Författarens vädjan

Hur kunde ett folk av barbarer, beduiner och nomader, berövat utbildningens och civilisationens ljus, på mindre än ett halvt århundrade besegra och övervinna världens två största makter och erövra halva världen? Hur kunde de under denna korta tid lämna ett bestående och outplånligt avtryck på den mänskliga civilisationen? Än i dag upphör historikernas förbryllelse inte när de begrundar detta. De kan inte föreställa sig vilken väldig makts trolldom som hade verkat, så att araberna och muslimerna åstadkom en omvälvning över hela världen. Många framstående historiker och tänkare har med oföränderlig övertygelse erkänt att den väldiga kraften i den heliga Koranen var den huvudsakliga kraft som verkade bakom arabernas och muslimernas framgång.

Den berömde västerländske lärde Emanuel Deutsch sade: ”Bland världens främsta religioner måste man erkänna att Koranen intar en särställning. Av denna typ av epokgörande litteratur är Koranen visserligen den yngsta; men när det gäller inflytandet över allmänheten är den inte underlägsen någon annan. Koranen har skapat en ny riktning inom det mänskliga tänkandet, liksom den har skapat en ny karaktär. Den förvandlade flera sinsemellan stridande nomadiska grupper på Arabiska halvön till en ädel och hjältemodig nation.”

Ända sedan Koranen uppenbarades har otaliga forskningsverk om Koranen skrivits på världens olika språk. Men på vårt modersmål bengali råder det stor brist på sådana forskningsverk. Därför framlägger jag denna lilla forskningsskrift om den heliga Koranen till tjänst för mina muslimska bröder och systrar som talar bengali.

Den tolfte upplagan har redan avslutats. Jag tackar den store Rabb al-ʿĀlamīn för att jag har kunnat ge ut den trettonde upplagan.

– Abul Kalam Muhammad Yusuf

Koranens identitet

Koranen är namnet på den bok som Allah uppenbarade och som Han under en period av tjugotre år, i olika skeden och lite i taget efter behov, uppenbarade för sin siste profet, Hazrat Muhammad (frid vare med honom). Koranen är Allahs bok både till språk och innehåll. Det vill säga, liksom Koranens innehåll (betydelse) kommer från Allah, kommer även dess språk från Honom.

Orsaken till att Koranen uppenbarades

Efter att Adam (frid över honom) och Hawwa (frid över henne) hade ätit av det förbjudna trädets frukt, sade den Allsmäktige, innan Han sände dem från paradiset till jorden:

قُلْنَا اهْبِطُوا مِنْهَا جَمِيعًا ۖ فَإِمَّا يَأْتِيَنَّكُم مِّنِّي هُدًى فَمَن تَبِعَ هُدَايَ فَلَا خَوْفٌ عَلَيْهِمْ وَلَا هُمْ يَحْزَنُونَ ﴿٣٨﴾ وَالَّذِينَ كَفَرُوا وَكَذَّبُوا بِآيَاتِنَا أُولَـٰئِكَ أَصْحَابُ النَّارِ ۖ هُمْ فِيهَا خَالِدُونَ

”Gå alla ned härifrån. Därefter kommer Min vägledning att nå er från Min sida. De som följer Min vägledning behöver inte frukta eller sörja. (Det vill säga: när jordelivet är slut kommer de åter att återvända till detta paradis, den eviga lyckans boning.) Men de som förnekar den och förklarar Mina tecken vara lögnare ska vara helvetets invånare och förbli där för evigt.” (Sura al-Baqara, vers 38–39)

I enlighet med Allah den Allsmäktiges ovannämnda förkunnelse har vägledning, eller en levnadsordning, från Allah nått Adams avkomlingar genom tiderna. Ett annat namn på denna levnadsordning är Kitabullah. När ett folk överger Allahs väg och börjar följa en vilseledande väg som de själva har hittat på, uppenbarar Allah en Skrift och visar människorna den rätta vägen.

Allah den Allsmäktiges eviga princip när det gäller att uppenbara en Skrift är att Han, när Han finner det nödvändigt att uppenbara en Skrift för ett folk, väljer den bästa personen bland detta folk, en person med de högsta mänskliga egenskaperna, till profet och uppenbarar därefter Skriften för honom genom uppenbarelse.

Alltsedan människans skapelse har otaliga profeter och sändebud kommit till jorden, och likaså är antalet Skrifter som uppenbarats för dem oräkneligt. Bland profeterna är Hadhrat Muhammad (frid och välsignelser över honom) den siste profeten, och Koranen, som uppenbarades för honom, är likaså Allahs sista Skrift. Därefter kommer ingen ny profet att komma till jorden och ingen ny Skrift att uppenbaras.

Koranens ämne och syfte

Koranens ämne är människosläktet. Det är nämligen i Koranen som människosläktets sanna välgång och olycka har klargjorts. Koranens syfte är att vägleda människosläktet till det levnadssystem som Gud har skänkt, så att människan kan göra sitt liv välsignat även i denna värld och i det kommande livet bli delaktig av ett liv i frid.

Hur uppenbarelsen började

I Bukhari Sharif finns en hadith berättad från Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne). Där berättas att ”uppenbarelsen började på följande sätt: Profeten började i sömnen se sådana sanna drömmar som förverkligades lika tydligt som den ljusa gryningen”. Därefter blev avskildhet tilltalande för Profeten, och han började dra sig tillbaka i Hira-grottan. Där tillbringade han flera nätter och tog med sig nödvändiga livsmedel, drycker och andra förnödenheter. När de tog slut återvände han, hämtade dem hos Khadija (må Allah vara nöjd med henne) och gick tillbaka till grottan. Så kom sanningen (uppenbarelsen) till honom medan han var försjunken i meditation i Hira, vid ett välsignat tillfälle. Ängeln (Jibril Amin) kom till honom och sade: ”Läs!” Profeten berättade: ”Jag sade: ’Jag kan inte läsa.’” Profeten berättade vidare: ”Därefter tryckte ängeln mig mot sig och släppte mig. Jag kände mig mycket utmattad. Sedan bad han mig åter läsa, och jag gav samma svar. Han omfamnade mig åter och släppte mig. Så gjorde han tre gånger, och alla tre gångerna gav Profeten samma svar. Därefter reciterade ängeln:”

 اقْرَأْ بِاسْمِ رَبِّكَ الَّذِي خَلَقَ ﴿١﴾ خَلَقَ الْإِنسَانَ مِنْ عَلَقٍ ﴿٢﴾ اقْرَأْ وَرَبُّكَ الْأَكْرَمُ ﴿٣﴾ الَّذِي عَلَّمَ بِالْقَلَمِ ﴿٤﴾ عَلَّمَ الْإِنسَانَ مَا لَمْ يَعْلَمْ ﴿٥﴾

”Läs i din Herres namn, Han som har skapat, som har skapat människan av en sammanhängande blodklump. Läs i din mest ädla Herres namn, Han som har lärt genom pennan, Han som har lärt människan det hon inte visste.” (Sura al-Alaq: 1–5)

Därefter återvände Profeten hem med dessa verser och ett hjärta som skakade. När han gick in till Khadija sade han: ”Täck över mig med en filt.” En kort stund efter att han hade täckts med filten försvann hans oro. Han berättade hela händelsen för Hazrat Khadija och sade: ”Jag fruktar för mitt eget liv.” Hazrat Khadija tröstade honom och sade: ”Vid Allahs ed, Allah kommer inte på något sätt att låta något ont drabba dig. Du upprätthåller nämligen släktbanden, hjälper de fattiga och hungriga, tar hand om gäster och bistår i goda gärningar.” Därefter tog Hazrat Khadija Profeten med sig till sin kusin Waraqa ibn Nawfal. Han hade antagit den kristna religionen under tiden av okunnighet och kunde det hebreiska språket. Han kunde också skriva av vad han ville från Evangeliet på detta språk. Han var mycket gammal och hade förlorat synen. Khadija tilltalade honom och sade: ”Broder, lyssna till vad som har hänt din brorson.” Efter att Waraqa hade hört hela händelsen sade han: ”Detta är den ängel som kom till Hazrat Musa. Ack, om jag ändå vore vid liv när ditt folk driver dig ut ur landet!” Profeten sade: ”Kommer de alltså att driva ut mig?” Waraqa svarade: ”Ja. Ingen som har kommit med något sådant som du har fått har undgått att behandlas på samma sätt. Om jag lever den dagen ska jag hjälpa dig så mycket jag förmår.” Därefter avled Waraqa innan uppenbarelsen åter började komma.

Dagen då den ovan nämnda händelsen inträffade var måndagen den 17 ramadan. Profeten var då fyrtio år, sex månader och åtta dagar gammal. Det vill säga den 6 augusti år 610 e.Kr.

Hur uppenbarelsen kom ner

När uppenbarelsen kom till Profeten inträdde ett särskilt tillstånd i honom. Hans välsignade ansikte blev strålande och rödblommigt, svett trädde fram på hans panna, hans andning blev tung och hans kropp blev mycket tung. Även när uppenbarelsen kom medan han red på en kamel blev den så tung av bördan att den inte kunde gå utan satte sig på marken.

Om orsaken till att detta tillstånd uppstod vid uppenbarelsens nedsändande kan sägas att profeterna, eftersom de var rena från alla slags synder, stora som små, hade ett övervägande änglalikt sinnelag, men de stod ändå inte över den mänskliga naturen. Därför förde Allah dem strax före nedsändandet av Sitt heliga Ord till ett särskilt, ljusfyllt tillstånd, där deras hjärtan förlorade alla mänskliga egenskaper och förvandlades till ett änglalikt tillstånd, medan ljuset av Allahs nåd hänförde deras hjärtan och själar. Således nedsände Allah Sitt Ord över profeterna i en tyst och fridfull omgivning. För att profeterna skulle kunna lyssna till Allahs heliga Ord med full koncentration, bevara det i sina hjärtan och förstå dess verkliga innebörd med hjärta och sinne, var det nödvändigt att föra dem till det ovan beskrivna särskilda tillståndet.

När uppenbarelsen därefter hade fullbordats upphörde det ovan beskrivna tillståndet, och Profeten återvände till sitt tidigare tillstånd. Sedan reciterade han det uppenbarade Ordet för följeslagarna.

Om hur uppenbarelsen kom har följande hadith återberättats från Aisha:

”Aisha berättar: En gång frågade al-Harith ibn Hisham Profeten: ’Allahs Sändebud, hur kommer uppenbarelsen till dig?’ Profeten svarade: ’Ibland fortsätter uppenbarelsens ljud att ljuda i mitt inre som ljudet av en klocka. Denna form av uppenbarelse är den svåraste för mig, och jag börjar känna mig utmattad. Därefter tränger den in i mitt inre. Ibland kommer ängeln i mänsklig gestalt och talar med mig (och förmedlar uppenbarelsen), och jag bevarar den i mitt hjärta.’ Aisha berättar: ’Även när uppenbarelsen kom under stark kyla samlades värme i Profetens kropp och svett syntes på hans välsignade ansikte.’”

Utöver de två ovan nämnda formerna talade Allah ibland direkt till profeterna bakom en slöja, utan något som helst mellanled.

I sin bok har Allama Ayni, i sin kommentar till de hadither om uppenbarelsen som finns i Sahih al-Bukhari, förklarat uppenbarelsens former på följande sätt:

(1) Allah talade direkt, utan något som helst mellanled. Såsom framgår av berättelserna i den heliga Koranen och autentiska hadither har Allah talat på detta sätt med profeten Musa och profeten Muhammad.

(2) Han sände en ängel genom vilken Han lät uppenbarelsen komma.

(3) Han lät uppenbarelsens ord ljuda och tränga in i hjärtat. Så sade Profeten: ”Den helige ängeln har blåst in det i mitt hjärta.” Den tredje typen av uppenbarelse kom till David (frid över honom).

Hur Koranen uppenbarades

För att förstå Koranen och tillgodogöra sig dess innebörd är det nödvändigt att förstå hur Koranen uppenbarades. Det är viktigt att komma ihåg att Koranen inte uppenbarades för den ädle Profeten (Guds frid och välsignelser över honom) som en bok vid ett och samma tillfälle. I stället uppenbarades den gradvis och efter behov under hela tjugotre år, under olika skeden av den revolutionära rörelse som Gud hade ålagt Profeten (Guds frid och välsignelser över honom) och hans självuppoffrande följeslagare att leda. Muhammad (Guds frid och välsignelser över honom) blev profet vid fyrtio års ålder och lämnade världen vid sextiotre års ålder, efter att under hela tjugotre år ha fullgjort det av Gud givna uppdraget som profet. Under dessa långa tjugotre år uppenbarades olika delar av Koranen för Guds Sändebud vid olika skeden.

Mekanska och medinensiska suror

Efter att ha blivit profet stannade den ädle Profeten (Guds frid och välsignelser över honom) i tretton år i det ädla Mekka och fortsatte att kalla människorna till islam i Mekka och dess omgivningar. De suror som uppenbarades för Profeten (Guds frid och välsignelser över honom) under dessa långa tretton år i Mekka kallas mekanska suror.

Därefter utvandrade Guds profet till det ädla Medina. Efter att ha vistats i Medina i tio långa år och etablerat islam som ett levande rättesystem begav han sig till det härefter kommande livet. De suror ur den ädla Koranen som uppenbarades för Profeten (Guds frid och välsignelser över honom) under dessa tio år i Medina kallas medinensiska suror.

De mekanska surornas kännetecken

I början av den islamiska förkunnelsen var de flesta av de suror som uppenbarades för den ädle Profeten (frid vare med honom) i det heliga Mekka korta till omfånget, men ytterst verkningsfulla. I dem behandlades i allmänhet islams grundläggande trosfrågor, såsom tawhid, profetskapet och det kommande livet, liksom de viktigaste synderna på trons område, såsom shirk, kufr, ateism och förnekandet av livet efter detta. Där behandlades också de tidigare folk som svarade på profeternas förkunnelse, trodde på livet efter detta och, genom att följa den religion som Allah hade uppenbarat, vann otaliga välsignelser i denna värld och kommer att få evig lycka i det kommande livet. På samma sätt behandlades de olyckliga människor som förnekade profeternas förkunnelse, avvisade Allahs religion, gick under även i denna värld och kommer att drabbas av det strängaste straffet i det kommande livet. Dessa berättelser återges för att man ska dra lärdom av dem, inte för att behandla historia.

I de mekkanska surorna uppmanades dessutom den ädle Sändebudet (frid vare med honom) och hans få följeslagare att ha tålamod inför de otrognas och avgudadyrkarnas ständiga förföljelser, samtidigt som de otrogna och avgudadyrkarna varnades för de fruktansvärda följderna av deras envishet och överdrifter.

Kännetecken för de medinanska surorna

Den ädle Profetens (frid vare med honom) medinanska period började tretton år efter att han blivit profet. De som i det heliga Mekka hade antagit islam genom Sändebudets förkunnelse var både utan inflytande och få till antalet. De ledande personerna bland Quraysh och de närliggande stammarna i Mekka var starkt fientliga till Sändebudets förkunnelse.

Därför tvingades muslimerna där leva ett hårt och förföljt liv under kufr-maktens inflytande. Situationen i Medina var däremot helt motsatt. De ledande personerna i Medinas två inflytelserika stammar, Aws och Khazraj, hade tidigare kommit till Mekka under vallfärden, antagit islam hos Sändebudet och återvänt. Genom att följa dem hade nästan hela stammarna antagit islam.

När Profeten under det trettonde året efter sitt profetskap sedan utvandrade till Medina tillsammans med sina följeslagare, fann han att Medinas inflytelserika ledare och deras anhängare inte bara hade antagit hans religion, utan dessutom var beredda att lämna sitt område under hans kontroll. När det därför gällde att genomföra islams alla bestämmelser behövde han inte längre möta några inre hinder, bortsett från yttre inblandning. De två judiska stammar som bodde i Medina hade Sändebudet redan tidigare bundit genom ett fördrag.

Allahs Profet lade därför utan dröjsmål grunden till en liten men lovande islamisk stat för att göra islam fullständig. Nu behövdes alla de regler och bestämmelser som krävdes för att styra denna stat. Dessa uppenbarades så småningom genom de medinanska surorna under Profetens återstående tio levnadsår.

De medinanska surornas huvudsakliga ämnen är alla grundläggande lagar som rör styrningen av stat och samhälle, såsom straffrätt, arvsrätt, bestämmelser om äktenskap och skilsmässa, ekonomiska föreskrifter som zakat och ushr samt regler och bestämmelser om krig och fredsfördrag.

I Mecka bodde ingen judisk stam, och där fanns inte heller någon organiserad grupp av hycklare (den opportunistiska klassen). Därför förekommer ingen särskild diskussion om dem i de meckanska surorna. Men i Medina fanns båda dessa grupper, och även om de utåt framställde sig som muslimernas välgångsönskare, var de i hemlighet engagerade i konspirationer mot muslimerna. Därför underrättade Allah profeten genom de medinensiska surorna om deras lömska konspirationer och varnade judarna och hycklarna för deras avskyvärda slut.

