mörka kolgruvan kommer han till en början säkerligen att kröka på näsan åt varje föremål i naturens solbelysta och rena landskap. Men i själva verket är han ju en människa. Hur lång tid kommer det att ta för honom att skilja kolgruvans tak från den stjärnbeströdda himlen? Hur många dagar kommer han att ägna åt att skilja förorenad luft från ren luft?

Muslimer i den nya tiden

Det var endast muslimen som kunde visa den värld, som förvirrats i en labyrint av två motsatta ytterligheter, vägen till den rätta vägen. Ty endast han hade den rätta lösningen på samhällslivets alla komplicerade problem. Men det är ett märkligt och hjärtskärande öde för världen att den olycklige, som höll ljuset i sin hand i detta beckmörker, själv blev nattblind. Långt ifrån att vägleda andra gick han i stället själv vilse som en blind och följde den ene vilseledde efter den andre.

De samlade föreskrifter i sharia som ordet purdah används som samlingsnamn för utgör i själva verket en särskilt viktig del av det islamiska samhällssystemet. Om dessa föreskrifter placeras på rätt sätt inom ramen för detta samhällssystem, kan ingen människa med naturlig insikt undgå att erkänna att det i samhällsordningen inte kan finnas något annat sätt att uppnå måttfullhet och en medelväg än detta. Om dessa regler och bestämmelser verkligen kan förverkligas i det praktiska livet, kommer den sorg- och smärtan tyngda världen utan invändningar att snabbt söka sig mot denna källa till fred, och den kommer utan tvivel att finna ett verksamt botemedel mot samhälleliga sjukdomar. Men av vem ska denna uppgift utföras? Den som hade förmågan att utföra den har själv varit sjuk under lång tid. Därför är det nödvändigt att först undersöka även hans sjukdom något, innan man går vidare.

Historisk bakgrund

Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet sänkte de västerländska folkens våg av erövringar med våldsam stormstyrka de muslimska länderna i fördärvet. Vid denna tid befann sig muslimerna i ett halvvaket och halvsovande tillstånd, och innan de hann förstå vad som skedde hade denna stormflod, som började i öster, slukat hela den muslimska världen i väster. Innan 1800-talets andra hälft ens hade nåtts hade de flesta muslimska stater blivit Europas slavar, medan de övriga länderna, även om de inte blev slavar, hade besegrats och hamnat under dess inflytande. När denna allförstörande omvälvning hade nått sin fulla utveckling började muslimernas ögon öppnas. Den nationella ära som de framgångsrika muslimerna hade skapat genom världserövringar och territoriell expansion förintades oväntat. Därefter började de, likt en nykter alkoholist efter upprepade slag från en mäktig fiende, undersöka orsakerna till sitt eget nederlag och européernas seger. Men deras sinnen hade ännu inte återfått sin naturliga beskaffenhet. Berusningen hade visserligen gått över, men den mentala balansen var fortfarande rubbad. Å ena sidan pressade den intensiva känslan av förödmjukelse och vanära dem att förändra sitt förnedrade tillstånd, medan å andra sidan ett livsmönster präglat av lyx och motvilja mot arbete, som hade bestått i många århundraden, sökte den enklaste och närmaste vägen till förändring. Dessutom hade de blivit ovana vid att använda sina försvagade krafter till kunskap, förstånd, tänkande och eftertanke. Därtill hade den skräck och förlamande rädsla som oväntat uppstår bland ett besegrat och förslavat folk också spridit sig bland dem. Som ett resultat av denna blandning av olika orsaker kom de reformivriga muslimerna att hänge sig åt allehanda inbillade och praktiska synder. De flesta av dem kunde inte förstå de verkliga orsakerna till sin egen underlägsenhet och korruption eller till Europas framsteg. Och de som förstod detta hade inte ens det mått av mod, tålamod och kämpaglöd som krävdes för att färdas genom framstegens svåra väg. Svaghet och skräckfylldhet fanns i lika hög grad hos båda grupperna. I detta förvirrade sinnestillstånd bestod deras enklare väg till framsteg i att låta den västerländska civilisationens yttre företeelser återspeglas i deras liv och själva bli en sådan spegel, vars inre återger den vackra synen av praktfulla trädgårdar och vårens strålande skönhet, trots att den verkliga trädgården och dess skönhet inte existerar.

Mentalt slaveri

När sjukdomen nådde detta yttersta stadium började västerländsk klädsel, samhällsordning, litteratur och konst, seder och bruk, uppförande och levnadssätt med mera att efterliknas. Till och med i sättet att tala blev den västerländska efterbildningen tydlig. Försök gjordes att forma och inreda det muslimska samhället efter västerländska ideal. Gudsuppror, ateism och materialism antogs blint som ”mode”. Att blint tro på de tydliga eller otydliga tankeströmningar och läror som importerats från väst och att lägga fram dem som samtalsämnen vid sammankomster betraktades som ett tecken på klarsynt tänkande. Alkoholdrickande, hasardspel, lotterier, hästkapplöpningar, teater, dans och musik samt andra företeelser som härrörde ur den västerländska kulturen antogs också. Alla de synsätt och handlingssätt som rörde anständighet, moral, socialt umgänge, förvärv av levebröd, politik, lagar och regler och till och med religiös tro och religiösa ceremonier antogs utan invändningar och utan eftertanke eller undersökning, som om de hade nedstigit från himlen som uppenbarelse, med orden: ”Vi har hört och vi har antagit det.” Liksom de tidigare islamfientliga hade hyst avsky och protesterat mot historiska händelser, den islamiska sharias föreskrifter och berättelserna i Koranen och haditherna, började även denna tids muslimer skämmas för dessa saker och blev ivriga att utplåna denna skamfläck.

Västs vita herrar riktade skarp kritik mot den islamiska jihad. Dessa muslimer bugade också vördnadsfullt inför herrarnas fötter och sade: ”Ers nåd! Var är vi, och var är jihad!” De kritiserade slaveriet. Muslimerna sade: ”Detta är ju helt förbjudet i islam.” När de kritiserade månggifte upphävde muslimerna genast en vers eller föreskrift i Koranen. De sade: ”Det är önskvärt att full jämlikhet mellan kvinnor och män upprättas.” Muslimerna sade: ”Detta är ju själva grundtanken i vår religion.” När de kritiserade äktenskap och skilsmässa började muslimerna genast arbeta för att reformera dessa. De sade: ”Islam är ju konstens fiende.” Muslimerna svarade: ”Ers nåd! Islam har ju alltid stött dans, musik, måleri och skulptur.”

Inledning till frågan om purdah

Detta är den mest förkastliga och skamliga epoken i muslimernas nationella historia, eftersom det var under denna epok som debatten om purdah började. Om frågan hade varit vilken gräns islam har fastställt för kvinnans frihet, skulle svaret inte alls ha varit svårt. Den enda oenighet som kan iakttas i denna fråga gäller huruvida kvinnan får lämna sitt ansikte och sina händer otäckta; detta är ingen viktig meningsskiljaktighet. Men den verkliga saken förhåller sig annorlunda. Frågan har uppstått bland muslimerna därför att Europa har betraktat ”harem”-purdah och kvinnans yttre täckelse med avsky. Européerna har i sin litteratur framställt detta på ett avskyväckande och hånfullt sätt och gett kvinnornas ”avskildhet” (purdah) en framträdande plats i förteckningen över islams brister. När Europa har förkastat purdah som något avskyvärt, hur skulle då muslimernas mentala slavar, som är deras slavar i dubbel bemärkelse, kunna undgå att känna skam över den? Vad de gjorde i fråga om jihad, slaveriet, månggiftet och liknande frågor, gjorde de också i denna fråga. De började bläddra i Koranen, haditherna och de verk som skrivits efter djupgående forskning av imamerna, de lärda inom fiqh. Syftet var att se om de där kunde finna något medel för att avlägsna denna fula vanära och skamfläck. Det visade sig att vissa imamer hade tillåtit att händerna och ansiktet lämnades otäckta. Det blev också känt att kvinnan kunde lämna hemmet för nödvändiga ärenden. Dessutom fick man veta att kvinnan kunde ge soldater vatten på slagfältet och vårda de sårade. Hon kunde gå till moskén för bönen och till andra platser för att inhämta och förmedla undervisning. Det var allt som behövdes för dem. Därefter förklarade de: ”Islam har gett kvinnan full frihet. Purdah är bara en gammal sedvänja från en blind och barbarisk tidsålder. Trångsynta och vidskepliga muslimer införde den långt efter islams första tid (de rättledda kalifernas tid). Koranen och haditherna innehåller ingen föreskrift om purdah. Där ges endast moralisk undervisning om skam och anständighet. Ingen princip har fastställts genom vilken kvinnornas rörelsefrihet kan begränsas.”

Det grundläggande

Det är en naturlig svaghet hos människan att hon i det praktiska livet, när hon väljer en väg att följa, vanligtvis låter sig styras av känslor i stället för att välja vägen med hjälp av ett lugnt och sansat förnuft samt omdöme. Därefter tar hon sin tillflykt till argument och bevis för att bevisa att det känslomässigt grundade beslutet är felfritt. Samma situation har uppstått i fråga om purdah. Den debatt som uppstod i denna fråga föranleddes inte av något förnuftsmässigt eller shariarelaterat behov. Den kärlek, de känslor och den emotionalitet som uppstod till följd av påverkan från den segrande nationens yttre, glänsande kultur och av bestörtningen inför denna nations häftiga propaganda mot den islamiska civilisationen, var den enda orsaken till att debatten om purdah inleddes.

När vårt reformvänliga bildade samhälle med förvånade, vidöppna ögon såg de europeiska kvinnornas skönhet, lyx och utsmyckning, deras fria och tygellösa färder överallt samt deras verksamhet i det egna samhället, väcktes oundvikligen önskan hos dem att även deras egna kvinnor skulle kunna leva på samma sätt och att deras civilisation skulle kunna mäta sig med den europeiska kulturen. När de nya synsätten på kvinnans frihet, kvinnlig utbildning och jämlikhet mellan kvinnor och män oupphörligt regnade över dem, likt ett ymnigt skyfall, i slagkraftiga och auktoritativa ord i tryckta skrifter, blev de attraherade av dem. Under det starka inflytandet från denna litteratur förlorade de förmågan att skilja mellan gott och ont. Föreställningen hade rotat sig i deras sinnen att de, för att verkligen bli progressiva och frigöra sig från vanäran och skamfläcken av ålderdomlighet och förfall, måste tro blint på alla dessa idéer och synsätt, sprida dem genom skrift och tal samt modigt förverkliga dem i det verkliga livet. När dessa självbedragna stackare såg kvinnor klädda i vita kläder med ansiktsslöja, täckta som rörliga tält eller i en janazas svepningsklädnad, blev de så skamsna att de kastade sig till marken. Hur länge kunde detta uthärdas? Till sist gjorde de sig, antingen tvingade eller hypnotiserade, redo att avlägsna denna skammens vanära.

Den rörelse för kvinnans frihet som började höja huvudet bland muslimerna under slutet av artonhundratalet hade sin grund i de ovan nämnda känslorna och den emotionella läggningen. Hos vissa var dessa känslor åter dolda bakom en subtil insikt. De var själva inte medvetna om vart denna rörelse förde dem. De var självbedragna. Å andra sidan var vissa medvetna om dessa känslor, men de tvekade att avslöja sina verkliga emotioner inför andra. Även om dessa inte var självbedragna försökte de bedra omvärlden genom att skapa ett töcken av förvirring. Hur som helst siktade båda grupperna mot samma mål, nämligen att dölja den egentliga drivkraften bakom sin rörelse och försöka leda en förnuftsmässigt grundad rörelse i stället för en rörelse styrd av känslor. Kvinnornas hälsa, främjandet av deras utveckling inom kunskap och praktiska områden, bevarandet av deras naturliga och medfödda rättigheter, full frihet att förtjäna sitt uppehälle, befrielse från mäns förtryck och godtycke, att civilisationens utveckling är beroende av deras utveckling som halva nationen samt andra metoder som importerats direkt från Europa användes i ledningen av denna rörelse på ett sådant sätt att den muslimska allmänheten skulle bedras. Vid ledningen av rörelsen tillämpades också en sådan strategi att den muslimska allmänheten inte skulle avslöja rörelsens dolda hemlighet: att dess huvudsakliga syfte var att uppmuntra muslimska kvinnor att följa de europeiska kvinnornas beteendemönster och den europeiska samhällsordningen.

Det stora bedrägeriet

Det mest allvarliga bedrägeriet i denna fråga var att man försökte bevisa att denna rörelse stod i islams tjänst genom att åberopa argument från Koranen och haditherna. Ändå råder det en skillnad som är som himmel och jord mellan den islamiska och den västerländska civilisationens syften och deras samhällsordningars grundläggande principer. Den islamiska civilisationens inneboende syfte är att den mänskliga sexuella energin (Sex Energy) ska regleras genom moraliska regler på ett sådant sätt att den inte förbrukas under lastens och den sexuella upphetsningens inflytande, utan används till att bygga en ren, helig och god civilisation. Den västerländska civilisationens och kulturens syfte är däremot att, genom att sysselsätta kvinnor och män lika mycket med livets verksamheter och fullgörandet av ansvar, påskynda den materiella utvecklingen. Dessutom använder den sexuell upphetsning på ett sådant sätt att livskampens bitterhet förvandlas till ljuv njutning. Denna skillnad i syften kräver med nödvändighet att det också måste råda en grundläggande skillnad mellan islam och den västerländska kulturen när det gäller sättet att leva. Islam kräver en samhällsordning där kvinnors och mäns arbetsområden är åtskilda. Deras fria umgänge med varandra har förbjudits, och alla medel och möjligheter som strider mot denna ordning och kontroll har undanröjts. Den västerländska kulturens mål och krav är däremot att föra kvinnor och män in på samma livsområde och avlägsna alla hinder för deras tygellösa och ohämmade umgänge och verksamhet tillsammans. Dessutom har de fått obegränsade möjligheter att njuta av varandras skönhet och av sexuellt umgänge.

Nu kan varje samvetsgrann människa föreställa sig i vilken grad de som samtidigt vill följa den västerländska kulturen och lägga fram den islamiska samhällsordningens regler och principer som bevis till stöd för sig själva bedrar både sig själva och andra. I den islamiska samhällsordningen har den yttersta gränsen för kvinnans frihet fastställts så att hon får lämna sina händer och sitt ansikte obeslöjade och vid behov även lämna hemmet. Men dessa människor, de västerländska efterföljarna, har tagit den yttersta gräns som islam fastställt som det första steget på sin färd. Där islams färd har slutat börjar de, och de når till en punkt där de överger blygsel, anständighet och sedlighet. Det är inte bara händerna och ansiktet, utan även det nakna huvudet, prytt med hår och en välformad hårfäste, axlar med ärmar, flätor och ett halvt naket, framträdande bröst som görs synliga för betraktarens ögon. Det som återstår av den mjuka kroppens lyster täcks också med så tunna kläder att sådana kroppsdelar syns genom dem att männens lystnad kan tillfredsställas. Därefter förs hustru, dotter och syster, klädda och smyckade på detta sätt, inte inför män som är mahram (män som enligt islamisk lag inte får gifta sig med dem), utan inför vänner; och de ges frihet att skämta, samtala och leka med främmande män på ett sätt som ingen muslimsk kvinna ens kan göra med sin halvbror eller styvbror. Den frihet att lämna hemmet i enlighet med sharia, iförd fullständig kroppstäckning, som endast medges för nödvändiga ärenden, används till att promenera på öppna gator med iögonfallande sarier, halvt nakna blusar och ohämmade blickar, att vistas i nöjesparker, roa sig på klubbar och hotell samt se på film. Den frihet till annat arbete under särskilda villkor, utöver hushållsarbetet, som islam har gett kvinnan framställs på följande sätt som ett argument: den muslimska kvinnan ska liksom den europeiska kvinnan överge hem- och familjeansvaret, irra omkring överallt i politisk och ekonomisk jäkt och arbeta hårt sida vid sida med männen på arbetsplatserna.

Situationen på den indiska subkontinenten har ungefär nått denna punkt. De mentala slavarna i Egypten, Turkiet och Iran, som har uppnått politisk självständighet, har gått tio steg längre än detta. Muslimska kvinnor i dessa länder bär kläder som liknar de europeiska kvinnornas. På detta sätt vill de utplåna skillnaden mellan äkta och imitation. Turkiet har gått så långt i detta avseende att turkiska kvinnor på fotografier kan ses på stränder i badkläder. Tre fjärdedelar av kroppen hos kvinnor klädda i sådana plagg är obeslöjad. Den återstående delen av kroppen är täckt med så tunna kläder att kroppens utskjutande och mindre framträdande delar framträder och avtecknar sig genom det tillhörande tyget.

Finns det någonstans i Koranen och haditherna ens någon antydan till stöd för ett sådant levnadssätt? Om någon vill följa denna väg bör han öppet förklara att han är en uppenbar motståndare till islam och islams lagar. Inte nog med att man öppet och medvetet följer en samhällsordning och ett levnadssätt vars grundläggande principer, syften och handlingssätt i alla avseenden har förklarats förbjudna av Koranen; dessutom tas det första steget på denna väg i själva Koranens namn. Syftet med detta är att man, genom att vilseleda och bedra världen, ska ta nästa steg på samma väg i Koranens namn. Vilket stort hyckleri, vilken låghet och falskhet!

Det ämne vi nu behandlar

De moderna muslimernas situation har beskrivits ovan. Nu ligger två aspekter av diskussionen framför oss. I denna bok måste vi ägna oss åt att behandla båda dessa aspekter.

För det första måste den islamiska samhällsordningen förklaras inför hela mänskligheten, oavsett om de är muslimer eller icke-muslimer, och det måste också klargöras varför reglerna om avskildhet har föreskrivits inom denna ordning.

För det andra måste man inför vår tids muslimer jämföra å ena sidan Koranens och hadithernas föreskrifter och å andra sidan den västerländska kulturens och samhällslivets synsätt samt följderna av dessa, så att deras dubbla handlingssätt upphör och de kan välja en av de två vägarna. Om de vill leva som verkliga muslimer måste de följa de islamiska föreskrifterna fullt ut; annars måste de, genom att avstå från islamisk anknytning, välja den väg som den västerländska samhällsordningen lockar dem mot – en skamlig och fruktansvärd följd.

Teoretisk diskussion

De orsaker på grund av vilka pardapratha motsätts är inte enbart negativa. I själva verket är denna opposition grundad på en positiv grund av principiell art. Grunden för motståndarnas opposition är inte endast att människor betraktar det som ett orättvist tvång att kvinnor hålls instängda i hemmet och lämnar det med kroppen täckt, och att pardapratha därför måste avskaffas; den verkliga saken är snarare att de har en särskild bild av kvinnans liv framför sig. De omfattar en bestämd och egen uppfattning om umgänget mellan kvinnor och män. De vill att kvinnan, i stället för att leva på detta sätt, ska göra något annat. De invänder mot pardapratha därför att kvinnan, när hon hålls instängd i hemmet och är beslöjad, inte kan förverkliga den önskade bilden av livet. Inte heller kan hon göra ”något annat”.

Nu måste vi undersöka vad detta ”något annat” egentligen är som kvinnorna ska ägna sig åt. Vilken lära och vilka grundprinciper ligger bakom det, hur rättvist och förnuftigt är det, och vilka följder har det fått i praktiken? Det är uppenbart att om vi direkt antar deras lära och grundprinciper, kommer pardapratha och det samhällssystem – vars oskiljaktiga del denna pardapratha är – i själva verket att visa sig vara helt felaktiga. Men varför skulle vi acceptera deras lära utan prövning och förnuftig granskning? Ska vi alltså utan prövning vördnadsfullt acceptera något enbart på grund av dess nyhet och därför att det har fått stor spridning bland allmänheten?

Frihetsbegreppet under 1700-talet

Som redan har sagts måste de filosofer, naturforskare och författare som under 1700-talet försökte reformera samhället i själva verket möta ett sådant civilisatoriskt system, i vilket många slags komplikationer rådde och inte den minsta skönhet stod att finna. Det var uppfyllt av orimliga, traditionella sedvänjor och riter samt av motsägelser som stred mot både kunskap och natur. Flera århundradens fortgående förfall hade spärrat vägen för dess utveckling. Å ena sidan svallade ett uppvaknande av kunskap och förnuft inom den borgerliga medelklassen och inspirerade till att överskrida gränserna för individuella ansträngningar och strävanden; å andra sidan var samhällsledarna och de religiösa ledarna upptagna med att stärka de band som utgjordes av rådande ordspråk och legender. Från kyrkan till militären och domstolarna, från kungapalatset till jordbruket och det ekonomiska utbytet, verkade varje livsområde och varje institution i organisationen på ett sådant sätt att resultatet av allt arbete och all duglighet hos den nyvaknade grupp som stod förbunden med borgarklassen togs ifrån den av en handfull förfallna klasser, i kraft av deras tidigare etablerade rättigheter. Under sådana förhållanden började alla försök till reform och korrigering misslyckas inför de styrande gruppernas själviskhet och okunnighet. Av alla dessa orsaker vaknade dagligen en blind inspiration till revolution inom dem som verkade för reform och förändring. Till slut flammade upprorets brand mot hela det dåvarande samhällssystemet och mot var och en av dess avdelningar och delar. Därefter vann en sådan extrem lära om individuell frihet allmänt erkännande att dess syfte var att ge individen fullständig frihet och oblandad frigörelse från samhället. En sådan lära började spridas: liksom individen måste ges rätt att i full frihet utföra de handlingar han önskar enligt sin egen vilja, skulle han också ha frihet att avstå från handlingar han inte önskar. Samhället skulle inte ha någon som helst rätt att beröva någon hans personliga frihet. Regeringens enda plikt skulle vara att bevara individernas handlingsfrihet okränkt. Folkliga institutioner skulle endast hjälpa individen att uppnå sina mål.

Den extrema och överdrivna frihetslära som föddes ur det naturliga missnöjet och vreden mot det grymma samhällssystemet bar inom sig fröet till en ännu större olycka och förstörelse. Inte heller var de som först lade fram denna lära fullt medvetna om dess oundvikliga följder. Om följderna av en sådan tygellös frihet och godtycklighet hade blivit uppenbara under deras livstid, skulle de förmodligen själva ha blivit förskräckta. De hade velat införa denna lära som ett vapen för att rycka upp med rötterna alla de osakliga överdrifter och orimliga begränsningar som på deras tid fanns i samhället. Men till slut slog den rot i västerlandets invånares sinnen och medvetanden och började utvecklas steg för steg.

{Ur detta frihetsbegrepp har det nuvarande demokratiska samhällssystemet, det demokratiska kultursystemet och den moraliska licentiousness fötts. Under nästan ett och ett halvt århundrade har denna lära låtit en flod av sedeslöshet och förtryck strömma över Europa och Amerika, med följden att mänskligheten tvingats göra uppror mot den. Ett sådant samhällssystem har nämligen, genom att ge godtycket oinskränkt rätt att handla mot folkets intressen, trampat på allmänintresset och förstört samhället. Så småningom framträdde socialism och fascism genom detta uppror. Men redan vid de nyfödda ismernas uppkomst fanns fröet till sedeslöshet och olycka inbyggt i dem. I själva verket restes en extrem lära för att lösa en annan extrem lära. Bristen i 1700-talets rörelse för individuell frihet är att den offrade kollektivet för individens skull.}

Däremot är bristen i vår nuvarande, 1900-talets demokratiska lära att den har offrat individen på kollektivets offeraltare. En välavvägd lära till mänsklighetens bästa finns fortfarande, liksom under 1700-talet.

Förändringarna under 1800-talet

Den franska revolutionen hade fostrats i denna frihets vagga. Genom denna revolution avskaffades många tidigare moraliska uppfattningar samt kulturella och religiösa sedvänjor. När framsteg syntes till följd av alla dessa avskaffanden började personer med revolutionära sinnen säga att den föråldrade handlingsmoral som hade varit rådande sedan urminnes tider hade blivit ett hinder på framstegets väg. Utan att förändra den var det omöjligt att gå vidare. Efter att den kristna moralens felaktiga grundprinciper hade avskaffats riktades deras kritikvapen med stor hastighet mot den mänskliga moralens grundläggande uppfattningar. Vad är det för fara med heder och kyskhet? Varför har ungdomens sinnen belastats med fruktan för Allah? Om någon blir förälskad i någon annan utan äktenskap, vari ligger då felet? Blir människan efter äktenskapet så obarmhärtig att hon då ska berövas rätten att visa kärlek åt någon annan? Sådana frågor genljöd överallt i det nya revolutionära samhället, och särskilt genom romanförfattarnas skrifter ställdes dessa frågor med hög röst. I början av 1800-talet var (George Sand) ledare för denna grupp. De moraliska principer som den mänskliga civilisationen, särskilt kvinnans kyskhet och heder, vilar på, krossade denna kvinna själv. Trots att hon var gift med en man bröt hon äktenskapets band och inledde en olaglig förbindelse med en annan. Till slut bröts förbindelsen med maken. Därefter började hon byta älskare, och hon kunde aldrig bo tillsammans med någon i mer än två år. I hennes biografi finner man uppgifter om sex personer med vilka hon öppet hade kärleksförbindelser. En av hennes älskare sade följande till hennes beröm:

George Sand fångar först en fjäril och håller den instängd i en blomsterbur – detta är perioden då hon visar den sin kärlek. Sedan sticker hon den med spetsen av sin snabel, varpå den börjar fladdra, och detta skänker henne stor njutning. Men en dag svalnar hennes kärlek. Därefter sliter hon av dess vingar och räknar den till de insekter som hon väljer ut som huvudpersoner i sina romaner.

Den franske poeten Alfred Musse var också en av hennes älskare. Till slut blev han så djupt sårad av hennes svek att han vid sin död testamenterade att George Sand inte skulle få delta i hans begravning. Detta var den kvinnans personliga moraliska karaktär. Under trettio år hade hennes karaktär genom hennes litteratur påverkat den franska ungdomen. I sin egen roman Lelia (Lelia) låter hon Lelia skriva till Steno:

Så mycket som jag har haft möjlighet att se av världen har jag förstått hur felaktiga våra unga mäns och kvinnors föreställningar om kärlek är. Föreställningen att kärleken endast ska riktas till en person, eller att man ska vinna den personens hjärta och det för alltid, är helt felaktig. Man måste utan tvekan också ge alla andra föreställningar utrymme i sitt sinne. Jag är beredd att medge att vissa människor har rätt att visa trohet i sitt äktenskap. Men de flesta känner behov av något annat och har också förmågan att uppnå det. För detta krävs att kvinnor och män ger varandra full frihet, visar ömsesidig generositet och utrotar allt som ger upphov till svartsjuka och konkurrens i kärleken. All kärlek är riktig, vare sig den är häftig eller stillsam, sinnlig eller osinnlig, fast eller föränderlig, självförgörande eller lyckobringande –

I en annan av sina romaner, med titeln Jacus (Jacus), har hon beskrivit en sådan make som hon har framställt inför samhället som en idealisk make. Hustrun till romanens huvudperson Jacus omfamnar i hemlighet en annan man, men den frisinnade maken har ingen invändning mot detta. Som förklaring säger maken:

Vilken rätt har jag att trampa på en blomma som vill skänka sin doft åt någon annan än mig?

På ett annat ställe låter författarinnan Jacus säga följande:

Jag har inte ändrat min åsikt, och jag har inte heller gjort någon kompromiss med samhället. Av alla sociala institutioner är äktenskapet enligt min mening den mest bestialiska. Jag tror att om människan vill förädla sitt förstånd och sin intelligens, kommer hon utan tvekan att avskaffa denna institution. I stället kommer hon då att välja en helig mänsklig institution. Då kommer människosläktet att gå längre än dessa män och kvinnor och inte skapa något hinder för varandras frihet. I dag är mannen så självisk och kvinnan så feg att de inte kräver någon bättre och ädlare sedvänja i stället för de nuvarande bruk och sedvänjorna. Ja, de som saknar samvete och dygd måste naturligtvis förbli bundna i hårda bojor.

Alla dessa teorier och föreställningar spreds år 1833 och under den närmast följande tiden. George Sand hade bara nått så långt. Hon vågade inte föra sina teorier och föreställningar fram till deras oundvikliga slutliga konsekvenser. Trots detta fanns det i hennes sinne och medvetande en viss frihetlig och progressiv anda samt något av mörkret från den gamla konventionella moralen. Trettiofem år senare framträdde i Frankrike en andra grupp dramatiker, författare, moralfilosof er och andra. Alexander Dumas (Alexander Dumas) och Alfred Naquet (Alfred Naquet) var några av deras ledare. De ägnade all sin kraft åt att sprida teorin att människan har en medfödd rätt till frihet och livets njutningar. Att påtvinga denna rätt moraliska regler och samhälleliga band var i själva verket samhällets förtryck av individen. Tidigare hade kravet på handlingsfrihet för individen framförts endast i kärlekens namn. För efterföljarna verkade en sådan rent känslomässig grund alltför svag. Därför försökte de bygga upp personlig arrogans, utsvävningar och tygellös frihet på en fast grund av förnuft, filosofi och vetenskap. Syftet var att unga män och kvinnor skulle kunna göra vad de än ville med full tillfredsställelse i sinne och samvete, och att samhället i stället för att förargas över deras ungdomliga tygellöshet skulle anse den vara moraliskt riktig och lämplig.

Mot slutet av 1800-talet använde författare som Paul Adam, Henry Betaille och Pierrelouis all sin kraft genom litteraturen för att uppmuntra unga män och kvinnor att våga leva tygellöst. Följden blev att även den känsla av tvekan och hämning som den gamla moralens föreställningar hade hållit vid liv i människonaturen nu helt försvann. I själva verket förebrådde Poul Adam i ’La-Morale-De-La Amour’ unga män och kvinnor för deras dumhet, eftersom de när de förälskade sig i onödan gav sådana försäkringar som att de skulle ge sitt liv för sin älskade, älska henne uppriktigt, för alltid tillhöra henne och så vidare. Paul Adam säger:

Allt detta sägs eftersom begäret efter kroppsligt umgänge – som av naturen finns hos varje människa och i sig inte innehåller någon synd – enligt den gamla uppfattningen anses vara något fördärvligt. Därför försöker människan i onödan dölja det under en täckmantel av lögner. Nationens allvarliga svaghet är att dess älskande män och kvinnor drar sig för att tydligt säga att syftet med deras möten enbart är att tillfredsställa det kroppsliga begäret och uppnå njutning och högsta vällust.

Därefter gav han de unga männen och kvinnorna följande råd:

Var vänliga och förnuftiga människor. Gör inte er följeslagare i era begär och njutningar till er gudom. (Ingen bör missförstå innebörden av detta. Med detta avses de män och kvinnor som kan använda varandra för att tillfredsställa sina egna begär.) Den som bygger kärlekens tempel och sedan blir tillbedjare av samma avgud är verkligen en dåre. Han bör välja en ny gäst för varje njutningsstund.

Pierre Louis gick några steg längre än de andra och började öppet förkunna att moraliska band i själva verket hindrar utvecklingen av mänsklig begåvning och intellektuell kraft. Så länge människan inte ges full frihet och möjlighet att njuta kroppsligt för att bryta dessa band, är ingen utveckling av förståndet eller materiell och andlig framgång möjlig. I sin bok Afrodite försökte han med stor övertygelse bevisa att Babylon, Alexandria, Aten, Rom, Venedig och andra centra för kultur och civilisation nådde sin högsta utveckling just när karaktärslöshet, utsvävningar och slaveri under begären pågick i full omfattning där. Men så snart moraliska och lagliga band påtvingades de mänskliga begären, blev även människans ande, tillsammans med begären, bunden av dessa band.

I dåtidens Frankrike var Pierre Louis en berömd författare och skrev essäer på sitt eget sätt. Han var också föreståndare för en väl etablerad litterär institution. Under hans ledning ägnade sig en grupp novellförfattare, dramatiker, moralfilosofer och andra åt att sprida hans teorier och synsätt. Med hela sin litterära kraft spred han nakenhet och fritt umgänge mellan män och kvinnor. I sin bok Afrodite lovprisar han hänfört en period i Grekland på följande sätt:

När den nakna människan, den fullkomliga avbilden av en ofattbar skönhet, om vilken de troende har försäkrat att Gud skapade henne till sin egen avbild, i en helig prostituerads gestalt med allehanda prål och behagfulla poser visade upp sin kropp inför tjugo tusen åskådare, då var kärleksförklaringen till henne, fylld av fullkomlig lidelse, den rena, heliga och himmelska kärlek genom vilken vi alla har skapats—

inget syndigt, skamligt eller orent skulle ha ansetts föreligga.

Kort sagt blottade han all poesi från dess täckmantel och sade rent ut följande:

Genom en kraftfull moralisk fostran måste vi utrota den skamliga föreställningen att det under inga omständigheter är skamligt, orätt eller vanhedrande för en kvinna att bli mor.

1900-talets framsteg

Under 1800-talet hade tankarna och åsikterna nått just så långt. I början av 1900-talet framträdde på himlen en ny falk, som försökte flyga högre än sina föregångare. År 1908 publicerades ett drama av Peorr Wolff och Caston Leronx, med titeln Lelys. I detta drama diskuterar två flickor med sin far, inför sin unge bror, att de har rätt att fritt förklara sin kärlek efter eget önskemål. De säger också hur plågsamt en ung kvinnas liv kan vara utan kärlek! En åldrad far förebrår sin dotter för att ha en otillåten kärleksrelation med en ung man. Som svar säger dottern:

Hur ska jag få dig att förstå? Ingen har rätt att säga till en flicka att hon ska förbli ogift utan att älska—oavsett om hon är hans syster eller hans dotter—men detta har du inte kunnat förstå alls.

Första världskriget ökade inte bara denna frihetsrörelse, utan förde den också till en yttersta gräns. Preventivmedelsrörelsen hade påverkat Frankrike i särskilt hög grad. Under fyrtio år hade Frankrikes födelsetal ständigt sjunkit. Av landets tjugosju departement hade endast tjugo ett födelsetal som översteg dödstalet. I vissa delar av landet var förhållandena sådana att dödstalet låg mellan 130 och 160 per hundra födslar. När det stora kriget, som skulle avgöra den franska nationens liv eller död, bröt ut, insåg landets tänkande människor att antalet stridsdugliga unga män i nationens sköte var ytterst ringa. Genom att offra detta lilla antal unga män kunde nationens liv kanske tryggas, men det skulle bli svårt att skydda sig mot fiendens nästa angrepp. Denna insikt väckte i hela Frankrike en stark inspiration att öka födelsetalet. Författare, journalister, talare, lärda och politiker började från alla håll samfällt förkunna: ”Föd barn. Frukta inte äktenskapets hävdvunna band. De ogifta kvinnor och änkor som är beredda att bli havande för fosterlandets väl kommer inte att fördömas av samhället, utan i stället ha rätt till dess heder.”

Vid denna tidpunkt uppstod helt naturligt ett gyllene tillfälle för de frihetsälskande herrarna. De utnyttjade detta tillfälle och började sprida alla de återstående lärorna och tankeströmningarna ur djävulens säck.

En framstående författare på den tiden, redaktör för Lo-Lyon Republican, gjorde följande kommentar i en artikel med rubriken ”Varför är våldtäkt ett brott?”

När en utfattig fattig, plågad av hunger, börjar ägna sig åt stöld och plundring, sägs det att man bör förse honom med mat och kläder, så kommer stölden och plundringen att upphöra av sig själva. Men det märkliga är att den hjälp och medkänsla som visas för att tillfredsställa ett av kroppens naturliga behov inte visas när det gäller att tillfredsställa ett annat naturligt och viktigt behov, nämligen att stilla den sexuella hungern. Liksom människan till följd av hungerns starka tvång börjar stjäla, är våldtäkt och i de flesta fall även dödande på samma sätt följden av ett liknande starkt tvång från den sexuella hungern – ett tvång som inte är mindre naturligt än hunger och törst. En frisk och kraftfull ung man kan inte med våld hålla tillbaka sin könsdrift – lika lite som han kan hålla tillbaka sin hunger med löftet att han ska få mat nästa vecka. I våra städer finns det överflöd av allting. Men liksom bristen på föda för en utblottad människa är hjärtskärande, är även bristen på sexuellt umgänge mycket hjärtskärande. Liksom man kostnadsfritt delar ut mat åt de hungriga, är det också vår plikt att vidta vissa åtgärder för dem som plågas av den andra sortens hunger.

Det är nödvändigt att komma ihåg att detta inte är någon skämtsam artikel. Den skrevs med största ansvarskänsla och allvar, och spreds också i Frankrike med största allvar.

Vid denna tid tilldelade Medicinska fakulteten i Paris en erfaren läkare doktorsgraden för en av hans artiklar. Artikeln publicerades också i regeringens officiella organ. På ett ställe i den nämnda artikeln gjordes följande kommentar:

I dag säger vi utan tvekan att jag skickades upp på en bergstopp för att spotta blod. Vi tror att det en dag kommer att bli möjligt för oss att utan konstgjord stolthet och skam säga: ”När jag var tjugo år hade jag syfilis.” Dessa sjukdomar är ju ett särskilt pris för livets njutningar. Den människa som lever sitt liv på ett sådant sätt att ingen sjukdom uppstår genom hennes liv har ett ofullständigt liv. Hon avstår från att tillfredsställa sina naturliga kroppsliga behov på grund av feghet, ett milt sinnelag eller religiös villfarelse, trots att detta endast är ett obetydligt behov bland hennes naturliga behov.

Nymalthusiansk litteratur

Innan vi går vidare anser jag det nödvändigt att ännu en gång rikta blicken mot de läror och tankeströmningar som har behandlats i fråga om födelsekontroll- eller preventivmedelsrörelsen. När den framstående engelske ekonomen Malthus under slutet av 1700-talet föreslog födelsekontroll för att begränsa den växande befolkningen, hade han inte ens i drömmen föreställt sig att detta råd ett sekel senare skulle bidra till att sprida otukt och obscenitet. Malthus rekommenderade självbehärskning, äktenskap vid högre ålder och liknande åtgärder för att stoppa befolkningsökningen. Men när den nymalthusianska rörelsen (New Malthusian Movement) började under slutet av 1800-talet var dess grundprincip att fritt tillfredsställa könsdriften och att genom vetenskapliga metoder förhindra den naturliga följden därav, nämligen att barn föds. Därigenom undanröjdes också det sista lilla hindret mot att inleda otillåtna sexuella förbindelser, och vägen till synd blev fri från hinder. För nu kunde en kvinna fritt skänka sin kropp åt en annan man. Därefter återstod ingen oro för att få barn eller för ansvaret att uppfostra dem. Det finns här ingen möjlighet att beskriva dessa företeelsers fruktansvärda följder, men jag ska här ge några exempel på de läror som har spridits i litteraturen om födelsekontroll.

En kort redogörelse för de argument och bevis med vilka den ny-malthusianska inledningen till denna litteratur har skrivits är följande:

Varje människa måste av naturen möta tre stora och våldsamma behov. Det första är föda, det andra vila och det tredje tillfredsställelsen av könsdriften. Naturen har nedlagt dessa tre ting i människan med full kraft. Den har också ingjutit särskild glädje i tillfredsställandet av dessa behov. Därför längtar människan av naturen efter att tillfredsställa dem. Förnuft och argument tvingar människan att med pilens hastighet rusa efter detta. När det gäller de två första är hennes handlingssätt detsamma. Men märkligt nog är hennes handlingssätt annorlunda när det gäller det tredje. Samhällets moraliska regler har ålagt henne skyldigheten att den sexuella lusten inte får tillfredsställas utan äktenskap. Inom äktenskapets gränser har trohet och kyskhetens heder gjorts obligatoriska för kvinnor och män. Dessutom har det föreskrivits att det inte är tillåtet att förhindra barns födelse. Sådana regler är helt felaktiga och vittnar om dumhet. De strider mot kunskap och natur. De är även principiellt felaktiga och får fruktansvärda följder för mänskligheten.

Se också en gång på de idébyggen som uppförs på en sådan grund. Babel, ledare för det tyska socialdemokratiska partiet, skriver uttryckligen:

• Kvinnan och mannen är ju djur. Uppstår någonsin frågan om äktenskap – om ett varaktigt äktenskap – mellan ett djurpar?

Dr. Drysdale säger:

Kärleken är också något föränderligt bland alla våra begär. Att fastställa den på ett enda sätt innebär att korrigera naturens lagar. Unga män och kvinnor önskar denna förändring på ett särskilt sätt. Enligt naturens storslagna och rättvisa ordning är vår önskan att deras erfarenheter i detta avseende ska vara varierande. Fria relationer är ett uttryck för en ädel karaktär, eftersom de bättre överensstämmer med naturens lagar och regler. Dessutom uppstår de direkt ur känslosamhet, känslor och osjälvisk kärlek. Den inspiration och längtan som skapar dessa relationer har ett stort moraliskt värde. Hur skulle en sådan lycka kunna uppnås genom det affärsmässiga utbyte som i själva verket förvandlar äktenskapet till ett yrke?

Lägg märke till, käre läsare, hur synsättet förändras och hur motsatta ideologier gradvis antas. Till en början gjordes försök att betrakta äktenskapsbrott som oskyldigt ur moralisk synpunkt och att jämställa äktenskap och äktenskapsbrott. Men nu går man vidare och betraktar själva äktenskapet som förkastligt, medan äktenskapsbrottet ges en högre status.

Den nämnde doktorn säger på ett annat ställe:

Det är nödvändigt att införa ett sådant system att kärlek utan äktenskap kan betraktas som hedervärd. Det är glädjande att äktenskapets väg också håller på att stängas, eftersom skilsmässan har blivit lättare. Äktenskapet är nu ett avtal mellan två personer om att leva tillsammans, och båda parter kan när som helst upplösa detta avtal om de så önskar. Detta är det enda sunda sättet att ha sexuellt umgänge.

Den berömde ny-malthusianske ledaren i Frankrike, Paul Robin, skriver:

Under de senaste tjugofem åren har vi nått så stora framgångar att vi nästan har höjt det oäkta barnet till samma nivå som det äkta barnet. Nu återstår bara att ordna det så att enbart bastardbarn eller oäkta barn kan födas. Då skulle det inte längre kunna bli fråga om någon konkurrens.

Den berömde engelske filosofen ”Mill” säger bestämt i sitt verk On Liberty att den som inte kan bevisa att han har tillräckliga medel och resurser för att försörja sig ska hindras från att gifta sig med lagens hjälp. Men när frågan om att stoppa prostitution väcktes i England, motsatte sig samme lärde filosof det med stor kraft. Hans argument var att detta innebar ett ingrepp i individens frihet och en förnedring av arbetarna. Detta innebar nämligen att man behandlade dem som barn.

Tänk efter: individens frihet måste respekteras därför att den ger möjlighet att bedriva otukt. Men om någon dåre vill gifta sig i kraft av den individuella friheten, ska han inte ha rätt att få denna frihet skyddad. Ett lagligt ingrepp i hans frihet är inte bara godtagbart, utan den frihetsälskande filosofens samvete anser det rentav nödvändigt. Här når revolutionen i den moraliska synen sin yttersta gräns. Det som tidigare var förkastligt har nu blivit oskyldigt, och det som tidigare var oskyldigt har nu blivit förkastligt.

Konsekvenserna

Litteraturen går i spetsen, och den allmänna opinionen följer efter. Till slut underkastar sig samhällskaraktären, sedvänjorna och statens lagar och förordningar den. Där filosofi, historia, moral, vetenskap, romaner, dramatik, konst och andra medel som skapar en mental revolution under ett och ett halvt sekel oavbrutet har trängt in samma slags synsätt och tankar i människornas sinnen med förenade krafter, är det ytterst osannolikt att samhället inte påverkas av detta tankesätt. När sedan regeringen och hela samhällsordningen är grundade på demokratiska principer, är det inte heller möjligt att lagarna inte förändras i takt med förändringen av den allmänna opinionen.

Den industriella revolutionen och dess följder

Även de övriga kulturella förutsättningarna hade utan svårighet blivit helt tidsenliga. Det var vid denna tid som den industriella revolutionen (Industrial Revolution) ägde rum. De förändringar som den medförde i det ekonomiska livet och de verkningar som blev synliga i kulturlivet drev händelseutvecklingen i just den riktning som den revolutionära litteraturen hade velat leda den. Möjligheten till mekaniska uppfinningar och massproduktion (Mass Production) gav en oerhörd styrka åt den föreställning om individens frihet som det kapitalistiska systemet hade grundats på. Kapitalistklassen grundade stora industri- och handelsföretag. De nya industri- och handelscentrumen utvecklades till väldiga städer. Miljontals män och kvinnor drogs från landsbygden till städerna. Det blev över förväntan dyrt att försörja sig. Bostäder, mat, kläder och de dagligen nödvändiga varorna för livets uppehälle blev oerhört dyra. Delvis på grund av kulturella framsteg och delvis genom kapitalisternas ansträngningar kom otaliga lyxvaror att räknas bland livets nödvändigheter. Men i det kapitalistiska systemet fördelades inte rikedomarna på ett sådant sätt att alla kunde få del av de bekvämligheter, nöjen och lyxvaror som kapitalisterna hade skapat i vardagslivet. Efter att kapitalisterna hade dragit folket från landsbygden till städerna hade det lätt kunnat ordnas med de nödvändiga förnödenheterna för deras liv, såsom bostäder, mat och kläder. Följden blev att hustrun blev en börda för sin make och barnen för sin far. Att bära bördan av släktingar och närstående var inte ens att tänka på; det blev svårt nog att klara sig själv. De ekonomiska förhållandena tvingade varje individ att förvärvsarbeta. Ogifta kvinnor, gifta kvinnor, änkor och kvinnor ur alla andra grupper måste lämna hemmet för att försörja sig. När möjligheterna för kvinnor och män att umgås tillsammans därefter ökade och dess oundvikliga följder blev synliga, tröstade frihetsidén och den nya moralfilosofin fäder och döttrar, bröder och systrar samt makar och hustrur och sade: ”Var inte otåliga, det som sker är gott! Detta är inte förfall; i själva verket är det framsteg och frigörelse (Emancipation). Den avgrund som kapitalisterna kastar er i är inte ett helvete, utan himlen—den högsta himlen.”

Kapitalistiskt egenintresse

Det stannade inte vid dessa förhållanden. Det kapitalistiska system som grundades på en viss föreställning om individens frihet gav individen en ovillkorlig och obegränsad rätt att skaffa sig rikedom på alla tänkbara sätt. Oavsett på vilket sätt rikedom förvärvades, och även om hur många människor som helst gick under till följd av någons förmögenhetsbildning, ansåg den nya moralfilosofin det vara lagligt och heligt. På detta sätt byggdes hela kultursystemet upp så att individen på alla sätt understöddes på kollektivets bekostnad. Däremot fanns det inget sätt att skydda kollektivets rättigheter mot individens personliga intressen. Alla vägar att förstöra samhället öppnades för själviska personer. De började utnyttja alla mänskliga svagheter och ta till nya metoder för att tillfredsställa sina egna intressen. En person träder fram och får, för att fylla sin egen ficka, en annan att ägna sig åt den fördärvliga vanan att dricka alkohol. Ingen träder fram för att skydda samhället mot denna pestbärande råtta. En annan person träder fram och sprider ut ett nät av ränta. Det finns ingen som skyddar människorna mot denna blodsugande igels grepp. Dessutom skyddar alla lagar och bestämmelser denna blodsugares intressen, så att ingen ska kunna undgå dess grepp ens med en enda droppe blod i behåll. En tredje person träder fram och uppfinner en märklig form av hasardspel. Den sprids så omfattande att ingen gren av industri och handel undgår hasardspelens inflytande. Det finns ingen som skyddar människornas ekonomiska liv mot denna förtärande eld. I en tid då det var möjligt att utnyttja människans allra farligaste svaghet—genom att ge näring åt sexuell mani—för att uppnå stora personliga vinster, var det i denna orena tidsålder av personlig arrogans, uppror och fientlighet omöjligt att de själviska människorna inte skulle rikta sin uppmärksamhet mot sådana mänskliga svagheter. I själva verket utnyttjades denna sexuella tygellöshet så långt som möjligt. På teatrar, danssalonger och filmproduktionsstudior kretsade all verksamhet kring vackra kvinnor. Kvinnors medverkan i dessa verksamheter var oundviklig. Kvinnor visades inför allmänheten i allt mer nakna och sinnliga gestalter. Genom detta ökades människornas sexuella begär och deras pengar roffades åt. Några började hyra ut kvinnor och utvecklade prostitutionen till en välorganiserad internationell affärsverksamhet. Andra uppfann ständigt nya redskap för skönhet och lyx; genom dessa förstärktes kvinnornas medfödda drift att visa upp sin skönhet och förädlades, medan de själviska affärsmännen började tjäna stora pengar på det. Åter andra uppfann nya sexuellt eggande kläder och nakenmoden, fick vackra kvinnor att bära dem och uppmuntrade dem att visa sig i samhället; de moderna unga männen började samlas kring dem med lystna ögon och sinnen. Skaror av unga kvinnor drogs till de nyuppfunna pråliga och avklädda kläderna, och marknaden för nya kläder blev livlig. Några utnyttjade tillfället och började sprida nakenbilder och oanständig litteratur; på så sätt smittade de folket med spetälska och tjänade en god slant. Till slut hade situationen utvecklats så långt att ingen gren av handel och näringsliv längre var fri från medel och redskap för sexuell mani. Se på annonserna för vilket företag som helst, så kommer ni att finna att varje annons är helt värdelös utan en naken eller halvnaken bild av en kvinna. På hotell, restauranger, i butikers skyltfönster och utställningslokaler placerades kvinnogestalter på ett sådant sätt att männen skulle dras till dem. I en sådan situation fanns det bara ett sätt att skydda det hjälplösa och olyckliga folkets intressen: de skulle med sin moraliska styrka avvärja alla dessa angrepp och skydda sig mot den sexuella mani­ns grepp. Men det kapitalistiska systemet var grundat på en så svag grund att dess angrepp inte kunde avvärjas. Det hade en fullständig livsåskådning och en mäktig satanisk armé, nämligen litteraturen, som omedelbart besegrade och övermannade den moraliska synen. Mördarens skicklighet består i att han får offret att frivilligt och med tillfredsställelse förbereda sig för slakten.

Demokratiskt politiskt system

Faran slutade inte här. Dessutom gav denna frihetsidé upphov till det västerländska demokratiska styrelseskicket, och detta blev ett mäktigt vapen för att fullborda denna typ av moraliska revolution.

Den nya demokratins grundprincip var att människan själv skulle vara sin egen härskare och för sig själv utforma styrelseskick, konstitution och lagar. De skulle stifta lagar efter eget behag och efter eget godtycke upphäva eller ändra vilken lag som helst. Över dem fanns ingen överordnad makt eller auktoritet, fri från mänskliga svagheter, vars vägledning människan kunde följa med böjt huvud för att skydda sig själv från att gå vilse. De hade inga oföränderliga grundlagar som stod över den mänskliga förmågan och var eviga och oföränderliga. De hade ingen fast och orubblig måttstock, opåverkad av mänskliga onda böjelsers drivkraft, med vars hjälp de kunde skilja mellan sanning och lögn. På så sätt gjorde demokratins nya synsätt människan fullständigt självstyrande (Autonomous) och ansvarslös. De blev själva sina egna härskare och antog folkopinionen som källa till varje lag.

Det bör stå klart att där alla lagar i det sociala livet underordnas folkopinionen och där den styrande myndigheten blir slav under denna nya demokratigud, kan lagarna och statsmakten inte skydda samhället från moralisk oordning, utan blir till slut i stället ett medel till dess förstörelse. Lagarna förändras i takt med folkopinionens förändringar. Allteftersom allmänhetens synsätt förändras, formas lagarnas grundprinciper och begränsningar därefter. Det som får flest röster blir måttstocken för att avgöra vad som är sant och gott. Om ett förslag, hur ont och orimligt det än må vara, kan få stöd av femtioen procent, finns det inget hinder för att förvandla det till lag. Ett synnerligen avskyvärt och motbjudande exempel på detta finner man i Tyskland under tiden före nazisterna. En tysk filosof vid namn dr Magnus Herschfield (Dr. Magnus Herschfield) var ordförande för Världsförbundet för sexuell reform (World League of Sexual Reform). I sex år bedrev han en kraftfull kampanj till stöd för Lots folks skändliga handlingar. Till slut gick demokratiguden med på att förklara denna olagliga handling »halal«, det vill säga laglig, och det tyska parlamentet beslutade med överväldigande majoritet att handlingen inte längre skulle vara olaglig om den utfördes med båda parters samtycke. Det fastställdes att om den som handlingen utfördes mot var minderårig, skulle hans eller hennes förmyndare rösta i hans eller hennes ställe.

Lagen tycks vara något långsam när det gäller att tjäna denna demokratigud; dess befallningar åtlyds visserligen, men med lättja och likgiltighet. De brister som återstår i det fullständiga slaveriet fylls ut av statsförvaltningens alla delar tillsammans. De som styr dessa demokratiska regeringssystem tar redan innan de stiftar lagar hänsyn till inflytandet från litteraturen omkring dem, den moraliska filosofin och folkets känslor. De moraliska utsvävningar som blir vanliga bland allmänheten erkänns och godtas på varje officiell nivå genom de styrandes välvilja. När det gäller sådant som fortfarande är förbjudet avstår polis och domstolar från att upprätthålla lagen. Även dessa förbjudna handlingar kommer då att betraktas som lagliga. Låt oss till exempel ta abortfrågan. Den är fortfarande förbjuden i västerländsk lag. Men det finns inget land där den inte utförs öppet och i stor omfattning. I England utförs uppskattningsvis nittio tusen aborter varje år. Bland gifta kvinnor finns det så många som tjugofem procent som antingen gör abort själva eller anlitar en specialist för detta. På vissa platser finns regelrätta abortklubbar. Förnäma damer betalar där en veckovis avgift och får vid behov vård av en abortspecialist. I London finns många sådana sjukhem där abortpatienter behandlas. (Professor Jud har i sin bok Guide to Modern weekedness nedtecknat en utförlig redogörelse för detta. Boken publicerades för flera år sedan.) Trots detta står abort fortfarande upptaget som ett brott i Englands lagbok.

Grundprinciper och bevis

Nu vill jag utförligt beskriva hur den moderna moraliska synen, det kapitalistiska kultursystemet och det demokratiska politiska styret — dessa tre faktorers förening — påverkar samhällskaraktären och de sexuella relationerna mellan kvinnor och män, och i vilken omfattning detta kommer till uttryck. Eftersom jag hittills huvudsakligen har nämnt Frankrike — där denna rörelse började — kommer jag därför först att lägga fram just Frankrike som bevis. (Se den franske sociologen Paul Bureaus bok Towards Moral bankruptcy. Den publicerades år 1925.)

Avskaffandet av den moraliska känslan

Det första resultatet av spridningen av de synsätt som beskrevs i föregående kapitel blev att människans moraliska känsla beträffande sexuellt beteende förlamades. Skam, anständighet, avsky, förakt och liknande började dag för dag försvinna. Medvetenheten om skillnaden mellan äktenskap och äktenskapsbrott utplånades ur hjärtat. Till slut blev äktenskapsbrott något så oskyldigt att man inte längre ansåg det nödvändigt att dölja det med avsky.

Fram till slutet av 1800-talet hade den franska allmänhetens moraliska syn endast förändrats såtillvida att äktenskapsbrott för män ansågs vara något alldeles naturligt. Om de unga vuxna sönerna inte drabbades av könssjukdomar eller riskerade att ställas inför rätta, lät föräldrarna dem med tillfredsställelse hänge sig åt sexuell tygellöshet. Dessutom blev de mycket nöjda om detta gav materiella fördelar. De hade uppfattningen att sexuella relationer mellan kvinnor och män utanför äktenskapet inte var klandervärda. Det finns också exempel på att föräldrar uppmuntrade sina unga vuxna söner att inleda relationer med inflytelserika eller förmögna kvinnor för att förbättra sin framtid. Men deras syn på männen var då en annan än den som senare skulle komma att råda. Kvinnans kyskhet ansågs värdefull. De föräldrar som betraktade sina söners sexuella tygellöshet som ett uttryck för ungdomlig livslust och överseende såg den samtidigt inte i sina egna döttrars karaktär någon fläck eller vanära. Även om en osedlig man ansågs oskyldig, ansågs en osedlig kvinna inte vara det. När en affärsmässig prostituerads namn nämndes rynkade man pannan av avsky, men man visade ingen avsky mot mannen som delade hennes säng. På motsvarande sätt var kvinnans och mannens moraliska ansvar inte heller detsamma inom äktenskapet. Även om man kunde stå ut med mannens karaktärslöshet, var hustruns karaktärslöshet allvarligt klandervärd.

I början av det tjugonde århundradet förändrades detta förhållande. Kvinnornas frihetsrörelse blåste i den moraliska jämlikhetens trumpet mellan kvinnor och män, och följden blev att kvinnans dåliga gärningar ansågs lika oskyldiga som mannens. Föreställningen att en kvinna kunde få sin ädelhet eller heder kränkt genom att ha en sexuell relation med en man utan att vara gift förändrades också. Paul Bureau säger:

Inte bara i de stora städerna utan också i Frankrikes småstäder och på landsbygden har grupper av unga män anammat principen att de, eftersom de själva inte är kyska, inte har rätt att av en äktenskapsförmedlare kräva en kysk eller jungfrulig kvinna. I Burgund, Beaune och andra områden är det en vanlig sak att en flicka före äktenskapet har umgänge med många vänner och vid giftermålet inte finner det nödvändigt att dölja händelserna i sitt tidigare liv för äktenskapsförmedlaren. De talar öppet med varandra om sitt otillåtna umgänge med andra män, på samma sätt som de talar om sport eller förvärvsarbete. När giftermålet ingås får brudgummen inte bara kännedom om brudens tidigare liv, utan också om vilka vänner som fram till dess har åtnjutit hennes kroppsliga gunst. Under sådana omständigheter är den ädle brudgummen särskilt angelägen om att ingen ska kunna misstänka att han har några invändningar mot brudens sådana handlingar. – Ur nämnda verk, s. 94

Han säger vidare:

I Frankrikes bildade medelklass ser man i stor utsträckning utbildade flickor arbeta på kontor eller i affärsverksamheter. De umgås fritt i det respektabla samhället, och inget av detta anses alls strida mot moralen. När någon av dessa flickor sedan blir dragen till en ung man och börjar bo tillsammans med honom, anses äktenskap mellan dem vara helt onödigt. De anser det vara bättre att bo tillsammans utan att gifta sig. När bådas önskningar har blivit tillfredsställda har de naturligtvis full rätt att skiljas från varandra och någon annanstans förklara sin kärlek. Ett sådant förhållande är inte okänt för samhället. De besöker tillsammans respektabla kretsar. De döljer inte heller sitt inbördes förhållande, och ingen annan ser något ont i deras sätt att leva. Detta beteende förekom först bland dem som arbetade i fabriker. Senare ansågs det ytterst förkastligt. Men det har nu blivit en vanlig och vardaglig företeelse i förnäma familjer. I samhällslivet har detta slags levnadssätt nu fått den aktning som äktenskapet tidigare hade. – Ur nämnda verk, s. 94–96

På detta sätt har även älskarinnan numera blivit vederbörligen accepterad. Monsieur Barthélemy (M. Berthelemy) var professor i juridik vid Paris universitet. Han säger: ”Älskarinnan håller gradvis på att få samma rättsliga ställning som en gift hustru. Diskussioner om dem har börjat föras i parlamentet. Regeringen har nu börjat skydda deras intressen. Den pension som beviljas en soldats hustru åtnjuts efter soldatens död även av hans älskarinna, i motsvarande mån som av hustrun.”

Följande händelse visar varför äktenskapsbrott enligt fransk moralfilosofi anses oskyldigt:

År 1918 blev en lärarinna vid en läroanstalt gravid trots att hon var ogift. På utbildningsavdelningen fanns några gammaldags personer, och de började föra oväsen om saken. Då gick en delegation av ansedda personer till utbildningsministern och lade fram följande argument och bevis på ett sådant sätt att saken rörande lärarinnan tystades ned.

1. Vilken rätt har någon annan att ingripa i en persons privatliv?

2. Vad har han egentligen gjort för brott?

3. Är det inte mer demokratiskt att bli mor utan att vara gift?

Bland den undervisning som soldaterna får inom den franska armén ingår även undervisning om hur de ska skydda sig mot könssjukdomar och om preventivmedel, eftersom det är en obestridlig sanning att soldaterna med säkerhet kommer att begå äktenskapsbrott. Den 3 maj 1919 lät vingchefen för den franska 127:e divisionen sprida följande meddelande till soldaterna:

Det hade kommit klagomål över att beväpnade soldater trängdes på militärbordellen. Klagomålet var att de beväpnade soldaterna helt hade lagt beslag på platsen och inte lämnade någon möjlighet åt någon annan. Högkvarteret försökte, på grund av det ökade antalet soldater, öka antalet prostituerade. Men tills detta hade ordnats meddelades härmed de beväpnade soldaterna att de inte skulle stanna där inne alltför länge. De skulle skynda sig en smula för att tillfredsställa sin lust.

Tänk efter: detta meddelande sprids officiellt och på vederbörligt sätt av militärdepartementet i en civiliserad regering i världen. Det betyder att föreställningen att äktenskapsbrott skulle kunna vara förkastligt ur moralisk synpunkt hade utplånats ur deras sinnen och tankar. Denna föreställning hade försvunnit ur samhället, landets lagar och allas sinnen. (När soldater med ett sådant moraliskt tillstånd träder in i ett land som segrare är det lätt att föreställa sig vilka fruktansvärda följder det kan få för kvinnornas heder och kyskhet i det landet. Detta är en sorts moralisk standard inom militären. Koranen framställer en annan sorts moralisk standard: ”När muslimerna får makten i världen upprättar de bönen där, betalar zakat, befaller det goda och hindrar det förkastliga.” Den ena sortens soldat strövar omkring som en tjur. Den andra sortens soldat griper makten för att bevara människans moraliska värdighet och lära människorna renhet. Har människan blivit så blind att hon inte kan skilja mellan dessa båda? )

En tid före första världskriget grundades en agentur i Frankrike. Oavsett vilken ställning en kvinna hade och hur hennes moraliska uppförande än var, bestod denna agenturs uppgift i att under alla omständigheter uppmuntra henne till ett nytt slags prövning. Om en man ville ha sexuellt umgänge med en kvinna behövde han bara uppge adressen till denna kvinna. Dessutom måste han betala tjugofem franc till agenturen som startavgift. Därefter blev det agenturens uppgift att övertala kvinnan att gå med på detta.

Av denna agenturs register framgår att det inte fanns någon samhällsklass i det franska samhället vars många medlemmar inte hade bedrivit affärer genom denna agentur. Den franska regeringen var inte ovetande om dessa handlingar. – Paul Bureau, s. 16

Om hur långt deras moraliska förfall hade nått säger Paul Bureau:

I vissa områden i Frankrike och i de tätbefolkade delarna av de stora städerna var sexuella relationer mellan nära släktingar, till och med mellan fäder och döttrar samt mellan bröder och systrar, inte sällsynta.

Överflödet av obscenitet

Före första världskriget uppgav Frankrikes generaladvokat Monsieur Bulot (M. Bulot) i en rapport att antalet kvinnor som försörjde sig genom att hyra ut sina kroppar uppgick till femhundratusen. Men man kan inte jämföra de prostituerade kvinnorna där med de prostituerade kvinnorna på den indiska subkontinenten. Frankrike är ett högt civiliserat och utvecklat land. All verksamhet där bedrivs i stor omfattning med hövlighet och god ordning. Kundernas uppmärksamhet fångas genom alla slags anständiga metoder, såsom tidningar, bilder, vykort, telefon och personliga inbjudningsbrev. Människornas samveten förebrår dem aldrig för dessa handlingar; tvärtom kan de kvinnor som får större möjlighet att vinna framgång i denna verksamhet för det mesta utöva betydande inflytande över landets politik, ekonomi och de förnäma klasserna. De har blivit sådana som denna klass av kvinnor var under den grekiska civilisationens tid.

En medlem av den franska senaten, Monsieur Ferdinand Dreyfus (M. Ferdinand Dreyfus), säger att prostitution inte längre är en privat angelägenhet. Genom de ekonomiska vinster som dess agenturer ger har den förvandlats till en affärsverksamhet och en välorganiserad industri. Agenter som levererar råvaran importerar och exporterar självständiga och unga flickor som handelsvaror för denna verksamhet. Efterfrågan på flickor under tio år är mycket stor.

Paul Bureau säger:

Detta är en mäktig institution. Den drivs på ett välorganiserat sätt av avlönade högre tjänstemän och arbetare. Propagandister, författare, talare, läkare, barnmorskor, affärsmän och turister arbetar här. Man använder sig av reklam och tillämpar ständigt nya metoder för att visa upp verksamheten.

Även bortsett från dessa härdar av obscenitet bedrivs prostitution öppet på hotell, tehus, danslokaler och liknande platser. Ibland förekommer dessutom bestialiska övergrepp och extrem grymhet. År 1914 måste borgmästaren i en fransk stad ingripa för att rädda livet på en flicka. Flickan hade under en enda dag behövt tillfredsställa tjugosju kunders lustar, och även därefter väntade många kunder.

Under första världskriget hade man, utöver de kommersiella bordellerna, också äran att inrätta ett slags välgörenhetsbordeller. De patriotiska kvinnor som under kriget genom att ge Frankrikes försvarare, hjältarna, sin stora tjänst hade fått illegitima faderlösa barn, hedrades med denna hederstitel. En sådan tarvlig föreställning går inte att klä i ord. Dessa kvinnor fortsatte att bedriva prostitution på ett välorganiserat sätt, och det blev en moralisk plikt för människor ur den skurkaktiga klassen att hjälpa dem. De vida spridda tidskrifterna Frantasio (Frantasio) och Lavie Parisiemme (Lavie Parisiemme) visade prov på yttersta skicklighet i att rikta dugliga personers uppmärksamhet mot dessa kvinnor. I början av 1917 publicerades 199 annonser om dessa kvinnor i ett nummer av den sistnämnda tidskriften.

Den smittsamma sjukdomen av sexuell besatthet och obscenitet

Sexuell sjukdom

Som en naturlig följd av den upptända elden av sexuella böjelser hade skamlöshet och äktenskapsbrott vunnit en omfattande folklig acceptans; grunden till detta var all denna litteratur, dessa annonser, fotografier, teaterföreställningar, sång och dans, nakenhet och obscenitet.

En armé av själviska kapitalister ägnar sig åt att på alla tänkbara sätt underblåsa den sexuella lusten och utvidgar på detta sätt sina affärer. Dagstidningar, veckotidningar, tvåveckorstidningar och månadstidningar publicerar artiklar och bilder präglade av extrem obscenitet. Detta är nämligen deras mest effektiva vapen för att öka spridningen av sina tidningar. I detta arbete används avancerad begåvning, skicklighet och psykologisk finess, så att offret under inga omständigheter ska kunna försvara sig. Därutöver publiceras ytterst oren litteratur och propagandaskrifter om sexuella frågor i bokform. Allt detta sprids i så stor omfattning att varje upplaga trycks i upp till tjugofem till trettio tusen exemplar. Ibland har man till och med sett sextionde upplagan av sådan litteratur publiceras. Vissa förlag är helt inriktade på detta arbete. Det finns många författare och litteratörer som har vunnit berömmelse och ära genom att ägna sig åt sådant arbete. Att skriva en obscen bok är numera inte alls skamligt; tvärtom blir författaren, om boken accepteras av allmänheten, värdig att bli medlem av Franska akademien eller åtminstone erhålla Croix d’honneur.

Regeringen förbigår i tysthet all denna skamlöshet och eggelse till lust. Om något ytterst skamligt någon gång publiceras, överlämnar polisen motvilligt den skyldige till rättslig prövning. Dessutom finns de storsinta domstolarna. Från rättvisans säte där överlämnas brottet efter en enkel varning. Detta beror på att även de som intar domarsätena njuter av sådan litteratur. Vissa domares pennor är dessutom sysselsatta med att författa obscen sexuell litteratur. Om någon domare av en händelse visar sig vara gammaldags och det finns risk för att han ska avkunna en olämplig dom, ingriper då de stora litteratörerna och berömda författarna gemensamt i saken, och i tidningarna kritiseras detta skarpt med motiveringen att det krävs ett fritt fält för litteraturens och de sköna konsternas utveckling. Att genom den mörka tidsålderns tänkesätt införa moraliska band innebär att strypa estetikens röst. På vilka sätt utvecklas denna estetik? Nakenbilder och filmer är särskilt effektiva i detta avseende. Miljontals album framställs och placeras inte bara på marknader, hotell och kaféer. I den rapport som Émile Puresi lade fram vid den andra sammankomsten för föreningen mot obscenitet säger han:

Alla dessa orena och simpla oljemålningar väcker upphetsning och en intensiv lust i människans sinnen. De eggar de olyckliga köparna till sådana syndiga handlingar att kroppen ryser bara vid tanken på dem. Deras fördärvliga inflytande på pojkar och flickor är obeskrivligt. Många skolor och högskolor har förstörts av detta, både moraliskt och kroppsligt; särskilt för flickor kan inget vara skadligare än detta.

På teatrar, biografer, musiklokaler och kaféer odlas denna estetik genom underhållning. Varje teaterföreställning som den franska samhällseliten med glädje ser, och varje dramatiker och framstående skådespelerska över vilka man låter blommor regna under applåder och lovord, är präglad av sexuell upphetsning. Det utmärkande är att den karaktär som moraliskt sett är ytterst avskyvärd framställs som det förnämsta och mest högstående idealet. Med Paul Bureaus ord:

Om någon genom att betrakta den bild av livet som våra dramatiker har framställt under de senaste trettio eller fyrtio åren vill bilda sig en uppfattning om vårt kulturliv, kommer han att förstå åtminstone så mycket: att alla gifta par i vårt samhälle är otacksamma och misstror varandra i äktenskapet. Kanske är mannen dum eller också är hans hustru hans bittraste fiende. Om hustrun har någon ädel egenskap, består den i att hon alltid hyser motvilja mot sin man och är beredd att erbjuda sin kärlek åt någon annan.

Om detta är tillståndet inom aristokratins teater, är det lätt att föreställa sig hurdan folkets teatrar och nöjeslokaler kan vara! Det språk, de behagfulla åtbörder och den nakenhet som de sexuellt utsvävande njuter av spelas skamlöst upp på scenen. Redan på förmiddagen meddelas allmänheten att alla medel för att tillfredsställa deras sexuella begär kommer att finnas till hands. Det sägs vidare: Vår scen är fri från konventioner och naturtrogen (Realistic).

Émile Puresi har i sin rapport nedtecknat många exempel. Han besökte olika nöjeslokaler och samlade in dessa exempel; för att förklara dem använde han bokstäver i stället för namn.

B. ”Här var skådespelerskornas sånger, monologer och kroppsrörelser ytterst obscena. Den scen som hade spelats upp på scenen stannade först när den nästan hade nått fram till sexuellt samlag. Över tusen åskådare hade samlats där. Bland dem fanns också många ansedda personer. Alla var hänförda och ropade uppskattande.”

N. ”Här nådde de korta sångerna och de korta replikerna däremellan, kroppsrörelserna och tystnaden den yttersta gränsen för skamlöshet. Även barn och minderåriga ungdomar satt tillsammans med sina föräldrar och njöt av denna underhållning, och varje pojke applåderade med full kraft när han såg det obscena skådespelet.”

L. ”Här tvingade åskådarna genom oväsen vid fem tillfällen skådespelerskan att gång på gång framföra ett nummer, som hon slutligen måste avsluta med en ytterst obscen sång.”

R. ”Här bad åskådarna gång på gång en skådespelerska att framföra ett mycket oanständigt nummer.”

Till slut utbrast skådespelerskan irriterat: ”Är ni verkligen så skamlösa? Ser ni inte att det också finns flera barn här?” Med dessa ord gick hon därifrån utan att avsluta föreställningen. Den var så obscen att inte ens den mest syndiga kvinnan skulle ha kunnat uthärda att se den uppföras på nytt.

J. ”Efter föreställningen lottades skådespelerskorna ut. De började sälja lotter för tio santim styck (en santim motsvarade ungefär två annas). Den skådespelerska vars namn föll på en mans lott tillhörde honom för natten.”

Paul Bureau säger: ”För det mesta förs en kvinna upp på scenen vars kropp inte är täckt av minsta lilla tygstycke. Adolphe Biason (Adlophe Biason) skrev en gång i den berömda franska tidningen ’Tamps’ (Tamps) i protest mot allt detta: Nu återstår det bara att utföra själva könsakten på scenen. Först då kommer konsten verkligen att ha nått sin fulländning.”

Litteraturen om preventivmedelsrörelsen och den så kallade lärda och medicinskt inriktade sexualvetenskapen har spelat en framträdande roll i spridningen av skamlöshet och förstörelsen av människans moraliska karaktär. Genom föredrag vid offentliga möten, pornografiska fotografier samt bilder och deras analyser i böcker görs en sådan ingående behandling av graviditet, därtill hörande frågor och användningen av preventivmedel att det därefter inte finns något mer att avslöja. I sådana sexualvetenskapliga böcker lämnas ingen aspekt av könsakten obehandlad, från kroppens anatomi till själva könsakten. Utåt sett har allt detta täckts med en vetenskaplig fernissa, som om det inte skulle finnas någon möjlighet att invända mot det. Dessutom har det utvecklats så långt att det kallas samhällsservice. Som motivering sägs att man vill skydda andra från villfarelser och misstag i fråga om könsakten. Men sanningen är att denna litteratur och denna undervisning skapar avskyvärd skamlöshet bland kvinnor och män samt bland unga pojkar och flickor. Tack vare allt detta har en sådan situation uppstått att en minderårig liten flicka, som kommer till biblioteket för att studera, får sådana kunskaper om sexuella frågor som inte ens gifta kvinnor kan få. Samma sak gäller de unga pojkarna. Deras sexuella drifter väcks i förtid. Därför uppstår hos dem en önskan att pröva masturbation. Innan de når full könsmognad faller de i lustens klor. För äktenskap finns visserligen en åldersgräns fastställd, men det finns ingen åldersgräns för att pröva könsakten. Därför pågår dessa handlingar redan från tolv–tretton års ålder.

Förebud om nationellt förfall

Där vanhelgandet, dyrkan av drifterna och slaveriet under kroppsliga njutningar når sin yttersta gräns, där alla utan åtskillnad—kvinnor och män, unga och gamla—ägnar sig åt njutningslystnad, och där vansinnets flammande eld för människan utanför hennes egen kontroll, är det helt naturligt att alla orsaker till nationellt förfall kommer till synes. När människor ser en sådan nation, på väg mot undergång, stå på höjden av sin makt, drar de slutsatsen att dess njutningslystnad inte är ett hinder för framsteg utan tvärtom ett stöd. De säger dessutom att en nation når sin högsta utveckling först när den har nått njutningslystnadens yttersta gräns. Men en sådan slutsats är helt felaktig. Där skapelsens och förstörelsens krafter verkar tillsammans, och där det övergripande konstruktiva arbetet tydligt kan ses, är det endast möjligt för en människa vars förstånd har satts ur funktion att räkna även de destruktiva krafterna bland skapelsens orsaker.

Om exempelvis en försiktig affärsman genom förstånd, arbete och erfarenhet tjänar en ofantlig förmögenhet och samtidigt ägnar sig åt alkohol, hasardspel och njutningslystnad, vad kan då vara större dårskap än att räkna båda sidorna av hans liv som orsaker till välstånd och framgång? I själva verket arbetar orsakerna till hans framgång och summan av de sistnämnda lasterna på att förgöra honom. Att han genom de förstnämnda egenskapernas kraft sitter tryggt i ett palats innebär inte att de destruktiva krafterna inte utövar inflytande över honom. Om man betraktar saken med en smula skarpsinne blir det uppenbart att dessa destruktiva krafter ständigt förtär hans hjärnas och kropps krafter inifrån. De plundrar de pengar han tjänat genom sitt arbete. Samtidigt som dessa krafter förgör honom väntar de ständigt på ett tillfälle då de genom ett avgörande angrepp kan göra slut på honom med det första slaget. Hasardspelens djävul kan i ett olyckligt ögonblick på ett ögonblick förstöra alla pengar han tjänat under hela sitt liv, och den sitter och väntar på just det ögonblicket. Alkoholens djävul kan, när tiden är inne och genom att utnyttja hans medvetslöshet, få honom att begå ett så ödesdigert misstag att han på ett ögonblick kan bli ruinerad. Även den väntar på ett sådant tillfälle. Lastens djävul väntar också på det ögonblick då den kan få honom att hänge sig åt mord, självmord eller plötslig undergång. Man kan inte ens föreställa sig hur hans framgång skulle ha sett ut om denne man inte hade fallit i dessa djävulars klor!

Samma sak gäller en nation. Den gör framsteg genom sina uppbyggande krafter. Men i brist på rätt ledning börjar den, efter att ha gått några steg framåt på framstegens väg, att skapa orsakerna till sin egen undergång. Under en tid leder de skapande krafterna den framåt. Samtidigt förtär de destruktiva krafterna dess livskraft inifrån, likt en trägnagare. Till slut gör de den så ihålig att dess stolta byggnad plötsligt raseras till stoft av ett enda slag. Här ska jag kortfattat beskriva de tydliga och omfattande orsaker till den franska nationens undergång som dess felaktiga samhällssystem har dragit över den.

Förlusten av fysisk styrka

Den första skadliga följden av sexualdriftens envälde var att den franska befolkningens fysiska styrka gradvis började försvagas. Slaveriet under lusten hade tömt dem på självbehärskning och tålamod. Den stora förekomsten av veneriska sjukdomar hade en förödande inverkan på deras hälsa. Från början av 1900-talet uppstod en situation där de militära myndigheterna med några års mellanrum tvingades sänka kraven på fysisk duglighet för att kunna rekrytera nya soldater (New Reqruits). Orsaken var att det senare endast gick att finna ett mycket litet antal unga män som uppfyllde den standard som ursprungligen hade fastställts. Detta är ett tillförlitligt instrument som, likt en termometer (Thermometre), nästan med säkerhet visar hur snabbt den franska nationens fysiska styrka gradvis minskar. Bland orsakerna till detta förfall var de veneriska sjukdomarna en särskilt viktig faktor. Under de två första åren av första världskriget uppgick antalet soldater som skickades till sjukhus på grund av syfilis till sjuttiofem tusen. På en enda medelstor militärförläggning drabbades samtidigt 242 soldater av denna sjukdom. Se å ena sidan på den krisfyllda situation då den franska nationen vacklade på gränsen mellan liv och död, då varje soldats yttersta ansträngning behövdes för hela nationens existens och en enda franc var mycket värdefull. Tid, kraft, alla resurser och varje föremål behövde i största möjliga utsträckning användas för landets försvar. Se å andra sidan på denna nations ungdomar: tusentals av dem blev på grund av sexuellt överdåd inte bara arbetsoförmögna under långa perioder, utan lät dessutom i detta kritiska ögonblick nationens pengar och resurser gå till behandling.

Den franske specialisten dr Laredde (Dr. Laredde) säger att trettiotusen människor i Frankrike varje år dör enbart av syfilis och därmed sammanhängande sjukdomar. Efter febersjukdomar är detta den största dödsorsaken. Sådan är alltså en könssjukdoms följder! Dessutom finns det många andra sjukdomar av detta slag.

Familjeordningens upplösning

Den tygellösa sexuella vansinnigheten och den allmänna spridningen av förkärleken för utsvävningar, som hade drabbat den franska civilisationen med dess andra stora olycka, var familjeordningens upplösning. Det varaktiga och starka förhållande mellan kvinna och man genom vilket familjeordningen upprättas kallas äktenskap. Det är genom detta förhållande som frid, harmoni, jämvikt och varaktighet grundläggs i människans liv. Det är detta som förvandlar hennes privata liv till ett socialt liv. Det är detta som, för att tygla oordningens förbannelse, gör människorna till civilisationens tjänare. Inom denna ordnings gränser uppstår en så stilla och ädel atmosfär av kärlek, frid och uppoffring att den nya generationen kan uppfostras och utvecklas med rättskaffen karaktär, fullgod undervisning och ett rent sinnelag. Men där föreställningen om äktenskapet och dess stora syfte helt har försvunnit ur kvinnors och mäns hjärtan, där inget annat syfte med sexuella förbindelser får rum i deras tankar än att tillfredsställa begäret, och där de begärliga männen och kvinnorna likt humlor flyger från blomma till blomma och dricker nektar, där kan denna ordning varken upprättas eller bestå. När kvinnor och män saknar den förmåga som krävs för att bära det tunga ansvaret för äktenskapet, dess rättigheter, plikter och moraliska regler, blir följden av deras mentala och moraliska tillstånd att varje generations undervisning blir sämre än den föregående generationens. Själviskheten och godtycket bland människorna växer så mycket att civilisationens band börjar brista. Människornas obeslutsamhet inför förändringar och beslut blir så stor att ingen stadga råder vare sig i den nationella eller den internationella politiken. På grund av frånvaron av familjefrid blir deras liv allt bittrare, och en ständig oro låter dem inte finna ro ens för ett ögonblick. Detta är det jordiska helvete som människor köper i sin dåraktiga lidelsefulla jakt efter njutning.

I Frankrike ingår varje år sju eller åtta personer av tusen, kvinnor och män, äktenskap. Detta förhållande är så obetydligt att man lätt kan förstå hur en mycket stor del av Frankrikes invånare förblir ogifta.

Även bland det ringa antal människor som ingår äktenskap finns det mycket få som gifter sig i syfte att leva ett hederligt och kyskt liv. De har ju också andra syften än detta enda. Det var till och med en i samhället bruklig och önskvärd sed att gifta sig med en kvinna som hade fött ett utomäktenskapligt barn, för att förklara hennes barn som legitimt. Paul Bureau säger:

Bland arbetarklassen i Frankrike var det allmänt brukligt att en kvinna som önskade gifta sig, före äktenskapet krävde ett löfte av sin blivande make att han skulle erkänna hennes utomäktenskapliga barn som sitt eget legitima barn.

År 1917 avgav en kvinna följande vittnesmål inför civilrätten i Seine (Saine):

Före äktenskapet hade jag varnat min make i denna fråga: det enda syftet med mitt äktenskap var att mitt barn, som jag hade fött medan jag var ogift, skulle förklaras legitimt. Frågan är nu om jag ska leva tillsammans med honom som hustru och man. Jag hade inte en sådan avsikt då, och jag har den inte heller nu. Därför skilde jag mig från min make samma dag som vi gifte oss, klockan halv sex. Till denna dag har jag inte haft något samliv med honom. Jag hade nämligen ingen som helst önskan att uppfylla äktenskapets skyldigheter.

– Paul Bureaus tidigare nämnda verk, s. 55

Rektorn för ett framstående college i Paris kommenterade inför Paul Bureau att de unga männens enda syfte med att gifta sig vanligtvis är att även i det egna hemmet få tillgång till en älskarinnas tjänster. I tio eller tolv år far de omkring och njuter fritt av livets lustar åt alla håll. Sedan kommer en tid då de, uttröttade och utmattade av denna tygellöshet och liderlighet, gifter sig med en kvinna, som om de därigenom skulle kunna få åtminstone en del av hemmets ro och samtidigt, likt självständiga njutningsmänniskor, kunna fortsätta att njuta av nöjen och välbehag. – Samma verk.

I Frankrike anses det inte alls vara förkastligt eller klandervärt att gifta män begår äktenskapsbrott. Om någon håller en älskarinna i hemmet vid sidan av sin hustru behöver han inte hålla det hemligt. Samhället betraktar också detta som något helt vanligt och möjligt.

– Samma verk, s. 76–77

Under sådana förhållanden har äktenskapliga förbindelser blivit så svaga att de bryts vid minsta anledning. Ofta varar dessa olyckligas äktenskapliga liv inte längre än några timmar. Som exempel kan nämnas en ansedd person i Frankrike, som flera gånger även har innehaft en ministerpost; han skilde sig från sin hustru endast fem timmar efter vigseln. Äktenskapsskillnader sker på så obetydliga grunder att man skrattar när man hör talas om dem. Om till exempel någon av makarna snarkar i sömnen eller den ena inte tycker om den andras hund, blir skilsmässa oundviklig. En gång avgjordes tvåhundranittiofyra skilsmässor under samma dag vid Seine-departementets civilrätt. När den nya äktenskapslagen antogs år 1844 verkställdes fyra tusen skilsmässor. År 1900 hade antalet stigit till sju tusen fem hundra, år 1913 till sexton tusen och år 1931 till tjugoett tusen.

Mord på avkomman

Att uppfostra barn är en högtstående moralisk handling. För detta krävs behärskning av drifterna, att man avstår från lustar och begär, accepterar lidande, möda och arbete samt offrar rikedom och liv. De som är själviska och slavbundna under sina drifter är alls inte beredda på denna storslagna uppgift. Ty ensamheten eller avsaknaden av gemenskap och bestialiteten har fått makt över dem.

I närmare ett århundrade har en preventivrörelse pågått i Frankrike. Till följd av denna rörelse har varje man och kvinna i landet lärt sig metoder genom vilka de kan njuta av livets lustar och samtidigt undgå deras naturliga följder: befruktning, barnafödande och släktets fortplantning. Det finns ingen stad, förstad eller by där preventivmedel och tillbehör inte säljs öppet. Därför är användningen av dessa inte begränsad till enbart tygellösa sexuella njutningsmänniskor; även gifta män och kvinnor använder dem i stor utsträckning och önskar just att ett barn, om det föds, inte ska kunna skapa något hinder för deras njutning och välbehag. När experter har betraktat hur mycket födelsetalet i Frankrike sjunker har de uppskattat att denna omfattande preventivpest varje år hindrar minst sex hundra tusen barn från att födas. De befruktningar som trots alla dessa metoder ändå sker förstörs genom abort. På detta sätt hindras ytterligare tre till fyra hundra tusen människobarn från att komma till världen. Det är inte bara ogifta kvinnor som gör abort; även gifta kvinnor är i detta avseende deras jämlikar. Ur moralisk synpunkt betraktas denna handling som höjd över all kritik och som en kvinnas rättighet. Det förefaller som om landets lagar blundar för denna sak. Även om detta fortfarande är inskrivet som ett brott i lagboken, är förhållandet ändå sådant att av tre hundra personer blir knappt en enda åtalad för detta brott. Av dem som åtalas frikänns sjuttiofem procent av domstolen. Den medicinska tekniken för abort är så enkel och allmänt känd att de flesta kvinnor kan utföra abort själva. De som inte kan göra det har inga svårigheter att få hjälp av en läkare. Att döda ett foster eller döda barnet i moderlivet har för dem blivit en lika vanlig sak som att dra ut en smärtsam tand.

En sådan mentalitet har förvandlat modersnaturen så att den mor som alltid har erkänt kärlek och öm tillgivenhet som det högsta och yttersta i världen, inte bara har blivit avog och sorgsen gentemot sina barn, utan rentav har blivit deras fiende. Trots fruktlösa försök att förhindra graviditet och avbryta den behandlas de barn som ändå föds med grymhet. Paul Bureau uttrycker detta smärtsamma faktum med följande ord:

Varje dag publiceras i tidningarna berättelser om de barns elände vars föräldrar har behandlat dem grymt och omänskligt. Även tidningarna nämner endast de ovanliga fallen, men alla vet mycket väl hur grymt föräldrar i allmänhet behandlar dessa olyckliga, oönskade gäster. Deras fäder och mödrar är sorgsna och likgiltiga inför dem, eftersom dessa olyckliga barn fullständigt har förstört deras livs njutningar och bekvämligheter. Brist på mod hindrar i många fall abort, och på så sätt träder ett oskyldigt barn in i världen. Men omedelbart efter sin ankomst måste det utstå sitt fulla straff. —A.a., s. 74

Avskyn och hatet mot barn har nått en sådan ytterlighet att en kvinna en gång, när hennes sex månader gamla barn dog, arrangerade dans och sång framför det döda barnets kropp och sade inför grannarna:

Nu ska vi inte låta något andra barn födas. Genom detta barns död har jag och min man fått den största friden. Tänk efter: vad är egentligen ett barn? Det gråter ständigt gnälligt, skapar smuts — och finns det något sätt att undkomma detta? —A.a., s. 75

Ännu smärtsammare är det att barnamord sprider sig som en smittsam sjukdom. Den franska regeringen och domstolarna där fortsätter att förbise detta svåra brott, liksom abort. Som exempel kan nämnas att två kvinnor år 1918 ställdes inför domstolen i ’Loir’ anklagade för barnamord, och att båda senare frikändes. Den ena hade dränkt sitt spädbarn. Hennes första barn uppfostrades av en släkting, och denna släkting hade också uttryckt sin vilja att uppfostra det andra barnet. Men modern beslutade att hon till varje pris skulle göra sig av med en sådan fiende. Hennes brott ansågs av domstolen vara ursäktligt. Den andra kvinnan ströp först sitt barn. Eftersom hon ansåg att dess livsande inte hade utsläckts helt, kastade hon det mot en vägg och krossade dess huvud. Enligt domaren och juryn var hon inte värd dödsstraff. Samma år ställdes en dansös inför Seine-domstolen för ett liknande brott. Hon försökte dra ut sitt barns tunga och dödade det därefter genom att krossa dess huvud och skära halsen av det. Även denna kvinna förklarades oskyldig av domaren och juryn.

Ett folk som kan nå en sådan ytterlighet i sin fientlighet mot sin egen avkomma kan inte genom någon välordning i världen räddas från undergång. Nya generationers födelse är nödvändig för att bevara ett folks fortbestånd. Det folk som blir fiende till sin egen avkomma blir i själva verket sin egen fiende. Det begår ständigt självmord och, även om det inte har någon yttre fiende, utplånar det självt sin egen existens. Som tidigare har nämnts har den franska nativiteten sjunkit alltmer under de senaste sextio åren. Vissa år överstiger dödligheten nativiteten. Vissa år är de båda lika stora. Vid andra tider ökar nativiteten jämfört med dödligheten med knappt en på tusen. Samtidigt ökar antalet utländska invandrare i Frankrike dag för dag. År 1931 fanns det bland Frankrikes sammanlagt 41,8 miljoner invånare 2,89 miljoner utländska invandrare. Om detta tillstånd fortsätter finns det inget märkligt i att det franska folket vid slutet av det tjugonde århundradet kommer att ha blivit en minoritet i sitt eget fosterland.

Detta är alltså resultatet av de idéer och synsätt som låg till grund för kvinnorättsrörelsen i början av artonhundratalet.

Ytterligare några exempel

Vi har beskrivit den franska ståndpunkten och dess följder endast för att bevara den historiska händelsekedjan oförändrad. Men det vore orättvist att anse Frankrike vara det enda ansvariga i denna fråga. I själva verket är förhållandena i de länder som har antagit de tidigare nämnda oförenliga principerna för så kallade ideologier och samhällsliv ofta likartade. Låt oss som exempel ta Amerikas förenta stater, vars samhällsordning är fullt utvecklad och fast etablerad.

Omgivningens sexuella påverkan på ungdomar

Den berömde George Ben Lindsey (Ben Lindsey) var en gång ordförande för ungdomsdomstolen i Denver (Chairman of the Juvenile Court of Denver), som hade inrättats för att behandla ungdomsbrott. Därför fick han god möjlighet att lära känna det moraliska tillståndet bland Amerikas ungdomar. I sin bok ”Revolt of Modern Youth” skriver han att de amerikanska pojkarna och flickorna börjar bli vuxna innan den normala tiden. Redan i mycket unga år börjar sexuella böjelser framträda hos dem. Som exempel undersökte han förhållandena för 312 flickor och fann att 250 av dem hade blivit könsmogna redan vid elva till tretton års ålder, och att de uppvisade tecken på en sådan sexuell törst och sådana kroppsliga behov som inte kan förekomma hos en artonårig flicka. – Samma bok, s. 82–86

Dr Edith Hooker skriver i sin bok ”Laws of Sex:”

Bland de framstående, välbärgade samhällsgrupperna är det mycket vanligt att en flicka på sju eller åtta år inleder kärleksförhållanden med pojkar i samma ålder och för det mesta också har sexuellt umgänge med dem.

Hon säger vidare:

En sjuårig flicka, en lysande ädelsten i vilken familj som helst, umgås med sin äldre bror och några av hans vänner. I ett annat fall såg man en grupp bestående av två flickor och tre pojkar ägna sig åt sexuella handlingar med varandra. De uppmuntrade även andra pojkar och flickor i samma ålder att delta i dessa handlingar. Den tioåriga flickan var den äldsta i gruppen. Trots detta fick hon äran att ta emot kärleksförklaringar från flera älskare. – Samma bok, s. 328

Av en rapport från en läkare i Baltimore framgår att över tusen rättsfall under ett år väcktes i staden med anledning av anklagelser om sexuellt umgänge med flickor under tolv års ålder.

– Ovan nämnda verk, s. 177

Detta är den första följden av en upphetsande miljö, fylld av alla medel och ingredienser för att väcka den sexuella lusten. En amerikansk författare säger:

Det tillstånd som större delen av vår befolkning lever under är så onaturligt att en önskan att knyta kärleksband med varandra vaknar hos pojkar och flickor redan vid tio till femton års ålder. Det är naturligt att följderna av en sådan för tidigt väckt sexualdrift blir ytterst allvarliga och skrämmande. Åtminstone blir följden att unga flickor rymmer hemifrån tillsammans med sina vänner eller gifter sig i mycket unga år. Men om de misslyckas i kärlekens spel begår de självmord.

Sexuell verksamhet i skolorna

På detta sätt blir skolorna det första försöksfältet för alla de pojkar och flickor hos vilka sexuella böjelser väcks i förtid. Skolorna är av två slag. I den ena typen tas endast elever av samma kön emot, medan den andra typen erbjuder samundervisning för både pojkar och flickor.

I skolor av det första slaget sprider sig den smittsamma farsoten homosexualitet (Homo Sexuality) och masturbation (Masturbation). Eftersom ett visst slags känslor och sinnesrörelser väcks redan under barndomen, och den omgivande miljön framkallar full upphetsning av dem, blir det nödvändigt att ta till någon eller annan metod för att tillfredsställa dem. Doktor Hooker säger att det ständigt förekommer i sådana utbildningsanstalter, på college, sjuksköterskeskolor och religiösa läroanstalter att två personer av samma kön ägnar sig åt sexuella handlingar med varandra och inte har något intresse alls för det motsatta könet. – Ovan nämnda verk, s. 331

I detta sammanhang nämner han många fler händelser och säger att flickor tillsammans med flickor och pojkar tillsammans med pojkar har deltagit i sexuella handlingar och drabbats av fruktansvärda följder. Hur snabbt denna homosexualitet sprider sig likt en smittsam farsot kan man förstå genom att läsa andra böcker. Dr. Lowry har i sin bok ”Herselt” berättat att en skolrektor en gång genom hemliga brev meddelade fyrtio familjer att deras barn inte längre kunde få gå kvar i skolan. Orsaken var att ett fruktansvärt tillstånd av sedeslöshet hade uppstått bland dem. – Ovan nämnda verk, s. 179

Nu ska vi behandla den andra typen av skolor, där pojkar och flickor får samundervisning. Här finns inte bara material som skapar sexuell upphetsning, utan också medel att tillfredsställa den. Den sexuella lust och de böjelser som väcks under barndomen får möjlighet att tillfredsställas när de kommer till denna typ av skola. Pojkar och flickor vänjer sig vid att läsa ytterst vidrig och oanständig litteratur. Kärleksfulla berättelser och romaner, häften som bara till namnet är konstböcker, oanständiga böcker om sexuella problem samt artiklar om sådant man bör känna till beträffande preventivmedel blir för skolornas och collegernas elever, under sexuellt inflytande, de allra mest lockande föremålen. Den berömde amerikanske författaren Hindrich von Loewen säger att den litteratur som är mest efterfrågad vid Amerikas universitet endast är en koncentrerad sammanfattning av all slags orenhet, smuts, oanständighet och fräckhet. Sådan litteratur har aldrig tidigare spridits så fritt bland allmänheten.

Av all den kunskap som förvärvas genom denna litteratur diskuterar unga män och kvinnor fritt och förbereder sig för praktiska experiment. Pojkar och flickor, unga män och kvinnor, går tillsammans ut på pettingpartyn och njuter där fritt av livet genom att dricka alkohol och röka cigaretter samt dansa och sjunga.* Herr Lindsays uppskattning är att 45 procent av high school-flickorna blir moraliskt fördärvade redan innan de lämnar skolan.

På de följande utbildningsstadierna är andelen mycket högre. Herr Lindsay säger att pojkarna i high school ligger långt efter flickorna när det gäller sexuell lust. Vanligen är det flickorna som på ett eller annat sätt tar initiativet, medan pojkarna dansar efter deras pipa.

Tre huvudsakliga eggande faktorer

Även i skolor och colleges finns det fortfarande ett slags ordning och disciplin, som i viss mån begränsar elevernas umgänge. Men när dessa skaror av unga män och kvinnor lämnar skolan och träder ut i livet med den brinnande elden av sexuell hunger och ett tygellöst sinnelag, överskrider deras upprördhet och störande verksamhet alla hinder och band. Där finns ett fullständigt krutförråd för att väcka deras sexuella böjelser, och medel för att stilla upphetsningen står också lätt till deras förfogande.

Om de orsaker genom vilka omoralens ovanligt omfattande spridning pågår i Amerika skrev en amerikansk tidning följande kommentar:

Det finns tre sataniska krafter, och deras treenighet har genom sitt inflytande över vårt land i dag skapat ett helvete. Dessa tre krafter är:

1. Oanständig litteratur; den har sedan första världskriget med förbluffande snabbhet bedrivit en omfattande spridning av skamlöshet.

2. Filmer; de nöjer sig inte med att endast egga lustfyllda kärleksböjelser, utan ger också praktisk undervisning i dem.

3. Kvinnornas förfallna moraliska standard; på grund av deras klädsel, deras ofta förekommande nakenhet, den tilltagande vanan att röka cigaretter samt deras fria umgänge med män och liknande blir deras förbindelser även med främmande män allt närmare.

Dessa tre företeelser sprider sig i stor omfattning även hos oss. Följden kommer oundvikligen att bli den kristna civilisationens och samhällsordningens förfall och slutligen deras försvinnande. Om vi ännu inte kan hejda denna utveckling, kommer vår historia att skrivas på samma sätt som den historia där Rom och andra folk kastades ned i förintelsens bottenlösa avgrund av den avgudadyrkan och sexuella galenskap som, tillsammans med deras dryckenskap, kvinnor och dans och sång, fördärvade dem.

Hos alla unga män och kvinnor i vilka det finns ens en gnista av varmt blod skapar dessa tre djävulska krafter, som påverkar civilisationen och samhällsordningen, en ständig oro i deras känslor och sinnen. I själva verket är överflödet av oanständighet den oundvikliga följden av en sådan oro.

*. How I can get married, s. 172

Överflödet av oanständighet

Antalet amerikanska kvinnor som har gjort prostitution till sitt fasta levebröd uppgår till omkring fyra- till femhundratusen. * Men de amerikanska prostituerade får inte betraktas som likadana som de prostituerade i detta land. De är inte ärftliga prostituerade. En amerikansk prostituerad är en kvinna som fram till gårdagen hade ett självständigt yrke, men som genom dåligt umgänge har förlorat sin heder och sökt sin tillflykt till en bordell. Hon stannar där en tid. Därefter lämnar hon prostitutionen och tar anställning på ett kontor eller i en fabrik. Undersökningar har visat att femtio procent av de amerikanska prostituerade börjar med prostitution bland hembiträden (Domestic Servant). De återstående femtio procenten lämnar sina anställningar på sjukhus, kontor och i butiker och går till bordeller. Vanligen börjar denna verksamhet vid femton till tjugo års ålder, och vid tjugofem till trettio års ålder lämnar kvinnan åter bordellen och börjar någon självständig verksamhet. **

Vad som ligger bakom existensen av fyra- till femhundratusen prostituerade i Amerika kan lätt förstås av denna framställning.

I föregående kapitel har det beskrivits hur prostitutionen i de västerländska länderna har utvecklats till en välorganiserad internationell verksamhet. New York i Amerika, Rio de Janeiro och Buenos Aires är särskilda centrum för denna verksamhet. Vart och ett av New Yorks två stora verksamhetscentrum har en egen styrelse, vars ordförande och sekreterare väljs på föreskrivet sätt. Vart och ett har dessutom ett juridiskt ombud som för deras talan. Tusentals mellanhänder är anställda för att locka och kidnappa unga kvinnor. De går omkring överallt och söker efter offer. Hur skickliga dessa jägare är kan man förstå av följande berättelse: ordföranden för en förening för nyanlända till Chicago räknade en gång antalet ankommande under femton månader. Det visade sig att han under denna tid fick brev om att 7 200 flickor, som önskade resa till Chicago, var på väg dit. Men endast 1 700 nådde sin destination. De återstående flickorna kunde man inte finna något spår av.

Förutom bordeller finns där också många Assignation Houses och Call Houses. Syftet med dessa är att, om respektabla män och kvinnor önskar träffa varandra, ordnas lämpliga arrangemang för dem på dessa platser. En undersökning har visat att det i en enda stad finns 78 sådana hus. I två andra städer finns det 43 respektive 33 liknande hus.*

Det är inte så att endast ogifta män och kvinnor besöker dessa hus; många gifta män och kvinnor går också dit. En berömd samhällsreformator anmärker: ”En tredjedel av New Yorks invånare är till sin karaktär och

­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­*.Prostitution in U.S.A., s. 64–69

**.Heself, s. 116

inte fullgör äktenskapets plikter i fysiskt avseende. Det råder ingen större skillnad mellan förhållandena i New York och i andra delar av landet.**

En sammanslutning av moraliska reformatorer i Amerika kallas ”Committee of Fourteen”. På denna sammanslutnings initiativ bedrivs ett omfattande arbete med att spåra upp omoraliska tillhåll, undersöka landets moraliska tillstånd och vidta effektiva åtgärder för moraliska reformer. I dess rapporter sägs att alla danslokaler, nattklubbar, skönhetssalonger [Beauty Saloons], manikyrbutiker [Manleure Shops], massagerum [Massage Rooms] och frisersalonger [Hair Dressing saloons] i Amerika ofta har förvandlats till bordeller. Det vore inte ens en överdrift att säga att de är ännu sämre än så. För de missgärningar som begås där är obeskrivliga.

Könssjukdomar

Den oundvikliga följden av sexuell tygellöshet är könssjukdomar. Det har uppskattats att 90 procent av Amerikas invånare är drabbade av dessa sjukdomar. Av Encyclopedia Britannica framgår att i de offentliga klinikerna där behandlas i genomsnitt 200 000 syfilispatienter och 160 000 gonorrépatienter varje år. Sextiofem kliniker är uteslutande avsedda för behandling av dessa sjukdomar. Men patienttillströmningen till privata läkare är större än till de offentliga klinikerna. Där behandlas 61 procent syfilispatienter (med gummasår) och 89 procent gonorrépatienter. – Ovannämnda verk, band 23, s. 45

Varje år dör trettio till fyrtio tusen barn av medfödd syfilis. Av alla sjukdomar, bortsett från svåra febersjukdomar, som leder till döden är dödligheten till följd av syfilis den högsta.

När det gäller denna gonorré uppskattar experter att 60 procent av de unga männen är drabbade av sjukdomen. Bland dem finns både gifta och ogifta.

Gynekologer är överens om att syfilisbakterier påträffas hos 75 procent av de gifta kvinnor som genomgår kirurgiska ingrepp.*

*.Prostitution in U.S.A., s. 64–69

**.Heself, s. 116

Talaq och separation

Hur kan familjens ordning och det äktenskapliga förhållandet förbli intakta under sådana förhållanden? De självständiga kvinnor som inte känner något behov av en man i sina liv annat än för att tillfredsställa sin sexuella lust, och med vilka män kan umgås utan att gifta sig, betraktar äktenskapet som något onödigt. Den moderna filosofin och det materialistiska synsättet har utplånat föreställningen ur deras sinnen att det skulle vara fel eller synd att inleda ett förhållande med en annan man utan äktenskap. Denna miljö har också gjort samhället så avtrubbat att det varken avskyr eller fördömer denna typ av kvinnor. George Lindsey uttryckte den allmänna kvinnliga befolkningens inställning i Amerika med följande ord:

Varför skulle jag gifta mig? Av mina väninnor som har gift sig under de senaste två åren har fem av tio fått sina äktenskap att sluta i skilsmässa. Jag anser att varje flicka i vår tid har en naturlig rätt att självständigt bestämma över sitt kärleksliv. Vi har tillräcklig kunskap om preventivmedel. Genom detta har också vår oro för att ett utomäktenskapligt barn skulle födas och komplicera vår nuvarande situation försvunnit. Vi tror att det är samvetets uppgift att, i enlighet med moderna metoder, förändra de traditionella sederna och bruket.

Endast en stark kärlekslidelse kan förmå en skamlös kvinna med en sådan inställning att gifta sig. Men för det mesta är denna kärlekslidelse inte uppriktig, utan uppstår under inflytande av en tillfällig upphetsning. När upphetsningens rus har lagt sig, finns ingen kärlek längre kvar mellan mannen och hustrun. En viss olikhet i natur och levnadssätt väcker avsky mellan dem. Till slut vänder de sig till domstolen med en ansökan om skilsmässa eller separation.

Lindsay säger:

År 1922 slutade varje äktenskap i Denver i skilsmässa, och för vartannat äktenskap väcktes ett skilsmässoärende. Detta var inte begränsat till Denver; en liknande utveckling ägde rum i nästan varje stad i Amerika. Han säger vidare: Skilsmässor och separationer ökar dag för dag. Om detta tillstånd fortsätter – och sannolikheten för det är stor – kommer det i nästan alla delar av landet att väckas exakt lika många mål om skilsmässa som det utfärdas licenser för äktenskap.*

En gång publicerades en artikel i en tidning i Detroit med namnet ”Free Press”. En del av den återges nedan:

*. Laws of Sex, s. 204

Bristen på äktenskap, det stora antalet skilsmässor och den utbredda förekomsten av varaktiga eller tillfälliga sexuella förbindelser utanför äktenskapet bevisar att vi snabbt är på väg mot djuriskhet. Den naturliga önskan att få barn håller på att försvinna; en avsky mot nyfödda barn uppstår; medvetandet om att familjens och hemmets disciplin är oumbärlig för civilisationens och en självständig stats bestånd håller på att utplånas ur människans sinne. Å andra sidan växer en hänsynslös likgiltighet fram genom civilisationen och regeringsmakten.

Som ett sätt att motverka skilsmässornas och separationernas utbredning infördes Companionate Marriage, det vill säga försöksäktenskap. Men denna lösning visade sig vara sämre än själva sjukdomen. Med försöksäktenskap menas att mannen och kvinnan i stället för att bindas vid ”äktenskap av gammal typ” ska leva tillsammans en tid. Om de under denna samlevnad finner en inre samstämmighet, ska de förenas i äktenskap; annars ska de skiljas åt och fortsätta söka lyckan på annat håll. Under försöksperioden måste de avstå från att få barn. Om barn föds blir äktenskapet mellan dem nämligen obligatoriskt på vanligt sätt. Detta kallas i Ryssland Free Love, det vill säga ”fri kärlek”.

Nationellt självmord

Dyrkan av drifter, motvilja mot att fullgöra äktenskapliga plikter, aversion mot familjeliv och instabilitet i äktenskapliga relationer har ofta förstört kvinnans naturliga, moderliga känslor och tillgivenhet. Men i själva verket är just detta kvinnosläktets högsta andliga tillgivenhet, och inte bara tahzib-tamaddun utan även mänsklighetens existens är beroende av dess existens. Det är bristen på denna tillgivenhet som har gett upphov till den sataniska förkärleken för preventivmedel, abort och barnamord. Trots lagliga hinder har varje ung kvinna i Amerika full tillgång till kunskap om preventivmedel. Preventivmedel och preventivutrustning säljs fritt på marknaden. För att inte tala om vanliga kvinnor, även skol- och collegeflickor bär med sig sådana medel, så att ett ljuvt ”kvällsmöte” med älskaren inte ska gå om intet om han plötsligt av misstag inte har tagit med sig dem.

George Lindsey säger:

495 flickor från högre skolor har frivilligt erkänt för mig att de har haft sexuellt umgänge med pojkar. Av dessa blev endast 25 gravida. De övriga

*. Revolt of Modern Youth. s. 211–214

räddades några lyckligtvis. Men de flesta hade tillräcklig kunskap om preventivmedel. Denna kunskap hade blivit så vardaglig för dem att människor inte kan föreställa sig det.

Ogifta flickor använder dessa läkemedel och denna utrustning för att inga hinder ska uppstå på deras väg mot frihet. Gifta kvinnor använder dem inte bara för att slippa ta på sig ansvaret för barnets uppfostran och utbildning, utan också för att detta annars skulle stänga vägen för mannen att skilja sig. Det är för att undvika alla dessa faror som gifta kvinnor använder preventivmedel. Alla kvinnor känner motvilja mot att bli mödrar eftersom det, för att kunna njuta fullt ut av livet, är absolut nödvändigt att befrias från denna fara i form av barn. Dessutom försämras deras skönhet till följd av barnafödande.*

Oavsett orsaken spärras den naturliga följden av sådana relationer mellan kvinnor och män för 95 procent av dem genom preventivmedel. Om de återstående 5 procenten olyckligtvis blir gravida står vägen till fosterdråp och barnamord öppen för dem. George Lindsey säger att det varje år utförs en och en halv miljon aborter i Amerika och att tusentals nyfödda barn dödas. – Ur nämnda verk, s. 220

Förhållandena i England

Vi vill inte göra denna fråga ännu mer långdragen. Men vi anser det inte lämpligt att avsluta detta ämne utan att citera ett avsnitt ur George Ralley Scotts bok ”Prostitutionens historia” [A History of Prostitution]. Författaren är engelsman och har skildrat sitt fosterland på följande sätt:

Även om man bortser från de kvinnor som har gjort försäljningen av sina kroppar till sitt enda sätt att försörja sig, finns det en annan kategori kvinnor – och deras antal ökar dag för dag – som också tillgriper andra sätt för att skaffa sig livets nödvändigheter och som dessutom ägnar sig åt otukt för att kunna tjäna några extra slantar. Det finns ingen som helst skillnad mellan yrkesprostituerade och dessa kvinnor. Den enda skillnaden är att dessa inte kallas prostituerade. Vi kan naturligtvis kalla dem ”Amateur Prostitutes”, det vill säga ”amatörprostituerade”.

Antalet av dessa vällustiga eller amatörprostituerade kvinnor som numera kan iakttas har aldrig tidigare varit så stort. Kvinnor av denna kategori finns i alla samhällsskikt, höga som låga. Om man någon gång antyder för dessa förnäma damer att de är prostituerade, blir de ursinniga. Men

*. Macfeddin, Manhood and Marriage hs.C

deras missnöje och vrede förändrar inte det faktiska förhållandet. Det faktiska förhållandet är att det inte finns minsta skillnad mellan dem och de ökända och skamlösa prostituerade på Piccadilly.

……ohederligt uppförande och fräckhet i detta avseende, ja till och med ett gatmässigt uppförande, har blivit ett mode bland de unga kvinnorna här. Att röka cigaretter, dricka starka drycker, färga läpparna röda, visa upp sina kunskaper om sexualvetenskap och preventivmedel, samt samtala om oanständig litteratur – allt detta har blivit ett mode bland dem. …… Antalet flickor och kvinnor som utan hämningar har inlett sexuella relationer med andra före äktenskapet ökar dag för dag. De verkligt blygsamma och anspråkslösa unga flickor som tidigare brukade ses avlägga sina löften framför invigningsaltaret i kyrkan har numera blivit ytterst sällsynta.

När författaren beskriver de orsaker som har lett situationen så långt, säger han:

Den starka längtan efter att klä upp sig hade väckt ett oemotståndligt begär hos flickorna, och under dess inflytande blev de hänförda av dyrbara kläder enligt de senaste modena samt av allehanda skönhetsprodukter. Detta är en av de främsta orsakerna till denna omoraliska prostitution. Hundratusentals unga flickor och kvinnor, klädda i dyrbara och ögonfägnande dräkter, kan dagligen ses på gator och vägar. När en samvetsgrann människa ser dem kommer han att säga att pengar som tjänats på hederligt sätt inte kan bära kostnaderna för en sådan klädsel. Därför är det inte överdrivet att säga att det är männen som ensamma köper deras kläder.