Koranens förunderliga inverkan på araberna

Trots Qurayshs hundratals hinder fortsatte islams inflytande dag för dag att öka på ett förunderligt sätt. Grunden till detta var den heliga Koranens mirakulösa inverkan. De följande händelserna räcker för att bevisa detta faktum.

Under de första omkring tre åren fortsatte profeten (frid vare med honom) att i hemlighet kalla människor till islam. Därefter började han på Allahs befallning att öppet kalla människor till islam, och det var då konflikten med Quraysh började. Vid denna tid började Qurayshs ledare å ena sidan utsätta profeten Muhammeds (frid vare med honom) fattiga och svaga följeslagare för olika former av fysisk tortyr, och å andra sidan försökte de själva hindra profeten Muhammed (frid vare med honom) från den rätta vägen genom olika frestelser.

Under profetskapets femte år skickades Utba ibn Rabia, Quraysh-ledarnas klokaste och mest framstående man, till profeten Muhammed (frid vare med honom) med ett förlikningsförslag på ledarnas uppdrag. Utba infann sig hos profeten och lade fram följande förslag: ”Muhammed (frid vare med honom), överge denna nya lära, så gör vi dig till vår ledare. Om du önskar rikedom, gör vi dig till den rikaste mannen i Arabien. Och om du åtrår vackra kvinnor, uppfyller vi även den önskan.” Profeten sade: ”Varför tala om ledarskap, rikedom och kvinnor? Även om ni lägger solen på himlen i den ena handen och månen i den andra, kan jag ändå inte överge denna lära.” Därefter reciterade profeten några verser ur surahen Hamim för honom.

Utba lyssnade till detta som förtrollad. Han förlorade talförmågan och inom sig all sin kraft och sitt mod. Därefter återvände han dit där Qurayshs ledare väntade på honom och i sina hjärtan hoppades på goda nyheter.

Utba sade till Qurayshs ledare: ”Lyssna, hindra inte Muhammed. När hans kallelse sedan sprider sig utanför Qurayshs område kommer Muhammed att drabba samman med dem som inte tillhör Quraysh. Om Muhammed besegras i den striden har ni ändå vunnit, eftersom er fiende har förintats utan att ni behövde delta i striden. Och om Muhammed segrar har ni inte heller något att förlora, utan bara något att vinna. En man ur er egen Quraysh-stam kommer då att bli arabernas ledare.”

Vid ett sådant förslag blev de närvarande ledarna rasande och undersökte saken. Då fick de veta att Utba hade blivit överväldigad efter att ha hört Koranens ord från Muhammeds (frid vare med honom) mun, och därför hade intagit en mer försonlig hållning gentemot Muhammed.

En liknande händelse inträffade i Abessinien. Det var då det femte året efter profetskapets början. Plågad av qurayshernas förföljelser sände Profeten (frid över honom) först en grupp på sexton och senare en grupp på åttiotre muslimska män och kvinnor till Abessinien. Abessiniens kristne härskare Negus var ytterst rättvis och mån om sina undersåtar. Han hade beordrat att muslimerna skulle få bosätta sig i hans land. När qurayshernas ledare fick veta detta sände de en lämplig delegation, med rikliga gåvor, till Negus hov. De infann sig hos Negus, överlämnade gåvorna och sade: ”Ers majestät, några unga män och kvinnor samt några slavar har trotsat våra ledare och sökt skydd i ert land utan deras tillstånd. Vi har skickats till er för att hämta tillbaka dem. Var vänlig och överlämna dem åt oss.” Även hovmännen ansåg att flyktingarna borde återlämnas. Men kungen sade: ”Jag kan inte återlämna dem utan att först höra vad de har att säga.” Därefter kallades de dit och ombads berätta varför de hade lämnat sitt land och kommit dit.

Hadrat Jaʿfar, broder till Hadrat Ali och ledare för den muslimska gruppen, reste sig och sade: ”Ers majestät, tidigare var vi hängivna åt allehanda vidskepelser, däribland avgudadyrkan. Slagsmål, mord, överfall, plundring och rån var våra dagliga vanor. Men under tiden sände Allah i Sin nåd en profet till oss. Han kallade oss att dyrka endast Allah, tala sanning, behandla släktingar och grannar väl, visa de fattiga och behövande barmhärtighet samt överge mord och plundring och leva ett rent liv. Vi svarade på hans kallelse och antog hans religion. Därför blev våra stamledare fientliga mot oss, och på vår profets befallning utvandrade vi till ert land. Om ni nu överlämnar oss åt dessa qurayshiska sändebud har vi ingen annan utväg.”

Kungen blev mycket glad när han hörde Hadrat Jaʿfars kraftfulla och gripande tal och sade: ”Kan du läsa något för mig av det ord som har uppenbarats för er profet?” Hadrat Jaʿfar reciterade med vacker röst några verser ur sura Maryam om Hadrat Isa och Hadrat Maryam

**************

och läste upp dem för honom. Tårar började rinna nedför Negus båda kinder. Han kände en himmelsk frid i sitt hjärta och sade: ”Jag svär vid Skaparen att Evangeliet och det ord som ni just har läst upp för mig båda har samma ursprung.” Därefter sade han till qurayshernas sändebud: ”Gå tillbaka. Jag kan inte överlämna dessa oskyldiga människor åt er.”

Under tiden väntade quraysherna otåligt på sändebudens återkomst. De trodde att sändebuden skulle återvända till Mecka med flyktingarna i fångenskap. Men efter en lång väntan kom sändebuden tillbaka tomhänta. Då blev quraysherna förvånade och frågade efter orsaken. Sändebuden sade: ”Så snart kungen hörde Koranen ur Jaʿfars mun ändrade han sig. Annars hade vi kunnat föra dem tillbaka.”

Quraysherna insåg ännu en gång att det var Koranens mirakulösa inflytande som låg bakom deras undergång.

Bland dem som hörde Koranen och i början av profetskapet blev överväldigade av dess mirakulösa inflytande och antog tron var den jemenitiske poeten Tufayl ibn Dawsī, från södra Arabien, särskilt framstående. På den tiden åtnjöt poeter stor aktning i Arabien. Därför skapade Tufayl ibn Dawsīs antagande av islam en väldig rörelse i Arabien. Senare antog alla medlemmar av Daws-stammen islam genom hans inflytande.

Qays ibn Nasir, en lärd man ur Banu Salim-stammen, antog också islam efter att ha hört Koranen från Profetens mun. När han senare återvände hem samlade han sitt folks män och sade: ”Lyssna, jag har haft lyckan att höra de främsta poeterna och författarna från Rom och Persien tala och läsa sina verk, och jag har hört de berömda författarna från Himyar tala många gånger. Men jag har aldrig hört något hos någon som kan jämföras med Koranens ord från Muhammeds mun.” Senare antog omkring tusen män ur hans stam islam genom hans ansträngningar.

Jamad ibn Tha‘laba, hövding för Azad-stammen, antog också islam efter att ha hört Koranen från Profeten. Bland de ledande qurayshitiska ungdomarna var även Umar ibn al-Khattabs antagande av islam en följd av Koranens mirakulösa verkan. Händelsen var följande:

Det var då det nionde året av profetskapet. Abu Jahl sammankallade Qurayshs ledare till ett möte i Dar al-Nadwa. Sedan höll han ett ganska långt tal inför alla, där han i hätska ordalag förtalade Muhammed och eggade Qurayshs ungdomar genom att säga: ”Denne ende man har vänt upp och ned på allt som rör vår nation, vår religion och allt annat. Ändå har ingen kunnat tillintetgöra denna fiende. Jag tillkännager i dag offentligt att den modige unge man som kan föra Muhammeds (frid vare med honom) avhuggna huvud till oss ska få ett tusen guldmynt och hundra kameler i belöning.”

Så snart tillkännagivandet hade gjorts sprang den unge Umar, kraftigt byggd och med ett väldiga bröst, upp ur den upphetsade folkmassan med ett naket svärd i handen och ropade:

”Det är jag som går; jag kommer inte tillbaka utan Muhammeds avhuggna huvud.” Folkmassan utbrast i jubel, och den hjältemodige Umar gav sig av med svärdet.

På vägen mötte han sin vän Naim. När Naim såg honom i detta rasande tillstånd frågade han: ”Vems undergång har du gett dig ut för att orsaka, med ett draget svärd i handen vid denna olämpliga tid?” Han svarade: ”För att hugga huvudet av Muhammed (frid vare med honom). Han har vänt upp och ned på allt för oss.”

Umar visste inte att Naim i hemlighet hade antagit islam. För att rädda Guds Sändebud (frid vare med honom) från Umars vrede sade Naim: ”Jaså, du ska ta Muhammeds huvud, men håll reda på vad som händer hemma också. Din syster Fatima och din svåger Said har ju också antagit islam.” Umar ryckte till och sade: ”Ve och fasa! I mitt eget hem? Jag ska genast göra upp med dem.” Med dessa ord begav han sig mot sin systers hus.

Det var då tiden för maghrib hade gått ut. Said och Fatima läste några nedskrivna delar av Koranen. Plötsligt hörde de Umar komma och gömde därför undan dem. Umar frågade: ”Vad var det ni nyss läste?” Fatima svarade: ”Vadå, hörde du något?” I vrede kastade sig Umar över Said och började slå honom. Han sade: ”Ni har antagit Muhammeds religion; nu ska ni få se på annat.” När Fatima försökte ingripa blev hon skadad. Blod rann från hennes sår. När Umar såg blodet stannade han upp och sade: ”Din olycksaliga kvinna, har du antagit Muhammeds (frid vare med honom) religion?” Fatima var också dotter till den storslagne Khattab. Trots att hon var skadad svarade hon med orädd röst: ”Slå mig så mycket du vill. Jag har antagit Muhammeds (frid vare med honom) religion och kommer inte att överge den.” Umars uppmärksamhet väcktes av systerns hårda och orädda ord, och han sade: ”Ge mig det ni läste.” Fatima svarade: ”Först ska du göra wudu och rena dig, sedan får du det.” När Umar hade renat sig gavs skriften till honom. I den stod ett avsnitt ur sura Taha. Umar läste det med djup koncentration. Därefter överväldigades Umar fullständigt av Koranens språk och inneboende innebörd. Han kände med full visshet att dessa ord omöjligen kunde vara människoskapade. Med darrande röst förkunnade Umar:

 أَشْهَدُ أنْ لا إلَٰهَ إِلَّا اللهُ وَحْدَهُ لَا شَرِيْكَ لَهُ وَأشْهَدُ أنَّ مُحَمَّدًا عَبْدُهُ وَرَسُولُهُ

”Jag vittnar om att det inte finns någon gudom utom Allah och att Muhammed (frid vare med honom) är Hans sändebud.”

Därefter sade han:

”Var är den lysande Profeten? För mig till hans fötter.” Fatema och Said kunde då inte hålla tillbaka sin glädje. De tog Hazrat Umar med sig och anlände till det hus där Profeten (frid vare med honom) befann sig. Profetens (frid vare med honom) följeslagare blev mycket oroade när de såg Umar komma. Men Profeten (frid vare med honom) sade: ”Låt Umar komma in.”

Så snart Umar trädde in lade han sitt svärd vid Profetens (frid vare med honom) fötter och förkunnade:

 أَشْهَدُ أنْ لا إلَٰهَ إِلَّا اللهُ وَحْدَهُ لَا شَرِيْكَ لَهُ وَأشْهَدُ أنَّ مُحَمَّدًا عَبْدُهُ وَرَسُولُهُ

”Jag vittnar om att det inte finns någon gudom utom Allah och att Muhammed (frid vare med honom) är Allahs sändebud.”

Nyheten om Hazrat Umars antagande av islam spred sig med blixtens hastighet. Under tiden drabbades de som vid Dar al-Nadwa väntade på den tappre Umars återkomst med Muhammeds avhuggna huvud i handen som av ett åsknedslag från en klar himmel. De kunde inte förstå vad som hade hänt på så kort tid, så att han, när han gick för att ta ett huvud, återvände efter att ha överlämnat sitt eget.

Efter undersökningar fick man veta att hans tillstånd hade försämrats just därför att han hade läst Koranen i sin systers hus. Quraysh kände ännu en gång djupt att Koranen var roten till alla deras olyckor.

Den berömde följeslagaren Hazrat Jubayr ibn Mut’im antog också islam efter att ha hört Koranen. När de otrogna och avgudadyrkande ledarna såg dessa händelser stod det klart för dem att det var Koranen som hade orsakat deras olycka. Muhammed (frid vare med honom) hade ju funnits bland dem även före Koranens uppenbarelse. Men vad hade han då kunnat göra för att skada deras folk eller samhälle? Det var först efter Koranens uppenbarelse som denna olycka drabbade dem. När Utba hörde Koranen förlorade denne skarpsinnige man sitt förstånd. Och det var återigen Koranens dragningskraft som fick Negus att skicka tillbaka Qurayshs sändebud tomhänta; Umar, med ett hjärta av sten, berördes av Koranens förtrollning, sänkte sitt huvud och återvände som en annan människa. Den berömde poeten Tufayl ibn Daws, liksom Jamad, Jubayr och andra stamledare, blev hänförda av Koranens budskap och sökte skydd i dess famn.

Den berömde västerländske forskaren Emanuel Deutsch sade, samtidigt som han erkände Koranens mirakulösa inflytande,

”Med hjälp av denna bok kunde araberna erövra ett större landområde än Alexanders och Roms. Medan det tog Rom hundratals år att fullborda sina erövringar, behövde araberna lika många årtionden. Med dess hjälp var araberna de enda bland alla semitiska folk som kom till Europa som härskare. Annars kom fenicierna som köpmän och judarna som flyktingar eller fångar.”

Därför rådgjorde de otrogna ledarna och beslöt att de själva inte skulle lyssna på Koranen och att de måste se till att Koranens röst inte nådde någon annan.

Allah meddelade Sändebudet deras beslut genom följande vers:

﴿وَقَالَ الَّذِينَ كَفَرُوا لَا تَسْمَعُوا لِهَٰذَا الْقُرْآنِ وَالْغَوْا فِيهِ لَعَلَّكُمْ تَغْلِبُونَ﴾

﴿فَلَنُذِيقَنَّ الَّذِينَ كَفَرُوا عَذَابًا شَدِيدًا وَلَنَجْزِيَنَّهُمْ أَسْوَأَ الَّذِي كَانُوا يَعْمَلُونَ﴾

”Och de otrogna säger: ’Lyssna inte på Koranen och för oväsen när den reciteras, så kommer er plan att lyckas.’ Jag ska låta dessa otrogna smaka ett hårt straff och ge dem ett passande vedergällning för denna onda handling.” (Sura Hamim Sajda, vers 26–27)

Några avgörande bevis för att Koranen är en gudomlig skrift

Det finns otaliga bevis i själva Koranen för att den heliga Koranen verkligen är Allahs ord och att det över huvud taget inte är möjligt för människor att framställa en sådan bok. Här återges några av dem:

Ett: Koranens språkliga och litterära nivå

Koranens språkliga och litterära nivå är mycket hög. Dess språk är klart, och dess meningsbyggnad är samtidigt ytterst fulländad och originell. När den ädle Profeten (frid vare med honom) reciterade Koranen, brukade dess klang och melodiska skönhet förtrolla hans språkfränders sinnen och hjärtan. De insåg i praktiken att detta tal omöjligen kunde ha författats av en människa, hur stor lärd i arabisk litteratur denne än var. Även om blind efterapning av förfäderna, stamstolthet och snävt egenintresse hade hindrat dem från att godta Koranen som sanningen, insåg de ändå tydligt att det var fullständigt omöjligt för en analfabet, som aldrig ens hade satt sin fot i en skolas förstuga, att författa och framföra ett tal av så hög kvalitet. Koranen själv har vid flera tillfällen öppet utmanat araberna: ”Om ni anser att detta är ett budskap författat av Profeten (frid vare med honom), så framställ då ett liknande budskap.”

Inför polyteisternas desperata motstånd framfördes denna utmaning tre gånger i Mecka vid olika tillfällen. I början av Sändebudets liv i Medina upprepades utmaningen ytterligare en gång. I Mecka framfördes följande utmaning en gång i Sura Yunus, en gång i Sura Hud och en gång i Sura Bani Israil:

 ﴿أَمْ يَقُولُونَ افْتَرَاهُ ۖ قُلْ فَأْتُوا بِسُورَةٍ مِّثْلِهِ وَادْعُوا مَنِ اسْتَطَعْتُم مِّن دُونِ اللَّهِ إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ﴾

”Påstår de att Koranen är något du har hittat på? Säg: ’Om ni är sanningsenliga i ert påstående, så kom med åtminstone en sura som liknar den. Och kalla till er, utöver Allah, alla dem vars hjälp ni anser behövas; kalla även på dem efter bästa förmåga.’”

(Sura Yunus, vers 38)

﴿أَمْ يَقُولُونَ افْتَرَاهُ ۖ قُلْ فَأْتُوا بِعَشْرِ سُوَرٍ مِّثْلِهِ مُفْتَرَيَاتٍ وَادْعُوا مَنِ اسْتَطَعْتُم مِّن دُونِ اللَّهِ إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ﴾

”De säger tydligen att Koranen är skapad av Sändebudet. Säg: ’Om ni är sanningsenliga, kom då med tio liknande suror som ni själva har författat. Och kalla till er, utöver Allah, alla dem vars hjälp ni anser er behöva, efter bästa förmåga.’”