Ett sådant påstående var lika korrekt för femtio år sedan som det är i dag; den enda skillnaden är att de män som tidigare köpte deras kläder och annat åt dem kanske var deras makar, fäder eller bröder. Men nu är det andra män som köper detta åt dem i deras ställe.

Kvinnans frihet är också i stor utsträckning ansvarig för detta tillstånd. Under de senaste åren har föräldrarnas tillsyn över och omsorg om flickorna minskat så mycket att flickorna i dag har blivit så självständiga och hänsynslösa som pojkar inte ens kunde bli för trettio eller fyrtio år sedan.

En av de främsta orsakerna till den omfattande spridningen av sexuell tygellöshet i samhället är att flickor i allt större antal tar anställning i affärsföretag, på kontor och inom andra områden. Där får de dag och natt möjlighet att umgås med män. Detta har sänkt kvinnors och mäns moraliska nivå till en mycket låg nivå. När mannen tar initiativ och vill göra något har kvinnan ingen förmåga att hindra honom. Följden blir att ett sexuellt förhållande uppstår mellan dem, och detta överskrider alla moralens band. I dag får tanken på äktenskap och ett kyskt liv inte ens någon plats i den unga kvinnans sinne. Den berusande tid av njutning som en gång endast människor ur de utsvävades krets sökte, längtar nu varje ung kvinna efter. Jungfrudom och kyskhet betraktas numera som sedvänjor från en svunnen tid, och flickor i den moderna tiden ser dem som en fara. Enligt dem består livets glädje i att under ungdomsåren dricka sig mätt på det färgstarka vinet av sexuellt umgänge. Därför kretsar de kring danslokaler, nattklubbar, hotell, bordeller och liknande. I hopp om detta är de beredda att ge sig av på en lustfylld biltur med en fullständigt främmande man. Kort sagt kastar de sig frivilligt och medvetet, och har fortsatt att kasta sig, in i en sådan miljö som av naturen tänder begärets eld i människans sinne. Därefter fruktar de inte alls den oundvikliga naturliga följd som blir resultatet, utan hälsar den tvärtom välkommen.

Den avgörande frågan

De som i vårt land och i andra länder motsätter sig pardahtraditionen har i själva verket just en sådan bild av livet framför sig. De lysande scenerna ur detta liv har överväldigat alla deras sinnen. Dessa synsätt, dessa moraliska principer och den tilltalande sidan av sådana materiella och kroppsliga njutningar har påverkat deras sinnen och tankar. Anledningen till deras avsky för pardah är att den västerländska moralfilosofi som de har satt sin tro till står i fullständig motsättning till den moraliska filosofi som ligger till grund för pardah, och att pardah utgör ett hinder för alla de materiella fördelar och njutningar som de önskar sig. Frågan är nu om de är beredda att godta den mörka sidan av denna livsföring, det vill säga dess bittra följder. I denna fråga är de emellertid inte alla eniga.

Det finns en grupp som är beredd att godta alla dessa följder. Enligt deras uppfattning är detta i själva verket också den ljusa sidan av den västerländska livsåskådningen – inte den mörka sidan.

Den andra gruppen betraktar detta som bildens mörka sida och är inte villig att godta dess följder. Men de har blivit förtrollade av alla de njutningar som hör samman med ett sådant liv.

Det finns en tredje grupp som varken har kunskap nog att förstå dessa synsätt eller någon känsla för deras följder. De är inte heller beredda att anstränga sig genom att tänka och undersöka om det finns något orsakssamband mellan dessa synsätt och deras följder. Enligt dem är deras plikt att låta sig föras med av strömmen och blint följa tidens mode.

Dessa tre grupper är så sammanblandade att det under samtal och diskussioner blir svårt att avgöra vilken grupp de deltagande tillhör. Till följd av denna sammanblandning förvandlas det som diskuteras vanligtvis till en fullständig röra. Därför anser jag att varje grupp bör urskiljas och hållas åtskild, varefter man bör diskutera var och en i enlighet därmed.

Gruppen som är invigd i den västerländska civilisationens lära

Den första gruppen har medvetet och med full kännedom anammat de åskådningar och kulturella grundprinciper på vilka den västerländska civilisationen och kulturen har byggts. De tänker precis så som det nya Europas samhällsformare tänker och betraktar livets problem ur exakt samma perspektiv. De vill också färga sina egna länders kulturella liv med samma västerländska färg. Enligt dem är det yttersta målet med kvinnlig utbildning att kvinnor ska kunna skaffa sig förmåga att försörja sig och samtidigt lära sig konsten och knepen för att vinna andra mäns hjärtan. Enligt deras uppfattning är kvinnans plats i familjen sådan att hon, liksom mannen, ska vara en förvärvsarbetande medlem av familjen och bidra med sin del till den gemensamma budgeten. Enligt dem består kvinnans plats i samhället i att hon genom sin skönhet, sin utsmyckning och sina behagfulla sätt ska tillföra ett njutningsfullt element till samhällslivet. Med sin gökliknande röst ska hon väcka en glädjefylld rysning i sinnet. Genom sin musik ska hon skänka öronen njutning. Genom sin förföriska dans ska hon låta en livgivande ström flöda genom själen. Genom sina poser, där hennes höfter svänger när hon går och hennes ungdomliga kropp darrar, ska hon roa Adams söner. Åskådarna ska njuta av henne så att deras blickar mättas, medan elektriska strömmar rusar genom deras kalla blodkroppar. Hon ska ägna sig åt socialt arbete, bli medlem av kommunala församlingar och råd samt delta i konferenser och möten. Hon ska ägna sin tid och sitt intellekt åt att lösa politiska, kulturella och sociala problem. Hon ska delta i sport, nöjen och lekar. Genom simning, löpning, hopp, flygning och liknande ska hon slå rekord. Enligt dem finns det inget annat för kvinnan att göra i nationens liv än detta. Kort sagt ska hon göra allt som hör till livet utanför hemmet, men aldrig ens närma sig det som hör till hemmets inre. Ett sådant liv betraktar de som det idealiska livet. De tror att detta är den enda vägen till materiella framsteg och att alla gamla moraliska synsätt som står i vägen för denna väg är meningslösa och felaktiga. Liksom Europa har ersatt de gamla moraliska värderingarna med nya värderingar, har också de gjort det. Materiella framsteg och kroppslig njutning och lyx är för dem det enda värdefulla och eftersträvansvärda. Blygsamhet, kyskhet och renhet, moralisk karaktär, äktenskapets ansvar och trofasthet samt bevarandet av släktledet är enligt dem inte bara värdelösa, utan enbart barbariska och vidskepliga bedrägerier. Utan att rycka upp allt detta med rötterna är det omöjligt att ta ett steg mot framsteg.

Dessa är i själva verket äkta troende på den västerländska religionen. De har anammat denna lära och försöker, genom samma metoder som Europa använde för att sprida sina åskådningar och perspektiv, sprida den vitt omkring i de österländska länderna.

Den nya litteraturen

Betrakta först deras litteratur, som är den allra mäktigaste kraften när det gäller att forma sinnet och intellektet. Genom denna så kallade litteratur (?) [i själva verket dålig litteratur] görs ett kraftfullt försök att för framtida generationer lysande framställa ett nytt karaktärsideal och dra ut de gamla moraliska värderingarna ur sinnets och intellektets minsta beståndsdelar för att kasta dem långt bort. Jag ska här lägga fram några exempel på detta ur den urduiska litteraturen.

I detta land publicerades en berättelse med titeln ”Shirins lektion” i en väletablerad månadstidskrift inom litteraturområdet. Författaren var högt utbildad, välkänd inom litteraturen och innehade en hög befattning. Berättelsen handlar i korthet om en ung kvinna som sitter och studerar hos sin lärare. Under studierna visar hon läraren ett kärleksbrev från en ung man hon är förälskad i, för att diskutera det med honom. Hon hade träffat denne kärleksvän för första gången på en tebjudning. Där presenterade en kvinna dem för varandra. Från och med den dagen började de umgås och utbyta brev. Den unga kvinnan vill att hennes lärare ska skriva ett svar på kärleksbrevet. Läraren försöker avhålla henne från allt detta nonsens och rikta hennes uppmärksamhet mot studierna. Följande samtal äger rum mellan den unga kvinnan och läraren om detta:

Den unga kvinnan: Jag vill visst studera. Men jag vill studera sådant som hjälper mig att förverkliga mina förhoppningar om en levande dröm. Jag vill inte studera sådant som gör mig till en gammal ungmö redan från och med nu.

Läraren: Nåväl, har du några andra unga manliga vänner utöver denne Mahatma?

Den unga kvinnan: Ja, jag har några. Men det som utmärker den här unge mannen är att han tillrättavisar en med en mycket ljuv röst.

Läraren: Nåväl, säg mig, vad skulle hända om din far fick veta vad som står i detta brev?

Den unga kvinnan: Åh, kom igen! Skrev inte far sådana kärleksbrev när han var ung? Han var ju en riktig stilig herre. Och vad vore det för märkvärdigt om han fortfarande skrev sådana brev? Han är ju inte gammal ännu!

Läraren: För femtio år sedan var det helt otänkbart att någon skulle skriva ett sådant kärleksbrev till en flicka ur en ansedd familj.

Den unga kvinnan: Menar du då att människor på den tiden bara blev förälskade i folk ur de lägre klasserna? Nå, då hade de lägre klasserna det ganska bekvämt på den tiden, medan de ansedda klasserna var riktigt förargliga.

I Shireens sista yttranden klingar tonen från novellförfattarens litteratursyn.

Shireen säger: Vi moderna unga kvinnor har dubbelt ansvar. Det är vår plikt att återvinna all den glädje och munterhet som våra äldre har gått miste om och att göra slut på de vanor av vrede och lögn som fortfarande finns.

I en annan berömd litterär tidskrift publicerades för några år sedan en medellång novell med titeln ”Ånger”. Dess sammanfattning på enkelt och lättfattligt språk är denna:

En ung ogift flicka från en förnäm familj förälskar sig i en ung man. Utan föräldrarnas vetskap kallar hon honom till sitt rum. Därefter blir hon gravid till följd av ett olovligt sexuellt förhållande. Sedan mumlar hon för sig själv för att bevisa att hennes så förkastliga och orena handling är rättfärdigad:

Varför är jag så orolig? Varför klappar mitt hjärta så häftigt?… Är det mitt samvete som plågar mig? Skäms jag för min svaghet? Men händelsen under den vackra månskensnatten har skrivits med gyllene bokstäver i mitt livs bok. Minnet av ungdomens berusade ögonblick betraktar jag som mitt livs dyrbaraste skatt. Är jag inte beredd att offra allt för att få uppleva dessa ögonblick igen?….

Varför darrar då mitt hjärta? Är det på grund av synd? Har jag begått någon synd? Nej, jag har inte begått någon synd. Mot vem har jag syndat? Vem har lidit skada på grund av min synd? Jag har ju offrat mig. Jag har offrat mig för honom. Ack, om jag bara hade kunnat offra ännu mer för honom! Jag fruktar inte synden. Men ja, jag fruktar denna samhällshäxa. Hennes underligt menande och misstänksamma blick riktas mot mig….

Varför skulle jag ens vara rädd för henne? Är det då för min egen synd? Men vad är egentligen min synd? Gör någon annan flicka i samhället något annat än det jag har gjort? Ack, den ljuva natten, beröringen av hans läppars nektar mot mina läppar! Den täta omfamningen! Och mot hans väldoftande, honungsmjuka bröst förlorade jag mig själv i en obeskrivlig glädjerusning – vad gjorde väl det? Vad skulle någon annan ha gjort? Skulle en annan kvinna ha avvisat honom i det ögonblicket?

Synd? Jag har aldrig begått någon synd. Jag ångrar det aldrig. Jag är beredd att göra det igen. Kyskhet? Vad är egentligen kyskhet? Dygdig jungfrudom eller själens renhet? Jag är inte längre jungfru. Har jag förlorat min kyskhet?

Det bråklystna häxsamhället får göra vad det vill. Vad kan det göra mig? Ingenting. Varför skulle jag frukta dess storskrävlande hån? Varför skulle jag vara rädd för dess viskningar? Varför skulle jag låta mitt ansikte blekna? Varför skulle jag dölja ansiktet för dess spe och förlöjliganden? Mitt hjärta säger mig att jag gjorde rätt. Varför skulle jag då vara en tjuv? Varför skulle jag inte slå på trumma och pukor och säga att jag har gjort detta – och gjort helt rätt?

De nya litteratörerna vill genom att framlägga sådana argument och bevis lära varje flicka i den moderna tiden – kanske också sina egna systrar och döttrar – detta sätt att tänka och denna hållning. Deras lära är att om en ung kvinna en månskensnatt får möjlighet att bli omfamnad av en främmande man, måste hon upplösa sig själv mot hans heta bröst. För i en sådan situation är detta det enda möjliga. När en kvinna ställs inför en sådan situation kan hon inte göra något annat än detta. Det är inte en syndig handling, utan snarare ett offer och en självuppoffring. Därigenom kränks inte heller kyskhetens värdighet. Om man med ett rent sinne offrar sin jungfrudom, vad betyder då kyskheten? Det skrivs med gyllene bokstäver i en kvinnas liv. Även hennes uppförande och karaktär bör vara sådana att hela hennes livs bok skrivs med sådana gyllene bokstäver.

Återstår nu samhället. Om samhället därför anklagar en sådan kyskt dygdig kvinna, måste det kallas en fridsstörerska och häxa. Är de som anklagar sådana offerberedda flickor skyldiga, eller är det de adliga jungfrurna som inte kan motstå den ljuva omfamningen av ett blottat bröst under en vacker månskensnatt som är skyldiga? Det tyranniska samhälle som kallar en sådan vacker handling ful kan inte ha någon rättighet som gör att människor måste visa det vördnad och gömma sina ansikten av fruktan för det efter att ha utfört en sådan vacker handling. Varje flicka måste öppet och orädd visa denna moraliska storhet och, utan att själv skämmas, få samhället att skämmas.

En sådan fräckhet och djärvhet har inte ens de kommersiella prostituerade någonsin haft. För dessa olyckliga kvinnor hade ingen moralfilosofi som kunde förvandla synd till dygd och dygd till synd. Dåtidens prostituerade förstörde visserligen sin kyskhet, men de betraktade sig själva som förnedrade och syndfulla. Men den nya litteraturen vill föra varje familjs dotter och sonhustru flera steg längre fram än dåtidens prostituerade. Den uppfinner en ny filosofi för att dölja onda handlingar och obscenitet.

Det finns ännu en tidskrift som åtnjuter betydande anseende i vårt lands litterära kretsar. I denna tidskrift publicerades en berättelse med titeln ’Devar’. Berättarens far hade vunnit stor respekt i samhället genom att skriva uppbygglig moralisk litteratur för kvinnor. För detta stora arbete var han också uppskattad av kvinnosamhället. Men i den nämnda berättelsen tecknar hans son på ett vackert sätt en flickgestalt och ställer henne inför sina systrar: före äktenskapet känner hon i kropp och själ en outsäglig rysning av välbehag när hon fantiserar om sin påhittade devars fulla ungdom och sexuella lust. Redan under sitt jungfruliga liv hade hon en sådan syn på saken att hon tänkte: ’En ungdom som tar slut i tystnad och stillhet är ett tecken på overksamhet. Enligt min mening är oro och hänförelse oundvikliga i ungdomen, och skönhetens och kärlekens attraktion och repulsion är dess offer.’ Med denna syn och dessa föreställningar såg flickan, när hon på bröllopet betraktade sin makes skäggprydda ansikte, sina späda känslor insvepta i dimma. Då beslöt hon, i enlighet med sina tidigare föreställda önskningar, att binda sig i kärlekens band till sin makes egen bror. Tillfälle gavs snart. När hennes make reste till England för att studera, roade sig devar och bhabhi av hjärtans lust, och båda begick ett yttersta svek mot brodern och maken. Berättaren låter själv den äktenskapsbrytande flickan avslöja denna skändlighet genom sin egen penna. Hon skriver i brev till sin ogifta väninna om alla sina handlingar. Hon redogör utförligt för hur kärleken mellan devar och bhabhi, efter att ha passerat alla inledande stadier, nådde sin yttersta fullbordan. Ingenting av den kroppsliga och själsliga njutning som uppstår under täta omfamningar och sexuellt umgänge har lämnats osagt i brevet. Endast själva bilden av den sexuella akten återstår. Förmodligen har detta utelämnande lämnats av den föreställningen att läsaren själv med fantasins pensel ska fylla i denna brist.

Om det nya litterära verkets innehåll jämförs med det exempel från Frankrike som tidigare beskrivits, kommer det tydligt att framgå att denna sistnämnda skara av förkämpar har slagit in på samma väg mot samma mål. Det är för detta livssystem som människors sinnen och hjärnor formas med avseende på synsätt och moral; särskilt är uppmärksamheten riktad mot kvinnorna, så att inte ens den minsta rest av skam och anständighet ska finnas kvar hos dem.

Den nya kulturen

I praktiken förekommer inte bara denna moralfilosofi och detta livssätt; tillsammans med dem har också ett kapitalistiskt kultursystem och västerländska demokratiska grundprinciper satts i verket. Den bild av det västerländska livet som har skapats är resultatet av dessa tre krafter i förening. Den mest undermåliga och obscena litteraturen om sexualvetenskap skrivs och sprids vitt bland skolelever och studenter. Nakna bilder och bilder av karaktärslösa kvinnor pryder varje tidning, broschyr, hem och butikslokal. Ytterst obscena och smaklösa grammofonskivor spelas i hemmen och på marknadsplatserna. All filmverksamhet ökar den sexuella upphetsningen. På den vita, lysande duken framställer den varje kväll obscenitet och skamlöshet på ett så fängslande sätt att varje pojke och flicka tar skådespelarnas och skådespelerskornas liv som ett föredömligt ideal. När unga män och kvinnor efter att ha sett sådana begärsväckande föreställningar träder ut från teatern, söker de ivrigt och otåligt möjligheter att överallt lägga ut kärlekens snaror. Allt detta är olika former av de kapitalistiska bekvämligheterna. Tack vare detta kapitalistiska livssystem skapas snabbt i de stora städerna en situation där det blir nödvändigt för kvinnor att själva söka sin försörjning. Det är också med hjälp av detta förtryckande system som en kampanj med läkemedel och apparater har inletts.

Den moderna demokratiska ordningens välsignelser nådde främst de österländska länderna genom England och Frankrike. Den öppnade framför allt vägen för kvinnor till politisk och social verksamhet.

För det andra har den upprättat vissa institutioner där fritt umgänge mellan kvinnor och män blir nödvändigt. För det tredje har den luckrat upp lagens band så mycket att det i de flesta fall inte alls betraktas som brottsligt, inte bara att uttrycka en önskan om obscenitet utan även att omsätta den i handling.

De som under sådana förhållanden med full självtillit har beslutat att vandra denna väg genom livet har genomgått nästan en fullständig revolution i fråga om moral och samhällsliv. Nu går deras kvinnor ut i sådana kläder och sådan utstyrsel att man, när man ser dem, kan ta dem för filmskådespelerskor. Deras fräckhet har nått en sådan ytterlighet att det genom deras kläders nakenhet, den skamlösa framhävelsen av deras skönhet, den överdrivna omsorgen om utsmyckningen och varje behagfull åtbörd tydligt framgår att dessa kvinnor inte har något annat mål eller syfte än att bli sexuella magneter. Deras skamlöshet har nått en sådan ytterlighet att det inte anses skamligt för någon av denna klass’ förnäma kvinnor att bada tillsammans med män iförda badkläder och att låta fotografera sig i detta tillstånd för att sedan få bilden publicerad i tidningen. Där uppstår inte ens frågan om skam. Enligt den moderna moralläran är alla delar av människokroppen likvärdiga. Om handflatorna och fotsulorna får lämnas blottade, varför skulle det då vara fel att blotta skinkorna och könsdelarnas spets? För dem står livets njutning, vars yttre uttryck i sin helhet kallas konst, över all moral. Den är till och med deras måttstock på karaktären. Med denna som grund sväller fäder och bröder av glädje och stolthet när de ser sina döttrar och systrar på scenen vinna hundratals ivriga åhörares och åskådares bifallsrop genom dans, sång och kärleksfulla, behagfulla åtbörder. Materiell framgång – som enligt dem är ett annat namn för livets syfte … Enligt deras mening är det som kan vinnas genom att offra dessa ting mer värdefullt: när en kvinna har blivit det eftertraktade grundföremålet och skaffat sig förmågan att vinna samhällets popularitet, har hon, även om hon förlorat sin kyskhet, inte förlorat något utan tvärtom vunnit allt. Därför kan de inte alls förstå varför det skulle vara förkastligt för en flicka att studera tillsammans med pojkar på college eller att, i sin fulla ungdom, ensam resa till Europa för utbildningens skull.

Västerlandets tjänare måste fatta beslut

Det är dessa människor som ständigt kritiserar pardah-systemet. Enligt dem är pardah en så obetydlig och uppenbart falsk företeelse att hån, skämt och gyckel är tillräckliga för att avskaffa den. Men denna föreställning liknar fullständigt den hos en person som inte ser något behov av en näsa i sitt ansikte och därför hånar var och en vars näsa han får syn på. Endast dårar kan besegras av ett så dåraktigt argument. Om de hade ens ett uns av logik skulle de säkert förstå att det i själva verket finns en grundläggande skillnad i våra värderingar. Det som vi anser värdefullt är värdelöst i deras ögon. Därför betraktas den handling som vi, utifrån våra värderingar, anser nödvändig, i deras ögon oundvikligen inte bara som onödig utan också som meningslös. Men inför en sådan grundläggande meningsskiljaktighet kan endast en person med begränsad kunskap gräla om dess grenar och sidofrågor i stället för att diskutera själva kärnan i meningsskiljaktigheten. Vid fastställandet av mänskliga värderingar måste man följa enbart naturlagen. Enligt naturlagen är det som människans kroppsliga beskaffenhet kräver och genom vilket människans välbefinnande, lycka och frid kan uppnås, det som i själva verket förtjänar att utgöra grund för värdering.

Låt oss därför pröva saken med denna måttstock och se om det är vi eller ni som befinner oss på rätt väg i fråga om värderingarnas motsättning. Ta med er de argument och bevis från vetenskap och kunskap som ni har; vi lägger fram det som vi har. Betrakta sedan saken som rättvisa och kunniga människor och se på vilken sida tyngden ligger. Om vi på detta sätt bevisar grunden för våra värderingar, kan ni, om ni vill, acceptera de värderingar som vilar på ren kunskap och förnuft, eller också följa de värderingar som antagits av enbart instinktiv böjelse. Men kom ihåg att om ni väljer den senare vägen blir ert tillstånd så bedrövligt att ni, i stället för att håna vårt handlingssätt, själva blir föremål för åtlöje.

Den andra gruppen

Efter dessa finns ytterligare en grupp. I den första gruppen finns både icke-muslimer och sådana som endast till namnet är muslimer. Men den andra gruppen består i sin helhet av muslimer. Bland dem ser man numera en märklig blandning av halvt pardah och halvt framstegstänkande. De hör varken till den ena eller den andra sidan; de liknar en vacklande grupp. Å ena sidan hyser de islamiska böjelser och följer den måttstock som islam har framlagt för karaktär, civilisation, förfining och gott uppförande. De önskar smycka sina kvinnor med heder och kyskhet och skydda sina hem från moralisk orenhet. De är inte heller villiga att godta de följder som enligt den västerländska kulturens och samhällslivets grundläggande principer naturligt måste visa sig. Men å andra sidan för de, genom att delvis hålla tillbaka sig själva och delvis göra vissa eftergifter, sina hustrur, systrar och döttrar in på den västerländska civilisationens väg, samtidigt som de krossar den islamiska samhällsordningens grundprinciper och lagar. De hyser den bedrägliga föreställningen att de genom att förena ett halvt västerländskt och ett halvt islamiskt sätt ska kunna åtnjuta båda civilisationernas fördelar – det vill säga att den islamiska karaktären ska förbli oskadd i deras hem och att familjelivets ordning ska bestå. Dessutom ska deras samhällsliv inte bara innehålla den västerländska samhällsordningens onda följder, utan även dess självbedrägeri, njutningslystnad och materiella bekvämligheter. Men för det första kan det inte vara rättvist att sammanfoga två halvor av civilisationer som är motsatta varandra och har olika ideal och mål. När sådana oförenliga ting fogas samman är risken nämligen större att deras brister förenas än att deras goda egenskaper gör det.

För det andra är det också orimligt och strider mot naturen att tro att det, när islams fasta moraliska systems band en gång har försvagats och människor har börjat finna glädje i att bryta mot lagen, fortfarande skulle vara möjligt att hålla dem inom en sådan gräns att ingen skada kan befaras. Förändringen av dessa halvnakenkläder, denna lystnad efter skönhet och utsmyckning, dessa sammankomster med vänner som den första undervisningen i orädd skamlöshet, detta växande intresse för filmer, nakna bilder samt kärleksfulla berättelser och skådespel, och denna utbildning av flickor enligt västerländskt mönster kanske ännu inte kan utvecklas fullt ut och kanske den nuvarande generationen också kan förbli skyddad från dess skadeverkningar. Men att därför tänka att även framtida generationer kommer att vara skyddade från dess skadeverkningar vore ett tecken på dumhet. I kulturen och samhällsordningen börjar misstag ofta med obetydliga saker. Men just detta obetydliga fel växer från generation till generation och antar en fruktansvärd omfattning. De följder som de felaktiga grundvalar på vilka den moderna samhällsordningen i Europa och Amerika byggdes medförde blev inte omedelbart uppenbara; först nyligen, i tredje och fjärde generationen, har deras fulla konsekvenser framträtt helt och hållet. Därför är denna blandning av västerländskt och islamiskt system och denna halva utveckling i själva verket inte något beständigt och orubbligt, utan dess naturliga dragning går mot västerländskhet. De som följer denna väg bör veta att även om de själva inte når fram till målet för den resa de har påbörjat, kommer deras söner och sonsöner säkerligen att nå dit och stanna där.

Den avgörande frågan

Under dessa omständigheter måste alla människor, innan de går vidare, genom djup eftertanke och undersökning besvara följande grundläggande fråga. Den lyder:

Är ni beredda att bära alla de följder av det västerländska samhällssystemet som har blivit uppenbara i Europa och Amerika och som är detta samhällssystems naturliga konsekvenser? Är det detta ni önskar: att en liknande upphetsad och sexuellt vansinnig miljö ska uppstå även i ert samhälle? Att en sådan flodvåg av skamlöshet, kyskhetslöshet och oanständighet ska svepa genom ert folk? Att könssjukdomar ska spridas epidemiskt? Att familjens och hemmets ordning ska förstöras? Att skilsmässa eller upplösning av äktenskap och separation ska bli allmänt förekommande? Att unga män och kvinnor ska vänja sig vid fritt sexuellt umgänge? Att fortplantningen ska stoppas genom preventivmedel, abort, fosterdråp, dödande av nyfödda och liknande? Att unga män och kvinnor genom överdriven sexuell vildhet ska förstöra sin största arbetsförmåga och sin hälsa? Och till och med att för tidiga sexuella impulser ska börja framträda hos minderåriga pojkar och flickor, så att psykisk och fysisk avvikelse från början blir djupt rotad som en följd av detta?

Om ni för materiell vinning och sinnliga begär är beredda att godta allt detta, så följ utan tvekan den västerländska civilisationens väg och nämn då inte längre islams namn. Innan ni går den vägen måste ni också offentligt förklara att ni bryter ert samband med islam, så att ni senare inte kan bedra någon i islams namn och så att ert förnedrade tillstånd inte blir en orsak till skam eller klander för islam och muslimerna.

Men om ni inte är beredda att godta alla dessa följder, om ni inser behovet av en sådan storslagen och ren kultur där en ren karaktär och hedersfulla rättigheter kan upprätthållas, där människan kan få en lugn miljö för sin psykiska, andliga och materiella utveckling, där män och kvinnor, skyddade från brister och avvikelser orsakade av ömsesidig upphetsning, kan fullgöra sina kulturella plikter enligt sin bästa förmåga, där kulturens grundval, det vill säga familjen, kan etableras på en fast grund, där avkomman är trygg och det inte heller finns någon risk för folkblandning, där människans familjeliv blir en boning för glädje och frid, en vänskaplig läroplats för barnen och avkomman, och där alla familjemedlemmar tillsammans kan utföra sina uppgifter med ömsesidig medkänsla — då får ni inte vända er mot västerlandet för att uppnå alla dessa storslagna mål. Västerlandet har nämligen färdats i en helt motsatt riktning, och det är även logiskt omöjligt att nå öster genom att färdas västerut. Om detta verkligen är er önskan, måste ni följa islams väg.

Men innan ni tar steget in på denna väg måste ni avlägsna alla sådana begär efter materiell vinning och sinnliga njutningar från ert sinne, och ni måste också utplåna västerlandets självbedrägliga yttre synsätt och tankesätt ur ert sinne och medvetande. Alla grundprinciper som hämtats från den västerländska kulturen och samhällsordningen måste också förkastas. Islam har sina egna grundläggande principer och mål. Det har också sitt eget eviga sociologiska synsätt. I enlighet med de naturliga kraven från sina grundprinciper, mål och sociologiska synsätt har islam utformat en motsvarande samhällsordning. Därefter upprätthåller det denna samhällsordning genom särskild disciplin och regelbundenhet. När dessa regler, principer och denna disciplin har etablerats har yttersta skicklighet visats och särskild hänsyn tagits till människans psykologi. Utan detta kan denna samhällsordning nämligen inte befrias från brister, avvikelser och oordning. Detta är inte någon inbillad ordning lik Platons republik eller Sir Thomas Mores påhittade lyckorike Utopia eller Ram Rajya, utan en ordning som har bestått eldprovet under fjorton århundraden. Under denna långa tid har man inte i något land eller hos något folk sett ens en tiondel av de skadeverkningar framträda genom dess inflytande som har blivit uppenbara inom den västerländska civilisationen på bara ett århundrade. Om ni vill dra nytta av detta fasta och välplanerade samhällssystem måste ni följa dess disciplin, regler och principer fullständigt. Därefter har ni ingen rätt att infoga någon annan, med denna samhällsordning oförenlig, egenpåhittad eller från andra inlärd föråldrad och förkastlig metod i den.

Eftersom den tredje gruppen består av några dumma och samvetslösa människor som saknar förmåga att göra en bedömning och fatta ett sunt beslut, förtjänar de att ignoreras. Därför är det bäst att gå vidare utan att diskutera dem.

Naturlig lag

Naturen har, liksom alla andra levande varelser, skapat människan uppdelad i två kategorier – man och kvinna – och dessa känner en ömsesidig naturlig dragning till varandra. Men genom forskning om andra levande varelser kan man konstatera att syftet med att de är uppdelade i honor och hanar och med deras naturliga dragningskraft sinsemellan enbart är att säkerställa artens fortbestånd. Därför har de endast tilldelats så mycket dragningskraft – med andra ord sexualdrift – som är nödvändig för fortplantningen och därmed artens fortbestånd. I deras natur finns en sådan kontrollkraft att den inte låter dem överskrida en bestämd gräns i sexuella frågor. Hos människan är däremot sexualdriften gränslös och ohämmad, och den är mycket starkare än hos andra levande varelser. Hennes sexuella aktivitet är inte begränsad av någon tid eller årstid. I hennes natur finns ingen kraft som kan hålla henne inom någon särskild gräns. Mellan kvinna och man finns en ständig ömsesidig sexualdrift. Hos dem finns outtömliga källor till ömsesidig dragning och sexualdrift. I deras innersta finns en stark längtan efter lust och kärlek. Deras kroppsliga byggnad, kroppsform, skönhet, känselsinne och varje lem har väckt en längtan efter det motsatta könet. I deras röster, sätt att gå, kroppsform, behagfulla rörelser och så vidare finns dragningskraft i fullaste mått. Dessutom har naturen runt omkring dem fyllts med otaliga element som väcker deras sexuella längtan och gör dem förälskade i varandra. Den milda brisen, flodens porlande, den vackra grönskan över land, blommornas doft, fåglarnas sång, molnens mörka ansamlingar och månskensnattens skönhet – kort sagt, varje syn av naturens skönhet och varje skönhet i skapelsen väcker direkt eller indirekt människans sexuella begär.

Om man därefter undersöker och granskar människans kroppsliga organisation kan man konstatera att den stora kraftreservoar som finns i henne består av en samlad förening av livskraft, arbetskraft och sexualkraft. I kroppen finns vissa endokrina körtlar som genom att utsöndra livssaft [Hormone] stimulerar och aktiverar särskilda organ och kroppsdelar.* Dessa endokrina körtlar skapar bland annat arbetsförmåga, skicklighet och intelligens hos människan. Dessutom väcker dessa körtlar sexualdriften hos henne och frambringar känslomässiga impulser som stimulerar den sexuella förmågan. För att dessa känslor och impulser ska komma till uttryck förser de henne med skönhet, behag, prakt och olika medel för utsmyckning och klädsel. Därefter skapar de även i hennes syn, hörsel, luktsinne, känselsinne och fantasi förmågan att dras till all denna utsmyckning och dessa tillbehör.

*Inuti människokroppen finns flera endokrina körtlar. Den vätska som utsöndras från dessa endokrina körtlar kallas Hormone. Hormonet stimulerar och aktiverar särskilda organ och kroppsdelar. Hos kvinnor och män finns följande nio endokrina körtlar:

Tallkottkörteln, hypofysen, sköldkörteln och bisköldkörtlarna, brässen, bukspottkörteln, binjurarna, äggstockarna, moderkakan.

Alla de ovan nämnda finns i kvinnokroppen, medan endast några av dem finns hos mannen. – Översättaren

Naturens liknande ändamålsenlighet visar sig även i människans förråd av mentala krafter. De stimulerande krafter som finns i hennes sinne har två stora längtan. Den första längtan driver henne att trygga sin egen existens och att sörja för sig själv. Den andra tvingar henne att upprätta en relation med det motsatta könet. När människans arbetsförmåga utvecklas fullt ut i ungdomen blir denna andra längtan så stark att hon ofta undertrycker den första. Under dess inflytande blir människan så starkt påverkad att hon inte tvekar att offra sitt liv och frivilligt och medvetet kasta sig själv mot undergången.

Sexualdriftens inflytande på civilisationens uppbyggnad

Varför finns allt detta? Är det enbart för att trygga den nationella existensen – det vill säga för fortplantning? Aldrig. För att människosläktet ska bestå krävs inte lika omfattande fortplantning som hos fiskar, getter och andra djur. Vad kan då vara orsaken till att naturen har skapat en starkare sexualdrift och sexuell attraktion hos människan än hos alla andra levande varelser, och dessutom skapat de stimulerande faktorerna för detta i störst omfattning? Är då allt detta enbart till för människans njutning och överflöd? Inte heller det. Naturen har inte i något enda avseende framställt njutning och överflöd som livets enda mål och syfte. För att driva människan och andra levande varelser till handling i syfte att uppnå något stort har den framställt njutning och överflöd, det vill säga sexuellt umgänge, som en källa till njutning, så att de kan utföra denna handling som om den vore deras egen önskan. Tänk nu efter vilket stort syfte naturen kan ha i detta avseende. Hur mycket man än tänker och forskar kring detta kan ingen annan förklaring fastställas än att naturen vill skapa en civilisation med enbart människosläktet, med de övriga djuren uteslutna.

Därför har en sådan längtan efter lust och kärlek skapats i människans sinne att den inte endast kräver kroppslig förening och fortplantning, utan också kräver att få uppnå en varaktig förening, en innerlig förbindelse och en själslig relation.

Därför har människan tilldelats en starkare sexualdrift än förmåga till samlag. Om ens en tiondel av den sexuella lust och attraktion som finns hos henne användes till fortplantning, skulle hennes hälsa förstöras. Hennes kroppsliga krafter skulle vara uttömda innan hon uppnått sin naturliga ålder. Syftet med den starka sexuella attraktionen hos människan är inte att hon ska ha mer sexuellt umgänge än alla djur och fåglar, utan endast att förena kvinna och man samt göra deras inbördes relation varaktig och stark.

Det är därför som man i kvinnans natur, tillsammans med attraktion och begär, finner blyghet och anständighet, en tillgjord ovilja mot sexuellt umgänge, en benägenhet att fly och en naturlig drift att göra motstånd. Detta finns i större eller mindre grad hos varje kvinna. Denna benägenhet att fly och denna tillgjorda ovilja kan också ses hos hondjur. Men hos människokvinnan är dess styrka och omfattning betydligt större. Den har gjorts ännu strängare genom känslorna av blyghet och anständighet. Därav kan man förstå att syftet med den sexuella magnetismen hos människan inte är något annat än en varaktig förening. Det är inte så att varje sexuellt begär nödvändigtvis måste leda till sexuellt umgänge.

Av denna anledning har människobarnet skapats svagare och mer hjälplöst än alla djurungar. Till skillnad från djur är människobarnet under flera år beroende av att föräldrarna skyddar och försörjer det. Det uppnår förmågan att stå på egna ben och bli självständigt först efter lång tid. Även detta har som underliggande syfte att relationen mellan kvinna och man inte ska begränsas till en rent sexuell relation, utan att de till följd av denna relation ska tvingas till förening och samarbete.

I människans innersta har mer ömhet och tillgivenhet för barn gjutits in än hos andra levande varelser. Djur och fåglar tar hand om sina ungar under mycket kort tid och överger dem sedan. Därefter finns ingen relation kvar mellan dem. De känner till och med inte längre igen varandra. Människan förblir däremot fäst vid sina barn genom ömhet och tillgivenhet även efter att den första uppfostringsperioden är över. Denna ömhet och tillgivenhet fortsätter genom söner och sonsöner. Människans själviska, djuriska natur påverkas så starkt av denna ömhet, tillgivenhet och kärlek att hon önskar mer för sina barn än för sig själv. I hennes hjärta väcks sådana höga ambitioner att hon ordnar ett så välbärgat liv som möjligt åt sina barn. Hon lämnar resultaten av sitt eget arbete och sin möda åt dem. Naturens syfte kan vara att genom skapandet av denna starka kärlek och tillgivenhet förvandla mannens och kvinnans sexuella relation till en varaktig förening. Denna varaktiga förening och gemenskap görs till ett stöd för familjebildningen. Därefter binder den nationella kärlekens kedja många andra familjer samman genom äktenskap. Genom föreningen av kärleken och dess föremål upprättas då en organisation för ömsesidig hjälp, samverkan och utbyte mellan dem. På detta sätt uppstår en social och civilisatorisk relation.

Civilisationens grundläggande problem

Härigenom har det blivit känt att det enda syftet med den sexuella lust som har gjutits in i människokroppens minsta beståndsdelar och i den innersta själen, och för vars verkliga stöd stimulerande ämnen och föremål i stor omfattning har samlats på skapelsens alla nivåer, är att dra människan från individen mot kollektivet. Naturen har skapat denna lust som den mänskliga civilisationens verkliga drivkraft. Till följd av denna sexuella lust och attraktion uppstår en förbindelse mellan människosläktets båda kön, och denna förbindelse och relation blir början på det sociala livet.

Efter granskning och genomgång blev det klart att problemet med relationen mellan män och kvinnor i själva verket är civilisationens grundläggande problem. På lösningen av detta beror civilisationens välfärd och förfall, framsteg och tillbakagång, styrka och svaghet. Inom denna del av människosläktet finns en djurisk relation, som med andra ord kan beskrivas som en rent sexuell och direkt lustbetonad relation. Den har inget annat syfte än att bevara släktets fortbestånd eller att föröka sig. Den andra relationen är mänsklig. Dess syfte är att de, genom sina gemensamma krafter och efter sin förmåga och naturliga duglighet, hjälper och samarbetar med varandra för att uppnå ett gemensamt mål. För detta bistånd fungerar deras sexuella kärlek som ett medel för förening och samarbete. Dessa djuriska och mänskliga element verkar samtidigt tillsammans genom människan och driver civilisationens verksamhet vidare; för att upprätthålla denna verksamhet samlar de dessutom ytterligare personer. Civilisationens välgång eller olycka beror helt på om en fullständig harmoni och balans upprätthålls mellan de båda slagen av element.

Oumbärliga förutsättningar för att bygga en ren och helig civilisation

Nu måste vi, genom att granska och undersöka detta problem, förstå hur en god och ren civilisation kan uppnå en harmonisk och naturlig förening av de djuriska och mänskliga relationerna mellan kvinnor och män. Dessutom måste vi förstå vilka brister och avvikelser i skapandet av denna harmoni som får civilisationen att hamna i oordning.

1. Måttfullhet i sexuella begär

Den viktigaste och mest centrala frågan är hur dessa sexuella begär och denna sexuella dragningskraft kan hållas under kontroll. Som tidigare nämnts är detta begär starkare hos människan än hos andra levande varelser. Det är inte bara de sexuellt stimulerande krafterna inom människokroppen som är starka; överallt i den vidsträckta yttre världen finns dessutom otaliga sexuellt stimulerande faktorer utspridda. Naturen har själv samlat dessa faktorer i så stor mängd att om människan uppmärksamt använder sin uppfinningsförmåga för att öka och förädla dem, och antar en civilisation där hennes sexuella törst ständigt tilltar och hon därefter fortsätter att söka enkla sätt att släcka denna törst, kommer den under sådana förhållanden oundvikligen att överskrida de önskvärda gränserna. Människans djuriska element kommer att segra över det mänskliga elementet, och detta djuriska monster kommer att sluka både hennes mänsklighet och hennes civilisation.

Naturen har skapat varje del av den sexuella relationen, dess början och dess stimulerande inslag, på ett behagligt sätt. Men det har redan antytts att naturen har använt denna behagliga smakupplevelse enbart för sitt eget syfte, nämligen att bygga civilisationen. Om denna njutning blir överdriven och människan hänförs av den, kommer den inte bara att förstöra civilisationen, utan kan också bli, och har blivit, orsaken till människans undergång många gånger i det förflutna.

Studera anvisningarna och historien hos de folk som har gått under. Den sexuella galenskapen hade överskridit alla gränser hos dem. Deras litteratur var fylld av sådana stimulerande skrifter. Deras tankesätt, berättelser, dikter, bilder, statyer, gudstjänstlokaler, bostäder och allt annat utgör tydliga bevis på detta. Betrakta också tillståndet hos de folk som nu går mot sin undergång. Oavsett om de kallar sin sexuella galenskap för konst, erotisk litteratur, skönhetsnjutning eller något annat vackert och oskyldigt namn, förändrar ordens olika tolkningar inte den verkliga sanningen. Innebär detta inte att kvinnan i samhället längtar efter mannens sällskap, mer än efter kvinnans, och mannen efter kvinnans sällskap, mer än efter mannens? Varför växer lusten till skönhetsvård och utsmyckning bland kvinnor och män? Vad kan vara orsaken till att kvinnans kropp i det blandade samhälle där män och kvinnor umgås har blivit avklädd? Vad är det som får kvinnan att blotta varje del av sin kropp och visa upp den offentligt, medan männen kräver: ”Mer, mer”? Vad betyder det att nakna bilder, nakna statyer och nakna danser blir de mest uppskattade? Är det inte därför som man inte finner någon glädje i en film förrän man får njuta av kärlek och romantik och sexuella relationer börjar framträda i dess ord och handlingar? Om inte alla dessa och många liknande scener beror på sexuell galenskap, vad beror de då på? Vad annat än undergång kan bli följden av en civilisation där en sådan osund sexuellt stimulerande miljö skapas?

I en sådan miljö blir avkomman oundvikligen svag till följd av starka sexuella begär, ständig upphetsning och ständigt sexuellt umgänge; deras kroppsliga och mentala krafter försvagas, tankeförmågan blir splittrad och förvirrad, oanständigheten tilltar, sexuella sjukdomar sprids, och rörelser för preventivmedel, abort samt dödande av foster och nyförlösta mödrar börjar växa fram.*

Män och kvinnor fortsätter att hänge sig åt sexuellt umgänge likt djur. Naturen har skänkt dem en starkare sexualdrift än andra varelser, men de använder den i handlingar som strider mot naturens avsedda syfte, och deras bestialitet överträffar alla andra djur. Till och med apor och människoapor står tillbaka för dem. Det råder inget tvivel om att en sådan våldsam bestialisk drift kommer att förstöra mänsklig kultur och civilisation, ja hela mänskligheten. De som sjunker ned i detta kommer genom sitt moraliska förfall att sjunka så djupt att det inte längre finns något hopp om att de ska kunna resa sig därifrån.

1.En läkare säger: ”Pubertetens början medför många viktiga förändringar. Under denna tid uppstår ett revolutionärt tillstånd i själens och kroppens funktioner, och de utvecklas och mognar i alla avseenden. Då krävs all kraft för att uthärda alla dessa förändringar och för att uppnå denna utveckling och mognad. Därför är människans motståndskraft mot sjukdomar mycket svag vid denna tid. Den långa tid som krävs för den allmänna kroppsliga utvecklingen och mognaden, lemmarnas utveckling och tillväxt samt de mentala och fysiska förändringarna, varefter människan träder från barndomen in i ungdomsåren, tröttar ut kroppen. Under denna tid är människokroppen nämligen helt upptagen av ansträngande processer. Det är därför inte rimligt att belasta den med en onormal börda; i synnerhet skulle sexuellt umgänge och sexuell upphetsning vara förödande för den.”

En annan berömd tysk psykolog och sociolog säger: ”Eftersom könsorganen framkallar en ovanlig känsla av yttersta njutning, tillfredsställelse och känslomässig upphetsning, är de alltid beredda att förbruka en stor del även av vår mentala energi. Om de tillåts dominera kommer de att hålla människan försjunken i personlig njutning i stället för tjänst åt civilisationen. Genom endast en liten oförsiktighet kan de göra människans sexualliv obalanserat och förvandla det från något välgörande till något skadligt. Utbildningens stora syfte bör därför vara att förebygga denna fara.”

På motsvarande sätt kommer samma följd att uppstå i en civilisation där man i stället för att tillgodose de naturliga behoven väljer yttersta försakelse. Liksom det är skadligt att överskrida gränserna i strävan att tillfredsställa sexualdriften, är det också skadligt att undertrycka den alltför mycket. Ett samhällssystem som vill göra människan till celibatär och få henne att avstå från familjelivet kämpar mot naturen. Men naturen besegras aldrig av sin motståndare; den krossar honom i stället fullständigt. Det är helt sant att ingen civilisation kan byggas på verklig asketism. I själva verket strider detta mot uppbyggandet av kultur och civilisation. Genom att fast förankra asketismens lära i människans sinne kan man visserligen skapa en så oskuldsfull miljö i samhällssystemet att sexuella relationer betraktas som något förkastligt, avskyvärt och smaklöst. Att avstå från dem kommer då att betraktas som en moralisk norm. Men att undertrycka sexualdriften innebär att undertrycka mänskligheten. Den kommer inte att undertryckas ensam; människans begåvning, arbetskraft, intelligens, energi, mod, beslutsamhet och tapperhet kommer alla att undertryckas tillsammans med den. När den undertrycks blir hela människans kraft förlamad. Hennes blodkroppar blir kalla och stelnar, och hon kommer inte längre att ha någon förmåga att väcka dem till liv. Ty denna sexuella kraft är människans främsta stimulerande kraft.

Därför blir en god och from civilisations första uppgift att skydda sexualdriften från både gränsöverskridande och yttersta försakelse, föra den till ett balanserat mellanläge och noggrant reglera den genom lämpliga regler och principer. Samhällslivet bör ordnas så att man å ena sidan stoppar all den onormala upphetsning och stimulans som människan framkallar genom sin drift och sin benägenhet till njutning. Å andra sidan bör alla av naturen avsedda vägar hållas öppna för att dämpa och tillfredsställa den naturliga driften.

2. Att lägga den familjära grunden

Nu uppstår naturligt frågan i vårt sinne: Vad är naturens vilja? Har vi i denna fråga lämnats i mörker, så att vi kan handla efter behag med slutna ögon och kalla detta naturens önskan? Eller kan vi inte lära känna dess avsikt genom att tänka över och undersöka naturens tecken? Många hyser förmodligen den förstnämnda uppfattningen. Därför brukar de, utan att ta någon hänsyn till naturens tecken, kalla det som sker för naturens avsikt efter eget godtycke. Men när en sanningssökare ger sig ut för att söka fakta, tycker han efter endast några steg att naturen tydligt pekar med fingret mot sin avsikt.

Det är välkänt att naturens ursprungliga syfte med att skapa människan som kvinna och man, liksom andra varelser, och ingjuta sexuell attraktion mellan dem, är fortplantning. Men när det gäller människan är fortplantning naturens ursprungliga syfte. Men när det gäller människan är detta inte naturens enda krav; naturen förväntar sig dessutom något mer av människan. Genom lite eftertanke och undersökning kan vi förstå vad detta krav är och av vilket slag det är.

Det första som drar vår uppmärksamhet till sig är att det, av alla levande varelser, endast är människobarnet som kräver mer tid, arbete och omsorg för sin vård och uppfostran. Även om man betraktar det som en självständig varelse, ser vi ändå att det går flera år innan det blir i stånd att tillfredsställa sina biologiska behov, det vill säga skaffa sig föda och skydda sig självt. Under de första två eller tre åren är det så hjälplöst att det inte kan överleva utan moderns ständiga vård och omvårdnad.

Det står klart att människan, oavsett på vilket primitivt stadium av barbariet hon befinner sig, inte är blott ett djur. Någon grad av civilisation blir oundgänglig för hennes liv. Därför fogas ytterligare två krav till det naturliga kravet på att uppfostra barn. För det första ska den som vårdar barnet använda alla de civilisatoriska medel han eller hon kan förvärva för barnets uppfostran. För det andra måste barnet utbildas på ett sådant sätt att det kan förbereda sig för att sköta verksamheten i den civilisatoriska miljö där det föddes och för att träda i de föregåendes ställe. Ju mer civilisationen utvecklas, desto tyngre blir dessa båda krav. Å ena sidan kommer behovet av de nödvändiga medlen och oumbärliga föremålen för barnens uppfostran att öka; å andra sidan kräver civilisationen inte endast, för sin egen existens, lämpliga arbetare som är utbildade och bildade i enlighet med dess ställning, utan önskar också, för sin utveckling och fortskridande framsteg, att den framtida generationen ska bli bättre än den nuvarande. Med andra ord bör varje barns uppfostrare försöka forma barnet så att det blir bättre än han eller hon själv. Detta är en yttersta uppoffring, som driver människan att offra sina egna intressen.

Allt detta är krav som följer av människans natur. Kvinnan är den första företrädaren för dessa krav. Mannen kan, efter att under en kort tid ha haft kvinnans sällskap, för alltid frigöra sig från sitt ansvar. Men kvinnan får bära de naturliga följderna av denna förening år efter år, ja, till och med hela livet. Från och med befruktningen måste hon i minst fem år bära följderna av denna förening. Men om civilisationens fulla krav ska uppfyllas, innebär det att den kvinna som under ett ögonblick fann glädje i mannens sällskap måste bära sitt tunga ansvar under hela femton år. Frågan är då: hur kan endast den ena parten ta steget att åta sig ett gemensamt ansvar? Så länge kvinnan inte är befriad från fruktan för att hennes partner ska svika henne, så länge hon inte är tryggad i fråga om uppfostran av sitt barn och så länge hon inte befrias från att själv skaffa det som behövs för hennes dagliga liv, hur skulle hon då kunna vara beredd att bära ett så tungt ansvar? För en kvinna som saknar förmyndare eller beskyddare är en graviditet inget annat än en olycka, en fara – en ytterst fruktansvärd fara. Hennes önskan att befrias från den är helt naturlig. Hur skulle hon annars kunna välkomna en sådan graviditet?

Om man inser nödvändigheten av att bevara människosläktet och upprätta och utveckla civilisationen, är det oundgängligt att mannen, när han lägger någon tung börda på kvinnan, också blir hennes delägare i att bära denna börda. Men hur kan mannen förmås att ta del i detta? När man betänker naturens oundvikliga föreskrift för människosläktets fortbestånd, ser man att mannen fullgör sin uppgift i detta avseende på ett ögonblick genom samlag. Därefter vilar den tunga bördan ensam på kvinnan och blir på intet sätt tillämplig på mannen. Även om man ser saken ur den sexuella attraktionens synvinkel, finner man att den inte tvingar mannen att förbli förenad med denna kvinna. Om mannen vill kan han överge en kvinna och inleda en förbindelse med en annan. På så sätt kan han kasta ut sin säd i varje jordmån. Om allt detta således lämnas åt hans vilja, finns det ingen anledning att tro att han frivilligt skulle vara beredd att bära den efterföljande tunga bördan. Finns det då något som kan tvinga honom att använda sitt arbete och sina inkomster för denna kvinna och hennes ofödda barn? Varför skulle han föredra denna havande kvinna framför en annan vacker jungfru? Varför skulle han på egen bekostnad uppfostra en värdelös köttklump? Varför skulle han därefter låta det nyfödda barnets skrik beröva honom hans sömn? Varför skulle han låta denna lille djävul, som slår sönder allt han äger, smutsar ned hela huset och inte vill lyda någons förbud eller påbud, orsaka honom skada?

Naturen har själv tillhandahållit en del av lösningen på detta problem. Den har skapat skönhet, ljuvhet, förmåga att fängsla sinnet och förmåga till uppoffring och hängivenhet för kärlekens skull hos kvinnan. Genom att använda dessa vapen kan hon besegra mannens själviskhet och godtycke och bringa honom under sitt inflytande. Dessutom har naturen skapat en sådan förunderlig förmåga att behärska hos människobarnet att det, trots sitt plågsamma, destruktiva och busiga väsen, håller föräldrarna bundna i tillgivenhetens och ömhetens band. Men endast detta är inte tillräckligt för att tvinga människan att år efter år bära förluster, lidanden och uppoffringar för att fullgöra sina moraliska och civilisatoriska plikter. Man måste komma ihåg att människans evige fiende, Satan, alltid följer henne. Han försöker ständigt avleda människan från den naturliga vägen. I sin påse av bedrägerier har han outtömliga argument, bevis och ingivelser för att leda människorna i varje folk och varje tidsålder vilse.

Det är en av religionens grundläggande krafter att den inspirerar män och kvinnor att offra och hänge sig för folkets och civilisationens skull. Den gör den människogestaltade, själviskt förblindade besten redo för uppoffring. Det var endast de profeter som sänts av Allah som, efter att ha förstått naturens vilja på rätt sätt, föreslog äktenskapet som den riktiga vägen till sexuella relationer mellan kvinnor och män och till samhälleligt samarbete. Det är genom deras undervisning och vägledning som äktenskapet har blivit brukligt bland alla folk över hela jorden. Det är på den moraliska grund som de förkunnade som en sådan andlig handlingskraft har uppstått hos människorna att de kan uthärda lidande, umbäranden och förluster för dess skull. Annars är den verkliga frågan denna: vem kan vara barnens större fiende än deras föräldrar? Genom de samhälleliga regler och bestämmelser som profeterna grundade lades familjesystemets grund, vars fasta grepp tvingar pojkar och flickor till denna ansvarsfulla relation och denna gemensamma uppgift. Annars är ungdomens djuriska krav så starka att enbart en känsla av moraliskt ansvar, utan någon yttre disciplin, inte kan hindra den från sexuell promiskuitet. Sexuell åtrå är i sig antisocial [anti-social]. Den föder en kärlek till själviskhet, godtycke och anarki. Den rymmer varken stabilitet eller ansvarskänsla. Den väcker endast begär efter tillfällig njutning och sinnlig tillfredsställelse. Att tämja detta odjur och göra det möjligt att få det att tjäna ett sådant samhällsliv, som kräver tålamod, uthållighet, arbete, självuppoffring, ansvarskänsla och familjeordning, är inte lätt. Det är just familjeordningen som får detta odjur att träda in i en liten flaska och berövar det dess förmedling av synd och tygellöshet [agentur]. Därefter utser den det till agent för det oupphörliga samarbete och det gemensamma arbete mellan kvinna och man som är nödvändigt för att bygga upp livet. Utan detta skulle människans civiliserade liv ta slut; människan skulle leva som ett djur och till sist skulle människosläktet försvinna från jordens yta.

När sexualdriften befrias från godtycke och överdrift och dess naturliga krav ska tillgodoses, vill naturen därför endast se en väg öppnad: att en varaktig förening mellan kvinna och man kommer till stånd genom äktenskap och att familjeordningens grund läggs genom denna förening. Den utrustning som behövs för att driva en stor och omfattande fabrik, sådan som civilisationen är, tillverkas i familjens lilla verkstad [fabrik]. Så snart pojkar och flickor träder in i ungdomsåren börjar verkstadens ledare tänka på att ordna ett så välfungerande äktenskap som möjligt, så att deras äktenskapliga förening kan ge upphov till en bättre avkomma. Därefter kommer varje arbetare i denna verkstad att med full uppriktighet försöka forma de efterkommande som föds efter dem så väl som möjligt. Så snart det nyfödda barnet börjar sitt liv på jordens arbetsfält träder det inom familjens gränser in i en miljö av kärlek, omsorg, omvårdnad och utbildning, som om det för sin utveckling fick livets vatten [livgivande nektar]. I själva verket är det endast inom familjen som barnet får umgås med två personer som inte bara älskar det, utan också i sitt hjärta hyser önskan att det ska uppnå en högre ställning än den där det föddes. Ingen annan än föräldrarna i hela världen önskar se sitt barn bättre utvecklat, lyckligare och mer välmående på alla områden. På detta sätt försöker de, mot sin vilja och utan att vara medvetna om det, göra den kommande generationen bättre än den nuvarande. Det finns inte det minsta spår av själviskhet i deras strävan. De önskar ingenting för egen del; de önskar endast sina barns välfärd och finner belöningen för sitt arbete i att se deras liv meningsfulla och framgångsrika. Var kan man i familjens fabrik finna sådana hängivna arbetare och osjälviska tjänare, som inte bara arbetar oavlönat för mänsklighetens väl, utan också kan ägna sin tid, sin frid, sin kraft, sin förmåga och allt som deras arbete gett dem åt deras tjänst? Vem annan är beredd att offra varje värdefull ägodel för detta arbete, medan någon annan får skörda dess frukter? Vem finner belöningen för sitt arbete i att frambringa utmärkta arbetare och tjänare åt andra? Kan det finnas någon heligare och ädlare strävan för mänskligheten än denna?

Varje år behöver mänsklighetens existens och den mänskliga civilisationens kontinuitet och utveckling hundratals miljoner sådana äkta par som frivilligt och med glädje kan ägna sig åt denna ädla tjänst och genom att ingå äktenskap lägga grunden för en sådan arbetsplats. Den väldiga fabrik som är i drift i världen kan endast fortsätta på detta sätt, om sådana frivilliga arbetare ständigt bildas och skaffar fram människor för att driva fabriken. Om inga nya människor tas in och de gamla arbetarna av denna naturliga anledning blir oförmögna att arbeta, kommer antalet arbetare gradvis att minska. En dag kommer denna skapande organism att ligga overksam. De som driver denna civilisationens maskin har inte endast skyldighet att hålla den igång under sina egna liv; det är också deras skyldighet att försöka skaffa människor som kan efterträda dem.

Ur denna synvinkel är äktenskapet inte bara ett tillåtet sätt att stilla sexuell åtrå, utan också en samhälleligt nödvändig plikt. Samhället har en naturlig rätt gentemot individen, och individen kan aldrig ges rätten att förbehålla sig beslutet om huruvida han eller hon ska gifta sig. De som utan rimlig anledning vägrar att gifta sig är inte bara parasiter på samhället, utan också förrädare och plundrare. Varje människa som föds in i världen åtnjuter, från det första andetaget i livet tills hon eller han träder in i ungdomsåren, alla de outtömliga rikedomar som tidigare generationer har samlat. Tack vare de institutioner som de har grundat får människan möjlighet att leva, att uppfostras och utvecklas samt att låta mänskligheten blomstra. Under denna tid tar hon endast emot och ger ingenting. Samhället använder sina rikedomar och sin tid för att fullkomna hennes ofullständiga krafter, i hopp om att hon, när hon själv blir kapabel att ge något, säkerligen också ska göra det. Om hon sedan, när hon blivit vuxen, gör anspråk på personlig frihet och godtycke och säger att hon endast ska tillfredsställa sina egna drifter men inte uppfylla de skyldigheter och plikter som hör samman med dessa drifter, då förråder och bedrar hon samhället. Varje ögonblick av hennes liv måste då betecknas som orätt och orättvisa. Om det finns minsta medvetenhet i samhället, kommer det i stället för att betrakta denna brottsling som en gentleman, en dam eller en hedervärd person att betrakta henne eller honom som en tjuv, rövare och bedragare. Vare sig frivilligt eller ofrivilligt har vi blivit innehavare av alla de rikedomar som våra föregångare har lämnat åt oss. Hur kan vi då ha frihet att besluta att vi får uppfylla den naturliga ordningens vilja, genom vilken vi har fått detta arv, eller låta bli? Ska vi skapa framtida efterkommande som ärver dessa rikedomar från mänskligheten, eller inte? Ska vi, så som vi själva har formats, bilda ännu en grupp för att förvalta alla dessa rikedomar, eller inte?

3. Att utrota sexuell lössläppthet

Samtidigt som äktenskapet och den familjära grundvalen upprättas är det också nödvändigt att alla vägar till att tillfredsställa sexuella begär utanför äktenskapets fästningsmurar stängs. Om detta inte görs kan naturens vilja, för vars skull den kräver äktenskap och upprättandet av familjen, inte uppfyllas.

Liksom under den forntida jahiliyya-eran anser de flesta människor även i vår tids jahiliyya-era äktenskapsbrott vara en naturlig handling. Enligt deras uppfattning är äktenskapet endast något konstgjort och överflödigt, som civilisationen har uppfunnit. Deras föreställning är att liksom naturen har skapat en bock för varje get och en hund för varje tik, har den också skapat en man för varje kvinna. Naturens lag skulle alltså vara att när lust och möjlighet föreligger och när mannen och kvinnan samtycker till varandra, ska sexuellt umgänge äga rum mellan dem på samma sätt som det äger rum bland djuren! Men i själva verket är detta en högst felaktig tolkning av den mänskliga naturen. De har betraktat människan som endast ett djur. När de därför använder ordet ”natur”, avser de därmed djurisk natur i stället för mänsklig natur. Det lösa sexuella umgänge som de kallar ”naturligt” kan visserligen vara naturligt för djur, men är inte naturligt för människan! Det strider inte bara mot den mänskliga naturen, utan, om man bedömer saken utifrån dess slutliga följder, även mot den djuriska natur som finns inneboende i människan. Orsaken är att mänsklighet och djuriskhet hos människan inte är två åtskilda ting. I själva verket bildar de tillsammans, inom samma väsen, en och samma personlighet, och deras behov är så intimt sammanflätade att det ena automatiskt förstörs om det andra försummas.

Till synes kan man tro att det sexuella behovet hos den djuriska naturen ändå tillfredsställs genom äktenskapsbrott. Syftet att föröka släktet och bevara människosläktets existens uppfylls ju enbart genom sexuellt umgänge, vare sig detta sker inom äktenskapet eller utan det. Men om man en gång betraktar det som vi tidigare har beskrivit, kan man förstå att denna handling lika mycket motverkar den mänskliga naturens syfte som den djuriska naturens syfte. Den mänskliga naturen kräver att den sexuella förbindelsen ska vara stark och varaktig, så att föräldrarna gemensamt kan uppfostra barnet och mannen under en skälig tid kan ta fullt ansvar inte bara för barnet utan också för barnets mor. Om mannen inte får övertygelsen att barnet är avlat av honom, kommer han inte alls att vara beredd att göra uppoffringar och utstå möda för dess uppfostran, och han kommer inte heller att acceptera att barnet ska bli hans arvinge. Om kvinnan på samma sätt inte får övertygelsen att den man som befruktar henne är beredd att ta ansvar för hennes och hennes barns försörjning och uppfostran, kommer inte heller hon att vara beredd att ta på sig risken med en graviditet. Om föräldrarna inte samarbetar i barnets uppfostran, kan dess utbildning, moraliska, mentala och ekonomiska tillstånd inte nå den nivå som krävs för att det ska kunna bli en nyttig arbetare för den mänskliga civilisationen. Allt detta är den mänskliga naturens krav. När mannen och kvinnan, genom att trampa ned alla dessa krav, upprättar en tillfällig förbindelse blott som djur, försummar de då även den djuriska naturens krav eller behov [det vill säga barnafödande och släktets förökning]. Vid den tidpunkten har de ingen avsikt, och kan inte heller ha någon, att få barn och föröka släktet. Det sker då endast på grund av deras begär efter sexuell njutning. Detta strider fullständigt mot naturens vilja.

Förespråkarna för den moderna jahiliyya-eran lider själva av denna svaghet. Därför framför de ännu ett argument och säger: Om två personer i samhället förenas och tillbringar några ögonblick i njutning och vällust, vilken skada orsakar då detta samhället, så att det skulle ingripa? Om den ena parten använder våld mot den andra, eller bedrar och lurar den andra, eller orsakar någon samhällelig fara eller oordning, har samhället naturligtvis rätt att ingripa i ett sådant fall. Men när inget av detta inträffar och det endast handlar om två personers njutning, vilken rätt har samhället då att hindra dem från att göra det de gör? Om man på detta sätt ingriper i människors privata angelägenheter [Private affairs], blir den individuella friheten meningslös.

Denna föreställning om individuell frihet är en särskild form av okunnighet från 1700- och 1800-talen, som försvinner så snart kunskapens och sanningssökandets första strålar visar sig. Efter endast ringa eftertanke och undersökning kan människor inse att den frihet av det slag som krävs för individen inte har någon plats i samhällslivet. För dem som längtar efter en sådan frihet vore det bättre att bege sig ut i skogar och vildmarker och leva som djur. Människosamhället är i själva verket ett sådant nät av kärlek och relationer att varje människas liv är intimt sammanvävt med otaliga andra människors liv. Var och en påverkar andra på samma sätt som han själv påverkas av andra. Där sådana ömsesidiga relationer finns kan ingen handling kallas fullständigt privat och individuell. Det går inte ens att föreställa sig en personlig handling som inte på något sätt påverkar samhället som helhet. För att inte tala om lemmarnas handlingar: det finns inte ens en önskan dold i sinnets vrå som inte verkar på vår existens och därefter, genom att återspeglas, påverkar andra. Följderna av var och en av våra handlingar, med sinne och kropp, förflyttas från oss och når så avlägsna platser att de ligger utanför vår kunskap. Hur kan man under sådana förhållanden säga att en viss persons användning av sina egna krafter inte påverkar någon annan än honom själv? Finns det då inget för någon annan att göra i denna sak, och bör den nämnda personen verkligen ha fullständig frihet i detta avseende? Om jag inte har sådan frihet att jag kan svänga trästycket i min hand åt vilket håll jag vill, röra mina båda ben efter behag och gå vart jag vill, köra mitt eget fordon hur jag vill och stapla avfall i mitt hem efter eget önskemål, och om det inte anses önskvärt att sådana och otaliga andra personliga handlingar underordnas samhällets regler och lagar, vilken särskild värdighet har då just min sexuella handling fått, så att den inte ska underordnas någon samhällelig regel eller ordning och jag ska ges sådan fullständig frihet att jag får använda den efter eget behag?

Att påstå att det inte får några följder i samhällslivet när en man och en kvinna har sexuellt umgänge i avskildhet, utan allas kännedom, är bara barnsligt prat. I själva verket påverkar en persons handlingar inte bara det samhälle som han har en direkt relation till, utan hela mänskligheten. Det gäller inte bara människorna i nutiden, utan även framtida generationer får bära följderna av detta. Ingen enskild människa kan under några omständigheter leva helt åtskild på en skyddad plats, eftersom hela mänskligheten är bunden av sociala och sociologiska normer och regler. Liksom han är knuten till samhällslivet när han befinner sig på öppna fält, på marknadsplatser eller i sammankomster, är han också knuten till samhällslivet när han är tryggt instängd i ett rum och bakom murar. När han i avskildhet förslösar sin fortplantningsförmåga i ett tillfälligt och kortsynt njutningsbegär, sprider han i själva verket tygellöshet i samhällslivet, kränker nationens rättigheter och orsakar samhället otaliga moraliska, materiella och kulturella skador. För sin egen skull angriper han alla de samhällsinstitutioner genom vilka han har fått fördelar som en del av samhället, samtidigt som han vägrar att fullgöra sitt ansvar för deras bestånd och fortlevnad. De institutioner som samhället har upprättat, från kommunen till staten, från utbildningsinstitutioner till militärväsendet och från fabriker till vetenskapliga forskningslaboratorier, har alla inrättats i tron att varje person som drar nytta av dem ska bidra med sin oundgängliga del till deras upprätthållande. Men när denne trolöse man förbrukade sin sexuella kraft på ett sådant sätt att han inte längre hade någon vilja att fortplanta sig, föra släktet vidare eller ta ansvar för att uppfostra barn, ryckte han med ett enda slag undan grunden för hela denna ordning. Han bröt det samhällskontrakt som han som människa var knuten till. I stället för att fullgöra sitt ansvar lade han det på andras axlar. Han kan inte vara en hedervärd människa – han är en tjuv, en bedragare och en som tillägnar sig andras egendom. Att visa honom nåd innebär att begå orätt mot hela mänskligheten.

När man har förstått en individs betydelse i samhällslivet kan man utan tvekan säga att den kraft som har getts åt vårt sinne och vår kropp inte är avsedd för den enskilde, utan har anförtrotts oss som en förvaltningspant för hela mänskligheten. Vi måste stå till svars inför hela mänskligheten för varje kraft vi har fått. Om vi slösar bort någon del av vårt liv eller våra krafter, eller skadar oss själva genom våra onda handlingar, blir den verkliga följden inte bara att vi har förslösat eller skadat det som var vårt. I själva verket kommer det att betraktas som att vi har förskingrat det som anförtrotts oss för hela mänsklighetens räkning och därigenom skadat mänskligheten. Vår existens på jorden vittnar om att vi kunde träda in i världen endast därför att andra bar lidanden och ansvar och lät livets ljusstråle spridas mot oss. Därefter har statsapparaten skyddat våra liv. Hälsovården har arbetat för att bevara vår hälsa. Genom hundratals miljoner människors samlade ansträngningar har de nödvändiga förnödenheterna för vårt dagliga liv tillhandahållits. Alla institutioner tillsammans har gett oss kraft och förmåga, försökt utbilda oss och höjt oss till vår nuvarande ställning. Ska detta vara vår gengäld? Är det rättvist att vi i onödan förstör det liv och den kraft vars skapelse, bestånd och utveckling andra har bidragit så mycket till, eller gör det skadligt i stället för gagneligt? Det är därför självmord har förbjudits. Det är därför världens främste vise och filosof, Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, har sagt att den som onanerar är förbannad. (*********) En hadith om att den som onanerar är förbannad. Det är därför samkönat sexuellt umgänge, det vill säga Lots folks skamliga handling, har kallats ett avskyvärt brott. Det är därför äktenskapsbrott, även när det betraktas som personlig förströelse, inte är ett gyllene ögonblick utan snarare en särskild orättvisa mot hela nationen.

Om man tänker djupare kommer man att se hur många sociala missförhållanden som är oupplösligt förbundna med äktenskapsbrott. Till exempel:

1. Först och främst löper den som begår äktenskapsbrott risk att drabbas av sexuellt överförbara sjukdomar. På så sätt skadar han inte bara sin dagliga kraft, som borde användas till samhällsnyttiga gärningar, utan även samhället och sina efterkommande. Alla läkare är överens om att de sår i urinröret som orsakas av gonorré i de flesta fall är svårbotliga. En läkare har uttalat att när man en gång har fått gonorré blir man aldrig frisk igen. Till följd av detta angrips ofta levern, urinblåsan, ändtarmen och urinvägarna. Det kan också orsaka gikt och andra sjukdomar. Det finns dessutom risk för livslång sterilitet. Sjukdomen kan även smitta andra. Tänk sedan på en annan fruktansvärd följd av detta, nämligen syfilis eller den så kallade hårda schankern. Det är allmänt känt att hela kroppens organism förgiftas av den. Dess giftiga verkan sprider sig till varje organ och lem från topp till tå. Den förstör inte bara den sjukes kroppsliga krafter, utan smittämnena sprids också på olika sätt från en person till oräkneliga andra. Den sjukes oskyldiga barn får i generation efter generation bära följderna. Den naturliga följden av att den sedeslösa fadern betraktade några ögonblicks sexuellt umgänge som livets högsta njutning blir att barnet föds blint, stumt, dövt eller sinnessjukt.

2. Alla som begår äktenskapsbrott drabbas kanske inte av sexuella sjukdomar. Men det är omöjligt för dem att undgå den moraliska svaghet som med säkerhet är förknippad med denna handling. Skamlöshet, bedrägeri, falska onda avsikter, själviskhet, slaveri under begären, oförmåga att tygla onda drifter, ohederligt tänkande, lusten att njuta av sexuellt umgänge, obetänksamhet, otrohet och liknande är sådana moraliska skadeverkningar av äktenskapsbrott som tydligt präglar den äktenskapsbrytandes sinne. De skadliga följderna av den svaghet som drabbar den som hyser dessa laster begränsar sig inte bara till sexuellt umgänge; från honom sprider de sig till varje område av livet och in i samhället. Om dessa laster sprider sig bland majoriteten av samhällets invånare kommer de att hota och lamslå allt: konst, litteratur, nöjen, idrott, vetenskap, handel, socialt umgänge, ekonomi, politik, domstolsväsen, militär verksamhet och landets styrelse. Särskilt i ett demokratiskt system är det oundvikligt att individernas moraliska egenskaper avspeglas i hela nationens liv. Hur skulle det kunna råda stabilitet i politiken hos en nation där majoriteten saknar stadga och fasthet och där de flesta berövats egenskaper som trofasthet, uppoffring och självbehärskning?

3. Så snart otukt ges en legitim plats blir det samtidigt nödvändigt att upprätthålla otuktsväsendet i samhället. Den som säger att en ung man har rätt till förströelse erkänner samtidigt att samhället behöver ett betydande antal kvinnor som lever ett ytterst lågt och förnedrat liv i alla avseenden. Nu uppstår frågan: varifrån ska alla dessa kvinnor komma? De kommer naturligtvis att vara medlemmar av själva samhället. De kommer att vara döttrar eller systrar till någon i samhället. Miljontals kvinnor som skulle ha kunnat vara husets skådespelerska, grundvalen för en familj och vårdnadshavare för många barn, måste utestängas ur samhället och placeras på gator och torg, så att de kan förvandlas till avträdesplatser för män med liderlig natur, likt kommunala urinoarer. På så sätt kan alla kvinnors hedervärda egenskaper berövas dem och de läras att sälja sitt utseende och sin ungdom. Dessutom ska de beredas på ett sådant sätt att de i varje ögonblick kan sälja sin kärlek, kropp och själ, sin skönhet och sina behagfulla rörelser till nya köpare och i stället för att utföra någon fruktbar tjänst förvandlas till leksaker som hela livet tillfredsställer andras lustar.

4. Om otukt accepteras som legitim förstörs äktenskapets civilisatoriska ordning. Till slut återstår i hela samhället endast otukt i stället för äktenskap. Det första som bör sägas i detta sammanhang är att män och kvinnor med sinne för otukt endast i ringa grad är lämpade att leva ett välordnat äktenskapligt liv. Det beror på att baktankar, mindervärdeskänslor, lust efter njutning och en tygellös natur utvecklas genom denna ordning, och hos sådana människor uppstår instabilitet i begär och lust samt svaghet i att tygla onda böjelser. Detta förstör från grunden alla de egenskaper som behövs för ett framgångsrikt äktenskapligt liv. Även om de skulle ingå äktenskap kommer den ljuva samvaron, gemenskapen, det ömsesidiga förtroendet och den kärleksfulla tillgivenheten mellan dem aldrig att bli tillräckligt starka för att de ska kunna få goda barn och bygga en glad familj. Där otuktens väg görs lättframkomlig är det dessutom i praktiken alls inte möjligt att upprätthålla äktenskapets civilisatoriska princip. För de människor som får möjlighet att tillfredsställa sina onda böjelser i stället för att ta ansvar, varför skulle de över huvud taget behöva bära ett tungt ansvar på sina axlar?

5. Det har bevisats att otuktens legalisering och spridning inte bara utplånar civilisationens rötter, utan också hugger av den mänskliga rasens rötter. Som ett resultat av fria sexuella förbindelser uppstår hos varken kvinnor eller män någon önskan, och kan inte heller uppstå någon önskan, att göra något för mänsklighetens fortbestånd och styrka.

6. Om ett barn föds åt samhället och mänskligheten genom otukt, blir det ett illegitimt barn. Skillnaden mellan legitima och illegitima barn inom släktet är inte enbart grundad på känslor – även om vissa dåraktiga människor tror det – utan i själva verket innebär frambringandet av illegitima barn på många sätt en grym orättvisa mot barnet självt och mot hela den mänskliga civilisationen. För det första blir barnet till när föräldrarna är uppslukade av en bestialisk drift. Den rena mänskliga känsla som uppstår under sexuellt umgänge mellan ett gift par kan aldrig uppstå vid en illegitim sexuell förening. En rent bestialisk sexuell berusning för dem samman, och vid den tiden står de långt från alla mänskliga egenskaper. Varken modern eller fadern är beredd att hälsa ett sådant illegitimt barn välkommet. Det är inte något önskat; snarare är det för föräldrarna en börda eller en ovälkommen olycka. Det berövas faderns kärlek, ömhet, hjälp och medkänsla. Det får endast moderns ensidiga omvårdnad till sin lott, och även den ges med missnöje och utan uppriktig entusiasm och energi. Det berövas den kärleksfulla omvårdnaden från far- och morföräldrar, farbröder, morbröder och andra nära släktingar i familjen. Ett sådant barn formas därför naturligt under alla förhållanden till en bristfällig och ofullständig människa. Varken en riktig karaktär kan utvecklas hos det eller någon begåvning blomma. Det kan inte få de medel och resurser som krävs för framsteg och duglighet. Det kommer självt att vara ofullständigt och bristfälligt, utan resurser, utan vänner, utan stöd och hjälp och förtryckt; och under sådana omständigheter kommer det aldrig att kunna bli lika användbart för civilisationens uppbyggnad som det skulle ha kunnat bli som ett legitimt barn.

Förespråkare för illegitimt sexuellt umgänge säger att det borde finnas ett statligt system för barnens vård och utbildning. Barnets föräldrar skulle föda det genom fria sexuella förbindelser och sedan överlämna det åt staten för uppfostran och vård, så att det blir lämpat för civilisatorisk tjänst. Syftet med deras förslag är att kvinnans och mannens frihet och självständighet på detta sätt ska bevaras. Dessutom skulle den önskan att få barn och ta hand om dem, som ligger bakom den sexuella driften, tillfredsställas utan äktenskap. Men det märkliga är att de för den nuvarande generationen föreslår ett slags utbildnings- och statligt vårdsystem som inte ger någon möjlighet att utveckla självständighet eller personligheten. I en ordning där miljontals barn samtidigt formas efter samma ideal, samma regler och samma mönster är det aldrig möjligt för barnens individuella personligheter att blomstra. Som högst kommer en konstgjord jämlikhet att skapas mellan dem, och de kommer att formas likadant. Barnen kommer att lämna denna fabrik med likartade personligheter, på samma sätt som järnbitar kommer ut ur en väldig fabrik gjutna i samma form. Det är värt att tänka på hur låg och usel dessa dåraktiga människors uppfattning om människan är! De vill forma människobarn som skor från Bata-företaget. De vet inte att formandet av ett barns personlighet är ett ytterst subtilt hantverk (konst). Detta hantverk kan endast utföras i ett litet galleri, där varje konstnärs blick är riktad mot en enda målning. I en fabrik där lejda arbetare framställer miljontals likadana målningar kommer ett sådant subtilt hantverk som barnuppfostran inte att utvecklas, utan förstöras.

Därefter kommer det inom den nationella utbildningen att behövas en personal som på samhällets vägnar tar på sig ansvaret för barnens uppfostran. Det är uppenbart att endast sådana arbetare kan vara lämpade för denna uppgift som kan tygla sina känslor och onda böjelser och hos vilka moralisk självbehärskning och återhållsamhet kan iakttas. Hur skulle de annars kunna skapa självbehärskning och återhållsamhet hos barnen? Frågan är nu: varifrån ska sådana människor importeras? De vill ju upprätta det nationella utbildningssystemet just för att kvinnor och män ska släppas fria utan tyglar, så att de kan tillfredsställa sina onda böjelser. När förmågan till självbehärskning, återhållsamhet och att undertrycka drifter på detta sätt har förstörts i sin linda i samhället, var ska då den seende människan hittas i de blindas by, som ska lära den nya generationen att gå rätt väg?

7. Den själviske man som genom otukt gör en kvinna till mor åt ett barn förstör för alltid denna kvinnas liv. Förödmjukelse och avsky från allmänheten samt ett berg av olyckor störtar över henne på ett sådant sätt att hon under hela sitt liv förblir nedtryckt av dem. Den moderna moraliska föreställningen föreslår följande lösning: alla former av moderskap måste betraktas som likvärdiga, oavsett om moderskapet har uppkommit genom äktenskap eller på annat sätt. Det sägs att moderskap under alla omständigheter är värdigt respekt. Det sägs också att det är en stor orättvisa från samhällets sida att förbanna och stämpla den kvinna som av naivitet eller oaktsamhet har tagit på sig moderskapets ansvar. Men det första som bör sägas i detta sammanhang är att detta, hur mycket det än kan gynna den otuktiga kvinnan, sammantaget innebär en stor katastrof för samhället. Den avsky och förödmjukelse som samhället av naturliga skäl visar ett illegitimt barn utgör å ena sidan ett stort hinder för mäns och kvinnors synd och onda handlingar, och å andra sidan är den ett särskilt tecken på att den moraliska känslan hålls levande i samhället. Om modern till ett legitimt och modern till ett illegitimt barn ges samma anseende, innebär det att skillnaden mellan välgång och olycka, gott och ont samt synd och dygd har utplånats ur samhället. För det andra: även om så vore, [det vill säga att modern till ett legitimt och ett illegitimt barn skulle ges samma anseende], skulle detta då lösa de svårigheter som modern till det illegitima barnet måste möta? Även om företrädarna för den nya synen betraktar de båda mödrarna som jämlika, kommer naturen aldrig att betrakta dem som jämlika, och i verkligheten kan de aldrig få samma anseende. Deras likställande strider mot förnuft, samvete, logik, rättvisa och sanning. Hur skulle den oförståndiga kvinna som, behärskad av den tillfälliga upphetsningen i sexuell lust, underordnade sin kropp en så självisk man att han inte är villig att ta något ansvar för hennes och barnets försörjning, kunna vara jämlik med den kloka kvinna som behärskade sin ungdoms känslor och drifter tills hon fann en ädel och ansvarsfull man som make? Vilket förnuft och samvete skulle betrakta dessa båda kvinnor som jämlika? Man kan iscensätta en föreställning där de båda behandlas lika, men varifrån skulle den oförståndiga otuktiga kvinnan få den försörjning, det skydd, den medkännande behandlingen, kärleken, den kärleksfulla blicken, välviljan, lugnet och stabiliteten som en gift kvinna får? Från vilken marknad skulle faderns ömhet och den fäderneärvda släktens tillgivenhet och kärlek kunna importeras åt hennes illegitima barn? Som högst kan hon genom lagens kraft få ekonomiskt stöd! Men behöver en mor och ett barn i denna värld verkligen bara pengar? Det är därför sant att även om ett lika rättsligt erkännande av legitimt och illegitimt moderskap skulle ge syndarna hur mycket yttre tröst som helst, kan det inte skydda dem från de bittra följderna av deras oförstånd eller de illegitima barnen från den naturliga skada de fått genom sin födelse.

Av ovan nämnda skäl är det absolut nödvändigt för det sociala livets grundval och utveckling att utbredningen av sexuella handlingar i samhället helt stoppas och att endast en väg hålls öppen för att lugna och tillfredsställa ungdomens drifter. Den vägen är det äktenskapliga livets väg. Att ge män och kvinnor frihet till otukt innebär inte bara att ge dem ett orättvist tillmötesgående och begå en orättvisa mot samhället, utan att döda det. Det samhälle som betraktar denna fråga som obetydlig, vill bortse från otukt som enbart ett nöje (Having a good time) och vill visa tolerans mot fritt utsäde (Sowing wild oats), är i själva verket ett okunnigt samhälle. Det är inte medvetet om sina egna rättigheter. Det skadar sig självt. Om det vore medvetet om sina rättigheter och kunde förstå vilken giftig verkan individuell frihet på sexualitetens område har på samhällsintresset, skulle det betrakta detta på samma sätt som det betraktar stöld, rån och mord; ja, det skulle betrakta det som ännu allvarligare än stöld och rån. Tjuven, rånaren och mördaren skadar som högst en person eller några få personer, men den otuktige plundrar hela samhället och framtida generationer. På samma gång berövar han hundratals miljoner människor deras rikedom. Hans brott har en mycket mer långvarig och omfattande verkan än andra brott. När det är allmänt erkänt att det är rätt att använda lagens makt, med samhällets hjälp, mot den som ingriper mot någon annan för att tillgodose sitt personliga intresse, och när man på denna grund betraktar stöld, mord, plundring, bedrägeri och andra former av att beröva andra deras egendom som brott och genom straff hindrar dem, finns det ingen anledning till att landets lag, som samhällets beskyddare, inte skulle förklara otukt vara ett straffbart brott.

Även ur idealens synpunkt är det tydligt att äktenskap och otukt inte samtidigt kan vara delar av samma samhällssystem. Om det för en person görs lagligt att tillfredsställa sin sexuella drift utan äktenskap, blir det meningslöst att samtidigt upprätthålla äktenskapsregler för någon annan för samma handling. Det är precis som att förklara det lagligt att resa med tåg utan biljett och samtidigt fortsätta sälja biljetter. Ingen förnuftig person kan godta båda systemen samtidigt. Den logiska ordningen vore att helt avskaffa biljettförsäljningen. Men om den ska behållas, måste resor utan biljett förklaras vara ett brott. På samma sätt är det orätt och orimligt att tillämpa både äktenskap och otukt. Om äktenskapssystemet anses nödvändigt för civilisationen – vilket tidigare har bevisats med argument – måste det vara absolut nödvändigt att förklara otukt vara ett brott.*

Det är ett tydligt kännetecken på okunnighet att man endast uppfattar sådant vars följder är mycket begränsade och visar sig inom kort tid. Men sådant vars följder är omfattande och långtgående och därför inte kan kännas av, och vars resultat visar sig först efter lång tid, tillmäts ingen betydelse – ingen uppmärksamhet ägnas åt det. Det är därför man fäster vikt vid stöld, rån och mord men inte vid otukt. Även ett barbariskt samhälle anser inte att den som samlar på sig pestsmittade råttor i sitt hem eller sprider en smittsam sjukdom förtjänar förlåtelse. Orsaken är att hans handling uppenbart framstår som skadlig. Men den otuktige som för sitt personliga intresses skull hugger av civilisationens rötter får all möjlig överseende hos okunniga barbarer. Orsaken är att den skada han orsakar, även om den kan förstås genom förnuftet, inte upplevs. Därför går det inte ens in i de okunnigas medvetande vad som skulle kunna vara brottsligt i otukt. Om civilisationens grund i stället för barbari byggdes på samvete och naturvetenskap, skulle denna ordning aldrig godtas.

4. Metoder för att förebygga oanständighet

För att stoppa sådant som är skadligt för civilisationen räcker det inte att förklara det som ett lagbrott och införa ett straff för det; dessutom måste fyra slags metoder tillämpas. Till exempel:

a) Genom utbildning och fostran måste människans sinnelag reformeras så grundligt att hon själv betraktar den ifrågavarande handlingen med avsky och anser den vara en syndig handling; hennes moraliska medvetande måste hindra henne från att begå denna syndiga handling.

b) Den sociala karaktären och den allmänna opinionen måste formas på ett sådant sätt gentemot denna syndiga handling att allmänheten

1. Det finns en allmänt utbredd och förvriden uppfattning att en ung man bör ha någon möjlighet att tillfredsställa sin sexualdrift före äktenskapet. Orsaken sägs vara att det är svårt att undertrycka den sexuella lusten i ungdomen och att undertryckandet skadar hälsan. Men alla de källor från vilka denna slutsats har hämtats bygger på felaktiga antaganden. En sexualdrift vars impulser inte kan undertryckas är ett onormalt fenomen, och hos vanliga människor uppstår detta onormala tillstånd därför att ett felaktigt kulturellt system med våld eggar upp dem. Våra biografer, vår litteratur, bildkonst, dans och musik samt den fria kontakten med kvinnor prydda med utsmyckningar i detta blandade samhälle av män och kvinnor är orsaken till att normala människor blir onormalt sexuellt benägna. Annars kan det i en lugn och ren atmosfär omöjligen uppstå en sådan sexuell upphetsning mellan vanliga män och kvinnor som inte kan undertryckas genom sinnesbildning och moralisk fostran. Även uppfattningen att hälsan förstörs om man inte har sexuellt umgänge i ungdomen och att otukt därför är tillåten för hälsans skull är fullständigt felaktig. För att bevara både hälsa och moral krävs i själva verket att man förändrar de felaktiga samhällsordningar och de felaktiga normer i det överdådiga livet som har gjort äktenskapet svårt och otukten lätt.

betraktar den som ett brott och en skamlig handling och ser på den med sådan avsky att den allmänna opinionen också kan avhålla de människor från denna syndiga handling som har fått en ofullständig utbildning eller vars moraliska medvetande är svagt.

c) Alla de medel och faktorer inom den kulturella ordningen som eggar och lockar människor till denna syndiga handling måste undanröjas. Dessutom måste, så långt det är möjligt, även de medel och faktorer som tvingar människor att begå syndiga handlingar utrotas.

d) I det kulturella livet måste sådana hinder mot denna syndiga handling skapas att ingen lätt kan begå den, även om han skulle vilja göra det.

Samvetet vittnar om sanningen i och nödvändigheten av de ovan nämnda fyra metoderna, och naturen kräver detsamma. I praktiken är detta också hela världens tillvägagångssätt: när samhällslagarna betraktar vissa företeelser som brott, tillämpas vid sidan av straff även dessa fyra slags åtgärder för att stoppa dem. Om det nu erkänns att sexuella förbindelsers spridning förstör civilisationen och utgör ett stort brott mot samhället, måste man med nödvändighet också erkänna att alla de ovan beskrivna reformerande och förebyggande åtgärderna måste vidtas samtidigt med straffbestämmelser för att stänga otuktens väg. Därför behövs också folkbildning. Folket måste göras negativt inställt till detta. Även allt som skapar sexuell upphetsning hos människor måste avlägsnas från civilisationens gränser. De hinder som uppstår kring äktenskapet måste också undanröjas ur samhällsordningen. Sådana begränsningar måste införas för umgänget mellan män och kvinnor att vägen stängs för den som vill upprätta en ömsesidig relation mellan män och kvinnor utan ett äktenskapligt förhållande. Efter att ha erkänt otukt som synd och brott kan ingen samvetsgrann människa yttra minsta invändning mot någon av dessa åtgärder.

En grupp erkänner de moraliska och sociala principer på grundval av vilka otukt har betraktats som en synd. Men deras halsstarrighet består i att de menar att man, i stället för straffande och förebyggande åtgärder mot otukt, endast bör förlita sig på reformerande åtgärder. De säger: ”Väck genom utbildning en sådan andlig känsla hos människorna och stärk deras sinnes krav och moraliska medvetande så mycket att detta upphör av sig självt. Annars skulle användningen av straffande och förebyggande åtgärder i stället för andlig reform och förbättring innebära att ni inte bara behandlar människor på ett barnsligt sätt, utan också kränker mänskligheten.”

Vi medger också så mycket att detta är vägen till mänsklighetens fostran och förbättring. I själva verket består civilisationens yttersta mål i att en sådan kraft skapas i människans inre att hon av egen vilja fortsätter att respektera samhällets regler och ordningar, och att hennes samvete hindrar henne från att bryta de moraliska banden. Det är för detta ändamål som all kraft sätts in på människans utbildning. Men frågan är om vår civilisation verkligen har nått detta mål. Har mänskligheten genom allmän och moralisk utbildning förfinats så mycket att man kan förlita sig på dess andlighet och att inga öppna straffande eller förebyggande åtgärder behövs för att bevara den samhälleliga ordningen? Låt oss bortse från svunna tider. Det var ju, med deras egna ord, den ”mörka tidsåldern”. Framför oss ligger nu det tjugonde århundradet – denna ”upplysta tidsålder”. Se på de civiliserade länderna som Europa och Amerika i denna tid. Var och en av dem är utbildad. Medborgarna är stolta över sin högre utbildning. Men har utbildning och andlig fostran där verkligen fått brott och lagöverträdelser att upphöra? Förekommer där inga stölder och rån? Äger inga fall av bedrägeri, svek, förtryck och missförhållanden rum? Behövs där ingen polis, inga domstolar, fängelser eller kulturella register och redovisningar? Har det bland folket skapats en sådan känsla av moraliskt ansvar att man inte längre behöver behandla dem som ”barn”? Om det inte förhåller sig så, om samhällets lag och ordning inte ens i denna civiliserade tidsålder kan överlämnas enbart åt folkets moraliska medvetande, om man fortfarande överallt måste ”förödmjuka mänskligheten” genom att använda både straffande och förebyggande åtgärder för att hindra brott – vad kan då vara orsaken till att ”förödmjukandet av mänskligheten” har blivit outhärdligt just när det gäller sexuella relationer? Varför har detta ”förödmjukande av mänskligheten” blivit outhärdligt just i denna enda fråga? Varför råder det sådan envishet när det gäller att behandla dessa ”barn” som ”äldre” endast i denna fråga? Tänk efter på djupet och se vilken sorts tjuv som gömmer sig i deras hjärtas vrå.

Det sägs att de saker som anses sexuellt upphetsande och därför utesluts från civilisationens område utgör själva livsnerven i konst och skönhetsnjutning; om allt detta undviks kommer då inte själva källan till skönhet i människolivet att torka ut? Om man därför vill göra något för att bevara civilisationen och reformera samhället bör det göras på ett sådant sätt att de sköna konsterna och skönhetsnjutningen inte skadas. Även vi instämmer såtillvida med dessa herrar att konst och skönhetsnjutning verkligen är värdefulla ting. Det är önskvärt att bevara och utveckla dem. Men samhällslivet och det samhälleliga välståndet är av största värde. De kan inte offras för någon konst eller njutning. Om konst och skönhetsnjutning ska utvecklas och blomstra måste man finna sådana vägar att de kan förenas med samhällslivet och dess välfärd. Den konst och skönhetsnjutning som i stället för liv för med sig förstörelse och i stället för välfärd olycka, kan under inga omständigheter tillåtas blomstra inom samhällets ramar. Detta är inte någon personlig eller privat syn på saken; det är tvärtom samvetets och naturens krav. Hela världen erkänner detta som en princip och tillämpar den överallt. Sådant som i världen anses förstöra samhällslivet och skapa olycka får ingenstans finna stöd under förevändning att det är konst eller skönhetsnjutning. Om någon litteratur uppmanar till upplösning, konflikter, stridigheter, mord, plundring och liknande tolereras den inte enbart för litteraturens skull; på samma sätt tolereras ingen litteratur som uppmanar till att sprida dödliga sjukdomar som pest och kolera. Inga regeringar i världen tillåter filmer eller teaterföreställningar som sprider upphetsning till störande av freden och uppror att visas offentligt. Bilder som uttrycker känslor av förtryck, konflikt, stridigheter och missförhållanden, eller som bryter mot moralens allmänt erkända ideal, är inget som någon lag eller något samhälles samvete är berett att betrakta med respekt, hur mycket konstnärlig skicklighet de än må bära vittne om. Även om fickstöld är en mycket subtil färdighet och konsten att göra rent hus med händerna betraktas som ett yttersta exempel på fingerfärdighet, önskar ingen människa dess utveckling. Det krävs en ovanlig intelligens och skicklighet för att förfalska sedlar, checkar och handlingar, men ingen anser denna konst laglig. Inom bedrägeri och falskspel har det mänskliga intellektet på många sätt visat prov på sin uppfinningsrikedom. Men inget civiliserat samhälle vill hedra dessa bedrifter. Det är en erkänd sanning att samhällslivet, dess fred, säkerhet, framsteg och välfärd är mer värdefulla än någon skön konst eller skönhetsnjutning. Därför får det inte offras för någon konst. Den enda meningsskiljaktigheten i denna fråga består naturligtvis i att andra inte anser sådant vara oförenligt med samhällslivet och dess välfärd som vi gör. Om deras synsätt vore som vårt, skulle även de liksom vi känna behov av att reglera konst och skönhetsnjutning.

Det sägs också att inrättandet av purdah mellan kvinnor och män samt förbudet mot deras fria rörelse i samhället för att förhindra otillåtna sexuella förbindelser i själva verket innebär att man hyser tvivel och misstankar om deras karaktär. Därav skulle det framstå som om man betraktade alla människor som karaktärslösa och inte hade något som helst förtroende för kvinnors och mäns karaktär. Det är verkligen ett mycket logiskt påstående. Låt oss utveckla denna slutledning något vidare. Låset på husets dörr skulle då förkunna att husägaren betraktar alla människor i världen som tjuvar. Polisens existens skulle vittna om att regeringen anser alla i landet vara ohederliga. Att ett avtal undertecknas vid penningtransaktioner skulle också bero på att den ena parten betraktar den andra som en förskingrare. De förebyggande åtgärder som vidtas för att stoppa brott skulle innebära att alla som berörs av dem betraktas som potentiella brottslingar. Med denna slutledning betraktas alltså även ni i varje ögonblick som tjuv, skurk, den som tillägnar sig andras egendom och en person med misstänkt karaktär. Men detta gör inte det minsta intrång i er självrespekt. Varför är då era känslor så svaga just i denna enda fråga?

Det som antyddes ovan är i själva verket saken. De som fortfarande bär på ett förlegat inflytande från gamla moraliska föreställningar betraktar äktenskapsbrott och sexuellt osedligt beteende som förkastliga. Men de anser dem inte så förkastliga att de måste utrotas helt och hållet. Därför skiljer sig deras och vår syn på att vidta reformer och förebyggande åtgärder. Om de fick ta del av de naturliga fakta och kunde förstå det verkliga förhållandet i denna fråga, skulle de hålla med oss om att människan, så länge hon förblir människa och så länge det finns mänsklighetens beståndsdelar inom henne, kommer att värdera samhällslivets utveckling högre än den civiliserade människans låga drifter och njutningar; hon kan inte förhålla sig likgiltig till alla dessa förebyggande åtgärder.

5. Äktenskapliga relationers rätta tillstånd

Efter att familjens grund har lagts och vägen till sexuell tygellöshet har stängts, är det för en god civilisation nödvändigt att fastställa det rätta förhållandet mellan kvinnor och män i samhällsordningen. Deras rättigheter måste fastställas med rättvisa. Deras ansvar måste fördelas korrekt mellan dem. Deras ställning och ersättning inom familjen måste bestämmas på ett sådant sätt att det inte finns någon motsättning mellan måttfullhet och jämlikhet. Av civilisationens alla problem är detta problem mycket svårt. Men människan har för det mesta misslyckats med att lösa det.

Det finns vissa folk som har gett kvinnan makt över mannen. Men vi kan inte finna ens ett enda exempel på att något av dessa folk har nått någon hög höjd av kultur och civilisation. Åtminstone finns det inte på historiens sidor ens det minsta spår av något folk som, genom att göra kvinnan till mannens härskare, har vunnit någon styrka eller ställning i världen eller utfört någon betydande gärning.

De flesta folk i världen har gett mannen företräde framför kvinnan. Men detta företräde har i de flesta fall antagit formen av förtryck och förvandlat kvinnan till en slavinna. Hon har förödmjukats och trampats under fötterna. Hon har inte fått några ekonomiska eller kulturella rättigheter alls. Hon har använts som en obetydlig tjänarinna i familjen och som ett redskap för att tillfredsställa mannens sexuella begär. En grupp kvinnor utanför familjen har visserligen försetts med en viss utbildning och civilisationens utsmyckning, men det enda syftet med detta var att de skulle kunna tillfredsställa männens sexuella behov ännu mer

hjärtligt tilltalande. På så sätt kunde de genom sin musik göra sig till en njutning för örat, genom dans och kroppsrörelser till en njutning för ögat och genom den yttersta sexuella lockelsen till en kroppslig njutning. Detta var det ytterst skamliga sätt på vilket mannens dåliga drifter upptäckte förnedringen och kränkningen av kvinnlighet. Det folk som följde denna väg undgick inte undergång.

Den moderna västerländska civilisationen har valt en tredje väg. Den innebär att kvinnor och män måste vara jämlika och ha lika rättigheter. Deras ansvar ska motsvara varandra och vara nästan detsamma. Båda ska konkurrera på samma arbetsområde, båda ska förtjäna sitt eget levebröd och vara självständiga. Denna samhällsordning har ännu inte nått fulländning. Mannens överlägsenhet är fortfarande tydlig. Kvinnor och män har ännu inte kunnat bli jämlika på något livsområde. Hon har ännu inte fått allt det som hon borde ha fått i form av fullständig jämlikhet. Men den grad av jämlikhet som har införts har bara skapat en omvälvning i den kulturella ordningen. Vi har tidigare behandlat dess följder utförligt. Därför anser vi inte att det behövs någon ny kommentar här. Alla de tre beskrivna formerna av civilisation saknar rättvisa, måttfullhet och harmoni. De har nämligen försummat att förstå naturens anvisningar och att på vederbörligt sätt följa dem. Om man tänker djupt och förnuftigt över saken kan man inse att naturen själv har gett en välordnad lösning på allt detta. Detta är snarare också en stor kraft hos naturen: genom dess inverkan kan kvinnan varken sjunka så långt ned som man har försökt sänka henne eller stiga så högt som hon har velat stiga eller som mannen har försökt lyfta henne. Under inflytande av sitt förblindade förnuft och sitt självbedrägeri har människan valt två motsatta ytterligheter. Men naturen vill följa rättvisa, medelvägen och måttfullheten, och den visar själv vägen till detta.

Ingen kan förneka att kvinnor och män är jämlika som människor. Kvinnan och mannen är två delar av mänskligheten. Båda är lika delaktiga i civilisationens uppbyggnad, i att lägga civilisationens grund och förverkliga den samt i att tjäna mänskligheten. Båda har sinne, intellekt, samvete, känslor, drifter och mänskliga behov. För kulturell fostran och utveckling krävs i lika hög grad att bådas sinnen utvecklas, att deras intellekt tränas och att deras samvete och tankeförmåga utvecklas, så att var och en fullt ut kan ta sin egen roll i civilisationens tjänst. I detta avseende är kravet på jämlikhet fullständigt rimligt. Det är också ett oeftergivligt krav på en god civilisation att kvinnan, liksom mannen, så långt som möjligt får möjlighet att utvecklas i enlighet med sina naturliga krafter och sin förmåga. Hon måste få möjlighet att förvärva kunskap och genomgå högre utbildning. Hon måste, liksom mannen, få kulturella och ekonomiska rättigheter. I samhället måste hon ges en sådan ställning att en känsla av självrespekt väcks inom henne och att de mänskliga egenskaper utvecklas som endast kan uppstå genom känslan av självrespekt. De folk som har förnekat denna form av jämlikhet, som har hållit sina kvinnor okunniga, outbildade och förnedrade och berövat dem deras sociala rättigheter, har själva fallit ned i fördärvets avgrund. Att förnedra hälften av mänskligheten innebär nämligen att förnedra mänskligheten. Det är fåfängt att hoppas på hedervärda människor från en förnedrad och kränkt moders liv, på bildade människor från en outbildad moders famn eller på högt tänkande människor från en förfallen moders fostran.

Men jämlikheten har en andra sida. Den innebär att kvinnor och män ska ha samma arbetsområde och utföra samma slags arbete. Livets alla stora ansvarsområden ska läggas lika på båda, och deras plats i den kulturella ordningen ska vara av samma slag. Till stöd för detta lägger man fram bevis från vetenskapliga experiment och observationer och säger att kvinnor och män är lika vad gäller fysisk styrka och förmåga (Equipotential). En sådan jämlikhet kan iakttas mellan dem. För att dra en sådan slutsats räcker det inte att säga att naturens avsikt också är att låta båda utföra samma slags arbete. En sådan slutsats är aldrig rimlig så länge man inte har bevisat att deras kroppsliga byggnad också är densamma, att naturen har ålagt dem samma slags ansvar och att deras psykiska tillstånd är identiska. All den vetenskapliga kunskap som människan hittills har upptäckt ger i stället motsatt svar.

Kvinnans natur och beskaffenhet i biologin

Inom biologins (Biology) forskning har det fastställts att kvinnan i varje avseende, ända ned till sin form, kroppsbyggnad och (Protein molecules of tissue cells), skiljer sig från mannen. När könsbildningen (sex Formation) [form och gestalt] äger rum hos barnet i livmodern, börjar de båda könens kroppsliga uppbyggnad från den tiden utvecklas i olika riktningar. Kvinnans kropp är utformad på ett sådant sätt att hon kan bli lämpad för att föda och fostra barn. Från den första (Womb Formation) fram till vuxen ålder sker kroppens fullständiga utveckling just för att denna lämplighet ska fullkomnas, och detta bestämmer vägen för hennes framtida liv.

Efter att hon blivit vuxen börjar menstruationen. Därigenom påverkas funktionen hos alla hennes kroppsdelar. Genom fysiologernas observationer kan man konstatera att följande förändringar brukar uppträda hos kvinnor under menstruationen:

1. Kroppens förmåga att bevara värme minskar. Därför avges kroppsvärme i större mängd, vilket leder till att temperaturen sjunker.

2. Pulsen blir svagare, blodtrycket sjunker och förändringar uppstår i andningen.

3. Förändringar uppstår i Endocrines, Tonsils och Lymphatic Glands.

4. Protein Metabolism minskar.

5. Phosphates och Chlorides utsöndras i mindre mängd, och Gaseous Metabolism försämras.

6. Matsmältningen störs. Andelen protein och fett i födan blir otillräcklig för kroppens uppbyggnad.

7. Förmågan att andas minskar, och förändringar börjar uppträda i talorganen.

8. Nervsystemet blir utmattat och känselförmågan försvagas.

9. Minnesförmågan försämras, och man kan inte koncentrera sig på något.

Alla dessa förändringar för en frisk kvinna så nära ett sjukligt tillstånd att det blir svårt att skilja mellan hälsa och sjukdom. Det är svårt att ens finna trettio procent kvinnor som inte upplever någon smärta eller något obehag under menstruationen. Vid ett tillfälle undersöktes ett tusen sextio kvinnor, och det visade sig att 84 procent av dem hade upplevt någon form av smärta eller obehag under menstruationen. Doktor Elim Nudik, specialist i fysiologi, säger:

De förändringar som vanligtvis förekommer bland menstruerande kvinnor är följande:

Huvudvärk, trötthet, smärta i lemmarna, nervös svaghet, ett hårt sinnelag, smärta i urinvägarna, försämrad matsmältning, i vissa fall förstoppning, återkommande illamående och kräkningar. Ganska många kvinnor känner en mild smärta i brösten, som ibland tilltar kraftigt. Hos vissa kvinnor blir rösten mörkare under denna tid. Ibland försämras matsmältningen helt och det blir svårt att andas.

Bland de kvinnor som doktor Kreger undersökte hade hälften fått besvär med matsmältningen under menstruationen och blivit förstoppade mot slutet.

Doktor Gib Hard säger:

Det har påträffats mycket få kvinnor som inte har känt något obehag under menstruationen. Hos de flesta har man funnit huvudvärk, smärta i nedre delen av buken och torr hals. Under denna tid blir deras humör irriterat och de känner för att gråta.

Under dessa omständigheter är det inte någon överdrift att säga att en kvinna under menstruationen verkligen blir sjuk. Det är en sorts sjukdom som drabbar en kvinna varje månad.1

Alla dessa kroppsliga förändringar påverkar oundvikligen kvinnans mentala krafter och lemmar. År 1909 kommenterade Dr. Voicechevsky efter ingående observationer att kvinnans koncentrationsförmåga och förmåga till mentalt arbete minskar under denna tid. Professor Krschi Skevsky kom efter psykologiska observationer fram till slutsatsen att kvinnans nervsystem blir upphetsat under denna tid. Känsligheten försvagas och blir obalanserad. Förmågan att fatta beslut grundade på välordnat tänkande minskar och försvinner ofta helt. Till och med fasta beslut som tidigare hade tagit form i hennes medvetande blir osäkra. Följden blir att inte heller de handlingar i hennes vardag som hon brukar utföra fungerar som vanligt under denna tid. Då kommer en kvinnlig spårvagnskonduktör att göra fel när hon lämnar ut biljetter och räknar växeln. En kvinnlig bilförare kommer att köra räddhågat och långsamt och bli förvirrad vid varje vägkorsning. En kvinnlig maskinskriverska kommer att skriva fel, skriva långsammare, trots sina ansträngningar hoppa över ord, skriva felaktiga meningar och, när hon försöker slå på en bokstav med fingret, träffa en annan bokstav. En kvinnlig advokat kommer inte att kunna bevisa ett mål på ett korrekt sätt. Även när hon framför målet kommer hon att göra fel i sina argument. En kvinnlig domares omdömesförmåga kommer att minska och hon kommer att fatta felaktiga beslut. En kvinnlig tandläkare kommer inte utan vidare att hitta de instrument för tandutdragning som hon behöver under arbetet. En sångerska kommer att förlora sin ton och rytmkänsla. Till och med en röstkännare kommer genom att höra rösten att kunna säga att sångerskan menstruerar. Kort sagt blir kvinnans sinne, hjärna och nervsystem svaga och oordnade under menstruationen. Hennes lemmar kan inte utföra sina funktioner enligt hennes vilja; i stället överskuggar en inre, inflytelserik kraft hennes viljestyrka och omdömesförmåga. Hon kommer att utföra handlingar mot sin vilja. Under dessa omständigheter har hon inte längre någon handlingsfrihet och förlorar förmågan att utföra ansvarsfulla uppgifter.

Professor Lapinsky kommenterar i sin bok The Development of Personality in Women att kvinnans handlingsfrihet går förlorad under menstruationen. En inflytelserik kraft gör henne undergiven. Förmågan att frivilligt utföra eller avstå från en handling går nästan helt förlorad.

Alla dessa förändringar inträffar hos en frisk kvinna och utvecklas gradvis till sjukdom. Många sådana fall har dokumenterats där kvinnan under denna tid blir som en vansinnig. Det är inte omöjligt att hon vid minsta upphetsning blir ytterligt arg, gör något som ett djur eller en idiot skulle göra, eller till och med begår självmord. Doktor Kraft Ebing säger att de kvinnor som vi i det dagliga livet ser som blyga, artiga och glada plötsligt förändras under menstruationen. Denna tid kommer över dem som en ”storm”, och de blir hårda, grälsjuka och intoleranta. Husets tjänstefolk, barnen och till och med maken blir fientligt inställda till henne. De behandlar inte ens främmande människor väl. Några experter har efter ingående undersökningar kommit fram till slutsatsen att de flesta av kvinnors brottsliga handlingar begås under menstruationen. Orsaken är att de under denna tid inte kan behärska sig. Under en sådan tid kan till och med en mycket hederlig kvinna begå en stöld och senare ångra sig. Weinberg kommenterade efter ingående observationer:

Femtio procent av de kvinnor som begår självmord gör det under menstruationen. Med utgångspunkt i detta kommenterade doktor Kraft Ebing att myndigheterna, när en brottslig vuxen kvinna ställs inför rätta, bör undersöka om brottet begicks under hennes menstruation.