(Sura Hud, vers 13)

 ﴿قُل لَّئِنِ اجْتَمَعَتِ الْإِنسُ وَالْجِنُّ عَلَىٰ أَن يَأْتُوا بِمِثْلِ هَٰذَا الْقُرْآنِ لَا يَأْتُونَ بِمِثْلِهِ وَلَوْ كَانَ بَعْضُهُمْ لِبَعْضٍ ظَهِيرًا﴾

Säg: ’Om hela mänskligheten och jinn tillsammans försökte skapa något liknande denna Koran, skulle de ändå inte kunna göra det, även om de hjälpte varandra i detta.’

(Sura Bani Israil, vers 88)

Strax efter att den ädle Profeten (frid över honom) hade utvandrat till Medina upprepades denna utmaning ännu en gång i Sura al-Baqarah enligt följande:

 ﴿وَإِن كُنتُمْ فِي رَيْبٍ مِّمَّا نَزَّلْنَا عَلَىٰ عَبْدِنَا فَأْتُوا بِسُورَةٍ مِّن مِّثْلِهِ وَادْعُوا شُهَدَاءَكُم مِّن دُونِ اللَّهِ إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ﴾

Och beträffande den Skrift som Jag har uppenbarat för Min tjänare (Muhammed): om ni hyser något tvivel om huruvida den kommer från Mig, så kom med en sura som motsvarar den. Och kalla till hjälp i detta, förutom Allah, era övriga hjälpare, om ni är sanningsenliga.” (Sura al-Baqara, vers 23)

När denna utmaning gång på gång framfördes trots arabernas häftiga motstånd, satt de naturligtvis inte tysta. Bland dem fanns flera framstående skalder och litterära begåvningar av högsta rang. För att besvara denna öppna utmaning vände sig islams motståndare till dem alla. Men samtliga gjorde dem besvikna. Ingen av deras skalder eller litterära begåvningar förmådde skapa ens en enda sura som motsvarade en liten sura i Koranen.

Denna utmaning, som Allah den Upphöjde förkunnade, var inte begränsad till den tiden. Tvärtom är den, från tiden då Koranen uppenbarades och under den långa perioden fram till Uppståndelsens dag, en öppen utmaning till Koranens motståndare. Än i dag finns det i länder som Egypten, Palestina, Syrien och Libanon många kristna och judiska familjer av arabisk härkomst, bland vilka det finns stora lärda i det arabiska språket. Om de vill kan även de anta denna utmaning och pröva sin lycka. Kanske har de också redan försökt göra det. Men liksom sina föregångare kommer de inte att få något annat än besvikelse.

De som är lärda i det arabiska språket och har arabiska som modersmål kan mycket väl förstå att inget mänskligt författat arabiskt verk kan jämföras med Koranens språk. Inte ens den ädle Profetens (frid vare med honom) språk höll samma höga nivå som Koranens språk. De ord han yttrade fram till fyrtio års ålder, före profetkallelsen, och även det han i allmänhet sade efter profetkallelsen (bortsett från uppenbarelsen), låg på en lägre nivå än Koranens språk. Hans språk kunde inte på något sätt jämföras med uppenbarelsens språk.

Dess höga litterära nivå, utsökta ordbildning, nyskapande meningsbyggnad och gripande klang är därför bland de ovedersägliga bevisen på att Koranen är Allahs Skrift.

Två: Koranens ämnesområden

De viktiga ämnen som behandlas i Koranen och de svåra problem som den löser är också ett lysande bevis på att Koranen är en gudomlig Skrift. Profeten (frid vare med honom) föddes nämligen i ett område som på den tiden låg utanför den civiliserade världen. Där fanns varken någon välorganiserad statsordning eller någon förfinad civilisation. Med undantag för ett par mindre städer levde invånarna i alla andra områden ett nomadiskt liv. Varje stam följde sin egen stamstyrelse, det vill säga stamledarens påbud. Även om någon enstaka person undantagsvis kunde läsa och skriva lite, fanns det ingen utbildningsinstitution någonstans.

Född i en sådan miljö blev Muhammad (frid vare med honom) redan i barndomen föräldralös. Därför fick han ingen som helst skolutbildning. Under sin ungdom gjorde han, förutom två korta handelsresor mot Syrien, inte heller några utbildningsresor. Han fick aldrig umgås med någon bildad och lärd person.

Under sådana förhållanden kan vem som helst med vanligt förstånd inse att det över huvud taget inte är möjligt för en sådan ummi person att författa och lägga fram en bok som Koranen, fylld av så många skiftande och viktiga ämnen. Koranens innehåll visar därför självt att Koranen är Allahs bok.

Tre: En korrekt skildring av förhistoriska händelser

I den heliga Koranen finner man omnämnanden av händelser som ägde rum långt innan historien började skrivas och som världen på 500-talet inte hade någon särskild kännedom om. Vissa händelser från den förhistoriska tiden omnämndes visserligen i judarnas religiösa skrifter, men de flesta av dem var överdrivna och förvrängda. Även om vissa händelser var kända bland araberna och folken i de närliggande områdena, var kunskapen om dem helt vag och osäker. Dessutom skildras i Koranen många händelser som varken omnämndes i judarnas religiösa skrifter eller var kända bland araberna.

Den heliga Koranen har i olika sammanhang skildrat olika händelser från den förhistoriska tiden kortfattat men så exakt att ingen hittills har kunnat ifrågasätta deras sanningshalt. Tvärtom har arkeologernas nya upptäckter av historiska lämningar i modern tid gjort denna sanningshalt ännu mer obestridlig.

Berättelsen om Adam och Hawwa (frid vare med dem), händelsen med profeten Nuh, berättelserna om profeterna Ibrahim, Ismail och Yaqub (frid vare med dem), avsnitten om Nimrod och farao, berättelsen om Yusuf och Yaqub (frid vare med dem), berättelserna om folken Aad, Thamud, Tubba och Saba med flera, avsnittet om Jalut och profeten Dawud, berättelserna om Dhul-Qarnayn, grottans folk och profeten Luqman, samt skildringarna av profeterna Sulayman, Zakariya, Yahya och Isa (frid vare med dem) och mycket annat – att en sådan ummi person, som aldrig hade läst ens en rad i en historiebok eller över huvud taget hade rest som resenär i olika länder, skulle kunna skildra allt detta korrekt är något vem som helst kan förstå inte är möjligt. Som bevis för detta återges nedan några händelser ur den heliga Koranen,

(a) Tusentals år före den store profetens framträdande, och endast en kort tid efter människans skapelse, kom den lagbärande profeten Nuh (frid vare med honom). I den heliga Koranen, i sura Hud, skildras hur Allah, världarnas Herre, berättar om profeten Nuhs mottagande av profetskapet, hur han framförde sin kallelse till sitt folk, hur folket förkastade den och utsatte Nuh (frid vare med honom) för olika plågor, hur han efter långvariga ansträngningar och omsorger, då han förlorat hoppet, bad till Allah om sitt folks undergång, och slutligen hur hela mänskligheten, utom profeten Nuh (frid vare med honom) och några av hans troende följeslagare, gick under i den förödande översvämningen. Därefter säger Allah, riktat till Sin älskade profet Muhammad (frid vare med honom), följande:

 ﴿تِلْكَ مِنْ أَنبَاءِ الْغَيْبِ نُوحِيهَا إِلَيْكَ ۖ مَا كُنتَ تَعْلَمُهَا أَنتَ وَلَا قَوْمُكَ مِن قَبْلِ هَٰذَا ۖ فَاصْبِرْ ۖ إِنَّ الْعَاقِبَةَ لِلْمُتَّقِينَ﴾

Detta är berättelser om det okända och fördolda, som Jag genom uppenbarelsen meddelar dig. Trots det var dessa händelser tidigare okända både för dig och för ditt folk. Vänta därför; det goda slutet tillhör säkerligen de gudfruktiga.” (Sura Hud, vers 49)

(b) Omkring två tusen år före Profetens födelse uppenbarades den långa suran i Koranen, benämnd Sura Yusuf, med anledning av de märkliga händelser som inträffade i den ädle Yusuf (frid över honom)s liv. I denna framställning meddelade Allah genom uppenbarelsen sin profet hela den ädle Yusufs märkliga livshistoria, sammanfattad på ett mycket förträffligt och fullständigt sätt.

Hur den ädle Yusufs bröder konspirerade mot honom och kastade honom i en brunn, hur handelskaravanens män tog upp honom och sålde honom som slav till Egyptens premiärminister, hur han därefter genom ministerns hustrus konspiration fängslades, hur han senare genom att tyda den egyptiske kungens dröm utnämndes till kungens personlige sekreterare och premiärminister, och slutligen hur hela hans familj, tillsammans med hans föräldrar och bröder och systrar, kom från Kanaan till Egypten – allt detta meddelade Allah genom Sura Yusuf till sin älskade profet i fullständig detalj. Och med hänvisning till att det inte hade varit möjligt att få kännedom om detta så fullständigt på något annat sätt än genom uppenbarelse, säger Allah:

 ﴿ذَٰلِكَ مِنْ أَنبَاءِ الْغَيْبِ نُوحِيهِ إِلَيْكَ ۖ وَمَا كُنتَ لَدَيْهِمْ إِذْ أَجْمَعُوا أَمْرَهُمْ وَهُمْ يَمْكُرُونَ﴾

”Detta är berättelser om det okända och fördolda, som Jag genom uppenbarelsen meddelar dig, o Profet. Trots det var du inte närvarande när Yusufs (frid över honom) bröder konspirerade och hade beslutat om sin plan.” (Sura Yusuf, vers 102)

(c) Om de okända berättelserna om hur Hन्नah, mor till den ädla Maryam, Jesu (frid över honom) moder, helgade barnet i sin moderliv till Allahs tjänst och till religionens arbete i Bayt al-Muqaddas, därefter gav henne ett namn och överlämnade henne åt prästerna i Bayt al-Muqaddas, hur lottkastning med pennor ägde rum för att avgöra vem som skulle uppfostra henne, hur denna flicka på ett märkligt och mirakulöst sätt fick sin föda, och hur den ädle Jibril (frid över honom) senare, när flickan hade nått mogen ålder, besökte henne och gav henne det glada budskapet – om allt detta riktar Allah följande ord till sin profet:

 ﴿ذَٰلِكَ مِنْ أَنبَاءِ الْغَيْبِ نُوحِيهِ إِلَيْكَ ۚ وَمَا كُنتَ لَدَيْهِمْ إِذْ يُلْقُونَ أَقْلَامَهُمْ أَيُّهُمْ يَكْفُلُ مَرْيَمَ وَمَا كُنتَ لَدَيْهِمْ إِذْ يَخْتَصِمُونَ﴾

”Detta är berättelser om det okända, som Jag, o Muhammad, genom uppenbarelsen meddelar dig. Trots det var du inte närvarande när de kastade lottningskäpparna för att avgöra vem som skulle uppfostra Maryam och tvistade med varandra.” (Sura Āl ʿImrān, vers 44)

(d) Ungefär ett tusen åttahundra år före Profetens (frid vare med honom) födelse utspelade sig i Egypten i Afrika de märkliga händelserna kring profeten Moses (frid vare med honom) och Egyptens kung Farao. Moses födelse, hur han sattes ut på floden, hur Faraos hustru tog upp honom och lät honom växa upp i den kungliga familjen, hur hans avrättning beslutades efter en händelse när han hade blivit vuxen, hur den skräckslagne Moses (frid vare med honom) flydde till Madyan efter en lång färd, hur han där gifte sig med Shuaybs dotter och stannade i tio år. Därefter begav han sig med sin familj mot Egypten. På vägen fick han profetskap och uppenbarelse i den heliga dalen vid berget Sinai. Slutligen kom han till Faraos hov med kallelsen till tawhid och framförde denna kallelse. Han hade en lång konflikt med Farao och hans folk och visade upp olika mirakel. När han misslyckats med att övertyga dem lämnade han, på Allahs befallning, Egypten tillsammans med flera hundra tusen israeliter och begav sig mot Palestina. Farao och hans styrkor följde efter dem. Därefter lät Allah, genom Sin nåd, Moses och Israels barn korsa Röda havet. Farao och hans folk drunknade. Sedan levde israeliterna i fyrtio år som nomader på den vidsträckta Sinaiöknen. Efter att ha gett en kort men mycket storslagen beskrivning av de många märkliga händelserna där sade Allah till Sin profet:

 وَمَا كُنتَ بِجَانِبِ الْغَرْبِيِّ إِذْ قَضَيْنَا إِلَىٰ مُوسَى الْأَمْرَ وَمَا كُنتَ مِنَ الشَّاهِدِينَ ﴿٤٤﴾ وَلَـٰكِنَّا أَنشَأْنَا قُرُونًا فَتَطَاوَلَ عَلَيْهِمُ الْعُمُرُ ۚ وَمَا كُنتَ ثَاوِيًا فِي أَهْلِ مَدْيَنَ تَتْلُو عَلَيْهِمْ آيَاتِنَا وَلَـٰكِنَّا كُنَّا مُرْسِلِينَ ﴿٤٥﴾ وَمَا كُنتَ بِجَانِبِ الطُّورِ إِذْ نَادَيْنَا وَلَـٰكِن رَّحْمَةً مِّن رَّبِّكَ لِتُنذِرَ قَوْمًا مَّا أَتَاهُم مِّن نَّذِيرٍ مِّن قَبْلِكَ لَعَلَّهُمْ يَتَذَكَّرُونَ ﴿٤٦﴾

”Du var inte närvarande vid berget Sinais (Turs) västra sida när Jag gav Moses (frid vare med honom) Mina bud. Saken är den att Jag skapade många folk i världen, och lång tid har förflutit sedan de skapades. Du bodde inte heller bland invånarna i staden Madyan vid den tiden, så att du kunde berätta för dem om Mina tecken som ägde rum då. Men Jag sänder budbärare, till vilka tidigare händelser förmedlas genom uppenbarelse. Och du var inte närvarande när Jag kallade på Moses vid foten av berget Tur. Detta är i stället en barmhärtighet från din Herre – uppenbarelsen – för att du ska kunna varna ett folk till vilket ingen varnare, ingen profet, tidigare hade kommit. Kanske kommer de därför att ta lärdom.” (Sura al-Qasas, verserna 44–46)

(j) På liknande sätt berättas det i den heliga Koranens sura Taha om den Allvise Allahs redogörelse för profeten Moses (frid vare med honom), från hans födelse och uppfostran till hans vuxenblivande, hans flykt till Madyan, hans mottagande av profetskapet, hans framförande av kallelsen tillsammans med Aron (frid vare med honom) inför Egyptens kung Farao, hans uppvisande av olika mirakel och hans långvariga konflikt med Farao. Därefter hans utvandring mot Palestina, hur han genom Allah den Upphöjdes övernaturliga makt korsade Röda havet tillsammans med flera hundra tusen människor, och sedan hur Moses begav sig till berget Tur och där fick lagen, samt andra händelser. Efter att dessa händelser hade berättats sade Allah till Sin älskade profet:

 كَذَٰلِكَ نَقُصُّ عَلَيْكَ مِنْ أَنبَاءِ مَا قَدْ سَبَقَ ۚ وَقَدْ آتَيْنَاكَ مِن لَّدُنَّا ذِكْرًا ﴿٩٩﴾

”På detta sätt berättar Jag för dig om tidigare händelser. Och Jag har sannerligen gett dig en påminnelse från Mig.” (Sura Taha, vers 99)

Därför kan man nu med bestämdhet säga att dessa händelser från den förhistoriska tiden har berättats av den store Varelsen som fanns före historiens skapelse, som finns än i dag och som kommer att finnas även i framtiden. Koranen är nämligen Hans eviga ord, och det är Han som genom uppenbarelse har berättat dessa händelser för Profeten.

Fyra: Att underrätta om framtida händelser

I Koranen finns omnämnanden av många händelser som Allah hade meddelat Sändebudet genom uppenbarelse långt innan de inträffade. Nedan nämns några av dessa händelser,

(a) Ett viktigt exempel på en sådan profetia finner vi i början av den heliga Koranens sura ar-Rum. Denna sura uppenbarades i Mecka omkring sju år före Profetens hijra. Den viktiga händelse som nämns i början av suran är profetian om att den romerske kejsaren Herakleios skulle besegra den persiske kejsaren Khosrau. Allah lät sin Profet få kännedom om detta genom uppenbarelse omkring nio år innan händelsen inträffade. Händelsen var följande:

Strax före islams framväxt fanns det endast två stora och mäktiga riken i hela världen. Deras gränser låg dessutom intill varandra. Det ena var det persiska riket och det andra det romerska riket. Världens övriga mindre stater stod under deras inflytande. Dessa två mäktiga stater befann sig ofta i krig med varandra. År 615, sju år före Profetens hijra, besegrades den romerske kejsaren Herakleios armé svårt av den persiske kejsaren Khosraus trupper. Perserna förstörde romarnas heliga platser i Jerusalem och förde bort de kristnas heliga kors. I detta krig förlorade kejsaren hela sitt asiatiska område och tvingades söka skydd i Konstantinopel. Den romerska makten hade blivit så fullständigt besegrad i denna konflikt att det inte syntes finnas någon möjlighet till dess återuppståndelse ens i en avlägsen framtid.

När nyheten om den persiske kejsarens seger nådde Mecka var det profetskapets femte år. Eftersom perserna var avgudadyrkare blev avgudadyrkarna i Mecka särskilt glada över segern, och de hånade muslimerna genom att säga: På samma sätt som den romerske kejsaren, den kristne bland Bokens folk, har besegrats och övermannats av den avgudadyrkande persiske kejsaren, kommer även Muhammed, som tillhör Bokens folk, och hans följeslagare i framtiden att besegras av de avgudadyrkande Quraysh. Kort sagt hävdade avgudadyrkarna att denna händelse var ett gott omen för deras seger över muslimerna.

Det verkliga förhållandet var att de avgudadyrkande Quraysh från början av detta krig hade sitt moraliska stöd hos perserna. Eftersom romarna tillhörde Bokens folk stod muslimerna på romarnas sida. När avgudadyrkarna i Mecka därefter firade persernas seger uppenbarade Allah följande verser för sin Profet, vari romarnas seger profeterades:

 الم ﴿١﴾ غُلِبَتِ الرُّومُ ﴿٢﴾ فِي أَدْنَى الْأَرْضِ وَهُم مِّن بَعْدِ غَلَبِهِمْ سَيَغْلِبُونَ ﴿٣﴾ فِي بِضْعِ سِنِينَ ۗ لِلَّـهِ الْأَمْرُ مِن قَبْلُ وَمِن بَعْدُ ۚ وَيَوْمَئِذٍ يَفْرَحُ الْمُؤْمِنُونَ ﴿٤﴾ بِنَصْرِ اللَّـهِ ۚ يَنصُرُ مَن يَشَاءُ ۖ وَهُوَ الْعَزِيزُ الرَّحِيمُ ﴿٥﴾

”Romarna har besegrats i det land som ligger närmast araberna. Men efter detta kommer de att segra inom mindre än tio år. Även tidigare, vid nederlaget, var det Allah som hade den yttersta makten, och även senare, för alltid, är det Han som har den yttersta makten. Och den dagen, när romarna segrar, kommer muslimerna att glädjas genom Allah den Allsmäktiges hjälp.” (Sura ar-Rum, verserna 1–5)

När Allah den Allsmäktige lät Profeten läsa upp denna profetia började avgudadyrkarna i Mecka håna och förlöjliga den. Den romerska makten hade nämligen blivit så fullständigt besegrad av perserna att det inte syntes finnas någon möjlighet för den att åter resa sig som en ännu större makt.

Under sådana omständigheter skulle det ha verkat som en fantasifull föreställning att en sådan utmattad makt på mindre än tio år skulle återuppbygga sig och besegra de segrande perserna.

Dessutom hade Allah i de ovan nämnda verserna meddelat den lilla och svaga muslimska gruppen att den inom en motsvarande tidsperiod skulle segra över sina mäktiga fiender, något som ur ett yttre perspektiv var helt omöjligt.

Men till hela världens förvåning återtog den återuppbyggda romerska makten, bara nio år efter nederlaget, år 624, inte bara sina förlorade områden i Asien från perserna, utan tvingade dessutom den persiska armén att lida ett förkrossande nederlag på det egentliga persiska territoriet. Samtidigt blev Qurayshs stora armé fullständigt besegrad av den lilla muslimska armén på Badr-fältet. När muslimerna såg Koranens profetia gå i uppfyllelse bokstav för bokstav blev de därför glada, medan mushrikerna blev djupt bedrövade av vrede och sorg; på samma sätt blev mushrikerna djupt bedrövade av vrede och sorg.

Eftersom Koranen är den Allsmäktige Allahs ord var det endast genom den som en sådan exakt profetia kunde vara möjlig. För Allah är det förflutna och framtiden som nuet.

(b) En annan liknande händelse som rör en framtidsprofetia finner vi i sura al-Hashr. Under det femte hijriåret ryckte mushrikernas förenade väldiga armé, under Abu Sufyans ledning, fram mot Medina och belägrade staden från alla håll. Muslimerna hade ingått ett avtal med judarna i Medina om att de, om någon främmande makt angrep Medina, skulle kämpa tillsammans med muslimerna mot denna makt. Men när mushrikerna kom och angrep Medina under slaget vid Khandaq tog judarna, utan någon som helst hänsyn till avtalet, mushrikernas parti. När mushrikerna därefter, utan att lyckas vinna någon fördel i kriget, hävde belägringen och gav sig av, började judarna frukta följderna av sin handling. De insåg att muslimerna därefter inte skulle tolerera fienden inom hemmets väggar och blev därför mycket rädda och skräckslagna. Just då försökte Medinas munafiqer lugna judarna genom att säga att de, om muslimerna angrep dem, skulle hjälpa dem på alla sätt och vis, och att de till och med skulle lämna Medina tillsammans med dem om muslimerna drev ut judarna ur Medina.

Allah hade redan i förväg meddelat Profeten genom följande vers att munafiqerna inte skulle hålla detta löfte,

أَلَمْ تَرَ إِلَى الَّذِينَ نَافَقُوا يَقُولُونَ لِإِخْوَانِهِمُ الَّذِينَ كَفَرُوا مِنْ أَهْلِ الْكِتَابِ لَئِنْ أُخْرِجْتُمْ لَنَخْرُجَنَّ مَعَكُمْ وَلَا نُطِيعُ فِيكُمْ أَحَدًا أَبَدًا وَإِن قُوتِلْتُمْ لَنَنصُرَنَّكُمْ وَاللَّـهُ يَشْهَدُ إِنَّهُمْ لَكَاذِبُونَ ﴿١١﴾ لَئِنْ أُخْرِجُوا لَا يَخْرُجُونَ مَعَهُمْ وَلَئِن قُوتِلُوا لَا يَنصُرُونَهُمْ وَلَئِن نَّصَرُوهُمْ لَيُوَلُّنَّ الْأَدْبَارَ ثُمَّ لَا يُنصَرُونَ ﴿١٢﴾

”O Sändebud! Har du inte fått kännedom om munafiqerna, som säger till sina otrogna bröder bland Bokens folk: ’Vid Allahs ed! Om ni drivs ut, kommer även vi att gå ut med er, och vi kommer inte alls att lyssna på någon när det gäller er. Och om ni bekämpas, kommer vi förvisso att hjälpa er.’ Allah vittnar att munafiqerna är fullständiga lögnare i sina påståenden. Om judarna drivs ut kommer dessa inte att gå ut med dem. Och om de bekämpas kommer munafiqerna inte att komma till deras hjälp.” (Sura al-Hashr, verserna 11–12)

Historien vittnar om att när judarna i ett senare skede belägrades på grund av sitt förräderi och sitt avtalsbrott, kom hycklarnas ledare ʿAbdullah ibn Ubayy och hans följeslagare inte alls till deras hjälp. När judarna därefter, av hänsyn till Medinas säkerhet, fördrevs från Medina, lämnade hycklarna inte heller staden tillsammans med dem. På så sätt gick Koranens profetia bokstavligen i uppfyllelse.

(c) Ett annat sådant exempel nämns i sura al-Baqara. Efter att den ädle Profeten (frid vare med honom) hade utvandrat till Medina bad han i omkring ett år med Bayt al-Muqaddas som qibla. Därefter uppenbarades under det andra hijriåret en vers som föreskrev Kaba sharif som qibla. Allah hade redan i förväg genom uppenbarelsen meddelat Sändebudet vilken reaktion hycklarna, judarna och islams övriga motståndare skulle få efter qiblas förändring och vilken propaganda de skulle sprida,

 سَيَقُولُ السُّفَهَاءُ مِنَ النَّاسِ مَا وَلَّاهُمْ عَن قِبْلَتِهِمُ الَّتِي كَانُوا عَلَيْهَا ۚ قُل لِّلَّـهِ الْمَشْرِقُ وَالْمَغْرِبُ ۚ يَهْدِي مَن يَشَاءُ إِلَىٰ صِرَاطٍ مُّسْتَقِيمٍ ﴿١٤٢﴾

”Snart kommer de dåraktiga att säga: ’Vad har fått dem att vända sig bort från den qibla som de hittills har vänt sig mot i bönen?’ Säg, o Profet: ’Både öst och väst tillhör Allah. Han leder den Han vill till den rätta vägen.’” (Sura al-Baqara, vers 142)

Genom denna ovannämnda vers hade Profeten (frid vare med honom) redan i förväg informerats om vilken propaganda hycklarna och judarna skulle sprida efter qiblas förändring.

(d) Ytterligare en viktig händelse som rör en profetia finner vi i den elfte rukūʿen i sura at-Tawba. Under det nionde hijriåret fick den ädle Profeten (frid vare med honom) veta att den romerske kejsaren Herakleios förberedde ett angrepp mot Medina med en väldig armé och samlade trupper vid gränsen mellan Syrien och Hijaz för detta ändamål. Så snart Profeten (frid vare med honom) fick denna information gav han sig av med hela den muslimska armén för att hindra dem just vid Hijazgränsen. Han beordrade också varje stridsduglig muslim att delta i detta krig. Ingen fick stanna hemma.

I Medina fanns det ett antal hycklare. De deltog endast i de krig där det fanns goda möjligheter till en säker muslimsk seger. I de krig där sådana möjligheter saknades avstod de från att delta och kom med olika ursäkter.

Tabukexpeditionen riktade sig mot en makt som på den tiden betraktades som världens främsta makt. Därför var hycklarna övertygade om att muslimernas nederlag i detta krig var oundvikligt. Dessutom var det sommar. I öknen blåste den brännande simūm-vinden med våldsam styrka. Under sådana förhållanden var det för dem liktydigt med säker död att färdas omkring trehundrafemtio mil från Medina till Tabuk och gå i krig mot en stark armé. Därför stannade de kvar i Medina och kom med allehanda ursäkter.

Därefter, när Profeten (s) efter expeditionens slut begav sig mot Medina, underrättade Allah honom genom uppenbarelsen redan på vägen å ena sidan om munafikernas hemliga onda avsikter och å andra sidan i förväg om alla falska ursäkter som de skulle framföra efter hans återkomst till Medina för att undgå straffet,

 يَعْتَذِرُونَ إِلَيْكُمْ إِذَا رَجَعْتُمْ إِلَيْهِمْ ۚ قُل لَّا تَعْتَذِرُوا لَن نُّؤْمِنَ لَكُمْ قَدْ نَبَّأَنَا اللَّـهُ مِنْ أَخْبَارِكُمْ ۚ وَسَيَرَى اللَّـهُ عَمَلَكُمْ وَرَسُولُهُ ثُمَّ تُرَدُّونَ إِلَىٰ عَالِمِ الْغَيْبِ وَالشَّهَادَةِ فَيُنَبِّئُكُم بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ ﴿٩٤﴾

”O Profet! När ni återvänder till Medina kommer munafikerna att framföra ursäkter. Säg: ’Ni behöver inte framföra några ursäkter. Vi tror inte längre på era ord. Allah har redan på förhand underrättat oss om er.’” (Sura at-Tawba, vers 94)

Därefter meddelar Allah också Profeten:

سَيَحْلِفُونَ بِاللَّـهِ لَكُمْ إِذَا انقَلَبْتُمْ إِلَيْهِمْ لِتُعْرِضُوا عَنْهُمْ ۖ فَأَعْرِضُوا عَنْهُمْ ۖ إِنَّهُمْ رِجْسٌ ۖ وَمَأْوَاهُمْ جَهَنَّمُ جَزَاءً بِمَا كَانُوا يَكْسِبُونَ ﴿٩٥﴾

”När ni återvänder till dem i Medina kommer dessa munafiker att komma till er och svära vid Allah, för att ni inte ska vidta någon straffåtgärd mot dem. Nåväl, låt dem vara; som följd av sina gärningar kommer de att lida i Jahannam.” (Sura at-Tawba, vers 95)

يَحْلِفُونَ لَكُمْ لِتَرْضَوْا عَنْهُمْ ۖ فَإِن تَرْضَوْا عَنْهُمْ فَإِنَّ اللَّـهَ لَا يَرْضَىٰ عَنِ الْقَوْمِ الْفَاسِقِينَ ﴿٩٦﴾

De kommer att svära inför er endast för att ni ska bli nöjda med dem. Kom ihåg att även om ni blir nöjda med dem, kommer Allah inte att vara nöjd med dessa syndare.” (Sura at-Tawba, vers 96)

I den ovanstående framställningen nämndes endast några få profetior, vilka var och en har visat sig vara exakt sanna. Dessutom finns det många profetior i den heliga Koranen som redan har förverkligats.

Därutöver finns otaliga profetior om uppståndelsen, livet efter detta, återuppståndelsen, räkenskapen, paradiset, helvetet och annat sådant, vars tid för uppfyllelse ännu inte har kommit. Dessa exakta profetior bevisar med säkerhet att Koranen är Allahs bok, eftersom ingen annan än Allah känner framtiden.

Fem: Att ge människolivet ett långtgående och grundläggande system

Det välavvägda, välplanerade och långtgående system som Koranen har gett beträffande människolivets olika områden är också ett strålande bevis på att Koranen är en gudomlig bok.

När den berömde västerländske lärde Sir Diamondbars berömde dessa utomordentliga föreskrifter i Koranen, skrev han:

”Koranens föreskrifter är lika användbara och välgörande för alla, från kejsaren till den som bor i en hydda. Det är helt omöjligt att finna något alternativ till detta system för världen.”

Dr Oswell Johnson säger:

”Koranens visa föreskrifter är så verksamma och lämpade för alla tider att de kan uppfylla varje tids krav. I livliga städer fyllda av aktivitet, i myllrande samhällen, i öde öknar och överallt från land till land kan man se detta budskap ljuda på samma sätt.”

Gibbon säger:

”I Koranen finns verksamma bestämmelser för varje område av livet.”

Alla bestämmelser som rör äktenskap och skilsmässa, reglerna för arv, statliga och ekonomiska grundprinciper, reglerna för krig och fred samt annat sådant bevisar utan tvekan att Koranen är Allahs bok. Den profet ur vars mun vi tog emot denna bok var nämligen ummi. Han hade alltså inte studerat någon lagbok och inte heller fått undervisning av någon jurist. Därför var det omöjligt för honom att, om han inte hade varit profet, lägga fram så förträffliga bestämmelser.

Sex: Redogörelse för felfri information om universum och den högre världen

På många ställen i den heliga Koranen, där Allahs oändliga makt beskrivs i olika sammanhang, har uppgifter om den högre världen, jordklotet och dess ordning lagts fram. I takt med vetenskapens utveckling har deras verklighet blivit lika tydlig som dagsljuset. Nedan presenteras några exempel:

(a) Före Newtons upptäckt av gravitationsteorin år 1965 hade människorna i världen ingen särskild kännedom om att de olika planeterna och satelliterna i rymden drar till sig varandra och att de därför svävar i tomrummet. Men omkring tusen år före Newtons födelse hade Allah genom uppenbarelse meddelat denna kunskap till sin profet. Nedan citeras en vers om detta:

وَمِنْ آيَاتِهِ أَن تَقُومَ السَّمَاءُ وَالْأَرْضُ بِأَمْرِهِ ۚ ثُمَّ إِذَا دَعَاكُمْ دَعْوَةً مِّنَ الْأَرْضِ إِذَا أَنتُمْ تَخْرُجُونَ ﴿٢٥﴾

”Och ett av Allah den Allsmäktiges stora tecken är att den högre världen och jordklotet är förankrade i det tomma rymden genom Hans befallning.” (Sura ar-Rum, vers 25)

Den väldiga kraft genom vilken allt i de högre världarna och jordklotet hålls på plats i tomrummet kallas i versen ”Amrullah”. Och det är just den gravitationskraft som Newton upptäckte.

 وَسَخَّرَ لَكُمُ اللَّيْلَ وَالنَّهَارَ وَالشَّمْسَ وَالْقَمَرَ ۖ وَالنُّجُومُ مُسَخَّرَاتٌ بِأَمْرِهِ ۗ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَاتٍ لِّقَوْمٍ يَعْقِلُونَ ﴿١٢﴾

”Och alla stjärnor är bundna (kontrollerade) genom Hans amr. Sannerligen finns det i detta tecken för de visa.” (Sura Nahl, vers 12)

I den ovan nämnda versen avses med amr denna stora attraktionskraft, genom vars dragningskraft stjärnorna i rymden inte skingras och far iväg.

إِنَّ اللَّـهَ يُمْسِكُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ أَن تَزُولَا ۚ وَلَئِن زَالَتَا إِنْ أَمْسَكَهُمَا مِنْ أَحَدٍ مِّن بَعْدِهِ ۚ إِنَّهُ كَانَ حَلِيمًا غَفُورًا ﴿٤١﴾

Sannerligen håller Allah fast himlarna och jorden på ett sådant sätt att de inte lossnar och faller.” (Sura Fatir, vers 41)

Den hållande kraft som nämns i versen är den gravitationskraft som Newton upptäckte.