Graviditeten är ännu svårare än menstruationen. Dr. Reprev säger att de överskottsämnen i kvinnans kropp som utsöndras i hungrigt tillstånd utsöndras i ännu större mängd under graviditeten. Den förmåga till fysiskt och mentalt arbete som kvinnan har i normalt tillstånd blir under graviditeten oordnad. Hjärnans balans går förlorad. Alla hennes mentala krafter faller in i en fortgående oordning. Hon vacklar mellan sjukdom och hälsa. Därefter når hon av obetydliga orsaker gränsen för sjuklighet. Doktor Fisher säger att en frisk kvinna under graviditeten lider av stark mental oro. Rastlöshet och ängslan uppstår hos henne. Minnet försvagas och känslan, tänkandet, undersökandet och omdömesförmågan minskar. Houlak, Elias, Albert Moll och andra experter är helt eniga om att graviditetens sista månad förflyter under sådana omständigheter att kvinnan då inte har någon förmåga alls att utföra något slags fysiskt eller mentalt arbete.

Efter förlossningen finns risk för att drabbas av olika slags sjukdomar. Det finns också risk för att den nyförlösta kvinnan drabbas av en septisk sjukdom. För att återgå till det tillstånd hon hade före graviditeten uppstår en rörelse och omvälvning i lemmarna, vilket gör att hela kroppens system blir oordnat. Även om det inte finns någon anledning till oro kan det ta flera veckor innan hon återgår till sitt normala tillstånd. På detta sätt förblir kvinnan i själva verket sjuk eller halvsjuk under ett helt år från befruktningen. Följaktligen blir hennes arbetsförmåga hälften eller mindre än hälften av vad den är i normalt tillstånd.

Därefter är amningsperioden sådan att hon under denna tid inte lever för sin egen skull, utan lever för att fullgöra det förtroende som naturen har anförtrott henne. Under denna tid omvandlas de värdefulla ämnena i hennes kropp till bröstmjölk åt hennes barn. Av den föda hon äter införlivas i hennes kropp endast den mängd som behövs för hennes livsuppehälle, medan återstoden omvandlas till bröstmjölk. Därefter måste hon under en lång tid rikta all sin uppmärksamhet mot barnets uppfostran, omvårdnad och undervisning.

I vår tid har problemet med amning lösts på så sätt att barnen ska förses med föda utifrån. Men detta är ingen tillfredsställande lösning. Naturen har nämligen bevarat det som behövs för att uppföda barnet i modersmjölken, och inget annat kan vara ett lämpligt alternativ till den. Att beröva barnet detta är inget annat än en stor orättvisa och själviskhet. Alla sakkunniga är överens om att det för barnets verkliga utveckling inte finns någon bättre föda än modersmjölk.

För att modern lugnt och tryggt skulle kunna ägna sig åt arbete utanför hemmet och vara säker på att hennes barn togs om hand, har förslag lagts fram om ”sjukhushem” eller ”barnhem” för barnets uppfostran och undervisning. Men i ”sjukhushemmet eller barnhemmet” är det inte möjligt att erbjuda äkta moderskärlek. Varifrån skulle den kärlek, ömhet och välvilja som behövs under den tidiga barndomen komma från en avlönad fostrarinnas hjärta? Denna nya metod för att uppfostra barn har ännu inte prövats. Denna nya metod för att uppfostra barn har ännu inte prövats. De avkomlingar som framställts i barnhemmens nya fabrik har ännu inte burit frukt. Än så länge har deras läggning och karaktär, uppförande och handlingar inte blivit synliga. Därför vore det inte lämpligt att på förhand uttala sig om denna försöksverksamhets framgång eller misslyckande och hävda att världen har upptäckt en fullgod ersättning för moderns famn. Att moderns famn är barnets naturliga uppfostrings- och läroplats är fortfarande en allmänt erkänd sanning.

Nu är det begripligt även för en människa med endast vanligt förstånd att även om kvinnans och mannens fysiska och psykiska krafter och förmågor vore lika, har naturen ändå inte ålagt dem samma ansvar. För fortplantningens beständighet har mannen inte ålagts något annat än att så fröet. Därefter är han helt fri. Han kan ägna sig åt vilket annat arbete i livet som helst. Kvinnan har däremot ålagts hela ansvaret för fortplantningens beständighet. Redan när hon befann sig i fosterhuset i moderlivet förändras och formas hon så att hon blir lämpad att bära detta ansvar. Alla hennes kroppsliga organ formas för detta ändamål. Det är därför hon under hela sin ungdom genomgår menstruationens förlopp. Under denna tid är hon varje månad i tre till tio dagar oförmögen att ta ansvar för något viktigare arbete eller utföra någon form av hårt fysiskt och psykiskt arbete. Det är därför hon under graviditeten och hela året efter förlossningen måste genomlida svåra plågor. Under denna tid befinner hon sig i själva verket i ett halvt levande tillstånd. Det är därför de två amningsåren för henne förflyter på ett sådant sätt att hon med sitt eget blod bevattnar mänsklighetens åker och gör den vattenrik och bördig genom strömmarna från sitt bröst. Det är därför de år då hon sköter och uppfostrar barnet under dess första tid förflyter i sådant arbete och sådana plågor att nattens sömn och dagens vila blir förbjudna för henne. På detta sätt offrar hon all sin egen lycka och frid, glädje och njutning samt alla sina naturliga önskningar för den framtida avkomman.

Om det verkligen förhåller sig så, tänk då efter och se vad rättvisa är. Är det rättvisa att kvinnan ensam ska bära alla de ansvar som naturen har ålagt henne och dessutom få hela bördan av alla samhälleliga ansvar lagd på sina axlar, medan mannen har befriats från alla de ansvar som naturen har ålagt honom för att han ska kunna fullgöra dem? Ska man säga till henne: ”O kvinna! Bär också de bördor av sorg och lidande som naturen har lagt på dig, och arbeta dessutom tillsammans med oss för att förtjäna ditt uppehälle. Delta på samma sätt som vi i statsstyre, rättskipning, industri, handel, jordbruk, upprätthållande av fred i landet, landets försvar och liknande verksamheter. Träd in i vårt samhälle och roa oss. Skaffa fram det som behövs för vår lyx och våra önskningar, vår glädje och munterhet samt vår njutning och vårt välbefinnande.”

Detta är inte rättvisa utan orättvisa, inte jämlikhet utan uppenbar ojämlikhet. Rättvisa borde vara att den som naturen har ålagt mycket större ansvar får utföra samhällets lättare och enklare arbeten. Den som naturen däremot inte har ålagt något ansvar alls bör utföra samhällets viktiga och mer arbetskrävande uppgifter. Dessutom bör han ta ansvar för familjens försörjning och omvårdnad.

Att lägga arbete utanför hemmet på kvinnan är inte bara orättvist; i själva verket saknar hon också full förmåga att utföra de ovan nämnda manliga uppgifterna. Endast den vars arbetsförmåga är orubblig, som alltid och utan avbrott kan fullgöra sina plikter med sådan duglighet och vars fysiska och psykiska krafter man kan lita på, kan vara lämpad att utföra alla dessa uppgifter. Men hur ska de arbetare som varje månad under en tillräckligt lång tid blir odugliga eller endast delvis dugliga, och vars arbetsförmåga gång på gång sjunker under den önskade nivån, kunna bära bördan av alla dessa ansvar? Föreställ er en armé eller flotta bestående av kvinnor, där några under själva kriget ligger på förlossningsavdelningen och en hel grupp har blivit oförmögen att arbeta på grund av graviditet. Om jag nämner armén kommer ni att säga att detta är ett mycket svårt arbete. Men tänk då på polisen, domstolsväsendet, diplomatisk verksamhet, järnvägen samt industri och handel. Finns det någon av dessa uppgifter där man inte behöver en ständigt pålitlig och duglig arbetskraft? De som alltså vill överlåta männens arbete åt kvinnor har förmodligen ett av följande syften: att göra hela kvinnosläktet till män och därmed förstöra människosläktet, att tvinga en viss procent av kvinnorna att utge sig för män och välja ut dem för att lida straff, eller att sänka kraven på duglighet inom samhällets alla slags arbeten.

Men vilken av de ovan nämnda metoderna ni än väljer, är det helt och hållet i strid med naturens krav och ordning att förbereda kvinnan för männens arbete! Detta är varken till gagn för mänskligheten eller för kvinnosamhället. Eftersom kvinnan enligt fysiologin har skapats för att föda barn och uppfostra dem, har hon också psykiskt utrustats med egenskaper som kärlek, medkänsla, ömhet och moderskärlek, hjärtats mildhet, skarp känslighet, smidiga känslor och hänförelse – egenskaper som är helt lämpade för de dagliga uppgifter naturen har tilldelat henne.

I äktenskapet har mannen hedrats genom att vara den handlande och kvinnan genom att påverkas av handlingen. Därför har kvinnan skapats med sådana egenskaper som förbereder henne för att verka genom att främst ta emot påverkan. I stället för hårdhet har hon mildhet, ömhet och smidighet. I stället för att utöva inflytande har hon förmågan att ta emot inflytande. I stället för att handla har hon förmågan att ta emot handling. I stället för fasthet och orubblighet har hon en benägenhet att ge efter samt att visa underkastelse och ödmjukhet. I stället för övermod och djärvhet har hon en benägenhet att vägra, fly och göra motstånd. Hur skulle kvinnan kunna nå framgång inom de verksamheter och områden av livet där hårdhet, herravälde, auktoritet, motstånd och likgiltighet krävs, och där fast beslutsamhet och en bestämd uppfattning krävs i stället för svaga känslor och önskningar? Att dra in kvinnan på alla dessa områden i samhället innebär att förstöra kvinnligheten och samtidigt förstöra alla dessa områden.

Detta leder inte till kvinnans utveckling utan till hennes tillbakagång. Att undertrycka en människas naturliga begåvning och skapa konstlade, naturvidriga färdigheter hos henne kallas inte utveckling; verklig utveckling består i stället i att stärka mannen, låta honom blomstra och skapa möjligheter för hans arbete.

Detta innebär ingen framgång för kvinnligheten, utan endast misslyckande. På vissa områden i livet är kvinnan svag medan mannen är stark och går framåt. På andra områden är mannen svag och kvinnan den främsta. Den olyckliga kvinnan ställs i konkurrens med mannen på ett område i livet där hon är svag. Den oundvikliga följden blir att kvinnan alltid kommer att bevisas vara underlägsen mannen. Oavsett vilka metoder som används kommer mänskligheten, även om världens alla män förenar sina yttersta ansträngningar, inte att kunna frambringa ens en mor av genomsnittlig kaliber ur kvinnosläktet, än mindre en Aristoteles, Avicenna, Kant, Hegel, Omar Khayyam, Shakespeare, Alexander, Napoleon, Saladin, Nizam al-Mulk Tusi eller Bismarck.

Detta leder inte till civilisationens välgång utan till dess fördärv. För mänskligt liv och civilisation behövs hårdhet och skoningslöshet, men lika mycket behövs mildhet och smidighet. Lika stort behov som det finns av en skicklig fältherre, en klok rådgivare och en framstående härskare, finns det av en framstående mor, en framstående hustru och familjemedlemmar. Vilken av de båda grupperna som än utesluts kommer civilisationen att ta skada.

Detta är en sådan arbetsfördelning (Division of work) som naturen har fastställt mellan de båda grupperna. Alla vetenskaper, såsom biologi, psykologi och sociologi, pekar i riktning mot denna arbetsfördelning. Att ansvaret för att föda och uppfostra barn har anförtrotts åt kvinnan är ett avgörande faktum. Detta drar upp en gräns för hennes roll i den mänskliga civilisationen. Ingen konstlad ordning kan förändra detta faktum. En sund civilisation kan endast vara en sådan som erkänner detta faktum exakt som det är. Därefter ska den ge kvinnan social aktning genom att hålla henne på hennes rätta plats. Den ska erkänna hennes rättmätiga civilisatoriska och ekonomiska rättigheter. Den ska anförtro henne endast ansvaret för hemmet och lägga ansvaret för det som sker utanför hemmet samt för familjens ledning på mannen. Den civilisation som försöker avskaffa denna arbetsfördelning kan tillfälligt uppvisa materiella framsteg och praktfulla uppvisningar, men i slutändan är civilisationens undergång säker. När kvinnan åläggs samma ekonomiska och civilisatoriska ansvar som mannen kommer hon nämligen att kasta av sig bördan av det naturliga ansvar som anförtrotts henne. Följden blir inte bara civilisationens undergång, utan även mänsklighetens. Om kvinnan försöker göra något som strider mot hennes natur och naturliga konstitution, kommer hon visserligen i viss mån att kunna ta hand om mannens arbete, men mannen kommer under inga omständigheter att kunna föda och uppfostra barn.

Med denna arbetsfördelning i naturen som utgångspunkt anges nedan de nödvändiga villkoren för den familjeordning som ska upprättas och för den ställning som ska fastställas för kvinnor och män:

1. Det ska vara mannens uppgift att försörja familjen, stödja och underhålla den samt utföra det arbete som kräver arbetsinsats i civilisationen. Hans utbildning ska utformas så att han i största möjliga utsträckning blir lämpad att uppfylla alla dessa syften.

2. Det ska vara kvinnans uppgift att uppfostra barnen, sköta arbetet i hemmet och forma familjelivet så att det blir himmelskt ljuvligt. Hon ska få lämplig utbildning och förberedas för detta syfte.

3. För att bevara ordningen i familjen och skydda den från att styras av lika många ledare som det finns huvuden, måste en person ges laglig auktoritet, så att familjen inte förvandlas till en huvudlös armé. Man måste komma ihåg att en sådan person endast kan vara en man. Den familjemedlem vars sinnesförmögenheter försämras återkommande under menstruationen och graviditeten kan nämligen under inga omständigheter vara lämpad att utöva denna makt.

I det civilisatoriska systemet måste nödvändiga förebyggande åtgärder vidtas för att bevara denna arbetsfördelning, utbildning och förvaltning, så att någon enfaldig person eller grupp av personer av dumhet inte förenar mäns och kvinnors arbetsområden och därigenom omintetgör detta civilisatoriska system.

Mänskliga fel och avvikelser

För att utforma ett välordnat civilisatoriskt system som tar hänsyn till den mänskliga naturens behov, dess mänskliga böjelser och alla kännetecken i dess kroppsliga konstitution, har man redan försökt bevisa, genom gedigna och lärda diskussioner samt vetenskapliga undersökningar, vilka dess grundprinciper och villkor bör vara när det gäller förhållandet mellan män och kvinnor, det vill säga sexuella relationer. Allt som har sagts i denna diskussion har sagts med otvetydiga ord, och det finns inget utrymme för någon upprepning. De behandlade frågorna är mycket tydliga ur vetenskaplig synvinkel, och i allmänhet är alla lärda personer väl insatta i dem. Men höjden av mänsklig svaghet är att inget av alla de civilisatoriska system som människan har utformat genom sina ansträngningar har införlivat naturens alla dessa tydliga och rättvisa vägledningar på ett fullständigt och harmoniskt sätt. Det är uppenbart att människan inte är okunnig om sina naturliga behov. Hennes eget psykiska tillstånd och hennes kroppsliga särdrag är inte okända för henne. Trots detta är det också alldeles uppenbart att hon hittills inte har förmått utforma något harmoniskt civilisatoriskt system, vars grundprinciper på ett samstämmigt sätt omfattar alla dessa krav, särdrag, betydelser och syften.

Den verkliga orsaken till förtvivlan

Den enda orsaken till förtvivlan är just det som antyddes redan i början av denna bok. Det är en naturlig svaghet hos människan att hennes blick inte omfattar alla sidor av en sak på ett helhetligt sätt. Alltid är det någon enskild sida som drar till sig hennes uppmärksamhet. När hon därefter lutar åt en sida hamnar den andra sidan utanför hennes synfält, eller så bortser hon medvetet från de övriga sidorna. I livets små och personliga angelägenheter blir människans svaghet särskilt tydlig.

Problemen med tahdhib och tamaddun är många och omfattande. Dessa problem har dessutom otaliga tydliga och otydliga sidor. Hur skulle det då vara möjligt att dessa problem skulle vara fria från människans svagheters inflytande?

Människan har förvisso fått kunskap och samvete. Men vanligtvis är samvetet ensamt inte till någon hjälp för henne när hon ska lösa livets problem. Hennes tillgivenhet och benägenhet att följa sina böjelser gör henne ensidig, och när hon håller fast vid en särskild riktning tar hon kunskapens och samvetets hjälp till stöd för den. Om hennes kunskap i detta läge vill leda henne i en annan riktning och hennes samvete protesterar mot hennes ensidiga hållning, erkänner hon ändå inte sitt fel. I stället tvingar hon sin kunskap och sitt samvete att hitta argument till stöd för hennes önskningar och böjelser.

Några tydliga exempel

Bland de samhällsproblem som i vår tid är föremål för vår diskussion har denna mänskliga envishet kommit till uttryck genom ytterligheter, överdrifter och brister.

En grupp människor blev så överdrivet inriktad på moral och andlighet att den betraktade sexuella relationer mellan kvinnor och män som något ytterst avskyvärt. Denna obalans finner vi i buddhismens, kristendomens och hinduismens religiösa läror. Vi ser att sexuella relationer, vare sig inom familjens ram eller utanför den, på grund av detta betraktas som förkastliga i en stor del av världen. Vad blev följden? Klosterväsendets onaturliga och civilisationsfientliga liv kom att betraktas som målet för moral och självrening. Många kvinnor och män bland människosläktet slösade bort sin själsliga och kroppsliga kraft på en väg som gick emot naturen, det vill säga i kampen mot naturen. De som förenade sig med varandra enligt naturens krav gjorde det med en sådan inställning som om de, tvingade av omständigheterna, hade uppfyllt ett avskyvärt behov. Det är uppenbart att en sådan relation inte kan väcka någon kärlek eller någon hjälp och medkänsla mellan man och hustru. Genom detta kan inte bara någon god och framåtskridande civilisation uppstå; dessutom kränks kvinnans värdighet som ett resultat av de så kallade moraliska föreställningarna. Klosterväsendets blinda anhängare kallade sexuell attraktion en djävulsk frestelse och kvinnan för ”djävulens ombud”. De betraktade kvinnan som en sådan oren varelse att den som önskade sinnets renhet måste hata henne. I kristen, buddhistisk och hinduisk litteratur har man förmedlat sådana föreställningar om kvinnan, och det är lätt att inse vilken ställning kvinnan kan få i ett samhällssystem som grundas på dessa föreställningar och läror.

Rakt motsatt står en annan grupp, som förespråkar kroppsliga begär och har gått så långt i detta avseende att den inte bara har överskridit människans natur, utan även djurens natur. I den västerländska civilisationen har detta blivit så tydligt att det inte längre går att hålla det dolt. Enligt lagen där är äktenskapsbrott inget brott. Tvång eller ingrepp i någon annans lagliga rättigheter betraktas som brott. Om man inte begår något av dessa brott är äktenskapsbrott inte bara inget straffbart brott, utan betraktas dessutom inte heller som något skamligt brott. Så långt höll de sig inom djuriskhetens gränser. Men senare gick de ännu längre. De bortsåg till och med från fortplantningen, som är syftet med djurens sexuella relationer. De gjorde sexuella relationer till ett medel för enbart kroppslig njutning. Människan, som skapades som den främsta av alla varelser, blev här den lägsta av alla varelser. Först avvek hon från människans natur och inledde, likt ett djur, så tygellösa sexuella relationer att ingen civilisation kan byggas på dem. Därefter avvek hon även från djurens natur och satte stopp för den naturliga följden av sexuella relationer – att barn föds. Hennes syfte är att framtida avkomma inte ska födas, så att människosläktet kan fortsätta existera.

En grupp insåg visserligen familjens betydelse, men familjen organiserades genom så stränga bindande regler att individen fjättrades och ingen balans upprätthölls mellan rättigheter och skyldigheter. Hinduernas familjesystem är ett lysande exempel på detta. Här har kvinnan ingen frihet i fråga om vilja eller handling. Hon har ingen rätt till civilisationen eller till att förtjäna sitt uppehälle; som hustru är hon slavinna och som mor är hon också slavinna. Som änka är hennes liv sämre än en slavinnas; medan hon lever är hon lik en död. Hennes lott består endast i att fullgöra skyldigheter; rättigheter har hon inte. Under detta samhällssystem försöker man från första början göra kvinnan till en stum varelse, så att hon inte ska utveckla någon känsla för sin egen personlighet. Det råder inget tvivel om att familjens grund på detta sätt blir stark, och i en sådan familj finns ingen risk för att kvinnan ska göra uppror. Men genom att förnedra och fördärva hälften av folket har detta samhällssystem i själva sin uppbyggnad begått en så fruktansvärd orättvisa att det hinduiska samhället nu får bära följderna.

Den andra gruppen försökte höja kvinnans ställning och gav henne full frihet i vilja och handling. I detta avseende överskreds gränsen så långt att familjens disciplin fullständigt förstördes. Hustrun är fri, dottern är fri, sonen är fri! I själva verket finns det ingen familjeöverhuvud alls. Ingen har någon myndighet. Mannen kan inte fråga sin hustru: ”Var tillbringade du natten?” Fadern kan inte säga till sin dotter: ”Med vem umgås du och vart går du?” Man och hustru är endast två jämlika vänner och sköter hushållet på lika villkor. Barnet är som en minderårig medlem av denna ”familjeförening”. Inom denna grupp finns inte det lydnadsmedel som är oumbärligt på grund av den lilla oenighet som uppstår mellan olika temperament och naturer. Detta är det västerländska samhällssystemet. Det är detta västerländska samhällssystem vars företrädare påstår att de har åstadkommit en revolution inom civilisationen och samhällsordningen. För att se revolutionens sanna väsen bör man läsa redogörelsen från någon äktenskaps- och skilsmässodomstol eller Juvenile Court‘1s redogörelse. Av den statistik över brott som nyligen publicerats av det engelska inrikesdepartementet framgår att antalet brott bland minderåriga pojkar och flickor ökar snabbt. Den verkliga orsaken har också uppgetts vara att familjens disciplin har blivit ytterst svag.2

Ingen mänsklig civilisation har lyckats förstå det inslag av blygsel och anständighet som bevarats i den mänskliga naturen, särskilt i kvinnans natur, och förverkliga det i praktiken genom klädsel och sociala sedvänjor! Blygsel och anständighet betraktas som en högsta dygd hos människan – särskilt hos kvinnan. Men denna dygd har inte kommit till uttryck genom någon förnuftig metod eller genom lämpliga seder i fråga om klädsel och umgänge. Ingen har försökt fastställa de korrekta gränserna för ”sitr-e awrat” och bevara dem på ett enhetligt sätt. Det har inte fastställts enligt någon princip hur blygsamhet ska gestaltas i mäns och kvinnors klädsel och uppförande. Ingen korrekt och förnuftig gräns har fastställts för vilka delar av kroppen som ska vara täckta eller bara vid mäns umgänge med män, kvinnors umgänge med kvinnor samt mäns och kvinnors möten och umgänge. Trots den betydelse denna fråga hade för civilisation, hövlighet och allmän moral har den i lika hög grad försummats. Den har delvis överlämnats åt lokala sedvänjor, eftersom bruk och sedvänjor förändras tillsammans med de allmänna förhållandena. Frågan har inte lämnats åt individernas egna önskningar, smak och omdöme, så att de efter eget behag skulle kunna välja en korrekt väg. Följden har blivit en märklig blandning av blygsamhet och skamlöshet i olika gruppers klädsel och umgängesliv. Där finns ingen förnuftig inbördes relation, ingen enhetlighet, ingen överensstämmelse och ingen princip alls. I de österländska länderna förblev detta endast motsägelsefullt. Men i de västerländska folkens klädsel och umgänge gick oanständigheten så långt över alla gränser att de helt utrotade blygsel och anständighet. Deras nya synsätt blev att blygsel och anständighet inte är naturliga känslor, utan har uppstått enbart genom vanan att bära kläder. ”Satr-e awrat” och blygsamhet har inget som helst samband med moral och hövlighet, utan är i stället särskilda medel för att väcka människans sexuella begär.1Det praktiska förverkligandet av denna skamlöshetens filosofi består i halvnaken klädsel, kroppsliga skönhetstävlingar, nakna danser, nakenbilder, oanständiga föreställningar på scenen, den växande nudiströrelsen och människans återgång till djuriskhet i fråga om kyska och dygdiga kvinnor.

Även på den andra sidan av detta problem finner man denna överdrift. De som lade vikt vid moral och renhet sörjde för kvinnans säkerhet. Men de betraktade henne inte som en levande varelse med samvete, utan som en livlös prydnad, lik en ovärderlig juvel. De undvek också frågan om hennes utbildning och bildning. Ändå är denna fråga lika viktig för kvinnan som för mannen, för civilisationens och kulturens väl. Å andra sidan begick de som insåg betydelsen av kvinnans utbildning och bildning ännu ett misstag: genom att bortse från moralens och renhetens betydelse sådde de från ett annat håll fröet till civilisationens och kulturens förstörelse.

De som tog hänsyn till naturens arbetsfördelning tilldelade kvinnan, inom civilisationen och samhällets tjänst, endast ansvaret för hushållsarbetet och barnens uppfostran. Försörjningsansvaret tilldelades mannen. Men i denna arbetsfördelning lyckades de inte bevara balansen. De berövade kvinnan alla ekonomiska rättigheter. Hon fick ingen rätt till arv. Ägandet av all egendom tilldelades mannen. På detta sätt gjorde de kvinnan ekonomiskt förlamad och upprättade i praktiken ett förhållande mellan mannen och kvinnan som mellan en herre och en slavinna. För att råda bot på detta framträdde en annan grupp. De ville ge kvinnan ekonomiska och civilisatoriska rättigheter. Men även de begick ett annat misstag. Materialismen hade förmörkat deras sinnen. Därför förstod de befrielsen av kvinnan från ekonomiskt och civilisatoriskt slaveri som att kvinnan, liksom mannen, måste bli en förvärvsarbetande medlem av familjen. För att bära civilisationens alla bördor måste hon också delta lika mycket som mannen. Ur materialismens synvinkel hade denna ordning en stor attraktionskraft. Genom den lättades inte bara mannens tunga börda, utan eftersom kvinnan deltog i förvärvsarbetet började man också skaffa pengar och lyxvaror i nästan dubbelt så stor omfattning.

Dessutom fick nationen dubbelt så många händer och hjärnor för att leda dess ekonomiska och sociala system som tidigare. Därigenom började den civilisatoriska utvecklingen plötsligt gå snabbare. Genom att familjen i överdriven grad lutade sig åt det materiella och ekonomiska blev följden att andra sidor av det civiliserade livet försummades och övergavs, trots att dessa sidor inte var mindre betydelsefulla än de ekonomiska och materiella. På detta sätt fortsatte de frivilligt att överträda naturens lagar, trots att de kände till dem. Deras egen vetenskapliga forskning vittnar om detta. De hade krävt rättvisa för kvinnan, men deras undersökningar och observationer visade att de i verkligheten hade begått orättvisa mot henne. De ville ge kvinnan lika rättigheter, men i praktiken upprättade de ojämlikhet mellan kvinnor och män. Deras industrivetenskap ger bevis för detta. De ville reformera civilisation och kultur, men i verkligheten skapade de dödliga medel för dess förstörelse. Vi kan få en detaljerad redogörelse för detta genom de händelser och siffror som de själva har återgett. Det bör påpekas att de inte är medvetna om alla dessa fakta; men som redan har beskrivits är det en mänsklig svaghet att människan, när hon utformar livets lagar och regler, inte förmår anta en balanserad och lämplig ordning som tar hänsyn till alla sanningar. Hennes natur driver henne mot någon ytterlighet, och när hon drivs åt det hållet faller många saker utanför hennes synfält. Även när många sanningar blir henne uppenbara ignorerar hon dem och blundar trots att hon ser. Här beskrivs ett sådant vittnesmål från en blind människa. Vilket bättre bevis på avsiktlig blindhet kan det egentligen finnas än detta?

Den ryske vetenskapsmannen Anton Nemilov är en övertygad kommunist. Han har ägnat nästan tvåhundra sidor i sitt verk The Biological Tragedy of Woman¹ åt att genom vetenskapliga experiment bevisa den naturliga ojämlikheten mellan kvinnor och män. Trots detta skriver han själv, efter att ha redogjort för alla vetenskapliga fakta:

Om man i dag säger att kvinnan bör ges begränsade rättigheter i den civilisatoriska ordningen, skulle åtminstone människor stödja detta. Vi motsätter oss emellertid kraftigt detta förslag. Vi bör inte heller lura oss själva genom att betrakta upprättandet av jämlikhet mellan kvinnor och män i det verkliga livet som en enkel sak. Ingenstans i världen har man gjort lika stora ansträngningar som i Sovjetryssland för att göra kvinnor och män jämlika. Trots detta är faktum att kvinnans ställning inom familjen endast har förändrats obetydligt. -s. 76

Inte bara inom familjen, utan inte heller i samhället har någon förändring inletts. Den fasta övertygelsen att kvinnor och män inte kan vara jämlika är inte endast utbredd bland de vanliga samhällsklasserna, utan har också rotat sig djupt bland de högutbildade i Sovjetstaten. Bland kvinnor har denna uppfattning fått ett starkt inflytande: om de betraktas som männens jämlikar, då

1. Den engelska översättningen av denna bok publicerades i London år 1932

kommer de att anse att männen har berövats sin värdighet. Dessutom kommer de att beteckna det som männens svaghet och impotens. Om vi försöker få reda på uppfattningarna hos någon vetenskapsman, författare, student, affärsman och hundra procent av kommunisterna i denna fråga, kommer vi att få veta att de aldrig betraktar kvinnan som sin jämlike. Om vi läser någon nutida roman, hur frisinnad dess författare än må vara, kommer vi någonstans i romanen att finna en skildring som bevisar att den ovan nämnda uppfattningen (jämställdhet mellan kvinnor och män) är falsk.

– s. 95–194

Vad är orsaken till detta?

Orsaken är att en mycket viktig princip här kolliderar med de revolutionära principerna. Denna princip är att jämlikhet mellan kvinnor och män inte är möjlig ur fysiologisk synpunkt, och att samma ansvar inte har ålagts dem båda. – s. 77

Ännu ett citat kommer att göra saken klarare: Kort sagt har sexuell tygellöshet blivit uppenbar bland alla arbetare. Detta har skapat en fruktansvärd situation och hotar att förstöra det socialistiska systemet. Det är nödvändigt att motverka detta på alla tänkbara sätt. Kampen mot denna front är nämligen mycket svår. Jag kan nämna hundratusentals fall som kommer att bevisa att sexuell tygellöshet inte bara har spridit sig bland okunniga människor, utan också bland högt utbildade och intelligenta högre tjänstemän.

– s. 202–203

Hur tydliga och tillförlitliga är inte de ovanstående orden! Å ena sidan finns det ett klart erkännande av att naturen inte har skapat jämlikhet mellan kvinnor och män. Försöket att upprätta jämlikhet i det praktiska livet har misslyckats. I den mån en viss jämlikhet har upprättats genom kamp mot naturen, har i samma mån en ström av oanständighet flödat fram, och hela samhällets struktur har varit nära att bryta samman. Å andra sidan finns kravet att kvinnans rättigheter i samhällsordningen inte ska begränsas, och att vi ska motsätta oss det om de begränsas. Vilket större bevis kan finnas i denna fråga än detta: människan är inte okunnig, utan kunnig och medveten. Ändå, hur stor slav är hon inte under naturen! Hon betraktar de principer och sanningar hon själv har upptäckt som falska och förnekar sina egna experiment och observationer. Hon sluter ögonen för allt och går envist efter sina drifter, tills hon når deras vilseledande yttersta gräns. Oavsett vilka ovedersägliga och kraftfulla argument och bevis hennes egen kunskap, förnuft och samvete lägger fram mot att nå denna yttersta gräns, och oavsett hur mycket hennes ögon ser de onda och förödande följderna, är allt förgäves.

**********

***********

Har du sett den som har tagit sin egen lust till gud? Allah har med full vetskap låtit honom gå vilse, förseglat hans hörsel och hjärta och lagt en slöja över hans ögon. Vem kan då vägleda honom? Kommer ni ändå inte att ta till er förmaningen?

– Sura al-Jāthiya: 23

Balansprincipen i islams lag

I denna värld av obalanserad överdrift och brist finns det endast ett civilisationssystem i vilket fullständig rättvisa och balans kan ses, och där hänsyn har tagits till varje sida av människans natur, ja, även till de dolda sidorna. Arbetet har utförts utifrån fullständig och särskild kunskap om människans kroppsliga uppbyggnad, däri inbegripet hennes djuriska drifter, hennes mentala natur, hennes mentala egenskaper och hennes naturliga behov. Varje syfte som naturen har bakom dessa skapelser har fullbordats på ett sådant sätt att inget annat syfte – hur litet det än må vara – hindras eller skadas. Till sist blir alla dessa syften tillsammans till hjälp för att uppnå det stora syftet, det vill säga syftet med människans liv. Denna rättvisa, denna balans och denna harmoniska ordning är så fullkomlig att ingen människa kan skapa den genom sin egen kunskap, ansträngning och strävan. Att en lag skulle vara skapad av människor och ändå inte uppvisa någon ensidighet någonstans i sig är fullständigt omöjligt. Det handlar inte ens om att själva skapa en sådan lag; saken är att vanligt folk inte kan förstå innebörden av denna rättvisa, balans och ytterst vetenskapligt grundade ordning, såvida de inte besitter en enastående bildning och under år efter år bedriver forskning och experiment i ämnet. Jag prisar inte denna lag därför att jag tror på islam. Jag tror tvärtom på islam därför att jag i den ser fullständig balans och harmoni samt fullständig överensstämmelse med naturens lagar. När jag ser allt detta vittnar mitt hjärta om att upphovsmannen till alla dessa lagar och bestämmelser med nödvändighet är ingen annan än Han som har skapat himlarna och jorden och som äger kunskap om det närvarande och det framtida. Sanningen är att endast Han kan visa Adams vilseledda barn, som dras åt olika håll, den rättvisa och medelvägens riktiga väg.

**************

**************

Den islamiska samhällsordningen

I

Grundläggande synsätt

Det är en särprägel hos islam att den själv kastar ljus över hemligheterna bakom sina lagar och bestämmelser. Om de islamska bestämmelser som reglerar förhållandet mellan kvinnor och män i samhället har islam själv upplyst oss om vilka grundprinciper inom vetenskap och kunskap samt vilka naturliga hemligheter dessa bestämmelser vilar på.

Den äktenskapliga relationens innersta innebörd

Den första hemlighet som har uppenbarats i detta sammanhang är:

****************************

Jag har skapat allting parvis. – Sura adh-Dhariyat: 49

I denna vers antyds en vidsträckt betydelse av den äktenskapliga ordningen .Law of Sex.. Universums naturingenjör uppenbarar sin egen ingenjörskonst på så sätt att Han har konstruerat hela den kosmiska naturens maskineri enligt den äktenskapliga ordningen .Law of Sex., det vill säga Han har konstruerat alla delar av denna maskin parvis; och all den tekniska fulländning som kan iakttas i skapelsen är inget annat än ett förunderligt resultat av dessa parvisa regler och principer!

Låt oss nu överväga vad den äktenskapliga ordningen .Law of Sex. egentligen är. Den äktenskapliga ordningens grundläggande innebörd är att den ena av de två skall ha aktivitet och den andra en benägenhet att ta emot aktiviteten. Den ena skall ha inflytande och den andra ett erkännande av inflytandet. Den ena skall ha förmågan att förena och sammanbinda, och den andra en benägenhet att bli förenad och sammanbunden. Förhållandet mellan två ting, där det ena förenar och det andra ger möjlighet till detta, där det ena handlar och det andra har en benägenhet att ta emot handlingen, där det ena utövar inflytande och det andra erkänner detta, samt där det ena utövar auktoritet och det andra tar emot auktoriteten – detta förhållande kallas ett äktenskapligt förhållande. Ur detta förhållande utförs allt konstruktionsarbete, och genom konstruktionsarbetet drivs hela skapelsens verkstad. Allt som finns i skapelsen har skapats parvis inom sina respektive kategorier. Det grundläggande äktenskapliga förhållande som kan iakttas inom varje par är att den ena är aktör och den andra mottagare av dess verkan. Naturligtvis antar detta förhållande olika former inom skapelsens olika kategorier: en sorts parbildning förekommer bland ämnen, en annan bland växande materiella ting. Ännu en sorts parbildning eller äktenskaplig ordning förekommer bland levande varelser. Alla dessa äktenskapliga ordningar skiljer sig åt med hänsyn till sina tillstånd och naturliga ändamål. Men den äktenskapliga ordningens grundläggande innebörd är en och densamma i alla dessa fall, oavsett vilken sort eller kategori det gäller. För naturens egentliga ändamål – det vill säga för att konstruktion skall kunna äga rum och få sin form – är det nödvändigt att den ena i ett par har kraften att handla och den andra kraften att ta emot handlingen.

Efter att ha förstått innebörden av den ovan nämnda versen kan tre grundprinciper för den äktenskapliga ordningen fastställas:

1. Den formel enligt vilken Allah den Upphöjde har skapat hela universum, och den metod som Han har fastställt som grunden för driften av sitt eget verkstadsmaskineri, kan aldrig vara oren eller låg; till sitt väsen är den tvärtom ren och ädel. Därför är det önskvärt att den förverkligas. Verkstadens motståndare kan betrakta den som oren och avskyvärd och hålla sig borta från den. Men verkstadens skapare och ägare kommer aldrig att önska att Hans verkstad skall stängas. Han kommer också att önska att verkstadens maskindelar skall fortsätta vara i drift och utföra sina egna uppgifter.

2. Både aktivitet och mottagande av aktivitet är lika nödvändiga för driften av denna verkstad. Både aktören och mottagaren av dess verkan är lika viktiga i denna verkstad. Det finns ingen särskild ära i aktörens aktivitet, och det finns ingen vanära i den andres mottagande av aktiviteten. Aktörens fulländning består i att han har handlingskraft och aktörens egenskaper, så att han på ett fullgott sätt kan utföra den äktenskapliga ordningens aktiva del. Om någon använder delarna i en vanlig maskin till något annat än deras egentliga uppgift, ett arbete som de inte har tillverkats för, kommer denne att kallas dum och oerfaren. För det första kommer försöket att misslyckas, och om man försöker tvinga fram det kommer maskinen att förstöras. Samma sak gäller för denna skapelsens väldiga maskin. Endast den som är dum och oerfaren kan föreställa sig att placera aktörssidan på mottagarens plats och mottagarsidan på aktörens plats. Därefter kan han genom att försöka göra detta och hoppas på framgång visa ännu större dumhet. Men skaparen av denna väldiga maskin kommer aldrig att göra det. Han kommer att låta aktörssidan förbli i den aktiva positionen och ge den den undervisning som krävs för detta, medan Han låter mottagarsidan ägna sig åt mottagandet och ordnar så att förmågan att ta emot aktivitet skapas hos den.

3. Aktiviteten har en viss företrädesställning framför mottagandet av aktivitet. Med detta menas inte att aktiviteten är hedersam medan mottagandet av aktivitet är vanhedrande; företrädet innebär i stället att aktiviteten i själva verket innehåller överlägsenhet, styrka och inflytande. När ett ting verkar på ett annat är orsaken att det första, jämfört med det andra, är överlägset, starkare och har förmåga att utöva inflytande. Det ting som tar emot aktiviteten och påverkas av den gör detta därför att det är underkuvat, svagt och mottagligt för påverkan. För att aktivitet skall kunna äga rum krävs alltså att både aktören och mottagaren finns till i lika mån; på samma sätt krävs att aktören har överlägsenhet och förmåga att utöva inflytande, medan mottagaren har förmåga att erkänna överordningen och ta emot inflytandet. Om de däremot är lika starka och ingen av dem är överordnad den andra, kommer ingen av dem att erkänna den andres inflytande, och ingen aktivitet kommer över huvud taget att äga rum. Om den hårdhet som finns i nålen också fanns i tyget, skulle sömnad inte kunna utföras. Om jorden inte hade den mjukhet som krävs för att erkänna spadens och plogens överordning, skulle jordbruk och byggnadsarbete bli omöjliga. Kort sagt kommer inget arbete på jorden att kunna utföras, om det inte för varje aktör finns en mottagare av aktiviteten, som har förmåga att påverkas av aktören. Därför är det den aktiva partens natur och krav att han skall ha överlägsenhet, fasthet och auktoritet – det som kallas manlighet. Detta är önskvärt för att han i egenskap av den verksamma delen skall kunna fullgöra sin uppgift. Mottagarens natur kräver däremot mjukhet och en benägenhet att ta emot inflytande – det som kallas kvinnlighet. Det är dessa egenskaper som kan göra henne framgångsrik i den äktenskapliga ordningens mottagande funktion. De som inte känner till denna djupa hemlighet använder aktörens personliga överlägsenhet i betydelsen heder och värdighet och betraktar därför mottagaren av aktiviteten som underlägsen och förnedrad, eller så förnekar de överlägsenheten helt och försöker skapa sådana egenskaper hos den kvinnliga mottagaren som borde finnas hos aktören. Men den ingenjör som har skapat dessa båda delar fogar in dem i maskinen på ett sådant sätt att de i fråga om heder är likställda, och att de också är lika i fråga om utbildning, uppfostran och att få nåd. Däremot måste det hos dem skapas den överordning och underordning som aktivitetens och mottagandets natur kräver, så att den äktenskapliga ordningens syfte kan uppfyllas. De får å andra sidan inte båda bli som hårda stenar, vilket bara skulle leda till konflikt mellan dem och hindra dem från att anta någon gemensam arbetsmetod eller något gemensamt tillvägagångssätt.

Detta är de grundprinciper som framgår redan av den äktenskapliga ordningens ursprungliga innebörd. Att kvinnan och mannen, som blott materiella varelser, är skapade parvis kräver i sig att dessa grundprinciper måste finnas i deras relation. När vi går vidare kommer vi att inse att den sociala ordning som himlarnas och jordens Skapare har upprättat ägnar särskild uppmärksamhet åt de tre ovan beskrivna aspekterna.

Människans djuriska natur och dess farhågor

Gå nu ett steg vidare. Kvinnans och mannens existens är inte bara en materiell existens, utan också en djurisk existens. Vilket krav ligger då, ur denna synvinkel, bakom att det uppstår en äktenskaplig relation mellan dem?

Koranen säger:

********************

Allah den Högste har skapat par åt er ur er själva. Han har också skapat par bland boskapen. På detta sätt sprider Han er över jorden. – Sura ash-Shura: 11

*************************

Era kvinnor är som en åker för er.

– Sura al-Baqarah: 223

I den första versen nämns samtidigt att människor och djur har skapats parvis. Dess gemensamma syfte anges vara att släktet ska förökas genom deras äktenskapliga förbindelse.

I den andra versen skiljs människan från den allmänna djurklassen, och det framhålls att det i denna särskilda form av äktenskapliga förbindelse inom djurklassen finns ett förhållande mellan åker och bonde. Detta är ett biologiskt faktum. Ur biologisk synvinkel är detta den vackraste liknelse som kan ges för kvinnan och mannen.

Ur dessa två verser kan ytterligare tre grundprinciper utläsas. De är följande:

• Allah den Allsmäktige har, liksom hos andra levande varelser, skapat människans par med syftet att släktet ska fortsätta att förökas genom deras sexuella relation. Detta är ett krav från människans djuriska natur, och möjlighet måste ges att tillfredsställa det. Han skapade inte människan för att vissa av dem på jorden endast skulle försörja sig själva och bevara människosläktet; Han har i stället ingjutit en sådan sexuell dragningskraft i människans djuriska natur att makarna kan förenas och fortsätta att föröka sin avkomma för att hålla Allahs jord vid liv. Därför kan den ordning som kommer från Allah aldrig undertrycka eller utplåna den sexuella dragningskraften; tvärtom måste den innehålla möjlighet för människan att tillfredsställa detta naturliga krav.

2. Efter att kvinnan och mannen liknats vid bonden och åkern sägs det att den mänskliga parrelationen skiljer sig från andra levande varelsers äktenskapliga relationer. Även om man bortser från bedömningen av dem som människor och betraktar dem som djur, kan man se att deras [hanens och honans] kroppsliga konstitution har skapats på ett sådant sätt att det mellan dem måste finnas samma fasta och orubbliga samband som det som råder mellan en bonde och hans åker. Bondens uppgift är inte bara att så utsädet i sin jord; det är också han som måste bevattna den, övervaka utsädet och grödan samt sköta och underhålla dem. På samma sätt är kvinnan inte en sådan åker att någon varelse kan gå förbi, kasta ett frö i henne och sedan låta ett träd växa fram av sig självt. Saken är i stället den att när kvinnan blir havande blir hon i själva verket beroende av bonden, så att han tar hand om henne, sköter henne och tar fullt ansvar.

3. Den sexuella dragningskraft som finns mellan mänskliga makar är enligt biologin exakt sådan som också finns mellan andra djur. Varje individ i en klass hyser en djurisk sexuell dragningskraft gentemot varje individ av det motsatta könet, och den stora längtan efter fortplantning som lagts ned i dem drar de individer i de båda klasserna till varandra som faktiskt har förmåga att fortplanta sig. Därför kan den ordning som skapats av världens Skapare inte bortse från denna svaga sida av människans djuriska natur. Ty däri ligger en sådan stark benägenhet till sexuell anarki att den inte kan behärskas utan särskilda skyddsmetoder. Om den en gång går utom kontroll blir människan värre än djuren.

(Arabiska******************************)

Jag har sannerligen skapat människan i den vackraste gestalt, och därefter gör Jag henne till de eländigastes eländighet – utom dem som tror och gör goda gärningar. – Sura at-Tin: 4–6

Människans natur och hennes begär

Det har tidigare beskrivits att den djuriska naturen utgör grunden och fundamentet för människans skapelse. Det är på denna grund som mänsklighetens byggnad har uppförts. Bland det som behövs för att bevara människans individuella och kollektiva existens har Allah den Allsmäktige lagt vars och ens begär, liksom förmågan att tillfredsställa dessa, i människans djuriska del. Det är därför alls inte Allahs vilja att något av dessa begär förhindras från att uppfyllas eller att någon av dessa förmågor förstörs. Alla dessa förhållanden är nämligen nödvändiga, och utan dem kan människan och mänskligheten inte överleva. Naturen vill emellertid att människan, när hon tillfredsställer sina begär och använder alla sina förmågor, inte enbart följer ett djuriskt tillvägagångssätt, utan att hennes sätt att handla i fråga om de begär som finns i hennes mänskliga del och de behov av övermänskliga ting som finns inom henne ska vara mänskligt. I detta syfte har Allah den Allsmäktige fastställt sharialagens gränser, så att människans handlingar ska underordnas regler och ordning. Samtidigt har också denna varning uttalats: om gränserna överskrids eller ett sämre tillvägagångssätt antas, blir undergången oundviklig.

(Arabiska********************************)

Den som överträder Allahs bud handlar orätt mot sig själv. – Sura at-Talaq: 1

Lägg nu märke till vilka egenskaper hos människans natur och vilka begär och önskningar som Koranen pekar på när det gäller äktenskapliga förhållanden.

Följande är en förklaring av vilken typ av relation mellan de båda könen [män och kvinnor] som har lagts ned i människans natur:

(Arabiska**************************)

Bland Hans tecken är att Han [Allah den Allsmäktige] har skapat hustrur åt er ur er egen krets, så att ni kan finna ro hos dem, och Han har skapat kärlek och barmhärtighet mellan er. – Sura ar-Rum: 21

(Arabiska**********************)

De är en prydnad för er, och ni är en prydnad för dem. – Sura al-Baqarah: 187

I den vers som nämndes tidigare, där skapandet av par för både människor och djur omtalas, anges fortplantning som det enda syftet med att skapa par. Här beskrivs däremot människans särdrag i förhållande till djuren: skapandet av par har ett högre syfte, nämligen att deras relation inte bara ska vara sexuell, utan en relation präglad av kärlek och tillgivenhet. De ska dela varandras glädje och sorg. Mellan dem ska det finnas ett sådant sällskap, en sådan förening och närhet, som den mellan kroppen och klädnaden. En sådan relation mellan de båda är grundstenen i den mänskliga civilisationen – detta har redan sagts. Genom de två [arabiska] orden antyds dessutom att kvinnan är en källa till ro och glädje för mannen, och att hennes naturliga uppgift är att tillföra ro och glädje åt denna kämpande och arbetsfyllda värld – detta är människans familjeliv. Västerlänningen har emellertid, i sin strävan efter materiell och världslig bekvämlighet, förbisett familjelivets betydelse. I själva verket har familjeområdet samma betydelse som de övriga områdena inom civilisationen och samhällsordningen, och det är lika nödvändigt för det civiliserade livet som de övriga områdena.

2. Denna sexuella relation önskar inte bara ömsesidig kärlek mellan man och hustru; den önskar också att en djup och innerlig relation ska etableras med de barn som föds genom denna relation. Därför har världens Skapare ordnat människans, särskilt kvinnans, kroppsliga konstitution samt de naturliga förhållandena under graviditet och amning på ett sådant sätt att kärlek och ömhet för barnet blir förbundet med hennes blod, kött och varje atom i hennes kropp. Den ädla Koranen säger: (arabiska******************)

Hans mor bar honom i sin moderliv med stor möda. Därefter avvande hon honom efter två år.

– Sura Luqman: 14

(Arabiska********************************)

Hans mor bar honom i sitt sköte under stora plågor, födde honom under stora plågor och det förflöt trettio månader från havandeskapet till avvänjningen. – Sura al-Ahqaf: 15

Samma sak gäller mannen – även om han när det gäller kärleken till barnet står något under kvinnan.

(Arabiska****************************)

Kärleken till angenäma ting upprättar släkt- och äktenskapliga relationer mellan människorna. Därefter uppstår familjen ur dessa relationer, stammen ur familjen och nationen ur stammen. Sedan bildas civilisationen genom alla dessa relationer.

(Arabiska*******************************)

Och Han är Allah, den Upphöjde, som har skapat människan ur vatten. Därefter har Han upprättat släkt- och äktenskapliga relationer mellan dem. – Sura al-Furqan: 54

(Arabiska***************************)

O mänsklighet! Jag har skapat er av en man och en kvinna. Därefter har Jag delat upp er i nationer och stammar, så att ni kan lära känna varandra. – Sura al-Hujurat

Därför utgör biologiska, genealogiska och äktenskapliga relationer i själva verket den mänskliga civilisationens ursprungliga och naturliga grundval. Denna civilisatoriska ordning förutsätter en sådan situation att barnens härkomst är känd genom deras föräldrar och att deras släktlinje är tryggad.

3. Människans naturliga önskan är sådan att om någon vill lämna något av frukten av sitt livs arbete åt någon, så vill han lämna det åt sina barn och sina kära; han vill alltså lämna det åt dem med vilka han under hela sitt liv varit förenad genom blodsband.

(Arabiska******************************)

Enligt Allahs Koraniska föreskrift har vissa släktingar större arvsrätt än andra. – al-Anfal

(Arabiska*******************************)

Dem som ni har tagit till adoptivsöner har Allah inte gjort till era söner. – Sura al-Ahzab

Därför behövs också bevarandet av släktlinjen för fördelningen av arvet.

4. Blygseln är en mycket naturlig benägenhet i människans natur. Allah har skapat människan med en kroppslig disposition som får henne att vilja täcka vissa delar av sin kropp. Det är denna kroppsliga och konstitutionella benägenhet som sedan urminnes tider har tvingat människan att bära någon form av klädnad. I detta kapitel har Koranen med otvetydiga ord vederlagt den moderna läran. Koranen säger att det är ett naturligt behov i människans natur att känna blygsel inför att visa de delar av människokroppen som väcker sexuell attraktion hos kvinnor och män, och att försöka hålla dem täckta. Satan önskar däremot att människan håller dem blottade.

(Arabiska*******************************)

När de båda sedan hade smakat på frukten från detta träd, blottades de delar av deras kroppar som hade varit täckta, och de började täcka dem med paradisets löv och blad.

– Sura al-A’raf:

Återigen säger Koranen att Allah den Allrahögste har infört klädsel för att den å ena sidan ska skydda blygsamheten och å andra sidan försköna människan. Det räcker inte enbart att skydda blygsamheten; därtill bör det finnas gudsfruktan i hjärtat.

(Arabiska*********************)

Vi har gett er klädsel för att täcka era blygdpartier och som prydnad, men gudsfruktans klädsel är den bästa. – Sura al-A’raf: 26

Detta är den islamiska samhällsordningens grundläggande idé. Efter att ni har tagit denna till ert hjärta, studera då denna samhällsordnings detaljerade utformning, som har byggts på denna idé. När ni studerar den bör ni med skarp blick granska hur mycket omsorg, ändamålsenlighet, konsekvens och förnuft som har bevarats när det gäller att bokstavligt genomföra de idéer som islam har antagit som grund för sin lagstiftning. I alla slags mänskligt skapade system som vi har sett har vi lagt märke till denna tydliga svaghet: mellan deras grundläggande idéer och deras konkreta detaljer råder ingen fullständig överensstämmelse eller konsekvens. Det råder en enorm skillnad mellan grundprincipen och dess grenar. Den grundprincip som beskrivs har en viss form, medan de små detaljer som fastställs för att ge den en praktisk form antar en annan. Genom att stiga upp till tankens, forskningens och förnuftets himmel lägger man fram en viss idé. Men när människan från den högre världen stiger ned till det praktiska verksamhetsfältet och möter problemen, förlorar hon allt detta på ett sådant sätt att hon inte längre minns sin egen idé. Granska därför, med ett teleskop och ur ett särskilt kritiskt perspektiv, de mänskliga lagarna och reglerna och se om det i den ordning som en pojke från den arabiska öknen lade fram inför världen – en ordning vars utformning inte hade fått råd från något lagstiftande råd eller någon särskild kommitté – finns något utrymme för någon form av inkonsekvens, brist eller avvikelse.

Den islamiska samhällsordningen

Två

Grundprinciper och obligatoriska bestämmelser

Det viktigaste problemet när det gäller att bygga upp ett samhälle är, såsom har beskrivits på annat håll, att skydda den sexuella driften från tygellöshet och underordna den en ordning och disciplin. Utan detta kan civilisationens ordning inte bevaras. Om detta någon gång överträds finns det inget sätt att skydda människan från ett fruktansvärt moraliskt och psykiskt förfall. För detta ändamål har islam underordnat relationen mellan kvinnor och män särskilda gränser och knutit den till en central grund.

Förbjudna kvinnor och män

Först och främst har den islamiska lagen förbjudit vissa män och kvinnor för varandra, eftersom de måste leva tillsammans eller upprätthålla en mycket nära relation. Exempelvis: mor och son, far och dotter, bror och syster, faster och brorson, farbror och brorsdotter, moster och systerson, morbror och systerdotter, styvfar och dotter, styvmor och son, svärmor och svärson, svärfar och svärdotter, svägerska och svåger [två systrar tillsammans], samt män och kvinnor som är släkt genom amning. Genom att förbjuda äktenskap mellan alla dessa kvinnor och män har man renat dem från sexuella begär så till den grad att de inte ens kan föreställa sig någon sexuell attraktion. [Om det naturligtvis finns människor med ett sådant djuriskt beteende som inte står under någon moralisk bindning, är det en annan sak.]

Förbud mot äktenskapsbrott

Efter att dessa gränser har fastställts är det andra förbudet som har införts att alla kvinnor som är bundna i äktenskap med någon annan är förbjudna. När det gäller alla andra kvinnor som återstår har olovliga sexuella relationer med dem förbjudits.

(Arabiska*********************************)

Närma er inte ens äktenskapsbrott. Det är å ena sidan en oanständighet och å andra sidan en villoväg.

– Sura Bani Israil: 32

Äktenskap

På detta sätt har alla vägar till sexuell tygellöshet stängts genom kontroll och förbud. Men en väg har öppnats för att tillgodose människans djuriska drifter och behov samt för att upprätthålla de regler och den ordning som fastställts i naturens verkstad. Det har sagts: ”Tillfredsställ detta behov och denna drift, men inte genom lösa och oreglerade förbindelser. Inte heller genom att smyga och dölja det, och inte genom uppenbar oanständighet, utan på ett reglerat sätt, genom ett offentligt tillkännagivande, så att det i ert samhälle blir känt och uppenbart för alla att den och den mannen och kvinnan har blivit varandras.”