Även om den grekiske vetenskapsmannen Ptolemaios under det första århundradet efter Kristus upptäckte att jorden är rund och hänger i rymden, kunde han inte ange vilken kraft som gjorde att den hängde där; inte heller kunde han ge någon information om jordens rörelse.

(b) När det gäller skapelsen har Allah den Allsmäktige överallt i världen använt sig av en dual och parvis princip. Den franske fysikern de Broglie hänvisade år 1915 till denna förunderliga dualitet. Enligt honom är den dualitet som råder överallt i naturen, ljusets duala egenskap, endast en aspekt av den. Ändå fick människorna genom Koranen kännedom om denna dualitet nästan trettonhundra år före de Broglie. Så säger Allah:

سُبْحَانَ الَّذِي خَلَقَ الْأَزْوَاجَ كُلَّهَا مِمَّا تُنبِتُ الْأَرْضُ وَمِنْ أَنفُسِهِمْ وَمِمَّا لَا يَعْلَمُونَ ﴿٣٦﴾

”Ära vare den Varelse som har skapat allt i par. Sådant som jorden frambringar, sådant som de själva frambringar, och sådant som de inte har någon kunskap om.” (Sura Ya-Sin, vers 36)

وَخَلَقْنَاكُمْ أَزْوَاجًا ﴿٨﴾

”Och Vi har skapat er i par.” (Sura an-Naba, vers 8)

(c) Långt innan vetenskapsmän som Kopernikus, Galileo, Newton och Einstein föddes förklarade Koranen att allt i världen, inklusive månen och solen, ständigt är i rörelse,

 وَالشَّمْسُ تَجْرِي لِمُسْتَقَرٍّ لَّهَا ۚ ذَٰلِكَ تَقْدِيرُ الْعَزِيزِ الْعَلِيمِ ﴿٣٨﴾ وَالْقَمَرَ قَدَّرْنَاهُ مَنَازِلَ حَتَّىٰ عَادَ كَالْعُرْجُونِ الْقَدِيمِ ﴿٣٩﴾ لَا الشَّمْسُ يَنبَغِي لَهَا أَن تُدْرِكَ الْقَمَرَ وَلَا اللَّيْلُ سَابِقُ النَّهَارِ ۚ وَكُلٌّ فِي فَلَكٍ يَسْبَحُونَ ﴿٤٠﴾

”Solen färdas mot sin bestämda plats. Detta är den Allsmäktiges, den Allvetandes ordning. Och månen har Vi bestämt banor för, tills den återvänder likt en gammal palmkvist. Varken solen kan hinna ifatt månen eller natten överträffa dagen. Och var och en av dem svävar i rymden.” (Sura Ya-Sin, verserna 38–40)

 ﴾ وَهُوَ الَّذِي خَلَقَ اللَّيْلَ وَالنَّهَارَ وَالشَّمْسَ وَالْقَمَرَ ۖ كُلٌّ فِي فَلَكٍ يَسْبَحُونَ ﴿٣٣﴾

”Han har skapat natten och dagen, solen och månen är Hans skapelse. Och alla simmar i det väldiga rymden.” (Sura al-Anbiya, vers 33)

Lyssna nu till vad den världsberömde vetenskapsmannen Einstein säger om detta,

”Det finns ingen orörlig och stillastående struktur i universum. Universum är dynamiskt; stjärnorna, nebulosornas värld och de väldiga gravitationella världarna i det yttre rymden är alla i ständig rörelse.”

Sir Isaac Newtons uppfattning om detta är följande:

”När solsystemet infördes ordnade Skaparen så att varje objekt skulle kretsa kring sin egen axel.”

(d) Långt före vetenskapsmännen upplyste Koranen oss om att stjärnorna, nebulosorna och solsystemet i skapelsens begynnelse var sammanbundna och oskiljaktiga,

 أَوَلَمْ يَرَ الَّذِينَ كَفَرُوا أَنَّ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ كَانَتَا رَتْقًا فَفَتَقْنَاهُمَا ۖ وَجَعَلْنَا مِنَ الْمَاءِ كُلَّ شَيْءٍ حَيٍّ ۖ أَفَلَا يُؤْمِنُونَ ﴿٣٠﴾

”De som har valt otrohetens väg, ser de inte att himlarna och jorden från början var förenade? Sedan skilde Jag dem åt.” (Sura al-Anbiya, vers 30)

Den belgiske kosmologen Athély Maitre sade följande om universums skapelse: ”Universum skapades ur en enda enorm ursprunglig atom. Med tiden splittrades atomen, och dess olika delar spreds åt olika håll.”

(*********)

George Gamow vid George Washington University har nyligen gett följande förklaring beträffande universums skapelse:

”I början var universums centrum en brinnande helvetesugn av enhetlig ursprunglig ånga. Så småningom började denna kosmiska massa spridas åt alla håll, och temperaturen i de olika delarna sjönk gradvis.”

Man kan se en häpnadsväckande överensstämmelse mellan de ovan nämnda två berömda vetenskapsmännens uppfattningar och det ovan beskrivna påståendet.

(e) Koranen antydde långt före den moderna vetenskapen att tidsförloppen och längden på dag och natt i universums olika världar, däribland solsystemet, inte är desamma:

يُدَبِّرُ الْأَمْرَ مِنَ السَّمَاءِ إِلَى الْأَرْضِ ثُمَّ يَعْرُجُ إِلَيْهِ فِي يَوْمٍ كَانَ مِقْدَارُهُ أَلْفَ سَنَةٍ مِّمَّا تَعُدُّونَ ﴿٥﴾

”Det är Han, den upphöjde, som styr alla angelägenheter från himlen till jorden. Därefter ska allt återvända till Honom på en dag vars varaktighet, enligt er beräkning, är tusen år.” (Sura as-Sajda, vers 5)

Även om denna tidsrymd vid tiden för Koranens uppenbarelse inte var begriplig, har nutida vetenskapliga upptäckter gjort den lättare och begriplig för människorna.

Den världsberömde vetenskapsmannen Albert Einsteins uttalande om detta lyder som följer:

”Varje värld har sin egen tid. Att ange tiden för en händelse utan att ange världen saknar all mening. Rummet och tiden förändras i enlighet med varje världs hastighet.”

Universums mysterier och dr Einstein, Lincoln Bemit.

Om Allah på Domedagen således ordnar vår räkenskap i en värld som lyses upp av en planet, och denna värld med planeten som centrum roterar kring sin egen axel endast en gång på tusen av våra jordår, så att en dag där motsvarar tusen år på vår jord – vad finns det då att förvånas över?

(c) På ett annat ställe i den heliga Koranen säger Allah, i samband med att Han beskriver den särpräglade skickligheten i Sin skapelse,

﴾ الَّذِي خَلَقَ سَبْعَ سَمَاوَاتٍ طِبَاقًا ۖ مَّا تَرَىٰ فِي خَلْقِ الرَّحْمَـٰنِ مِن تَفَاوُتٍ ۖ فَارْجِعِ الْبَصَرَ هَلْ تَرَىٰ مِن فُطُورٍ ﴿٣﴾ ثُمَّ ارْجِعِ الْبَصَرَ كَرَّتَيْنِ يَنقَلِبْ إِلَيْكَ الْبَصَرُ خَاسِئًا وَهُوَ حَسِيرٌ ﴿٤﴾

”Det är Han som har skapat de sju himlarna i skikt över varandra. Du kommer inte att se någon brist i den Nåderikes skapelse. Vänd åter blicken: ser du någon brist? Kasta sedan blicken om och om igen. Din syn kommer att återvända försvagad.” (Ändå kommer du inte att se någon brist.) (Sura al-Mulk, vers 3–4)

Om att Allah inte skapade denna märkliga värld förgäves eller som en lek säger Koranen:

وَمَا خَلَقْنَا السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا لَاعِبِينَ ﴿٣٨﴾ مَا خَلَقْنَاهُمَا إِلَّا بِالْحَقِّ وَلَـٰكِنَّ أَكْثَرَهُمْ لَا يَعْلَمُونَ ﴿٣٩﴾

”Jag har inte skapat himlen, jorden och allt däremellan som en lek. Jag har sannerligen skapat dem med ett syfte! Men de flesta människor förstår inte det.” (Sura ad-Dukhan, vers 38–39)

Lyssna nu till den världsberömde vetenskapsmannen Albert Einsteins åsikt om denna fulländade värld:

Jag tror på en harmonisk och välordnad värld. Jag hyser tron att den sökande människan en dag kommer att finna den verkliga sanningen. Jag kan inte på något sätt tro att Skaparen spelar tärning med världen.” (Världens mysterium och dr Einstein).

(f) När den Allsmäktige Allah i den heliga Koranen beskriver Uppståndelsens dag säger Han att solen och månen inte kommer att ha något ljus under denna fruktansvärda dag, och att även stjärnorna kommer att förlora sin funktion. Och Allah kommer att upplysa hela Hashrs samlingsplats med ett unikt nur (ljus). Som det nämns i sura al-Qiyama:

 يَسْأَلُ أَيَّانَ يَوْمُ الْقِيَامَةِ ﴿٦﴾ فَإِذَا بَرِقَ الْبَصَرُ ﴿٧﴾ وَخَسَفَ الْقَمَرُ ﴿٨﴾ وَجُمِعَ الشَّمْسُ وَالْقَمَرُ ﴿٩﴾

”De frågar Sändebudet: När kommer Uppståndelsens dag att inträffa? Den dag då synförmågan bländas och månen saknar ljus, och månen och solen hamnar i samma tillstånd.” (Sura al-Qiyāma, verserna 6–9)

I samband med beskrivningen av Uppståndelsens dag har Allah sagt på ett annat ställe i den heliga Koranen:

 إِذَا الشَّمْسُ كُوِّرَتْ ﴿١﴾ وَإِذَا النُّجُومُ انكَدَرَتْ ﴿٢﴾ وَإِذَا الْجِبَالُ سُيِّرَتْ ﴿٣﴾

”Den dag då solen saknar ljus, stjärnorna förlorar sina platser och bergen också flyttas.” (Sura at-Takwir, verserna 1–3)

Även om dessa ord vid tiden för Koranens uppenbarelse föreföll omöjliga för vissa människor, anser vår tids framstående vetenskapsmän inte längre att månen och stjärnorna kan nå det ovan beskrivna tillståndet vara omöjligt. Tvärtom stöder deras uppfattningar detta. Så här har de sagt:

”Solen slocknar långsamt men säkert. Många av stjärnorna är nu endast brända kol. Överallt i världen sjunker temperaturen. Materia skingras och förstörs, och energin försvinner ut i rymden. Så går världen gradvis mot värmedöden. När världen efter många miljoner år når ett sådant tillstånd kommer alla naturens processer att upphöra.”

(Världens mysterium och dr Einstein, s. 123–124)

”Av alla naturens företeelser och fakta kan man dra endast denna slutsats: världen går obevekligt och oåterkalleligt mot en mörk undergång.” (Världens mysterium och dr Einstein, s. 127)

Enligt forskarna kommer världen att gå under den dag då alla naturens processer upphör.

كُلُّ مَنْ عَلَيْهَا فَانٍ ﴿٢٦﴾ وَيَبْقَىٰ وَجْهُ رَبِّكَ ذُو الْجَلَالِ وَالْإِكْرَامِ

”Allt som finns i världen kommer att förgås. Och endast er Herre kommer att bestå, Han som är upphöjd och majestätisk.”

(Sura ar-Rahman, verserna 26–27)

(j) I den heliga Koranen har Allah, världarnas Herre, kallat växter, örter, träd och annan vegetation för en ovärderlig tillgång för människor och djur. Allah säger exempelvis:

وَالْأَرْضَ بَعْدَ ذَٰلِكَ دَحَاهَا ﴿٣٠﴾ أَخْرَجَ مِنْهَا مَاءَهَا وَمَرْعَاهَا ﴿٣١﴾ وَالْجِبَالَ أَرْسَاهَا ﴿٣٢﴾ مَتَاعًا لَّكُمْ وَلِأَنْعَامِكُمْ ﴿٣٣﴾

”Därefter bredde Han ut jorden. Ur den lät Han frambringa vatten och växter, och Han grundade bergen stadigt. Detta är en ovärderlig tillgång för er och för era boskapsdjur.” (Sura an-Nazi’at, verserna 30–33)

På ett annat ställe säger Allah:

فَلْيَنظُرِ الْإِنسَانُ إِلَىٰ طَعَامِهِ ﴿٢٤﴾ أَنَّا صَبَبْنَا الْمَاءَ صَبًّا ﴿٢٥﴾ ثُمَّ شَقَقْنَا الْأَرْضَ شَقًّا ﴿٢٦﴾ فَأَنبَتْنَا فِيهَا حَبًّا ﴿٢٧﴾ وَعِنَبًا وَقَضْبًا ﴿٢٨﴾ وَزَيْتُونًا وَنَخْلًا ﴿٢٩﴾ وَحَدَائِقَ غُلْبًا ﴿٣٠﴾ وَفَاكِهَةً وَأَبًّا ﴿٣١﴾ مَّتَاعًا لَّكُمْ وَلِأَنْعَامِكُمْ ﴿٣٢﴾ فَإِذَا جَاءَتِ الصَّاخَّةُ ﴿٣٣﴾ يَوْمَ يَفِرُّ الْمَرْءُ مِنْ أَخِيهِ ﴿٣٤﴾ وَأُمِّهِ وَأَبِيهِ ﴿٣٥﴾ وَصَاحِبَتِهِ وَبَنِيهِ ﴿٣٦﴾ لِكُلِّ امْرِئٍ مِّنْهُمْ يَوْمَئِذٍ شَأْنٌ يُغْنِيهِ ﴿٣٧﴾ وُجُوهٌ يَوْمَئِذٍ مُّسْفِرَةٌ ﴿٣٨﴾ ضَاحِكَةٌ مُّسْتَبْشِرَةٌ ﴿٣٩﴾ وَوُجُوهٌ يَوْمَئِذٍ عَلَيْهَا غَبَرَةٌ ﴿٤٠﴾ تَرْهَقُهَا قَتَرَةٌ ﴿٤١﴾ أُولَـٰئِكَ هُمُ الْكَفَرَةُ الْفَجَرَةُ ﴿٤٢﴾

Människan bör rikta sin uppmärksamhet mot sin föda. På ett högst förunderligt sätt har Jag låtit regn falla. Därefter har Jag på ett enastående sätt låtit jorden spricka upp och frambringat ur den olika slags säd, vindruvor, grönsaker, oliver, dadlar, täta trädgårdar, frukter och gräs. Allt detta är särskilt nyttigt för er och för era husdjur.” (Sura Abasa, verserna 24–32)

Genom omfattande forskning om växter har vår tids vetenskapsmän kommit fram till slutsatsen att det i naturen inte finns någon större vän för människor och djur än växterna. Växterna förser oss nämligen inte bara med föda, utan absorberar också den giftiga gasen koldioxid ur luften och producerar syre för vår andning.

Med hjälp av sina rötter suger växterna upp vatten ur jorden och leder det till bladen, medan bladen absorberar koldioxid ur luften. Genom klorofyllet som finns i trädens blad och som gör att bladen ser gröna ut, samt genom solstrålarna, pågår ett slags matlagning inne i bladen. Därigenom bildas kolhydrater, som är mycket nödvändiga för våra kroppar. Dessutom frigörs syre, utan vilket vi inte ens kan leva en kort stund.

Växterna är alltså inte någon obetydlig tillgång för oss, utan en ytterst värdefull tillgång. I Koranen har Allah otaliga gånger påmint oss om Sin växtformade välsignelse och kallat oss att uttrycka tacksamhet.

(j) Den berömde indiske vetenskapsmannen Jagadish Chandra Bose sägs ha varit den förste som bevisade att växter och alla slags mineraliska ämnen har livskraft. Men omkring tretton hundra år före herr Boses upptäckt upplyste den heliga Koranen oss om livskraften och förmågan till förnimmelse hos växter, stenar, alla slags mineraliska ämnen och annat. Nedan återges några citat ur Koranen om detta,

﴿تُسَبِّحُ لَهُ السَّمَاوَاتُ السَّبْعُ وَالْأَرْضُ وَمَن فِيهِنَّ ۚ وَإِن مِّن شَيْءٍ إِلَّا يُسَبِّحُ بِحَمْدِهِ وَلَٰكِن لَّا تَفْقَهُونَ تَسْبِيحَهُمْ ۗ إِنَّهُ كَانَ حَلِيمًا غَفُورًا﴾

”De sju himlarna, jorden och allt som finns däremellan lovprisar Allah. Det finns inget som inte lovprisar Honom, men ni kan inte uppfatta deras lovprisning (deras tasbih). Han är sannerligen tålig och förlåtande.” (Sura Bani Israil, vers 44)

سَبَّحَ لِلَّهِ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الْأَرْضِ ۖ وَهُوَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ

”Alla i himlen och på jorden är upptagna med att lovprisa Allah. Och Han är den Allsmäktige, den Allvetande.” (Sura as-Saff, vers 1)

Följande vers antyder särskilt stenars livskraft,

﴿ثُمَّ قَسَتْ قُلُوبُكُم مِّن بَعْدِ ذَٰلِكَ فَهِيَ كَالْحِجَارَةِ أَوْ أَشَدُّ قَسْوَةً ۚ وَإِنَّ مِنَ الْحِجَارَةِ لَمَا يَتَفَجَّرُ مِنْهُ الْأَنْهَارُ ۚ وَإِنَّ مِنْهَا لَمَا يَشَّقَّقُ فَيَخْرُجُ مِنْهُ الْمَاءُ ۚ وَإِنَّ مِنْهَا لَمَا يَهْبِطُ مِنْ خَشْيَةِ اللَّهِ ۗ وَمَا اللَّهُ بِغَافِلٍ عَمَّا تَعْمَلُونَ﴾

”Och vissa stenar är sådana att bäckar strömmar fram ur dem. Några spricker och vatten tränger fram ur dem. Och några skälver av fruktan för Allah och faller ned på marken. Allah är ingalunda ovetande om vad ni gör.”

(Sura al-Baqara, vers 74)

En gång under en expedition, när Hazrat Muhammad (s) gav soldaterna instruktioner, såg han att några sahaba högg av grenar från träden vid vägkanten med sina handvapen. Profeten (s) förbjöd dem detta och sade: ”Se upp! Slå inte på träd och växter utan anledning. De har liv, och de lider och gråter när ni slår dem.”

En rysk vetenskapsman har helt nyligen upptäckt att även blommor i människans närhet påverkas av hennes glädje och sorg; det vill säga, när människan är lycklig och glad gläds även blommorna i närheten, och när människan är sorgsen känner de smärta.

För bara några dagar sedan publicerades en bok med titeln (the crescent life of plan), skriven av de två berömda amerikanska forskarna Peter Tospkin och Christopher-Bartt. I den har de bevisat att alla slags växter, även rädisor, morötter, lökar och liknande, inte bara har förmågan att känna utan också intelligens och viljekraft.

De har till och med ett språk för att kommunicera med andra växter. I detta sammanhang har de båda forskarna i sin bok också lagt fram åsikterna hos sådana berömda forskare som Cleve Backster, Marcel Vogel, Ken Hermimot och den indiske forskaren Jagadish Chandra Bose med flera som bevis.

Boken innehåller också resultaten av de ryska forskarnas undersökningar i Kazakstan om hur sädesplantor reagerar på musik och hur frön och knoppar vaknar till liv genom elektriska impulser.

Sju: Koranens enastående bevarandesystem

De flesta av de böcker som sedan urminnes tider har uppenbarats för profeterna är nu svåra att få tag på. Av de få som fortfarande finns kvar är inte heller någon på sitt ursprungliga språk. När en bok översätts från originalspråket är den dessutom en översatt bok, inte originalboken. Detta gäller särskilt böcker som uppenbarats av den Allsmäktige Allah. Den översatta bokens språk är översättarens, inte Allahs.

Dessutom har många av deras lärda anhängare öppet medgett att dessa böcker inte har varit fria från förändringar. På den tiden fanns det nämligen varken papper eller tryckpressar som i dag. Därför skrevs de på blad, träplattor, släta stenplattor eller tunt skinn, och eftersom det var omöjligt att framställa många kopior förvarades bara ett fåtal exemplar hos prästerna i deras centrala gudstjänstlokaler. Varje gång någon rivaliserande nation angrep deras huvudstad eller stad blev deras religiösa skrifter och gudstjänstlokaler därför de främsta målen för den segrande nationens angrepp. Före islams framväxt förstördes judarnas och de kristnas religiösa skrifter på detta sätt många gånger av rivaliserande makter. I dag är det i allmänhet omöjligt att få tag på en fullständig Torah eller ett fullständigt Evangelium på dess ursprungliga språk.

Den heliga Torah, som uppenbarades för Moses (frid vare med honom), har förstörts flera gånger. Särskilt år 586 f.Kr. angrep Babylons tyranniske härskare Nebukadnessar Jerusalem, förstörde staden och jämnade den med marken samt tog israelitiska lärda och framstående personer till fånga och förde dem till Babylon. Nebukadnessar förstörde också den heliga Bayt al-Muqaddas-moskén, som hade byggts av Salomo (frid vare med honom), liksom Torah-boken som förvarades där.

Nästan ett halvt århundrade senare, år 538 f.Kr., besegrade den persiske kejsaren Cyrus den store Babylons kung, befriade judarna och hjälpte dem att åter bosätta sig i Palestina samt att återuppbygga staden Jerusalem och Bayt al-Muqaddas-moskén. Därefter skrev de judiska lärda på nytt ned Torah utifrån de spridda delar som de hade kunnat samla in och det de hade memorerat. En berömd europeisk författare till boken The Story of the Bible har följande uppfattning om detta:

Att de ursprungliga manuskripten förstördes tillsammans med Salomos tempel och att Esra gjorde en ny uppsättning utifrån de kopior som kunde hittas. (The Story of Bible)

”Det verkliga förhållandet var att originalskriften till Tora förstördes tillsammans med den helige Salomos moské. Därefter gjorde Esra, det vill säga den helige Uzair (frid vare med honom), en ny kopia utifrån det han hade lyckats samla in.”

Enligt den romerske historikern Priani skrevs den bok som uppenbarats för Zoroaster, Jindabesta, med guldfärg på sammanlagt tolv tusen kohudar och förvarades i det berömda biblioteket i Persepolis, persernas dåvarande huvudstad. När den grekiske kejsaren Alexander därefter intog huvudstaden och brände ned den, brann både biblioteket och den där förvarade heliga boken Jindabesta upp och blev till aska. Om Bibelns Nya testamente (Injil) uttrycker författaren resultatet av sin undersökning och säger:

”Hela Nya testamentet återfinns tillsammans med andra dokument i ett manuskript kallat ’Sainaitic Codex’, som förvaras i Leningrad och sannolikt skrevs i Egypten på 300-talet.” (The Story of Bible, s. 107)

”Hela Nya testamentet (Injil) finns tillsammans med andra dokument i den originalskrift som förvaras i Leningrad; den kallas ’den sinaitiska handskriften’. Den skrevs sannolikt i Egypten på 300-talet e.Kr.”

Om det därför som tillskrivs den helige Isa (frid vare med honom) härrör från fyra hundra år efter hans död, är det sannerligen något att begrunda?

Återigen undervisade religiösa lärda sina lärjungar i vissa uppenbarelser muntligen, från generation till generation. När det sedan fanns risk att de skulle gå förlorade i tidens lopp, eller när många utifrån hämtade berättelser och annat hade fogats till dem, skrev någon av deras lärda ned dem i bokform. Därför föll vissa delar bort, samtidigt som många utomstående berättelser införlivades i dem.

Hinduernas heliga bok Veda sammanställdes av munin Vedavyasa långt efter den vediska eran, under den mahabharatiska eran (vid tiden för slaget vid Kurukshetra). Enligt västerländska forskare skrevs Veda endast sju eller åtta hundra år före Jesu Kristi födelse. På motsvarande sätt skrevs buddhisternas religiösa skrifter Tripitaka, den tredje pitakan, ned under den ädle Ashokas ledning omkring två hundra år efter Buddhas död. Även den första och den andra pitakan sammanställdes efter Buddhas död. Dessutom används inte längre någonstans i världen de språk på vilka de himmelska skrifterna före Koranen uppenbarades. De flesta av världens profeter tillhörde Israels barn, och deras språk var arameiska eller hebreiska. Språket i alla de skrifter som uppenbarades för dessa arameiska profeter var arameiska eller hebreiska. Språket i alla de skrifter som uppenbarades för dessa arameiska profeter var hebreiska. Men i dag används hebreiska inte längre i någon större utsträckning någonstans i världen.

På samma sätt finns det inte heller längre några spår av sanskrit, språket i hinduernas religiösa skrifter Veda och Gita, och ingen talar numera pali, språket i buddhisternas religiösa skrifter Pitaka. Dessa språk räknas nu som döda språk.

Men Koranen är det enda undantaget från allt detta. Miljarder exemplar finns i dag i olika länder och hos olika människor, på samma originalspråk som Koranen uppenbarades på. Koranen är inte bara bevarad i bokform; ända sedan Koranen uppenbarades och fram till i dag har oräkneliga människor i olika delar av världen memorerat den fullständigt.

Det har redan nämnts att Koranen uppenbarades bit för bit under tjugotre år. Varje gång någon del av Koranen uppenbarades för Profeten (s) lät han den genast skrivas ned av en katib (en skrivare som nedtecknade uppenbarelsen), samtidigt som många muslimer genast memorerade den delen. När uppenbarelsen av Koranen hade avslutats efter tjugotre år, var den å ena sidan fullständigt nedskriven och bevarad, medan otaliga muslimer å andra sidan hade memorerat den helt och därmed upprättat ett enastående system för dess bevarande. Därefter har detta bevarandesystem fungerat enligt samma ordning i århundrade efter århundrade.

Om någon vill undersöka detta kan han skaffa ett exemplar av Koranen från något land i Östasien och sedan lyssna på den när den reciteras av en hafiz i Nordafrika. Han kommer inte att hitta minsta skillnad, inte ens i ett enda vokaltecken, än mindre i ord eller bokstäver.

Dessutom har det ursprungliga arabiska språk på vilket Koranen uppenbarades för den store Profeten inte blivit vare sig gammalt eller övergivet, trots att fjorton hundra år har gått.

När den berömde amerikanske forskaren George Sarton lovordar arabiskans särskilda egenskaper säger han:

”Den muslimska civilisationen var av en särpräglad natur. Muslimerna förenade sig genom två starka band: religionen och språket. En av muslimernas främsta skyldigheter är att läsa Koranen på originalspråket arabiska. Tack vare denna förträffliga religiösa föreskrift … Arabiska är än i dag ett av de språk som används vitt och brett över hela världen. (The Life of Science av George Sarton) På ett annat ställe i sin bok säger författaren: ’Från mitten av 700-talet till slutet av 1000-talet gick de arabisktalande i spetsen för hela mänskligheten. Tack vare dem etablerades arabiskan inte bara som Koranens heliga språk och som bärare av Guds ord, utan den trädde också fram inför världen som ett internationellt språk.’ Med erkännande av den arabiska litteraturens oerhörda betydelse för den mänskliga civilisationens framsteg skriver författaren på ett annat ställe i boken:

”De främsta bland de europeiska lärda insåg att de arabiska skrifterna inte bara var viktiga, utan också oumbärliga. Det var i dem som en stor rikedom av kunskap hade samlats. Det är inte alls överdrivet att säga att de kristna lärdas huvudsakliga uppgift fram till mitten av 1100- och 1200-talen var att översätta arabiska böcker till latin.” (The Life of Science av George Sarton)

Tvärtom talar flera tiotals miljoner människor i världen detta språk. Ingen som läser Koranen kan undgå att hänföras av dess enastående bevarandesystem.

Att detta enastående bevarandesystem för Allahs sista Bok, som uppenbarades för Allahs siste profet, är planerat av Allah själv har Allah själv förklarat. Denna förklaring finner vi vid ett tillfälle i en tidig mekansk sura som kallas ”sura al-Qiyama”. Vid ett annat tillfälle finner vi den i en annan mekansk sura som kallas ”sura al-Hijr”.

När Jibril (frid vare med honom) för första gången kom till Profeten (frid vare med honom) i det heliga Mecka och reciterade uppenbarelsen för honom, fortsatte Profeten (frid vare med honom) att ivrigt recitera den tillsammans med Jibril (frid vare med honom), så att inte en enda del av uppenbarelsen skulle falla bort. Därför lugnade den Allsmäktige Allah Profeten med följande ord:

﴿لَا تُحَرِّكْ بِهِ لِسَانَكَ لِتَعْجَلَ بِهِ﴾

﴿إِنَّ عَلَيْنَا جَمْعَهُ وَقُرْآنَهُ﴾

﴿فَإِذَا قَرَأْنَاهُ فَاتَّبِعْ قُرْآنَهُ﴾

﴿ثُمَّ إِنَّ عَلَيْنَا بَيَانَهُ﴾

”O Profet, rör inte din tunga för att snabbt lära dig Koranen utantill. Det är Jag som ansvarar för att fullborda Koranen och låta den reciteras för dig. När Jag därför reciterar den (genom Jibrils mun), följ då recitationen. Därefter är det också Jag som ansvarar för att förklara den.” (Sura al-Qiyama, vers 16–19)

Den Allsmäktige Allah säger också,

﴿إِنَّا نَحْنُ نَزَّلْنَا الذِّكْرَ وَإِنَّا لَهُ لَحَافِظُونَ﴾

”Det är förvisso Jag som har uppenbarat Koranen, och det är förvisso Jag som ansvarar för dess bevarande.” (Sura al-Hijr, vers 9)

Även i sura Ta-Ha finner vi ett liknande uttalande.

وَلَا تَعْجَلْ بِالْقُرْآنِ مِن قَبْلِ أَن يُقْضَىٰ إِلَيْكَ وَحْيُهُ ۖ وَقُل رَّبِّ زِدْنِي عِلْمًا

”När Koranen uppenbaras, ska du inte oroa dig för Koranens (bevarande) innan den är fullbordad. Och säg: ’O Allah, öka min kunskap!’” (Sura Ta-Ha, vers 114)

Om man betraktar denna högst förunderliga ordning för Koranens bevarande, kommer hjärtat självt att vittna om att det är Hans hand som verkar bakom denna bevarandeordning – Han som uppenbarade den.

Åtta: Koranens språk och stil visar en förunderlig överensstämmelse

Trots att Koranen uppenbarades lite i taget under en lång period av tjugotre år, bevisar den förunderliga överensstämmelsen från början till slut i fråga om språk, litterär kvalitet, betydelse och uttryck också att Koranen inte är ett verk författat av människor. Ingen människa hade nämligen kunnat upprätthålla en sådan kontinuitet och överensstämmelse inom dessa områden under så lång tid.

Koranen – Sändebudets största mirakel

Den store Allah skänkte också de profeter och sändebud som Han sände till mänskligheten i världen för dess vägledning mirakel som bevis på deras profetskap och budbärarskap. Ordet ”mirakel” betyder bokstavligen att göra någon oförmögen och maktlös, att besegra någon i en konfrontation och liknande. I terminologisk betydelse innebär det att profeter och sändebud, till stöd för sina anspråk, visar upp sådana övernaturliga och förunderliga händelser som ingen annan än en profet kan åstadkomma.

Förutom de allmänna miraklen skänkte Allah vissa av Sina sändebud även särskilda mirakel. Såsom Musas (frid vare med honom) Asa (stav) och Yad al-Bayda (den lysande handen). När den ädle Musa (frid vare med honom) kastade sin stav på marken antog den alltså formen av en fruktansvärd, väldig orm och ringlade omkring på marken. När han sedan tog upp den förvandlades den åter till en stav. På samma sätt, när han tryckte sin högra hand mot armhålan och sedan drog fram den, utgick ett särskilt slags ljusstrålar från handen och upplyste hela omgivningen. Detta var Musas (frid vare med honom) mirakel: Asa och Yad al-Bayda. Utöver de två särskilda mirakel som nämnts ovan inträffade under den ädle Musas (frid vare med honom) långa liv många fler märkliga och övernaturliga händelser. Bland dessa märks att han med ett slag av staven delade Röda havets vatten och beredde en väg för Israels barn, att tolv källor lät strömma fram ur ett stenblock för Israels tolv stammar samt att manna och salwa (himmelsk föda) sändes ned från himlen.

Även i den ädle Isas (frid vare med honom) liv finner man många sådana övernaturliga händelser. Hans särskilda mirakel var dock att bota obotliga sjukdomar och att återuppliva de döda så att de kunde tala.

Allah lät också genom Sin siste profet, den ädle Muhammad (Guds välsignelser och frid vare med honom), utföra många övernaturliga händelser och lade därigenom fram bevis för hans profetskap inför de otrogna. Men det största mirakel som Han skänkte honom var al-Koranen, som uppenbarades på arabiska.

Arabiska var redan i sig ett språk med särskilda egenskaper bland världens främsta språk. Dessutom befann sig araberna på den tiden då Sändebudet framträdde i främsta ledet när det gällde poesi och litterär verksamhet. Under sina nationella festligheter reste de tält och scener och visade upp sin begåvning inom poesi, konst och litteratur. Till ett sådant folk, som behärskade ett utvecklat och förfinat språk, började Allah genom uppenbarelsen sända ned sådana höga ord till en helt olärd man, att hela Arabien blev häpet när det såg den ytterst höga nivån i deras språk och innebörd. Lika omöjligt som det var för araberna att mäta sig med Koranen språkligt, lika omöjligt var det för dem att skapa något motsvarande Koranen i fråga om innebörd och ämnesinnehåll. Koranen utmanade gång på gång sina motståndare: Om ni hyser något tvivel beträffande Koranen som uttalats av Muhammad och tror att den inte är Allahs ord utan något som Muhammad själv har skapat, så skapa åtminstone en kort sura som liknar Koranen och kom med den.