(Arabiska************************)

Alla andra kvinnor än dessa har gjorts halal för er, så att ni i utbyte mot er egen egendom [mahr] kan ingå ett lagligt förhållande med dem, inte en fri sexuell förbindelse. ………. Gift er därför med dem efter att ha fått deras vårdnadshavares tillstånd. ……. Låt dem så ingå äktenskap, inte för att uppträda som älskarinnor, vare sig offentligt eller i hemlighet. – Sura an-Nisa: 24–25

Lägg här märke till islams balans. Det sexuella förhållande som utanför äktenskapets band var haram och avskyvärt har, när det kommit innanför äktenskapets gränser, inte bara blivit tillåtet utan förvandlats till en utmärkt from handling. Man befalls att ta emot det, medan det ogillas att avstå från det. Ett sådant förhållande mellan makar har blivit en ibadah. Om hustrun till och med fastar nafl-fasta eller ägnar sig åt salah och tilawah för att undvika att tillfredsställa sin makes berättigade önskan, blir hon syndig. Hör i detta sammanhang några av den ädle Profeten (frid över honom)s storslagna uttalanden:

(Arabiska******************************)

Ni bör gifta er. Äktenskapet är ett utmärkt sätt att skydda de båda ögonen från syndiga blickar och att bevara blygdens renhet. Den av er som inte har möjlighet att gifta sig bör fasta, eftersom fastan dämpar den sexuella lusten. – Tirmidhi

(Arabiska***************************************)

Vid Allahs ed, när det gäller att frukta Allah och undvika Hans misshag är jag den främste bland er. Trots det fastar jag, bryter fastan, förrättar bönen, sover om natten och gifter mig. Detta är min sunnah, och den som avstår från min sunnah har ingen anknytning till mig. – Bukhari

(Arabiska*********************************)

En hustru bör inte fasta [frivilligt] utan sin makes tillstånd. – Bukhari

(Arabiska*****************************)

Den kvinna som tillbringar natten åtskild från sin make blir förbannad av änglarna tills hon återvänder till sin make. – Bukhari

(Arabiska*************************************)

När någon av er ser en kvinna och blir attraherad av hennes skönhet, bör han gå till sin hustru. För det som finns hos denna kvinna finns också hos hans hustru. – Tirmidhi

Syftet bakom alla dessa föreskrifter i sharia är att alla vägar till sexuellt fördärv ska stängas. Sexuella relationer ska begränsas till äktenskapets ram. Utanför denna ram ska ingen form av sexuell upphetsning förekomma, så långt det är möjligt. Om sexuell upphetsning uppstår till följd av naturens krav eller någon händelse, ska en plats fastställas där den kan tillfredsställas. Den platsen är hustrun för mannen och mannen för hustrun. Alla dessa åtgärder har vidtagits för att människan ska kunna skydda sig mot all onaturlig och självframkallad upphetsning samt oordnade handlingar och med odelad kraft ägna sig åt den civiliserade samhällsordningen. Den sexuella kärlek och dragning som Allah den Allsmäktige har ingjutit i varje man och kvinna för att driva denna skapelseordning ska i sin helhet användas till att bilda familj och bevara den. Äktenskapliga relationer är önskvärda ur alla synpunkter, eftersom de uppfyller den mänskliga naturens och djurnaturens krav samt syftet med Allahs lag. Att däremot avstå från äktenskap är förkastligt ur alla synpunkter, eftersom det med nödvändighet leder till en av två förkastliga handlingar: antingen uppfyller människan inte naturens krav och använder sin kraft till att kämpa mot naturen, eller så tvingas hon av naturens krav att tillfredsställa sina begär på ett vilselett och olagligt sätt.

Familjebildning

Efter att ha fastställt sexuell lust som ett medel för att bilda familj och bevara den, organiserar islam familjen. Även här har islam, med full balans, tagit hänsyn till alla de aspekter av naturens lag som tidigare har behandlats. Jag har i detalj behandlat den rättvisa som har eftersträvats vid fastställandet av kvinnors och mäns rättigheter i boken Haqquz-Zawjayn [makarnas rättigheter]. Om ni studerar den kommer ni att få veta att islam har upprättat så mycket jämlikhet mellan de båda grupperna som är möjligt. Men islam stöder ingen jämlikhet som strider mot naturens lag. Som människor har kvinnor exakt lika stora rättigheter som män.

(Arabiska**********************************)

Men på grund av att han är familjens överhuvud har han personlig ställning, inte i betydelsen makens ära, utan i betydelsen inflytande och auktoritet. Detta har med rättvisa tilldelats mannen.

(Arabiska********************************)

Genom att på detta sätt upprätta det naturliga förhållandet mellan kvinnan och mannen som ”givare” och ”mottagare av gåvan”, organiserar islam familjen enligt följande metod:

Mannens auktoritet och överhöghet

I familjen har mannen ställningen som ledare och förvaltare; det vill säga att han är familjens härskare, beskyddare samt väktare av dess moral och alla angelägenheter. Hans lydnad är obligatorisk för hans hustru och barn [såvida han inte befaller något som innebär olydnad mot Allah och Sändebudet]. Det är makens ansvar att försörja familjen och införskaffa de dagliga nödvändigheter som krävs för livsföringen.

(Arabiska************************************)

Männen har överhöghet över kvinnorna på grundval av att Allah har upphöjt den ene av dessa två över den andre, och även därför att mannen spenderar sina pengar på brudgåva och försörjning. – Sura an-Nisa: 34

(Arabiska********************************)

Mannen är härskare över sin hustru, sina barn och sin familj, och för detta kommer han att hållas ansvarig inför Allah i det kommande livet. – Bukhari

(Arabiska*********************************)

Den rättfärdiga kvinnan är lydig mot sin make och bevarar, genom Allahs nåd, hans heder i hans frånvaro. – Sura an-Nisa: 34

(Arabiska************************************)

Profeten (frid vare med honom) sade: När en kvinna lämnar hemmet utan sin makes tillstånd fortsätter varje ängel i himlen att förbanna henne, och så länge hon inte återvänder fördömer alla, utom jinner och människor, henne åt vilket håll hon än går.

(Arabiska***********************************)

Och de hustrur av vilka ni fruktar olydnad ska ni förmana. Om de inte avstår från detta, ska ni skilja er från dem i sängen. Om de inte heller då bättrar sig, ska ni slå dem. Men om de därefter lyder er, sök då ingen förevändning att gå längre. – Sura an-Nisāʾ: 34

(Arabiska********************************)

Jag har befallt människan att behandla sina föräldrar väl. Men om de försöker förmå dig att sätta någon vid Min sida i något som du inte har kunskap om, ska du inte lyda dem. – Sura al-Ankabūt: 8

(Arabiska************************************)

Familjen har organiserats på ett sådant sätt att en av dess medlemmar ska vara dess ledare och styresman. Om dem som försöker förstöra denna ordning och disciplin uttalade Profeten (frid vare med honom) följande varning:

(Arabiska************************************)

Den som försöker förstöra förhållandet mellan en man och hans hustru har inget med mig att göra.

Kvinnans arbetsområde

I detta system har kvinnan gjorts till hemmets drottning. Ansvaret för att försörja familjen vilar på mannen, medan det är kvinnans uppgift att sköta hemmet med de inkomster som tjänats in.

(Arabiska********************************)

Kvinnan är ansvarig för sin mans hushåll, och hon kommer att hållas ansvarig för hur hon sköter det. – Bukhari

Hon har befriats från ansvaret för uppgifter utanför hemmet. Fredagsbönen har till exempel inte gjorts obligatorisk för henne. Jihad är inte heller en plikt för henne, men vid behov kan hon bege sig dit för att betjäna mujahidinerna. Detta kommer att behandlas utförligt längre fram. Hon behöver inte närvara vid begravningsböner; hon har i stället hindrats från att delta i dem. – Bukhari

Det har inte gjorts obligatoriskt för henne att be i församling eller att närvara i moskén. Även om hon har fått tillåtelse att gå till moskén under vissa begränsningar, har detta inte ansetts önskvärt.

Hon fick inte tillåtelse att resa annat än tillsammans med en mahram-man. – Tirmidhi

Kort sagt har det ur alla synpunkter ogillats att en kvinna lämnar sitt hem, och enligt islamska bestämmelser är det önskvärda för henne att stanna hemma. (Arabiska******************) – [Det betyder: ”Bo i hemmets inre.” Vissa säger att denna befallning särskilt riktades till Profetens (frid vare med honom) hustrur, eftersom versen börjar med orden ”O Profetens hustrur”. Men vilken av de föreskrifter som ges i hela denna vers är specifik för Profetens hustrur? Det sägs: ”Om ni är gudfruktiga, tala då inte med någon på ett förföriskt sätt. Då kan den som har en sjukdom i sitt hjärta hysa någon [ond] förhoppning beträffande er. Tala enkelt och rakt. Stanna i era hem. Gå inte ut och visa upp er med prål och utsmyckning så som kvinnorna under okunnighetens tid gjorde. Förrätta bönen, ge zakat och lyd Allah och Sändebudet. Allah vill hålla er fria från orenhet.”

Begrunda dessa föreskrifter. Vilken av dem är sådan att den inte gäller vanliga kvinnor? Ska inte vanliga kvinnor vara gudfruktiga? Ska de tala med främmande män på ett förföriskt sätt? Ska de avstå från bönen, zakat och lydnaden mot Allah och Sändebudet? Vill Allah hålla dem i orenhet? Om alla dessa föreskrifter gäller kvinnor i allmänhet, varför skulle då just orden ”Stanna i era hem” enbart gälla Profetens hustrur?

Den verkliga orsaken till denna missuppfattning är att människor i början av versen ser orden: ”O Profetens hustrur! Ni är inte som vanliga kvinnor.” Men uttryckssättet är precis som när man säger till ett ädelt barn: ”Ni är väl inte som vanligt folks barn, som strövar omkring på marknadens gator och begår dåliga handlingar?”

Ni behöver röra er med viss försiktighet. Detta betyder inte att det är önskvärt eller gott att andra pojkar och flickor strövar omkring på marknaderna som ohyfsade personer och att de inte behöver uppföra sig väl. Syftet med ett sådant uttryck är tvärtom att fastställa en måttstock för god karaktär, så att varje pojke och flicka som vill bli som barn ur en ansedd familj kan försöka nå upp till denna standard. I Koranen används detta sätt att ge kvinnor råd därför att kvinnorna under den arabiska okunnighetens tid hade en sådan frihet som nu finns i Europa. Genom den Helige Profeten (frid vare med honom) fördes de gradvis till att följa den islamiska civilisationen, och för dem fastställdes moraliska gränser samt band av sociala regler och disciplin. Under dessa förhållanden reglerades de troendes mödrars liv särskilt, så att de kunde vara förebilder för andra kvinnor och så att deras levnadssätt kunde följas i vanliga muslimers hem. Samma uppfattning har också uttryckts av Allama Abu Bakr Hissam i hans verk med titeln Ahkam al-Qur’an. Han säger att även om denna föreskrift uppenbarades för Profeten (frid vare med honom) och hans hustrur, gäller den på samma sätt för den universelle Profeten och vanliga muslimer. Detta beror på att vi har befallts att följa Profeten, och de befallningar som uppenbarades för Profeten gäller även oss. Endast beträffande några särskilda befallningar har det uttryckligen sagts att de enbart gällde Profeten. Nämnda verk, del 3.

Detta är versens tydliga innebörd. Men frågan har inte gjorts så sträng, eftersom kvinnor i vissa situationer behöver lämna hemmet. Det kan hända att en kvinna saknar en förmyndare. Det kan också hända att familjens försörjare på grund av ekonomisk nöd, arbetslöshet, sjukdom, oförmåga eller många andra liknande orsaker tvingas låta kvinnan arbeta utanför hemmet. I sådana situationer har lagen lämnat tillräckligt utrymme.

I hadithen sägs:

(Arabiska*****************************)

Allah den Allsmäktige har gett er tillåtelse att gå ut ur hemmet efter behov.

– al-Bukhari

Men kvinnans arbetsområde är hennes hem. Inom denna ordning och detta system för det islamiska samhället innebär en sådan tillåtelse, med hänsyn till omständigheter och behov, inte någon ändring. Det är endast en tillåtelse för en särskild situation och bör förbli begränsad till denna situation.

Nödvändiga begränsningar

En myndig kvinna har fått en betydande grad av frihet i sina egna angelägenheter. Men hon har inte fått lika mycket frihet som en myndig man. Till exempel:

En man kan resa vart han vill efter eget önskemål. Men för en kvinna – vare sig hon är ogift, gift eller änka – är det i alla situationer nödvändigt att en mahram-man följer med henne under resan.

(Arabiska************)

Det är inte tillåtet för en kvinna som tror på Allah och det hinsides livet att resa i tre dagar eller längre utan att hennes far, bror, make, son eller någon annan mahram-man följer med henne.

(Arabiska****************)

Det har berättats från Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att Profeten (frid vare med honom) sade: En kvinna skall inte företa en resa på en dag och en natt utan att en mahram-man följer med henne.

(Arabiska*****************)

Det har också berättats från Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) att Profeten (frid vare med honom) sade: Det är inte halal för en muslimsk kvinna att ens resa en enda natt utan en mahram-man. – Abu Dawud

Den meningsskiljaktighet som finns i dessa berättelser beträffande resans längd innebär inte att det är särskilt viktigt om den varar en eller två dagar. Det viktiga är däremot att kvinnan inte har fått frihet att resa ensam. Detta är nämligen mycket skadligt. Därför fäste Profeten (frid vare med honom) inte så stor vikt vid att fastställa resans längd. Han nämnde olika tidsperioder beroende på olika förhållanden, tider och omständigheter.

Mannen har givits full frihet när det gäller hans äktenskap. Han kan gifta sig med vilken kvinna som helst som är muslim eller tillhör ahl al-kitāb, och han kan också ha en slavinna. Men kvinnan är inte fullt fri i detta avseende. Hon kan inte gifta sig med någon icke-muslim.

(Arabiska************)

Hon är inte halal för dem, och de är inte halal för henne. – Sura al-Mumtahana: 10

Hon får inte heller ha samlag med sin slav. Liksom Koranen har gett mannen tillåtelse att ha samlag med en slavinna, har den inte gett kvinnan motsvarande tillåtelse. Under Hazrat Umars (ra) tid hade en kvinna samlag med sin slav genom att misstolka Koranen. När Hazrat Umar (ra) fick kännedom om detta lade han fram saken för följeslagarnas shuraråd för diskussion. Efter diskussionen fattades enhälligt följande beslut:

(Arabiska***********)

Hon har förvrängt Allahs bok.

När en annan kvinna bad Hazrat Umar (ra) om tillstånd att utföra en sådan handling, straffade han henne strängt och sade:

(Arabiska************)

Så länge arabiska kvinnor förblir skyddade från förkastliga handlingar är det till deras bästa.

En kvinna kan välja vilken fri muslimsk man som helst till make, med undantag för en slav och en kafir. Men även i detta fall är det nödvändigt att få tillstånd från hennes far, farfar, bror och andra förmyndare. En förmyndare har inte heller rätt att gifta bort en kvinna någonstans mot hennes vilja. Profeten har nämligen gett följande föreskrift i denna fråga:

(Arabiska***********)

Vid beslutet om val av make har flickan större rätt än vårdnadshavaren.

(Arabiska**********)

Låt inte en ogift flicka giftas bort utan hennes samtycke.

Men det är inte heller lämpligt att en kvinna gifter sig med vem hon vill i strid med de ansvariga männens åsikt i familjen. Därför sägs det i Koranen, överallt där mäns äktenskap omnämns, att de själva ska gifta sig. Exempel:

(Arabiska***********)

Gift er inte med avgudadyrkande kvinnor.

(Arabiska************)

Gift er med dem efter att ha fått tillstånd från deras familj.

Men där kvinnors äktenskap nämns, talas det om att de ska giftas bort. Till exempel:

(Arabiska**********)

Gift bort änkorna.

(Arabiska**************)

Låt inte era kvinnor gifta sig med polyteistiska män innan de har trott.

Detta innebär att den gifta kvinnan står under sin makes ansvar, på samma sätt som den ogifta kvinnan står under den ansvarige personen i familjen. Men detta beroende innebär inte att hon saknar frihet i sina önskningar och handlingar eller att hon saknar all självständighet i frågor som rör henne själv. Den egentliga innebörden är att mannen har ansvaret för att skydda samhällsordningen från splittring och oordning samt för att skydda familjens karaktär och verksamhet från faror utifrån och inifrån. För att upprätthålla denna ordning är det kvinnans nödvändiga plikt att lyda den som har ansvaret för att upprätthålla den, vare sig det är hennes make, far eller bror.

Kvinnans rättigheter

På detta sätt har islam, samtidigt som den erkänner att Allah har gett vissa av dem företräde framför andra som ett naturligt faktum, också korrekt fastställt att män har en viss företrädesställning framför kvinnor. Den erkänner också på rätt sätt de biologiska och psykologiska skillnaderna mellan kvinnor och män. Den låter skillnaderna bestå precis som de är och fastställer deras ställning och försörjning i enlighet med dessa skillnader. Därefter kommer den viktiga frågan om kvinnans rättigheter. När islam fastställer dessa rättigheter tar den hänsyn till tre saker.

För det första får mannen endast auktoritet och makt för att upprätthålla ordningen i familjen; han får inte utnyttja detta till att begå orätt, och förhållandet mellan den som styr och den som lyder får inte heller förvandlas till ett förhållande mellan en herre och en slavinna.

För det andra måste kvinnan ges sådana möjligheter att hon inom samhällets ramar kan utveckla sina naturliga begåvningar och så väl som möjligt bidra till civilisationens uppbyggnad.

För det tredje ska det vara möjligt för kvinnan att nå utvecklingens och framgångens högsta höjder. Men allt hon uppnår i fråga om utveckling och framgång ska hon uppnå som kvinna. Hon har ingen rätt att klä sig som en man, och att forma henne för ett manligt levnadssätt är varken till gagn för henne eller för civilisationen. Dessutom kan hon inte heller nå framgång genom att leva ett manligt liv.

När islam fullt ut har beaktat de tre ovan nämnda frågorna har den gett kvinnan så omfattande kulturella och ekonomiska rättigheter och iklätt henne så hög heder och värdighet, samt genom moraliska och rättsliga föreskrifter gett så varaktiga garantier för att skydda dessa rättigheter och denna värdighet, att något motsvarande exempel inte kan återfinnas i något gammalt eller modernt samhällssystem i världen.

Ekonomiska rättigheter

Det viktigaste och mest nödvändiga som etablerar människans värdighet i samhället och gör det möjligt för henne att bevara denna värdighet är hennes ekonomiska ställning. Alla lagar och bestämmelser utom islam har hållit kvinnan ekonomiskt svag, och den främsta orsaken till kvinnans slaveri i samhället är just hennes ekonomiska misär. Europa ville avskaffa detta tillstånd och gjorde därför kvinnan förvärvsarbetande. Följden blev att detta ledde till ännu en stor olycka. Islam valde en medelväg mellan dessa båda. Den gav kvinnan omfattande arvsrätt. Hon får ärva efter sin far, make, barn och andra nära släktingar (enligt arvsrätten får kvinnan hälften av den andel som mannen får. Anledningen är att kvinnan får mahr och försörjning av sin make. Mannen berövas dessa förmåner. Kvinnans försörjning är inte bara en skyldighet för maken; om maken saknas är även fadern, brodern, sonen eller andra släktingar och äldre familjemedlemmar skyldiga att försörja henne. Eftersom kvinnan inte har ålagts det stora ansvar som mannen bär, har hon inte heller fått samma andel av arvet som mannen.) Dessutom får hon mahr av sin make. Den egendom hon får genom alla dessa medel blir helt och hållet hennes, och varken hennes far, make eller någon annan har full rätt att förfoga över den. Om hon investerar kapital i någon affärsverksamhet eller tjänar pengar genom sitt eget arbete, blir även detta hennes egendom. Trots detta ligger hela ansvaret för hennes försörjning på maken. Oavsett hur förmögen hustrun är kan maken inte befrias från ansvaret att försörja henne. På detta sätt har kvinnans ekonomiska ställning inom islam stärkts så mycket att kvinnan ofta befinner sig i en bättre ställning än mannen.

Kulturella rättigheter

Kvinnan har fått full rätt att välja make. Ingen kan tvinga henne att gifta sig med någon mot hennes vilja, och ingen kan hindra henne från att gifta sig med den hon vill. Om hon emellertid väljer en man som är av lägre börd än hennes egen, har hennes förmyndare rätt att invända mot detta.

Kvinnan har beviljats full rätt till skilsmässa från en olämplig, tyrannisk eller oduglig make. Islam har ålagt mannen att utöva de rättigheter som har getts honom över hustrun med gott uppförande och medkänsla. Koranen säger:

(Arabiska**************************)

Behandla kvinnor väl

(Arabiska**************************)

Glöm inte att göra de ömsesidiga relationerna barmhärtiga och kärleksfulla.

Den ädle Profeten (s) sade:

(Arabiska**************************)

De bästa bland er är de som är bäst mot sina hustrur och som behandlar sina familjemedlemmar kärleksfullt.

Detta är inte bara ett moraliskt råd. Om mannen missbrukar sin rätt gentemot hustrun och utsätter henne för orättvisa och övergrepp, har hustrun rätt att vidta rättsliga åtgärder.

4. Änkor och frånskilda kvinnor, liksom de kvinnor vilkas äktenskap har upplösts enligt lagen eller som har skilts från sina män, har beviljats full rätt att gifta om sig. Det har dessutom tydligt sagts att den tidigare maken eller någon av hans släktingar inte har någon som helst rätt över dessa kvinnor. En sådan rätt har kvinnor inte beviljats i de flesta stater i Europa och Amerika.

5. Full jämlikhet mellan kvinnor och män har upprättats inom civil- och straffrätten. När det gäller skyddet av egendom, liv och heder har islam inte gjort någon som helst åtskillnad mellan kvinnor och män.

Kvinnors utbildning

Kvinnor har inte bara fått tillstånd att skaffa sig religiös och världslig utbildning; deras utbildning har också ansetts vara lika nödvändig som männens. Precis som männen fick religiös och moralisk undervisning av den ädle Profeten, fick även kvinnorna sådan undervisning. Särskilda tider fastställdes för kvinnorna, och då kom de till den ädle Profeten för att få undervisning. Profetens hustrur, särskilt Hazrat Aisha Siddiqah, var lärare inte bara för kvinnor utan även för män, och framstående sahaba och tabi’in studerade hadith, tafsir och fiqh hos henne. Det behöver knappast sägas att den ädle Profeten befallde att även slavinnor skulle undervisas. Han sade:

(Arabiska********************************)

Den som har en slavinna hos sig, undervisar henne väl, lär henne artighet och anständighet, därefter frigör henne och gifter sig med henne, får dubbel belöning.

Bukhari

Vad gäller den grundläggande utbildningen finns det därför, ur islams perspektiv, ingen skillnad mellan kvinnor och män. Däremot är en skillnad i utbildningens inriktning nödvändig. Ur islams perspektiv består kvinnans egentliga utbildning i att genom den forma henne till en god hustru, en god mor och en god husmor. Eftersom hennes arbetsområde är hemmet behöver hon få en utbildning som kan göra henne mer lämpad för detta område. Dessutom behöver hon sådana kunskaper som kan forma människan till en verklig människa, bygga hennes karaktär och vidga hennes perspektiv. Denna typ av utbildning är nödvändig för varje kvinna. Om en kvinna därefter har en ovanlig begåvning och intellektuell förmåga och, även efter denna utbildning, vill skaffa sig högre utbildning inom andra vetenskaper och kunskapsområden, kommer islam inte att hindra henne. Villkoret är dock att hon inte överskrider de gränser som fastställts av sharia.

Kvinnans verkliga frigörelse [Frigörelse]

Allt detta handlar endast om rättigheter. Men genom detta kan man inte förstå den stora nåd som islam har visat kvinnan. Hela den mänskliga civilisationens historia vittnar om att kvinnan i världen betraktades som en förkroppsligad bild av förödmjukelse, skam och synd. För fadern var en dotters födelse en stor förbrytelse och en skamlig sak. För att undgå förödmjukelsen i relationen till svärföräldrarna hade bruket att döda döttrar uppstått. [Koranen beskriver med ord mentaliteten under denna okunnighetens tid:

(Arabiska********************************)

När någon av dem fick beskedet att en dotter hade fötts blev hans ansikte mörkt, som om han hade druckit gift. På grund av detta besked skämdes han så mycket att han inte visste om han skulle visa sitt ansikte eller inte. Han tänkte: ”Ska jag ta emot henne med förödmjukelse eller begrava henne i jorden?”]

För att inte tala om de okunniga och outbildade hade även det utbildade samhället och de religiösa ledarna länge brottats med frågan om kvinnan verkligen var människa, om Allah hade gett henne någon själ och så vidare. Enligt hinduisk religion är Vedaskrifterna förbjudna för kvinnor. Enligt buddhismen finns det ingen väg till nirvana för den som har en relation med en kvinna. Enligt kristendomen och judendomen är endast kvinnan ansvarig för den mänskliga synden. I Grekland hade husmödrar ingen utbildning, civilisation, kultur eller civilisatoriska rättigheter. I Rom, Iran, Egypten, Kina och andra civilisationers centrum var kvinnans ställning nästan likadan. Efter århundraden av slaveri, underordning samt allmänt hat och förödmjukelse hade känslan av självrespekt utplånats ur kvinnans sinne. Hon hade glömt med vilka rättigheter hon hade fötts till världen och att det fanns en hedersam plats för henne. Mannen ansåg det vara sin rätt att behandla henne orättvist och grymt, och kvinnan ansåg det vara sin plikt att uthärda dessa övergrepp. En slavisk inställning hade rotats fast i henne, så att hennes slaviska inställning hade rotats fast så djupt att hon var stolt över att kalla sig sin makes slavinna, och att dyrkan av maken var hennes religion.

Under sådana förhållanden var det islam som inte bara i laglig utan även i mental bemärkelse åstadkom en väldig revolution. Det var endast islam som förändrade den ovan nämnda mentaliteten gentemot kvinnor och män. De slagord om kvinnors rättigheter, kvinnors utbildning och kvinnors uppvaknande som ni hör i dag är ett eko av det revolutionära budskap som uttalades av Hazrat Muhammad (s). Han förändrade riktningen för det mänskliga tänkandet, och endast han lät världens människor höra detta: kvinnan är precis lika mycket människa som mannen.

(Arabiska***************************)

Allah den Allsmäktige har skapat er alla ur en enda människa och ur henne har Han skapat hennes make. Inför Allah finns ingen som helst skillnad mellan kvinnor och män.

Sura an-Nisāʾ: 1

(Arabiska***************************)

Mannen ska få den frukt som hans handlingar ger, och kvinnan ska på samma sätt få den frukt som hennes handlingar ger.

Sura an-Nisāʾ: 32

Den väg till andlig utveckling och den ställning som en man kan uppnå genom iman och goda handlingar står även öppen för kvinnan. Om en man kan bli Ibrahim ibn Adham, kan ingen hindra en kvinna från att bli Rabia Basri.

(Arabiska***************************)

Deras Herre besvarade deras böner: ”Jag kommer inte att låta någon av er som handlar få sina handlingar förspillda, vare sig det är en man eller en kvinna; ni är av varandra.”

– Ali Imran: 195

(Arabiska***************************)

Och den som gör det goda – vare sig det är en kvinna eller en man – och är troende, sådana skall träda in i paradiset, och de skall inte tillfogas den minsta orättvisa.

– An-Nisa: 124

Dessutom var Muhammad (s) den enda person som varnade männen och sade att liksom män har rättigheter över kvinnor, har kvinnor på samma sätt rättigheter över män.

(Arabiska***************************)

Liksom kvinnan har ansvar och skyldigheter, har hon också rättigheter.

Dessutom befriade Hazrat Muhammad (s) kvinnan från skam, förnedring och vanära och skänkte henne heder och värdighet. Han sade till fadern att dottern inte är något att skämmas över för honom, utan att han genom att uppfostra henne och uppfylla hennes rättigheter kan vinna paradiset.

(Arabiska***************************)

Om en person uppfostrar sina två döttrar tills de blir vuxna, kommer den personen och jag på Uppståndelsens dag att träda fram tillsammans på detta sätt, som mina två fingrar är tillsammans.

Muslim

(Arabiska***************************)

Om någon får döttrar och uppfostrar dem, kommer de att bli ett skydd för honom mot Helvetet.

-Nasāʾī

Den ädle Profeten (frid vare med honom) har sagt till maken att en god hustru är den största välsignelsen i världen för honom.

(Arabiska***************************)

Den bästa av världens välsignelser är en god hustru

an-Nasāʾī

(Arabiska***************************)

Av allt på jorden är kvinnor och väldoft det käraste för mig, och bönen är en svalka för mina ögon.

an-Nasāʾī

(Arabiska***************************)

Bland världens välsignelser finns inget bättre än en god hustru.

Ibn Mājah

Det är endast Islams profet, Hazrat Muhammad (s), som har sagt att modern, efter Allah och Sändebudet, är den som mest förtjänar ära, aktning och gott bemötande.

(Arabiska***************************)

En man frågade: ”O Allahs Sändebud! Vem har störst rätt till gott bemötande från mig?” Sändebudet svarade: ”Din mor.” Han frågade: ”Vem därefter?” Han svarade: ”Din mor.” Han frågade: ”Och därefter vem?” Han svarade: ”Din mor.” Han frågade: ”Vem därefter?” Han svarade: ”Din far.”

al-Bukhari.

(Arabiska***************************)

Allah den Allsmäktige har förbjudit dig att vara olydig mot din mor och att beröva henne hennes rättigheter. – al-Bukhari

Den ädle Profeten (s) har också förklarat för människorna att övermåttet av känslighet, sinnesintryckens finhet och benägenheten att luta åt ytterligheter är kvinnans natur. Allah har skapat henne med denna natur, och den är inte något klandervärt hos kvinnan; tvärtom är det just denna natur som utgör hennes skönhet. Människan kan dra så stor nytta av den som möjligt endast genom att låta henne förbli grundad i denna natur. Om man försöker göra henne rak och hård som en man kommer hon att brytas sönder.

Således är den ädle Profeten (s) den förste och den siste som har förändrat inställningen till kvinnan, inte bara hos männen utan även hos kvinnorna, och skapat en riktig inställning i stället för den inställning som rådde under okunnighetens tidsålder; en inställning som inte grundar sig på känslighet, utan på kunskap och förnuft. Därefter nöjde han sig inte med enbart andlig reform och förbättring, utan ordnade också, genom lagen, skydd för kvinnans rättigheter och åtgärder mot männens orättvisor och övergrepp. Dessutom väckte han så mycket medvetenhet hos kvinnorna att de kunde förstå sina rättmätiga rättigheter och vända sig till lagen för att skydda dem.

Profeten (frid över honom) hyste så stor medkänsla, ömhet och kärlek för kvinnor och var en sådan beskyddare av dem att de genast vände sig till honom med klagomål om de utsattes för minsta lilla orättvisa eller övergrepp. Männen levde också i fruktan och oro, eftersom de tänkte att kvinnorna när som helst kunde komma att klaga inför Profeten på dem.

Hazrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) berättade:

Så länge Profeten (frid över honom) levde var vi mycket försiktiga i vårt umgänge med våra hustrur, av rädsla för att ett plötsligt straffbud skulle uppenbaras mot oss. Efter Profetens (frid över honom) bortgång började vi tala fritt och öppet med dem. – Bukhari

Av Ibn Majahs återgivning framgår att Profeten (frid över honom) förbjöd att man slog sin hustru. En gång klagade Hazrat Umar (må Allah vara nöjd med honom) över att kvinnorna hade blivit mycket trotsiga. Han menade att det borde vara tillåtet att slå dem för att få dem att lyda. Profeten (frid över honom) gav sitt tillstånd. Det var som om människorna hade varit redo sedan länge. Samma dag som tillståndet gavs blev sjuttio kvinnor slagna av sina män. Dagen därpå fylldes Profetens hus av kvinnor som kom för att klaga. Profeten (frid över honom) samlade folket och sade:

(Arabiska************************************************)

I dag har sjuttio kvinnor omringat profeten Muhammeds (frid över honom) familj och hushåll. Var och en av dem klagade över sin man. De som har gjort något sådant är inte goda människor bland er.

Resultatet av dessa moraliska och juridiska reformer är att kvinnan i det islamiska samhället har tilldelats en så hög ställning att inget exempel på detta kan hittas i något annat samhälle i världen. En muslimsk kvinna kan i det världsliga livet och i fråga om religionen, materiellt, andligt och vad gäller gott förstånd, stiga till en sådan hög nivå av heder och utveckling som endast mannen har kunnat nå. Hennes liv som kvinna är inte på något sätt ett hinder på denna väg. I detta tjugonde århundrade ligger världen långt efter islam. Den mänskliga tankens utveckling har inte kunnat nå den höjd i tänkandet som islam har nått. Västerländerna har inte gett kvinnan något i egenskap av kvinna, utan har gjort det genom att förvandla kvinnan till en man. Kvinnan är i själva verket fortfarande föraktad i deras ögon, på samma sätt som hon var det under den förislamiska okunnighetens tidsålder. Hemmets drottning, hustrun och barnens mor – kort sagt, för den verkliga kvinnan finns det fortfarande ingen ställning. Om det finns heder och anseende, så gäller det den så kallade ’kvinnliga mannen’ eller den manhaftiga kvinnan – hon som kroppsligt är kvinna men till sitt sinnelag är man och arbetar som en man i kulturen och samhället. Det är alltså inte kvinnlighetens ställning, utan manlighetens ställning! Ett tydligt bevis på underlägsenhetskomplexet [Inferiority Complex] och den psykiska obalansen är dessutom att den västerländska kvinnan stolt bär mannens kläder, medan ingen man ens kan föreställa sig att bära kvinnans kläder och gå ut offentligt. För västerländska kvinnor är det förnedrande att vara hustru. Att vara make är däremot inte förnedrande för någon man. Kvinnan känner stolthet över att utföra manliga arbeten. Men ingen man har visat respekt för sådana kvinnliga uppgifter som hushållsarbete och att uppfostra barn. Det är endast islam som har gjort detta: den har låtit kvinnan förbli på sin naturliga plats och gett henne en hög ställning i kultur och samhälle. I själva verket är det islam som har höjt kvinnlighetens ställning. Den islamiska kulturen låter kvinnan förbli kvinna och mannen förbli man och tilldelar var och en de uppgifter som naturen har skapat dem för, var och en på sitt sätt. Därefter har den, genom att låta var och en förbli på sin egen plats, gett båda lika möjligheter till heder, utveckling och framgång. Enligt dess synsätt är både kvinnlighet och manlighet nödvändiga delar av mänskligheten. Båda är lika viktiga för uppbyggnaden av kulturen. Den tjänst som båda utför inom sina egna gränser är lika välgörande och lika värd att hedras. Det finns ingen överlägsenhet i manlighet och ingen förnedring i kvinnlighet. Liksom mannen hedras, utvecklas och når framgång genom att förbli man och utföra manliga uppgifter, kommer kvinnan på samma sätt att hedras, utvecklas och nå framgång genom att förbli kvinna och utföra kvinnliga uppgifter. En hedervärd kultur ska låta kvinnan stanna inom sitt naturliga arbetsområde, ge henne fullständiga mänskliga rättigheter, klä henne i heder och respekt, låta hennes dolda talanger utvecklas genom utbildning och fostran samt öppna vägen för hennes utveckling och framgång inom detta arbetsområde och dessa gränser.

Den islamiska samhällsordningen

III

Skydd

Detta var den islamiska samhällsordningens fullständiga struktur. Innan vi går vidare ska vi nu ännu en gång se på denna strukturs viktiga kännetecken.

1. Syftet med denna ordning är att i största möjliga utsträckning hålla hela miljön ren från sexuell upphetsning och sexuell oro, så att människans kroppsliga och själsliga krafter får möjlighet att utvecklas i en ren och fridfull miljö och att hon med sina bevarade och samlade krafter kan delta i civilisationens uppbyggnad.

2. Sexuella relationer ska helt och hållet begränsas till äktenskapets ram, och utanför denna ram ska inte bara all oordning i handlingar förebyggas, utan även alla vägar till oordning i tankarna så långt som möjligt stängas.

3. Kvinnans arbetsområde ska vara åtskilt från mannens arbetsområde. Med hänsyn till deras olika natur och läggning samt deras själsliga och kroppsliga förmågor ska olika uppgifter inom civilisationen anförtros åt dem. Deras inbördes relation ska organiseras så att de inom de lagliga gränserna blir varandras medhjälpare. Men ingen ska överskrida gränserna och ingripa i den andres arbete.

4. Inom familjens ordning och disciplin ska mannen ha ställningen som familjens tjänare, och alla i hemmet ska lyda husets herre.

5. Både kvinnor och män ska ha mänskliga rättigheter, och båda ska ges möjlighet till utveckling. Men de får inte överträda de gränser som har fastställts för dem i samhället.

För det samhällssystem vars grund har lagts på denna grundval behövs vissa skyddsåtgärder, genom vilka dess ordning kan bevaras intakt med alla dess särdrag. Islams skyddssystem består av tre slag:

a) andlig fostran,

b) straffrättsliga lagar,

c) förebyggande åtgärder.

Dessa tre slags skyddsåtgärder har föreslagits med hänsyn till samhällssystemets natur och ändamål, och de utför tillsammans uppgiften att upprätthålla det.

Genom den andliga fostran formas människan på ett sådant sätt att hon av egen vilja blir benägen att följa detta samhällssystem, oavsett om det utifrån finns någon kraft som tvingar henne till denna lydnad eller inte.

Genom strafflagarna stängs vägen för alla slags brott som förstör detta system.

Genom de förebyggande åtgärderna har man infört en ordning i samhällslivet som renar samhällsmiljön från onormal upphetsning och konstlade aktiviteter och helt minskar risken för sexuell tygellöshet. För dem som inte har genomgått andlig fostran genom moralisk undervisning och som inte heller fruktar strafflagarna skapar denna ordning sådana hinder på vägen att det blir svårt för dem att vidta praktiska åtgärder, trots att de känner intresse och begär efter sexuell tygellöshet. Dessutom är detta en ordning som skiljer mäns och kvinnors områden åt, upprättar familjens ordning på verkligt islamiskt sätt och upprätthåller de gränser som islam har fastställt för att bevara skillnaden mellan mäns och kvinnors liv.

Andlig reform

I islam har lydnadens grund helt och hållet lagts på tron. Den som tror på Allah, Hans Bok och Hans sändebud, för honom gäller shariahs påbud och förbud. För att kunna följa påbuden och avstå från det förbjudna behöver han bara veta att Allah har påbjudit den ena saken och förbjudit den andra. När en troende därför genom Allahs Bok får veta att Allah har förbjudit oanständighet och orätta handlingar, kräver hans tro att han avstår från dessa handlingar och även hindrar sitt eget sinne från att dras till dem. På samma sätt gäller det att när en kvinna får veta vilken plats Allah och Hans sändebud har gett henne i samhället, kräver hennes tro att hon med tillfredsställelse och villighet accepterar denna plats och inte överskrider sina gränser. På detta sätt är islams riktiga och fullständiga lydnad, liksom på livets övriga områden, även inom moralens och samhällslivets gränser beroende av tron. Det är därför som islam, innan den gav någon föreskrift om moral och samhällsliv, först kallade till tro och försökte förankra den djupt i hjärtat.

Detta är ett så grundläggande medel för andlig reform att det inte bara har samband med moralen, utan med hela det islamiska systemet. Särskilt inom karaktärens område har islam därefter tillämpat en vetenskaplig metod för fostran och utbildning, vars kortfattade beskrivning ges nedan:

Blygsel:

Det har tidigare sagts att människan, påverkad och styrd av sin djuriska natur, begår äktenskapsbrott, stöld, lögn och andra brott; allt detta strider mot människonaturen. Dessa handlingar har i Koranens språk kallats ”munkar”. Ordet ”munkar” betyder ”okunnig” eller ”obekant”. Att kalla dessa handlingar ”munkar” betyder att när människonaturen inte känner igen sådana handlingar, medan den djuriska naturen tvingar människan att utföra dem, kommer människonaturen att betrakta alla dessa ”munkar”, eller obekanta handlingar, med avsky. Den vise lagstiftaren inom sharia har pekat på denna sak eller beståndsdel, och den är ”blygsel”.

Den blygsel som en människa känner inför sin egen natur och inför Allah när hon dras till ”munkar”-handlingar kallas i islamisk terminologi ”haya”. Haya betyder blygsel. Denna blygsel är en kraft som hindrar människan från oanständighet och andra munkar, eller förkastliga handlingar. Om hon någon gång, påverkad och styrd av sin djuriska natur, begår en ond handling, är det just denna sak [blygslen] som sticker hennes innersta. Den kortfattade sammanfattningen av islams moraliska fostran och utbildning är att den för fram denna dolda beståndsdel av blygsel ur människonaturens djup, fostrar den genom kunskap, insikt och beståndsdelen, för fram den ur människonaturens djup, fostrar den genom kunskap, insikt och medvetandets vägar, och genom att skapa en fast moralisk känsla utser den till en väktare i människans sinne. Detta är en förklaring av följande hadith:

(Arabiska************************************************************************)

Varje din har en karaktär, och islams karaktär är blygsel.

Ännu en hadith belyser detta:

(Arabiska**********************************************)

Om du inte har någon skam, så gör vad du vill.

För när skammen inte längre finns, segrar den djuriska naturens ursprungliga drift över människan, och då förblir inte längre munkar munkar i hennes ögon.

Människans medfödda skam liknar ett formlöst ämne som inte antar någon bestämd form. Den känner en naturlig avsky för alla förkastliga handlingar, men saknar förståelse. Därför vet den inte varför den känner avsky för en viss handling – och denna okunnighet försvagar gradvis känslan av avsky. Därefter börjar människan, under trycket från sina djuriska drifter, utföra förkastliga handlingar, och efter att ha upprepat detta gång på gång går skamkänslan till slut förlorad. Syftet med den islamiska moralundervisningen är att avlägsna denna okunnighet. Den gör henne inte bara medveten om de uppenbara munkar-handlingarna, utan gör dem också tydliga i hjärtats hemligaste vrår. Den varnar henne för varje enskild förkastlig handlings skadlighet, så att hon med inre insikt kan känna avsky för den. Därefter gör den moraliska undervisningen den sålunda fostrade skammen så känslig att inte ens den minsta benägenhet till en förkastlig handling förblir dold för henne, och hon underlåter inte att höja ett varningens ord ens inför den minsta brist i vilja och begär.

Inom den islamiska moralen är skammens område så omfattande att ingen del av livet ligger utanför det. Så har islam också tagit denna till hjälp för moralisk fostran inom den del av civilisationen och samhället som är förknippad med människans sexualliv. Genom att avslöja den mänskliga själens milda och ljuva hemlighet i sexuella frågor gör den skammen uppmärksam på detta och sätter den att vaka över det. Här finns inte utrymme för en utförlig framställning. Jag nöjer mig med att ge några exempel.

Hjärtats tjuv

Ur lagens synvinkel begås otukt genom fysisk förening och intimt umgänge. Men ur moralisk synvinkel är begär efter det motsatta könet utanför äktenskapets gränser otukt till sin vilja och sina begär. Att låta blicken vila med välbehag på en främmandes skönhet, att njuta av ljudet av hans eller hennes röst i örat, att använda en behagfull talstil i samtal och att gång på gång styra sina steg mot hans eller hennes bostad – allt detta är förspel till otukt och otukt till sitt väsen. Lagen kan inte upptäcka sådan otukt. Den är hjärtats tjuv, och endast hjärtats polis kan gripa den. Om detta uttalades följande varning i en hadith:

(Arabiska************************************************************************)

De två ögonen begår otukt, och deras otukt är blicken; de två händerna begår otukt, och deras otukt är beröringen; de två fötterna begår otukt, och deras otukt är att gå denna väg; samtal är tungans otukt; begär och önskningar är sinnets otukt; till sist bekräftar eller förnekar könsorganet sanningen i allt detta.

Blickens skadliga följder

Blicken är sinnets största tjuv. Därför uppmärksammar den heliga Koranen och haditherna detta allra först. Koranen säger:

(Arabiska*********************************************************)

O Profet! Säg till de troende männen att de ska vända bort sin blick från främmande kvinnor och bevara sina könsdelar. Detta är den renaste vägen för dem. Allah är väl insatt i vad de gör. Och O Profet! Säg till de troende kvinnorna att de ska vända bort sin blick från främmande män och bevara sina könsdelar. – Sura an-Nur: 30–31

I en hadith står det:

(Arabiska***********************************************)

O Adams barn! Din första blick är förlåten. Men akta dig för att kasta en andra blick. – al-Jassas

Ali (må Allah vara nöjd med honom) blev tillsagd:

O Ali! Kasta inte en andra blick efter den första. Den första är förlåten, men inte den andra.

Jabir (må Allah vara nöjd med honom) frågade: ”Vad ska jag göra om min blick plötsligt faller på något?” Profeten sade: ”Vänd genast bort blicken.” – Abu Dawud

Benägenheten att visa sin skönhet

Kvinnans önskan att visa sin skönhet är också en orsak till blickens skadliga följder. Önskan är inte alltid tydlig. Någonstans bakom sinnets förhänge ligger önskan att visa sin skönhet dold, och den kommer till uttryck i klädselns skönhet, hårets omsorgsfulla arrangemang, valet av fina och eleganta kläder och andra liknande saker. Koranen har använt ett övergripande uttryck för allt detta: ”tabarruj al-jahiliyyah”. Den skönhetsvisning och klädsel som görs i syfte att behaga andras ögon, utom makens, kallas ”tabarruj al-jahiliyyah”. Om något vackert görs i detta syfte räknas det också som ”tabarruj al-jahiliyyah”. Ingen lag kan stiftas för detta. Det beror på kvinnans samvete. Hon måste själv granska sitt inre och se om någon oren önskan är dold där. Om så är fallet gäller Allahs befallning:

Gå inte längre omkring i samma slags utsmyckning och prakt som ni brukade göra under okunnighetens tid. – al-Ahzab: 33

Den utsmyckning bakom vilken det inte finns någon oren avsikt eller önskan är islamisk utsmyckning. Den utsmyckning som innehåller ens den minsta dåliga önskan är okunnighetens utsmyckning.

Tungans skada

Tungan är ännu en av själens djävulska medhjälpare. Det finns ingen gräns för hur mycket skada som ständigt orsakas och sprids genom tungan. En kvinna och en man samtalar. Ingen ond avsikt uttrycks öppet, men den hemliga tjuven i hjärtat fortsätter att skapa sötma i rösten, en lockelse i sättet att tala och en förtrollning i samtalet. Koranen avslöjar denna hjärtats tjuv:

(Arabiska********************************)

Om ni har gudsfruktan i era hjärtan, tala då inte på ett förföriskt sätt [med andra]. Annars kommer den som har en sjukdom i sitt hjärta [en ond åtrå] att börja hoppas något beträffande er. Tala enkelt och rakt, om ni måste tala [så som den ene vanligtvis talar med den andre]. – Ahzab: 32

Det är denna hjärtats tjuv som finner glädje i att beskriva och höra om andras lagliga eller olagliga sexuella förhållanden. För att njuta av denna glädje sjungs kärleksfulla sånger, sanna och falska kärlekshistorier berättas, och allt detta sprids i samhället likt glöden från en svagt brinnande eld.

Koranen säger:

De som önskar att skamlöshet ska spridas bland muslimerna kommer att få ett smärtsamt straff både i denna värld och i det kommande livet. Nur: 19

Det finns många fler former av tungans skadlighet, och i varje form finns en hjärtats tjuv utsänd. Islam har undersökt allt detta och varnat för det. Ingen kvinna har fått tillåtelse att inför sin man beskriva en annan kvinnas tillstånd. I hadithen sägs:

Män och kvinnor har förbjudits att för andra berätta om de hemliga förhållandena i sitt äktenskapliga liv. Även detta leder nämligen till spridning av oanständighet och väcker kärlekspassion i sinnet. – Abu Dawud

Om imamen under den gemensamma bönen begår ett misstag eller behöver uppmärksammas på något, har männen fått tillåtelse att varna honom genom att säga ”Subhanallah”. Kvinnorna har däremot uppmanats att inte säga något med munnen, utan slå den ena handen mot den andra. – Abu Dawud, Bukhari.

Ljudets skada

Ofta förblir tungan tyst. Men hörseln dras till genom andra rörelser. Även detta är förbundet med onda avsikter, och Islam har uttalat en varning om detta:
(Arabiska******************************************************)

De skall inte gå genom att slå med fötterna i marken. Annars kan det som de har hållit dolt av sin skönhet [smycken och liknande] bli känt. – Sura an-Nur: 31

Parfymens skada

Bland alla budbärare som förmedlar ett budskap från ett ont sinne till ett annat ont sinne är parfymen en av dem. Detta är ett mycket subtilt sätt att förmedla ett budskap, och människor betraktar det just som subtilt. Men den islamiska blygsamheten är så känslig att även denna subtila rörelse är svår för dess varsamma natur. Den islamiska blygsamheten tillåter inte en muslimsk kvinna att gå på vägen eller bege sig till en sammankomst iförd kläder som genomsyrats av väldoft. För vilken nytta är det annars att hennes skönhet och smycken förblir dolda? Hennes väldoft kommer ju att spridas i luften och väcka upphetsning.

(Arabiska*******************************************************************)

Profeten (s) sade: Den kvinna som använder attar eller andra parfymer och går bland människor är en förledd kvinna.

(Arabiska****************************************************************)

När någon av era kvinnor går till moskén ska hon inte använda sådana medel.

(Arabiska************************************************************)

För män är färglös, väldoftande attar lämplig, och för kvinnor klart färgad, luktfri attar.

Det skadliga med nakenhet

I kapitlet om satr [de delar av kvinnans och mannens kropp som enligt den islamiska sharia ska hållas täckta kallas satr. – Översättaren] har islam gett en korrekt förklaring av mänsklig blygsamhet och heder, som ingen civilisation i världen har kunnat vederlägga. Numera är till och med de mest civiliserade folken i världen sådana att deras kvinnor och män inte har något emot att lämna vilken del av kroppen som helst otäckt. För dem är klädseln till för skönhet, inte för att täcka satr. Men enligt islam är satr viktigare än skönhet; islam befaller kvinnor och män att täcka de delar av kroppen där det finns sexuell dragningskraft för det motsatta könet. Nakenhet är en sådan oanständighet som den islamiska blygsamheten och hedern inte på något sätt kan tolerera. Att andra män är närvarande behöver inte ens nämnas; islam tycker inte heller om att makar är nakna inför varandra. – Ibn Majah

(Arabiska*************************************************************)

När någon av er går till sin hustru bör han vara uppmärksam på att täcka sin awrah. Må ingen av er båda vara naken likt åsnor. – Ibn Majah

(Arabiska*******************************************************************)

Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) har sagt att hon aldrig såg Allahs Sändebud (frid och välsignelser vare med honom) naken.

Än större blygsamhet och anständighet består i att islam inte ens godkänner att man är naken när man är ensam. Detta beror på att man bör visa större blygsamhet inför Allah.

(Arabiska*********************************************************************)

Vakta er! Var aldrig nakna. Guds änglar är nämligen med er; de skiljer sig inte från er, utom när ni går för att uträtta era behov eller går till era hustrur. Visa därför blygsamhet inför dem och ta hänsyn till deras ära.

Kläder genom vilka delar av kroppen syns och awrah blottas är, enligt islam, inte kläder över huvud taget.

(Arabiska******************************************************************************)

Guds sändebud (s) sade: De kvinnor som är klädda men ändå nakna, behagar andra och själva låter sig behagas av andra, och som går kokett med halsarna böjda likt baktriska kameler, kommer aldrig att träda in i paradiset och kommer inte ens att känna dess doft.

Några exempel har givits här för att man därigenom ska kunna bedöma den islamiska karaktärens nivå och dess moraliska livskraft (Spirit). Islam vill hålla den sociala miljön och dess atmosfär fria från och rena från alla sådana faktorer som eggar till oanständighet och förkastliga handlingar. Källan till alla dessa impulser finns i människans inre. Oanständighetens och de förkastliga handlingarnas bakterier fostras där, och därifrån börjar små rörelser eller impulser som senare blir orsaker till oro och förvirring. Den okunnige betraktar detta som obetydligt och förbiser det, men i den kunniges ögon är det i själva verket roten till den dödliga sjukdom som förstör karaktären, civilisationen och samhället. Därför vill islams moraliska undervisning skapa en så stark känsla av skam i människans inre att hon ständigt håller räkenskap med sig själv och, så snart minsta benägenhet till en ond handling visar sig, märker detta och genom sin egen viljekraft kan förinta den redan i sin grodd.

Islams straffrätt

Grunden i islams straffrätt är att människan inte ska bindas av politikens bläckfiskarmar så länge hon inte har begått något brott som kan förstöra den civilisatoriska ordningen. Men när hon väl har begått ett sådant brott bör hon inte genom ett milt straff vänjas vid att begå synd och avtjäna straff. Villkoren för att bevisa brott måste vara stränga. – [I den islamiska bevisrätten har villkoren för att bevisa brott i allmänhet gjorts mycket stränga. Villkoren för att bevisa äktenskapsbrott har gjorts allra strängast. I allmänhet anser den islamiska lagen att två vittnen är tillräckligt i hela denna fråga. Men för att bevisa äktenskapsbrott har minst fyra vittnen föreskrivits.] Man ska så långt som möjligt skydda människor från att hamna inom lagens räckvidd. – [Profeten (s) sade: (arabiska*********************) Skydda muslimerna från straff så långt det är möjligt. Om det finns någon utväg för den skyldige, låt honom då gå fri. För imamen är det bättre att göra fel genom att frikänna än genom att straffa. – Tirmidhi] Men när någon väl hamnar inom lagens räckvidd ska han tilldelas ett så allvarligt straff att han inte bara avstår från att upprepa synden, utan att även hundratusentals andra som är fästa vid denna synd blir rädda och förskräckta när de ser det allvarliga straffet. Lagens syfte är nämligen att befria samhället från brott, inte att människor gång på gång ska begå brott och gång på gång avtjäna straff.

För att upprätthålla den sociala ordningen har den islamiska straffrätten fastställt två handlingar som straffbara brott. Den ena är äktenskapsbrott och den andra är falsk anklagelse.

Straffet för äktenskapsbrott

Det har tidigare sagts om äktenskapsbrott att denna handling, ur moralisk synvinkel, är resultatet av människans yttersta förfall.

Den person som begår denna handling bevisar i själva verket att hans mänsklighet har besegrats av hans djuriskhet. Därefter kan han inte längre förbli en hederlig medlem av det mänskliga samhället. Ur samhällets synvinkel är detta ett av de stora brott som hugger mot roten till den mänskliga civilisationen. Av alla dessa skäl har islam fastställt att detta är en straffbar synd, oavsett om något annat brott begås tillsammans med den eller inte, det vill säga oavsett om den sker med tvång eller innebär ett kränkande av någon annans rättigheter eller inte.

Koranens föreskrift är följande: (arabiska*************************************************************)

Piska den otuktiga kvinnan och den otuktige mannen hundra gånger var, och låt er aldrig bevekas av medlidande med dem när det gäller Allahs lag, om ni tror på Allah och den yttersta dagen. Och när de straffas, låt då en grupp muslimer vara närvarande för att bevittna deras straff. – Sura An-Nur: 2

I detta kapitel finns en enorm skillnad mellan islamisk lag och västerländsk lag. Enligt västerländsk lag är otukt i sig inte något brott. I deras ögon betraktas otukt som ett brott endast när den begås med våld eller med en kvinna som har en make. Med andra ord är otukt i deras lag ett brott, medan våld och kränkning av annans rättigheter utgör ytterligare brott. På grund av denna grundläggande skillnad görs också en åtskillnad mellan dem när det gäller straff. Västerländsk lag anser fängelse vara tillräckligt för våldtäkt, och om någon begår otukt med en gift kvinna ges hennes make rätt till skadestånd. Detta straff förebygger inte brott; det gör i stället människor ännu mer orädda. Därför har graden av otukt ökat i de länder där sådana lagar gäller. Islamisk lag håller däremot samhället fritt från denna typ av brott och brottslingar när det gäller otukt. I de länder där denna typ av straff utdöms för otukt blir detta brott aldrig allmänt förekommande. När straffet en gång verkställs enligt sharia skapas en sådan fruktan bland landets hela befolkning att ingen vågar begå denna typ av brott på flera år. För en person som är benägen att begå sådana brott fungerar detta som ett slags psykologiskt ingrepp, genom vilket en förändring automatiskt sker i hans sinne.