Koranens utmaning var inte begränsad enbart till dess inneboende skönhet, filosofiska frågor, invecklade bestämmelser och liknande. Om så hade varit fallet skulle araberna kanske ha kunnat säga: ”Vi är ju inte filosofer, vi känner inte heller till etik, och var skulle vi dessutom få tid att ägna oss åt astronomi?” Men så var det inte; Koranen gjorde, tillsammans med anspråket på överlägsenhet i fråga om innebörd, hela världen – araberna inbegripna – en öppen utmaning att åtminstone skapa en liten sura som liknar Koranen och komma med den. Liksom de stora lärda och auktoriteterna inom det arabiska språket inte kunde mäta sig med Koranen språkligt, kunde inte heller experterna på etik bland araberna, romarna och perserna skapa någon bok som liknade Koranen i fråga om innebörd, eller ens något som motsvarade en del av den. Därför kommer Koranen, både till språk och innebörd, att förbli den store Profetens ytterst förunderliga mirakel ända fram till Domedagen.

Koranens sammanställning och systematiska indelning

Under den tid då Koranen uppenbarades brukade Profeten (frid och välsignelser vare med honom) låta varje uppenbarad del skrivas ned av de följeslagare som skrev uppenbarelsen. Samtidigt lärde sig otaliga ädla följeslagare den utantill. När Profeten gick bort hade hela Koranen både memorerats av otaliga följeslagare och bevarats skriftligt hos flera av dem. Så snart någon del av Koranen uppenbarades skrev många av följeslagarna ned den på tunna kamelhudar, släta stenstycken, blad eller bark. I hadithböckerna finns en berättelse av Zayd ibn Thabit, som skrev uppenbarelsen. Han sade:

نولف القرآن من الرقاع

”Vi brukade sitta hos Guds Sändebud, må Guds frid och välsignelser vara med honom, och skriva ned den heliga Koranen på läderstycken.” (Mustadrak-i Itqan)

I den del av Bukhari där följeslagarnas rang och meriter beskrivs nämns en berättelse av Abdullah ibn Umar, där han sade att han hörde den ädle Profeten (frid och välsignelser vare med honom) säga: ”Lär er Koranen av fyra personer: Abdullah ibn Mas’ud, Salim, Ubayy ibn Ka’b och Muadh ibn Jabal.” (Bukhari)

På ett annat ställe i Bukhari har Anas återgett följande berättelse:

”Under den ädle Profetens (frid och välsignelser vare med honom) tid var de fyra följeslagare som särskilt hade samlat Koranen alla från ansarerna: Ubayy ibn Ka’b, Muadh ibn Jabal, Abu Sa’id och Zayd ibn Thabit.” (Bukhari)

Hadithlärda har i sin förklaring av denna hadith sagt att innebörden är följande: Även om otaliga ädla följeslagare samlade in och bevarade Koranen, hade de ovan nämnda fyra följeslagarna en särskild rang när det gällde att memorera, recitera, bevara och samla Koranen.

Så, kort efter hans bortgång, när flera hundra hafiz-sahaba stupade som martyrer i slaget vid Yamama, kom Hazrat Umar (må Allah vara nöjd med honom) till Khalifat al-Rasul, Hazrat Abu Bakr, med följande vädjan: ”Låt nu alla delar av Koranen ordnas i följd och nedtecknas som en bok. Annars kan vi kanske förlora delar av Koranen, eftersom ett stort antal hafiz al-Quran försvinner från denna värld.” Hazrat Abu Bakr tvekade först något, men godkände sedan Hazrat Umars förslag och anförtrodde den heliga uppgiften åt wahy-skrivaren Hazrat Zayd ibn Thabit.

Imam Bukhari har i sitt berömda verk Sahih al-Bukhari, i avsnittet ”Koranens betydelse och ställning”, återberättat följande hadith genom Hazrat Zayd ibn Thabit:

”Strax efter slaget vid Yamama skickade Hazrat Abu Bakr (må Allah vara nöjd med honom) efter mig. När jag kom dit såg jag att även Hazrat Umar satt vid hans sida. Därefter sade Hazrat Abu Bakr (må Allah vara nöjd med honom) till mig:

’Se, Umar (må Allah vara nöjd med honom) har kommit till mig och säger att otaliga hafiz al-Quran stupade som martyrer i slaget vid Yamama. Jag befarar att om hafiz al-Quran också stupar som martyrer i andra slag på samma sätt, kan vi komma att förlora vissa delar av Koranen. Därför anser jag att du bör beordra att Koranen nedtecknas som en bok.’ Jag svarade Umar: ’Hur kan jag göra något som Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom) inte gjorde?’ Då svor Umar vid Allah och sade: ’Det är verkligen en mycket god och nödvändig sak.’ Genom Umars (må Allah vara nöjd med honom) alla dessa diskussioner och meningsutbyten lät Allah även mitt hjärta känna betydelsen av detta arbete. Jag instämde också med Umar.”

Berättaren Hazrat Zayd ibn Thabit fortsätter och säger att Hazrat Abu Bakr därefter sade till honom:

”Du är en ung och förståndig man. Ingen av oss har något att anmärka på hos dig. Dessutom var du under Sändebudets tid sysselsatt med att skriva ned wahy. Därför ska du ordna den fullständiga Koranen och nedteckna den som en bok.” (Bukhari, Fada’il al-Quran)

Därefter samlade Hazrat Zayd (må Allah vara nöjd med honom) in de skriftliga delarna som fanns hos sahaba och de delar som förvarades i Sändebudets eget hem, ordnade dem efter varandra och nedtecknade dem som en bok efter att ha jämfört dem med hafiz-sahabornas recitation.

Harith al-Muhasibi har återberättat följande i sitt verk ”Fahm al-Sunan”:

”Att skriva ned Koranen var inget nytt påfund. Profeten själv, må Allah välsigna honom och ge honom frid, skrev ned Koranen. Men den fanns i olika delar. Hazrat Abu Bakr as-Siddiq befallde att alla dessa skulle samlas och skrivas ned i bokform. Detta arbete var av följande slag: när flera utspridda sidor med Koranen fanns bevarade i Allahs Sändebuds, må Allah välsigna honom och ge honom frid, hem, samlade någon dem, ordnade dem och band ihop dem med tråd, så att ingen del skulle gå förlorad.”

Ash-Shakafatul Islamiyya. (Allama Raghib Tabbakh).

Det mushaf som Hazrat Zayd hade samlat och skrivit ned förvarades hos den förste kalifen, Hazrat Abu Bakr, som ett anförtrott föremål under hans livstid. När det behövdes gjorde andra kopior av det och överlämnade dem till Umar. Efter Hazrat Umars martyrskap anförtroddes detta mushaf åt de troendes moder, Hazrat Hafsa.

Reformeringen av metoden för Koranens recitation

Även om språket är detsamma i hela det område där ett och samma språk talas, finns det naturligtvis vissa skillnader och avvikelser i människornas tal, uttal och liknande. Så märks det till exempel en betydande skillnad mellan språket i Nadia och Comilla. Detsamma gäller språket i Khulna och Chittagong. Ändå är språket i båda distrikten bengali.

På samma sätt kunde man, trots att språket i hela Arabien var arabiska, tydligt märka stora skillnader mellan de olika områdenas och stammarnas språk, uttal, talstil och bruk. Även om den ädle Profeten var qurayshit hade den ädla Koranen uppenbarats på qurayshitisk arabiska. Men araber från andra områden hade också tillåtits läsa och skriva den på sin regionala arabiska, eftersom detta inte medförde någon förändring av Koranens grundläggande betydelse eller innebörd. När islam emellertid spred sig även utanför Arabismens gränser och nådde icke-arabiska områden, skapade dessa skillnader i recitation och uttal stora svårigheter för de icke-arabiska folken. När den tredje kalifen, Hazrat Uthman, må Allah vara nöjd med honom, uppmärksammades på detta, insåg han särskilt väl frågans betydelse. Därefter löste han det uppkomna problemet på det sätt som beskrivs nedan.

För det första lät han hämta det mushaf som hade skrivits och bevarats på qurayshiternas språk hos Hazrat Hafsa och lät framställa många kopior av det. Därefter sände han en kopia till varje område i det muslimska riket och befallde alla att kopiera därifrån. De mushaf som hade skrivits på andra än qurayshiternas språk lät han helt förstöra. Därmed fanns inte längre någon skillnad i talstil eller uttal kvar.

Om detta har Imam Bukhari, i avsnittet ”Fadail al-Qur’an” i Bukhari Sharif, genom Hazrat Anas återberättat en hadith med följande innebörd: ”En gång kom Hazrat Hudhayfa ibn al-Yaman till Hazrat Uthman, må Allah vara nöjd med honom. Tidigare hade han deltagit tillsammans med syriska mujahider i erövringen av Armenien och tillsammans med irakiska mujahider i kriget i Azerbajdzjan. Där hade han blivit orolig när han såg motsättningarna mellan de syriska och irakiska muslimernas sätt att recitera Koranen. När han därefter kom till den tredje kalifen, Hazrat Uthman, sade han till kalifen: ’Amir al-mu’minin, gör något för denna ummas bästa innan de börjar tvista om Allahs Bok liksom judarna och de kristna.’ När Hazrat Uthman, må Allah vara nöjd med honom, hörde detta, sände han en begäran till de troendes moder, Hafsa, att hon skulle skicka honom den bok som Hazrat Abu Bakr, må Allah vara nöjd med honom, hade samlat. Han skulle låta kopiera den och sedan återlämna originalexemplaret till henne. Hafsa, må Allah vara nöjd med henne, gav därefter den heliga boken till Hazrat Uthman, må Allah vara nöjd med honom, och Uthman lät Hazrat Zayd ibn Thabit, Abdullah ibn az-Zubayr, Sa’id ibn al-‘As och Abd ar-Rahman ibn al-Harith, må Allah vara nöjd med dem, börja kopiera den. Hazrat Uthman, må Allah vara nöjd med honom, sade till de tre qurayshitiska följeslagarna, med undantag för Hazrat Zayd ibn Thabit: ’Om ni i någon del av recitationssättet blir oense med Zayd ibn Thabit, ska ni skriva den på qurayshiternas språk, eftersom Koranen uppenbarades på qurayshiternas språk.’”

När de nämnda följeslagarna hade färdigställt kopior av hela boken enligt Hazrat Uthmans order, skickade Hazrat Uthman (må Allah vara nöjd med honom) originalmanuskriptet till Hazrat Hafsa (må Allah vara nöjd med henne). Han skickade sedan en kopia av den avskrivna mushafen till varje del av riket och befallde att alla andra mushafexemplar som fanns där skulle förstöras. (Bukhari – Koranens förtjänster)

”Kopior av den ursprungliga Koranen som Hazrat Uthman lät avskriva finns fortfarande bevarade i olika länder i världen, bland annat i Ryssland, Egypten och Syrien. Den Koran som nu finns hos oss är också likadan som denna ursprungliga Siddiqi-bok, från vilken Hazrat Uthman (må Allah vara nöjd med honom) lät göra avskrifter och skickade dem genom statlig försorg till olika delar av riket.”

Kan det finnas någon mer felfri, överlägsen och vetenskaplig metod än denna för att samla in och bevara en bok?

Inte heller är den nuvarande indelningen och ordningsföljden i Koranen något som har fastställts av någon senare människa. Tvärtom ordnade den ädle Profeten (frid och välsignelser över honom) den nuvarande Koranen enligt Hazrat Jibrils (frid vare med honom) anvisningar. Det var också enligt denna ordningsföljd som Profeten (frid och välsignelser över honom) själv reciterade den för de ädla följeslagarna under bönen. De följeslagare som hade memorerat Koranen lärde sig den på samma sätt enligt denna ordningsföljd.

Orsaken till att Koranen uppenbarades lite i taget

Varför uppenbarades inte hela den ädla Koranen på en gång, utan lite i taget under en period av tjugotre år? Varför uppenbarade Allah inte även den ädla Koranen på en gång, liksom de himmelska böckerna Taurat, Zabur, Injil och andra? Detta är verkligen något som är värt att begrunda. De otrogna hade också följande invändning mot den heliga Koranen: Varför uppenbarades inte Koranen över Muhammad (frid och välsignelser över honom) på en gång?”

Angående detta uttalande från de otrogna har Allah sagt:

﴿وَقَالَ الَّذِينَ كَفَرُوا لَوْلَا نُزِّلَ عَلَيْهِ الْقُرْآنُ جُمْلَةً وَاحِدَةً ۚ كَذَٰلِكَ لِنُثَبِّتَ بِهِ فُؤَادَكَ ۖ وَرَتَّلْنَاهُ تَرْتِيلًا﴾

”Och de otrogna säger: ’Varför uppenbarades inte Koranen för Muhammad (s) på en gång?’ Genom att uppenbara den på detta sätt, med mellanrum, stärker Jag ditt hjärta. Och Jag har uppenbarat den med mellanrum.” (Sura al-Furqan, vers 32)

Författaren till Manahij al-Irfan fi Ulum al-Quran, Allama Abdul Azim, har i sitt verk nämnt fyra särskilda visdomar med att Koranen uppenbarades lite i taget.

1. Att stärka Sändebudets hjärta

Det innebar att hans innersta fylldes av andlig glädje när den ärevördige ängeln Hazrat Jibril Amin, som gång på gång bar uppenbarelsen från Allah själv, kom till Profeten. I sinnets rena kammare förblev dessutom denna övertygelse fast förankrad: att Allahs nåd och välsignelser oavbrutet strömmade ned över honom från himlen. Därför blev Profetens hjärta och själ allt starkare genom trons övernaturliga kraft.

Eftersom Koranen uppenbarades lite i taget och med mellanrum, lärde sig Profeten (s) den genast utantill och blev särskilt väl förtrogen med dess visdom genom att förstå dess inre innebörd. Därför fortsatte Profetens rena hjärta ständigt att stärkas genom Koranens enastående och övernaturliga kraft.

2. Den muslimska ummans fortlöpande fostran

Det innebar att genom fortlöpande undervisning och fostran steg för steg föra den nya nation som hade vuxit fram under Profetens ledarskap framåt, tills den nådde fullkomlighetens yttersta gräns. Detta syfte uppnåddes särskilt genom att Koranens delar uppenbarades lite i taget och med mellanrum. Om alla sharias bud och föreskrifter hade uppenbarats på en gång redan i det första skedet, skulle det kanske ha varit mycket svårt för de nyblivna muslimerna att följa dem fullständigt. Såsom Allah har sagt,

﴿وَقُرْآنًا فَرَقْنَاهُ لِتَقْرَأَهُ عَلَى النَّاسِ عَلَىٰ مُكْثٍ وَنَزَّلْنَاهُ تَنزِيلًا﴾

“Och Jag har uppenbarat Koranen uppdelad i delar för att du ska kunna läsa upp den för människorna med mellanrum.” (Sura al-Isra, vers 106)

3. Vägledning beträffande nya och nya problem

Den stora uppgift att leda den islamiska rörelsen som Allah hade anförtrott åt Profeten (s) och hans självuppoffrande följeslagare medförde att olika problem uppstod under dess olika skeden, och att Profeten (s) vid olika tider ställdes inför olika frågor. För att lösa dessa problem och besvara dessa frågor blev det vid olika tider nödvändigt att olika delar av Koranen uppenbarades.

En gång kom exempelvis en muslimsk kvinna, Hazrat Khawla bint Tha’laba, till Profeten (s) och började gråtande och klagande berätta att hennes man hade uttalat zihar mot henne. Hon hade nämligen flera små barn. Om hon överlämnade dessa barn till sin man fanns det risk att deras liv skulle förstöras. Om hon däremot behöll dem hos sig fanns det också risk att de skulle dö i förtid på grund av matbrist. Därför blev kvinnan mycket upprörd och fortsatte att gråta och klaga inför Profeten (s).

Före islam, under okunnighetens tid, ledde zihar till att hustrun blev skild.

[Zihar innebär att man jämför sin hustru med någon av sina mahram, det vill säga sin mor, dotter och liknande, i syfte att skilja sig från henne. Om någon till exempel säger till sin hustru: ”Du är som min mor”, är detta zihar. Under okunnighetens tid ansåg araberna att den hustru mot vilken de hade uttalat zihar för alltid var förbjuden för dem. Islam godkände inte detta. För detta slags oanständiga och osakliga beteende har dock vissa försoningsåtgärder ålagts den som uttalar zihar.]

Problemet med zihar hade nu för första gången uppstått i det muslimska samhället. Profeten (s) visste inte vad han skulle göra. Just då uppenbarades följande vers för att lösa problemet,

قَدْ سَمِعَ اللَّهُ قَوْلَ الَّتِي تُجَادِلُكَ فِي زَوْجِهَا وَتَشْتَكِي إِلَى اللَّهِ وَاللَّهُ يَسْمَعُ تَحَاوُرَكُمَا ۚ إِنَّ اللَّهَ سَمِيعٌ بَصِيرٌ﴾

﴿الَّذِينَ يُظَاهِرُونَ مِنكُم مِّن نِّسَائِهِم مَّا هُنَّ أُمَّهَاتِهِمْ ۖ إِنْ أُمَّهَاتُهُمْ إِلَّا اللَّائِي وَلَدْنَهُمْ ۚ وَإِنَّهُمْ لَيَقُولُونَ مُنكَرًا مِّنَ الْقَوْلِ وَزُورًا ۚ وَإِنَّ اللَّهَ لَعَفُوٌّ غَفُو

”Den kvinna som tvistade med dig om sin make och framförde sitt klagomål inför Allah. Allah hade hört ert bådas samtal. Och Allah hör och ser allting. De hustrur som de bland er som uttalar zihār om sina egna hustrur inte blir deras mödrar i verkligheten. Deras mödrar är endast de kvinnor som har fött dem.” (Sura al-Mujādila, vers 1–2)

En gång frågade Mekkas avgudadyrkare, på judarnas uppmaning och i avsikt att försätta Profeten i en oförberedd situation, honom om Dhū al-Qarnayn, trots att Profeten ännu inte visste någonting om Dhū al-Qarnayn. Därför lät den Allvise Allah sin älskade profet genom uppenbarelsen få kännedom om Dhū al-Qarnayns korta historia.

﴿وَيَسْأَلُونَكَ عَن ذِي الْقَرْنَيْنِ ۖ قُلْ سَأَتْلُو عَلَيْكُم مِّنْهُ ذِكْرًا﴾

”Och de frågar dig om Dhū al-Qarnayn. Säg: ’Snart ska jag läsa upp för er en berättelse om honom.’” (Sura al-Kahf, vers 83)

Varför uppenbaras ingen annan himmelsk skrift efter den heliga Koranen?

Före den store Profetens ankomst kom otaliga profeter och sändebud till världen. På samma sätt uppenbarade Allah, världarnas Herre, otaliga skrifter och suhuf för dem. Men efter den store Profetens bortgång kommer ingen ny himmelsk skrift eller suhuf att uppenbaras, och detta kommer att bestå fram till Uppståndelsens dag.

Man kan fråga: Varför kommer ingen annan himmelsk skrift att uppenbaras efter Koranen? Som svar kan man säga att den Allsmäktige Allah genom uppenbarelsen av Koranen har fullbordat Sin religion för mänskligheten. Såsom Allah har nämnt i Koranen:

 الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ وَأَتْمَمْتُ عَلَيْكُمْ نِعْمَتِي وَرَضِيتُ لَكُمُ الْإِسْلَامَ دِينًا ۚ

”I dag har Jag fullkomnat er religion för er, fullbordat Min nåd över er och valt islam som religion åt er.” (Sura al-Ma’ida, vers 3)

Efter att religionen hade fullkomnats fanns det därför inget behov av att på nytt uppenbara någon annan bok.

För det andra hade behovet av att uppenbara nya skrifter i det förflutna uppstått på grund av att Guds skrifter hade förändrats, utökats eller delvis eller helt gått förlorade. Men genom Guds mirakulösa nåd är Koranen helt skyddad från sådana olyckor. Lika lite som Koranen kan förändras eller utökas finns det någon möjlighet att någon del av den skulle gå förlorad. Därför finns det under dessa omständigheter inte längre något behov av någon annan himmelsk skrift.

Den exceptionella utvecklingen av kommunikationerna, tryckeriernas omfattande spridning och de stora möjligheterna till utbyte mellan civilisationer har i dag fört Koranen och dess budskap till nästan alla delar av världen. Därför finns det inte längre något behov av att uppenbara någon himmelsk skrift i någon del av världen. Efter profeten Muhammeds (s) framträdande är han således, liksom Koranen efter dess uppenbarelse, den ende profeten för hela mänskligheten i hela världen fram till Uppståndelsens dag; och Koranen är den enda himmelska skrift som hela mänskligheten ska följa fram till Uppståndelsens dag. Härefter kommer ingen annan profet att träda fram, och ingen annan himmelsk skrift kommer att uppenbaras.

Några koranmanuskript från olika kalifatperioder i världen

Som tidigare nämnts började man skriva ned den heliga Koranen regelbundet redan under Allahs Sändebuds (s) tid, och under hans livstid fanns det hos flera följeslagare skriftliga delar av Koranen. Under Hazrat Abu Bakrs (r.a.) tid sammanställdes dessa spridda skriftliga delar till en välordnad och fullständig bok. Därefter lät Hazrat Uthman (r.a.) under hijraåret 25 framställa flera exemplar av denna bok, som ursprungligen hade skrivits under Hazrat Abu Bakrs (r.a.) ledning, och skickade dem genom statlig försorg till olika delar av imperiet.

Ett handskrivet mushaf av Hazrat Uthman (r.a.) fanns hos honom själv. Detta mushaf kallades ”Mushaf al-Imam”. Det förblev hos Hazrat Uthman under hela hans liv och kom därefter i Hazrat Ali och Hazrat Imam Husayns händer. Senare fördes det till Spanien och därefter till Marockos huvudstad Fez. Sedan fördes det åter tillbaka till Medina. Under första världskriget flyttades mushafet från Medina till Turkiets huvudstad Konstantinopel, där det fortfarande finns.

Ett handskrivet manuskript av Hazrat Uthman (må Allah vara nöjd med honom), i vars slut det står skrivet att det har skrivits av Hazrat Uthman ibn Affan.

Detta mushaf finns numera i Moskva, Rysslands huvudstad. Rebellerna dödade Hazrat Uthman (må Allah vara nöjd med honom) medan han reciterade ur det. Senare fördes det till Damaskus, där det förblev i händerna på den umayyadiska kungafamiljen ända till slutet av deras kalifat. Därefter fördes det till Basra. Den berömde resenären Ibn Battuta såg det i Basra på 1700-talet. År 1941 hamnade det i de ryska bolsjevikernas händer, och sedan dess finns det i Moskva.

Ett annat manuskript framställt av Hazrat Uthman (må Allah vara nöjd med honom) finns numera i Frankrike, ett i Egyptens Khadurbia-bibliotek, ett i biblioteket vid Al-Azhar-universitetet och ytterligare ett i ett bibliotek i Frankrike.

Av de fem manuskript som framställdes av Hazrat Ali (må Allah vara nöjd med honom) finns ett i Mashhad, två i Konstantinopel och ett numera bevarat i Jami Husayn i Kairo. Ytterligare ett manuskript framställt av Hazrat Ali (må Allah vara nöjd med honom) finns numera vid Jamia Millia i Delhi.

Ett manuskript sammanställt av Hazrat Imam Husayn finns numera också bevarat vid Jamia Millia i Delhi. Ett mushaf författat av Hazrat Imam Zayn al-Abidin finns vid Jamia Millia och ett annat i biblioteket i Deoband.

När lades kasra, fatha och damma till i Koranen

De som har arabiska som modersmål kan läsa vilken bok som helst på arabiska utan några vokaltecken. Så länge islam inte hade spridit sig utanför Arabien skrevs Koranen därför utan vokaltecken. För araber var det möjligt att läsa Koranen utan hjälp av kasra, fatha och damma. Men när islam överskred Arabiens gränser och även spreds till icke-arabiska områden blev det svårt för icke-arabiska muslimer att läsa Koranen utan vokaltecken. För att lösa detta problem beordrade därför Iraks ståthållare Hajjaj ibn Yusuf, under de umayyadiska härskarnas tid, år 86 efter hijra (705 e.Kr.), att vokaltecken, det vill säga kasra, fatha och damma, skulle införas i Koranen.

Några minnesvärda dagar och datum med anknytning till den heliga Koranen

1. På måndagen den 17 ramadan år 13 före hijra började den första uppenbarelsen komma ner i Hira-grottan (motsvarande den 6 augusti 610 e.Kr.).

2. Uppenbarelsen av Koranen fullbordades under månaden Safar år 11 efter hijra.

3. De första fem verserna som uppenbarades för Profeten var de fem första verserna i sura al-Alaq. De lyder:

اقْرَأْ بِاسْمِ رَبِّكَ الَّذِي خَلَقَ﴾

﴿خَلَقَ الْإِنسَانَ مِنْ عَلَقٍ﴾

﴿اقْرَأْ وَرَبُّكَ الْأَكْرَمُ﴾

﴿الَّذِي عَلَّمَ بِالْقَلَمِ﴾

﴿عَلَّمَ الْإِنسَانَ مَا لَمْ يَعْلَمْ﴾

4. Den sist uppenbarade versen är den sista versen i rukūʿ 37 i sura al-Baqara.

ﻭَﺍﺗَّﻘُﻮﺍ ﻳَﻮْﻣًﺎ ﺗُﺮْﺟَﻌُﻮﻥَ ﻓِﻴﻪِ ﺇِﻟَﻰ ﺍﻟﻠَّﻪِ ﺛُﻢَّ

ﺗُﻮَﻓَّﻰ ﻛُﻞُّ ﻧَﻔْﺲٍ ﻣَﺎ ﻛَﺴَﺒَﺖْ ﻭَﻫُﻢْ ﻟَﺎ ﻳُﻈْﻠَﻤُﻮﻥَ

5. För att underlätta recitationen delades Koranen in i juzʾ och rukūʿ år 86 efter hijra.

6. Under år 30 efter hijra befallde Hazrat Uthman (må Allah vara nöjd med honom) att alla mushaf-exemplar på andra arabiska varieteter än qurayshitisk arabiska skulle förstöras.

7. Den första fullständiga suran som uppenbarades i den heliga Koranen var sura al-Muddaththir, och den sista fullständiga suran som uppenbarades var sura an-Nasr. Enligt vissa var den första uppenbarade suran sura al-Fatiha.

Några statistiska uppgifter om olika ämnen i den heliga Koranen

Totalt antal suror – 114

Mekka-sura – 93

Medina-sura – 21

Ruku – 554

Antal verser – 6236

Uttalanden om Koranen av några berömda icke-muslimska lärda

1. ”Det har aldrig hörts att de som sammanställde Koranen skulle ha utelämnat någon del, mening eller något ord ur Koranen. Inte heller har man funnit någon mening i Koranen som kommit in i den utifrån. Om så hade varit fallet skulle det säkerligen ha nämnts i hadithböckerna, ur vilka inte ens den minsta sak har utelämnats.” (William Muir)

2. ”Utan tvekan är Koranen det främsta verket på arabiska och den mest tillförlitliga boken i världen. Det är fullständigt omöjligt för någon människa att författa en sådan mirakulös bok. Koranen är ett större mirakel än att återuppliva de döda. Det är häpnadsväckande att ens tänka på hur en obildad man skulle kunna författa sådana felfria och enastående formuleringar.” (George Sale)

3. ”Koranen är den enda bok som inte har genomgått någon förändring under trettonhundra år. Inom judendomen och kristendomen finns det ingen tillförlitlig helig skrift som på något sätt kan mäta sig med Koranen.” (den berömde kristne historikern Mr. Badley)

4. ”Den ädla Koranen, som uppenbarades på forntida arabiska, är ytterst vacker och tilltalande. Dess meningsbyggnad och uttryckssätt är mycket fascinerande. De kraftfulla och starka argument som framförs i Koranens korta meningar är verkligen enastående. Det är mycket svårt att återge Koranens tankeinnehåll på ett annat språk på ett korrekt sätt.” (The Wisdom of the Quran – John Fase)

5. ”Koranens bestämmelser är självständiga och fullständiga.” (Preaching of Islam – Arnold Toynbee)

6. ”Ingen bok i världen läses lika mycket som Koranen. När det gäller försäljning är Bibeln kanske större till antalet. Men Muhammeds hundratals miljoner efterföljare börjar läsa Koranens långa verser fem gånger dagligen från den dag då de får förmågan att tala.” (Charles Francis Potter)

7. ”Av alla himmelska skrifter är Koranen den främsta. Den Allsmäktige Allah har genom sin särskilda nåd uppenbarat denna förträffliga Skrift för mänskligheten. När det gäller att främja människans välfärd är den mer verkningsfull än den antika grekiska filosofin. Ur varje ord i Koranen ljuder ett eko av Allahs överlägsenhet och storhet.” (Dr. Morsen Frans)

8. ”Den heliga Koranen är inte endast en samling religiösa bestämmelser; den innehåller också sådana sociala och statliga bestämmelser som är lika välgörande för hela mänskligheten.” (Dr. Masijun)

9. ”Efter att grundligt ha studerat Koranens läror har jag kommit fram till slutsatsen att Koranen är en uppenbarad himmelsk Skrift och att dess läror står i fullständig överensstämmelse med den mänskliga naturen.” (Mr. Gandhi – Indien)

10. ”Jag tycker om islam och erkänner islams profet som en av världens främsta stora män. Jag tycker innerligt om Koranens sociala, politiska, andliga och moraliska bestämmelser. Jag anser att den form islam hade under Hazrat Umars kalifat var islams verkliga och fullständiga form.” (Lala Lajpat Rai, Indien)

11. ”När man studerar Koranen blir man förbluffad och undrar hur sådana ord kunde komma ur en obildad mans mun.” (Count Henry)

12. ”Jag erkänner av hela mitt hjärta Muhammeds anspråk att Koranen är Muhammeds (frid vare med honom) största och eviga mirakel.” (Mr. Borth Somukh)

13. ”Koranen är de fattigas vän och välgörare. Koranen har i alla avseenden fördömt de rikas överdrifter.” (Gord Frey Hogns)

14. ”Även efter tretton hundra år är Koranens läror så levande att ännu i dag en sopare, genom att bli muslim (och tro på Koranen), kan göra anspråk på jämlikhet med vilken välboren muslim som helst.” (Mr. Bhupendranath Bose)

15. ”De som fördömer islam som en reaktionär religion har inte förstått Koranens läror på rätt sätt. Det var tack vare denna Koran som arabernas hela gestalt förändrades.” (Moseurmiob France)

Den store Profetens (frid vare med honom) – några hadither om Koranens betydelse och anseende

تركت فيكم أمرين لن تضلوا ما تمستمسكتُم بهما كتاب الله وسنّة رسوله. (مشكوة – موطا

”Allahs Sändebud sade: ’Jag lämnar efter mig två saker åt er. Så länge ni håller fast vid dessa två kommer ni inte att gå vilse. De är Allahs bok och Sändebudets sunna.’” (Mishkat–Muwatta)

من قراً القرآن فاستظهرهٔ – فاًحل

خلالهٔ و حرم حرامهٔ آذخلهٔ الله به الجنة و شافعهٔ فی عشر من أهل بيته كلهم قد وجبت لة التار. ة

”Det har berättats från Hazrat Ali (må Gud vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Den som läser Koranen på ett föredömligt sätt och följer dess halal och haram, honom ska Allah låta träda in i paradiset. Och Han ska ge honom rätt att medla för tio personer ur hans släkt för vilka helvetet hade blivit obligatoriskt.” (Ahmad, Tirmidhi, Ibn Majah, Darimi)

و عن ابی سعی در رضایی انتهٔ عنهٔ قال قال رسول الله صلی اللههٔ عليه وسلم يقول الرب تبارك وتعالى. من شغلة القرآن عن ذكرى ومسألتي اعطيتة أفضل ما اعطي السائلين – فضل

كلام اللّه على سائر الكلام كفضل الله على خلقه.

Det har berättats från Hazrat Abu Sa’id (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Allah den Allsmäktige har sagt: ”Den som, eftersom han är upptagen med att studera Koranen, inte får tid till ytterligare åkallan och böner, honom ger Jag mer än dem som ber.” Och liksom Allahs rang över hela skapelsen är sådan, är Allahs ords rang över alla andra ord sådan.” (Tirmidhi)

 وعن عائشة رضيى الله عنها قالت قال رسول الله صلى الله عليه وسلم الذي يقراً القرآن وهو ماهير به مع السفرة الكرام البررة والذي يقرأه وهو عليه شاقلة أجران. (بخاري – مسلم

”Det har berättats från Hazrat Aisha (må Allah vara nöjd med henne) att den Ädle Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Den som har djup kunskap om Koranen och regelbundet läser den kommer att vara i profeternas sällskap på Domedagen. Och den som läser Koranen med svårighet får dubbel belöning.” (Bukhari och Muslim)

 وعن أبى هريرة قال قال رسول الله صلى الة علية وسلم وما اجتمع قوم فى بيتر من بيوتر الله يتلون كتاب الله ويتدارسونة بينهم الأنزلت عليهم السكينة وغشيتهم الرخمة وحفنهم الملائكة وذكرهم فيمن عندهٔ

”Hadhrat Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom) berättade: ”Profeten (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: När några människor är samlade i ett hus och ägnar sig åt att studera och samtala om Allahs bok, sänker sig en stor frid över dem, Allahs nåd och barmhärtighet omsluter dem, änglarna omger dem, och Allah nämner dem själv inför de änglar som står Honom nära. Den vars gärningar håller honom tillbaka kan inte föras framåt av sin härstamning.” (Muslim)

”Hadhrat Abdullah ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) sade: Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Den som inte har någon del av Koranen i sitt bröst liknar ett övergivet hus.” (Tirmidhi)

”Hadhrat Umar ibn al-Khattab (må Allah vara nöjd med honom) sade: Allahs sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: Allah kommer sannerligen att genom denna Koran upphöja många folk, och genom samma Koran kommer Han att sänka vissa folk till förnedringens lägsta nivåer, det vill säga på grund av att de överger Koranen.” (Muslim)

— Slut —