I väst ser man på hundra piskrapp med avsky. Anledningen är inte att man ogillar kroppsliga straff för människor; den verkliga orsaken är snarare att den moraliska känslan ännu inte har utvecklats. Till en början ansåg man otukt vara en last. Nu betraktar man den som en ren lek, en förströelse genom vilken två människor av olika kön kan roa sig en stund. Därför vill man att lagen ska visa tolerans i denna fråga och att inga effektiva åtgärder ska vidtas så länge den otuktige inte ingriper i någon annans frihet eller lagliga rättigheter. När någon därefter ingriper i en annans frihet eller rättigheter betraktas detta som ett brott som endast kränker en enskild persons rättigheter. Därför anser man ett vanligt straff eller skadestånd vara ett tillräckligt straff för detta brott.

Det står klart att den som har en sådan uppfattning om otukt kommer att betrakta de hundra piskrappen för denna handling som ett förtryckande straff. Men när hans moraliska och sociala känsla har utvecklats och han inser att otukt, vare sig den sker frivilligt eller med tvång, under alla omständigheter är ett samhällsbrott och att hela samhället skadas av den, kommer hans syn på straffet automatiskt att förändras. Han måste erkänna att samhället måste skyddas från denna skada och att det, eftersom de faktorer som lockar till otukt är djupt rotade i människans djuriska natur och inte kan utrotas enbart genom fängelsestraff och skadestånd, inte finns något annat sätt än att vidta stränga åtgärder för att stänga alla vägar till den. Det är bättre att genom att tilldela en eller två personer ett hårt kroppsligt straff skydda miljontals människor från otaliga moraliska och sociala skador än att, genom att befria brottslingen från straffets smärta, skada hela nationen och hans framtida oskyldiga avkomma.

Det finns ytterligare en orsak till att man betraktar hundra piskrapp som tyranniska. Detta blir lätt begripligt om man tänker på den västerländska civilisationens grundvalar. Jag har redan beskrivit att denna civilisation började med en tendens att stödja individen mot kollektivet och att hela dess grund har byggts på en överdriven föreställning om individuella intressen och rättigheter. Därför upplever västerlänningen det inte som särskilt outhärdligt, hur mycket individen än gör orätt mot kollektivet; i de flesta fall tar de tvärtom emot detta med glädje. Men när man ingriper mot individen för att skydda kollektivets rättigheter ryser de, och all deras sympati riktas mot individen i stället för kollektivet. Dessutom är det utmärkande för dessa anhängare av den västerländska jahiliyya, liksom för invånarna under hela jahiliyya-eran, att de fäster större vikt vid känslor än vid förnuft. Eftersom den skada som drabbar en enskild person upplevs i begränsad omfattning, betraktar de den som ett enormt ont. Däremot kan de inte känna betydelsen av den omfattande skada som drabbar hela samhället och dess framtida avkomma.

Den sharia-rättsliga bestämmelsen om grundlösa anklagelser för otukt

Den skada som orsakas av otukt uppstår nästan på samma sätt genom falska anklagelser om otukt. En falsk anklagelse om otukt mot en ädel kvinna leder inte bara till vanära för henne; den ökar också fiendskapen mellan olika familjer, gör härstamningen misstänkt, förstör äktenskapliga relationer och gör att en enda person genom att en enda gång uttala några ord fortsätter att straffa många människor under många år. I Koranen har ett strängt straff föreskrivits för detta brott.

Koranen säger: (arabiska****************************************)

Och de som anklagar kyska kvinnor för äktenskapsbrott men inte kan framföra fyra vittnen till stöd för anklagelsen ska piskas med åttio piskrapp, och deras vittnesmål ska aldrig mer godtas. Sådana människor är själva ogärningsmän. – Sura an-Nur: 4

Förebyggande åtgärder

På detta sätt avskaffar islams strafflag genom sin politiska makt å ena sidan orätta handlingar med tvång och skyddar å andra sidan samhällets hedervärda människor från illvilliga personers förtal. Islams moraliska undervisning renar människan inifrån på ett sådant sätt att om onda begär uppstår i sinnet på grund av brister i den moraliska undervisningen och dessa med tvång omsätts i handling, hindras de genom lagen. Mellan dessa båda metoder har en ytterligare metod tillämpats, eftersom den ska stödja den moraliska undervisningen i människans andliga fostran. Genom alla dessa metoder har samhällsordningen reformerats på ett sådant sätt att de svagheter som kvarstår hos individerna på grund av brister i den moraliska undervisningen inte ska växa eller omsättas i handling; att en sådan miljö ska skapas i samhället där onda begär inte får möjlighet att blomstra; och att alla möjliga vägar som kan förstöra den civiliserade ordningen ska stängas.

Nu beskriver vi var och en av dessa metoder för en mer detaljerad genomgång.

Påbudet om klädsel och satr

När det gäller sociala föreskrifter var islams första åtgärd att utrota nakenheten och fastställa gränserna för satr för kvinnor och män. Arabernas tillstånd under jahiliyya var inte annorlunda i detta avseende. De brukade utan minsta tvekan vara nakna inför varandra. – [Det berättas i en hadith: Hazrat Miswar ibn Makhrama (ra) bar på en sten. På vägen lossnade hans höftkläde, men han fortsatte att bära stenen i detta tillstånd. När Profeten (s) såg honom sade han: ’Täck din kropp och gå inte omkring naken.’ – Muslim] De ansåg det onödigt att skyla sig när de badade eller uträttade sina behov. Tawaf runt Kaba utfördes helt nakna, och detta ansågs vara en förträfflig gudstjänst. – [Ibn Abbas (ra), Mujahid (r), Tawus (r) och Zuhri (r) har enhälligt sagt att tawaf runt Kaba utfördes naken.] Även kvinnorna brukade vara nakna under tawaf. – [Muslim har i Kitab at-tafsir beskrivit denna sed hos araberna: En kvinna brukade utföra tawaf naken och säga till de församlade: ’Vem vill skänka mig ett klädesplagg som jag kan täcka min kropp med?’ Att skänka kläder åt denna nakna kvinna ansågs på detta sätt vara en mycket stor from handling.] Deras kvinnors kläder var sådana att en del av bröstet förblev obetäckt, liksom delar av armarna, midjan och området nedanför knäna. Exakt samma förhållanden kan i dag ses i Europa, Amerika och Japan. I de österländska länderna finns ingen samhällsordning som fastställer vilka delar av kroppen som ska vara obetäckta och vilka som ska vara täckta.

Islam har i detta avseende lärt människan civilisationens första läxa.

(Arabiska******************************************)

O människobarn! Allah den Högste har sänt ned kläder för att täcka era kroppar, och detta är en prydnad för er. – Sura al-A’raf: 26

Enligt innebörden av denna vers har det gjorts obligatoriskt för varje kvinna och man att täcka kroppen. Profeten (frid vare med honom) gav stränga instruktioner om att ingen skulle vara naken inför någon annan.

(Arabiska***********************************************)

Den som kastar en blick på sin broders satr är förbannad.

– Jassas: Ahkam al-Qur’an

(Arabiska***********************************************)

Ingen man ska se någon annan man naken, och ingen kvinna ska se någon annan kvinna naken. – Muslim

(Arabiska********************************************************)

Vid Allah, det vore bättre för mig att kastas ned från himlen och slitas i stycken än att jag skulle se någon annans könsdelar eller att någon skulle se mina könsdelar. – al-Mabsut

(Arabiska*********************************************************)

Se upp, var aldrig naken. De som är med er lämnar er aldrig, utom när ni uträttar era behov eller har samlag. – Tirmidhi

(Arabiska****************************************************)

När någon av er går till sin hustru ska han även då hålla sitt satr täckt och inte helt falla ner naken som en åsna. – Ibn Majah

En gång gick Profeten (frid vare med honom) till betesmarken för zakat-kamelerna och fann där kamelskötaren liggande naken. Han avskedade honom genast från hans tjänst och sade:

(Arabiska*******************************)

Den som är skamlös är till ingen nytta för oss.

Gränserna för vad män ska täcka

Tillsammans med alla dessa föreskrifter har även gränserna för hur kvinnor och män ska täcka sina kroppar fastställts separat. Den del av kroppen som det är obligatoriskt att hålla täckt kallas satr i shariahs terminologi. Området mellan mannens navel och knän kallas satr, och det har befallts att det inte ska blottas inför andra och att andra inte heller ska se det.

(Arabiska****************************************************)

Det har berättats från Abu Ayyub Ansari att Profeten (saw) sade: ”Det som är ovanför knäna och nedanför naveln är det som ska täckas.” – Dar al-Qutni

(Arabiska*************************************************)

För män är det som ska täckas från naveln till knäna. – Mabsoot

(Arabiska************************************************************)

Det har berättats från Ali (må Allah vara nöjd med honom) att Profeten sade: ”Visa inte ditt lår för någon och rikta inte blicken mot någon levande eller död persons lår.” – Tafsir al-Kabir

Detta är en allmän föreskrift. Ingen annan än hustrun är undantagen från den.

(Arabiska*******************************************************)

Skydda er satr från alla andra än era hustrur och slavinnor. – Ahkam al-Qur’an

Gränserna för kvinnans satr

För kvinnor har gränserna för satr fastställts mer omfattande. De har befallts att täcka hela kroppen, med undantag för ansiktet och händerna. Fäder, bröder och alla nära släktingar omfattas av denna föreskrift, och ingen annan man än maken kan vara undantagen från den.

(Arabiska********************************************************)

Profeten sade: ”För en kvinna som tror på Allah och den yttersta dagen är det inte tillåtet att hålla mer än detta av handen otäckt.” Med dessa ord lade han sin hand på mitten av hennes handled. – Ibn Jarir

(Arabiska****************************************************************)

När en flicka når puberteten bör ingen del av hennes kropp vara synlig. Endast ansiktet och händerna upp till handlederna får ses. – Abu Dawud

Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) berättar: ”En gång kom jag, iförd smyckad klädsel, inför min brorson Abdullah ibn Tufayl, varvid Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) ogillade detta. Jag sade: ’O Allahs Sändebud! Han är ju min brorson.’ Då sade Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom):”

(Arabiska************************************************)

”När en flicka når puberteten är det inte tillåtet för henne att visa någon del av sin kropp utom ansiktet och händerna.” Med dessa ord lade han sin hand ovanför hennes handled på ett sådant sätt att endast ett knytnävsbrett mellanrum återstod mellan handledens mitt och den plats där han lade handen. – Ibn Jarir

Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom)s svägerska, Hazrat Asma bint Abu Bakr (må Allah vara nöjd med henne), kom en gång inför honom iförd ett tunt tyg. Hennes kroppsdelar syntes genom tyget. Profeten vände genast bort blicken och sade:

(Arabiska*********************************************************)

”O Asma! Efter att en kvinna har nått puberteten är det inte tillåtet för henne att visa någon annan någon del av sin kropp utom detta och detta.” Med dessa ord pekade Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) på hennes ansikte och handleder. – Fath al-Qadir

Hafsa bint Abd al-Rahman kom en gång till Aishas hem iförd en tunn dupatta. Då rev hon sönder den och täckte henne med en tjock sjal. – Imam Malik: Muwatta

Profeten sade:

(Arabiska**********************************************)

Guds förbannelse vilar över de kvinnor som bär kläder men ändå är nakna.

Låt inte kvinnor bära så åtsittande kläder att kroppens former framträder.

Av dessa berättelser framgår att hela kvinnans kropp, med undantag för ansiktet och händerna till handlederna, ingår i awra. Denna awra måste täckas även inför de närmaste familjemedlemmarna i hemmet. Endast inför maken får denna awra blottas; inför ingen annan person, vare sig det är fadern, brodern eller brorsonen. Kläder genom vilka kroppens lemmar syns får inte heller bäras.

Alla föreskrifter som har givits i detta kapitel gäller unga kvinnor. Föreskrifterna om att täcka awra börjar gälla när en flicka når puberteten och fortsätter så länge hon har sexuell attraktionskraft. När denna ålder har passerats har föreskrifterna lättats något.

Den heliga Koranen säger:

(Arabiska********************************************************************)

De mycket gamla kvinnor som inte längre hoppas på att gifta sig får ta av sig sin dupatta; det är då inget fel i det. Villkoret är dock att de inte har för avsikt att visa upp sin klädsel och utsmyckning. Det är bättre för dem att iaktta försiktighet i detta avseende. – Sura an-Nur: 60

Här har orsaken till att strängheten mildras beskrivits tydligt. Innebörden i orden ”inte längre hoppas på att gifta sig” är att de saknar sexuell lust och sexuell dragningskraft. Dessutom har detta villkor ställts av försiktighet: de får inte ha för avsikt att visa upp sin klädsel och utsmyckning. Det innebär att om ens en liten gnista av sexuell lust finns kvar i deras bröst, är det inte tillåtet för dem att ta av sig sin dupatta. Denna regel har endast lättats för sådana äldre kvinnor som, eftersom de nått hög ålder, befriats från klädrelaterade begränsningar och som inte riskerar att utsättas för någon annan blick än en blick av respekt. Sådana kvinnor får vistas i hemmet utan dupatta eller chador.

Att inhämta tillstånd

Därefter har följande andra begränsning införts: det är förbjudet att gå in i ett hem utan dess invånares tillstånd, så att ingen ska få se hemmets kvinnor i ett sådant tillstånd att det inte är lämpligt för män att se dem så.

(Arabiska*******************************************************)

När era söner når vuxen ålder bör de träda in i hemmet med tillstånd, liksom de som var före dem brukade träda in med tillstånd. – Sura an-Nur: 59

Även här har orsaken förklarats tydligt. Påbudet att inhämta tillstånd gäller endast dem hos vilka den sexuella känslan har vaknat. Innan denna känsla har vaknat är det inte nödvändigt att inhämta tillstånd.

Dessutom befalldes andra människor att inte gå in i någons hus utan tillstånd.

(Arabiska********************************************)

Ni som tror! Gå inte in i någons hus utan husägarens tillstånd, och när ni går in ska ni hälsa husets invånare med salam. – Sura an-Nur: 27

Det egentliga syftet här är att upprätta en barriär mellan husets insida och utsida, så att kvinnan i familjelivet kan vara skyddad från främmande mäns blickar. Araberna kunde till en början inte förstå orsaken till dessa föreskrifter. Därför brukade de ibland kika in i huset utifrån. En sådan händelse inträffade en gång med den ädle Profeten (frid över honom). En dag befann han sig i sitt rum. Då kikade en man in genom fönstret. Han sade:

Om jag hade vetat att du skulle kika in, skulle jag ha stuckit in något i ditt öga. Befallningen att be om tillstånd gavs just för att skydda mot blickar. – Bukhari

Därefter förkunnade han:

Om någon tittar in i en annans hus utan tillstånd, har husets invånare rätt att få hans öga utstucket. – Muslim

Därefter befalldes den utomstående att, om han behövde be om något från någon annans hus, inte gå in i huset utan be om det utifrån, bakom förhänget.

(Arabiska***************************************)

När ni ber kvinnorna om något, be dem då om det bakom en förhänge. Detta är renare för både era och deras hjärtan. – Sura al-Ahzab: 53

Även här har syftet med begränsningarna klargjorts fullständigt. Det egentliga syftet är att skydda kvinnor och män från sexuellt begär och upphetsning, och genom denna föreskrift har fri umgängelse mellan kvinnor och män förhindrats.

Dessa föreskrifter gäller inte bara främlingar, utan även hushållets tjänare. Det berättas att Hadhrat Bilal (må Allah vara nöjd med honom) eller Hadhrat Anas (må Allah vara nöjd med honom) en gång ville hämta ett av Hadhrat Fatimas (må Allah vara nöjd med henne) barn. Då räckte hon barnet till honom bakom förhänget. – Fath al-Qadir

Ändå var de båda den Helige Profetens (frid och välsignelser vare med honom) särskilda tjänare och stod honom nära som familjemedlemmar.

Avskilt umgänge och beröring av kroppen

Den tredje begränsningen är att ingen annan än maken får vara avskilt tillsammans med en kvinna eller beröra hennes kropp, hur nära vän eller släkting han än må vara.

(Arabiska***********************************)

Det har berättats från Uqba ibn Amir (må Allah vara nöjd med honom) att Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ”Se upp! Gå inte i avskildhet till kvinnor.” En ansarier sade: ”Allahs sändebud! Vilken är din föreskrift beträffande svågern?” Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: ”Han är ju döden!” – Bukhari, Muslim, Tirmidhi

(Arabiska******************************)

Gå inte till någon kvinna när hennes make är frånvarande. Djävulen kommer nämligen att flyta genom någon av er som blodet flyter. – Tirmidhi

(Arabiska*******************************************)

Amr ibn al-As säger: ”Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) förbjöd oss att gå till någon kvinna när hennes make är frånvarande.” Tirmidhi

(Arabiska***************************************)

Från och med i dag ska ingen gå till någon kvinna när hennes make är frånvarande, så länge inte en eller två män befinner sig hos henne. – Muslim

Det finns likaså en föreskrift mot att vidröra:

(Arabiska***************************************)

Profeten (frid vare med honom) sade: ”Om någon rör vid handen på en kvinna som han inte har någon laglig relation till, kommer en brinnande eld på Domedagen att läggas ovanpå hans hand.”

Aisha (må Allah vara nöjd med henne) sade att profeten (frid vare med honom) endast tog emot kvinnornas trosed muntligen. Han tog inte deras händer i sina händer. Han rörde inte vid någon kvinnas hand, utom sin hustru. –Bukhari

Usayma bint Rukayqa sade: ”Jag gick tillsammans med några kvinnor till profeten (frid vare med honom) för att avlägga troseden. Han tog från oss eden att avstå från avgudadyrkan, stöld, äktenskapsbrott, falska anklagelser och olydnad mot profeten.” När eden hade avlagts sade vi: ”Kom, låt oss avlägga troseden genom att lägga våra händer i din hand.” Profeten sade: ”Jag rör inte vid kvinnors händer; jag tar endast emot eden muntligen.” –Nasa’i och Ibn Majah

Dessa föreskrifter gäller också endast äldre kvinnor. Det är tillåtet att sitta avskilt tillsammans med en äldre kvinna och att röra vid hennes kropp. Abu Bakr (må Allah vara nöjd med honom) brukade besöka en stam där han hade ammats. Han brukade skaka hand med de äldre kvinnorna i den stammen. Det berättas att Abdullah ibn az-Zubayr lät en äldre kvinna massera hans händer och fötter.

Den skillnad som görs mellan unga och äldre kvinnor visar att den fria umgänget mellan kvinnor och män måste begränsas. Detta kan nämligen öppna vägen för skadliga följder.

Skillnaden mellan mahram och icke-mahram

Med undantag för maken omfattas alla män, oavsett om de är mahram eller icke-mahram, av ovanstående föreskrifter. Inför ingen av dem får kvinnan visa någon del av sin awrah, det vill säga av kroppen, utom ansiktet och händerna, på samma sätt som en man inte får visa sin awrah (någon del mellan naveln och knäna) inför en annan man.

Alla män bör gå in i hemmet med tillstånd, och ingen av dem får sitta avskilt tillsammans med en kvinna eller röra vid hennes kropp. – [När det gäller att röra vid kroppen eller lägga handen på den finns det en betydande skillnad mellan en mahram-man och en icke-mahram-man. En bror får hålla sin syster i handen för att hjälpa henne upp på ett färdmedel eller hjälpa henne att stiga av det. Det bör påpekas att detta inte är tillåtet för en icke-mahram. När den ädle Profeten (frid över honom) återvände från en resa brukade han dra Hadrat Fatima (må Gud vara nöjd med henne) intill sig och kyssa hennes huvud. Hadrat Abu Bakr (må Gud vara nöjd med honom) kysste också Hadrat Aishas (må Gud vara nöjd med henne) huvud.]

Anvisningar om slöjan

Nedan återges de verser i den heliga Koranen där föreskriften om slöjan har givits:

(Arabiska**************************************************************************************************************)

[O Profet! Säg till de troende männen att de ska sänka sina blickar och bevara sin sexuella renhet. Detta är det renaste för dem i detta avseende. Och säg till de troende kvinnorna att de ska sänka sina blickar, bevara sin sexuella renhet och inte visa sin skönhet, utom det som av sig självt blir synligt. Och låt dem dra sina sjalar över bröstet och inte visa sin skönhet för någon annan än följande personer: deras män, fäder, svärfäder, söner, styvsöner, brorsöner, systersöner, sina egna kvinnor, sina slavar, tjänare utan begär efter kvinnor samt sådana barn som ännu inte har kännedom om kvinnors privata angelägenheter. [Befall dem dessutom] att de inte ska låta sina fotsteg höras när de går, så att deras dolda skönhet inte avslöjas genom ljudet av deras steg.

– Sura an-Nur: 30–31

(Arabiska**************************************************)

O Profetens hustrur! Ni är inte som andra kvinnor. Om ni vill hålla fast vid gudsfruktan, tala då inte på ett förföriskt [tvetydigt] sätt, så att de som har onda begär i sina hjärtan börjar hoppas på något från er. Tala enkelt och rakt. Stanna i era hem och visa er inte offentligt med er skönhet och ungdom, såsom under den tidigare okunnighetens tid. – Sura al-Ahzab: 32–33

(Arabiska**********************************************************)

O Profet! Säg till dina hustrur, dina döttrar och de troende kvinnorna att de ska täcka sina kroppar och ansikten med sina sjalar. – Sura al-Ahzab: 59

Beakta dessa verser noggrant. Männen har endast ålagts att sänka sina blickar och bevara sin karaktär från sexuell obscenitet. Men kvinnorna har inte bara ålagts de två ovan nämnda buden, utan dessutom fått ytterligare anvisningar beträffande umgänge och uppförande. Detta betyder tydligt att det för att bevara deras karaktär inte räcker att endast tygla blicken och skydda könsdelarna; dessutom behövs ytterligare vissa regler och sedvänjor. Nu måste vi se hur Profeten, må Guds frid och välsignelser vara över honom, och de ädla följeslagarna, må Gud vara nöjd med dem, förverkligade dessa anvisningar i det islamiska samhället. Vi måste också undersöka vad dessa anvisningar egentligen innebär och om deras ord och handlingar belyser hur de kan genomföras.

Att tygla blicken

Först och främst har kvinnor och män befallts: ”Sänk blicken.” Det innebär att man inte ska fästa blicken på någons ansikte utan rikta den nedåt. Detta är den bokstavliga betydelsen av uttrycket ”gadd-e-basar” i Koranen. Men den fullständiga innebörden framgår inte av detta. Det verkliga syftet med Allah den Allsmäktiges befallning är inte att människan alltid ska titta nedåt och aldrig se uppåt, utan att människan ska skydda sig från det som i hadithernas terminologi kallas ögats äktenskapsbrott. Att betrakta en främmande kvinnas utseende, skönhet och behag och njuta av det skapar, liksom hos mannen, omoral; på samma sätt skapar det omoral hos kvinnan att se på en främmande man. Det är inte så att början till omoral och fördärv naturligt och av naturen ligger just här. Därför har denna väg först och främst stängts, och detta är den egentliga innebörden av att tygla blicken eller sänka blicken.

Det är sant att ens blick kommer att falla på allt möjligt när man lever i världen med öppna ögon. Det är naturligtvis inte möjligt att en man aldrig skulle se en kvinna eller en kvinna aldrig se en man. Därför är den anvisning som den som fastställt sharia har gett att om blicken plötsligt faller på någon och man känner en viss dragning till hennes eller hans skönhet, så är det förbjudet att kasta en andra blick på personen.

Jarir, må Gud vara nöjd med honom, berättar: Jag frågade Allahs Sändebud: ”Vad ska jag göra om min blick plötsligt faller på någon?” Han svarade: ”Vänd bort blicken.” – Abu Dawud

(Arabiska********************************************************)

Hazrat Burayda (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Profeten (frid och välsignelser vare med honom) sade till Hazrat Ali (må Allah vara nöjd med honom): ”O Ali! Se inte en andra gång efter den första blicken. Den första blicken kommer att förlåtas, men om du ser en andra gång kommer det inte att förlåtas.” – Abu Dawud

(Arabiska*********************************************)

Profeten (frid och välsignelser vare med honom) sade: ”Den som riktar en sexuellt lysten blick mot en främmande kvinna kommer på uppståndelsens dag att få glödhett, smält järn hällt i sina ögon.” – Fath al-Qadir

Men man ställs inför många situationer där det blir nödvändigt att se en främmande kvinna. Till exempel kan en kvinna behandlas av en läkare, vittna inför en domare i ett rättsfall, hålla på att drunkna eller ha fått sin kyskhet och heder hotad. I sådana situationer får man inte bara se hennes ansikte; om det behövs får man även se hennes awrah. Hennes kropp får också vidröras. Att lyfta och bära en kvinna som håller på att brännas av eld eller drunkna är dessutom inte bara tillåtet, utan blir obligatoriskt. Lagstiftaren i sharia har föreskrivit att avsikten i sådana situationer ska hållas så ren som möjligt. Men om minsta upphetsning skulle uppstå på grund av mänskliga behov, är det inte en synd. En sådan blick tas nämligen av nödvändighet, och det är inte möjligt för människan att undertrycka naturliga behov.

På samma sätt är det inte bara tillåtet att se en främmande kvinna i syfte att gifta sig med henne, utan hadither innehåller även föreskrifter om detta. Profeten själv (frid och välsignelser vare med honom) såg en kvinna i detta syfte.

(Arabiska******************************************************)

Det berättas från al-Mughira ibn Shu’ba att han en gång friade till en kvinna. Profeten (frid och välsignelser vare med honom) sade till honom: ”Se på henne, för det är mer ägnat att skapa kärlek och samförstånd mellan er.” – al-Tirmidhi

(Arabiska****************************************************)

Det har berättats från Sahl bin Saʿd att en kvinna en gång kom till den ädle Profeten (frid över honom) och sade: ”O Allahs Sändebud! Jag erbjuder mig själv för att ingå äktenskap med dig.” Då såg Profeten (frid över honom) på henne. – Bukhari

(Arabiska****************************************)

Hazrat Abu Hurayra berättar: ”Jag satt hos Profeten (frid över honom). Då kom en man och sade: ’Jag har för avsikt att gifta mig med en kvinna från ansarerna.’ Profeten (frid över honom) sade: ’Har du sett henne?’ Mannen svarade: ’Nej.’ Profeten (frid över honom) sade: ’Se på henne först, eftersom det vanligtvis finns någon brist i ansarernas ögon.’ – Muslim

(Arabiska******************************************************************)

Det har berättats från Jabir bin Abdullah att Profeten (frid över honom) sade: ”Om någon av er friar till en kvinna, bör han i den mån det är möjligt se på henne för att ta reda på om det hos henne finns något som uppmuntrar honom att gifta sig med henne.” – Abu Dawud

När man begrundar alla dessa undantag förstår man att Allah den Upphöjdes avsikt inte är att helt förbjuda att man ser på kvinnor; hans avsikt är i själva verket att stänga vägen till fitna och osedlighet. Det är förbjudet att se på ett sätt som saknar behov, som inte medför någon samhällelig nytta och som kan ge upphov till sexuell upphetsning.

Alla dessa föreskrifter har givits för män på samma sätt som för kvinnor.

Det har återberättats i hadith från Hazrat Umm Salama att hon en gång satt tillsammans med Hazrat Maymuna hos Profeten (frid över honom). Då kom den blinde Hazrat Ibn Umm Maktum dit. Profeten (frid över honom) sade: ”Täck er inför honom.” Hazrat Umm Salama sade: ”Är han inte blind? Han kan ju varken se oss eller känna igen oss.” Profeten (frid över honom) sade: ”Är ni också blinda, eftersom ni kan se honom?”

Men det finns en liten psykologisk skillnad mellan att se en kvinna med en mans ögon och att se en man med en kvinnas ögon. Mannens natur har en benägenhet att ta initiativ och handla. När han tycker om något strävar han efter att uppnå det. Kvinnans natur präglas däremot av en benägenhet att avvisa och fly. Så länge hennes natur inte har förändrats kan hon inte bli så orädd och djärv att hon, efter att ha tyckt om någon, rusar mot honom. Lagstiftaren inom sharia har, med hänsyn till denna skillnad, inte föreskrivit lika stränga regler för kvinnor när det gäller att se män som för män när det gäller att se kvinnor. I hadithsamlingarna är det välkänt att Aisha (må Allah vara nöjd med henne) berättade: ’Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) lät henne se abessiniernas uppvisning med anledning av eid.’ –[Denna berättelse finns återgiven i olika versioner i Bukhari, Muslim, Nasa’i, Musnad Ahmad med flera. Vissa har förklarat den med att händelsen kan ha inträffat när Aisha (må Allah vara nöjd med henne) ännu var minderårig och när föreskriften om slöjan ännu inte hade uppenbarats. Men i Ibn Hurans utförliga diskussion sägs det att detta inträffade när en delegation från Abessinien hade kommit till Medina. Historien visar att denna delegation kom till Medina under det sjunde året efter hijra. Bedömt utifrån detta var Aisha (må Allah vara nöjd med henne) då femton eller sexton år gammal. Dessutom sägs det i Bukharis återgivning att Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) höll Aisha (må Allah vara nöjd med henne) täckt med en mantel. Detta visar att föreskrifterna om slöjan redan hade uppenbarats.] Av detta framgår att det inte är helt förbjudet för kvinnor att se män. Men det är förbjudet att män och kvinnor sitter tillsammans i samma sammankomst och betraktar varandra oavvänt. Inte heller är en blick tillåten som kan leda till någon omoral eller olycka. Det var i samma följeslagares, Ibn Umm Maktums, hem—den blinde följeslagare som Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) hade befallt Umm Salama att skyla sig inför—som Profeten senare befallde Fatima bint Qays (må Allah vara nöjd med henne) att tillbringa sin väntetid. Qadi Abu Bakr ibn al-Arabi återger händelsen på följande sätt i sitt verk Ahkam al-Qur’an:

Han berättar att Fatima bint Qays ville tillbringa sin väntetid i Umm Shariks hem. Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ’Människor kommer och går i detta hus. Bo i stället i Ibn Umm Maktums hus, för han är blind, och där kan du vara utan slöja.’

Av detta framgår att syftet är att minska risken för omoral och olycka. Hon förbjöds att stanna där risken för omoral var större och uppmanades att stanna där risken var mindre. Hon måste naturligtvis bo någonstans, men där det inte fanns något behov av att hon vistades förbjöds kvinnor att samlas på samma plats som en främmande man och träffa honom ansikte mot ansikte.

Den som har förmåga att förstå dessa värdiga, förnuftiga och sharias mening genomträngande bedömningar kan lätt förstå de rationella orsakerna bakom föreskrifterna om att behärska blicken, liksom varför dessa föreskrifter i vissa avseenden har skärpts och i andra mildrats. Lagstiftarens verkliga avsikt inom sharia är att stoppa blickarnas lek. Han är annars inte fiende till någons ögon. De två ögonen ser först med en oskyldig blick. Sinnets Satan njuter av detta, och det är en del av människans natur. Njut av naturens övriga skönhet. Betrakta därför mänsklig skönhet en gång och upplev en andlig glädje genom den. Men Satan ökar gradvis njutningen och smaken av denna glädje. Till slut utvecklas smaken för skönhet till en längtan efter förening. Finns det någon som kan förneka att ögats blick är den första och främsta orsaken till all den synd och omoral som har förekommit och fortfarande förekommer i världen? Kan någon hävda att det tillstånd i sinnet som uppstår när man ser så många blommor är exakt detsamma som när man ser en vacker ung man eller kvinna? Om det finns en skillnad mellan de båda tillstånden och det ena är mer sexuellt laddat än det andra, hur kan man då säga att den frihet man har att njuta av den ena formen av skönhet också ska gälla den andra? Lagstiftaren inom sharia vill inte hindra någon från att njuta av skönhet. Han säger endast: Välj det par du själv önskar och tillfredsställ genom det den längtan efter skönhetsnjutning som finns inom dig. Om du lämnar denna mittpunkt och går omkring och betraktar andras utseende och ungdom, kommer du att ägna dig åt omoral och oanständighet. Även om du på grund av självbehärskning och andra begränsningar inte faktiskt ägnar dig åt utsvävningar, kommer du inte att kunna skydda dig från utsvävningar i tankarnas värld. Mycket av din kraft kommer att slösas bort genom ögonens upphetsning. Ditt sinne kommer att förorenas av många oförverkligade begär efter synd. Du kommer gång på gång att plågas av kärlekens bedrägerier och tillbringa många nätter med att ligga vaken och drömma. Många vackra ormar och ormdjur kommer att bita dig. Genom hjärtats bultande och blodets upphetsning kommer din livskraft att försvagas—är inte detta en liten skada? Håll allt detta under kontroll. Man bör avstå från att titta utan anledning och från sådant betraktande som kan leda till omoral och olycka. Om det finns ett verkligt behov av att se och detta leder till någon samhällelig eller kulturell nytta, är det berättigat.

Begränsningar av att visa sin skönhet och deras gränser

Föreskrifterna om att behärska blicken gäller lika för kvinnor och män. Vissa föreskrifter gäller dessutom särskilt för kvinnor. Den första av dessa är att en kvinna inte får visa sin skönhet utanför en bestämd gräns.

Innan vi begrundar syftet med och detaljerna i denna föreskrift bör vi på nytt erinra oss de föreskrifter som tidigare har redogjorts för i kapitlet om klädsel och awra. Hela kvinnans kropp, med undantag för ansiktet och händerna, är awra och får inte blottas ens inför fadern, farbrodern, brodern eller sonen. Det är till och med makruh att en kvinna blottar sin awra inför en annan kvinna. –[Att se en kvinnas kroppsdelar mellan naveln och knäna är lika haram för en annan kvinna som det är haram för en man att se dessa kroppsdelar hos en annan man. Att se övriga kroppsdelar är makruh, men inte haram.] Med denna sanning i åtanke bör gränserna för att visa sin skönhet diskuteras.

1. En kvinna får visa sin skönhet inför sin make, far, svärfar, son, styvson, bror, brorson och systerson.

2. Hon har också fått tillstånd att visa sin skönhet inför sin egen slav (men inte inför någon annans slav).

3. Hon får också visa sig smyckad inför en man som står under hennes lydnad och uppsikt och som inte hyser något intresse eller någon åtrå efter kvinnor. – När Hafiz Ibn Kathir kommenterar denna föreskrift säger han: Detta syftar på sådana arbetare, tjänare och underordnade män som inte är listiga eller beräknande, utan mycket godtrogna, och som inte hyser någon sexuell lust efter kvinnor. Det kan finnas två orsaker till att sexuell lust saknas. För det första kan de helt sakna sådan lust, såsom gamla män, enfaldiga personer eller medfödda eunucker. För det andra kan de visserligen ha manlig kraft och ett naturligt intresse och begär efter kvinnor, men eftersom de är underordnade tjänare i det hus där de arbetar, eller går till det huset för att få hjälp som tiggare, kan de inte hysa någon sexuell lust efter kvinnorna i det huset. Med de ovan nämnda orden i Koranen avses båda dessa grupper. Men man bör komma ihåg att de män inför vilka kvinnor har fått tillstånd att visa sin skönhet måste ha två egenskaper. För det första får de inte ens tänka på att hysa någon sexuell lust efter kvinnorna i det hus där de tjänar. Därefter bör varje husägare noggrant se till att den ursprungliga bedömningen av de tjänare som har fått tillstånd att komma in i huset verkligen har visat sig vara riktig. Om någon misstanke uppstår efter att tillståndet har getts, måste dessa män förbjudas att komma in i huset. Ett tydligt exempel i detta avseende är den eunuck som Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) hade tillåtit att komma in i huset.

Det förhöll sig så att det i Medina fanns en eunuck. Han brukade komma och gå inför Profetens hustrur. En dag satt han hos Umm Salama (må Allah vara nöjd med henne) och samtalade med hennes bror, Abdullah (må Allah vara nöjd med honom). Då kom Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) dit, och när han gick in i huset hörde han eunucken säga följande till Abdullah:

”Om Taif erövras i morgon ska jag visa dig Badiya bint Ghaylan al-Thaqafiyya. När hon kommer framifrån syns fyra veck på hennes mage, och när hon vänder ryggen till syns åtta veck.” Därefter beskrev han hennes privata delar med oanständiga ord. När Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) hörde detta sade han: ”Allahs fiende! Du måste verkligen ha studerat henne ingående.” Sedan sade han till sina hustrur: ”Jag märker att denne man känner till kvinnors angelägenheter. Låt honom därför inte komma till er.”

Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) nöjde sig inte med detta. Han förvisade honom också från Medina. När han beskrev Badiya bint Ghaylans privata delar ansåg Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) att kvinnorna, på grund av hans kvinnliga sätt och uppträdande, umgicks med honom utan någon tvekan eller förbehåll, så som de umgås med kvinnor ur den egna kretsen. På så sätt fick denne man kännedom om kvinnornas intima angelägenheter och beskrev dem för män. Detta kunde leda till stor skada och sedeslöshet.”

4. Hon får också visa sin skönhet inför sådana pojkar som ännu inte har fått någon sexuell medvetenhet. I den heliga Koranen står det:

(Arabiska*******************************************)

Sådana pojkar som ännu inte har fått kännedom om kvinnors hemliga angelägenheter.

5. Det är tillåtet att visa kvinnlig skönhet och utsmyckning inför sådana kvinnor som man umgås med regelbundet. I Koranen används uttrycket ”era kvinnor” i stället för ”kvinnor i allmänhet”. Med detta avses antingen väl ansedda kvinnor, de egna kvinnliga släktingarna eller kvinnor från den egna samhällsgruppen. Inför okunniga och dåraktiga kvinnor, kvinnor vars uppförande är tvivelaktigt eller vars karaktär bär spår av vanära och liderlighet, är det inte tillåtet för den berörda kvinnan att visa sin skönhet. Även dessa kvinnor kan nämligen bli en orsak till osedlighet och fördärv. När muslimska kvinnor efter muslimernas ankomst till Syrien började umgås med judiska och kristna kvinnor, skrev Hadhrat Umar (må Allah vara nöjd med honom) till Hadhrat Abu Ubaydah ibn al-Jarrah (må Allah vara nöjd med honom), Syriens guvernör, och meddelade honom att muslimska kvinnor skulle förbjudas att gå in i hamam (badhus) tillsammans med ahl al-kitab-kvinnor. – Tafsir Ibn Jarir

Hadhrat Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) förklarar att muslimska kvinnor inför icke-troende och dhimmi-kvinnor får visa lika mycket som de får visa inför främmande män. – Tafsir Kabir

Syftet med allt detta var inte att upprätthålla någon religiös särart, utan att skydda muslimska kvinnor från påverkan av kvinnor vars natur, karaktär och kultur man inte kände till, eller som – om man kände till dem – var klandervärda ur islams synvinkel. Bland sådana icke-muslimska kvinnor räknas de som är väl ansedda och blygsamma till ”era kvinnor” i Koranens mening.

När man begrundar dessa gränser kan två kategorier urskiljas:

1. Den skönhet som får visas inom dessa begränsade ramar är att bära smycken och andra prydnader på de kroppsdelar som ligger utanför awrats täckning, att klä sig vackert, använda kohl och parfym, ordna håret samt bära andra kläder och utsmyckningar som kvinnor brukar bära i hemmet efter sina kvinnliga behov och önskemål.

2. Det är tillåtet att visa denna typ av klädsel inför sådana män som för alltid är förbjudna för kvinnor, eller inför män som saknar sexuellt begär, eller inför sådana personer som inte kommer att bli en orsak till osedlighet och fördärv. För kvinnor har villkoret ”era kvinnor” fastställts; för underlydande har villkoret ”utan sexuellt begär” fastställts, och för pojkar villkoret ”okunniga om kvinnors intima angelägenheter”. Därav framgår att lagstiftarens avsikt är att begränsa kvinnors visande av skönhet inom sådana ramar att deras skönhet och klädsel inte ger upphov till någon otillåten upphetsning eller risk för sexuellt utsvävande.

När det gäller alla män utanför dessa ramar har följande föreskrivits: inför dem får skönhet och klädsel inte visas, och när kvinnan går får hon dessutom inte ta steg på ett sådant sätt att den dolda skönheten och klädseln avslöjas genom ljudet av hennes steg. Då riktas mannens blick mot kvinnan. Den skönhet som enligt denna föreskrift ska döljas för främmande män är just den som ovan sades få visas inom de begränsade ramarna. Syftet är mycket tydligt. Om kvinnor klädda på ett vackert sätt visar sig inför män som hyser sexuellt begär och vars sexuella begär, eftersom de inte är mahram, inte har förvandlats till en ren och oskyldig sinnesstämning, säger ingen att varje kvinna genom att visa sådan skönhet blir karaktärslös och varje man i praktiken blir syndig. Men ingen kan heller förneka att kvinnors offentliga färd i vacker klädsel och deras deltagande i folksamlingar leder till otaliga öppna och dolda, psykiska och materiella skador. I vår tid använder kvinnorna i Europa och Amerika större delen av sina egna och sina mäns inkomster till kläder och utsmyckning. Denna utgift ökar dagligen så mycket att de inte längre har ekonomiska möjligheter att bära den. – [Nyligen hölls en utställning av kemiska produkter. Av experternas redogörelser framgick att kvinnorna i England årligen spenderar tjugo miljoner pund och kvinnorna i Amerika etthundratjugofem miljoner pund. Omkring nittio procent av kvinnorna vill använda någon form av ”make-up”. (Anmärkning: Detta gällde för fyrtio år sedan, när denna artikel skrevs. Det råder inget tvivel om att kvinnornas lyx sedan dess har ökat mångfalt. – Översättaren.)] Är det inte just de blickar fyllda av sexuellt begär som välkomnar kvinnor på marknader, kontor och i folksamlingar som har skapat denna mani? Tänk åter efter: vad kan vara orsaken till att kvinnor utvecklar en så stark längtan efter att smycka sig, och att denna längtan växer så snabbt? Är orsaken inte att de vill få mäns beröm och klä sig så att de behagar deras ögon? – [Manin att göra sig vacker har ökat så mycket bland kvinnor att de till och med offrar sina liv för den. Deras yttersta strävan är att förbli smala och slanka och att inte ha ett enda pund kött på kroppen utöver det nödvändiga. De mått som skönhetsexperter har fastställt för vader, lår och bröst vill varje flicka hålla sin kropp inom, som om dessa olyckligas enda mål i livet vore att se tilltalande ut i andras ögon. För att nå detta mål svälter de, berövar sig närande föda och tillbringar dagarna med citronsaft, bittert kaffe och sådana lätta drycker. Utan läkares råd, ja tvärtom mot läkarens råd, använder de läkemedel som gör dem magra och svaga. Många kvinnor har offrat och offrar sina liv under denna mani. År 1937 dog den berömda skådespelerskan ”Jusilabas” från Budapest plötsligt till följd av hjärtstillestånd. Senare visade undersökningen att hon under flera år hade levt på halv föda och använt patenterade läkemedel för att minska sin kroppsvikt. Till slut gav hennes livskraft plötsligt vika en dag. Därefter inträffade ytterligare tre liknande fall i Budapest, det ena efter det andra. Ungerns mycket berömda skönhet ”Magda Barsili” gav sitt liv för att bli lättare och smalare. Sedan föll sångerskan ”Louis Jabu” en natt plötsligt medvetslös på scenen inför tusentals åskådare och dog. Hennes sorg var att hennes kropp inte motsvarade den moderna tidens skönhetsmått. För att avlägsna denna sorg tog den stackars kvinnan till konstgjorda metoder och minskade sin kroppsvikt med sextio pund på två månader. Följden blev att hjärtat blev ytterst svagt, och en dag offrade hon sitt liv för skönhetens kunders skull.]

Därefter kom turen till en skådespelerska vid namn ”Imula”. Genom konstgjorda metoder hade hon gjort sin kropp så lätt att hon till slut drabbades av en bestående hjärnsjukdom. Sedan måste hon i stället för teaterscenen bege sig till ett sinnessjukhus. Sådana berömdheters öden publiceras i tidningarna. Men vem vet hur mycket hälsa och hur många liv den vansinniga strävan efter skönhet och efter att klä sig som en älskare, som har spridit sig från hem till hem, förstör varje dag? Kan någon säga om detta är kvinnans frihet eller kvinnans slaveri? Denna så kallade frihet har i själva verket ytterligare lagt männens lustars herravälde över dem. Den har gjort dem till sådana slavar att de till och med berövats friheten när det gäller mat, dryck och att bevara sin hälsa. Dessa olyckliga kvinnors liv och död har nu kommit att endast angå männen.] Vad är detta till för? Är det verkligen en helt oskyldig önskan? Finns det inte en sexuell lust dold däri, som vill sträcka sig utanför sina naturliga gränser och för vars tillfredsställelse det även på den andra sidan finns en likadan lust? Om ni förnekar detta, kanske ni redan i morgon inte kommer att tveka att påstå att den rökpelare som syns i en vulkan inte innebär att någon lava därinne är på väg att tränga ut.

Ni är fria att utföra ert arbete och göra vad ni vill. Men förneka inte sanningen. Denna sanning är inte längre dold. Dess följder har blivit uppenbara som dagens ljus. Ni tar medvetet emot dessa följder. Men islam vill stoppa det just därifrån det börjar visa sig. Dess blick är nämligen inte riktad mot den yttre, skenbart oskyldiga början på att visa sin skönhet, utan mot den fruktansvärda följd som likt domedagens mörker sprider sig över hela samhället.

Hadith:

(Arabiska*****************************************)

En kvinna som går omkring smyckad inför främmande män är lik mörkret på domedagen, utan något ljus. – Tirmidhi

I Koranen finns ett undantag från förbudet mot att visa sin skönhet inför främmande män. Det sägs: Det finns ingen skuld i detta. Människor har försökt dra vissa fördelar av detta undantag. Men problemet är att dessa ord inte ger något utrymme för större fördelar. Lagstiftaren i sharia säger: Visa inte frivilligt er skönhet inför andra. Men innebörden är mycket tydlig: ingen hålls ansvarig för den klädsel som visar sig av sig själv eller som man tvingas visa. Din avsikt får inte vara att visa din skönhet och din klädsel. Du får inte på något sätt hysa drivkraften eller önskan att visa dina smycken för andra eller, om inte annat, att få deras uppmärksamhet genom att låta dem höra det dolda klirret från dina smycken. Du måste göra ditt yttersta för att dölja din skönhet och dina prydnader. Om något därefter ändå råkar bli synligt mot din vilja, kommer Allah inte att hålla dig ansvarig för det. De kläder med vilka du täcker din skönhet kommer naturligtvis att synas. Din kroppsbyggnad och längd, din kroppsliga harmoni och dina former kommer att framträda genom dem. För det arbete och de ärenden som krävs måste du också lämna händerna och en del av ansiktet otäckta. Om det sker finns ingen skuld. Det är inte din avsikt att visa det; du är tvungen att göra det. Om någon ond människa njuter av detta, så må han göra det. Han kommer att få lida straffet för sina onda begär. Den del av ansvaret för kultur och moral som hade lagts på dig har du fullgjort efter bästa förmåga.

Detta är den ovan nämnda versens egentliga innebörd. Om man genom eftertanke och forskning undersöker de olika meningsskiljaktigheter som finns bland korantolkarna beträffande versens innebörd, kommer man att inse att deras uttalanden, trots alla skillnader, i slutändan betyder just det som har beskrivits ovan.

Enligt Ibn Masud, Ibrahim Nakha’i och Hasan al-Basri avses med den skönhet som får visas sådana kläder som kan täcka den inre skönheten, såsom burka, sjal och liknande.

Enligt Ibn Abbas, Mujahid, Ata, Ibn Umar, Anas, Dahhak, Sa’id ibn Jubayr, Awza’i och de hanafitiska imamernas uppfattning avses här ansiktet, de båda händerna och de skönhetsmedel som används på dem, såsom henna på händerna, ringar, kohl för ögonen och liknande.

Enligt Sa’id ibn al-Musayyab är det enda undantaget ansiktet, och enligt en annan berättelse stödde även Hasan al-Basri denna uppfattning.

Hazrat Aisha (ra) förespråkade att ansiktet skulle täckas. Enligt henne avser den synliga skönheten de båda händerna, armband, ringar, armringar och liknande.

Miswar ibn Makhrama och Qatada tillåter att händerna lämnas otäckta tillsammans med smycken och annat. Av hans uttalande verkar det som om han, i stället för att tillåta att hela ansiktet lämnas otäckt, endast tillåter att ögonen lämnas synliga. – Ibn Jarir och Ahkam al-Qur’an.

Begrunda syftet med alla dessa meningsskiljaktigheter. Av alla dessa uttolkare framgår att Allah den Upphöjde tillåter att sådan skönhet visas som oundvikligen blir synlig eller som det är nödvändigt att visa. Ingen av dem har som syfte att visa händerna eller göra dem till föremål för någons blick.

Var och en av dem har, utifrån sin egen förståelse och med kvinnors behov i åtanke, försökt förstå vilka kroppsdelar som vid behov får lämnas obligatoriskt blottade eller som av naturen blir synliga. Vi säger att detta inte bör begränsas till någon av dessa två möjligheter. En troende kvinna som vill följa Allahs och Profetens föreskrifter och inte önskar ägna sig åt synd och missgärningar kan själv, utifrån sin situation och sina behov, avgöra om hon ska lämna ansiktet och händerna synliga eller inte, när hon i så fall ska göra det, hur mycket hon ska visa och hur mycket hon ska täcka. Lagstiftaren har inte gett någon uttrycklig föreskrift i denna fråga. Det ligger inte heller i det praktiska förnuftets krav att fastställa en uttrycklig regel för varje skiftande situation och behov. En kvinna som på grund av sina behov är tvungen att gå ut och arbeta kan ibland behöva visa händerna och ibland ansiktet. För en sådan kvinna finns tillåtelse efter behov. Men för en kvinna vars situation inte är sådan är det inte rätt att utan anledning frivilligt lämna händer och ansikte otäckta.

Lagstiftarens avsikt är alltså att om någon kroppsdel lämnas otäckt i syfte att visa den egna skönheten, är det synd. Om något oavsiktligt och av sig självt råkar bli synligt, är det inte synd. Om ett verkligt behov tvingar någon att lämna det otäckt, är det tillåtet. Frågan är nu: bortsett från de skiftande omständigheterna, vilken föreskrift gäller särskilt ansiktet? Föredrar eller ogillar Lagstiftaren att det lämnas otäckt? Får det inte lämnas otäckt endast när det finns behov, och är det inte något som måste döljas för andras blickar?

Verserna i sura al-Ahzab belyser dessa frågor.

Anvisningar om ansiktet

De verser ur sura al-Ahzab som nämndes ovan lyder:

(Arabiska*********************************************)

O profet! Säg till dina hustrur, dina döttrar och de troende kvinnorna att de ska dra sina ytterkläder över sig. På så sätt kan de förväntas bli igenkända och därefter inte ofredas. – Sura al-Ahzab: 59

Versen uppenbarades särskilt för att ansiktet skulle täckas. Det ena ordet är pluralformen av det andra, och det betyder mantel. Ett annat ord betyder att hänga ned. Det betyder ordagrant att låta en del av manteln hänga ned över sig. Det är också innebörden av att bära slöja. Men versens egentliga syfte är inte den allmänt kända ”slöjan”, utan att täcka ansiktet, vare sig det sker med en slöja, en ansiktstäckning eller på något annat sätt. Dess nytta beskrivs så här: när en muslimsk kvinna lämnar sitt hem med ansiktet täckt på detta sätt, kommer människor att förstå att hon är en respektabel kvinna, inte skamlös eller utan anständighet. Därför kommer ingen att hindra henne från att bevara sin anständighet.

Alla uttolkare av den heliga Koranen har förklarat denna vers på detta sätt. Den ärevördige Ibn Abbas sade i sin tafsir:

Allah den Allsmäktige har befallt de muslimska kvinnorna att när de går ut ur hemmet för något ärende ska de låta ytterklädets flik hänga ned från huvudet och täcka ansiktet. – Tafsir Ibn Jarir

Imam Muhammad ibn Sirin frågade den ärevördige Ubayda ibn Sufyan ibn al-Harith al-Hadrami hur denna befallning skulle omsättas i praktiken. Som svar visade han det själv genom att dra ytterklädet över sig. Han täckte pannan, näsan och det ena ögat och lämnade endast det andra ögat öppet. – Tafsir Ibn Jarir

Allama Ibn Jarir al-Tabari säger i sin tafsir av denna vers:

O profet! Säg till dina hustrur, dina döttrar och de muslimska kvinnorna att när de går ut ur sina hem för något ärendes skull, ska de inte bära slavinnornas kläder, så att huvudet och ansiktet förblir obetäckta. Låt dem i stället dra ned slöjan från sina mantlar över sig, så att de sedeslösa männen inte kränker deras anständighet och kan förstå att de är väl ansedda kvinnor. – Tafsir av Ibn Jarir

Allama Abu Bakr al-Jassas säger:

Denna vers visar att unga kvinnor har befallts att täcka sina ansikten inför främmande män och att visa blygsamhet och värdighet när de går ut ur hemmet, så att den som hyser onda avsikter inte frestas av dem. – Ahkam al-Qur’an, tredje delen

Allama Nishapuri säger i sin tafsir ”Ghara’ib al-Qur’an”:

Under islams första tid gick flickorna ut klädda i skjortor och dupattor, liksom under okunnighetens tid. Inte heller de väl ansedda kvinnornas kläder skilde sig från de lägre klassernas flickors. Därefter gavs befallningen att de skulle svepa manteln omkring sig och täcka ansiktet med den, så att folk skulle förstå att de var väl ansedda kvinnor och inte sedeslösa.

Imam Razi säger:

Under okunnighetens tid gick både väl ansedda kvinnor och slavinnor omkring utan slöja, och onda män följde efter dem. Allah den Allsmäktige befallde de väl ansedda kvinnorna att täcka sig med mantlar. (arabiska********************) Detta kan förstås på två sätt. För det första kommer man genom denna klädsel att kunna känna igen att det är en väl ansedd kvinna och att hon inte ska förföljas. För det andra kommer man genom den att förstå att dessa kvinnor inte är omoraliska. Den som täcker sitt ansikte kan ingen förvänta sig ska vara villig att blotta sin ‘awra [eller att ansiktet inte räknas som ‘awra – det vill säga den del av kroppen som enligt Koranens terminologi ska hållas täckt inför alla utom makar. Även området mellan mannens navel och knän kallas ‘awra i denna betydelse.]. Denna klädsel visar därför att hon är en beslöjad kvinna, och det vore fåfängt att hoppas på någon omoralisk handling från hennes sida. – Tafsir al-Kabir

Qadi al-Baydawi säger:

(Arabiska******************************************)

Detta betyder att när de går ut för sina behov ska de täcka kroppen och ansiktet med en mantel. Här används ordet i betydelsen att manteln ska svepas över huvudtäcket, det vill säga läggas ovanpå manteln. Genom detta görs åtskillnad mellan fria, ansedda kvinnor, slavinnor och sångerskor. Det vill säga att misstänkta män inte ska våga kränka deras anständighet. – Tafsir al-Baydawi

Av alla dessa uttalanden framgår det att denna vers har tolkats på samma sätt i varje tidsålder, från följeslagarnas – må Allah vara nöjd med dem – heliga tid ända fram till det åttonde århundradet, och att denna tolkning är densamma som den vi har förstått av dess ord. När man därefter beaktar haditherna blir det tydligt att muslimska kvinnor under den ädle Profetens – frid och välsignelser vare med honom – tid i allmänhet började täcka ansiktet efter att denna vers hade uppenbarats, och att vanan att gå omkring med otäckt ansikte upphörde. I Abu Dawud, Tirmidhi, Muwatta och andra hadithsamlingar står det att Profeten – frid och välsignelser vare med honom – förbjöd kvinnor att bära ansiktstäckning och handskar när de befann sig i ihram. Detta bevisar att det redan under denna heliga tid hade blivit vanligt att använda ansiktstäckning för att täcka ansiktet och handskar för att täcka händerna. Det var endast förbjudet att använda dem under ihram. Men avsikten under vallfärden var inte att kvinnans ansikte skulle vara synligt för allmänheten; avsikten var i stället att ansiktstäckningen, när man befann sig i ihrams religiösa dräkt, inte skulle kunna räknas som en del av kvinnans klädsel, vilket den annars vanligtvis gjorde. I andra hadither sägs det att Profetens hustrur och andra vanliga muslimska kvinnor även under ihram dolde sina otäckta ansikten för främmande mäns blickar.

(Arabiska************************************************)

Aisha – må Allah vara nöjd med henne – berättar: ”Ryttare brukade passera förbi oss medan vi befann oss i ihram tillsammans med Profeten – frid och välsignelser vare med honom. När människor kom framför oss drog vi våra mantlar från huvudet ned över ansiktet. När de hade gått förbi blottade vi åter ansiktet.”

– Abu Dawud

(Arabiska***************************************************)

Fatima bint Mundhir sade: ”När vi befann oss i ihram brukade vi täcka våra ansikten med tyg. Hadrat Asma (ra), dotter till Hadrat Abu Bakr, var med oss. Hon förbjöd oss inte att göra det.” Imam Malik: al-Muwatta

I Fath al-Bari, i boken om hajj, finns en berättelse av Hadrat Aisha (ra):

(Arabic**********************************************_)

Kvinnorna skulle, när de befann sig i ihram, låta sina sjalar hänga ned från huvudet över ansiktet.

Täckelse

Den som beaktar orden i den heliga Koranen, deras allmänna erkännande, den samstämmiga tafsir som gjorts av dem samt hur de tillämpades under den ädle Profetens (sa) tid, kan inte förneka detta faktum: I den islamiska sharia finns en föreskrift om att kvinnor ska täcka sina ansikten inför främmande män, och denna föreskrift efterlevdes under Profetens (sa) tid. Även om det inte uttrycks med ordet ”niqab” eller ”täckelse”, är det till sitt innehåll och sin innebörd något som den heliga Koranen föreskriver. Framför den heliga person vars uppenbarelse Koranen var, hade muslimska kvinnor tagit detta till sig som en del av den klädsel de bar utanför hemmet, och även på den tiden kallades det ”niqab”, det vill säga slöja eller täckelse.

Det beklagliga är att detta är just den ”niqab” (slöja) som Europa betraktar som ytterst motbjudande och avskyvärd. Själva tanken på den är outhärdlig för det västerländska samvetet. De anser att den är ett tecken på förtryck, trångsynthet och barbari. Det är något som också nämns när de orientaliska folkens okunnighet och efterblivenhet omtalas. Och när det sägs att ett orientaliskt folk gör framsteg inom civilisation och kultur, är det första som framhävs särskilt kraftfullt att ”niqaben” har försvunnit från detta folk. Sänk nu huvudet i skam över att detta inte är något som uppfanns i en senare tid, utan att det uppfanns av den heliga Koranen och infördes av den ädle Profeten (sa). Men det räcker inte att bara böja huvudet. När en struts gömmer huvudet i sanden vid åsynen av en jägare, försvinner inte jägarens existens. Ni kan likaså böja ert huvud, men genom detta kommer inte Koranens verser att utplånas, och de historiskt bevisade händelserna kommer inte att försvinna. Om ni genom invecklade tolkningar försöker lägga en ridå över detta, kommer denna ”skammens fläck” bara att framträda ännu tydligare. Efter att ni genom att tro på västvärldens ”gudomliga uppenbarelse” har accepterat den som en ”skamfläck”, finns det bara ett sätt att avlägsna den. Förklara er då fria från den islam som föreskriver sådana ”avskyvärda ting” som niqab, ansiktsslöja och ansiktstäckelse. Ni önskar ”framsteg”, och det ni behöver är ”civilisation”. Hur kan då en religion vara godtagbar för er när den hindrar kvinnor från att bli salongernas och sammankomsternas lysande prydnader? En religion som lär ut blygsamhet, avskildhet och ärbarhet, och förbjuder dem att smycka sig så att de blir en glädje för andras ögon än hemmets invånare? Var finns ”framsteget” i en sådan religion? Vilket samband har en sådan religion med ”civilisation”? För ”framsteg” och ”civilisation” krävs ju att en kvinna—inte en kvinna, utan en memsahib—innan hon går ut ska vara fri från allt arbete i upp till två timmar och ägna sig enbart åt att ordna sin skönhet och klä upp sig, fylla hela kroppen med parfym, klä sig i ytterst tilltalande plagg vad gäller färg och snitt, färga ansiktet och båda armarna, göra läpparna blodröda med läppstift och fräscha upp ögonen så att ögonbrygens båge kan avfyras med precisa och blickfångande pilar. När hon, smyckad på alla dessa behagliga sätt, lämnar hemmet, blir situationen sådan att varje rörelse tycks fånga hjärta och sinne och säga: ”Detta är ju den rätta platsen.” Och om hennes längtan efter att visa upp sin personliga utsmyckning inte ens då blir tillfredsställd, ska hon alltid ha med sig en spegel och kosmetika, så att minsta fel i hennes utstyrsel kan rättas till med korta mellanrum.

Vi har gång på gång sagt att det råder en avgrundsdjup skillnad mellan islams och den västerländska civilisationens mål, och att den som tolkar islams föreskrifter ur ett västerländskt perspektiv begår ett allvarligt misstag. Den måttstock för värde och anseende som västvärlden använder för ting skiljer sig helt från islams måttstock. De ting som västvärlden anser vara ytterst viktiga och eftersträvansvärda i livet har ur islams perspektiv ingen betydelse alls. Och det som islam tillmäter betydelse är värdelöst i västvärldens ögon. Den som tror på den västerländska måttstocken kommer därför att anse att varje del av islam behöver korrigeras. När han börjar tolka islams föreskrifter kommer han obönhörligen att förändra dem, och inte ens efter förändringen kommer han att kunna förverkliga dem i sitt eget liv. Koranens och sunnahs tolkning kommer nämligen steg för steg att lägga hinder i hans väg. En sådan person bör, innan han börjar granska detaljerna i hur Allahs föreskrifter ska tillämpas, tänka över med vilket syfte dessa metoder har antagits och i vilken utsträckning de är godtagbara. Om han inte ens kan instämma i dessa mål, varför skulle han då ta på sig det meningslösa besväret att diskutera metoderna för att uppnå dem och försöka förändra dem? Varför överger han inte helt enkelt den religion vars syften och mål han anser vara bristfälliga? Men om han instämmer i dess mål, återstår tvisten endast om huruvida de verksamma metoder som föreslagits för att uppnå dessa mål är riktiga eller oriktiga. Denna tvist kan lätt avgöras. Men endast ädla människor kan anta denna väg. Nu återstår hycklarnas skara. Dessa är de uslaste av Allah den Högstes skapelser. Det anstår dem att påstå att de tror på något, medan deras verkliga tro i själva verket är riktad mot något annat.

Den omfattande debatt som förs om ”niqab” och ”burqa” förs i själva verket på grundval av hyckleri. Man har med all kraft försökt bevisa att denna form av avskildhet var bruklig bland folken före islam och att detta arv från okunskapens tid långt efter profetens tid delades ut bland muslimerna. Varför denna huvudvärk över historiska undersökningar som går emot en tydlig vers i Koranen, den bekräftade praxis som rådde under profetens tid och sahabernas och tabi’inernas tydliga förklaringar? Det beror enbart på att de hade och fortfarande har vissa syften och mål framför sig, sådana som är allmänt accepterade i väst. De har fått vissa föreställningar om ”framsteg” och ”civilisation” djupt rotade i sina hjärtan, föreställningar som de har efterliknat från västerlänningarna. Eftersom bärandet av burqa och täckandet av ansiktet strider mot dessa syften och inte överensstämmer med dessa föreställningar, har man därför genom historiska undersökningar försökt undanröja sådant som finns nedtecknat i den islamiska rättsvetenskapen. Detta är ett uppenbart hyckleri, liksom i andra frågor även i denna fråga. Den verkliga orsaken är samma brist på principmedvetenhet, begränsade förstånd och brist på moraliskt mod som har beskrivits ovan. Om så inte hade varit fallet skulle tanken på att framställa en koranisk historia inte ha uppstått, trots anspråket på att följa islam. Antingen skulle han ha förenat sina syften med islams syften [om han önskade förbli muslim], eller också öppet ha skiljt sig från denna religion, som han enligt sitt eget mått på framsteg betraktar som ett hinder för framsteg.

För den som förstår den islamiska lagens syften och dessutom har något sunt förnuft [Common Sense] är det inte svårt att förstå att tillåtelsen för kvinnor att röra sig utomhus med otäckta ansikten strider mot de syften som islam fäster så stor vikt vid. Det som mest drar en person till en annan är hennes ansikte. Människans medfödda skönhet, eller med andra ord den främsta synliga bilden av mänsklig skönhet, finns i ansiktet. Det är detta som främst fångar blicken. Det är detta som väcker känslor och sinnesrörelser. Det är den främsta faktorn för sexuell känsla och upphetsning. Det krävs ingen djup psykologisk kunskap för att inse detta. Fråga bara ditt eget sinne. Be dina egna ögon om ett utlåtande. Pröva och granska saken genom ditt eget mentala experiment. Hyckleriet är en annan sak. Om den hycklande skenhelige anser att även ett erkännande av solens existens strider mot hans egna intressen, kommer han att börja förneka solens existens mitt på ljusa dagen. Om du håller fast vid sanningen måste du erkänna att Allah den Allsmäktige, när det gäller sexuell dragningskraft [Sex Appeal], har lagt större delen av kroppens skönhet i ansiktet. Om du skulle gifta dig med en flicka, vad skulle du då fatta ditt beslut utifrån? Det ena kan vara att hon står framför dig med hela kroppen täckt utom ansiktet. Det andra kan vara att hon visar sitt ansikte genom en springa i ett fönster. Säg nu: vilket av dessa två alternativ skulle du välja? Svara ärligt: är inte ansiktets skönhet viktigare för dig än hela den övriga kroppens?

När ni har erkänt denna sanning, gå vidare. Om det inte är önskvärt att stoppa samhällets sexuella tygellöshet och den avvikande sexuella upphetsningen, då borde det finnas frihet att hålla allting, inte bara ansiktet utan även bröst, armar, lår, vader och så vidare, blottat, såsom är fallet i den västerländska civilisationen. Under sådana omständigheter behövs inga av de gränser och begränsningar som ovan har beskrivits i fråga om den islamiska klädseln. Men om syftet är att förhindra den sexuella upphetsningens stormflod, vad kan då vara mer oförnuftigt och ovetenskapligt än att sätta kedjor på de små dörrarna men lämna den stora dörren helt öppen?

Nu kan frågan uppstå: om förhållandet är sådant, varför tillät islam då att ansiktet blottas vid ett oundgängligt behov? Svaret är att den islamiska lagen inte är obalanserad eller ensidigt inriktad. Å ena sidan tar den hänsyn till de moraliska följderna, men å andra sidan bedömer den saken med människans verkliga behov i åtanke, och den har upprätthållit en mycket hög grad av överensstämmelse och balans mellan dessa båda. Den vill stänga vägen till moraliskt fördärv och samtidigt inte lägga sådana begränsningar på någon människa att hon inte kan tillgodose sina verkliga behov. Detta är den enda orsaken till att lika tydliga föreskrifter som de som har givits om att täcka awrah och dölja skönheten inte har givits beträffande ansiktet och händerna. Att dölja awrah och skönheten medför nämligen inga svårigheter för att tillgodose livets behov. Men om händerna och ansiktet alltid hålls täckta uppstår stora svårigheter för kvinnor att tillgodose sina behov. Därför har följande allmänna ordning fastställts för kvinnor: de ska hålla ansiktet täckt med en slöja och ett täckande plagg, och enligt principen (arabiska**********) har de fått denna möjlighet: om det verkligen finns behov av att öppna ansiktet, får det öppnas. Villkoret är dock att avsikten inte ska vara att visa sin skönhet, utan att det verkliga syftet ska vara att tillgodose ett behov. Därefter har även den väg till fördärv och olycka som kunde befaras från den andra sidan stängts genom befallningen att männen ska sänka blicken. Om en anständig kvinna blottar ansiktet för att tillgodose sitt behov ska mannen sänka blicken och avstå från annan användning av detta.

När man begrundar dessa föreskrifter om islamisk klädsel blir det känt att islamisk klädsel inte är någon jahilijansk sed, utan en lag grundad på kunskap och förnuft. En jahilijansk sed är stel och oföränderlig. En sed som har blivit etablerad på ett visst sätt kan inte ändras under några omständigheter. Det som har hållits dolt förblir dolt för alltid. Även om man dör är det inte möjligt att offentliggöra det. En lag som är grundad på förnuft och samvete innehåller däremot flexibilitet. Beroende på omständigheterna finns det utrymme för både stränghet och lättnad. Beroende på omständigheterna finns det också möjligheter till undantag från dess regler och principer. En sådan lag kan inte följas blint. Den kräver förståelse och omdöme. Den samvetsgranne som följer lagen kan själv avgöra när de allmänna reglerna och principerna bör följas och när det, ur lagens perspektiv, föreligger ett verkligt behov som gör det möjligt att tillämpa undantaget. Därefter kan han själv avgöra i vilken situation och i vilken omfattning ett tillstånd kan vara till nytta, samt hur lagens syfte kan bevaras när man söker denna nytta. I allt detta är det i själva verket endast en ren avsikt eller önskan som kan göra den troendes sinne till en verklig mufti. Profeten (frid vare med honom) sade:

(arabiska*************************************))

Be ditt eget hjärta om en fatwa, och överge det som väcker oro eller tvivel inom dig.

Av denna anledning är det inte möjligt att följa islam i okunnighet och utan förståelse. Detta är en lag grundad på samvete och förnuft, och för att följa den krävs känsla och förståelse vid varje steg.

Regler för att lämna hemmet

Efter att klädselns och satr:s gränser har fastställts är detta den sista föreskrift som har getts till kvinnorna:

(Arabiska**********************************)

Stanna värdigt i era hem och visa er inte offentligt med utsmyckning på samma sätt som under okunnighetens tid. – Sura al-Ahzab: 33

(Arabiska***************************************************)

Låt dem inte sätta ner fötterna på marken på ett sådant sätt att deras dolda skönhet blir uppenbar. – Sura an-Nur: 31

(Arabiska******************************************)

Tala inte med dämpad röst, för då kan de vars hjärtan är sjuka bli frestade. – Sura al-Ahzab: 32

Det råder delade meningar om uttalet av ordet. De flesta medina- och några kufabor uttalade det med fatha över bokstaven kaf. Det härstammar från grundordet. Med denna läsning blir betydelsen: ”Stanna stadigt i era hem.” Däremot uttalade de flesta invånarna i Basra och Kufa det med kasra under bokstaven kaf. Det härstammar från ett annat ord. Betydelsen blir: ”Stanna i era hem med värdighet och ro.”

Ordet har två betydelser. Den ena är att visa skönhet och utsmyckning. Den andra är att visa ståt när man går – att gå med svängande höfter, med behagliga och graciösa rörelser. Båda betydelserna avses i Koranversen. Under den första jahiliyyans tid gick kvinnorna ut i vackra utsmyckningar, på samma sätt som kvinnorna i den moderna jahiliyyans tid rör sig ute. Även deras sätt att gå var avsiktligt sådant att varje steg inte föll på marken utan på åskådarnas hjärtan. Den berömde tabiʿin och tafsirförfattaren Qatadah sade:

(Arabiska***************************************)

För att förstå detta tillstånd behövs ingen historisk redogörelse. Föreställ dig att du träder in i ett samhälle där flickor uppträder i västerländsk klädsel. Du kommer där att med egna ögon se den första jahiliyyans seder och bruk. Islam säger att man ska avhålla sig från detta. Den säger: Först och främst är ditt verkliga uppehållsställe ditt hem. Du har befriats från ansvaret för det som finns utanför hemmet för att du ska kunna stanna hemma i lugn och värdighet samt fullgöra det familjära livets plikter. Om det ändå behövs, är det tillåtet för dig att gå ut. Men när du går ut, ska du noggrant värna din kyskhet och heder. Din klädsel ska inte ha någon sådan prakt och glans att den drar andras blickar till dig, och du ska inte heller vara så angelägen om att visa din skönhet att du under vandringen än visar en glimt av ditt ansikte och än visar upp båda händerna. I ditt sätt att gå och röra dig ska det inte finnas någon sådan behagfullhet att andras blickar riktas mot dig. Gå inte ut med sådana smycken vars klang låter honung regna in i andras öron. Höj inte medvetet rösten för att andra ska höra dig. Ja, om det finns behov av att tala, så tala, men försök inte tala med en honungslen röst. Genom att följa alla dessa regler, föreskrifter och gränser kan du gå ut ur hemmet.

Detta är alltså den heliga Koranens undervisning. Låt oss nu rikta uppmärksamheten mot haditherna och se vilken väg Profeten ﷺ, i enlighet med denna undervisning, fastställde för kvinnor i samhället och hur de ädla följeslagarna och deras kvinnor omsatte den i praktiken.

Tillstånd att gå ut vid behov

Det berättas i haditherna att Umar (må Allah vara nöjd med honom), innan föreskrifterna om hijab hade uppenbarats, brukade säga: ”Allahs Sändebud! Låt kvinnorna iaktta hijab.” En gång gick de troendes moder, Sawda bint Khamya (må Allah vara nöjd med henne), ut ur huset om natten, och Umar (må Allah vara nöjd med honom) fick syn på henne. Han ropade på henne och sade: ”Sawda! Vi har känt igen dig.” Hans avsikt med detta var att kvinnor på något sätt skulle förbjudas att gå ut ur huset. När föreskriften om hijab därefter uppenbarades fick Umar (må Allah vara nöjd med honom) sin möjlighet. Han började strängt hindra kvinnor från att gå ut och färdas omkring. Återigen upprepades det som tidigare hade hänt med Sawda (må Allah vara nöjd med henne). Så snart hon gick ut ur huset hindrade Umar (må Allah vara nöjd med honom) henne. Sawda (må Allah vara nöjd med henne) klagade över detta inför den ädle Profeten ﷺ. Profeten sade:

Allah den Allsmäktige har gett er tillstånd att gå ut efter behov. – Muslim, al-Bukhari med flera.

Härav kan man förstå att den koraniska innebörden av (den arabiska termen) inte är att kvinnor över huvud taget inte får sätta sin fot utanför hemmets gränser, utan att de har full tillåtelse att gå ut för att tillgodose sina behov. Men denna tillåtelse är varken villkorslös eller obegränsad. Det är inte tillåtet för kvinnor att röra sig fritt var som helst och blanda sig med män i deras samlingar. Med behov avses enligt sharia att det blir helt nödvändigt för kvinnorna att gå ut. Det bör framhållas att det inte är möjligt att för kvinnor i alla tider fastställa en och samma ordning för när de får eller inte får gå ut. Den ordning som Sharias lagstiftare har fastställt för kvinnors utgående i livets normala förhållanden, och de sätt på vilka den har anpassats inom avskildhetens gränser, gör det emellertid möjligt att förstå den islamiska lagens anda och tendens. Genom att till fullo förstå detta kan var och en själv avgöra hur principen ska tillämpas mer eller mindre strängt i personliga förhållanden och i mindre frågor, med hänsyn till avskildhetens gränser och omständigheterna. För att förklara detta nämner vi några exempel.

Tillåtelsen att komma till moskén och dess gränser

Det är allmänt känt att den obligatoriska bönen är den viktigaste av alla. Det har lagts särskild vikt vid att närvara i moskén för bönen och delta i församlingsbönen. Men beträffande bön i församling har kvinnorna fått anvisningar som är helt motsatta dem som har givits männen. För männen är den bön bäst som förrättas hemma i största avskildhet. Imam Ahmad och at-Tabarani har återberättat följande hadith från Umm Humayd as-Sa’idiyya:

(Arabiska******************************************)

Hon sade: ”Allahs Sändebud (S), jag önskar att jag kunde be tillsammans med dig.” Profeten (S) sade: ”Jag vet. Men för dig är det bättre att be i ett avskilt rum än i ditt eget rum. Och det är bättre för dig att be i ditt rum än i husets förstuga. Och det är bättre för dig att be i moskén i ditt kvarter än i den stora moskén.” – [Kvinnorna kan själva bäst förstå varför de har uppmanats att be i sådan avskildhet. Några dagar varje månad tvingas de avstå från bönen. På så sätt kan något bli uppenbart som ingen blygsam kvinna ens inför sina bröder och systrar vill avslöja. Av denna skam avstår många kvinnor helt från bönen. Sharias lagstiftare insåg detta och gav rådet: ”Be i tysthet och i avskildhet, så att ingen kan veta när ni ber och när ni avstår.” Detta är emellertid endast ett råd, inte en befallning. Kvinnor får bilda en separat församling i hemmet, och en kvinna får leda den. Profeten (S) hade tillåtit Umm Waraqa bint Nawfal att leda kvinnorna i församlingsbönen (Abu Dawud). Det har återberättats från ad-Daraqutni och al-Bayhaqi att Aisha (må Allah vara nöjd med henne) ledde kvinnorna i bönen och stod mitt i böneraden. Härav kan man förstå denna rättsliga fråga: när en kvinna leder kvinnor i bön ska hon, till skillnad från männen, inte stå längst fram i raden utan i mitten.]

Om denna fråga har Abu Dawud återberättat en hadith från Ibn Mas’ud (må Allah vara nöjd med honom):

(Arabiska*****************************)

För en kvinna är det bättre att be i ett avskilt rum än i sitt eget rum.

Lägg märke till att ordningen i detta avseende har gjorts helt motsatt. För mannen har den bön som förrättas ensam och i avskildhet kallats den sämsta bönen, medan det för honom är bättre att be i en allt större församling. Men för kvinnan har det, helt tvärtom, sagts vara bättre att be i avskildhet. Denna avskilda bön har inte bara givits företräde framför bön i församling, utan har också kallats bättre än den bön som en muslim inte kan få någon större välsignelse än, nämligen bönen i Profetens moské, där själva imamernas imam, profeten Muhammed (frid vare med honom), leder församlingen. Vad är då orsaken till denna skillnad och olikhet? Den enda orsaken är att lagstiftaren inte har önskat att kvinnor ska gå ut och har velat förhindra att kvinnor och män samlas tillsammans i församlingen. Men bönen är en helig gudsdyrkan och moskén är en helig plats. Den vise lagstiftaren har uttryckt sin avsikt att förhindra blandningen av kvinnor och män genom att förklara vilken bön som är förtjänstfull och vilken som inte är det. Men för att utföra en sådan fullkomlig handling har han inte förbjudit kvinnor att gå till den heliga platsen. De ord som används i haditherna för att ge tillstånd till detta vittnar om lagstiftarens enastående visdom.

(Arabiska**********************************************)

Förbjud inte Allahs tjänarinnor att komma till Allahs moskéer. Om någon av era hustrur ber om tillstånd att gå till moskén, får ni inte hindra henne. – Bukhari, Muslim

(Arabiska*************************************************)

Hindra inte era hustrur från att gå till moskén. Men deras hem är bättre för dem. – Abu Dawud

Dessa ord visar tydligt att lagstiftaren inte förbjöd kvinnor att gå till moskén. Att gå till moskén för att be är ju inte någon ond handling som kan förklaras otillåten. Men man kan inte heller hävda att kvinnor och män ska samlas blandade i moskén. De fick alltså tillstånd att gå till moskén. Men det sades inte att de måste skickas till moskén eller att männen måste ta med dem; det sades endast att om de ville gå till moskén för att förrätta den sämre bönen i stället för den bättre bönen och bad om tillstånd till detta, fick de inte hindras. Umar (må Allah vara nöjd med honom) var en islamisk rättslärd och hade förstått denna innebörd hos lagstiftaren. I al-Muwattaʾ berättas att han ständigt brukade tvista med sin hustru Atika bint Zayd i denna fråga. Umar tyckte inte om att hans hustru gick till moskén. Men hon insisterade på att gå. När hon bad om tillstånd att gå, följde Umar (må Allah vara nöjd med honom) Profetens (frid vare med honom) föreskrift noggrant och förblev tyst. Det innebar att han varken hindrade henne från att gå eller gav henne uttryckligt tillstånd. Hans hustru var också mycket bestämd i denna fråga. Hon brukade säga: ”Vid Allahs ed, jag kommer att fortsätta gå tills du uttryckligen förbjuder mig.” – [Detta gällde inte bara Umars (må Allah vara nöjd med honom) hustru. Tvärtom brukade många kvinnor under Profetens (frid vare med honom) tid gå till moskén för att be i församlingen. I Abu Dawud står det att kvinnorna i Profetens moské hade två rader.]

Villkor för att komma till moskén

Samtidigt som tillstånd gavs att närvara i moskén fastställdes också vissa villkor. Det första villkoret är att man inte får gå till moskén under dagen. Man får gå för att förrätta bönerna under den mörka tiden, det vill säga isha- och fajr-bönen.

(Arabiska**********************************************)

Det har berättats från Hazrat Ibn Umar (ra) att Profeten (s) sade: ”Låt kvinnorna komma till moskén om natten.” – Tirmidhi

(Arabiska*************************************************)

Hazrat Nafīʿ, en framstående lärjunge till Hazrat Ibn Umar, säger: Natten har anvisats av detta skäl, så att det skulle vara möjligt att täcka sig ordentligt i nattens mörker. – Tirmidhi

(Arabiska*************************************************)

Hazrat Aisha (ra) säger: Profeten (s) brukade förrätta fajr-bönen vid en sådan tid att kvinnorna, när de efter bönen återvände hem insvepta i sina sjalar, inte kunde urskiljas i mörkret. – Tirmidhi

Det andra villkoret är att man inte får komma till moskén smyckad och insmord med väldoftande kosmetika. Hazrat Aisha (ra) säger: En gång satt Profeten (s) i moskén. Då kom en kvinna från stammen Muzayna dit, smyckad och med stor prakt. Profeten (s) sade då: ”Låt inte era kvinnor komma till moskén smyckade och med stor prakt.” – Ibn Majah

Angående parfym säger Profeten (s): ”Den natt då ni kommer till bönen ska ni inte komma efter att ha använt någon som helst parfym. Kom i helt enkla kläder. Den kvinna som kommer med parfym på sig, hennes bön gäller inte.” – Muwatta: Imam Malik

Det tredje villkoret är att de inte ska stå bland männen i samma rad eller i raden längst fram. De ska stå i raden bakom männen.

(Arabiska*****************************************)

Profeten (s) sade: ”För män är den bästa platsen i den främsta raden och den sämsta platsen i den bakersta raden. För kvinnor är den bästa platsen i den bakersta raden och den sämsta platsen i den främsta raden.”

I kapitlet om församlingsbönen fastställde Profeten (s) denna ordning: kvinnor och män ska inte stå sida vid sida och be, oavsett om de är makar eller mor och son.

Hazrat Anas (ra) sade: ”En gång bjöd min mormor Mulayka in Profeten (s). Efter måltiden ställde han [Profeten] sig för att be, och jag och Yatin [förmodligen Hazrat Anas bror] ställde oss bakom honom, medan Mulayka ställde sig bakom oss.” – Tirmidhi

En andra återberättelse från Hazrat Anas (ra) lyder: Han sade: ”En gång bad Profeten (s) i vårt hem. Jag och Yatim stod bakom honom, och min mor Umm Sulaym stod bakom oss.” – Bukhari

Hazrat Ibn Abbas (ra) sade: ”En gång, när Profeten (s) ställde sig för att be, ställde jag mig bredvid honom och Hazrat Aisha (ra) ställde sig bakom oss.” – Nasai

Det fjärde villkoret är att kvinnor inte ska höja rösten under bönen. Följande ordning fastställdes: om imamen under bönen behöver göras uppmärksam på något, ska mannen säga ”Subhanallah”, medan kvinnan ska åstadkomma ett ljud med handen. – Bukhari

Trots att alla dessa gränser och begränsningar hade införts fruktade Hazrat Umar (må Allah vara nöjd med honom) att kvinnor och män skulle blandas i församlingen. Därför anvisade han en särskild dörr för kvinnor i moskén och förbjöd män att använda den dörren. – Abu Dawud

Tillvägagångssättet för kvinnor under hajj

Hajj är islams näst viktigaste kollektiva obligatoriska plikt. Liksom för män är den också obligatorisk för kvinnor. Men de har förbjudits att blanda sig med män under tawaf. I Bukhari Sharif berättas det från Ata att kvinnor under Profetens (frid vare med honom) tid utförde tawaf tillsammans med männen, men att de inte blandade sig med varandra. I boken Fath al-Bari berättas det från Ibrahim al-Nakha’i att Hazrat Umar (må Allah vara nöjd med honom) förbjöd blandning av kvinnor och män under tawaf. En gång såg han en man bland kvinnorna, grep honom och slog honom med en käpp. – Fath al-Bari, del 3, s. 312

I Muwatta berättas det att Hazrat Abdullah ibn Umar (må Allah vara nöjd med honom) brukade låta sina familjemedlemmar bege sig från Muzdalifa till Mina före alla andra, så att de kunde utföra sina böner och stenkastningen innan folket anlände. Till och med Hazrat Asma (må Allah vara nöjd med henne), dotter till Hazrat Abu Bakr (må Allah vara nöjd med honom), brukade bege sig till Mina i gryningens mörker. Detta var ordningen för kvinnor under Profetens (frid vare med honom) tid. – Muwatta av Imam Malik

Fredagsbönen’ och eidbönen: kvinnors deltagande

Fredags- och eidbönernas samlingar är så betydelsefulla i islam att någon beskrivning av dem är överflödig. Med hänsyn till deras betydelse har lagstiftaren, särskilt för dessa samlingar, upphävt de villkor som har föreskrivits för de vanliga bönerna, nämligen att deltagande i församlingen under dagen inte är tillåtet. Det har visserligen uttryckligen sagts beträffande fredagsbönen att den inte är obligatorisk för kvinnor [Abu Dawud], och att deras deltagande i de båda eidbönernas församlingar inte heller är nödvändigt. Men om de önskar det kan de, under iakttagande av de övriga villkoren, delta i dessa församlingar. Det är bevisat genom hadither att Profeten (frid vare med honom) själv brukade ta med sina kvinnor till eidbönen.

(Arabiska*********************************************************)

Det berättas från Umm Atiyya att Profeten (frid vare med honom) brukade ta med jungfrur, unga kvinnor, husmödrar och menstruerande kvinnor till eidbönens plats. De kvinnor som inte var berättigade att be höll sig åtskilda från församlingen och deltog endast i bönen. – Tirmidhi

(arabiska****************************************_)

Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) säger att Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) brukade gå till eid tillsammans med sin hustru och sin dotter. – Ibn Majah

Att besöka gravar och delta i begravningsböner

Att delta i en muslims begravningsbön har i sharia förklarats vara fard kifaya. De lärda känner väl till alla nödvändiga föreskrifter i detta avseende. Men allt detta gäller endast män; kvinnor har förbjudits att delta i begravningsbönen. Detta förbud har dock inte tillämpats strängt, utan tillåtelse har ibland givits. Av den lagstiftande Herrens föreskrifter framgår emellertid tydligt att kvinnors deltagande i begravningsbönen inte är helt utan fel.

I Sahih al-Bukhari finns en hadith återberättad från Umm Atiyya:

(Arabiska************************************************)

Vi förbjöds att delta i begravningsbönen, men inte strängt. – Bukhari

Det återberättas i Ibn Majah och al-Nasai att Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) en gång deltog i en begravning. Där fick man syn på en kvinna. Umar (må Allah vara nöjd med honom) tillrättavisade henne. Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) sade: ”Umar, låt henne vara. Det verkar som om kvinnan var en nära anhörig till den avlidne. Hon hade kommit tillsammans med den avlidne, överväldigad av sorg.” Med hänsyn till hennes sinnestillstånd förbjöd Profeten (må Allahs välsignelser och frid vara över honom) Umar (må Allah vara nöjd med honom) att tillrättavisa henne.

Förhållandet är detsamma när det gäller gravbesök. Kvinnans hjärta är mycket känsligt. Minnet av deras avlidna kära lämnar djupa spår i deras hjärtan. Sharias lagstiftare ansåg det inte rätt att bortse från denna sorg och starka känsla. Men han har tydligt förklarat att kvinnor förbjuds att besöka gravar alltför ofta. I Tirmidhi har en hadith återberättats från Abu Hurayra:

Profeten förbannade kvinnor som ofta besöker gravar.

Efter att ha besökt sin bror Abd ar-Rahman ibn Abu Bakrs grav sade Aisha: ”Vid Allahs ed, om jag hade varit närvarande när du dog, skulle jag inte ha kommit för att besöka din grav.” – Tirmidhi

Anas ibn Malik berättar att Profeten en gång såg en kvinna sitta bredvid en grav och gråta, men han förbjöd henne inte det. Han sade endast: ”Frukta Allah och var tålmodig.”

Begrunda dessa föreskrifter. Bönen är en helig gudsdyrkan. Moskén är en välsignad plats. Under vallfärden träder människan inför Allah med rena tankar. Vid begravningar och vid gravar väcks tanken på döden i varje människas sinne, och hjärtat uppfylls av sorg och bedrövelse. I alla dessa situationer försvinner den sexuella lusten helt, eller påverkas den, om den ändå finns kvar, av andra heliga känslor. Trots detta har sharia inte godkänt blandade samlingar av kvinnor och män vid sådana tillställningar. Med hänsyn till situationens helighet, avsikternas renhet och kvinnornas känslor har kvinnor visserligen fått tillåtelse att gå ut ur hemmet, och vid vissa tillfällen har Profeten själv tagit dem med sig; men så många begränsningar och försiktighetsåtgärder har införts beträffande avskildheten att inte ens den minsta risk för osedlighet och olycka har lämnats kvar. Därefter förklarades det att kvinnor, utom vid vallfärden, helst inte bör delta i sådana angelägenheter.

Kan ni, med tanke på en lagstiftning med en sådan inriktning, förvänta er att den skulle tillåta blandade samlingar av kvinnor och män i skolor och högskolor, på kontor och i fabriker, i parker och nöjesparker, på biografer och teatrar, på kaféer och i danslokaler?

Kvinnors deltagande i krig

Ni har lagt märke till avskildhetens gränser och stränga regler. Se nu var och av vilken anledning dessa har lättats. Muslimer går ut i krig under ett allmänt och farofyllt nödläge. Situationen kräver att hela nationens kraft används till självförsvar. Under sådana omständigheter ger islam kvinnor en allmän tillåtelse att delta i militärtjänst. Men samtidigt framhålls också detta faktum: den som har skapats för att bli mor har inte skapats för att halshugga eller låta blod flyta. Att lägga vapen i hennes hand innebär att döda hennes natur. Därför har islam endast tillåtit kvinnor att bära vapen för att försvara liv, heder och kyskhet. Men i allmänhet strider det mot islamiska principer att ge kvinnor soldatuppgifter och att värva dem till militären. På slagfältet kan man av dem begära så mycket tjänst att de förbinder sårade soldater, ger de törstiga vatten, lagar mat åt soldaterna och sköter deras läger bakom soldaterna. För dessa uppgifter har avskildhetens gränser lättats i högsta grad. För sådana tjänster är de kristna klosterförestånderskornas klädsel, med mindre ändringar, tillåten enligt sharia.

Det är belagt i hadithsamlingarna att Profetens hustrur och andra muslimska kvinnor följde med Profeten (frid vare med honom) till slagfälten. De gav de törstiga vatten att dricka och förband de sårade. Detta arbete fortsatte även efter att påbudet om purdah hade uppenbarats. – [Bukhari]

I Tirmidhis hadithsamling står det att Umm Sulaym och andra kvinnor bland ansarerna ofta följde med Profeten (frid vare med honom) i krig. I Sahih al-Bukhari står det att en kvinna en gång sade till Profeten (frid vare med honom): ”Be att jag får följa med de sjöfarande krigarna.” Profeten (frid vare med honom) bad: (arabiska**********) ”O Allah! Gör henne till en av dem.”

När de muslimska mujahidinerna blev svaga i slaget vid Uhud bar Aisha och Umm Sulaym vattensäckar på sina axlar och gav soldaterna vatten att dricka. Anas berättar att han såg dem springa fram och tillbaka med sina byxor uppdragna, så att den nedre delen av benen var bar. [Bukhari, Muslim

[Mot slutet av sidan 265] Om en annan kvinna vid namn Umm Sulayt hörde Umar själv Profeten (frid vare med honom) säga: ”Vart jag än såg åt, åt höger eller vänster, såg jag Umm Sulayt kämpa i kriget för att skydda mig.” I samma slag var Rubai bint Muawwidh och en grupp kvinnor tillsammans med henne sysselsatta med att förbinda de sårade. Det var de som bar de sårade soldaterna och förde dem till Medina. [Bukhari] I slaget vid Hunayn gick Umm Sulaym omkring med en dolk i handen. Profeten (frid vare med honom) frågade: ”Vad gör du?” Hon svarade: ”Om någon avgudadyrkare kommer nära mig ska jag skära upp hans mage.” [Muslim] Umm Atiyya deltog i sju slag. Hon fick ansvaret för att sköta lägret, laga mat åt soldaterna samt vårda de sårade och sjuka. [Ibn Majah] Ibn Abbas berättar att de kvinnor som utförde sådana tjänster på slagfälten fick en andel av krigsbytet. – Muslim

Av detta kan man förstå att den islamiska purdahns form inte var lik någon hednisk sedvänja, där man inte kunde göra inskränkningar eller utvidgningar efter omständigheter och behov. Om det behövs kan dess gränser minskas. Det är inte bara ansiktet och händerna som får lämnas obetäckta; även vissa delar av de kroppsdelar som ingår i satr al-awra får vid behov lämnas obetäckta. Men när behovet är över måste purdah återställas inom de gränser som har fastställts för normala förhållanden. Liksom denna purdahsed inte är någon hednisk sedvänja, är inte heller en begränsning av den detsamma som hednisk frihet. Av krigets nödvändighet överskred europeiska kvinnor sina gränser. Men när kriget var över vägrade de att återvända inom gränserna. Muslimska kvinnor förhåller sig inte på samma sätt som dessa.

Appendix

Detta är ett så rättvist perspektiv och en så medelväg att världen är i behov av det – ja, ytterst i behov – för sitt framåtskridande, sin bekvämlighet och sin moraliska trygghet. Som jag sade redan i början har världen i hundratals och tusentals år haft stora svårigheter att fastställa kvinnans plats i civilisationen [det vill säga hälften av mänskligheten]. Ibland har den gått mot ytterlig överdrift och ibland mot ytterlig inskränkning, och båda dessa ytterligheter har visat sig skadliga för den; prövning och iakttagelse vittnar om denna skada. Mellan dessa båda ytterligheter är den rättvisa och medelväg som islam har lagt fram. Den står i överensstämmelse med kunskapen och naturen och är fullständigt lämpad för mänskliga behov. Men det beklagliga är att sådana hinder och svårigheter har uppstått i modern tid att det har blivit svårt för människan att förstå ”den raka vägen” och ge den dess rätta värde.

Bland alla dessa hinder är det främsta att den moderna människan har drabbats av bleksot, och att denna bleksot har angripit de västerländskt orienterade människorna i Orienten med ett ännu farligare angrepp, som kan kallas vit bleksot. Jag ber mina vänner och bröder om ursäkt för detta öppna uttalande; men när sanningen ska sägas bör ingen bitterhet hindra den. Det är ett faktiskt förhållande att det inte finns någon föreskrift eller fråga i islam som strider mot fastställda filosofiska fakta. Nej, den ännu sannare saken är att allt som är filosofiskt faktum också är islam. Men för att se detta krävs en färglös blick, så att varje ting kan ses i sin verkliga färg. Det krävs ett öppet sinne och en sund natur, så att fakta kan tas emot i oförvanskad form och inte underordnas ens egna böjelser och tendenser; i stället måste de egna böjelserna och tendenserna underordnas fakta. Där detta saknas blir kunskap och lärdom fruktlösa. Vad man än ser med en färgad blick, ser man i sin egen färg. En trångsynt blick kan bara nå den sida av problem och företeelser som läggs fram och äger rum framför den vinkel [angle] från vilken den betraktar dem. Och trots detta kommer trångsyntheten och naturens skevhet att verka på de filosofiska fakta som i sitt verkliga tillstånd når in i sinnet. Deras krav kommer att vara att fakta ska formas efter sinnets önskningar, känslor, upplevelser och böjelser. Om något inte passar deras sinne kommer de att fortsätta att försumma det även efter att ha insett att det är sant, och de kommer att följa sina egna drifter. Det står klart att när människan drabbas av denna sjukdom kan varken kunskap, prövning eller iakttagelse vägleda henne. För en sådan sjukling är det på intet sätt möjligt att rätt förstå någon av islams föreskrifter. Islam är nämligen ”den naturliga religionen”, ja, själva naturen. För den västerländska världen är islam svår att förstå därför att den har drabbats av denna sjukdom. All den kunskap den har är i sig ”islam”, men dess blick är färgad. Därefter har denna färgade bleksot färgat blicken hos den nyutbildade gruppen i Orienten. Denna sjukdom hindrar dem från att dra rätt slutsatser av filosofiska fakta och från att se livets problem i deras naturliga färg. De bland dem som kan vara muslimer tror på islams religion, erkänner dess sanningshalt och saknar inte heller längtan efter att följa religionen. Men vad ska den olycklige göra åt bleksoten i sina ögon? Med dessa ögon ser de allt de ser i motsats till Allahs färg.

Det andra hindret för en riktig förståelse är att människor i allmänhet, när de tänker på någon fråga inom islam, inte betraktar det system som frågan hör samman med i dess helhet, utan skiljer frågan från detta system och diskuterar den för sig. Följden blir att frågan förefaller ligga bortom all kunskap och eftertanke, och att många slags tvivel uppstår kring den. Så har det gått med räntan: den har betraktats skild från islams, och tillika naturens, ekonomiska grundprinciper och ekonomiska system. Följden blev att tusentals sjukdomar började visa sig i den. Till och med framstående islamiska lärda ansåg att det behövdes reformer i strid med sharia. Samma grundläggande fel har begåtts i fråga om slaveriet, månggifte, makarnas rättigheter och många andra sådana frågor. Även frågan om pardah har blivit ett offer för detta. Om ni i stället för att se hela byggnaden bara ser en av dess pelare, kommer det att förbli ett mysterium för er varför den har uppförts. Dess konstruktion kommer att förefalla er stå över all förnuftig bedömning. Ni kommer inte på något sätt att kunna förstå med vilken skönhet och ändamålsenlighet ingenjören placerade den för att hålla byggnaden stadig, eller hur hela byggnaden skulle skadas om den revs. Exemplet med pardah är exakt likadant. Om den skiljs från det fullständiga system för vilket den, såsom en pelare i en byggnad, upprättades av nödvändighet, kommer den att framstå som helt oförenlig med all förnuft och eftertanke. Det kommer inte på något sätt att gå att förstå varför denna diskriminerande gräns har dragits mellan mänsklighetens båda kön. För att därför få en riktig förståelse av pelarens berättigande måste man se hela den byggnad i vilken den har placerats.

Nu ligger islams verkliga pardah framför er. Även det samhällssystem för vars upprätthållande pardahs regler och principer fastställdes ligger framför er. De viktigaste grundläggande delarna av detta system ligger också framför er; pardahs huvudbestämmelser har fogats samman med dem under bevarande av en särskild balans. Alla bekräftade filosofiska fakta ligger framför er, och på denna grund har detta samhällssystem byggts. Efter att ha sett allt detta, säg då: finns det någon svaghet någonstans i det? Finns det minsta spår av obalans på någon punkt? Finns det någon plats där man, genom att bortse från en särskild partisk tendens och enbart utgå från kunskap och förnuft, skulle kunna föreslå någon reform? Jag säger med djup insikt att samma rättvisa, jämvikt, ordning, balans och skönhet som råder i de principer på vilka jorden och himlen är grundade, den fullkomliga jämvikt och harmoni som ni ser i världsalltets ordning, och det slags fullständiga balans och samstämmighet som ni ser i en atoms uppbyggnad och solsystemets sammanhållning, finns i exakt samma form i detta samhällssystem. Ytterlig överdrift, ytterlig brist och ensidighet är oundvikliga svagheter i mänskliga verk. Detta system [det islamiska systemet] är fullständigt fritt från alla dessa svagheter. Att reformera eller korrigera det ligger bortom människans förmåga. Om människan med sin bristfälliga kunskap försöker förändra det ens i ringa grad, kommer hon inte att förbättra det utan i stället förstöra dess balans.

Det är beklagligt att jag inte har några medel genom vilka jag kan nå fram med mitt budskap till de bröder som bor i Europa, Amerika, Ryssland och Japan. Eftersom de inte har funnit ett sunt och välavvägt civilisationssystem förstör de sina egna liv och blir dessutom orsaken till andra folks förstörelse. Ack, om jag kunde föra detta livgivande medel till dem, efter vilket de verkligen törstar! Kanske känner de inte denna törst. Hur det än må vara, är hinduerna, de kristna och parsierna i mina grannländer inom räckhåll för mig. De flesta av dem förstår mitt språk. Jag vädjar till dem att rena sina sinnen från den motvilja mot islam som har uppstått hos dem på grund av historiska och politiska konflikter med muslimerna, och att som uppriktiga sanningssökare lära känna och förstå detta islamiska samhällssystem som jag har beskrivit i denna bok. Därefter bör de pröva och jämföra det med det västerländska samhällssystem som de snabbt är på väg mot. Till sist bör de, inte för min eller någon annans skull utan för sitt eget bästa, avgöra vilken väg som leder till verklig välfärd.

Därefter vill jag vända blicken från de allmänna läsarna och säga några ord till de vilseledda bröder som kallas muslimer.

Några av våra nyutbildade muslimska bröder erkänner allt det som har beskrivits ovan. Men de säger:

Det finns, med hänsyn till förhållandena och tidsåldern, ett betydande utrymme för att mildra strängheten i den islamiska lagen, och detta kan inte förnekas. Därför är vår enda önskan att vi ska kunna dra viss fördel av denna möjlighet. De nuvarande förhållandena kräver en lättnad i pardah. Muslimska kvinnor behöver gå till skolor och högskolor för att kunna få högre utbildning. De behöver få en sådan utbildning att de kan förstå civilisatoriska, sociala, ekonomiska och politiska problem och få förmåga att lösa dem. Annars kommer muslimerna att hamna efter grannfolken i livets kamp. Det finns risk för ännu större skada i framtiden. Om muslimska kvinnor inte får förmåga att dra nytta av de rättigheter som kvinnor tilldelas i landets politiska liv, och om de på grund av pardahs hinder och begränsningar inte kan utnyttja dessa möjligheter och förmåner, kommer muslimernas vikt på landets politiska vågskål att minska avsevärt. Med hänvisning till förhållandena under den islamiska eran mildrade man pardah i stor utsträckning. –[För argumentets skull kallas det endast ”lättnad”; i själva verket mildrade de inte pardah utan avskaffade den.] Bara några år därefter uppnåddes betydande framsteg. Vad är det då för fel om även vi följer i deras fotspår?

Vi medger allt det som anförs som farhågor, ja, även om farhågorna vore tio gånger större skulle det inte förändra saken. I själva verket kan ingen sådan farhåga göra någon som helst ändring eller lättnad i de islamiska lagarna tillåten. I verkligheten bor ni, antingen av sådan dårskap eller av tvång och på grund av er egen svaghet, på en smutsig och ohälsosam plats. Där har det inte bara blivit svårt för er att följa reglerna för hälsans bevarande; i en slum bland orena människor har det blivit svårt för er att inte själv vara oren. Under sådana förhållanden kan frågan om att ändra eller mildra reglerna för hälsans bevarande inte ens uppkomma. Om ni anser dessa regler vara riktiga, då är det er plikt att genom ansträngning och kamp göra er omgivning ren. Om ni saknar kraft och mod att kämpa och besegras av omgivningen på grund av er egen svaghet, så må ni, hur mycket smuts som än kastas över er, bada i den. Varför skulle reglerna för hälsans bevarande ändras för er skull? Men om ni verkligen anser dessa regler vara felaktiga och har fått nog av denna orenlighet, då må ni fastställa vilken princip ni vill för er egen del. De som är fästa vid orenlighet har inget utrymme för sina önskningar eller sin motvilja när det gäller reglerna för renhet och renlighet.

Det råder inget tvivel om att det, liksom i varje annan lag, även i den islamiska lagen under vissa omständigheter finns utrymme för stränghet och lättnad. Men den islamiska lagen kräver liksom varje annan lag också att förhållandena, när beslut om stränghet eller lättnad fattas, betraktas med en syn och i en anda som är islams egen syn och islams egen anda. Att betrakta förhållandena ur ett annat perspektiv och därefter angripa lagens bestämmelser med lättnadens sax kallas inte lättnad, utan en öppen förändring. Om den situation som man ur ett icke-islamiskt perspektiv kräver lättnader i den islamiska lagen för att hantera, betraktas ur islams perspektiv, måste man komma fram till slutsatsen att det i en sådan situation behövs större stränghet i stället för lättnad. Lättnad kan endast tillämpas när lagens syfte lätt uppnås på annat sätt och större stränghet inte behövs för att upprätthålla det. Men när lagens syfte inte uppnås på annat sätt, utan alla andra krafter i stället används för att förstöra det och dess förverkligande helt beror på att det upprätthålls, då kan bara den som är okunnig om lagens anda tänka på lättnad.

Det har ovan utförligt förklarats att syftet med lagarna i det islamiska samhällssystemet är att bevara äktenskapets normer, förebygga sexuell tygellöshet och undertrycka omåttlig sexuell upphetsning. För detta ändamål har lagstiftaren inom sharia valt tre vägar: för det första karaktärens förbättring, för det andra strafflagar och för det tredje förebyggande åtgärder, det vill säga satr och purdah. Dessa är som tre pelare, på vilka detta palats vilar. Dess styrka beror på deras fasthet och dess sammanbrott på deras förstörelse. Kom, betrakta en gång det nuvarande tillståndet i ert land och se vad som har hänt med dessa tre pelare.

För det första, betrakta den moraliska miljön. Ni lever i ett land [Indien före delningen] där en icke-muslimsk nation, vars befolkning utgör sjuttiofem procent, har makten över ert land, och en icke-muslimsk civilisation har översköljt det som en våldsam storm. Liksom pestens och kolerans bakterier har den icke-islamiska moralens principer och den icke-islamiska civilisationens föreställningar infekterat miljön. Luften har förgiftats av dem. Deras giftverkan har omringat er från alla håll. De oanständiga och skamliga ord som för en tid sedan fick er kropp att rysa har nu blivit så vanliga att ni betraktar dem som en del av vardagen. Era barn ser varje dag oanständiga bilder i tidningar och annonser och har vant sig vid skamlöshet. Människor i alla åldrar och av båda könen i ert samhälle går på bio, där inget anses mer njutbart än nakenhet, oanständighet och sexuellt vansinniga kärleksscener. Fäder och söner, bröder sinsemellan samt mödrar och döttrar sitter sida vid sida och ser öppna kyssar och omfamningar, älskandes möten och kärleksförklaringar utan minsta känsla av skam. Ytterst oanständiga och sexuellt upphetsande sånger sjungs i varje hem och varje butik. Ingen kan undgå att höra dem. Kvinnor ur de högre klasserna, både infödda och engelska, går omkring i halvnaken klädsel, och era ögon har blivit så vana vid detta att ingen längre känner någon skamlöshet i det. Tack vare den moraluppfattning som sprids genom västerländsk utbildning och bildning betraktas äktenskapet som en utsliten gammal sed, äktenskapsbrott som förströelse, mäns och kvinnors umgänge som något invändningsfritt och rentav berömvärt, skilsmässa som en lek, uppfyllandet av äktenskapliga plikter som ett outhärdligt band, att föda barn och föröka släktet som dumhet, hustruns lydnad mot maken som ett slags slaveri, att vara hustru som en olycka och att uppträda som älskande som ett påhittat paradis.

Betrakta därefter vilken inverkan denna miljö har på ert folk. Finns det någonstans i ert samhälle någon återhållsamhet i blicken? Finns det bland hundratusentals människor ens en enda som fruktar att visa upp en främmande kvinnas skönhet? Begår inte ögonen och tungan öppet äktenskapsbrott? Avstår även era kvinnor från den förislamiska tidens prakt och skönhetsvisning? Bär man ännu inte i era hem sådana kläder som Profeten, den ädle (frid vare med honom), sade om: ”Förbannelse över de kvinnor som bär kläder men ändå är nakna”? Ser ni inte er mor, er syster och er dotter i sådana kläder som en muslimsk kvinna inte får bära inför någon annan än sin make? Berättas och återges inte oanständiga berättelser och obeskrivligt skamliga kärlekshistorier i ert samhälle utan minsta tvekan? Känner människor vid sammankomster någon skam när de berättar om sina egna missgärningar? Om detta är tillståndet, säg då: Var finns den första och allra starkaste pelaren för moralisk renhet, på vilken det islamiska samhällssystemets palats har uppförts? Den islamiska värdighetskänslan har försvunnit i sådan grad att en muslimsk kvinna inte bara blir muslimers utan även icke-muslimers sängkamrat! Inte bara i det brittiska riket utan även i muslimska riken kan man se sådana händelser utan att muslimernas blod blir upprört. Det har till och med funnits så värdighetslösa muslimer att deras syster blivit hustru till en icke-muslim och mannen stolt förkunnat att han är svåger till någon rik otrogen. — Detta är en händelse från södra Indien. En av mina vänner har berättat om en ännu mer hjärtskärande händelse. I östra Indien hade en muslimsk kvinna öppet en relation med en rik icke-muslim. Som följd blev hon ägare till stora rikedomar. Min vän har sett de lokala så kallade muslimerna vara stolta över detta. Finns det efter detta fortfarande någon skamlöshet eller något moraliskt förfall kvar?

Se nu en gång på det andra pelarens tillstånd. Över hela Indien har islams strafflagar upphävts. Varken i de brittiska eller muslimska staterna tillämpas något straff för äktenskapsbrott. Inte nog med det; den lag som nu är i kraft betraktar inte ens äktenskapsbrott som ett brott. Om någon vill förleda en ung kvinna från en ansedd familj till synd och lastbarhet, finns det ingen lag genom vilken hennes kyskhet och heder kan skyddas. Om någon har otillåtet sexuellt umgänge med en myndig kvinna med hennes samtycke, kan han inte straffas med stöd av någon lag. Om en kvinna öppet ägnar sig åt äktenskapsbrott finns det ingen makt som kan hindra henne. Landets lag betraktar endast våldtäkt som ett brott. Men fråga juristerna hur svårt det är att bevisa våldtäkt! Även att bortföra en gift kvinna är ett brott. Men fråga de brittiska juristerna vilket rättsmedel som finns vid de styrandes domstolar om en gift kvinna frivilligt går och bosätter sig hos någon.

Tänk efter: dessa båda pelare har rasat samman. Nu står hela ert samhällssystem endast på en enda pelare. Vill ni också förstöra denna? Jämför och pröva å ena sidan de skador med den purdah-sed ni har beskrivit och å andra sidan den fullständiga förstörelsen av den moraliska karaktären och samhällsordningen om purdah avskaffas. Båda innebär fara, och den ena måste tas på sig. Fråga nu er själva vilken fara som är den mindre.

Om ett beslut måste fattas enbart utifrån tidens förhållanden, skulle jag säga att Indiens situation inte talar för att purdah bör mildras, utan kräver att den görs ännu strängare. De båda pelarna för upprätthållandet av samhällsordningen har rasat samman, och nu är allt beroende av endast en pelare. Sätt er med lugnt sinne ned och tänk efter hur de kulturella, ekonomiska och politiska problemen ska lösas. Det kan finnas andra sätt att lösa dem inom islams gränser. Men gör inte denna enda återstående pelare, som redan har försvagats, ännu svagare. Innan ni mildrar den måste ni samla sådan kraft att om en muslimsk kvinna visar sig utan purdah och det någonstans finns två ögon som kan se henne, så ska femtio händer stå redo att slita ut dessa båda ögon.

Slut

1. På landsbygden brukar kvinnorna kalla menstruationen för ”månadssjukdomen”. –Översättaren

1. Det bör påpekas att originalverket med titeln ”Purdah” skrevs för ungefär sextioett år sedan, och det är lätt att anta att brottsligheten samtidigt med den så kallade utvecklingen av framsteg eller modernitet har ökat alltmer.

2. Blue Book of Crime Statistics for 1934, se

1. Wester Marck framförde exakt denna uppfattning i sitt verk The History of Human Marriage.